Efter besöket på sjukhuset igår, tre timmars körsång för mig, och kör och Miniorer för W så var synkade och kastade oss i bilen, körde förbi Mc Donalds för lite mat i farten, och sen vidare mot det som till hösten blir Ws nya skola.

Igår var det den allra första träffen med nya klassen och lärarna inför höstens skolstart i fyran och även den allra första gången som de flesta av dessa 30 barn, som sen kommer att gå tillsammans i sex år, träffade varandra.
Anledningen till denna träff så här på vårkanten är just den att de flesta av barnen till hösten börjar i en helt ny klass och inte känner någon av de blivande klasskompisarna och dessutom så kommer alla från olika skolor runt om i Karlstad.
Det var endast några stycken barn i klassen som kom från det lågstadium som tillhör samma skolområde som den skola de ska gå på. Utöver dem så är det barn från 14 andra skolområden i klassen.

Detta skolbyte kommer att innebära en hel del förändringar i vår skolvardag mot hur den ser ut nu.
Rektorn berättade att många barn tidigt börjar att åka buss till skolan och det är något som de oftast snabbt kommer in i, de flesta går inte på något fritids [jag trodde inte att det fanns fritids då det inte står med för just skolan på kommunens hemsida men det visade sig att fritids för fyror ligger vid lågstadiet och står på en den skolan på hemisdan], och flera stannar även kvar på den läxhjälp som skolan har två timmar efter skoltid alla dagar utom fredagar, pratar med kompisar eller följer med någon hem.

Igår fick vi träffa klassläraren som tidigare följt två musikklasser så det kändes bra med en erfaren lärare till barnen. Även musikläraren var med och dessa två kommer barnen att ha lektioner med varje dag.
Rektorn för mellanstadiet var den som pratade mest igår och gav oss all möjlig matnyttig information och vi fick även träffa föräldraföreningens ordförande [tror jag att hennes roll var iallafall].
Att det finns en föräldraförening bestående av oss föräldrar som agerar som stöd till barnen, praktisk hjälp vid alla konserter och framträdanden för både barn och lärare, och framförallt som blir en naturlig del kring barnen och deras lärare och delar intresset för musiken och därmed även skolan känns som en oerhört bra grej.
Alla familjer är med i föräldraföreningen men ett antal från varje klass/årskurs sitter med i styrelsen sen behövs ju givetvis de andra föräldrarna för att ro iland alla evenemang m.m. som musikklasserna har under ett år.
Något som jag nu, utan att ha någon erfarenhet i och för sig, tror kan stärka bandet mellan barn och föräldrar är att vi föräldrar finns med dem i och kring musiken, som ju nu kommer att bli en stor del i deras vardag och skolliv, och det blir naturligt för alla som har med barnen och klassen att göra på ett helt annat vis för barn i musikklass än för en klass i en vanlig grundskola och det hela vägen upp till nian.

När vi föräldrar förflyttade oss till matsalen igår där vi fick fylla i papper till specialpedagogen, bjöds på fika och lyssnade lite mer på rektorn så fick barnen ses en stund bara de och lärarna.
När vi sen åter igen satte oss i skolans aula så presenterade rektorn höstens nya musikklass som då stod uppställda på gradängerna på scenen och sen sjöng de Idas sommarvisa för oss.
Deras allra första sång tillsammans! Allra första gången som dessa röster ljöd tillsammans och det var speciellt.

Klart att känslosamma jag var rörd av stunden.
Jag är så glad att W är en av dem som kom in och att höra barnen sjunga tillsammans och tänka på hur mycket hon kommer att sjunga nu, musik har en god inverkan på barn, på hur glad hon är över att hon kommit in och så säker hon verkar på att det är detta hon vill göra till hösten.

De sjöng en vers på Idas sommarvisa tillsammans. Enkelt och klassiskt, utan stämmor, men ändå så låter det annorlunda tänkte jag där jag satt och snabbt fick upp mobilen för att filma en del av sången.
Jag kom till mötet igår direkt från jobbet där jag under tre timmars tid haft tre olika barnkörer som sträcker sig från åldrarna sju till femton år. Alla får vara med i barnkörerna och det spretar lite hej vilt med rösterna här och var men det är en sångglädje, vi sjunger en del stämmor och så, och det är väldigt kul att ha dessa barn och ungdomar.
Det som kändes så extra igår var dessa trettio barn som alla fått ett ja till att börja musikklass som besked och när de samlades och sjöng första gången så låter det rent, det är ljusa röster där ingen spretar iväg, de sjunger tillsammans, det låter så fint och de håller ut på sluttonen lite grann.
Underbart och det ska verkligen bli kul att följa Ws utveckling inom sången och musiken.
Att få lyssna till en massa vacker stämsång och roliga körsånger i många års tid nu ser jag framemot enormt mycket

En liten snutt på Idas sommarvisa med klassen igår. Filmad av en rörd mamma på långt håll med min allt annat än bra iPhone…