Jag borde ha kämpat mer. Skäms

Idag har vi åter igen varit på besök hos tandhygienisten jag och M [han hade ingen feber igår kväll, rumptermometern visade 37,3 efter både innebandyspel och fotbollslekar].
Detta var det fjärde besöket vi gjort där sen den sjätte februari i år.
Allt för att han ska vänja sig vid situationen och alla redskap och grejer som finns hos tandläkaren ochs om används vid en lagning av ett hål.

Ja ni läste rätt. M har hål i en tand.
Han är bara tre och ett halvt år gammal och har hål!
Det gör ont i magen på mig att skriva ovanstående. Jag är så ledsen för det att jag sitter här med tårar i ögonen.
Ni som läst det här inlägget kan tänka er vad det innebär för en liten blyg kille som M att sätta sig i stolen och ha en främmande människa [även om vi varit där flera gånger så är människor som M inte umgås med nästintill dagligen främmande för honom] tätt intill ansiktet som stoppar in konstiga redskap i munnen på honom…

Jag klandrar mig själv enormt mycket för att M har hål i en tand.
Varför har jag inte kämpat mer med tandborstningen? Att M kväljs, börjar hosta och ibland nästan kräks när jag borstar där allra längst in borde inte ha spelat någon roll.
Jag borde kämpat mer än jag gjort.
Jag kunde borstat bättre på honom så han slapp gå till tandläkaren och laga hål när han bara är tre och ett halv år gammal!

När vi borstar nu så tar det tid.
Ibland är det en kamp, ibland går det lättare.
Jag räknar när jag borstar för just nu är M inne i en väldig tävlingsperiod och vill gärna att vi tar tid och han vill vinna. Han tycker det är lite spännande att se hur länge han klarar innan han måste spotta/nästan spyr.
Räkningen fungerar ibland bra som distrahering till kväljningskänslorna.
Vi borstar med vanlig liten mjuk tandborste men en gång om dagen tar vi även med en spetsig liten tandborste för att komma åt bättre. 

Idag fick M göra ungefär samma som förra gången. Han vill fortfarande inte få en liten gubbe ritad på sin nagel utav borren men han accepterade att tandhygienisten borstade på hans tänder med den där roterande gummitandborsten. Dock inte med tandkräm på.
Floulacken avskyr han och vill inte ha på sina tänder. Han spottar och fräser som en vildkatt när vi kommit utanför byggnaden.
Idag fick vi kämpa för att han skulle gå med på att få lite flourlack på den tanden där hålet är men även lite på den motsatta sidan.
Jag höll båda hans händer stilla på magen och han gapade men när hon stoppade in ett finger i munnen på honom för att hålla undan lite och komma åt bättre så protesterade han och tog bort den.
Han gillade inte alls att ha både floursprutan [?] och ett finger i munnen.
Jag antar att han trodde han skulle kväljas av allt.

Hur fasiken det ska gå att undersöka, ta röntgenbilder, bedövningssprutor och laga ett hål det förstår jag inte. Just nu känns det så vidrigt tungt att jag bara vill grina.
Dessutom är det ännu en ny människa som kommer att göra det för tandläkaren har han inte träffat tidigare.

Idag frågade jag om lugnande i samband med lagningen då jag tycker mig se att det inte kommer att gå vägen att göra detta annars.
Jag och W har gått igenom så mycket i samband med de fyra tänder som hon drog ut, allt från tandläkarbyte till otaliga besök för att vänja sig till att jag legat på henne och hållt fast mitt skrikandes och gråtandes barn för att det skulle fungera så jag känner mig både orolig och inte så stark i situationen som finns i mina tankar.
Lugnande är tydligen något som de inte vill ge fick jag veta.
Det påverkar andningen på barnet och de har sett/upplevt komplikationer och det har hänt negativa saker kring detta.
Det lät ju inte bra och jag kände mig än mer modfälld då jag hade hoppats på att de skulle kunna använda lugnande och få det hela gjort.
Att ge lugnande innebär att M inte har riktigt koll på vad som händer och därmed inte får traumatsika minnen kring lagningen tänker jag.
Han är ju inte tillräckligt mogen för att göra en lagning om man ska tänka vad han förstår tänker både jag och tandhygienisten.
Jag vet inte om jag tänker fel men just går tankebanorna som så att om han inte får lugnande utan är med om det hela och bara att de ska lägga en bedövningsspruta som man måst evara helt stilla när de gör kommer troligtvis att vara omöjligt.
Jag kommer att få hålla fast honom och det smärtar enormt i mig och honom att vara med om.
Det är inte säkert att det fungerar för det och sen ska det ju göras en massa mer. Röntgenbilderna kanske ska tas [?] och även då måste han ju vara helt stilla!
Han kommer även att ha med sig allt detta när vi går därifrån och kanske då får tandläkarskräck och kommer troligtvis inte att vilja gå dit ens för undersökning nästa gång.

