Etikettarkiv: Alvedon

Hemma med en Nutellakaka i ugnen

Det blev ingen skola för lillkillen idag heller.
Igår visade febertermometern på 38 grader. Idag har jag inte kollat ännu så det finns en liten förhoppning om att han kanske är feberfri och kan få gå en dag den här veckan.
Hosta gör han och från och till men hosta kan ju sitta i flera veckor, till och med månader som hos L, så det kan han ju inte vara hemma för om allt annat är bra.
Hoppas, hoppas…

Ws hosta eskalerade igår när hon var hemma och hon hostade som bara den.
Att hon sov längre igår morse räckte för att hon skulle ha svårt för att somna igår kväll. Till det fanns det lite tankar om en sak som hon och en klasskompis sett som när natten kommer kändes lite läskigt.

Idag är hon tröttare än tröttast men är i skolan. Att hon är trött förstår jag, jag själv är vedervärdigt trött efter nattens alla uppvakningar från allt av barn till snarkande sambo med mera. Vaknade med ett ryck av att sopbilen var ute på gatan imorse och trodde att huset hade invaderats av aliens så mycket som det lät.
Jag brukar ju alltid ha klivit upp när de är på vår gata men eftersom jag skulle ta första passet hemma med M idag så kunde jag ligga kvar betydligt längre än när jag själv ska bli klar och se till att båda kidsen är redo.
Kvällens handbollsträning får W så klart stå över och istället får det bli en lugn  kväll som vi ska ägna en del av åt astronomi inför morgondagens läxförhör och så lite engelska på det.

När vardagarna inte ser ut som de brukar och det blir paus på grund av sjukdom märker man vad mycket tid som läggs på och går åt till jobb, skola, aktiviteter och lek med kompisar. Inte för att barnen har övermäktigt mycket, jag tycker inte om att jämföra utan man sköter och gör det som känns rätt för sig och sin familj och det är så klart väldigt olika, men en liten paus då och då och ett lugnare tempo är inte helt fel och som en följd av det även lite mer tid och lugn kring läxor.
Därmed inte sagt att inte skolarbetet prioriteras för W, t.ex så vet hon mycket väl att de dagar som hon har skola och sen träning så fungerar det inte att vara med kompisar för den tiden som så att säga blir över behöver hon till att göra läxorna på men även till att varva på ibland.

Men även om det är skönt med lite paus så är det som allra skönast när allt är som vanligt, alla är friska, och våra vardagsrutiner rullar på. Imorgon hoppas jag är en sån dag och att jag själv inte blir ännu sämre. Alvedon och nässpray gör underverk för tillfället.

Idag är det tydligen nutellans dag. Det italienska företaget Ferraro, som tillverkar Nutella, har gjort den 5 februari till sin, alltså Nutellans dag.
En mjuk kaka med nutella är på gräddning i ugnen.
Hur den smakar eller blir vet jag inte för det är första gången jag bakar den men det doftar helt sagolikt ljuvligt!

L kommer hem vid två och då åker jag iväg för några timmars jobb så idag men innan dess ska jag ha hunnit smaka på denna nutellakaka 🙂

bloglovin 2015-02-05 kl 09:28
Annonser via Bloggpartner.se

Varför får jag inte komma till doktorn


En bild på en alldeles nyklippt M.

Den här veckan blev inte alls så som jag hade föreställt mig den i mitt huvud med tripp till Skåne, lek med kusinerna, bus vid havet och avslappnande känsla i kroppen.

Istället har vi hunnit med både jobb, och påsklovsfotboll gånger 2 so far, grillning, njuta av solen, hoppat studsmatta, ligga och mysa på gräsmattan, en massa fotbollspassningar, klippning av tujahäcken, två härliga cykelturer och besök vid Klarälven i kvällssol, vitsippeplockning, W och farmor har varit i badhuset i en massa timmar igår och jag har tränat ett pulspass samt ett medelpass då sjukdom bland ledarna gjort så att favoriten Cissi tog ett extra pass och då kunde jag inte låta bli att vara med.
Låter som en massa skoj men framförallt så har M varit krasslig. Det är anledningen till att vi inte kom iväg till Skåne.
Kräkningarna i lördags kväll och natt, feber på söndagen, förkyld, ett hostanfall utan dess like, och nu igår så ringde de från förskolan och berättade att han klagade på ont i örat mest hela tiden.

