Etikettarkiv: Arm

Uppvak & Iva

Jag behöver en paus så just nu sitter jag på rummet på tolvan.
Jag har extremt svårt med att inte finnas vid mina barns sida och ställa upp och allra helst så klart när det händer något sådant här men efter 26 timmar vid Ms sida i stort sett utan sömn inatt, inte den bästa kosten, och undantryckande av mig själv för att vara stark [jag och sjukhus är ju ingen bra kombination även om det inte involverar något allvarligt] för Ms skull, hjälpa honom när han har ont och en massa mer så behöver jag en stund att släppa ner axlarna som jag gått med uppdragna under öronen sen ca 13 igår.

Operationen gick bra har vi fått veta av doktorn.
M har nu titanrör inopererade som de öppnat någonstans kring handleden och sen vi armbågen för att sätta dit.
De har även fått göra ytterligare en öppning mitt på underarmen som de inte hade tänkt att göra.
När han informerade om detta så kände jag mig svimfärdig så jag lyssnade inte så väl vad anledningen var.
Jag vet att M hade ett sår där och tyckte de sa att det kommit in smuts i armen som de tagit bort och sen sytt igen.
De hade även gipsat honom en tredje gång och som sagt allt hade gått bra.

Det var en lång väntan som jag och L tillbringade utanför sjukhuset i det fina vädret.
Tillslut ringde de och meddelade att han låg på uppvakningsavdelningen.
Han sov tungt och det var så skönt att se honom sova och slippa se och höra att han har ont att jag önskade att han skulle sova länge.
När vi fick order om att börja väcka honom så var han seg. Det gick långsamt och han hade ont och började kräkas. Han fick då något som var som Panodil i kanylen i vänster hand samt något mot illamående insprutat.
Smärtan fanns kvar och de gav honom åter igen morfin och han somnade igen.

Då hörde jag att de pratade om att han nog inte skulle åka hem ikväll ändå och sen när sköterskan kom så fick vi veta att han skulle flyttas till Iva [vet inte om det förkortas så ens] så vi rullade iväg.
Väl där så kräktes han ännu mer, skrattade lite grann då han hörde en bebis skrika vilket jag antar beror på morfinet, och var sen halvt sovande och borta så den antibiotika de tänkte gett honom i kanylen hade de inte gjort när jag lämnade rummet för att ringa till W som slutar fritids halv fyra.

Att han ligger på Iva är för att de vill ha lite mer koll på honom då han inte mår tillräckligt bra och är redo för att komma upp på tolvan ännu men den info jag fick innan jag gick ut för att ringa innehöll inga jätteallvarliga ord.

Nu har jag proppat i mig två alvedon och druckit lite cola och ska ta mig ner till Iva. Hur vi löser kvällen, natten och storasyster får vi se frampå beroende på hur Ms tillstånd förändras.
Hon följde med en kompis hem så just nu är det lugnt på den fronten så det tänker jag släppa för en stund till.

Min tappra lilla kille som verkligen kämpat med all denna smärta är så underbart fin. En riktig liten prins!
Han har haft så ont i sin arm och inte ens kunnat hosta, gå på toaletten, eller klia sig på näsan, det gör även ont i den vänstra armen där nålen sitter, men ändå så kämpar han på.
Ända in på operation där han låg och försökte vifta lite grann med fingret för att se hur strecken på en av alla monitorerna ändrades beroende på hur han gjorde med sitt lilla finger innan han somnade in och jag fick lämna rummet.

Han vill tillbaka till förskolan och kompisarna och han vill cykla. Han är rädd för att hans arm inte ska bli som vanligt igen, han önskar sig lego city polisbil och han hade skärpa och kärlek i sig att vara så go att säga hejdå till fröken när vi försiktigt lyft in honom i ambulansen igår trots att hans arm var helt av på två ställen [vilket vi inte visste då] och det måste gjort ont som sjutton.
Det är en liten prins vi välsignats med och nu har jag hämtat andan lite grann och tänker gå tillbaka till Iva.

En sovande M den första halvtimmen på uppvakningsavdelningen

bloglovin 2013-05-31 kl 16:27
Annonser via Bloggpartner.se

En sådan där dag igen

W ringde från skolan bara minuten efter jag hade publicerat det förra inlägget.
Hon mådde på samma sätt som för en vecka sen plus halsont och ville hem. Efter att jag frågat ut henne grundligt om dagen, om det kanske hänt något, om hon ätit, och om armen lät jag henne komma hem.
Jag försökte in i det längsta att förmå henne att vara kvar de 70 minuterna som återstod av skoldagen men det gick inte bra.

Väl hemma bäddade hon ner sig i sin säng, såg trött, sliten och ledsen ut, och klagade inte en enda gång över att jag beslutat att hon inte fick ha varken dator eller iPad idag.

