Etikettarkiv: 30 grader i februari

Tiramisu i glas

Tiramisu1
Jag har en förkärlek till dessert serverad i glas. Gillar upplägget att man har sin egen lilla portion av dessert och att ingen annan kan/ska gräva runt i den, haha, och sen ser det ju oftast fint ut också med upplägg i glas då man ser desserten även från sidan så att säga.
Min allra första Tiramisu men absolut inte sista. Kanske ser den inte så himla fin ut från glasens sida [savoiardikex liknar nästan bananer, haha] men den var väldigt god.
Förstår inte att jag inte gjort denna förut då jag är en riktig sucker för kaffe och kaffesmak.
Riktigt enkel att tillaga är den dessutom. Att tänka på till nästa gång är att savoiardikexen suger snabbt, alltså förvånansvärt snabbt, upp kaffet så man ska doppa dem en jättekort stund. 1 sekund räcker faktiskt!
Jag doppade dem längre för jag tänkte att det inte skulle smaka kaffe annars men det gör det. Min Tiramisu smakade väldigt mycket kaffe och som följd av för lång doppning blev kexen också väldigt mjuka så desserten blev något lite för lös för att vara perfekt.
Nästa gång blir det kort dopptid helt enkelt och det lär bli mer än en nästa gång för Tiramisu är väldigt gott!

Tiramisu2
TIRAMISU I GLAS 
Ingredienser:
2 ägg
4 msk strösocker
2 msk av någonslags likör, jag använde Baileys
225 gram mascarpone
12 st savoiardikex
1,5 dl starkt kaffe
1 msk kakao + kakao till servering

Gör så här:
Brygg kaffet och häll det i en vid djup tallrik som är bred att du kan doppa undersidan av kexen i den.
Häll äggvitorna i en vispskål. Lägg äggulorna i en annan vispskål och tillsätt sockret med dem.
Vispa äggulor och socker till en jämn och ljusgul smet.
Tillsätt mascarpone och likör och rör försiktigt till en jämn blandning. Använd sked eller elvisp på lägsta hastighet.
Vispa äggvitorna till ett riktigt fast skum och vänd försiktigt ner dessa och rör till en jämn smet. Det är viktigt att man vänder ner de uppvispade äggvitorna direkt i smeten och inte låter dessa stå och vänta eftersom de då löser upp sig vilket gör att Tiramisun kan flyta ut.
Dela kexen i två delar [beroende på hur stort dessertglas du har] och doppa endast undersidan av kexen [undersidan är den sida som är minst sockrig] i kaffet. Doppa i 1 sekund och lägg dem sen i glasen. Kexen suger snabbt åt sig kaffet och ska inte bli genomblöta.
Klicka ut mascarponesmet ovanpå och pudra över lite kakao.
Bryt och doppa fler kex och klicka på mer mascarponesmet.
Låt stå i kylskåpet och pudra på kakao när det är dags för servering.

Receptetet är en blandning av flera recept men är i grunden till ca 4 portioner ej tillagad i glas.

Nu ska jag och Baileys iväg till Ulsvby för en dejt med kvällstjänstgörande veterinär och sen är det måndagsfavoriten 30 grader i februari på tv. Hoppas få kontroll över Linus Wahlgrens rollfigur ikväll för han är så creepy och sprider sånt obehag när man tittar.
Trevlig kväll på er!

bloglovin 2016-04-04 kl 17:49
Annonser via Bloggpartner.se

Veckans tv

VeckanstvFebr16

Serier och program där personer delar med sig av enliten av sina liv är det som gäller.
Veckans tv-innehåll är varierat och det har ju redan passerat ett antal dagar av den här veckan så egentligen är väl detta ett inlägg som skulle publicerats i måndags men å andra sidan så är det ju snart en ny vecka igen med nya avsnitt med detta tv-innehåll.
Torsdagkvällar innebär Tv3 och Viaplays nya dramaserie Black Widows. Drama, mord, utpressning med en något iskall ironisk, humoristisk underton på något vis. Lovande efter förra veckans premiär och ikväll visas alltså avsnitt 2 med dessa tre skönt svala starka kvinnor med stor naivitetet som tror att deras liv ska bli ljust och fint nu när de har sprängt sina tre elaka män i luften. Man skulle kunna tro att det inte är en svensk serie…
Jag som har lite svårt att se det mesta av det jag vill se på utsatt sändningstid ser ju via apple tv eller iPad. Black Widows finns på Viaplay. Smidigt!

Sveriges Mästerkock. Onsdagskvällarnas behållning nummer ett! Härliga personliga deltagare i år som frossar i matlagning med råvaror av kvalité som man själv knappt skulle våga skära i.
Inspirerande och pirrigt, vissa vill man ju bara inte ska åka ut i elimineringstävling…
Sveriges Mästerkock brukar jag se på sändningstid. Om det inte är Ls tur att lägga M den kvällen så betyder det att vi säger godnatt tidigare än andra kvällar, haha.

