Månadsarkiv: oktober 2009

Sötlopporna & Småpumporna

Två små sötloppor som låter sig fascineras av två små pumpor.

©HUSnrNIO

Strax efter den lilla fotosessionen var rollerna ombytta. Då var det min tur att fascineras, inte över pumporna utan över hur fort humöret kan pendla.

Situationen ändrades från en kul, lättsam, stund med leenden och glada tillrop till skrik, bråk och stora tårar.
W gick från sur till gråtfärdig på en minut för att M kom på att de små pumporna var ju perfekta bollar – som man kunde kasta iväg.
Efter att de hade träffat golvet ett antal gånger blev de skadade och mjuka.
M grät och skrek av ilska för att han inte fick använda pumporna att kasta med.
Medan han gjorde sitt berömda ”kasta-sig-bakåt-allt-vad-jag-kan-för-att-jag-är-så-arg” trick talade W om för mig med sin förskoleklassmyndiga stämma att nu fick jag minsann köpa en ny liten pumpa för hennes var alldeles förstörd.

Vart tog sötlopporna vägen?!

bloglovin 2009-10-30 kl 23:27
Annonser via Bloggpartner.se

Gipsspöke och djurmask


©HUSnrNIO

En vanlig torsdag.
Jag och barnen har tillbringat några timmar på stadens bibliotek tillsammans med andra höstlovslediga barn.
Barnen fick lyssna på en spännande saga och sen fick de göra både mask och tumgipsspöke.
Kul att göra och kul att springa runt i här hemma och skrämma M med om man frågar familjens snart sexåriga tjej.

Har varit en bra (men ack så lång) dag utan alltför mycket gråt och sexårstrots. Förhoppningsvis innehåller den kommande natten färre uppvaknanden pga gråtande barn än gårdagens och jag får mig några timmars skön nattsömn.

Gonatt.

bloglovin 2009-10-29 kl 23:18

En höstdag


©HUSnrNIO

En kylig dag i en park i vår stad.
Samla kastanjer, klättra på stenhästarna, beundra den vackra solen och låta sig fascineras över de magiska och långa trädskuggorna.
En skoltjejs första höstlov tillsammans med mamma och lillebror.

bloglovin kl 11:40

Tavlor

Det har inte blivit så mycket tid vid datorn de senaste dagarna.
Beror på att jag är så enormt trött för tillfället.

W har sen hon var sjuk i förra veckan lagt sig till med att ha svårt att somna på kvällarna.
Hon snurrar i sängen, ber om vatten, kan inte somna för att hon är rädd för tvestjärtar, har ont i armen + en massa fler påhitt.
Lillebror M somnar snällt i säng klockan åtta men har istället bestämt sig för att det är morgon nångång mellan 4.50 och 5.30 nästa dag. Om jag inte samtycker med honom tar han till sitt starkaste vapen – skrika, gråta och slänga sig framlänges på golvet.
Slutar oftast med att vi hamnar i soffan i vardagsrummet. M äter välling och ser på Barnkanalen (när väl klockan blivit sex) och jag vet inte riktigt vad jag gör. Jag tror jag sitter och sover med öppna ögon, om man nu kan göra det.

Allt detta är ett minne blott nu för just nu har jag härligt, lyxig, egentid.
Helt utan barn!
W är med L och M spenderar förmiddagen tillsammans med farmor och farfar.
När jag och hon kramades imorse när det var dax för dem att åka stod hon kvar en stund och såg på mig mig sen sa hon ”men nu kommer ju du att bli alldeles ensam mamma, blir du ledsen då”.
Vad svarar man på det utan att låta som att man vunnit högsta vinsten på lotteri för att man ska få några timmar för sig själv…

Eftersom jag är trött så borde jag gå och lägga mig, och jag funderar starkt på att göra det, men jag tycker ju att det är himlans svårt att gå till sängs mitt på dagen.
Nu vill jag ju passa på att göra en massa saker och verkligen ta vara på mina härligt ensamma timmar.

