Dagar och nätter med gips

Så här ser nätterna ut för W.
Hon sover på rygg med kuddar runt omkring sig som hjälper henne att få till en skön sovställning och två av dessa är obligatoriska att ha som armstöd för att hon ska kunna vila armen behagligt och kunna slappna av och lyckas somna.

De två första nätterna var hon uppe flera gånger. Hade ont i armen och gipset var så tungt och otympligt att ha där.
Hon kände sig så låst och grät både över att det gjorde ont men också för att gipset bara var i vägen.

Onsdagen var en dag med mycket ont som vi försökte bedöva med hjälp av alvedon.
Inte blev det bättre av att M inte tänkte sig för och knuffade till henne på den onda armen när de bråkade vid några tillfällen och i skolan hade det varit små incidenter med klasskompisar som gjorde ont men inget som var meningen att vara illa. De tänkte sig inte bara för att hon har det där gipset där vilket man ju kan förstå på ett sätt.

Torsdagen flöt på med betydligt mindre smärta men armen var fortfarande väldigt tung och otymplig.
L band ihop en av mina scarfar till ett stöd att vila armen i för annars gick hon ständigt och höll i den med höger arm. Gipset vägde bly och hon klagade över att det var så tungt.
När jag frågade om hon inte kunde så att säga bära armen utan stöd fick jag ett blankt nej till svar och hela torsdagen hade hon scarfen knuten runt halsen med armen hängandes i.
Gipset skaver vid knölen på handleden säger hon och det var även i torsdags som det började att klia ordentligt under gipset.
Klådan har fortsatt och är outhärdlig ibland. Hon står och hoppar upp och ner och grinar nästan för att det kliar så mycket.
Nu har hon lite olika ganska mjuka saker som hon kliar med så har hon bara dessa till hands så går det lite bättre.

Igår var en annorlunda morgon för då kom W upp till oss klockan nio och ville berätta att gipset hade slutat att vara tungt.
Hon hade inga problem att lyfta armen längre, den var lätt, och hon behövde inte ha scarfen som stöd en enda gång igår.
Det var en betydligt gladare tjej igår som även orkade med att åka till en klasskompis film och discokalas på kvällen även om hon inte fick på sig sin svarta kofta som hon hade tänkt att ha.
Det är en hel del kläder som går totalt bort just nu. Det går inte att få tröjor och annat över armen och det krånglar till det en del vid dagarnas klädval.

Allt verkar gå åt rätt håll nu och vi räknar ner dagarna tills det är dags för att ta bort gipset.
Från centralsjukhuset ska det komma en kallelse och om allt stämmer så blir det senast på fredag i nästa vecka som gipset ska tas bort och nya röntgenbilder ska tas för att se hur det har läkt.
Fram tills dess får vi försöka hålla humöret uppe.
Det är inte helt lätt då W blir irriterad över att inte kunna vara självgående, eller så är det mest mig som hon blir irriterad på när jag är på henne om saker.
När vi var på Ikea i torsdags så ville hon göra som kompisen gjorde och ligga och gunga i en hängmatta som hängde på en stålställning med en stor bom under sig.
Ja sa nej då jag såg framför mig hur hängmattan vippade runt och hon slog armen rakt i bommen under den och en ny gipsning krävdes.
Hon blev så arg över att inte få göra som vanligt och när hon reste sig ur hängmattan som hon redan hade hunnit sätta sig i [men som tur var inte lägga sig ner i] så fastnade hon, snubblade till, och föll rakt framåt varpå jag kastade mig fram för att hinna fånga upp henne innan hon slog i marken.
Hon blir hela tiden sur för att jag säger att hon inte ska göra det ena eller andra. Hon är antagligen även sur för att hon inte kan göra vissa saker just nu och känner sig begränsad och trivs inte med det.
Sen behöver hon hjälp med saker och det är inte alltid som jag tar på henne linnet på bästa sätt osv.
Lite knöligt och småbökigt är det så vi längtar verkligen efter nästa vecka och hoppas att allt ser bra ut på röntgenbilderna. Allra helst med tanke på att det nästa lördag är en heldag med klassen med lekar och mat m.m. som står på agendan.

bloglovin 2013-05-11 kl 10:35


2 svar till Dagar och nätter med gips

  1. Postat av: Maria

    Har läst igen allt jag missat här i bloggen i kväll….
    Stackars W 🙁 Vilken ”resa” på sjukhuset.
    Hoppas nu att det läker snabbt igen så hon slipper gipset.
    Krya på henne!

    kram kram

  2. Postat av: Melanie

    Jobbigt! Tror också att det är jobbigare när man är i den åldern, än vad det var när Moa hade gips i 5 veckor. Hon fann sig liksom i det direkt och hade varken ont eller kliade. Men så små barn blir ju inte påverkade ¨på samma sätt som tex W, då man är i en känsligare ålder och kan missa mkt pga det. Tur i oturen att hon får ta bort det så snabbt i alla fall.
    Snart är det dags!


INNAN DU KOMMENTERAR:
[] Kränkande kommentarer raderas och ip-adresser spärras.
[] Olaga hot eller förtal kommer att anmälas. Du är inte anonym på nätet!
[] Alla bilder och texter är upphovsrättsskyddade. All stöld kommer att anmälas.

Behandla andra så som du själv vill bli behandlad!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *