Etikettarkiv: Benhinna

Testar vänsterbenet & godaste kvällsmålet

Om jag klarade av att gå nerför trappen hemma utan att det gjorde ont i vänster ben, på sidan och fram i benhinnan, så var det idag jag satt som dag för att prova springa igen.
Jag har nu vilat benet i åtta dagar.
De första av dessa dagarna gjorde det så ont att jag fick ta hjälp av trappräcket när jag gick upp och ner i trappen för att underlätta smärtan lite grann.
Jag vet att jag på ren vilja sprang mina 5,23 km de fem dagarna innan jag insåg att en paus var ett måste. Envis är jag och har jag väl bestämt mig för något så genomför jag oftast det….

Det kändes lite ovant att ge sig ut men samtidigt otroligt härligt inombords när jag snörade på mig skorna.
Lite nervöst också, både för att jag inte visste hur mycket jag skulle orka, om energin skulle ta slut direkt, men mest för att jag verkligen önskade att det inte skulle kännas i vänster ben.
Det här med att springa, även om det inte går särskilt snabbt för mig än så länge, har blivit något som jag mår bra utav av flera anledningar och den största anledningen är faktiskt inte att bli fastare i hullet eller att vågen ska visa mindre.
Det är energin och orken som kommer av att jag rör på mig. Smidigheten i kroppen [är faktiskt en grym skillnad på min smidighet vid stretchning nu jämfört med när jag började springa] och sen älskar jag skogen, jag njuter av att vara ute på egen hand utan någon som ropar på mig och kräver något. Det är bara jag och musiken och tankarna kommer och går och lite upprensning blir det i huvudet. Sen är naturen otroligt vacker just nu.

Det kändes sisådär idag. Smärtan var nästan obefintlig men det kändes inte helt fritt i benet heller. Jag kunde inte bara springa på utan det fanns något där som störde och jag trixade lite med stegen då och då och önskade bara att jag skulle kunna springa på och känna helt stark.
Men som sagt det fungerade så nu hoppas jag att det inte gör ont imorgon när jag kliver ur sängen utan att detta är ett steg åt rätt håll.
Trots energi kvar så valde jag att springa mina 5,23 idag och jag höll ett ok tempo tycker jag med tanke på att jag inte sprungit på ett tag och försökte att ta det lugnt.
Jag hade kunnat ta ett varv till och var väldigt taggad mot slutet av musiken men det vore samtidigt dumt att dra på mer så här på direkten. Skulle vara typiskt mig att göra en sådan sak så här efter ett uppehåll på grund av smärta… men idag lyckades jag lägga band på mig och än så länge kan jag förflytta mig i huset utan att grimasera av ondo.

Litet kvällsmellanmål fick det bli en stund efter turen.
Kunde absolut inte låta bli att öppna påsen och smaka på en del av det tunnbrödet som W bakat på Ransäters hembygdsgård under deras Värmlandsresa med klassen idag.
Så ljuvligt gott med lite mild kaviar på tillsammans med ett glas kall oboy!

W har för övrigt haft en toppendag med besök både på vackra Ransäters hembygdsgård, där hon hade med sig både tunnbröd och en egentovad boll hem, och sen hade de så klart även besökt Selma Lagerlöfs hem Mårbacka.
Medans jag och M var på jobbet och hade avslutning med 10, 11 och 12-åringarna i en av körerna så har W ägnat sig åt vattenkrig tillsammans med tre kompisar och sen har de legat i varmt bubbelbad i en tunna utomhus så den här dagen började med samma glada känsla som den slutade med och det är gott att få vara med om.

Nu ska jag se om jag kan lyckas få tag i tågbiljetter till nästa veckas två resor och därefter har jag några tavlor som borde göras. Men först ska tvättmaskinen tömmas på innehåll.

Trevlig tisdagkväll på er!

bloglovin 2013-05-28 kl 21:19
Annonser via Bloggpartner.se

Dans med Donut, intensiv helg & knäckande benhinna

Igår kväll på Ws golv låg det framlagt en sommarklänning i glada färger, ett par solglasögon och ett par jeansshorts.
Hon ville att jag skulle gå upp klockan sex för att väcka henne alternativt att hon fick ställa sin mobil på väckning på den tiden om inte jag ville gå upp så pass tidigt.
Av väckningen blev det inget av det. Jag ställde min mobil på halv sju eftersom jag är ledig idag och därmed inte behöver hinna med eget morgonfix innan W ska iväg.
W väckte jag först kvart i sju och därefter följde morgonfix med henne.