Jag har suttit vid datorn i en timme nu och gjort klart alfabetstavlorna till W:s klasskompisar.
När tjejkompisen A fyllde år för några veckor sedan så föreslog W att vi skulle ge henne en tavla i present. Nu gjorde vi inte det men ur detta föddes idén om att göra alfabetstavlor till alla klasskamrater som de kunde få i skolan när de fyller år (man får inte bjuda på glass som på dagis).
Tavlorna är i två färguppsättningar och i ett mindre format, elva cm breda, så de blir mer liknande ett vykort.
Efter att jag tryckt ut dem ska jag klistra dem på vit cardstock för att få till en stabilare liten tavla.

Jag har även gjort färdigt de beställningar jag haft på namn- och doptavlor.
Jag tycker ju om att använda ett lite snirkligt/skrivstilsaktigt teckensnitt till barnets namn i stjärnan/hjärtat då det är tilltalsnamnet och då är det kul om namnet sticker ut lite och skiljer sig från den andra texten som finns med på tavlorna.

Jag hittade ett nytt teckensnitt som jag gillar, ”Pea Jenny Script”, som jag använt på de tre översta tavlorna nedan, allt enligt beställarens önskemål.
Lite extra kul var det också att göra Simons och Elins tavlor då jag fick fria händer att bestämma färgerna.
Jag valde att mixa grå nyanser med turkosa på Simons. Idén till Elins färger fick jag när jag kikade ut genom fönstret och såg vår pumpalykta.  

Är du intresserad av en namn/doptavla eller kanske en stjärnalfabetstavla så skriv en kommentar här nedan eller skicka iväg ett mail till mig.


©HUSnrNIO

Kanske ska jag nu ändå ta tillfället i akt och försöka få mig en timmes extra sömn.
Trots att det är mitt på dagen…

bloglovin 2009-10-28 kl 10:49

Barbiedockor och Grytlock

Han är överallt och ingenstans.
Snorig som bara den, men med mindre hosta, ger han sig ut på upptäcks- och undersökarfärd.

Idag gick L upp med honom kvart i sju och så jag fick en möjlighet till att sova lite längre.
När jag kom nerför trappen några timmar senare såg det ut som en mindre bombnedslag här hemma.

Låda nummer två i W:s byrå var i stort sett tom.
Alla Barbiedockorna och den lilla leksaksresävskan full med kläder till dockorna var utspridda över hela hennes golv och en bra bit ut i hallen.
Köksgolvet var belamrat med grytor, grytlock och kylskåpsmagneter.
Bredvid en fjärrkontroll, en ensam strumpa och en överbliven majskrok satt han, prins bus, och gav mig världens finaste och snorigaste leende.
Han välkomnade mig upp med att sträcka sin kletiga hand och en kylskåpsmagnet mot mig. 

Det är underbart att se hur ens barn utvecklas och lär sig nya saker varje dag.
Hur han provar sig fram, gör egna upptäckter och skaffar sig kunskap om hur saker och ting fungerar.
Spännande men ibland lite påfrestande.
Ordet nej ljuder ofta här hemma. Ibland känns det som att mitt vokabulär endast innefattar det ordet.

Han försöker klättra på vardagsrumsbordet. Han gömmer fjärrkontrollerna i tvättmaskinen, öppnar alla skåp ohc plockar ut de saker han tycker är fina och intressanta för att sen gå iväg och leka med dem en stund innan han tröttnar och lägger de någonstans där man inte hittar dem.

Han är toalettfixerad. Hälften av vår familj har som tradition att inte fälla ner toalettlocket efter sig och inte stänga dörren till toaletten *suck*.
När de har varit där hittar han lätt dit, det är som att han har en radar som upplyser honom om att nu är dörren öppen till ett spännande rum. Han smäller saker mot toalettstolen och tar sig an toalettpappret som om det hade en potiental till att bli världens finaste halsband. Han drar, virar och knåpar för att få det runt sig.

Det är inte bara dockornas kläder som är intressanta för den här lilla killen utan ALLA sorters kläder.
Han kämpar dagligen med att dra ner W:s kläder från hennes rosa prinsesskrokar. Eventuella kläder som har förpassats till elementen i köket får inte hänga kvar. Dessa slänger han på golvet och hasar sig fram på. Ser ut som att han sitter på en flygande matta och väntar på att få signal att lyfta från golvet.