30 grader i februari. Svenska i exotiska Thailand med så många miljöfilmningar som jag som inte varit i Thailand tycker är häftigt att se.
Februari är en ganska trist kall månad, jag symptaiserar och drömmer lite med de olika personerna som rycker upp allt och lämnar kalla Sverige för ett liv i ett klimat som känns amazing. De vill lämna olyckan, skapa sig ett lyckligare och bättre liv och gör det som många bara drömmer men inte vågar ta steget fullt ut och iscensätta.
Just det där är inte aktuellt för mig. Jag skulle inte kunna bryta upp allt och flytta utomlands permanent. Tankar som ibland kommer på tal hemma då L skulle kunna göra slag i just det och när han tipsas om utlandstjänster så har jag hitintills alltid stretat emot. Det blir inget av en sådant äventyr just nu iallafall. Jag är mer semestertypen och ser mig själv i Thailand på semester i gråa februari månad.
Förhoppning om att finna ro och livsglädje genomsyrar serien. Svåra beslut och svåra tankar att brottas med. Sorg, svek, glädje, och glöd, från yngsta Wilda till äldsta Majlis. Bra drama.

För att jag tycker om intervjuer, människor som delar med sig av sina livserfarenheter, personer som arbetar med spännande saker och kommit fram till nya rön om allt sådant som jag kan väva in, ta lärdom av och kanske applicera i min lilla vardag. Sådant i korthet går hem hos mig och då är Skavlan perfekt komprimerat på en timmes tid. Jag skulle inte ha ro till att sitta ner längre tid, haha.
Samma gäller för Reneés brygga vad gäller folk som delar med sig av en liten bit av sina liv i ett kort program. Me like. Det finns några programledare som jag inte kan med att se i tv. Som jag stör mig på, som enligt mig avbryter, inte förstår, tar in och fokuserar på fel saker men så är det inte med Renée. Hon är väldigt bra i sitt program och kan oftast konsten att föra ett samtal vidare eller bara vila i dets oms sägs. Ger en bra stämning, ställer bra frågor och kör en lagom blandning av prat, påhitt och skratt. Skön stämning i programmet även om det ibland är tunga ord och erfarenheter som gästerna väljer att dela med sig av.

Parneviks ser jag om jag hinner med. En liten kul positiv fläkt i början av veckan. Det för att det är underhållande med denna härliga stora familj och allt lyxigt kul de hittar på och framförallt miljön och sättet de lever på. Man kan inte annat än älska Mia Parnevik, ja hela familjen, och huset, och poolen, och tomten, och…

Tv-veckan innehåller just nu även Melodifestivalen så klart.
6 veckor av glitter och glamour, tårar, skratt, to much av allting. En galen musikcirkus som vi satt som klistrade vid i lördags och kommer att göra de fem nästkommande lördagarna också.
M älskar det. Han hejade på Samir och Viktor så klart, fick feeling och tog av sig tröjan, hjärtröstade sig blå.
Själv får jag väl tycka att jag har lite mer distans till programmet. Jag röstade inte i lördags, jag kollade mobilen någongång då och då under programmets gång, men jag åt iofs väldigt god mat, drack mousserande och åt lite extra festligt godis…
För oss är det mello som gäller nu och en tid framöver och ingen serie i världen skulle få mig att avstå från det och inte dela dessa lördagkvällar med kidsen framför tvn.

bloglovin 2016-02-11 kl 13:59

Drama om att söka lyckan

Jag har inte tillräckligt med lugn i kroppen för att sitta ner i soffan och se en serie men så ikväll hamnade jag där i soffan tillsammans med W samtidigt som familjen Norrström drog till Gröna Lund.
Hon hade kämpat med läxorna och jag pendlade mellan att hjälpa henne och packa ryggsäck, lägga fram kläder inför morgondagens skola och dagis m.m.
W tyckte att det var kul att se en liten stund på familjerna och jag uppskattade att bara sitta och slappa.

När hon sen hade lagt sig så återvände jag till vardagsrummet för att hämta min mobil. L hade då precis börjat se på en annan serie, 30 grader i februari, på ettan.
Jag satte mig med tanken om att jag bara skulle kolla lite grann på vad det var för en serie.

Istället blev jag sittandes. L somnade i sitt soffhörn men jag satt i läge för att resa mig genom hela serien men utan att resa på mig.
30 grader i februari var tragisk. Vad är det som gör att jag fängslas så av det tragiska?
Ett drama där flera personer söker efter lyckan. De bryter sig loss från kalla och gråa Sverige och reser till ett varmt och soligt Thailand för att få leva ett lyckligare och bättre liv där. 

Man får följa dem närgående. Så nära att känslorna hoppar ut genom tvn och man får liksom värja sig en aning i soffan för att inte känna för mycket med dem.
Ensamstående tvåbarnsmamman Kajsa som haft en stroke men som säger upp sig från jobbet i Sverige, köper en bungalowby där hon och barnen ska leva tillsammans, få tid för varandra och äntligen sluta bråka, [känner igen mig tom. i uttryck som Maria Lundqvist använder i sin gestaltning av rollen], Majlis som hunsas av sin sjuke tyrann till man och som älskar Thailand lika mycket som hennes man avskyr det och blyge och nedtryckte Glenn som drömmer om att ha en familj, barn och en kvinna som tycker om honom, men som inte lyckats träffa någon som ser hans hjärta istället för hans yttre.

Ett naket drama med tragisk touch och bra skådespelarinsatser som jag vill fortsätta följa. Får se om jag har tillräckligt med ro i kroppen nästa måndag klockan 21 när avsnitt tre sänds… 

bloglovin 2012-02-13 kl 22:41