Etikettarkiv: Blod

Halloweenfest – Tvillingarna i The Shining

TheShining1
”Come play with us!”

Jag skulle inte tro det! W och hennes kompis A föreställde tvillingarna i Stanley Kubricks The Shining på ridskolans Halloweenfest i lördags kväll.
Jag som gillar rysare och skräckfilmer, dock inte de som endast är av den blodiga sorten utan så kallad kärna av spänning, minns scenen med trehjulingen som susar genom hotellets korridorer och stannar framför dessa två som med döda blickar och tomma röster säger att de vill leka fick nästan rysningar av tjejerna. De var verkligen så läskiga!

TheShining2
I Kil hemma hos A förvandlade H tjejerna på bästa sätt och jag hann dit en sväng efter att jag jobbat klart framåt kvällen.
Det var latex på halsarna som hon klippte upp för att skapa det djupa såret som såg ut som att någon snittat dem med kniv när hon var klar, likadana klänningar, sidenband runt midjan och håret och vita knästrumpor.
Vitsminkade i ansiktet med mörka skuggor runt ögonen och blod som om en vass kniv hade farit över dem och lockar i håret.
Jag var helt förundrad över hur duktig H är med allt sådant här och flera gånger förvånades jag över hur läskigt det blev allt eftersom hon jobbade med deras utseende. Så grymt gjort och dessutom tycker hon att det är roligt att hålla på med detta 🙂
TheShining3

När vi packade in oss i bilen och jag skulle skjutsa tvillingarna till ridskolan var det riktigt obehagligt att ha dem i baksätet. Jag vågade knappt kika i backspegeln för jag var rädd för att upptäcka att en av dem hade en kniv i handen typ. Rena skräckfilmen av det rysliga slaget!

bloglovin 2015-11-02 kl 18:21
Annonser via Bloggpartner.se

Peter Pan & Kapten Kroks krok

Igår hämtade jag hem M hos farmor och farfar efter hans allra första övernattning helt på egen hand. Det hade gått kanonbra enligt både farmor och farfar och han själv. Vi har tagit det lugnt och inte pushat honom vad gäller detta att sova över tidigare och nu var han helt enkelt redo.
De hade varit och badat i Sundstatjärnet på lördags eftermiddagen dessutom och han hade enligt sig själv tränat på det där med att simma.
3 sekunder hade han klarat berättade han när han ringde för att säga god natt sen hade han tappat fokus och sjunkit, haha.
Så kul att det hade fungerat med allt och det bådar gott inför framtiden och kommande övernattningar.

KaptenKrok

Vi åkte direkt till en kompis sjuårskalas och sen for jag hem och plockade lite för att hämta upp honom två timmar senare och åka direkt till Mariebergsskogen.
Sista chansen att se Värmlandsteatern på frilutsscenen där var igår och det har ju blivit en tradition att vi ser teatern varje sommar nu så självklart ville jag även göra det den här gången.
Ångrar det inte en sekund. Föreställningen var fantastiskt bra. Den bästa vi varit på faktiskt.
Bra musik, skådespeleri och en jättebra story där det inte blev tråkigt en enda sekund utan M var helt tagen hela tiden. Med tanke på hur mycket barn översköljs med nu förtiden med tv, filmer, iPad, spel osv så är det ett bra betyg när de trollbinds som igår och att det är av teater och musik känns extra bra ju.
Tacksam berättelse för en kille som gillar spänning och visst var det spännande och lite grann otäckt också.
När krokodilen TicTac bet av Jaspers hand och han stapplade ut ur krokodilberget med något som såg ut som en hand med blod på så frågade M om det var på riktigt med andan i halsen samtidigt som han började prata om ketchup, haha.
Själva förvandlingen till Kapten Krok därefter var också fängslande. Fängslande var även hon som spelade piraten som var tokig och gick bärsärkagång flera gånger under föreställningen. Hon såg verkligen helt galen ut.

Efter föreställningen var det Meet and greet framför scenen med anledning av det piniga vädret. Vackra Tingeling sa hej till oss och sen gick vi förbi Peter Pan vidare mot Kapten Krok och galningen. Att stanna, säga hej, få hålla i svärdet med mera var det inte tal om. M sa att han var lite rädd för dem.
Hela vägen hem sen pratade vi om föreställningen och den var så bra tyckte han så det kändes roligt att vi tog oss iväg på den.

Publikrekord med drygt 6000 besökare blev det för Värmlandsteatern och Peter Pan & Kapten Kroks krok denna sommar. Ska bli roligt att se vad de presenterar nästa sommar 🙂

bloglovin 2015-08-03 kl 12:47

13 veckor

Igår blev han 13 veckor gammal vår lilla hårboll för han är fortfarande liten trots att vi tydligt ser att han vuxit till kroppen.
Vågen visade på nästan 6 kilo hos veterinären på 12 veckors dagen. Jag pratade med Linda tidigare idag och den hanvalp som de valde att behålla väger nästan åtta om jag minns rätt så han är fortfarande liten och gör skäl för sitt smeknamn på kenneln vår Lillen/Lilleman.

Vd 12 veckors ålder hände det något i utvecklingen. Han gick från lite bit till att tugga på allt och framförallt alla.
Han hugger tag i benen, byxor, tröjor, armar, hår, Ms stol i köket, vår stora lampa i vardagsrummet, kontakter för att inte tala om strumpor och skor. Han kan ta span på en strumpa som någon tagit av sig och lagt någonstans på mils avstånd och är inte sen att springa dit och roffa åt sig den och skulle han få möjlighet, vilket han ännu inte har lyckats få till så skulle han utan problem tugga sönder den till obefintlig. En 12 veckors valp helt enkelt…

Det svåra nu är kombinationen barnen och Baileys när han är leksugen, vild och det kliar i de små valptänderna som han så småningom kommer att tappa.
När han får tag i ben, fötter och händer och biter till så gör det nu riktigt ont och det blir oftast en spontan reaktion som följd på den smärtan så klart, och det kan verkligen göra jätteont, och detta motande och viftande mot huvud och kropp vid sådana jobbiga tillfällen när det smärtar triggar bara igång honom än mer och slutar alltid med att han springer runt benen och efter något av barnen för att bita igen och det också oftast än rejälare än tidigare.
Ju mer barnen skriker, springer, viftar och tar tag i honom för att komma undan desto mer skruvas han upp och går till attack.

Inte bra alls, varken för barnen eller Baileys, och nu jobbar vi för att bryta detta.
Vi bestämt att M ska försöka göra lugna lekar tillsammans med honom för som det är nu så kan Baileys knappt se M i ett vaket tillstånd utan att vilja dra igång bit och härjarlek.
Vi försöker att avleda med godis och annat för att bryta av. Små godisbitar i en toarulle som vi klämt ihop i ändarna är bra sysselsättning eller att leta godis gömt bakom bords- och stolsben med mera.
M har så mycket känslor för Baileys, det har blivit hans lillebror och han älskar honom så, och de första två veckorna när han fortfarande var väldigt lugn satt de tillsammans i hundsängen, M med iPaden och en hand på Baileys som sov gott ofta med huvudet tillrättalagt på Ms ben.
När han nu blir biten får hans känslor sig en törn och han känner sig sårad.

Min hundguru heter Fredrik Steen och jag följer allt han gör tillsammans med Lilla Nymo via Nyhetsmorgon på tv4, klipp och Instagram.
Lilla Nymo är några veckor äldre än Baileys men jag har sett alla klipp på play tillbaka från deras start och fått många bra tips på hur man kan hantera situationer, tänka, agera, och det där med valpbitandet går ju över sägs det. Det är ju en tid och en fas i valpens liv och att se att även Nymo kör samma race från ca 12 veckor och bet i allt och alla var är en liten tröst just nu.