Förrutom att ha koll på när toalettdörren är öppen innefattar hans radar även spisen i köket. Han kommer alltid gåendes när det vankas matlagning.
Han sträcker sina små knubbiga händer och vrider upp plattorna på alldeles för hög (eller för låg) värme.
Numera sker all matlagning på det sättet att vi sätter på plattorna och sen drar vi bort vridknapparna (vad heter de egentligen?). När spisen står orörd ligger de på en hylla allt för att förhindra olyckor.

Mitt bland alla dockor och grytlock och tekniska prylar kom han gåendes mot mig och sträckte sina händer mot mig för ungefär en timme sen.
Jag lyfte upp honom och han borrade in sina fingrar i mitt nackhår, så som han alltid gör, sa upprepade gånger ”ma-ma-ma-ma” och vilade trött sitt huvud mot min axel.
Alla saker runt omkring oss försvann för en stund. Jag gick upp och la honom i hans säng.
När jag kom nerför trappen igen möttes jag för andra gången idag av en total mess.
Denna gången utan en snorig liten pojkes bländande leende…

Dax att röjja upp!

©HUSnrNIO

bloglovin 2009-10-25 kl 11:49

Mr Pumpkin på vår gata & Mässornas dag

Hon har missat fyra dagar av skolan den här veckan.
Igår fick hon äntligen gå dit.
När klockan var kvart över ett smällde det i dörren.
På frågan om hon har haft en bra dag i skolan svarar hon ja men sen kommer tårarna.
Hon snyftar och tårarna rinner nerför de kalla kinderna.
Hon gråter för att nästan alla klasskompisar skulle vara med på Halloweenfesten som fritids arrangerade igår.
Vännerna hade pratat massor om den under hela skoldagen.
W går inte på fritids eftersom jag är föräldraledig.
Hon gråter också för att just den här veckan som hon varit sjuk skulle hon varit ordningsman och skött almanackan och hjälpt fröken hålla ordning i klassrummet.
Nu blev det bara en dag som hon fick göra det och väntan är lång tills det blir hennes tur nästa gång.

Tyckte att det var jobbigt att se henne så ledsen så jag frågade om hon ville att vi skulle hitta på något tillsammans.
En pumpalykta blev det bestämt att vi skulle göra.

Placerad i fågelhuset utan tak (får nog stå mer traditionellt på marken för han ser ut som att han är på väg att blåsa ner) gör han nu ett försök till att skrämma alla förbipasserande, vår Mr Pumpkin.

©HUSnrNIO

Idag är det mässornas dag i vår stad. Scrapbookingmässa och Fest- och Bröllopsmässa slåss om uppmärksamheten. Jag hade tänkt besöka dem båda med två olika vänner.
Men. Min förkylning är något sämre idag så det här blir första gången på flera år som jag inte botaniserar bland papper, stämplar och en massa härliga pysselmänniskor.

Med alvedon, vitaminer och några koppar honungsvatten ska jag försöka få mig själv till att må lite bättre.
Kanske det blir ett besök bland brudklänningar och chokladpralinsprovning. Om inte annat så för att fråga Carl Jan Granqvist vad han rekommenderar för fancy mat och vin till en förkyld kvinna en gråmulen lördagkväll i oktober…

Ha en trevlig lördag!

bloglovin 2009-10-24 kl 09:25

Rosa Julstrumpa

Vem har sagt att en julstrumpa måste vara röd med tomtar på?!

Tyger i rosa nyanser inhandlades på Panduro tillsammans med bollsnöre och rosa plyschband häromdagen.
Medan W pysslade med krympplast och armband började jag att skissa på en julstrumpa.

Jag använde symaskinen till att sy ihop strumpan och fästa bandet så att man kan hänga den. 
Bollsnöret hade jag först tänkt sy fast även det men dess kant var så smal så jag bestämde mig istället för att använda textillim.

Bokstäverna i rosa plysch var inget som jag hade tänkt skulle finnas med på strumpan. Den idén kom W på.
Det är ju hennes strumpa så varför inte. 
Jag klippte till remsor av det rosa plyschbandet, samma som jag hade till upphängningen, och använde även där textillim för att fästa dem.

Resultatet blev en något rundfotad rosa julstrumpa med plats för mer än en julklapp i.

©HUSnrNIO

Idag är W tillbaks i skolan igen efter att ha varit hemma i fyra dagar.
Hon är fortfarande lite snorig men om jag skulle invänta nollfronten vad gäller snor så skulle hon inte kunna gå dit på väldigt länge.
Hon är så duktig och nyser och hostar i armvecket om det skulle behövas vilket inte är troligt för hon visade inga sådana tecken här hemma dessutom är det svårt att hitta ett enda barn som inte är det minsta snorig vid den här årstiden.
Med det resonemanget fick hon alltså gå och hon var så glad så när jag väckte henne imorse strax efter sju.

M har fortfarande feber och hostar mer idag än igår. Själv har jag en irriterande förkylningsblåsa i munnen och en näsa som är något snorig men blir det inte mer än så här utav det är jag glad.

Dax att servera min gnälliga, förkylda, lilla knähund dagens första grötportion.

bloglovin 2009-10-23 kl 09:41

Små söta kaniner

Jag gillade Karin Mannerståhls små söta fingervantsfigurer i tisdagens avsnitt av Äntligen Hemma.

Att förvandla sina singelfingervantar, som ändå bara ligger och skräpar i sin ensamhet, till roliga mjukisdjur med olika personligheter måste vara det perfekta pysslet när man har sjuka barn hemma (eller varför inte ägna några timmar till det en dag på det kommande höstlovet). 

Bild lånad från Hemmakanalen.se

Hur man gör en fingervantsfigur hittar du här.

bloglovin 2009-10-22 kl 17:35

En vanlig torsdagförmiddag

W är hemma från skolan idag också. Hon är fortfarande lite snorig men har ingen feber än idag så förhoppningsvis kan hon gå till skolan imorgon.
Humöret går upp och ner. Hon saknar skolan, kompisarna och fröken.
Idag vaknade hon dock och var på ett hjälpsamt humör. 
Medan jag dammsög nedanvåningen var hon snäll och torkade hon av borden i vardagsrummet och tömde diskmaskinen.
Under tiden som jag lagade till kvällens middag, en enkel och god köttfärspaj, så lekte hon snällt med M och det trots att han drog henne i håret flertalet gånger och rev ut alla hennes kläder ur byrålådan.
Det är syskonkärlek det:-)

W ser på Mio min Mio, M sover i sin vagn, jag har ätit vitlök (blä) för att mota bort förkylningen som börjar kännas lite smått, och ska nu få en liten lyxig egen stund vid datorn hoppas jag.

Trevlig eftermiddag!

©HUSnrNIO

bloglovin kl 12:32

Pysselstund

I tre dagar har vi levt i total symbios med varandra. Jag, W och M.
Känns som att jag håller på att bli smått galen ena stunden för att nästa tycka att det känns ganska ok och flyter på.

M är hysteriskt intresserad av teknik och småsaker.
Tv, dvd och förstärkare är det som han tror sig bestämma över. När man säger till honom tittar han på mig och ler för att sen fortsätta trycka.
När jag lyfter bort honom från tv:n i vardagsrummet går han de flesta av gångerna direkt in på W:s rum och misshandlar hennes tv istället.
Häromveckan stoppade han in en sked i förstärkaren eller högtalaren (jag har noll koll på vad det är för något) som jag inte lyckades få ut. Kom just på att jag glömt berätta det för L…
Det är otroligt att inte något har gått i sönder ännu.
När han inte ägnar sig åt tekniksaker kämpar han för att komma åt mina saker i fönster och på hyllor. Han plockar även ur alla köksskåpen som är i golvhöjd.
Tro inte att jag inte säger till honom för det gör jag!

Samtidigt som han kör sitt race så är W måttligt glad och munter över att behöva tillbringa ännu en dag hemma från skolan.

För att inte bli galen här hemma övertalade jag L till att komma hem en stund på lunchen. Själv kastade jag mig i bilen pch åkte till Panduro.
Blev krympplast och en ask med innehåll till att skapa egna halsband till W.
Till mig själv blev det lite härliga tyger och band.
M fick nöja sig med en banan från Ica han.

Glada, nöjda, snoriga och lite febriga är vi nu sugna på att börja pyssla.
Tror jag måste snabba på för snart har M ätit upp sin banan och det roligaste han vet är nog inte detsamma som jag själv tycker…

©HUSnrNIO

bloglovin 2009-10-21 kl 16:37