Han klagar nu mer. Jämrar sig och gråter. Säger aj, aj, och håller för örat med sin lilla hand.
Igår ringde jag till vårdcentralen 13.02 [de öppnar telefonmottagningen klockan 13] och 13.47 la jag på.
Känns som hela vårt område är i behov av sjukvård just nu men M fick ingen sjukvård trots att jag stod på mig och påade att han varit förkyld i nästan två veckors tid och allt annat samt det som vi sökte för, alltså smärtan i örat.
Alvedon och nässpray som verkar avsvällande var rådet och så fick jag återkomma om det blev sämre efter natten.

Jag återkom idag. Om man har ett barn som inte sovit särskilt många nätter utan att vakna trots att han nu är fem och ett halvt så vill man faktiskt inte vänta en natt med öronvärk för att se vart det tar vägen. Att laborera med en arbetande mammas sömnbrist efter snart sex nätter är inget att leka med!

Inatt har vi kört Alvedon och nässpray, precis som sköterskan sa. Bullat upp med kuddar och öppnat vädringsluckan för att få det lite svalt i rummet.
Jag har kliat på ryggen för att avleda fokusen på smärtan, tröstat, och hyssjat för att långt senare stappla in till min egen säng igen för en kort slummer innan jag vaknat av gråt från en liten kille som har ont i sitt öra.

Det är för jävligt när jag tänker närmre på det.
Vem känner sitt barn bäst om inte dess föräldrar!
M är ofta ledsen, slår sig, gråter men det är inte ofta han har så ont att han vill iväg till doktorn. Jag förstår att man inte ska ta upp plats och tid för minsta lilla och att det säkert finns de som gör det och utnyttjar systemet osv men när jag ringer och säger som det är och människan sitter med mitt barn journal framför sig på skärmen så kan hon banne mig se att varken jag eller mina barn besöker vår vårdcentral väldigt sällan.

Att han ska haft ont en hel natt och även nu hela förmiddagen så att han knappt ens får i sig någon pannkaka som är favoritmaten känns inte bra alls och när det gäller det beprövade tricket med att ge nässpray som är avsvällande och då kan ge mindre ont i öronen så har han fått det hela tiden på grund av förkylningen och täthet i näsan men ont i örat gör det ändå.

Klockan 13 ska vi vara där och då är jag nog lika sur som jag var imorse när jag ringde och fick tiden av samma sköterska som jag pratade med igår.
Att man ens ska behöva höra sitt gråtande barn som har ont fråga varför tanten sa att han inte fick komma till doktorn när han har så ont.
Nä usch på den!

bloglovin 2014-04-24 kl 11:54

Waterfall braid, opererad arm, bloggning & ögonblick

Redan onsdag! Allt rusar verkligen på!

M är på förskolan och jag har lunchrast på jobbet.
Jag kommer på mig själv med att tänka lite extra på M från och till även idag.
En timme efter att jag hämtat honom igår så sa han att han hade ont i armen.
Det är ju inte konstigt om det känns mer smärta efter första dagen tillbaka och tillsammans med alla kompisar och många timmars lek. Det hade inte hänt något men då risken att skada armen är större nu så nära efter operationen så är det klart att både jag och även M själv då och då tänker mer på den där armen för tillfället.
Han var dock väldigt glad över att vara tillbaka igår efter några dagar i lugnt tillstånd med flytande och suppar mot smärta så det kändes bra.

I ryggsäcken igår hade han, på eget initiativ, pinnarna som fram tills i fredags satt inuti hans höger arm.  När jag pratade med en av förknarna vid lämningen såg jag hur han gick omkring bland kompisarna och visade dem. Jag tyckte inte att han sa något och det gjorde han troligtvis inte heller för han är lite extra blyg så där om morgonen. Han gick bara runt och visade upp dem för sina vänner och hoppades nog att de förstod vad det var och det tyder på att detta är en ganska stor grej för honom ♥

Som sagt, dagarna fortsätter att rusa på, och jag har inte så mycket nytt att dela med mig av till er på bloggfronten idag heller.
Därmed inte sagt att det inte är fullt upp för det är det och det av väldigt blandat slag.
I måndags kväll var det någonslags kaos hemma och något liknande upprepade sig även igår morse och någon mer gång under eftermiddagen. Strax före lunch igår fick jag ett telefonsamtal från en sköterska och jag pratade även med fler därefter.
Det är inte helt lätt med allt och vardagarna ibland. Tidiga morgnar med trötthet. Alla morgonbestyr som lätt blir stressiga, tider att passa, heldagar på bortaplan i skola och på arbete, läxor, aktiviteter, syskonbråk, mer läxor, ständigt småsnoriga och lite hösttrötta och sen en massa mer däremellan.
Somliga dagar är lite mer tungrodda och grubbliga än andra och mörkt är det dessutom ute både när jag går upp, när jag kikar ut genom fönstret när jag sitter vid köksbordet och gör läxor tillsammans med W och när jag går och lägger mig. Det må vara mysigt med mörker och tända ljus och hösten är ju så vacker i all sin färgprakt men jag är sannerligen en vår och sommarmänniska ut i fingerspetsarna.