Vi har även fått träningstips och guidning i hur man gör för att träna in en del saker.
Hundcoachen, som Fredrik Steen kallar sig, visar hur han gör med Nymo som så småningom ska utbildas till vårdhund och jobba som det och det är så bra att kunna se situationer live och inte bara läsa sig till saker. Jag studerar i detalj och försöker att förstå och göra det samma.
Att han se även förklarar bra är en bonus och så klart följer jag honom och Nymo även på IG utöver alla klipp jag kommer över på nätet.
Så just nu känns det stundtals ganska jobbigt med den här lilla finingen. Han är duktig på att vara med och hantera olika miljöer tycker jag, är underbar när han söker närhet som igår kväll vid halv tolv när jag satt vid datorn och gjorde några tavlor och han kommer och ställer sig bredvid stolen och lägger huvudet mot mitt ben och vill upp och ligga i famnen, så mysigt, men samtidigt är ha så himla bitig att det är inte alls roligt som igår kväll när vi varit ute och gått till lekparken, runt kullen och sen tränat lite smått och han var duktig och blir bitig och hoppig som följd av glädjen kring att han är duktig när jag berömmer och ger godis. Jag kom hem med blödande små sår på ett finger och även om jag med mina torra fingrar sen allt eksem som barn lätt börjar blöda så kändes det inte alls särskilt upplyftande.
Ska försöka hålla kvar i tanken att valpar är oftast bitiga, en del mer och en del mindre, och det är inte för inte som den vanligaste frågan ställd av valpägare handlar om hjälp kring vad och hur man ska tackla sin valp som biter efter allt och alla! Hoppas det går över som sagt…

Linda hade klippt Tellus en gång redan så jag ska ta och ringa Lillemor och försöka boka in en klippning även på vår lilla hårboll.
Jag tycker han är charmig med all päls men L tycker att det är mindre fint när ögonen blir alltför dolda av päls. En smaksak än så här länge då han bara är valp på hemmafronten just nu.

Till veckan ska jag också eventuellt försöka komma iväg på lite socialträning i Grums som Värmlands kennelklubb arrangerar. Jag känner mig väldigt osäker och grön på detta, likt min hund typ, men man måste ju börja någonstans och prova på. Hoppas på massa bra input då.

bloglovin 2015-07-01 kl 15:13

Så var det fredagen den 13 igen

Så var det fredag igen! Konstigt det där att fredagen kan kännas så avlägsen när en ny vecka kickar igång men sen säger det bara swish så är det fredag igen. Antar att det har med att göra hur mycket man har att fylla veckans dagar med och denna veckan har inte varit något undantag från andra veckor och därmed har det inte alls varit svårt att ha att göra från morgon till kväll och även en natt där emellan och få tiden till att gå.
Så skönt med helg även om den nästan fullt ut planerad redan. Roligheter, handbollsmatcher på hemmaplan och därmed även tjänstgöring i kiosken för mig och L framåt lördagseftermiddagen och så som vanligt jobb på söndag för min del.
Och så är det ju melodifestivalfinal imorgon kväll och jag har gjort två stycken någorlunda runda små marängbottnar som just nu förvaras i ugnen i väntan på att fyllas med färska jordgubbar, mjölkchokladtryffel, smält choklad med mera. Kan bli gott!

Imorse cyklade M till skolan och jag gick bredvid. Underbart väder med strålande sol även om det var kallt så att fingervantarna åkte på. Våren är verkligen efterlängtad den här gången.
Väl hemma igen fredagsdammsög jag huset på båda våningsplanen, körde en lightvariant av dammtorkning, plockade här och var, packade ner de jackor som är för små för W som G och S ska få, och sen hann jag också med att hänga undan Ls gigantiska hög med skjortor och kavajer som har en tendens enligt mig till att lagras på hög i tvättstugan eller under trappen där han hänger de på tork efter tvätt vintertid.
Om man är effektiv och snabb tar det inte särskilt lång tid att basicstäda så jag kom iväg till jobbet i god tid. Nu har jag skrivit och skickat brev till små körtjejer och ska jag strax beta av dagens sista uppgift innan jag far hem med bilen för att gå den korta promenaden till fritids och hämta hem lillskrutten och hans cykel.

Det är ju fredagen den 13:e idag och även om jag inte tror på någon otur direkt så har jag ändå tänkt tanken att det är just den dagen idag och det därför att förra månadens fredagen den 13 slog M sig rejält på kvällen på ridskolan.
Jag och Ws ridkompis mamma satt som vanligt på läktaren i ridhuset och killarna var i cafeterian. Det har de varit många gånger och den är ju belägen rakt under ridhuset så det är inte avlägset eller långt bort heller.
Plötsligt hör vi skrik och gråt och jag hör att det är M. Ridlektionen har precis börjat så vi hade inte suttit länge alls. När vi kommer in i cafeterian står en pappa bredvid M som håller sig för ansiktet och är helt blodig. Han har blod på händerna och blod från näsan och rakt ner över mun och haka så det går inte att urskilja varifrån det blöder. Kompisen står bredvid och ser smått chockad ut så klart.
Jag blir rädd som tusan och dessutom avskyr jag ju blod så det snurrar mindre skönt i huvudet på mig från då och en stund framöver.
M som är rädd för blod bara skriker och har panik, antagligen påminner detta honom om olyckan med hans arm i Rottneros. Samma känsla finns hos mig.
Jag kopplar på autopiloten försöker stoppa blodet, tar papper, vatten, vi står i köket över vasken, och sen får han lägga sig ner på en soffa. Allt för att kunna lokalisera vart allt blod kommer ifrån.

Efter en stund när det inte blöder lika mycket så ser jag att det blöder från näsan, från läppen som är sprucken och från munnen kring hans enda alldeles nya framtand [han tappade båda framtänder med några dagars mellanrum och det växer extremt sakta ut nya] som bara vuxit ut till hälften.
Killarna har lekt och brottats vilket de aldrig annars brukar göra utan mest sitter och pratar och spelar på iPadsen. Det har varit skojlek från bådas sida men sen så hade M lyckats ramla framåt och hann inte ta emot sig utan landade rakt i betonggolvet med ansiktet nedåt.

När han lugnat ner sig lite mer så ringer jag 1177 och sen följer ett långt samtal med dem. Så långt att hela ridlektionen hinner ta slut.
Samtalet handlar mycket om svullnad, om han har ont i huvudet, mår illa men mest om huruvida hans vuxentand klarat smällen.
Den satt som tur var inte snett men kändes däremot lös men så länge den sitter där den ska så var det, i avsaknad av att det i det här länet inte finns en akuttandläkare efter klockan 18 en fredag, bara att vänta tills på måndag då folktandvården har öppet om inte tillståndet förvärrades under natten för då var det den vanliga akuten som gällde eller under dagtid lördag och söndag för i så fall skulle jag ringa igen och så skulle jag få veta vem det är som tjänstgör som akuttandläkare just den helgen i vårt län och vart man ska åka för ett besök. Minst sagt skumt. Finns det endast en akuttandläkare i Värmland under helgerna och den kan tydligen befinna sig var som helst beroende på vart vederbörande bor eller jobbar så det kan inte 1177 ge svar på en fredagskväll? Såg framför mig hur vi skulle bli tvungna att åka till Torsby eller något annat ställe långt bort nästa dag för jourvård men dock inte förrän jourtandläkaren startar sin arbetsdag typ vilket jag fick klart för mig inte var nattetid i alla fall. Ja konstigt men som tur var så slutade det helt att blöda och även om tanden kändes lös så skulle vi absolut inte röra den eller borsta den förrän tandläkaren på måndagen hade kikat på den.

På måndagen röntgades M och tanden var lös men förhoppningsvis är den det för att den bara vuxit ut till hälften ännu för så kan det vara innan rötterna fått fäste fullt ut [eller vilka ord de nu använde sig av].
Anledningen till att det blödde så mycket ur munnen var förutom den spruckna läppen att en liten bit av tandköttet hade ryckt bort och det såg därför också ut som att det var från tanden det kom blod.
Lite tragiskt var att på onsdagen därefter ringde de från fritids och sa att M hade ramlat framstupa i lekhallen och slagit i tanden och att det blödde.
Det blev röntgen på folktandvården igen men än en gång tror de att han hade turen med sig och tanden sitter där den ska även om den är lös. Blodet den här gången kom från ännu ett sår på tandköttet på ett annat ställe och för att förhindra infektion i tandköttet och kring tänderna skulle vi badda med en bakterielösning på tops i hans mun morgon och kväll och till att börja med inte borsta den lösa framtanden.
Det har vi gjort och det har gått bra och nu är försäkringsbolagen uppdaterade både via fritids och vårt eget så nu har vi koll och rätt att få eventuella följder tillrättade efter 18 års ålder om det skulle behövas för det är tydligen först mellan 20-25 som en mun och dess tänder är helt färdigvuxna och man kan se om det syns något på tanden och runt om men då gäller ju inte den fria tandvården längre så det kan ju bli kostsamt men det slipper vi att tänka på nu.
Han ska dock tillbaka och röntgas igen om en månad ungefär för att de vill hålla lite koll på tanden.

