Och aldrig mera skall du på denna jorden gå…

Efter att ha läst Carolina Gynnings första roman, Laura flickan från havet, om enäggstvillingarna Laura och Vanessa i somras har jag väntat på att bok nummer två ska komma ut.
Allra helst vill jag köpa pocketböcker för det är så grymt osmidigt att ligga i sängen och läsa tunga, tjocka, inbundna böcker men Vanessa flickan i glaskupan finns inte som pocket ännu och är det någongång jag ska ha böcker nära till hands så är det när vi är i Skåne då det finns möjlighet till att läsa mer än bara när jag går och lägger mig så fick jag helt enkelt ta och köpa den som inbunden.

Igår läste jag ut den och den är precis som den första boken lättläst, har ett direkt och grovt språk och ett snabbt tempo.
Det snabba tempot gillar jag. När man inte gräver sig in för alltför mycket i karaktärerna utan det räcker med det man får veta liksom. Möjligtvis får jag stanna till ibland och andas och fundera lite kring allt som konstant händer och rafflar på men jag tycker om när det går undan och det gör det i båda Carolinas böcker.

I bok ett skaffade jag mig en favorit i en av tvillingarna. Laura fick min empati. I den andra boken blir det en tvist av oväntat slag, ”och aldrig mera skall du på denna jorden gå…”, och nu vill jag bara att den tredje boken ska komma ut så får veta hur det ska gå för de två systrarna!

Den här julen köpte jag även Madeleine vår dotters försvinnande och det fortsatta sökandet efter henne skriven av Kate McCann, Madeleines mamma.
Jag har följt den tragiska händelsen otroligt lite men det har ju inte gått att undvika att det hänt i och med det enorma mediapådraget. Jag såg även när Kate och Gerry gästade Skavlan.

För att dra det lite snabbt så befinner sig familjen McCann på semester i Portugal i maj 2007 tillsammans med några andra familjer. Tvååriga tvillingarna Sean och Amelie och fyraåriga storasyster Madeleine lämnas ensamma i familjens lägenhet med verandadörrarna olåsta medan föräldrarna äter middag tillsammans med sina vänner på en Tapasbar ett femtiotal meter bort.
Alla barnen tittas till med jämna mellanrum och kring 22-tiden upptäcker Kate att Madeleines säng är tom.

Boken handlar om försvinnandet, mediahanteringen, polisutredningen och det fortsatta sökandet. Tydligen så kommer även misstankarna mot Kate och Gerry att avhandlas i boken.
Man får följa paret McCann innan de blev tillsammans och får en stor inblick i deras vardag, utbildning, arbete, deras svårigheter med att bli gravida och Madeleines och hennes syskons uppväxt fram till den tredje maj 2007.

Jag har precis kommit fram till dagen efter Madeleines försvinnande i boken och hade faktiskt svårt att somna inatt och låg och tänkte på om något sådant skulle drabba mina barn m.m.

Boken är oerhörtdetaljerad. Samtidigt som jag frågar mig efter ett antal sidor hur sjutton någon kan minnas allt i detalj så som Kate Mccann gör så svarar hon på den frågan i boken.
Hon lyfter även orden som jag själv tänker mest hela tiden när jag läser och allt runt om incidenten som blir till orden, tänk om vi hade gjort det eller det valet som vi tänkte då hade det inte blivit så här. Hon älter detta fram och tillbaka, vågar göra det, vill skruva tillbaka tiden så klart, samtidigt som hon redogör för varför de gjorde det ena eller andra valet.
Ibland ganska ytligt men det är något så hemskt att den berör ändå.

Man får följa händelsen bakom tidningsrubrikerna och polisutredningarna och jag blir upprörd och ledsen av att läsa hur de svart på vitt fått ta del av polisens arkiv en tid senare och de inte gjort allt de kunnat på direkten.
Jag tänker att det måste ha funnits många saker som kunde gjorts annorlunda eller på direkten och kanske hade man då kunnat finna Madeleine. De har helt enkelt misskött hela ärendet!
Det är sorgligt och gripande och uppgifterna om att det faktiskt kan vara föräldrarna själv som gjort detta hemska bleknar en hel del för mig efter att ha läst det jag gjort hitintills samtidigt som jag vill minnas att det förekom blodspår i bilen och under en planka i deras lägenhet och att de anklagas av själva polischefen i Portugal som är säker på att Kate haft ihjäl Madeleine när hon var ensam med barnen några timmar på kvällen den 3 maj.

Trots att jag vet att Madeleine fortfarande inte är funnen så kan jag inte låta bli att hoppas på att när jag vänder blad kommer jag få läsa att hon är återfunnen välbehållen.
Pengarna för varje köpt bok går till Madeleines fond för att hon ska hittas en dag.

bloglovin 2012-12-28 kl 13:10


3 svar till Och aldrig mera skall du på denna jorden gå…

  1. Postat av: Popprinsessan

    Tack för tipsen, alltid bra med lite boktips. Åker till USA om en vecka så då blir det kanske lite läsning på flyget om inte annat.
    Hur länge stannar ni här nere?
    Kram!

  2. Tack för boktipsen! Har faktiskt varit lite nyfiken på Carolinas böcker, och nu tror jag att jag måste köpa dom 🙂

    Kramar

  3. Postat av: Jenny

    Nä, man vet inte vad man ska tro gällande Madeleine och hennes försvinnande… Måste köpa boken i alla fall! Och har helt missat att Gynnings tvåa kommit – måste köpa den med! 🙂


INNAN DU KOMMENTERAR:
[] Kränkande kommentarer raderas och ip-adresser spärras.
[] Olaga hot eller förtal kommer att anmälas. Du är inte anonym på nätet!
[] Alla bilder och texter är upphovsrättsskyddade. All stöld kommer att anmälas.

Behandla andra så som du själv vill bli behandlad!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *