Etikettarkiv: Baileys

Kursstart – Lydnad & kontakt

mbokt16

Igår startade äntligen kursen som Baileys och jag varit anmälda till sen en och en halv månad tillbaka.
Jag har verkligen längtat efter något att aktivt hitta på tillsammans med honom nu. Så klart ska vi fortsätta att tävla i Viltspår och samla poäng i det, att han är viltspårschampion är ju bara en titel, att han och jag båda älskar viltspår gör att det lockar massor även om själva sporrningen var att knipa den åtråvärda titeln och att vi sen den dagen tagit det lugnt och inte gått ett enda spår.
Planen är att hinna med något mer spår före snön kommer så jag ska ta tag i att ringa och boka in någon domare framöver men just nu går vi kurs som sagt.

En lydnads och kontaktkurs och det på Dog-o-rama hundsporthall.
Jag har aldrig tidigare varit där så lite extra spännande var det och det var kanon.
En grym instruktör, alltid en lättnad, och så en uppvärmd inomhushall att träna i.
Det sistnämnda är verkligen något alldeles extra!

Vi har gått både valpkurs, unghundskurs och varit på otaliga utställnings och socialträningar. Samtliga utomhus i blåst, regn och gassande sol. Blöta och leriga åkrar, mörker och kyla.
Nu tycker jag trots gårdagkvällens fascination över att kliva in i hallen fortfarande att just valpkurs, och nog även unghundskurser, ska köras i utomhusmiljö. Naturlig miljö för hundarna där allt kan hända och inträffa. I en hall blir det inte lika levande, det är inte samma stora ytor, mark och lukt osv. Jag tänker att träna gör man utomhus där allt kan uppstå och inte inne där de t.ex varken får kissa eller bajsa som i en hall med matta på golvet osv men att träna hund som är äldre och där man har fokus på en annan slags träning och ett annat mål med sin träning, som t.ex lydnad, agility med mera, där man ska träna moment osv är en hall det allra bästa den här årstiden.
Det var så lyxigt att kliva in i en hall, snöra på sig inomhusskorna, och sen trippa in i den stora hallen täckt med stor grön matta, värmepumpar och fläktar, speglar på kortsidan, krokar att binda upp i, toalett och fika möjligheter till självkostnadspris och slippa regnet utanför och den nattsvarta kyliga kvällen. Jag blev till och med för varm efter en studs träning så nästa gång blir det lite mindre kläder på, haha.

Fem gånger på måndagskvällar 20-21.30 kommer vi hålla till i hundsporthallen som dessutom ligger lyxigt nära i vårt område med fokus på kontakt och lite lydnad tillsammans med fem andra hundar av olika raser och storlekar och deras mattar och hussar.
Igår tränade vi bland annat kontakt mellan hund och förare. Att hunden ska titta upp tydligt utan att man håller en godis framför nosen på dem.
Vi tränade denna kontakt i gruppen med de andra hundarna och i nära hundmöten mellan oss indelade två och två. Roligt och lite kämpigt när man har en hund som älskar andra hundar, vill leka med i stort sett alla, och rangordnar sin matte, godis och leksak på lägsta plats för andra fyrbenta.

Under veckan som går ska jag försöka att finna tiden till att träna lite på egen hand med fokus på den tittande kontakten. Jag behöver en skjuts i baken och nu har jag press på mig till nästa måndag och det behöver jag så nu kör vi på. All träning som blir av, även korta pass på gräsmattan, är bra träning!

bloglovin 2016-10-18 kl 11:32
Annonser via Bloggpartner.se

Vindpinad hund


Vindpinad hund ute på kvällspromenad!

Vilket stormväder vi har i Värmland sen någon dag tillbaka!
Det blåser så det knakar i huset om nätterna, träd faller omkull, här om morgonen höll jag på att köra rakt in en stor gren med gigantisk lövkrona när åkte den gamla vägen på väg till jobbet.
90 graders vinkel rakt ut över körbanan var den men då var det bra att ha en liten bil för jag kom precis förbi utan att repa bilen om jag körde lite utanför vägkanten på höger sida.

Igår kväll efter att ha varit på föräldramöte på Ms skola gick jag med Baileys och när vi kom ut på bron över Noret så tog vinden tag i oss så mycket att han gnällde till.
Det var inte alls trevligt att gå där där det inte fanns något som helst skydd mot vindpinandet.

Idag är det fullt ös ända fram till kvällen.
Jag har en del att förbereda inför morgondagen och söndagens heldagar på jobbet och senare i eftermiddag har M avslutning med fotbollslaget. Grillade hamburgare och femkamp är grabbarna lovade så det nog jättekul och även om det ska blåsa även idag så är det utlovat klart skinande sol ända till kvällen så det känns kanon.

Nu en tur med smågrabbarna till skolan följt av hundpromenad, hem och byta om och sen ska jag åka till Våxnäs och leta efter glutenfri fryst pizza till morgondagens lilla musikallägerdag.

Happy fredag & delta gärna i filmutlottningen av Captain America Civil War som pågår  till och med tisdag på bloggen.
Klicka på bilden här under och lämna en kommentar så är ni med.

captainamericatavlingsept

bloglovin 2016-09-30 kl 08:05

Åtta år ♥

attaar1
Igår, den 23 september, fyllde han åtta år vår minsting.
En liten grabb med stort hjärta och som innehar hela registret av mys och gos till energi i så stor mängd att han knappt kan tygla den och som kan bli rasande över orättvisa eller om han själv inte lyckas med något han försöker men som tar sig fram i världen med en försiktighet och inkännande attityd när han inte känner sig helt bekväm eller säker.

Världens finaste kille♥

attaar3
Åtta ljus på kladdkakan som åts till frukost klädd pyjamas så klart. Paketöppning och på önskelistan fanns bokning av nya Skylanders som släpps i butik i Sverige den 14 oktober och Qixels.
Båda dessa fanns med men också nya målhandskar, en snygg Miniontröja från KappAhl, pennskrin med tillbehör och så spelet Star Wars Force Awaken bland annat.
attaar2
Baileys som är en riktig slöfock på morgonen och brukar ligga kvar i sängen och sova när jag gått upp masade sig ner i köket och var lite skeptisk till vad vi höll på med men vaknade till liv när L bjöd honom på en slick grädde, haha.
attaar4
Efter skola och fritids började han pyssla. Qixels visade sig vara riktigt pyssligt. Små pärlor i olika färger som ska byggas ihop till olika figurer efter mallar eller på fri hand.
Temat som vi köpte till M var en riddarborg så mallarna bestod av drakar, kung med mera. Efter man byggt ihop en figur sprejar man ca 25 gånger med vatten och sen ska den torka plant för att sen tas loss från plattan och så kan man leka med den.

M har byggt med Qixels det senaste dygnet och har fått ihop en liten samling figurer nu. Han älskar att bygga ihop saker. Lego är en hit och Qixels blev snabbt en ny favorit.
attaar6
jIdag har jag bakat kanelbullar med mycket smör, socker, kanel och pärlsocker på toppen och förutom att huset doftar ljuvligt just nu så smakade de sagolikt gott!
Imorgon eftermiddag blir det firande av den nyblivna åttaåringen.
Han har sagt till farmor och farfar att han önskar sig pengar så jag tror att han planerar att köpa mer Qixels och kanske en och annan gubbe till Skylanders när det kommit.

L ska laga maten ikväll och det ser jag framemot lite extra efter veckans matlagning och bakning inför morgondagen.
Själv ska jag ta en promenad med Baileys och köpa glass och Fingers till efterrätten imorgon. Jag har gjort ett glasståg då M önskat det istället för tårta men det är inte särskilt mycket glass totalt i det så det behövs lite komplettering.

Trevlig kväll!

bloglovin 2016-09-24 kl 18:28

Öronsvamp

solstadsk19sept

En tid nu har jag tyckt att Baileys kliar sig mer än vanligtvis i öronen. Till en början märkte jag ingen skillnad när jag tittade i dem men en dag så var det vänstra örat rött och det luktade fruktansvärt vidrigt i det.

Jag ringde Lillemor så klart, min klippa när det gäller allt som har att göra med min vetefärgade buse som jag inte har koll på, och hon sa att det var veterinär som gällde när jag beskrev hur det såg ut och luktade.

Jag som har mitt hjärta klappandes för allt kring Lindrågen försökte få en tid på Ulvsby smådjursklinik men de hade fullt igår så istället åkte vi till Solstadens smådjursklinik, andra gången vi är där nu och det känns bra där också så det gjorde ju egentligen inte så mycket att det inte blev Ulvsby.

Undersökning och rengörinsgdroppar och sen prov på långa tops blev det.
Provsvaren visade svamp. Troligen bättre att ha för honom än öroninflammation men inte alls kul.
Stackaren som kliar sig, skakar på huvudet massor vilket jag fått lära mig är ett tydligt tecken, och inte alls mår tipp topp med dessa obehag!

Nu ska jag rengöra öronen med Otodine två gånger om dagen. Droppa i, massera runt örat, och sen torka ur med bomull och därefter ska jag droppa i 3-5 droppar Locoid i vardera öra i 14 dagar.
Sen blir det återbesök för att kolla upp att svampen har försvunnit. Det är tydligen inte alls ovanligt att man kan behöva ge ytterligare en vecka med droppar men det hoppas jag slippa.
Lite meckigt att hålla på med för även om han är duktig och är stilla och låter mig göra detta så vill han ha huvudet hängandes ner när jag gör det. Han ser riktigt bedrövad ut med svansen pekandes rakt nedåt i samma position som huvudet stackaren.

När han blir bra igen ska jag vara betydligt mer noggrann med att rycka öronhåret som man ska göra på dessa raser. Jag har tyckt att det är jobbigt och även om det inte är vetenskapligt bevisat så kan det finnas ett samband mellan för mycket öronhår och svampen han nu ådragit sig och jag lider för att jag troligen åsamkat honom detta även om han inte verkar ha ont och är pigg och äter som vanligt. Men ändå…

Det dåliga samvetet som jag titt som tätt släpar runt på som en klump gäller numera i högsta grad inte bara barnen längre utan även denna lilla älskade vetegrabb♥

bloglovin 2016-09-21 kl 10:59

Viltspårschampion & BIS4

Viltspårschampion5sept
Klockan fem i nio befann vi oss i skogarna bakom Vallargärdetskolan.
Att det fanns så mycket skog där, sträcker sig långt såväl upp mot gamla Forshagavägen men också nedåt längs cykelbanan mot Karlstads golfklubb, hade jag ingen aning om och ändå bodde vi där ute i fler år och under den tiden red jag stort sett varje dag någon av våra hästar inte alls långt ifrån där vi befann oss idag. Dumt för skogen där var helt fantastisk. Så fin och idag extra då solen sken men det hade ännu inte hunnit blir varmt, det var blött på marken och bara lätt vind.
Bra spårväder helt enkelt!

Efter resultatet i öppen klass med en 1a, 2a, 1a så var det idag lite extra pirrigt för om det skulle gå vägen så hade vi vår tredje 1a och det innebär ju titel.
Jag var spänd på vägen dit i bilen men en stor del av det släppte när jag träffade domaren som var lugn, trevlig och pratglad. Skönt!

Efter att ha checkat av sökrutan på håll så kopplade jag på selen och så startade vi.
Han tog utspåret direkt och sen bar det av och det verkligen.
Ivern var enorm i den lilla kroppen. Det får ju inte gå för fort, det ska ju vara noggrant spårande, men kombinationen av att han inte spårat på nästan två veckor och att jag inte hann rasta honom tillräckligt före gjorde att det gick undan.
En sträcka var väldigt snårig, träd med grenar rakt ut överallt, ute i tomma intet där stigar icke finns och jag rev mig friskt på händerna så det blödde men fokus var helt på att följa med Baileys, lita på att han hade blod- och klöven i näsan och inget vilt (mitt mantra i huvudet när vi for fram i skogen var måtte han inte switcha om och gå på viltspår istället för blod och löv).

Spåret gick en bit längs med en stig där många i området rastar sina hundar fick jag veta sen och även på en stig där det alltid går vilt men trots att han fick viltkänning vid vinkel två så löste han det med ringning och fokuserade vidare på rätt spår för dagen.

Man har ju ingen som helst koll själv på vart spåret går utan det gäller att följa med, läsa av hunden (vilket är jättesvårt ibland), att parera spårlinan och ta omtag där det behövs vilket är mest hela tiden med Baileys som är runt allt man bara kan i skogen och ha lite koll på att domaren går åt samma håll där någonstans bakom oss.

När vi blev tillsagda att stanna för skott pustade jag en smula för då är det ju inte så långt kvar sen. Skönt när man vet att slutet närmar sig liksom…
Skott är inga problem alls. Han sitter stilla och rör inte en fena när hon går fram, vänder sig mot oss för att kunna ha koll på reaktion från hunden och skjuter av.
Det är sen efteråt som det blir latjolaban.
Baileys blir upphetsad och vill iväg utav av bara den.
När Yvonne hade ställt sig bakom oss igen så laddade han med bakbenen i spjärn mot marken och när jag släppte på så rusade han fram till där hon stått och skjutit och krutröken som till och med jag kände i näsan idag måste ha stuckit mycket i hans för sen ringade han.

Ibland har jag sett klöven själv men det gjorde jag inte idag.
Han ringade och höll på men så hittade han den. Markerade och tog den i munnen.
Jag var så grymt glad och stolt. Det kändes att det gick bra och känslan var hur underbar som helst.

Nu är han viltspårschampion minsann. Tre ettor minsann och när allt är registrerat så kommer det på Svenska kennelklubben stå vch vid hans regnummer och namn.
När man anmäler till utställningar ska man fylla i eventuella titlar på sin hund, det står ju sen med i utställningsprogrammet, och numera kommer jag stolt att fylla i vch 😀

Pappersskrivning och rosettutdelning. Jag fick både tips och bra feedback på hans spårande som var ett mycket bra spår enligt domare Yvonne.
Jag fick berättat om ett annat par som gått just detta spåret där nivån är SM på hund och förare och hunden har gjort ett 40-tal spår att den fick bryta efter stället i skogen där det ständigt går vilt. Den kunde inte släppa det och gå vidare därifrån på blodspåret.
Nu betyder inte det att Baileys är duktigare än KBs hund men just idag gick det kanon och han hade fokus, spårglädje, vilja och lite flyt med vind och blöta.
Har jag sagt att jag är stolt och glad, haha 😀

Dagens provförlopp: Hittar snabbt utspår utan tvekan. Sträcka 1 utmärkt. Vinkel 1 utan tvekan. Sträcka 2 med bloduppehåll klarar han bra. Vinkel 2 har han viltkänning men löser med bra och effektiv ringning. Sträcka 3 utmärkt. Vinkel 3 med återgång går han ej ut men löser utmärkt ändå.
Sträcka 4 jobbar han kryssande. Ringar in spårslut. Fast i skott, något upphetsad efter.

BIS4Munkfors
En annan sak att vara glad och stolt över när det gäller min Wheaten är lördagens resultat på Munkfors brukshundklubbs inofficiella utställning.
BIR, BIG och sen en fjärde plats i BISfinalen.

En heldag i norra Värmland blev det men en trevlig dag.
Ett bra arrangemang och till skillnad från Kristinehamn för drygt en vecka sen så regnade det bara kort vid ett par tillfällen och det är alltid trevligare på utställning utan regn.

Domarens lugna, mänskliga, trevliga uppsyn smittade av sig på mig. Det är långt ifrån alla utställningsdomare som har de egenskaperna har jag nu redan fått känna på trots att jag inte har massor av erfarenhet från utställningar ännu.

Baileys skötte sig kanon i ringen första gången. Stod bra och visade sina rörelser fint och domaren gillade vad han såg så vi fick BIR.
Efter lite väntan med promenad, lunch och borstning så var det dags för gruppfinaler och det gick bra även det trots att den lilla Norwichhanen bakom oss var lite för nära för vad jag tyckte var önskvärt. Det blev vi som tog hem BIG och jag var så glad när vi skuttade ut ur ringen med lite priser.

Mer väntan och så det mest nervösa BISfinalen för vuxna hundar.
Nio stycken i ringen samtidigt, som sig bör en vinnare från varje utställningsgrupp av hundar. Att vara många hundar samtidigt är ju just det som Baileys flippat ut vid så mina nerver dallrade lite grann men det gick så bra den första halvan.
Han stod hur fint som helst och varvet runt gick bra det också.

Som vanligt dömde dagens båda domare BISfinalen tillsammans och vi var fyra som valdes ut till att komma in in till mitten av ringen. Jag har ju aldrig varit med om detta tidigare så jag undrade så klart vad det betydde och lyckan var enorm när de tackade de andra fem ekipagen och det innebar att vi var garanterade att placera oss i alla fall fyra.

Vid momenten som sen följde så hade vi en setter tätt inpå och Baileys ville inte springa varvet runt men huvudet framåt. Han vred sig hela tiden. Settern bakom var det som intresserade honom. Han till och med skuttade lite i galopp.
Det hade varit kul att se vad som hade hänt om han visat upp sina rörelser perfekt, sträckt ut, och haft huvudet som han ska. Om de hade fått se honom ordentligt alltså utan detta och då lättare hade kunnat bedöma honom och om det hade räckt till mer än en fjärdeplats men jag var så himla nöjd ändå när vi blev tackade och placerade oss fyra. När vi fick vår gröna rosett och gick och ställde oss vid den gröna markeringen var jag tokglad.

Vår allra första BISplacering och jag är så grymt stolt och glad över det och ännu gladare blev jag när läste kritiken för dagen!!
Att han inte bara skuttade omkring utan skötte sig så bra trots den långa dagen det innebär att vara på utställning.

Ms fritidsfröken var där och ställde sin hund i den andra ringen och varenda gång vi gick vidare ropade grattis från andra sidan kanten och det betydde massor.
Jag känner mig fortfarande så mycket nybörjare på detta så all feedback jag får suger jag i mig och när det är sådan här härlig feedback lite extra mycket, haha.

Kritiken från domare Arve Larsen: Vackert hanhunds huvud. Fint uttryck, fina öron, mycket bra hals. Bra manke, mycket bra överlinje. Fin svansansättning. Välvinklad fram och bak. Stram fin front. Bra benstomme. Fina tassar. Rör sig mycket bra runt om. En mycket trevlig helhet. Välvisad.
BIS4Munkfors2
Lördagens priser och alla rosetter. HP lila, röd/gul BIR, röd BIG och grön/vit BIS 4.
Det blir en del rosetter om man går vidare har jag märkt så nu måste jag fundera ut något bra ställe och sätt att förvara dessa på för så klart sparar jag allt som min lilla kille vinner 😉

bloglovin 2016-09-05 kl 12:53

Vårt första BIR & BIG

B27-28-aug3
Vilken superbrahelg det blev den som nyss passerat.
På lördagen åkte jag och Baileys i strålande solsken (den översta bilden är från lördagen) till Lillerud vid halv nio på morgonen.
Väl synkat så stannade vi på parkeringen samtidigt som Annica och co som var den som hade utställningstältet i sin packning och så gick vi mot platsen för värmlands kennelklubbs årligt återkommande inofficiella utställning där vi mötte upp Marie och Doris.

Tältet kom snabbt på plats trots enorma vindar denna lördag, likaså trimbord, min rosa älskade stol, haha, hundbur med mera och efter det brukliga som vaccinationskontroll, hämtning av nummerlapp och införskaffning av program och så rastade jag Baileys lite grann och började sen borsta honom.
Jag och Annica har båda insett den lugnande effekten som borsta och kamma hund har på våra utställningsnerver. Jag tar det dock ett steg längre. Jag borstar och kammar lite mer, haha.
Det är konstigt det där för även om det ”bara” är inofficiella utställningar som i helgen och oavsett om det skulle vara officiella så är min hund finast i världen oavsett hur det går i ringen och faktum är att så många ringträningar som vi varit på, och nu så har vi faktiskt även en hel del erfarenhet av utställningar och jag vet hur jag ska göra, har lite knep på att lösa vissa saker beroende på hur Baileys reagerar med mera, så blir jag ändå pirrig i kroppen.
Vill så gärna att han, oavsett vad slutresultatet blir och vad domaren anser, att det ska gå bra i ringen. Att jag ska vara nöjd med honom osv.

I lördags så var det snabbt över. HP och en tvåa. Det var tydligt att domaren för dagen för grupp 3 ansåg att en Wheaten ska vara av den tjockpälsade sorten. Fin kritik fick han men det hjälper ju inte liksom.
Linda och Lillemor anslöt för att se oss och jag är åter igen så tacksam över feedback, pushning och deras enorma kunskap de delar med sig av till mig.
Jag försöker suga in allt de säger och de tyckte att det gick mycket bra i ringen och det är viktigt för mig att få höra att placeringen inte berodde på hur vi skötte oss. Nu vet jag att vi jobbar på åt rätt håll liksom och det bara är att fortsätta så som vi gör 🙂

På söndagen gick det bättre däremot (de två understa bilderna ovan).
Vi åkte mot Kristinehamn halv åtta på morgonen. Tyvärr inte i solsken den här dagen utan med regnet hängandes i luften och det kändes lite tungt att släpa alla saker till ringen, hitta min plats och ställa upp alltsammans utan att ha ett tält att vara i. Att det skulle börja regna var säkert liksom. Det handlade bara om när det skulle börja.

Paraply och så regnöverdrag på Baileys bur och sen gjorde vi de vanliga procedurerna och inväntade pirrigt vår tur.
Baileys gick kanonbra, gnällde lite över att behöva stå stilla så länge framför domaren, men han skötte sig exemplariskt och vi var vidare med vårt BIR (bäst i rasen).

Lång väntan på gruppfinalen blev det. Varvade promenad med kamning, åt min matsäck och värmde mig med kaffe. Gick och hämtade filten i bilen och drog om mig. Lät Baileys sitta i knät ett tag istället för att ligga i buren bara för att jag frös och han värmde gott intill mig.
Det regnade och blåste. Var svinkallt men gick ändå bra men när L ringde och sa att de funderade på att komma och titta på gruppfinalen så skickade jag med en lista på nödvändigheter för de resterande timmarna.
Filtar, paraplyer, skor som inte var blöta med mera.

När det äntligen var dags var det värt flera timmars väntan. Vi vann gruppen mot de andra hundarna i grupp 3 och fick därmed vårt allra första BIG (bäst i gruppen).
En rosett till och så en påse med finfina vinster till oss.
Jag var så glad att ögonen tårades över att min lilla hund skötte sig så kanonfint i ringen ännu en gång.

Mer väntan och sen blev det tillslut stor BISfinal (bäst in show och det finaste man kan bli) för vuxna hundar.
Sju hundar i ringen och de fyra bästa blir placerade.
Dagens båda domare dömde finalen tillsammans och trots fint sprunget med vad jag tyckte var långa steg på Baileys och ett ok stående så var det inte min hund som de ansåg räckte ända fram.
Det var tack till oss och de två andra på samma gång.
Hade gärna fått lite respons på hur de tänkte men det är mycket som spelar in i hur bedömningen går till så jag är inte bitter så men som vanligt vill jag veta om ifall det är något som jag kan ändra och kanske kan tänka på tills nästa gång. Kanske hade Baileys en trött utstrålning efter en väldigt lång dag i jämförelse med de andra men på videon som L filmade tycker jag inte det ser ut som det.

Jag var så toknöjd över min vetehund och glad i alla fall och så frös jag som en galning också så vi packade ihop och åkte hemåt utan att jag gått och plockat upp pappret med kritiken för dagen.
Som tur var så kom jag på det snabbt och de hann inte slänga det så nu ska de skicka hit det via post till mig.
När kvinnan jag pratade med i telefon hittade vårt papper sa hon spontant grattis, jag ser att det gått bra för er och jag blev ännu lite gladare om man nu kunde bli det, haha 😀

En kanonhelg som förutom utställning också innebar flera timmar på Lillerudsdagarna tillsammans med kompisar i underbar sensommarvärme.
B27-28-aug1
Helt ok att svansen hänger och att man gäspar efter en heldag på en gräsmatta i dåligt väder… 😉
B27-28-aug2
M gör ett försök till att ställa Baileys korrekt. Det var det där med svansen, hihi, men mest satt han under ett lager med filtar och iaktog det som hände inne i ringen 🙂

bloglovin 2016-08-30 kl 12:58

Öppen klass viltspår, vårt tredje öppen klass spår

Öpklass1nr2

Imorse åkte vi iväg till Botorp på andra sidan Klarälven. En helt ny plats och icke tidigare utforskad skog för oss.
Klockan 10 hade vi stämt möte med domaren och jag som alltid vill vara ute i god tid dels för att jag inte litar på min förmåga att hitta rätt direkt och lägger alltid till tid för att vända och snurra omkring med min lilla bil men också för att jag vill rasta Baileys före vi går ett spår.
Han är ivrigheten personifierad och behöver kissa av sig och lugna nerverna lite grann för vi går ut har jag märkt.

Gunilla Karlström dök upp och först gick ett annat ekipage som visade sig vara en som bor i samma område som vi upptäckte vi sen när vi stod och pratade hund med mera när Gunilla satt och skrev bedömning av våra prov. Kul upptäckt och trevlig hund och matte. Att prata hund kan likställas lite grann med tiden på öppna förskolan med kidsen när de var mini. Det finns alltid något att ventilera, jämföra, fråga och få tips om, haha.

Baileys var taggad och det bar iväg ganska snabbt. Sina tidigare spår har han gått på 15-20 minuter och det märktes att det troligen skulle bli något liknande idag.
Han kändes pigg, glad och ivrig och jag bad inombords att inte alltför mycket vilt skulle ha passerat vårt spår under natten till idag och eventuellt få honom att tappa fokus från jobbet.

Stora ringningar och en massa små stopp med blick bakåt mot mig. Jag provade något nytt att inte stanna i rädsla för att vara olagligt för nära honom när han stoppade utan gick istället lugnt på framåt mot honom.
Min fem meters markering på spårlinan är mitt riktmärke och det är ju faktiskt så att Baileys ofta går på och jag är i slutet av de tio metrarna lina vilket innebär att när han stannar har jag nästan fem meters marginal och kan gå på utan att komma för nära och det kan räknas som styrning av hunden.

Han söker någonslags bekräftelse hos mig och kollar av och så är känslig för stopp i linan om den fastnar runt träd, rötter och stammar. Det blir då ett stopp och han stannar istället för att spåra vidare. Något vi får träna på för jag vill att han ska gå på hela tiden.
Fick några tips på Gunilla gällande just detta och ska tänka på det i fortsättningen så spårningen flyter på.

Skotten som jag varit så nervös för tidigare känner jag mig numera helt lugn med. När vi stannade för skott idag satt han lugnt och väntade. Det klickade två gånger i Gunillas pistol (heter det pistol när det är en liten sak de skjuter med och gevär/bössa när det är ett stort långt…?) innan det small på riktigt. Det har vi inte varit med om tidigare men det skapade inga problem.
Efter smällen blir han sanslöst het. Han vill iväg utav bara den.
Känner troligtvis klöven i luften och ringar rejält runt den den sista biten men han hittade den 😀

Lite pirrigt att invänta bedömning och resultat efteråt men vi stod och pratade på och Gunilla hade sen en ordentlig genomgång av våra spår och förloppet från start till klöven var funnen. Jag som känner mig fortfarande väldigt mycket som en nybörjare på viltspår trots två kurser och anlagsprov samt tre stycken öppen klass prov försökte suga i mig allt hon sa och lägga tips och lösningar på minnet.
Ett första pris blev det, diplom och rosett. Wihi. Glad och så stolt över min lilla vetekille!

Förra veckan gick vi öppen klass i Trångstad. Det var extremt torrt  i marken, jag behövde blöta nosen på honom två gånger under spårningen vilket jag aldrig tidigare gjort, solen stekte, det var pyschpremiär den dagen, och han hade enorma viltkänningar vid två tillfällen som gjorde att han helt tappade spårfokus en stund.
En tvåa blev det då, jag fick mycket bra feedback från domaren, det var kul och givande och han är ung med sina sexton månader och jag hade en enormt trött hund efteråt. Har faktiskt aldrig sett honom så sliten någon gång vilket visar på vilken bedrift hundarna gör under ett spår.
Allra helst vill man ju ha ett första pris men så klart ska han och jag vara värda det ju.

Dagens provförlopp: Finner snabbt spåret i rutan. Klarar vinkel 1 med stor ringning. Klarar vinkel 2 med återgång utmärkt. Klarar vinkel 3 med stor ringning (något ljud eller vilt). Klarar vinkel 4 utmärkt. Övriga bloduppehåll utmärkt. Går av då och då på sträckorna men återgår själv. Lugn i skott, mycket ivrig efter. Finner klöven efter stor ringning.

Nu ska jag försöka boka in ett provtillfälle till, gärna under nästa vecka om det går. Ny domare och en ny skog. Ska försöka pricka i en regnig och icke blåsig dag, haha. Bästa spårförhållandena det till att låtsas spår vilt genom viltväxande buskage 🙂

bloglovin 2016-08-22 kl 15:05

En djungel

BBåstd2016

Idag har jag äntligen lyckats boka upp två stycken viltspårsdomare.
Det där med att få till olika domare som har tid att lägga spår och sen gå provet följande dag och då en dag som passar både för hen och oss visade sig inte vara helt enkelt men nu är det klart i alla fall.
Under nästa vecka gör vi vårt andra viltspårsprov i skogarna kring Kil och veckan därpå i skogarna kring Botorp.
Jag känner mig pirrig redan. Vill ju så klart och gärna att det ska gå lika bra som första provet i öppen klass men vet ju att det är mycket som spelar in som vindförhållandena, vilt och andra störningsmoment och så dagsformen på min fortfarande unga hund också men vi provar i alla fall och skulle det inte gå vägen den här gången så provar vi igen helt enkelt.
Jag tänker inte ge med mig så lätt på vår väg mot förhoppningsvis en championtitel inom viltspår 🙂

Anmälningsavgiften för de båda kommande proven är betald så nu ska jag bara ringa ett samtal till taxklubben som varit den som vi tidigare betalar till men som jag nu bytt ut mot SSRK då mina två kommande domare fanns med knutna till dem. Det är en hel del turer man ska göra. Svenska kennelklubben, rasklubbar, klubbar knutna till viltspår och en massa mer. Jag förstår inte alls alla dessa turer och att man behöver vara medlem här och var så det blir en del telefonsamtal och mail längs vägen.

Idag har jag också anmält våra två tidigare resultat till svenska Wheaten terrier klubben vilket man tydligen ska göra. Nu är frågan om jag bör anmäla även till SKK eller om det görs av klubben som jag betalat för viltspåret till.
När jag loggar in med Baileys registreringsnummer på SKK så får jag tillgång till resultat vid anlagsprovet samt den internationella utställningen i Torsby. Kanske tar det bara en viss tid då varken vårt 1:a pris i Viltspår öppen klass samt excellent och CK från utställningen i Ransäter inte står med.
Som sagt – en smärre djungel…

Ikväll ska jag börja titta lite på vad vi kan tänkas oss att hitta på i höst.
Sista helgen i den här månaden blir det inofficiella utställningar både lördag och söndag och första helgen i september är vi anmälda till Munkfors på samma men i höst när utställningsutbudet inte är lika stort vill vi ha något annat att hitta på och jobba med.
Det finns lite allt möjligt som jag är sugen på att prova på men vi får se vad det blir.

Nu borde jag ta itu med kvartalets momsredovisning och sen middag, hundpromenad samt att Ms rum och mitt lilla kontor slash gästrum och förråd ska tömmas på grejer inför kommande lilla projekt.
Trevlig tisdag på er!

bloglovin 2016-08-09 kl 15:55

Internationell utställning & Spårprov med toppresultat

TorsbyRansäter2016
I helgen som gick åkte vi på hundutställning i dagarna två jag och Baileys.
På lördagen i karavan med uppfödare och valpköpare till Torsby där terrierklubben stod som arrangör.
En dag som var trevlig så klart, för vilket härligt gäng det är att umgås med dessa hundmänniskor, och också väldigt lärorik för mig och Baileys, men utöver det så gick det som det brukar.
En tvåa och very good blev det men han skötte sig riktigt bra tiden i ringen. Stod hur bra som helst även om min säkerhet rubbades något av att det blev ställande på bord för genomgång av honom.
Regnet öste ner. Himlen öppnade sig precis när vi skulle in. Tältets tak samlade vatten och det plaskade och skvätte om fötterna på mig när jag sprang runt i ringen men det var god stämning och roligt där vi stod och tryckte med alla hundarna i sina burar i tältet.

Efter välbehövlig sömn, som jag och Baileys deckade efter den tidiga morgonen som startade klockan fem och så med all anspänning som hela lördagen innebar. Själv var jag som vanligt en massa nervös, så kickade vi igång söndagen lika tidigt och i karavan styrde vi bilarna mot Ransäter för Värmlands kennelklubbs internationella utställning där.

Denna dagen bjöd på sol och efter lördagen kändes det som en välsignelse från ovan.
Min lilla vagn som jag tog med hem från mamma och pappa är perfekt till utställningar. Trimbord, canvasbur och campingstolen får plats på den med hjälp av spännband och så har jag ryggsäcken på ryggen och Baileys i handen. Lyckad konstellation!

Baileys gick kanon under bedömningen och det varlycka när han fick excellent och sitt allra första CK. Jag var så glad när vi skuttade ut ur ringen.
Det var han och en tik till från vårt gäng, Lois Kelsey´s, som fick CK den här dagen.
Detta innebar ju att vi skulle in igen och där tog det stopp.
Han stod bra men visade inga särskilda rörelser på vårt varv runt. Istället var det mest skutt och hopp och 100% intresse för de hanar som var bakom honom.
Så nedrigt trist att han är så jäkla svår att få med sig runt när det finns nya Wheaten bakom honom. Det hjälper inte med godis och lockande ord och allt vad jag åstadkom de där sekunderna som kändes som ett halvt dygn.
Vi fick ingen placering och sen var det oklart om vi skulle in igen för att tävla om reserv certet. Till och med uppfödarna var osäkra på detta så att jag inte visste som ännu inte kan allt med regler och termer för utställningar som dessutom är olika beroende på om de är inofficiella och officiella var givet.
Plötsligt skulle vi in och jag hade varken nummerlapp på mig då eller utställningskopplet på Baileys så det blev en rush och sen in i ringen. Noll fokus och bara rörigt så reserv certet knep den andra hanen så klart.

En placering är ju det man vill ha men för att komma dit krävs ett ck och detta var Baileys allra första CK vilket var stort så även om vi inte tog en placering, som flera av de erfarna utställarna ser som enda skälet till att vara glad, så var jag himlans glad och nöjd efter dagen.
Fascinerande är också hur det kan skilja i bedömningen beroende på vilken domare man ställer för.
På lördagen fick vi kritiken: Bra storlek och proportionerligt korrekt bett. Maskulint uttryck. God hals, framskjuten skuldra. Lagom bröstdjup lite sluttande rygglinje. Knappa vinklar bak. Utmärkt päls och kondition. Saknar lite driv i steget. Utmärkt temperament.

På söndagen: Maskulin, visad i hård och fin kondition. Tilltalande pälskvalité. Aningens långt nosparti men bra uttryck. Något framskjutet framparti. Snyggt bakställ. Ännu fattigt förbröst. Önskar lite kraftigare hals. Lovande fin hund med CK trots ungdomliga brister.
Bra rastypliga rörelser.

Ett excellent och CK som sagt och därmed en rosa rosett och något från prisbordet där vi valde ett retrieverkoppel med reflexer.

ViltspårÖK1
I tisdags morse åkte vi mot Säffle där vi mötte upp en annan valpköpare från Lois Kelsey´s och tillika kurskamrat i fortsättningskursen i Viltspår som vi gått den här sommaren på Preemmacken i Slottsbron.
Karavan tillsammans med fler deltagare till Mässvik där vi längst ut i skogarna som gränsade till Vänern på flera sidor (otroligt vacker plats) mötte upp domaren som lagt våra provspår.
Baileys skulle gå ut först och det var lika bra eftersom jag var rejält nervös. Inte för att han inte skulle klara spårprovet, han är jätteduktig och gjorde ett perfekt ”genrepsspår” för någon vecka sen utan min nervositet ligger i att jag inte ska kunna läsa av honom korrekt. Att se när han eventuellt får upp levande viltspår, notera detta till domaren, få honom att bryta det och istället gå på blodspåret igen, skottet som vi skulle vara med om för första gången och en massa mer.

Min nervositet var obefogad. Han gjorde ett jättebra spår. Tog upp det i sökrutan, kämpade över stock och sten, genom högt vildvuxet blåbärsris, genade lite i vinklarna men hade koll på spåret ändå och fixade bloduppehållet. Han cirklade en hel del men det blåste rejält så spåret hade säkert förflyttat sig sen han la det klockan 20.00 kvällen före. Det hade alltså legat i ca 19 timmar när vi gick det.
När det kändes som att vi varit ute ett halvt dygn och gått en mil så sa domaren att vi kunde stanna och så gick han iväg ca 10 meter framför oss.
Han vände sig om och nickade mot oss och jag nickade tillbaka och sen skjöt han ett skott upp i lyften med geväret. Baileys blev totalt fokuserad av smällen.
När domaren sen kom tillbaka så ville han iväg på direkten. Jag väntade på ett ok och sen bar det iväg. Han kastade sig fram till platsen som han skjutit och stirrade upp mot himlen, ställde sig mot ett träd och spanade uppåt och jag tänkte att nu är det kört.
Men trots upplevelsen och krutrök som det blir så tog han upp spåret igen och hittade kort därefter klöven.
All spänning släppte för mig och skogen ekade av mina glädjerop och berömmande ord till min fantastiska hund.

När alla var klara så fick vi diplom för spårprovet, diplom av Folke för avslutad fortsättningskurs och sen vår bedömning med all info.
Så stolt och glad över att se den där 1:an på papper! Happy 😀
Provförloppet: Tar an spåret snabbt och utan problem. Mycket spårnoga. Spårar galant till spårslut. Trevligt ekipage och ett lycka till på slutet.

Nu försöker jag boka upp domare till ytterligare två prov. Tre prov med resultatet första plats innebär Viltspårschampion och det är dit vi siktar i dagsläget.
Att få tag i domare som lägger spår och vill döma är dock inte helt lätt så här i semestertider men förhoppningsvis så lyckas vi få tag i två till, de ska vara tre olika domare för att resultatet inte ska räknas som fusk, inom kort.

bloglovin 2016-08-05 kl 14:34

Ett perfekt genrep

BaileysNorrvikensträdgårdar2016
Baileys på krabbfiske utanför Norrvikens trädgårdar i förra veckan.

Igår morse åkte vi till Långserud för den sista av fem kurstillfälle i viltspår.
Jag var väldigt trött efter att ha vandrat hemåt i en fantastiskt ljummen sommarnatt klockan tre men efter kaffe och iskallt vatten över kroppen piggade jag på mig och blev istället lite nervös inför vad vi skulle göra.
Sista kurstillfället innebär ett fullt öppen klass spår utan att Folke kommenterar något. Ett genrep av vad som komma skall på provet minus skottet som vi inte tränar på.

Som vanligt så gick vi en promenad på grusvägen mellan åkrar och skog före det var dags. Igår var sista spåret vårt och jag hann bli ännu lite mer nervös.
Försökte fokusera som tusan på att läsa Baileys när vi gick in sökrutan. Han gick fram och tillbaka och jag tänkte om och om igen hitta det nu då, hitta det nu då, och sen så tyckte jag mig märka en skillnad på honom.
Han tog spåret, jag såg att Folke började röra sig lite bakom oss och förstod att det var dags att ge sig iväg.
Vinklar, bloduppehåll och även återvändgränden där spåret är lagt ca 25 meter ut åt ett håll och sen tillbaka i samma och med vinkel vidare gick kanon.

Han noterade ett ställe där en bock skrapat med foten i marken men jag fick tillbaka honom och han intresserade sig för det lagda spåret igen istället för att följa något vilt djur.
Rakt fram till klöven bar det och han tog upp den i munnen. Jag blev själaglad. Så grymt duktig var han.
Ca 600 meter spår som legat mellan 12-24 timmar i kuperad terräng med alla vinklar och svårigheter och om han skulle ha gjort provet igår hade det blivit en klockren etta på bedömningen sa Folke.
Så perfekt bra och superkul så klart och även om en tvåa eller trea också är bra så är det ju en etta vi hoppas på att det ska bli på bedömningen och verkligen hoppas på.

Inget skott igår som sagt. Hur det ska gå med dels skottet smällande men sen också stickande krut som kommer att ligga över spåret och vara ett försvårnings- och störningsmoment vet jag inte alls men i nästa vecka är det dags att prova det.
Vi gör vårt allra första prov i viltspår öppen klass i nästa vecka och det långt ute i Värmlandsnäs om jag minns rätt och jag kommer så klart att vara nervös. Inte minst efter att en av kursdeltagarna som är jägare berättade att det där är en massa vilt, haha. Kan bli svårt för Baileys att hålla rätt fokus om det gått för mycket djur över spåret under natten.
Pirrigt men det ska också bli kul och spännande och går det inte vägen den gången så kan man ju alltid göra det igen som Baileys brorsa som inte klarade Anlagsprovet första gången men nu har ett godkänt sådant.

Nu ska jag printa några tavlor som måste med posten idag och sen finns båd det ena och det andra att ta itu med. Får se vad som hinns med före kvällens ringträning i Slottsbron.

bloglovin 2016-07-25 kl 10:13