Idag ska hon och en kompis [eller om de var fler?] ha glada färger på sig och donut i håret.
De ska dansa till Sean Banans Copacabanana inför klassen. En dans som de gjort själva och övat massor på och som faktiskt är riktigt bra.
Dagens väder var inte så shortsinbjudande så efter ett tack och lov mindre utbrott så blev det svarta tights under sommarklänningen och shortsen hamnade i skolväskan för att åka på sen när det är dags för framträdande antar jag.

Hon var så fin med sin strama munk i håret och jag försökte att dämpa hennes alla småhår som står som en liten sol runt ansiktet på henne, precis som det gör på mig, med lite hårprodukter.
Det ska bli kul att höra hur det gick idag. Vore ju även kul om dansen filmades så att vi föräldrar fick se den men det vet jag inte om lärare D gör.
Fin var hon i alla fall och det gläder mig att se henne med uppsatt hår vilket är väldigt sällan nuförtiden.

Jag och M kör måndag idag. Som alltid alltså.
Hesheten smög sig på honom i fredags och har sen ökat lite smått. Igår kväll hördes det väldigt väl vilket håll det var på väg åt. Krupphosta!
Än så länge är det väldigt lindrigt och inga problem men det hörs på hesheten och det hörs när han hostar till att den skällande hostan är ett faktum.

Själv är jag segare än någonsin.
Helgen har varit så sanslöst intensiv och inleddes med att jag och L fick skjuts till stan i fredags för att äta middag tillsammans med mina arbetskamrater och respektive.
Middagen övergick till krogbesök och även om vi var hemma vid ett så somnade jag inte förrän två och var så trött när mobilen ringde på lördagsmorgonen.
Både lördagen och söndagen har varit till mesta del uppbokade av långa pass men dagarna har även innehållit en hel del andra saker som tagit jobbigt mycket energi känner jag så idag är jag trött.
Det tråkigaste idag är dock att jag har förbaskat ont fram på vänster ben.
Antar att det är benhinnan som inte orkar med.
Igår hoppade jag säck på jobbet då jag tävlade i femkamp mot en av körtjejerna och det var som knivar för mina benhinna det.
Under veckan som gått har det blivit fem löparpass á 5,23 km med hjälp av Voltarensmörjning på benhinnan.
Jag antar att det onda beror på att jag gick ut lite väl hårt när jag började springa igen för ca fem veckor sen efter att inte ha sprungit sen förra sommaren. I början blev det alla, och ganska många turer, på hård asfalt och det klarar jag tydligen inte av.
Igår drog jag ner tiden en hel del för att vara mig på min sträcka så igår var jag skönt slut när jag landade hemma på gräsmattan för att stretcha.
Min hjärna säger till mig att jag måste vila den här veckan för att förhoppningsvis komma ifrån smärtan och något som kan tänkas bli en benhinneinflammation som jag måste dras med sen under lång tid.
Hjärtat säger att jag inte vill vila. Jag vill ut och springa och allra helst vill jag springa långt. Vara ute i skogen länge och bara ta steg efter steg.
Jag blir astrött och det är skittungt, som vanligt, [de där två gångerna i förförra veckan när det kändes som om jag kunde springa ett varv runt jorden är numera härliga minnen blott] men jag älskar att ta på mig skorna och få kasta av mig allt jobbigt tillsammans med svettdropparna i skogen. Det är balsam för själen.
Får se om jag lyckas stå emot att ge mig ut. Sak försöka hålla minnet färskt med hur det känns när jag springer *aj, hmm, aj, aaaaaj, aj* och hur jag knappt kunde ta mig nerför trappen imorse. Ond benhinna och trappsteg nedåt är inte att leka med…

Klockan tickar visst på och jag har massor att göra så nu lägger jag allt annat åt sidan och försöker fokusera på att beta av en del nödvändigheter.
Trevlig måndag på er!

bloglovin 2013-05-20 kl 10:27

En sådan där dag igen

W ringde från skolan bara minuten efter jag hade publicerat det förra inlägget.
Hon mådde på samma sätt som för en vecka sen plus halsont och ville hem. Efter att jag frågat ut henne grundligt om dagen, om det kanske hänt något, om hon ätit, och om armen lät jag henne komma hem.
Jag försökte in i det längsta att förmå henne att vara kvar de 70 minuterna som återstod av skoldagen men det gick inte bra.

Väl hemma bäddade hon ner sig i sin säng, såg trött, sliten och ledsen ut, och klagade inte en enda gång över att jag beslutat att hon inte fick ha varken dator eller iPad idag.

Vi har pratat lite grann under eftermiddagen. Jag har fått i henne nudlar och kvällsmat och nu har vi ätit mjukglass. Illamåendet finns inte kvar och jag vet att det inte är någon magsjuka som detta mående har sitt ursprung i just nu.
Det är ett tillstånd som infinner sig hos henne just nu och jag har försökt att prata och dra ur henne om hur dagen idag verkligen har varit.
Små saker har kommit fram som gör henne ledsen. Andra saker som får henne att tycka att det är tungt. Jämförelse av dagar och annat.

Sen har hon gipset som hon inget hellre än vill bli av med för att kunna vara som vanligt igen.
Hon vill vara med fullt ut på raster. Hinna vara med på alla raster vilket hon inte gör nu för att det tar för lång tid att lirka jackan över armen [nu använder hon ändå min fleecejacka i skolan för att ha något som går att få över armen överhuvudtaget] och ta på sig skorna, kunna vara med vid gungan och inte bara stå och se på m.m.
Skräcken för henne är att det inte ser bra ut på onsdag eftermiddag när vi har tid för röntgen och ett möte med ortopedläkaren.
Om hon behöver gipsas om tänker hon säga nej säger hon när hon uttrycker sina egna tankar om detta.

Ett samtal till lärare D har det blivit idag och jag ska även få iväg ett mail till honom om en liten annan grej som kom fram när vi gjorde läxorna tidigare idag.
Bara det där med läxor är tungt att göra med gips trots att det är vänster arm som är gipsad.
W spänner sig nästan alltid när hon skriver länge och än mer nu när hon inte kan hålla pappret still med hjälp av vänster hand.
Efter att ha klarat ett och ett halvt läxhäfte så gjorde vi så att hon sa svaren på frågorna och jag skrev det som hon sa. Då slappnade hon av lite grann och orkade fokusera lite bättre på uppgifterna en stund till.

Älskade barn ♥

Själv tog jag mig ut på en löptur idag.
Behövde rensa huvudet och eftersom det kändes ganska ok i vänster bens benhinna efter en dags vila efter mina 10,3-11 km [nedrans gpsapp som kollapsade när jag väl sätter en mil] i lördags kväll så gav jag mig ut strax efter 15.
Det gjorde betydligt mer ont när jag väl joggade men jag bet ihop, så klart, och tog det lugnt, försökte jogga med små steg, vilket tog mig i alla fall 5,23 km på 35 minuter med min överflödiga kilomassa och småonda ben och jag älskar verkligen skogen och att springa så det vore ju en jävla skit att inte kunna springa nu när jag kommit igång.

Nu är jag så trött att jag nästan kände mig svimfärdig här innan.
Är så matt efter alla dessa år av nätter med störd sömn och det gnager av oro i mig för att jag tänker på W och hennes mående. Ikväll ligger bryt-ihop-och-kom-igen-sen nära till hands känner jag.
Det får helt enkelt blir en tidig kväll för oss alla, förhoppningsvis med två barn som somnar gott i sina sängar och som sover där sen hela natten utan att väcka vare sig själva eller mig.
L åkte till Sunne på utbildningsdagar i morse och kommer inte hem förrän imorgon kväll så nu ska jag rycka upp mig, stänga igen datorn, och lägga minstingen och därefter stora tjejen.

Trevlig kväll på er!

bloglovin 2013-05-13 kl 19:53