Jag vill även få det gjort snabbt och smidigt nu.
Med allt som var kring W i bakhuvudet så med facit i hand så hade det varit bättre för henne om de gett lugnande redan andra gången vi var där istället för som det blev nu med skräck, besök för att vänja sig, framflyttat, nederlag och eldsamhet för att hon än en gång inte klarade av att genomföra utdragningen, byte av tandläkare och sen tre gångers besök med själva utdragningen.
En lång, utdragen och smärtande process för henne och även för mig som mamma.

Kanske tänker jag fel kring detta med lugnande och givetvis kan jag inte likställa M med hur W upplevde det men jag har sett hur det hela fortlöper nu och känslan jag har är att det inte kommer att gå lätt att genomföra detta.

På tisdag var det meningen att M skulle lagat hålet men nu beslutades det att han ska få komma in till stan och träffa tandläkaren som ska undersöka honom och besluta om hur de ska gå till väga.
Då har M fått träffa även honom en gång innan det är dags.

Där är vi nu och fina lilla M kämpade på bra även idag.
Jag är stolt över honom. Han var så glad av att få åka till förskolan efter morgonens bravader och när vi sa hej då så fick jag idag extra många pussar på kinden av honom ♥
När jag satte mig i bilen fick jag kämpa för att inte börja grina av alltsammans 🙁 

Om ni vill se W och mig på försommarens äventyr på andra sidan sundet så RÖSTA på oss!
Allt som behövs är ett litet KLICK. 
Vi blir jätteglada för varje röst vi får och vi behöver dem verkligen i hopp om att komma med i BloggBussen.
TACK TACK!

Rösta på min blogg i Bloggbussen 2012!

bloglovin 2012-05-03 kl 11:20


6 svar till Jag borde ha kämpat mer. Skäms

  1. Postat av: Popprinsessan

    Usch, stackars lilla M! Och stackars dig!
    Jag trodde inte att man lagade hål i mjölktänderna? Det känns väl ganska onödigt för en kille med värsta skräcken, eller?
    Jag hoppas verkligen att det löser sig till det bästa och du ska inte banna dig själv. Du har förmodligen gjort så mycket du bara kan!
    Kram till er!

  2. Postat av: Russin

    hej hej..
    men oj stackars er alla.. lilla killen.. hoppas ni kommer på ett bra sätt nu så ni kan borsta tänderna lite lättare för han så han kanske kommer på ett sätt som passar M.. 🙂

    håller med popprinsessan , trodde inte heller man lagade mjölktänder.. det har aldrig mina stora kids gjort.. där emot tror jag att min stora son har fått dragit ut en mjölktand som var dålig skick.. minns inte riktigt det är ju ett par år sedan , han är 19 år nu, haha..

    kramkram

  3. Postat av: ami

    Jag hoppas att allt ändå kommer att gå bra när det väl blir dags att laga den lilla tanden, trots att det känns motigt nu.
    Och, att döma utifrån det du skriver är du en jättebra och engagerad mamma, så försöka att inte klandra dig själv. Lätt för mig att säga kanske, men M klandrar inte dig och han kommer bara komma ihåg allt positivt och roligt som ni hittar på genom livet – så, tänk på det istället. 🙂

    Skickar styrkekramar! Ha det gott!

  4. Postat av: Bella

    Väntar med spänning på uggle-tavlorna;-)

  5. Postat av: Annika

    Lider med dig och lille M, jobbig situation 🙁 Jag trodde inte heller att man lagade hål i mjölktänder men det kanske är för att han är så liten och kommer att ha kvar mjölktänderna i några år och inte vill att det ska påverka de permanenta? Jag har varit hos tandläkaren med vår äldsta i dag och hon hade början till ett hål i en av mjölktänderna som är lös och på väg att tappas så de gör inget åt det. Men usch, vad det var jobbigt att höra att hon har hål, så jag förstår din känsla 🙁
    Hoppas det löser sig på bästa sätt och att han inte får några men efter det…

  6. Postat av: Suzette

    Stackars liten. Hoppas det går bra!


INNAN DU KOMMENTERAR:
[] Kränkande kommentarer raderas och ip-adresser spärras.
[] Olaga hot eller förtal kommer att anmälas. Du är inte anonym på nätet!
[] Alla bilder och texter är upphovsrättsskyddade. All stöld kommer att anmälas.

Behandla andra så som du själv vill bli behandlad!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *