Etikettarkiv: Åtta år

8 års kalaset med Skylanderstema

I söndag firade vi han som fyllde 8 år den 23 september.
Vår minsting, han som nu inte är så liten längre, som chockande nog redan går i andra klass, men som alltid kommer att vara min lilla kille även om han själv inget hellre vill än att bli storebror och inte vara den som är minst i familjen.

Tänk att man som kvinna aldrig glömmer sina förlossningar. Detaljer, känslor, det är så häftigt! Kärlek ♥
8 år har han hunnit bli och det är lika stort som att fylla sju just nu. Längtan är så enorm inför den där dagen, födelsedagen.
Dagen som är så speciell, som bara är hans, som ska firas, och pirret han kände kvällen före smittar av sig på mig precis som varje år sen han blivit så stor att han började kunna uttrycka sin längtan och glädje över sin födelsedag. Det är underbart att dela dessa känslor med sina barn på årsdagarna och om jag kunde så skulle jag vilja stoppa tiden, ta ner månen och himlens alla stjärnor till honom känns det som när han sitter där vid köksbordet i pyjamas alldeles nyvaken men med så pigga klara förväntansfulla ögon.

Tyvärr verkar mitt minneskort med alla bilderna från kalasdagen vara försvunnet trots tårfyllt letande efter det i hela huset men lite dokumenterande med mobilbilder finns iallafall från firandet även om jag tog betydligt fler och bättre med systemkameran. I fortsättningen kommer jag att ha stenkoll på vart jag lägger mina minneskort. Tur är ändå att jag bytte så det ”bara” är firandet som finns på det försvunna kortet och inte de senaste månadernas fotande.

kalas-skylanders20161
På kalaset körde vi Skylanders tema med anledning av att han önskade sig Skylanders Imaginators som släpps den 14 oktober och som vi förbokat till honom som födelsedagspresent.
Barnkalaset.se är den perfekta sidan för tema-kalas vare sig det är ett speciellt tema med figurer man tänker sig eller färger för kalas. Det finns det mesta från tårtljus till dukar och party picks!

Ballonger, duk, sugrör, tårtljus, party picks, tatueringar med mera med Skylanders på och så matchande blå Skylanders-färg på tallrikar, serpentiner och muggar. Kul och fint och framförallt en hit enligt han som firades 🙂

kalas-skylanders20162
Jag bakade kanelbullar, födelsedagsbarnets favorit småkaka – syltkakor, dumlekakor och biskvier som vi bjöd på. Istället för tårta som M inte ville ha gjorde jag ett glasståg.
Det har jag gjort en gång förut när M fyllde fyra år (och hade underbart långt lockigt hår, hihi) och det är lätt och lite roligt att bjuda på.
I tåget och den lilla och stora vagnen hällde jag favoritgodiset, Ahlgrens bilar och geléhallon, och så fick de åtta Skylandersljusen som är små Skylandersfigurer stå där som om de körde/åkte med bland godiset.
Tåget är byggt av ½ liters förpackningar vaniljglass, hjulen är Ballerinakakor, vagnarnas räcke är vaniljWafers och så snyggade jag till kanterna på tåget med några Fingers.

Tåget och vagnarna skar jag till och limmade med en liten klick vispad grädde fast Ballerinhjulen och räckena på vagnarna kvällen före. Plastade in allt noga i dubbla lager med plastfolie och så fick de stå i frysen över natten.
Fick en fråga på Instagram (@husnrnio) om inte kakorna blir mjuka men det tycker jag inte. De kanske mjuknas något men de faller inte ihop och blir mjuka/sega om man plastar dem väl. Iallafall inte när det inte rör sig om längre tid i frysen än en natt och förmiddag.

Strax före kalaset tog jag ut tåget och vagnarna och dekorerade och hällde i godiset och sen fick de stå i frysen plastade tills det var dags för att sätta dit ljusen, tända dem, blåsa och kalasa på skapelsen 🙂

I samarbete med Barnkalaset.se

Filmutlottning av Captain America Civil War för kommande mörka höstkvällar pågår på bloggen. Klicka på bilden för att komma till utlottningen och delta!captainamericatavlingsept

bloglovin 2016-09-29 kl 16:09
Annonser via Bloggpartner.se

Buttra morgonbestyr

Ibland är morgonbestyren kantade av butterhet som idag.
Irritationen mellan mig och W uppstår hur lätt som helst ibland och mest om morgonen när det finns en tid att passa och så många moment som ska hinnas med och klaras av före den där tiden.

Idag öppnade jag dörren till hennes rum, sa god morgon, och ställde mig sne vid spisen och slängde ihop dagens frukost som var äggröra gjorde på ett ägg, en skvätt grädde, salt och peppar.
W tog sig ur sängen och kom ut till mig och konstaterade att våren hade kommit av sig då det utanför fönstret vräkte ner snö och det låg flera centimeter på marken.
So far so god.

Sen började det. Tjatet.
Hon fastnade sittandes på sängen med en strumpa i handen tittandes på tv.
Att klä på sig hade hon alldeles glömt bort att hon skulle.
Jag sa till henne och tillslut med lite hjälp  hon från mig så blev hon färdig. Dock så blev hon irriterad för att jag skymde tvn när jag skulle hjälpa henne.
Hon fick sin äggröra och skulle äta medans jag gick ut och skottade.

När jag kom in igen så hade hon inte fått i sig hälften ens. Då hade jag ändå varit ute en bra stund.
Tjat igen och tjat och tjat.
Klockan tickade på.
När jag skulle borsta hennes tänder, vilket jag försöker att göra både morgon och kväll då man som förälder bör borsta sitt barns tänder tills det är tolv år, så gapade hon inte tillräckligt.
Jag sa till henne och hon gav mig en butter min som respons. Sen råkade jag börja borsta när hon gäspade och då blev hon riktigt irriterad för hon har ju sagt till mig att jag inte får borsta när hon gäspar.

Därefter krånglade termobyxorna och sen när vinterstövlarna skulle på pga all snö istället för de låga fodrade kängorna som hon haft nu ett tag så var de knöliga i sulan så vi ägnade säkert tio minuter åt att försöka rätta till dem.
Väl klara så sa L att han var färdig och därmed kunde köra henne till skolan, då hade jag sagt att hon skulle gå dit, så då blev det buttra miner och uttalanden om det för om hon åker tycker hon inte att det är nödvändigt att ta på sig termobyxorna.

Jag frågade varför hon var så sur idag och då sa hon att hon inte är sur men att hon inte sovit inatt för det låter så på ovanvåningen. Hon hade vaknat hela fem gånger.
Det har inte varit något som låtit på ovanvåningen. M har ju kommit in till oss men han har inte skrikit eller väsnats det minsta inatt.
När jag gick och la mig vid tolv så sov W gott i sin säng.
Antar att det är hennes sätt att säga att hon är trött. Jag tror faktiskt inte att hon vaknat fem gånger utan att hon är så trött och tror då förmodligen själv att det beror på att hon inte sovit bra.
Vet inte om det är så och varken ville eller kunde prata mer om det eftersom skolan började.

Det var en butter dotter som sa hej då och det känns lite tråkigt i mammahjärtat men samtidigt så tillhör det väl utvecklingsfaserna att reagera, ifrågasätta, markera att hon klarar sig själv, vara stor och vilja klara sig själv ena stunden och ett litet barn den andra.
Det är bara att hänga med i svängarna som mamma…

bloglovin 2012-03-08 kl 09:14

Tacksam, lycklig & gråtmild – hon är åtta år

Att vakna på sin födelsedag och inte få gå till skolan är inte kul.
Tårarna var nära att komma flera gånger och ett tag verkade det som att inte ens paketen och den önskade glassfrukosten kunde hjälpa till att mota bort de ledsna känslorna som W kände idag.

Positivt är att jag tycker att hon idag är förkyld och inget annat men att stanna hemma från skolan med högt tempo med efterföljande fritids känns som en nödvändighet för att det ska fortsätta åt rätt håll och inte vända och bli värre igen.

Idag blir hon åtta år vår fina lilla, stora, W.
Åtta år. Det är ju lång tid det!
Jag kan inte förstå hur det kan gå så fort. Jag har tappat bort känslan, minnet, om hur det kändes att hålla henne i famnen den där dagen för åtta år sen klockan 15.38 när hon kom tillsammans med de stora tunga snöflingorna utanför fönstret.
Jag vill så gärna minnas hur det kändes men kan inte riktigt komma ihåg. Anteckningar, bilder och minnessaker gör att en del av minnet kommer tillbaka. Tankar, några av känslorna finns där bevarade någonstans långt inombords. Kroppen minns lite grann och jag ryser till, men inte av obehag, av alla minnen när jag skriver det här.

M hjälpte till i soffan imorse och delade ut paket. Han var även med och väckte W men ville inte sjunga utan stod mest och stirrade på henne vid sängkanten. Medans han öppnade sitt kalenderpaket och var så nöjd med det öppnade W sina födelsedagspaket. Det fanns paket från oss, från mormor och morfar och även några från kusinerna nere i Mellbystrand.
Nintendos DS spel, en rosa miniräknare, självlysande stjärnor att ha i taket, Mullepåsen, hårborste, pysselgrejer, pengar, massor med glitterlim, en tomte och en del mer fanns bl.a i paketen och det verkade som att hon var nöjd med innehållet även om det märktes på henne att hon var väldigt ledsen över att behöva vara hemma idag och detta dämpade henne rejält tyvärr. 


Alla bilder och texter på HUSnrNIO.se är skyddade av lagen om upphovsrätt. Du får inte använda mina bilder och text. Stöld av bilder kommer att polisanmälas! Ingen är anonym på nätet.

Jag vet att jag lagt upp det här utdraget från den text jag skrev om Ws födelse här på bloggen tidigare men idag är det åtta år sen och är det någon dag som jag tänker tillbaks på detta på så är det idag.
Att pendla mellan att vara rörd, tacksam, lycklig och gråtmild är dagens tillstånd för mig och anledningen är att vår fina flicka idag fyller åtta år ♥

”Det var ingen snö ute. 
Jag gjorde min sista dag på jobbet den första december. W var beräknad till den sjätte.
Söndag morgon, den 14, kändes det fortfarande ingenting.
Jag var ute på morgonen och släppte ut hästarna. Tog det lugnt. 
Hade inget annat val då magen var enormt stor och även resten utav mig. Uppsvälld av vätska stod jag, som så många andra morgnar, och såg på när de sprang rakt ut i hagen.
Millan halvt galen, stor och svart. Wega smidig, sprallande och vacker så som unghästar ska vara. Lite efter de två kom lilla knubbiga och bitska Java.
Hon som var minst i klanen men visade ändå tendenser till att bestämma över de andra två.

Dagen gick och på kvällen satt vi framför tv:n. 
Då drog det igång och smärtorna ökade ganska snabbt.
Vid 23 åkte vi till sjukhuset sen följde många timmar med ohyggliga smärtor och obehagliga upplevelser.

I de papper som jag och min barnmorska skrev inför förlossningen står det att jag känner obehag för sjukhusvistelser och att jag är spruträdd. Under sexton och en halv timme sticker de mig mångt mer än tjugo gånger.

Varenda spruta de ska ge mig går fel och måste tas om flera gånger. Jag fattar beslutet (efter att ha tagit mod till mig) om att jag vill ha Epidural trots att jag känner sådant obehag för sprutor och att de redan har fått göra om kanylen i handen tre gånger.
Inte ens den extra inkallade jourläkaren lyckas ge mig epiduralen. De avbryter efter att ha kört in sprutan elva gånger i min rygg för då börjar det kännas konstigt i benen på mig.
Alla dessa sticken gör att jag sen har svårt att ligga på rygg utan att det smärtar. 

Efter detta ger de mig morfin för att jag ska uthärda tills dess att jag är tillräckligt öppen. Jag andas lustgas och de gör även några försök till att bedöva mig med sprutor på intima ställen men inte heller det lyckas de med.
Tiden går och det händer saker på mig, i mig och runt mig.
Att de inte lyckas med att ge mig bedövning genom sprutor är inte mitt fel då jag inte rör mig ett dyft eller ställer till problem för dem på annat sätt.

Med fem stycken vitklädda personer i rummet och jag som skriker bestämmer de sig för att använda sugklocka. Precis innan de påbörjar det kommer äntligen lilla W ut.
Klockan är då 15.38 och det blir alldeles tyst. Utanför fönstret har det börjat snöa. 

Jag är i en bubbla och hör röster långt borta men ser bara det lilla knytet i min famn. Den vackraste någonsin. 
När jag pratar låter det som att jag snyftar och jag känner inte igen min egen röst.
Tiden står still samtidigt som det är nu som den börjar.
Nu börjar tiden som jag kommer att räkna varje dag och år.
Min och min dotters tid.

Vi får ligga kvar på sjukhuset då jag förlorat mycket blod.
Jag minns tiden som ett enda långt kämpande med att försöka få till allt kring det stora ämnet amning som antingen fungerar direkt eller som i mitt fall endast krånglar.
Dricker te med grädde i flera dagar [som var det godaste jag smakat just då] och får sen äntligen åka hem.

Väl hemma får W och jag svinkoppor.
Min lilla dotters handleder och mun är helt urgröpt av stora koppor och jag har också i ansiktet och på brösten. Amningen försvåras ytterligare men jag och W kämpar på. Försöker amma i alla möjliga ställningar, åker in och ut på sjukhuset och på olika bvc och pumpar ur.
Så en dag, när det har gått nästan fyra månader, lossnar allt och det bara fungerar.
En helt ny värld öppnar sig för oss.”

bloglovin 2011-12-15 kl 11:05

Vad händer med mitt barn?