Vi har pratat lite grann under eftermiddagen. Jag har fått i henne nudlar och kvällsmat och nu har vi ätit mjukglass. Illamåendet finns inte kvar och jag vet att det inte är någon magsjuka som detta mående har sitt ursprung i just nu.
Det är ett tillstånd som infinner sig hos henne just nu och jag har försökt att prata och dra ur henne om hur dagen idag verkligen har varit.
Små saker har kommit fram som gör henne ledsen. Andra saker som får henne att tycka att det är tungt. Jämförelse av dagar och annat.

Sen har hon gipset som hon inget hellre än vill bli av med för att kunna vara som vanligt igen.
Hon vill vara med fullt ut på raster. Hinna vara med på alla raster vilket hon inte gör nu för att det tar för lång tid att lirka jackan över armen [nu använder hon ändå min fleecejacka i skolan för att ha något som går att få över armen överhuvudtaget] och ta på sig skorna, kunna vara med vid gungan och inte bara stå och se på m.m.
Skräcken för henne är att det inte ser bra ut på onsdag eftermiddag när vi har tid för röntgen och ett möte med ortopedläkaren.
Om hon behöver gipsas om tänker hon säga nej säger hon när hon uttrycker sina egna tankar om detta.

Ett samtal till lärare D har det blivit idag och jag ska även få iväg ett mail till honom om en liten annan grej som kom fram när vi gjorde läxorna tidigare idag.
Bara det där med läxor är tungt att göra med gips trots att det är vänster arm som är gipsad.
W spänner sig nästan alltid när hon skriver länge och än mer nu när hon inte kan hålla pappret still med hjälp av vänster hand.
Efter att ha klarat ett och ett halvt läxhäfte så gjorde vi så att hon sa svaren på frågorna och jag skrev det som hon sa. Då slappnade hon av lite grann och orkade fokusera lite bättre på uppgifterna en stund till.

Älskade barn ♥

Själv tog jag mig ut på en löptur idag.
Behövde rensa huvudet och eftersom det kändes ganska ok i vänster bens benhinna efter en dags vila efter mina 10,3-11 km [nedrans gpsapp som kollapsade när jag väl sätter en mil] i lördags kväll så gav jag mig ut strax efter 15.
Det gjorde betydligt mer ont när jag väl joggade men jag bet ihop, så klart, och tog det lugnt, försökte jogga med små steg, vilket tog mig i alla fall 5,23 km på 35 minuter med min överflödiga kilomassa och småonda ben och jag älskar verkligen skogen och att springa så det vore ju en jävla skit att inte kunna springa nu när jag kommit igång.

Nu är jag så trött att jag nästan kände mig svimfärdig här innan.
Är så matt efter alla dessa år av nätter med störd sömn och det gnager av oro i mig för att jag tänker på W och hennes mående. Ikväll ligger bryt-ihop-och-kom-igen-sen nära till hands känner jag.
Det får helt enkelt blir en tidig kväll för oss alla, förhoppningsvis med två barn som somnar gott i sina sängar och som sover där sen hela natten utan att väcka vare sig själva eller mig.
L åkte till Sunne på utbildningsdagar i morse och kommer inte hem förrän imorgon kväll så nu ska jag rycka upp mig, stänga igen datorn, och lägga minstingen och därefter stora tjejen.

Trevlig kväll på er!

bloglovin 2013-05-13 kl 19:53

Sjuksköterskan sa…

… att jag har en kraftig virusinfektion.
Att det i vår lilla ände av stan just nu gracerar kraftiga virusinfektioner och streptokocker.
Flera av de som har streptokocker, vilket jag nu då inte hade, har fortfarande ont efter avslutad medicinkur sa hon så det är en kraftig halsvärk som drabbat vår sida av stan helt enkelt.

Madame sköterska rekommenderade Ipren och någon lenande halstablett som endast finns att köpa på Apoteket men som hon inte kunde komma på namnet på.
Om jag fortfarande hade ont om lite mer än en vecka så skulle jag återkomma. Det fanns tydligen även andra orsaker till att man kunde ha ont i halsen.
Med min sjukhusskräck så valde jag medvetet att inte fråga om vad hon menade med det utan sa bara tack och hej då.

Hon sa även att eftersom jag har en tid bokad den 6 februari hos en läkare som ska kolla på min onda arm så skulle jag ju dit då.
Detta frågade jag inte heller vad hon menade med då det är två veckor kvar till den sjätte och inte sa hon att jag skulle gå ytterligare två veckor med halsont men som sagt jag orkade inte fråga mer.

Kontentan av denna happening blev alltså att jag nu vet att jag inte har streptokocker och därmed inte behöver medicin men ont i halsen, hostig och trött är jag fortfarande 🙁
Däremot så är min höger arm så mycket bättre nu än den varit under de gångna sex månaderna.
Anledningen till det är allt mitt knaprande av värktabletter antar jag.

Inte något ont som inte har något gott med sig med andra ord även om det bara är en lindring för stunden och en lindring för stunden är något som jag ofta lever efter så det blir nog bra det här… 🙂

bloglovin 2012-01-23 kl 13:27