Feber in the house & asfaltslöpning

Bloggtystnad blev det visst och det på grund av att sjukdom har flyttat in.
I söndags morse när jag var på väg att lämna huset för att åka till jobbet noterade jag att M var varm och seg.
När jag mellanlandade mellan jobb och en sväng hem till Hanna så tryckte jag honom en supp och sen när jag kom hem igen så sov han i soffan.

Febern rusade på och visade 39,4 när han vaknade till.
Framåt kvällen kräktes han. Jag bäddade ned honom i hans säng och han halvslumrade. Försökte få honom att inte gå på toaletten och bajsa ut suppen i hopp om att den skulle hjälpa till att sänka tempen men det gick inte särskilt bra på den fronten.
Kvällen och natten som följde innehöll några till kräkningar, en kaminhet unge, och en rejäl bunt ångest i mig.
Tankar om att den där vidriga äckelsjukans om bara går runt runt runt nu hade flyttat in hos oss dunkade i huvudet på mig och de korta stunder som inte M jämrade sig under natten kunde jag inte slappna av tillräckligt på för att få någon sömn.

M åt i lördags och därefter varken åt han eller kissade men så igår morse behövde han gå på toa.
Han vinglade lite och efter att ha varit uppe en stund så mådde han så illa igen att han kräktes på nytt.
När W och L lämnade huset kände jag mig matt.
Såriga händer av allt tvättande, maskiner som surrat med sängkläder och annat och x antal skurningar av toaletten.
Jag tryckte i M en supp och sen på något sätt så blev han liggandes utan att känna att han var tvungen att gå på toa.
Den hjälpte och efter den där kräkningen vid kissningen igår morse har det inte kommit något mer.
Jag har hållit koll på supparna och gett honom kontinuerligt för att han ska slippa bli så varm och kräkas och det har fungerat bra.
Tempen sjönk och han åt både rostat bröd, drack cola, åt piggelin och falukorv under gårdagen.
Inga tendenser till att kräkas, eller vara kokhet, eller klaga över att må illa och inte från någon annan i familjen heller.

Då beslutade jag mig för att kräkningarna hörde samman med den skyhöga febern likt som på W som kräks av feber och jämnt har gjort och dagen blev lite lättare.
Jag röjde upp lite varstans, tog hand om tvätten och dammsög medans M såg på film och låg med iPaden i knät.

När L kom hem från jobbet kring åtta så hade jag bestämt mig för att trotsa de små förkylningskänningarna jag har kvar om morgonen och ge mig ut och springa.
Det var igår två hela månader sen jag sprang. Då var jag igång och sprang ca fem gånger i veckan. Nu kändes allt nytt och jag kom knappt ihåg hur jag hanterade pulsklockan längre.

Reflexer på och lite andra kläder på kroppen än, iPhone och pulsklocka och sen gav jag mig iväg.
Jag och asfalt har tidigare inte varit en bra kombination och jag vet inte ännu om det är det nu heller. Att springa i skogen är så mjukt sviktande gott ju under fötterna. Dessutom doftar det underbart och är vackert i naturen.
Nu blev det ren asfalt och löpning under gatlyktornas sken. I och för sig var det vackert att springa på cykelbanan längs med Klarälven men det är inte detsamma som att springa i skogen.

Att det var gött att komma ut själv efter ett och ett halvt dygns sjukdomsvistelse var däremot sanslöst sjukt gött.
Det blev en runda på sju kilometer i ett ok tempo med tanke på att jag inte sprungit någonting på åtta veckor måste jag tycka.
Däremot så frös jag de första tre kilometrarna så om det fungerar att springa på asfalt för mig så är det nog lite andra kläder som gäller.
Idag är jag mör i benen och kände mig lite mer förkyld när jag klev ur sängen än tidigare men det var det värt.
Så skönt att komma ut på egen hand och röra på mig med dunkade musik i öronen!

Idag har M inte hög feber men däremot så han betydligt slöare än igår. Jag antar att det kommer lite i efterhand och därför orkar inte kroppen med riktigt.
Han har sovit mycket under förmiddagen och till skillnad från igår så vill han inte äta. En halv päronmer och en halv apelsinmer är allt jag fått i honom hitintills.
Nu verkar det som han piggar på sig lite i alla fall och när W kommer hem från skolan så säger han att han ska äta nudlar samtidigt som hon gör det.
W är ofta vrålhungrig när hon kommer hem från skolan då de har skrämmande kort tid på sig i matsalen att äta på, de hinner inte äta om de pratar med varandra och de hinner absolut inte ta mer mat om de skulle vilja det, och dessutom äter de väldigt tidigt så nudlar, en toast eller något liknande brukar vara önskat när hon kommer hem.
M vill gärna göra som hon gör så kanske kan han få i sig lite nudlar eller maskar som han kallar det snart och därmed få lite energi i den där lilla kroppen.
Man ska vara glad när ens barn är friska. Att se dem sjuka, svaga och ledsna är minsann inte det minsta kul alls känner jag nu.

bloglovin 2013-11-05 kl 15:02



INNAN DU KOMMENTERAR:
[] Kränkande kommentarer raderas och ip-adresser spärras.
[] Olaga hot eller förtal kommer att anmälas. Du är inte anonym på nätet!
[] Alla bilder och texter är upphovsrättsskyddade. All stöld kommer att anmälas.

Behandla andra så som du själv vill bli behandlad!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *