Etikettarkiv: Barns utveckling

Lite bokprat

SpridLäsglädje

Tisdagskvällens bokprat på Akademibokhandeln var trevligt, inspirerande och alldeles lagom komprimerat i dess innehåll.
Boktips, både muntligt och på papper för barn från 0 år fick vi och böcker gicks igenom av en entusiatiskt Agneta Edwards där hennes bok- och läsglädje och kunskap kring detta smittade av sig iallafall på mig och försatte nog även den andra som var där i en skön stämning.
Det var mer ett bokprat i upplägg än föredrag men det gjorde inget. Jag fick flera tips på böcker av spridda genrer av Agneta som jag ska introducera för W när hon väl känner sig klar med Anne Franks dagbok och vad det nu var för någon annan bok hon lånade sist på biblioteket.

Att entusiasmera och peppa, stötta, läsa högt tillsammans och att lyssna till framförallt M när han läser blir höstens och vinterns begivenhet för mig känner jagg.
Han är så duktig och att jämföra sig med andra i skolan och då så klart endast de som kommit längre än han i sin läsning, för det är ju alltid bara de som är längre fram som vi människor jämför oss med, är något som både jag och fröken efter gårdagens samtal är överens om att inte skolans timmar ska handla om.
Det är smånga i klassen som jämför och jäktar på som följd av denna jämförelse och det stör mig att det ska behöva vara så allra helst så här i början av skolgången när de alla är nya inför allt och är så små att livet och känslan i kroppen inte borde handla om jämförelse.
Det kommer alltid att finnas de som är bättre och sämre, långsammare och snabbare på olika saker och allt sådant och konkurens kommer de tids nog att dyka upp och då är de äldre och mognare och förhoppningsvis har verktygen att tackla detta och hantera situationer både praktiskt och känslomässigt.
Jag menar inte att man ska gå och gömma sig, sticka huvudet i sanden, men när man som sjuåring gör sitt bästa och faktiskt gör framsteg så räcker det mer än väl till och ingen ska behöva gråta och känna att man inte är lika bra för att man inte är lika långt som den som just nu kan mer och därmed kommit längre som nu inom i detta fall läsning.
M läser veckans kapitel i läsboken och att han faktiskt kan sätta samman bokstäverna till ord nu och läsa dem för mig är fantastiskt. Att läsa är fantastiskt och det är en enorm glädje att märka att han gillar att läsa boken för mig. Lite glad och stolt kille och framförallt stolt mamma.

Per Gustavsson berättade kring sina populära Prinsess och Prinsböcker igår. Illustratörer är fascinerande på något vis och det var kul att höra tankar och vad som låg bakom berättelserna.
I goodibagen låg en av hans böcker och så klart signerade han den på plats efteråt med en hälsning och liten illustration till M. Roligt.

Idag är det full fart. Som vanligt på onsdagar [och alla andra dagar just nu också].
Jag bjöd arbetslaget på frukost imorse och har sen betat av möte, planering samt en del av luciaupplägget och några av sångerna som körerna ska öva på idag. Höstlovet nästa vecka stressar mig något då det då inte är kör alls. Veckorna går så fort nu fram till december och den vanliga stressen över att hinna lära ut börjar göra sig påminnd.
Ikväll har M handboll vilket L sköter då jag jobbar. Igår hade vi huset fullt av barn och W och killkompisen F fick ställa upp och passa M och hans klasskompis i överlappningen fråna tt jag åkte till stan och L kom hem. Ett himla pusslande är vad det är men än så länge går det när vi hjälps åt och tillgången med W är en liten bonus känner jag sen hon blev så stor att hon faktiskt kan rycka in som barnvakt och ansvarig.

Nu ska jag åka hem och ta lunch tillsammans med min hund. Lunchpromenad i höstsol och prasslande löv gör extra gott som break just på onsdagar.

bloglovin 2015-10-21 kl 12:08
Annonser via Bloggpartner.se

Från månen och tillbaka

Så kom då dagen, den 15 december, dagen då hon föddes på och idag är det elva år sen.
Dagen som förändrade allt i mitt liv på ett sätt som det inte gick föreställa sig hur det skulle kunna tänkas bli trots böcker, mödravårdsbesök och mammagrupper.

Jag har förändrats massor sen jag blev mamma men samtidigt har jag inte förändrats alls så mycket. Jag är den samma fortfarande men samtidigt en helt annan precis som så många andra mammor antar jag.
Jag lär mig något nytt nästan varje dag i min relation till vår fina flicka. Alla faser som gås igenom och som kantas av situationer och händelser som uppstår nya oftast hela tiden. Allt formar oss båda.
Beslut som tas längs vägen som ibland gör det hela till det bättre men som det ibland bara blir pannkaka utav och då är det bara att försöka göra om och göra rätt.
Jag har, precis som då 2003 innan hon föddes, svårt för de som påstår sig kunna staka ut min och mina barns framtid. Som har lösningen på allt och alla och som i svart och vitt sprider sina meningar omkring sig om att det är bara att göra si eller så och gärna med knorren att så skulle de själv aldrig göra.
Så enkelt enligt dem men varje människa är ju olik en annan och jag kan bara försöka dra riktlinjer, så klart sätta gränser när det handlar om icke tillåtna saker för vad som är ok och inte, det är klart, men kring denna lilla människa som idag är hela elva år gammal finns det oerhört sällan några sådana övertramp om rätt eller fel. Det har det aldrig gjort, så sådant behövs inte gås igenom.
Hon är godhjärtad, hjälpsam, står upp för det som hon tror på, lite mer för andra än sig själv, och kämpar med både måsten som skola och läxor men även med så mycket annat.
Att hon plötsligt förvandlas till något som liknar snudd på en tonåring då och då nu förtiden och lever ut allt vad det innebär med att testa gränser, frigöra sig och då i allra högsta grad från mig, river av den ena känslostormen efter den andra med en kropp som likt hos alla unga i denna åldern börjar leva lite vad som känns som sitt eget liv är skitjobbigt ibland men en fas och något som ju bara kommer att komma vare sig man vill eller ej.

Hur som så är hon en otrolig människa. Så full av tankar, idéer och påhitt. Så mycket hjärta. Min förstfödda, som jag idag har varit mamma till i hela elva år.

Fina tjej, du som bestämmer vem bara du är och ska vara, sluta aldrig drömma och tro på att du kan för du kan även om det kanske inte blir just så som du hade tänkt dig att det skulle bli utan något helt annat. Resan dit är viktig även den. Plocka det du vill längs resans gång och försök att följa ditt hjärta, så litet men ändå så stort.
Jag vill alltid finnas här för dig. Jag älskar dig. Från månen och tillbaka.

bloglovin 2014-12-15 kl 19:19

Kamratdag – lag ”Sportarna”

I morse letade W fram några färgkritor och målade ett gult och ett grönt streck på Ms kinder, Hertzögas färger. Allt för att sätta den sista touchen vid hans outfit som idag är sportig.

Anledningen till den snygga skolklädseln idag är att det är kamratdag på hans skola. Kamratdagen innebär att eleverna mixas och bildar lag tillsammans. I Ms lag är de tre från hans klass, tre elever från årskurs 3 och två från årskurs 6. Dessa har träffats innan så de känner till varandra i laget. Fokus på dagen är att laget ska samarbeta på ett lekfullt sätt vid olika stationer. M pratade om att det blir lite som tävlingar men alla ska få göra sakerna även om man inte kan. Jag antar att fröken vill lyfta bort den rena tävlingsandan från uppdragen laget kommer att få och det tycker jag är bra. Allra helst efter att ha sett hur hetsigt tävlingsstyrt med rop och annat det redan blev bland några av barnen på Ms kalas när vi lekte femkamp föra helgen. Tävling, att vinna och förlora och hetsen kring det i grupp kommer tids nog i alla fall så fokus på att leka, samarbeta och framförallt ha kul tillsammans känns bra att fokusera på.

Det märktes på M att han såg fram emot idag och framförallt på W som har varit med om dagen flera gånger när hon gick på den skolan att kamratdagen är en rolig dag att vara med på.

För att göra dagen än roligare och öka de olika lagens samhörighet så kör de även maskerad under kamratdagen och alla lag fått välja vad de ska vara utklädda till och kalla sig. Ms lag heter ”sportarna” och de skulle komma klädda sportiga till skolan. Inte särskilt svårt när man utövar sporten fotboll så M drog på sig sina träningskläder och sitt Nikehårband och sen var han klar för dagen. Precis som en vanlig söndagsmorgon ju…

När vi var på väg till skolan i morse susade fröken förbi i bilen. M har stenkoll på vad hon har för bil nämligen. Men det såg inte ut som fröken som körde sa vi båda två sekunden efter hon passerat oss. Någon med ett jättestort blont hår satt i bilen.
Det visade sig att det visst var fröken, eller snarare drottningen av… vad hon nu sa att hon var. Kul!
Tror nog att det var fler än jag och M som reagerade på billisten i bilen med hår stort som tre badbollar, superblont och fullt med korksskruvar imorse 😀


iPhonebilder från morgonen

Nu har det gått några veckor sen skolan började och det känns så himla bra och jag är så glad över den känslan.
M tycker mycket om att gå i skolan. Han säger det ofta. Har kommit in rutinerna nu och det rullar på.
De lär fortfarande känna varandra, han betar av fler och fler namn på klasskompisar som han pratat med och lekt med på raster eller fritt val.
De pratar mycket i klassen om hur de ska vara mot varandra och har bestämt klassregler tillsammans med sina fröknar.
Trulle har gjort entré i klassen nu, samma troll som W lärde känna när hon gick i förskoleklass för samma fröken, och med honom lär de sig svenska och även matte har de kickat igång med.
M älskar siffror och matte så han är så förtjust.

Skolmaten är oftast god och han verkar ha mer lugn under ätandet nu. I början kände han sig stressad om han ville ta en till portion och många av barnen sprang ut och ville leka.
Fritids verkar också fungera bra, idag var han så glad över att han skulle fritids en liten stund i alla fall för igår gjorde han ett pappersflygplan för allra första gången och idag skulle han göra ett rosa till W.
Det är mysigt att se hur det upprepar sig. W gjorde ofta saker både i skolan, på fritids, slöjden med mera som hade med sig hem till lillebror och nu gör han detsamma till henne ♥

Nästa vecka är det lära kännaträff med föräldrar, barn, syskon och fröknar på Skutberget och det ska bli kul.
M är ju en blyg kille i många situationer men det går bra i skolan och han övar sig på att våga vara den han är i grupp, både bland vuxna och barn, och prövar och lär sig. Ibland blir det lite tokigt men han gör framsteg och framförallt så tycker han så mycket om att vara skolkille och det känns så bra just nu.
Älskade lilla stora unge!

bloglovin 2014-09-19 kl 12:25

Några ord att lägga på minnet

Är kristaller mäktiga?

Mamma visst är det här huset fint. Vilket hus [han spelar Super Mario går på mitt gamla Nintendo 64 och jag tror att han pratar om prinsessans slott]?
Vårt hus så klart din tok. Är tok ett fult ord?

Mamma du är min allra finaste mamma. Jag tycker så mycket om ditt hår. Ditt hår är bäst.

Har du städat toaletten mamma. Det luktar jättegott här men du har glömt att hänga upp en ny gästhandduk. Nu får du ingen veckopeng nästa gång.

Mamma älskar du mig? Farmor älskar också mig. Alla älskar verkligen mig. Och W.

Älskade lilla grabb ♥♥


Lillebror och hans älskade hund en lördagsmorgon.

Nu har den här mamman jobbat, hämtat på förskolan, lagat husmanskost [note to self – ät mer kokta morötter för det är ju sååå gott!], röjt upp, dammtorkat bottenvåningen, städat en toalett, bytt sängkläder i en säng, packat morgondagens väskor och hjälpt W med svenskaläxan.
Nu drar jag iväg på lite egentid som blir ett medelpass. Sen väntar engelska glosor med W innan hon ska sova följt av en skållande dusch.
Over and out & trevlig kväll på er!

bloglovin 2014-04-10 kl 19:56

Två små milstolpar

Vi betar av små milstolpar hela tiden nu känns det som. Framförallt är det M som står för dem då han bockar av det ena efter det andra mot målet som är att efter sommaren så börjar han i förskoleklass.

Mentalt så betar även jag av. Det där sista gången ljuder då och då i mitt huvud och vissa saker är lite svårare att ta in än andra även om det går så klart.
Det är svårt att förstå att familjens yngsta medlem inte är så ung längre. Igår på bvc frågade han sköterskan vad det var för något som stod på ett bord.
En våg för bebisar var vad det var.
Han skrattade till och trodde inte att han legat på en sån och blivit vägd.
Nä när man ser honom så är det svårt att tro att det varit så. Att det inte alls är länge sen, eller i alla fall inte tillräckligt längesen för att jag inte ska komma ihåg det, att han var en bebis.
En smått ofattbar och lite svindlande tanke på flera sätt och av flera anledningar. Kanske även den för att det inte blir fler barn nu.

Igår var vi alltså på den allra sista bvc-kontrollen. Nu lämnas papprena vidare till skolan med några anteckningar i som både jag och sköterskan tyckte kunde vara bra om de stod med.
M vägdes och mättes och fick en spruta i vänster arm.
Sköterskan var en helt ny för oss och M var nervös över den där sprutan. Hon pratade med honom lite grann före och frågade honom om han viste vad han skulle göra hos henne.
M hade stenkoll på det för det hade vi pratat om hemma.
Hon visade vart sprutan skulle tas och M höll fram armen. Han fick en stor såpbubbelburk där man kunde blåsa en massa bubblor på en och samma gång.
Denna skulle han få prova inomhus vilket var lite extra spännande eftersom han absolut inte får blåsa såpbubblor inomhus hemma.
Han blåste och vips så var spruttagningen över och när sköterskan satte på plåstret som M själv valt så sa han aj och klagade över att det gjorde ont men mer än lite klag blev det inte förrän han skulle sova igår kväll då det gjorde ont på armen sa han.
Det var inte så att hon lurade honom, han visste att han skulle få den, men hon fick hans fokus att vara någon annanstans och han satt helt stilla utan att jag ens behövde hålla fast honom. Vi blåste bubblor tillsammans och det hela var över på en sekund.
Så otroligt skönt och jag andades ut.
Bvc sköterskan var verkligen kanon med M. Sen antar jag att det även handlar om att den sköterska som vi haft tidigare varit så sanslöst usel på sitt jobb att när det väl kommer någon som fungerar med både barn och föräldrar och som kan sitt jobb så är det ju inte konstigt att jag lovprisar hon vi träffade igår.

Efter bvcbesöket åkte vi till förskolan och M hade med sig sin lilla groda i gelematerial som han valde själv på bvc och visade för kompisarna.
Stolt som tusan över att han tog den där sprutan och nu är klar för skolan 🙂


iPhonebilder en blivande skolkille med sina nya arbetshandskar tänkta att användas
när han byter till sommardäck på min bil inom kort 🙂

Gårdagen innehöll även en stund kring det stora barnet.
Där kan man verkligen prata om stor. Att hon har varit en liten bebis är än svårare att förstå. Min förstfödda lilla tjej som nu är både är liten och stor och pendlar där emellan hela tiden.
Åker buss, går i skolan, pluggar, går upp själv nästan alla av veckans skoldagar och fixar i ordning sig och gör frukost [jag får gå upp än tidigare nu om jag vill göra frukost till henne eller sitta ner vid frukostbordet tillsammans med henne], funderar och tänker mycket och har de senaste månaderna mognat en hel del jämfört med hur hon var när hon började i årskurs fyra efter sommaren.

Gårdagens utvecklingssamtal var ett bra sådant. W berättade själv sin skrivna utvärdering och vad hon tyckte om både ämnen och miljö i skolan, mat och kompisar.
Hon kom även med egna initiativ från när det skulle göras en Iup och även om klockan var fyra på tisdagseftermiddagen och hon pratat en massa och vi ägnat en hel timme åt att prata om henne och med henne så tyckte jag att hon ändå lyckades hålla sig koncentrerad och fokuserad på det som diskuterades.

Hon är duktig och kämpar på bra med mycket och det värmer och glädjer att höra och jag vill inget hellre än att stå vid hennes sida och stöda och få följa med på hennes väg framåt så mycket jag bara får och kan.

Imorgon blir det en jättelång dag i skolan för W då de har musikalföreställningar på deras vikingamusikal Midvinterblot.
Vi föräldrar är välkomna till föreställningen klockan 19. Jag jobbar tyvärr och kommer att komma för sent men hoppas ändå att få se henne på scen.
I april blir det jubileumskonsert på CCC med alla musikklasserna på Norrstrand och det händer säkert mer i skolan med framträdanden under våren som jag inte har koll på just nu men vad jag vet är att hon älskar att sjunga och att ha musiken kring sig och säger aldrig att hon vill tillbaka till sin gamla skola så att hon sökte och sen bytte skola var så rätt DET är en så himla skön känsla det och vad så kul med all musik.


iPhonebilder på W som kan allt enligt M som kämpar och kämpar för att också kunna göra allt det som hans stora fina syster kan. Ibland får han ovärderlig hjälp, som i helgen som gick ♥

bloglovin 2014-03-26 kl 13:01

Älskar & kär

Det är så mycket prat om att älska just nu för lillebror.
Han kan fråga preis när som helst mamma älskar du mig. Därefter kommer nästan alltid ord som jag älskar bara dig, eller jag älskar dig, pappa och W, eller lika ofta jag älskar inte W osv.

Så fort någon gjort någonting som han inte tycker om, som inte passar honom, eller bara om man inte gör som han vill så får man höra nu älskar jag inte dig.
Den meningen och liknande duggar tätt även de för det är ofantligt många gånger vissa dagar som det inte utförs eller görs saker som behagar denna lilla sanslöst verbala fyraåring.

När han skulle lägga sig i förrgår tog han sitt älskande till en högre nivå.
Jag hade pratat med honom om att han ska sova i sin egen säng om natten så att vi alla kan sova lite bättre och vara piggare osv varpå han direkt frågade om han kunde få en sån Carsbil som han sett på min iPad om han gör det fyra nätter för just fyra nätter är jättemånga nätter och då har han varit duktig.
När jag kontrade med att han ska sova i sin säng nästan alla nätter från och med nu och att han eventuellt kan få en liten bil när han sovit många nätter t.ex femton [femton nätter skulle innebära mega världsrekord för M och låter som ljuvaste musik i mina öron] så fick jag veta att han inte älskade mig längre.
Sen hakade han tydligen upp sig där för i trettio minuter hördes det sen från vår ovanvåning den kvällen jag kan sova fyra gånger i min säng om jag får en bil annars älskar jag inte dig längre mamma.
Som ett mantra som upprepades ca två gånger per minut [jag har aldrig känt mig så oälskad… 😉 ]
Som tur var så låg det dock inte så mycket i den där orden för idag har han älskat mig igen [och inte älskat mig ungefär hälften av gångerna].

En annan sak är att han börjat prata om ordet kär.
M är ju en fruktansvärt verbal kille så länge han vistas bland folk han känner.
Han pratar värre än den värsta väninnan. Det är som att han och jag ha teparty [eller rödvinskväll]varenda lediga måndag här hemma när vi sitter vid bordet och avhandlar än det ena än det andra.

En gång råkade jag utan att han visste om det få lyssna till hur han spontant sa till W att han var kär i henne. Hon fnös ogillande mot honom.
Då frågade han om hon var kär i honom.
Svaret kom snabbt med eftertryck – nej!
Nähä vem är du kär i då undrade M varpå W sa ett namn på en killkompis.
M hörde inte riktigt vad hon sa men då hade W bestämt sig för att inte säga namnet högt igen och vägrade att berätta vem hon var kär i.
Då var det Ms tur att fnysa åt W och efter en stund sa han att han är kär i mig istället 😀

Han har tydligen väldigt lätt för att älska personer, detta tillstånd gäller även vissa kompisar, men samtidigt lika lätt att inte göra det.
Imorse sa han att han älskar inte W men att han gör det snart om ett tag.
Sen fick han klä på sig sina kläder inne på Ws rum och därefter sa han att han älskade W.

Vare sig han älskar mig eller ej så älskar jag honom. Obeskrivligt mycket ♥

bloglovin 2013-04-10 kl 13:25

Snopp, mustasch & en bur

Den fyraåriga konstnärens egna ord om bilden nedan-
En gubbe som är instängd och som måste dra i spaken [den blå grejen till höger i bilden] så att buren han är instängd i öppnas. Men han kan inte dra i den för han har inga armar. Bara fötter med naglar på [sägs med ett ihåligt skratt].
Han har likadant hår som jag själv och sen har han en snopp för att människor har det men den syns för att jag inte kan rita kläder men det är bra om han behöver kissa för då behöver han inte ta av sig byxorna.
Mustasch har han och det är jättelätt att rita för den sitter under näsan men munnen har halkat upp.

Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tänka om min sons utveckling i ämnet bild.
Det har gått i rasande fart det här och under veckan som gått har varje teckning [dvs några hundratals då han är en mycket produktiv herre] innehållit snopp och mustasch!
Han har istället börjat med att ta bort armar på bilderna. Frågan är vad som är mest viktigt att ha med? Och vart kommer den här instängdheten av gubbarna på bilderna ifrån som hör ihop med det ihåliga skrattet när han berättar omteckningen?!

Kanske är det dags för mamman att ta bort alla böckerna om Mr Grey från sängbordet innan det går längre det här……. 😉

Om du vill du bli en av dem som ger ditt barn en goodiebag från förhandsvisningen av Disneys Sofia den första i påskveckan så klicka på bilden och lämna en kommentar! Utlottningen pågår helgen ut. 

bloglovin 2013-03-23 kl 13:02

Tankar om att pusha, peppa, hjälpa, backa, sätta gränser

Måndagen passerade förbi snabbt.
Jag hade mycket som jag tänkt att hinna med före det att W kom hem från skolan men hann inte med hälften. Däremot så spelade jag spel och umgick med min son en hel massa och det var både kul och mysigt.

Jag har någonslags gnagande samvete just nu som säger mig att jag borde vara med barnen mer. Inte bara borde för jag vill väldigt gärna vara med barnen. Tiden går så fort och hela karusellen med hur viktiga kompisar är m.m. har redan smygstartat för W och jag kan bara stå och titta på och vara glad att jag får vara en liten del när det är dags att äta mellanmål typ.

Det andra är att det är kämpigt kring läxorna. Inte att jag tycker att de har för många läxor men W tycker att det är tråkigt att göra framförallt svenskaläxorna.
Att läsa ett kapitel i boken, att svara på frågorna på arbetsbladet, att återberätta för mig osv. Att skriva är värst tycker hon.
Det tar verkligen emot i massor och hon avskyr att skriva fel och sudda. Dessutom håller hon hårt i pennan vilket leder till att hon får ont efter en stund och det hinner man då verkligen få under tiden man betar av ett tvåsidigt arbetsblad och veckans tio rättstavningsord…

Jag försöker pusha, peppa, hjälpa, backa, sätta gränser och mer samtidigt som jag funderar på vad som är rätt och fel, bra dåligt, hur jag ska förhålla mig osv.
Läxorna ska helst vara gjorda före lek och träning har jag bestämt men ibland blir det inte så av många olika själ och då ska de göras på kvällen efter middagen. Det fungerar ungefär på samma vis när vi än gör dem så det är ingen skillnad på så sätt.

Om tre veckor drar de Nationella proven igång som nu även årskurs tre gör. Tre prov i veckan, ett per dag, under vecka 11-17.
Vi har blivit uppmanade om att gärna träna hemma inför dessa proven med att läsa, reflektera kring texter, hitta på berättelser, skriva och formulera meningar m.m.
När jag och W pratade om de kommande proven sa hon att hon är nervös och inte ville att vi skulle prata mer om dem. Nationella innefattar ju även matte men det är ett ämne som hon tycker om så kring det finns det inte lika mycket motsträvan i henne.

Med detta vill jag ha sagt att det går åt en hel del energi de dagar som vi sitter med läxor och skolarbet och det är lite småtungt ibland och jag kan även själv fundera på hur mycket som är ok att vi övar och tränar. Jag vill att det ska gå bra för henne i skolan så klart och det gör det och on är duktig men att lära sig saker kräver ju att man tränar på det också och det är svårt att få ut motivationen och få W att känna den så det inte blir så tungrott med vissa läxor.

Efter mellanmålet idag gjorde W läxorna och hjälpte till utan att för den del ge henne svaren. Idag var det halvtungt. Därefter satte vi oss i soffan och spelade Super Mario Bros alla tre i en och en halv timme.
Det var så himla kul att bara strunta i allt och sitta och spela tillsammans.
W skrattade åt mina försök till att lära mig glida på kanterna och M skrek rakt ut av ilska när jag dog.
Däremot så impade jag på dem båda med att lyckas sätta in den sista stöten och vinna över bossen i det sista slottet på värld åtta. Tyvärr så var inte spelet klart där utan det fanns ännu ett slott men då sparade vi och stängde av. Man blir ganska trött i huvudet efter en stunds spelande.

Det är inte helt lätt att vara mamma alltid. Att ständigt slitas mellan barnen som båda vill ha uppmärksamhet från en, medla mellan dem när de bråkar som värsta hund och katt, att tvingas säga allt en miljard gånger innan någon lyssnar, brottas med ett eget samvete hit och dit, och sköta och rodda allt annat som existerar och ska ske under en dag samtidigt som jag ska hänga med i utvecklingen som barnen genomgår och förstå, stötta, observera, backa…
Men det är ju så det är och kanske måste jag bli bättre på att sortera bland allt bruset. Att välja ut eller snarare låta lite passera förbi. Som ikväll när det inte var möjligt för oss att delta i mötet om den kommande fotbollssäsongen för W. L jobbade och jag var ju då ensam med barnen.
Jag har dåligt samvete till och med nu när jag skriver det att jag inte visade mig närvarande och aktiv för jag tycker att det är viktigt med fotbollen. Jag gillar hela konceptet med att tjejerna håller på med en sport och då allra helst en lagsport. Det är detta som kanske är en av de sakerna som kan bidra till och få dem att kunna fokusera på bra saker bland tonårens alla svåra val tror jag och tränarna gör ett grymt jobb med dem så jag hade som sagt gärna velat visa mitt bättre jag där ikväll. Men det går ju som sagt inte att göra allt…
Kanske borde jag även fundera högt med någon kring det här med läxor. Hur tänker andra, hur gör andra, få lite tips och respons.

Detta är tankar som nu snurrar och snurar för jag är så galet trött så nu blir det sängen med en stunds läsande.
Imorgon tar vi nya tag. En dag närmare sommaren kommer vi dessutom till Ms stora glädje. Snart så kanske han kan lägga sig om kvällen utan att gråta en skvätt i kudden över att sommaren aldrig kommer vilket han tycker eftersom det snöar och är kallt vareviga dag…

Godnatt på er!

Älskade vackra barn ♥♥”Barnen är vår framtid, vår oro, vår glädje…”

bloglovin 2013-02-18 kl 22:14

Jag vågar knappt skriva det

Efter ännu en tung natt tätt tillsammans med lillebror för några dagar sen så bestämde jag mig för att ännu en gång ta itu med problemet och försöka få till en förändring.
Det har jag gjort flera gånger tidigare och det har varit jobbigt men även gått framåt åt rätt håll lite grann men sen har sjukdom eller det mest vanliga just nu som är att jag är så ofantligt trött nattetid att jag inte vaknar till tillräckligt när han plötsligt står där vid sidan av sängkanten och säger sina ord – mamma får jag sova här eller mamma jag vill gosa med dig, eller jag är rädd…

Jag är då så borta att jag utan att veta det lyfter honom och alla gosedjuren över mig själv så han hamnar mellan L och mig och sover sen vidare.
Dock så vaknar jag efter en liten stund av att jag inte har något täcke, att Ms fötter är rakt in i ryggen på mig, att han drar av mig alla mina hårstrå eller har lindat in sig ända in till hårbotten på mig så när jag rör mig så följer han liksom med.
Jag kan verkligen inte sova med barn, jag kan inte heller sova med L när han snarkar. Jag vill ha tyst och lugnt när jag sover för att sova bra.

Iallafall så beslutade jag mig för att åter igen ta itu med Ms sovande.
Han har kommit in till oss och jag har kastat mig ur sängen på direkten för att vakna till tillräcklgit för att följa med honom tillbaka in till hans rum.
Med en överkäck stämma i sömndrucket tillstånd säger jag något i stil med nej men du ska sova i din säng och mamma i sin, nu går vi tillbaka till din säng så bäddar jag om dig och sen sover mamma och pappa med öppen dörr.
Han har gråtit lite grann men inte jättemycket. Han har även kommit tilbaka till mig efter en stund och jag ligger på nålar och liksom bara väntar på att höra hans tassande så det blir inte mycket sömn i sådana lägen men jag slipper iallafall vakna med ryggont de luxe och jag slipper vakna med ansiktet i en hårboll på kudden.

Jag vågar knappt säga det, eller skriva det med risk för att allt ska rasa samman och bli som vanligt igen, men det har faktiskt fungerat bra de senaste nätterna!
Inatt sov han hela natten i sin säng utan att vakna, natten före det var jag uppe en gång och bäddade om honom [då kom i och för sig istället W och sov bredvid oss men det inträffar ju inte så ofta], natten innan det sov han hela natten och natten före det var jag nog upp två gånger.
Några morgnar nu har jag tänkt massor på nätterna. En waokänsla som jag knappt vågar känna fullt ut finns inombords.
Tänk om det är nu det ändra sig!
Nu, efter fyra och ett halvt år, så ska jag få sova från det att jag somnar tills det att mobilen ringer på morgonen, och det flera gånger efter varandra.
Jag som endast sovit en handfull nätter igenom sen september 2008 och känner mig mer och mer snurrig, glåmig, och allmänt borta för varje halvår som går.
Det vore fantastiskt!

Självklart kommer jag att få gå tillbaka med honom många gånger än, för jag känner min son, men om jag bara lyckas vakna till tillräckligt för att göra det så att han inte hamnar gosandes med mig igen, så kanske han hittar sin säng som naturliga sovplats.
Jag hoppas så på detta för även om jag inte lägger mig särskilt tidigt, går upp tidigt om morgonen, och jag upplever det som att jag behöver många nätter utan att bli väckt för att jag ska börja känna mig pigg igen, och där är vi inte riktigt ännu, så är vi nu kanske på rätt väg och att få kanske sex timmars sammanhängande sömn varje natt får mig att le fånigt för mig själv och tycka att det vore världens bästa upplevelse.

bloglovin 2013-02-08 kl 09:23

Kaosnatt

Natten var allt annat än bra.
M inledde den med att inte kunna somna igår kväll.
Om det berodde på att han var övertrött och extra hängig efter en vecka med två inneboende i kombination med att han fortfarande inte känner sig helt avslappnad på sin nya förskola, att han befinner sig i någonslags fas [måste googla barns utveckling än en gång…], och att han nu börjat drömma mardrömmar och vaknar skrikandes att han är rädd, det vet jag inte men jobbigt var det och är det.

Det tog honom två timmar att komma till ro och då hade vi gått igenom alla tänkbara stadier tror jag. Han testade och smått provocerade, han var arg, krånglade, skrek, och var något som mer liknade knäckt och grät floder.

Någon timme innan han ropade inatt att han var rädd så fick jag ont i magen.
En konstant smärta på mitten av magen men mest på höger sida och som inte gav med sig.
Kände mig uppsvälld och hade ont som sjutton och det gick inte över.
Hela natten låg jag och vred mig. Var uppe och gick en stund. Trodde att jag fått magsjuka ett tag men det är ju inte eftersom jag inte haft några tecken på att det skulle vara det.
När det blev dags att gå upp så började det att försvinna så smått men jag känner mig helt död just nu.

M ligger i soffan och ser på Bolibompa. Han är trött även han så nu ska jag lägga mig på Ws säng och försöka sova eller åtminstone vila så länge som det går.
L åkte till Uppsala stra före sju imorse och mina föräldrar har åkt hem så om jag ska fixa resten av dagen med två barn, läxor med W, handling av gummistövlar och sen kvällen med läggning så behöver jag samla på mig lite mer energi än den jag har för tillfället.
Är lite orolig att även den kommande natten när jag är ensam med barnen ska innehålla detta magont men man behöver ju inte måla fan på väggen heller.

Zzznark på er!

En fin prins som är lite väl svår att förstå sig på just nu…
bloglovin 2012-10-08 kl 10:43