Vilken fruktansvärd kväll det blev här.

Jag känner mig totalt uppgiven när det gäller W.
Funderar på om det är någonslags trots hon befinner sig i? Någonslags förpurbertet?
Men det sistnämnda vore väl ändå väldigt tidigt i ålder, eller? Hon är ju bara sju, fyller åtta om en månad.

Sen L kom hem, dvs efter vi hade ätit och gjort läxan, så började ett kaos. Ett litet kaos som så smått ökade i kraft.
Jag antar att hon testar oss båda två. Spelar ut mig och L mot varandra men det känns även som att det är så enkelt att hon skruvar upp sig själv så pass mycket att hon inte kan sluta.
Hon har inte förmågan att se när gränsen är nådd och hon har gått för långt.
Att sluta i ett sådant läge är väldigt svårt för henne och tillslut tappade jag totalt tålamodet efter att hon hade betett sig värre och värre så hon åkte in på rummet.

Högljudda skrik och gråt i en kvart. Dörrar som öppnades för att hon skulle berätta skrikandes att hon inte ville va min dotter.
Att hon ville ha tillbaks lyktan som hon gav till mig på min födelsedag i somras [som hon köpte i hemlighet för sina egna pengar].
Hon kastade sin älskade Tarzan på mig flera gånger och sa att hon inte ville ha honom längre, skrek som en galning, slog igen dörrarna med sådan kraft att jag trodde huset skulle rasa och mitt i allt det här skulle lilla M lägga sig vilket gjorde att jag fick nolltolerans och sa att om hon inte slutade direkt med sitt skrikande så har hon utegångs och lekförbud hela helgen.

När hon är mitt uppe i allt så verkar det inte beröra henne att vi blir ledsna och arga. Hon struntar totalt i vad jag säger och svara på när jag säger att hon ska gå och lägga sig nu att hon hatar mig.
Ikväll tog de där orden och hennes beteende verkligen skruv.
Jag blev trött och jätteledsen.
Hon känns helt utan empati för oss när hon blir sådan där även om det ikväll var värsta gången ever.
Hennes favoritmening att häva ur sig är att jag lyssnar alltid på M och bryr mig alltid mest om M.
Försöker rannsaka mitt samvete men orkar egentligen inte tänka mer på detta nu ikväll men jag måste säga att jag är väldigt mycket med barnen och jag försöker att ta mig tid för båda två även om det givetvis oftast blir så att lillebror får liksom hänga på.
Så visst kanske det blir mycket så att vi åker på saker och gör saker som W vill, som t.ex vår mörka skogstur i tisdags som det var hon som ville, men vi gör inte sakerna ensamma bara hon och jag så ofta utan M är alltid med.
Det kanske är så enkelt att från att ha varit ensam med mig hela tiden och det jämnt var hon och jag som gjorde saker tillsammans så sker det i stort sett aldrig längre.
Dessutom så är det mycket i skolan som sker. Bara en sådan sak som att inte bry sig om det yttre och vad äldre barn på skolan ropar och påpekar. Sådant tar tyvärr hårt på W när hon är med om det.
Ikväll,, före ovanstående kaos, skulle hon göra sig en cupcake med frosting och misslyckades enligt henne själv att få till det fint och då bröt hon totalt ihop. Stod och stampade i golvet, var missnöjd och lät arg.

Efter all gråt så ville hon prata. Jag vill ha ett snack mamma, tar du emot det, sa hon.
Jag är ju totalt slut och gråtfärdig jag så jag sa att vi får prata imorgon om allt som hände ikväll. Att vi säger god natt och så får vi sova på saken och kan prata när vi är lite piggare.
Jag frågade om hon ville att följde med in och stoppade om henne vilket hon inte ville.
Efter en stund kom hon och jag frågade igen och då sa hon ja. Hon sa även att jag krossat hennes hjärta [jag kände samma sak typ fast att det var hon som krossat mitt…] och förlåt.
Jag kliade henne på ryggen en stund och sen somnade hon.

Ikväll orkar jag inget mer.
Det känns som att jag ska börja tjuta så det bästa botemedlet mot det är nog att gå och lägga sig antar jag och försöka att inte fundera mer ikväll på vad som inte är bra, om något har hänt som är anledningen till dessa raseriutbrott, eller googla en massa på åttaåringens utveckling eller ens älta det dåliga, gnagande, mammasamvetet som så lätt sätter igång…

God natt på er!

bloglovin 2011-11-10 kl 21:58