Även om det är lite lugnt på bloggen just nu så är det som sagt inte det minsta lugnt in the real life. Däremot så väljer jag vad jag vill dela med mig utav på bloggen, den är ju fortfarande och kommer alltid att vara bara några ögonblick, små som stora, av mina dagar, och när det är fullt upp med annat och följderna av det ger en massa funderingar och tankar som maler så tenderar det att bli lite tomt här inne.
Vissa saker platsar inte här även om jag har god lust att ibland skriva bara för den sköna känslan av att skriva av mig om både det ena och det andra, ventilera, och kanske även få tips och andra synvinklar på saker.
När det gäller barnen så kommer de att florera mindre i detalj här på bloggen i takt med att de blir äldre. Så är det redan med W.
De finns ju med massor ändå men just detaljer, vissa tankar ord och handling, en del med- och motgångar skriver jag inte längre om när det gäller W.
Hon är så stor nu och det finns så många runt omkring henne, både vänner, skolkamrater, lärare och andra, som läser här då och då och jag har varken rätt eller lust att lämna ut hennes privatliv.
När hon finns med är det nu oftast av en mer allmän karaktär, eller på och med sådant som hon själv vill och tyckt är ok. Ibland är inläggen med fokus på mig som mamma till barnen och då kanske man kan tänka vidare därifrån men alla tolkningar behöver inte vara de som stämmer.
Jag vet flera som läser bloggen som jag inte skulle ha några problem med att skriva ut vissa saker i mer detalj till, min mamma bland annat, några vänner, en del släkt, men så är ni ju många andra också som kikar in här varje dag, vilket jag är så oerhört glad över, men så länge bloggen är olåst stannar det vid planet personligt men inte privat och som hos de flesta bloggare så är bloggen bara en liten del av min och vår vardag.
Ett litet ögonblick av dygnets tjugofyra timmar. Små som stora ögonblick. Inte mindre äkta för det men dock milslångt ifrån allt som ständigt pågår, sker, tänks eller är i görningen.
Det som förvånar mig en smula är att en del verkar tro att det som visas på bloggen är det som sen fortgår resten av det dygnet.
Att vi lever i ett enda sockerrus av rosa lycka och halkar omkring i vardagen på bananskal typ.
De flesta inläggen är ju lösryckta delar av ett helt dygn, något som sker eller skett just då, som jag väljer att dela med mig av i ord och bild. Inte något som vi kanske gör eller befinner oss i tre timmar efter att inlägget väl publicerades.
Självklart för mig och för de flesta som bloggar själv tror jag men kanske inte för en del läsare.
Som sagt, allt är äkta, men det är däremot en sån extremt liten del av våra dagar och vårt liv.

Jag är så glad över allt som bloggen ger mig. Älskar verkligen att skriva och hålla på med bilder. Dokumentera, inspirera och låta mig inspireras av andra. Snöa in på vissa saker, samla på mig en receptbank med egna noteringar om det jag bakat eller lagat, notera saker som barnen gjort och sagt och gjort och ha möjligheten att gå tillbaka i denna lättillgängliga dagbok som bloggen blivit efter flera års bloggande.
Det är fantastiskt och ger mig fortfarande så pass mycket glädje att jag inte tänker sluta att blogga som det känns just nu.
Bloggandet och bloggen har ju även givit mig och W, som är oerhört medveten om just detta och tycker om bloggen, ett helt fantastiskt händelserikt år 2012 och 2013 genom vår resa med Bloggbussen som resulterade i en vinstresa och titeln Sveriges bästa Barnsligt-Skoj-bloggare och fler resor.
Däremot så kanske det blir lite lugnare här inne då och då och det är väl oftast när livet kommer emellan så att säga. När dagarna fylls mycket av sådant som inte platsar på bloggen och som tar tid och energi och som just nu gör mig lite down och slut men så får det väl vara när det är så helt enkelt.

Mina barn är mitt allt, som ständigt finns i mina tankar när jag inte är nära dem och jag gör allt för dem men ibland är det slitsamt. Jag tror inte på försköning av just detta faktum att det är tufft i mammarollen ibland. Varken i bloggen eller inför dem.
Just har vi en retsam femåring som även tar efter sin storasysters något tweenieaktiga beteende och som influerats av ord och annat utifrån. Så ser det ut nu och när det blandas med tidiga morgnar, jobb, ny skola och nya rutiner, läxor, aktiviteter för stora tjejen och en massa mer så blir det lätt lite för mycket.

Nu har jag ältat färdigt här och ska fortsätta med dagen som inte är slut på många timmar ännu. Viva la vida ska transponeras till en lägre tonart. Det är mitt första to do just nu!

Bilderna hänger inte alls ihop med texten men då inlägget ändå är rörigt så varför inte liksom… Förra måndagen var W hos frisören för allra första gången. Jag har klippt topparna på henne och det har jag nog gjort för sista gången för jag hörde henne berätta att jag minsann klipper snett. Oops där! Nu vill hon att vi ska köpa äkta frisörschampo och balsam för så underbart lent som hennes hår var efter tvättning, klippning, plattning, flätning och lite färg i en slinga har det aldrig varit. Hon påpekade det i nästan en hel veckas tid.

Själv har jag övat på att göra en Waterfall braid som Yosefin gjorde på W efter klippningen. Inte helt lätt att göra på mig själv men på W fick jag till det. Dock inte lika fin som den hon hade på måndagen men med lite mer övning så kanske den sitter där en dag. En underbart fin fläta är det!

Om ni undrar varför M sitter i frisörstolen så lyckades han charma sig till lite mer färg i sitt hår trots att hans frisör inte ens jobbade den dagen vi var där. Blyg som han är så måste jag ge honom cred som lyckades få till den där färgade hårslingan 🙂

bloglovin 2013-10-09 kl 12:59

Höger arm vilar

När jag och W kom hem från vår resa i måndags kväll var klockan halv elva och M låg så klart redan och sov i sin säng.
Tidigt på tisdagsmorgonen ropade han från sitt rum och lyckades sen hasa sig ner från sängen där på nätterna ligger som en stel pinne i samma läge på rygg och sover med armen uppbullad på en kudde.

Han kom in i sovrummet och sa pappa, pappa, pappa, när han var framme vid sängkanten fick han syn på att jag låg där och stegen stannade tvärt av och han slutade att säga pappa mitt i ordet och efter någon sekund sa han mamma och lutade sig över mig.
Han ville kramas och gosa och det kändes alldeles underbart i hjärtat på mig att vara nära honom.

Den mysiga kärleken höll i sig i några timmar under gårdagen sen var allt som vanligt igen. Tänk vad fort det går. Trots och tvärtemot beteende blandades med att han var ledsen över gipset som begränsade honom.
Han har fortfarande ont då och då. När jag frågar var så visar han där armbågen sitter under gipset och sen ca tio centimeter ner och upp från armbågen.

Antibiotikan som han fått med anledning av att det var ett öppet armbrott tog han sista i måndags så nu är det bara flytande Ipren Ibuprofen och Alvedonsuppar som gäller. Dessa får han samtidigt för maximalt smärtstillande.

Igår försökte jag ringa till ortopedmottagingen för att rådgöra lite kring Ms tillstånd just nu och för att höra ungefär när i tid de tänker sig att det är dags att ta bort gipset och röntga honom. Jag vet att vi fick lite info om allt på sjukhuset men just nu är det suddigt i huvudet på mig.
Allt som hänt den senaste tiden har jag gjort mig mer trött än vanligt och information flyter ihop lite grann för mig och jag måste kolla lappar, iPhone med anteckningar, veckobrev från skolan m.m. flera gånger för att ha koll på dagarna och vad som ska göras, tas med till skolan m.m.
Jag vill inte bomma något för W så att hon ska bli drabbad bara för att jag inte är i tipp topp för tillfället.

Mitt röriga huvud och min sega kropp tog sig i alla fall ut i spåret igår kväll. Det är så otroligt skönt och välbehövligt just nu för mig att koppla bort allt och bara fokusera på musiken som dunkar i lurarna, flåset, att sätta det ena benet framför det andra och hålla på så varv efter varv.
Terapi helt enkelt.
Oftast blir det tre varv men igår blev det fem och sen hem vilket gav en sträcka på 8,05 km. Även om jag inte strävar efter att springa fort så är det ändå kul att se när resultatet bättrar på sig och det gjorde det igår. 53,04 minuter tog kilmetrarna och även om benet inte kändes helt ok framförallt under de två första varven så släppte det sen nästan helt och det vara bara att sätta det ena benet framför det andra och kämpa på.

Nu är det telefondags!
Ortopedmottagningen, läkarsekreteraren, försäkringskassan, en kollega för att lösa ett jobbuppdrag och sen ett mail till försäkringsbolaget och ett till Sj för att försöka få tillbaka de pengar jag köpt biljetter för som vi inte kunde utnyttja dagarna efter att M skadat sig.

Trevlig onsdag på er!

Det är alltid vänster som gäller nu. Den gipsade armen ligger alltid bara bredvid och vilar…

bloglovin 2013-06-12 kl 09:03

En natt med smärta

Natten har varit en enda lång pina.
Den första natten hemma var en bra natt i jämförelse med de två därefter.
Natten till igår var jag uppe en massa gånger. Han hade ont, hade hamnat fel i sängen så att armen smärtade, täcket hade åkt av, fick Alvedon osv.
I natt var det än värre.

Han har haft så ont. Skrikit rakt ut att det gör ont i armen, inte kunnat sova, fått panodilsupp, Ibuprofen, vägrat ta smärtstillande för att han kväljs av det då det smakar illa och är äckligt att svälja, somnat en liten stund, vaknat och skrikit, L har försökt lägga rätt honom med armen vilandes på en kudde så att handen och fingrarna kommer uppåt för att avlasta smärtan.

Imorgon har jag och barnen tågbiljetter som tar oss till Laholm där mina föräldrar ska hämta oss för att på onsdag närvara vid min morbrors begravning och ta avsked.
På torsdag eftermiddag har jag bokat tåg hem till oss. Detta gjorde jag dagen innan olyckan inträffade och jag har fram tills nu hoppats att vi ska kunna genomföra detta då jag verkligen vill vara med på begravningen men som det ser ut nu med nätterna och att M har så ont så tvingas jag nog avstå från det.
Det är ofantligt tråkigt att bo så långt bort som Värmland är i jämförelse med Skåne.
Ett alternativ skulle vara att jag själv tar bilen och kör tidigt på onsdag morgon och sen hem igen på kvällen samma dag men samtidigt så vet jag att jag inte är i bästa tillstånd till att orka med ca tio timmar på vägarna just nu med alldeles för lite sömn och allt därtill för att orka med att göra det.

Klockan nio nu ska jag ringa ortopedmottagningen för att höra vad de säger om att det gör så ont i armen. Rådfråga om vi ska ge honom något annat mot smärtan, om vi ska göra på något annat sätt, om det verkligen ska göra så här ont på honom.
Hoppas på att få bra hjälp för så här kan vi inte ha det och även om M just nu sitter lugnt i soffan och ser på tv och inte klagar alls över att det gör ont så kommer det fort det där och det är så jobbigt att inte kunna hjälpa honom att bli kvitt smärtan.

Kaffe och jordgubbar till frukost gör gott denna måndag. Måste bara ha mer kaffe!

bloglovin 2013-06-03 kl 08:32

Till våran kompis

I fredags kväll när vi kom hem från sjukhuset låg det ett stort kuvert i brevlådan med texten till våran kompis M skrivet på utsidan.
Barnen på Ms förskoleavdelning hade målat varsin teckning till honom under fredagen. En sån fin och bra gest.

Under den tiden som det tog från att olyckan hände tills dess att vi stuvade in M i ambulansen var det ganska många barn, och vuxna, som på lite avstånd tog del av det som hände.
Barn reagerar ju så olika på upplevelser och kanske var det någon som hann se att Ms arm såg väldigt konstig ut innan han var på plats på bänken med Hannas armar runt sig medans jag pratade med SOS alarm, garanterat hörde de hans skrik som var smärtsamma, kände av stämningen, en del föräldrar gick iväg om jag minns det rätt och jag hörde även någon som stod och tittade på M fråga sin mamma om vad det var som hände.
Att det kommer ambulanspersonal och som sen böjer rätt Ms arm vilket ju så klart gör att ha skriker ännu mer och sen att se en kompis åka iväg med ambulansen kan ju också kicka igång många frågor från barn.

På förskolan har de pratat om olyckan och även bearbetat det genom att rita teckningar till M.
När vi öppnade kuvertet i fredags kväll blev han så glad. Han tittade på varje teckning, kommenterade vad de ritat. En hade inte skrivit sitt namn men han sa direkt att han visste vem det var för hon ritar så fina blommor alltid.
Kompisen V som funnits med ända sen förra förskolan hade ritat på M och sig själv och den teckningen tittade han länge på.

När jag la honom i hans säng den kvällen ville han se på teckningarna igen så vi begrundade var och en av dem en bra stund liggandes i sängen.
Han sa så goa saker som att de är fina, att hans kompisar är snälla, att han vill tillbaka till förskolan. Någon teckning vet jag inte vad den föreställer och då sa M att det är säkert jag och min arm som en killkompis ritat.
Det var några som han undrade varför inte de ritat till honom eftersom de inte fanns med i kuvertet men efter att ha pratat om att några säkert var lediga i fredags och att det berodde på det så kändes det ok.

Igår kväll var det samma sak.
M ville titta på sina teckningar innan han skulle sova och jag antar att det blir samma ikväll.
Det kändes extra bra att se hur glad han blev för teckningarna.
Han som är så blyg och försiktig, som tar åt sig så väldigt lätt av det mesta, som hellre backar än tar ett steg framåt med och bland alla utom de få som han anser sig känna väl och är trygg med och litar på visar så fint både med ord och sina ögon att han tycker om kompisarna på förskolan.

När M känner sig färdig med tittandet på dem har de och kuvertet med hälsningen på sin självklara plats i hans minneslåda.

Nu har det snart gått två dagar sen vi kom hem och dessa dagarna har sett ut ungefär på samma vis båda två.
Under natten vaknar han och ropar. Det kan vara att han halkat ned i sängen och ligger dumt så att det gör ont i armen, eller att täcket åkt av honom, eller så är det för att han vill ha vatten eller så gör det för ont i armen.
Inatt var jag uppe hur många gånger som helst och det kändes verkligen i morse när jag åkte iväg till jobbet. Trött och med samma huvudvärk som jag haft i några dagar nu.
Mot smärtan får han Alvedon eller Panodil som han inte kan ta om han inte får skölja ner det med något drickbart efteråt.
Vi har även fått Ibuprofen för att hjälpa mot smärtan och sen ska han äta antibiotika tre gånger om dagen för att det utöver att skelettet var brutet på två ställen så hade han även ett sår som var fullt av smuts och som de fick rengöra och sen sy.

Oftast hjälper det och en stund därefter så klagar han inte över att det gör ont längre.
Under dessa två dagar så tycker jag han gjort framsteg med att vänja sig vid att armen är gipsad och sitter där den gör.
Han går runt, tar det lite extra försiktigt så han inte ska ramla, har mitellan på hela dagarna vilket han tycker är skönt.
Armen är fortfarande så tung att han inte orkar bära upp den utan att hålla i den eller ha mitellan på.
Han kommer och säger till när han får för ont även dagtid.
Vi får hjälpa honom att dela maten i smådelar så kan han antingen picka upp den med gaffel eller ibland tar han med den vänstra handen.
På toaletten behöver han hjälp med torkningen och jag hjälper honom att tvätta den vänstra handen efter toabesöken och sen spritar vi lite på fingertopparna som sticker vid gipsets kant på höger.
Fingrarna är fortfarande svullna och gör ont så man måste vara försiktig vid beröring.

Han kan inte åka i sin bilstol i bilen då den är formad så att den trycker på den onda armen utan sitter på en bilkudde nu och får hjälp i och ur bilen.
Han är också väldigt trött av sig och det känns som en vanlig dag är alldeles för lång för honom som han har det just nu.
I eftermiddags somnade han vid sidan om fotbollsplanen. Han är ju inte precis känd för att sova mycket den här killen så denna trötthet är lite ovant att uppleva.

Jag tror att så fort det slutat att göra så ont så kommer det bli stor skillnad för honom men just nu så gör det ont både om någon råkar komma åt hans arm men även efter några timmar utan smärtstillande.
Ikväll gör det tyvärr extra ont och han säger att det exploderar i armen på honom trots att han fått en dos med Alvedon.
Det började i fingrarna men känns nu över hela armen och han vill att jag ska ringa till dem på sjukhuset som lagade hans arm så de kan hjälpa honom.
Han gråter och skriker till då och då och sträcker sin friska arm mot mitt hår för att gosa lite.
Vi får väl se vad det blir av det här ikväll.
Hoppas innerligt att det onda är hanterbart så vi slipper göra ett sjukhusbesök.

bloglovin 2013-06-02 kl 18:20

Citron

Känner mig som den lilla citronen som ligger kvar på brickan efter helgens matlagning.
Torr och skavd lite varstans och lite småsur över att inte vara på topp. Både den och jag har helt enkelt sett bättre dagar…

Idag skulle M spelat upp sin musik på förskolan men det blir det inget med. Vi är hemma även idag och med morgonens temperatur på 38,7 så är det hemmadag som gäller även imorgon.
Det är inte febern som är det värsta utan hostan och snoret.
Jag frågade M om han hade ont någonstans imorse och svaret blev på näsan. Öm, lite röd, och torkat snor består den lilla nästippen av.

Efter en minst sagt helvetisk natt med minimal sömn [han fick rätt lillkillen när han igår kväll vid läggdags sa till mig innan han sjönk in i dvala att han inte kommer att orka sova hela natten i sin säng], snor, hosta, och på tok för långa nattvandringar gånger tre så känns det tungrott idag.

Nu ska lite ätbart ordineras ut, tiderna har försvunnit och det som styr är när M är sugen på att stoppa i sig något utöver vatten, saft, te och annat som jag försöker få honom att dricka, så nu blir Proviva blåbär, en rostad smörgås, två värktabletter och en stor latte till mig själv [dagens tredje kaffe redan men vad gör man inte för att hålla skärpan uppe].
M får vatten, saft, 7,5 ml flytande alvedon och två tuggor på en rostad smörgås med smör.
Gott och näringsrikt…

bloglovin 2013-03-12 kl 09:55

Lördag

Mina planer på att se en romantisk film utsträckt i soffan igår kväll stöp till intet.
När hostiga M låg nedbäddad i sin säng och jag skulle lägga W så la jag mig bredvid henne vilket jag sällan gör nu förtiden. Jag brukar alltid sitta på hennes lilla lila pall bredvid hennes säng och klia henne lite på ryggen. Det började jag med när jag efter M fötts då jag hade otroliga foglossningssmärtor i höger höft och ben och inte kunde ta mig upp ur sängen om jag la mig bredvid henne.
Jag slocknade i hennes säng igår och vaknade av att L hjälpte mig upp vid halv elva.
Sov som en stock.
W uppmärksammade detta idag och frågade om jag somnade hos henne igår. Det var så mysigt mamma, du gör aldrig så, sa hon och det var mysigt.
Jag drar ju nästan alltid igång en massa som jag måste få gjort efter det att barnen somnat om kvällen så jag antar att det jag känner idag och redan kände av igår kväll tyder på att jag inte är helt kry.
Vaknade med huvudvärk och småtjock hals idag. Kall i pannan och ett litet malande illamående precis som igår kväll.
Nu efter två värktabletter, Proviva blåbär, te och kaffe känn det lite mer ok och även om det känns trist att vi inte befinner oss i Friends Arena och ser finalen ikväll som var planerna i början av den här veckan så inser jag att det hade varit mer jobbigt än trevligt just nu.

Final blir det ändå så klart men det i soffan framför tvn iklädd mysbyxor och det ska väl fungera det också med några alvedon i kroppen.
W har sina favoriter klara och M sina. Själv är jag nog också ganska säker på över vem som ska få min röst ikväll.

W är helt feberfri idag. Hostan och nysningar består men de kommer inte lika tätt längre.
M har lite feber kvar och hade vid tvåtiden inatt ett hostanfall så jag trodde att han skulle kräkas. Efter det låg han i vår säng och jag som inte ville ha hans snoriga nylle rakt upp i mitt låg på vänster sida resten av natten så nu är jag helt snedvriden och går likt en stelopererad idag…

Solen strömmar in i vårt kök och det var varmt och gött när jag kom ner imorse. Min önskan om markiser är starkare än någonsin då jag avskyr att behöva dra ner persiennerna så det känns som att vi lever i en bunker.
Vill kunna se ut men delvis slippa den starka solen som gör det lite för varmt. Ute är det minusgrader och hoppet om vår har lagts på is.
Det är ju för fasiken vinter igen 🙁

Tulpanerna solade sig i flera timmar idag på matbordet och fick fnatt och slog ut i full blom. Nu har jag bytt vatten till dem och tryck ned några isbitar så kanske kan de hålla sig fina i några dagar till så jag kan njuta av dem.

Nu ska jag ta en dusch. Ett fräschare yttre hjälper kanske till att insidan känns något mer ok tänker jag och sen är det utfodring som gäller. Snart lunch ju.
Trevlig dag på er!

bloglovin 2013-03-09 kl 11:22

Har hon fått en infektion?

Idag har jag knappt hunnit sitta ned vid datorn. Varken hemma eller på jobbet.
Två timmars kurs för att lära mig det nya bokningssystemet på jobbet avlöstes med ett samtal från Ws lärare.
W hade ont i magen så det var bara att kasta sig iväg till skolan för att hämta henne.

Tankar om magsjuka korsade min hjärna lika många gånger som jag bromsade och gasade på väg till skolan.
Det var en modfälld W som mötte mig.
Hon hade ont men hade duktig som hon är tänkt att det berodde på att hon var hungrig och kämpat i matsalen med dagens lunch som var soppa.
Det hade tyvärr inte hjälpt.

Efter en stund avslappnande i soffan hemma åt hon en liten portion med makaroner och köttbullar och det smakade bra sa hon.
Efter ytterligare en liten stund så hade hon inte ont längre utan tog några jordgubba roch lite grädde.
Skönt!

L löste av mig hemma och jag åkte iväg till jobbet och drog igång förberedelser inför dagens våravslutning med min yngsta kör.
När jag var hemma igen strax efter fem kändes W varm och febrig.
Hon klagade dock inte över att det gjorde ont någonstans, var inte hängig och åt både middag och en stor portion glass.

Medans L har åkt mckortege genom vår stad har jag dammsugit, dammtorkat, tvättat och skurat toaletterna, läst läxan med W och lagt båda kidsen.
Det är först nu som jag har börja fundera lite på allt kring W med operationen och sådant.

W hade inte ont i halsen några dagar efter operationen som både läkaren och sköterskan som ringde oss dagen efter sa är det vanliga.
Hon hade inte ont alls och var pigg tills för bara några dagar sen.
Då började hon beklaga sig över att det gjorde ont i halsen. Hon kom upp till oss några nätter i rad och sa att det gjorde så ont.

Jag blev tillsagd att ge henne Alvedon och Ipren. Ipren var bra, om jag minns rätt, för att det även var inflammationshämmande och/eller bedövade på såren i halsen.
Det skulle jag ge henne även om hon sa att hon inte hade ont och det står det även på papprena vi fått att man ska för det kan göra väldigt ont annars så därför håller man smärtan under kontroll om man ger det kontinuerligt.
Alvedonen och Iprenen har slagit ut hennes mage. Hon är inte fräsch alls i magen, riktigt dålig faktiskt, och det är inte konstigt om hennes magont idag berodde på att hon fått så mycket smärtstillande.
Eftersom hon fick ont i halsen så många dagar efter operationen så fortsatte jag att ge henne detta ju.
Kanske/troligtvis längre än man gör i vanliga fall om det hade varit så som de sa att man har mest ont den första veckan efter genomförd operation.
Men hon har ju haft så ont så då ville jag ju ta bort smärtan så klart!

Nu tog jag ingen temp på henne ikväll, tänkte göra det imorgon, men jag tyckte att hon var varm även om hon inte var hängig.
Hon har blivit förkyld och är snorig men kan det vara så att hon har fått en infektion som inte har visat sig tydligt pga att jag gett henne så mycket Alvedon och Ipren hela tiden?
Hon fick Alvedon och Ipren igår kväll därefter har vi inte gett henne något så det kanske var fritt fram för febern och andra tecken på en infektion först nu?

Det står att läsa på det som vi fick att om barnet får feber och/eller blödningar ska man kontakta öron, näsa, halsmottagningen.
Imorgon ska vi ta tempen och sen är det jag som ringer och rådfrågar dem. Det bästa vore om vi fick komma dit så de kunde kolla på henne för det känns inte bra det här.
Hon har inte visat tecken på att må dåligt annars, är aktiv och viljan av stål finns där som vanligt, men att hon kändes febrig i kombination med att hon klagat över halsont så långt efteråt stämmer inte för mig.

Eller så är det bara en vanlig förkylning som drabbat henne och vad gäller magen så borde den väl återhämta sig om vi inte behöver ge henne något mer sådant nu? 

Mycket att fundera på, och jag funderar oftast väldigt mycket och ingående jag, så jag borde väl komma i säng nu för det kan tänkas bli en lika lång natt som den här dagen varit… 

bloglovin 2012-05-24 kl 23:14

Mot sjukhuset

Med Emlaplåster i armvecken, dubbel dos Alvedon i kroppen och Tarzan under armen är vi nu redo att fara till sjukhuset.
Det är nervöst.
Meningen som upprepats här hemma flertalet gånger idag är jag vill inte operera mig idag.

Det ska bli skönt att komma iväg nu så det händer något för den här väntan är minst sagt dryg.

Jag har tagit med mig iPaden och Charlotte och jag har klurat på hur man delar internet från iPhonen så jag ska kunna fördriva tiden med att surfa lite om jag skulle vilja det eller kanske skriva en rad eller två här på bloggen när jag sitter och väntar någonstans på sjukhuset.

Ha en fin måndag & Tack för alla lyckönskningar!

Fortsätt klicka på oss i vår kamp om att komma med BloggBussen.
Det vore verkligen underbart att när röstningen avslutas[den 18 maj] kunna berätta för W när vi kommer ut på andra sidan av allt som har med sjukdomar och sjukhus att göra att vi fick en plats på bussen.
STORT TACK fina ni

Rösta på min blogg i Bloggbussen 2012!

bloglovin 2012-05-14 kl 12:08