Ja nu hoppas vi på en lugn fredagen den 13 kväll. L ska ut med arbetskollegor och innebandykompisar så det är jag och barnen som fredagsmyser i soffan tillsammans efter stallet. Amigo, melodifestivalförberedelser med Malin på Barnkanalen, Let´s dance eller tjejfilm med W blir det också. Känns som ett skönt slut på veckans vardag.
Men först lite mer jobb och sen mat och till ridskolan…
Happy fredag på er!

 Den finaste lilla långhåriga och tandlösa sexåringen som finns ♥

 

bloglovin 2015-03-13 kl 13:41

Likbleka fingrar – en småkaka till Halloween

Att jag har en son som älskar syltkakor, ja alla kakor som består av en mördeg, är allmänt känt.
Allra helst ska de vara sådär perfekt gräddade som de enligt honom om man tar ut dem ur ugnen precis innan de får någon färg. Om han har några att välja på vid en fikastund så väljer han alltid de ljusa småkakorna först.
Dessa kakor är småkakor som ser läskigare ut ju ljusare de är typ. Namnet likbleka fingrar är äckligt bara det.

När jag hade bakat dem så sa jag till M att blunda och smaka på en liten bit. Så att han inte skulle se hur de såg ut.
Jättegoda så klart. När han sen öppnade ögonen tyckte han att de såg äckliga ut men eftersom han då visste att de var goda så äter han dem mer än gärna. Igår hade han med hem till farmor och farfar och bjöd dem på lite fingrar men jag tror att han åt upp de flesta på egen hand.

För att få lite effekt på de avklippta häxfingrarna rörde jag samman lite röd hushållsfärg med florsocker och någon droppe vatten och målade sen på några av fingrarna.
Dessa ser alldeles för äckliga ut för att äta för M och faktiskt så tar det emot även för mig men upplagt på fatet som under lördagens pysselstund så var det kul att ha med ett blodigt finger i alla fall 🙂

Likbleka före gräddning med naglar som ser allt annat än tilltalade ut.
De är enkla att baka och låter man bara degen vila i kylen i minst en halvtimme så är den medgörlig och lättarbetad.
Det man kan tänka på är att inte göra för tjocka fingrar utan istället lite smalare än va man tänkt sig för de flyter ut något under gräddningen och jag har nog aldrig sett en häxa med tjocka fingrar… 😉

LIKBLEKA HÄXFINGRAR
Ingredienser:
125 gram rumsvarmt smör
1 1/4 dl florsocker
1 litet ägg
1 tsk vaniljsocker
3 ½ dl vetemjöl
½ tsk bakpulver
1 krm salt
Mandlar, skållade eller med skal

Gör så här:
Vispa ihop det rumsvarma smöret med florsocker, vaniljsocker och ägget till en krämig smet.
Blanda de torra ingredienserna i en bunke och rör ner i smörsmeten.
Arbeta hastigt ihop till en deg.
Lägg den i plastfolie och låt vila i kylen i minst 30 minuter.
Sätt ugnen på 160 grader.
Ta en degbit och rulla ihop till en boll och sen en lång mask. Lägg på bakplåtspappersklädd plåt och tryck till den lite grann.
Gör knogar med hjälp av en bordsknivs icke skärsida.
Tryck dit en mandel som nagel. Tryck till lite grann då naglarna har en tendens till att fala av när fingrarna är gräddade och har svalnat.
Grädda mitt i ugnen i ca 10 minuter. Håll koll så de inte får för mycket färg!
Låt svalna på plåten.

Vill man ha blod så blanda några droppar röd hushållsfärg med lite florsocker och ev, vatten till en blodliknande vätska.
Måla/droppa på de svalnade fingrarna med t.ec en tandpetare.

bloglovin 2014-10-20 kl 16:59

Sladdriga goda spindlar till Halloween

Fredagskvällar innebär inte längre någon extra god mat hemma hos oss. Annat var det före W började rida på ridskola för drygt ett år sen. Då lagade jag mat på fredagskvällarna och sen åt jag med L när han kom hem från innebandyn vid åttatiden.
Nu äter vi något som går snabbt och lätt att tillaga vid femtiden för fem i halv sex måste vi åka. Oftast är det kompisar här hemma och det blir då pannkakor som alla alltid äter med god aptit [alla utom den som stått och gräddat pannkakor i femhundranittio timmar och tröttnat på både pannkaksos och pannkakskonsistens].

Igår orkade jag inte med pannkaksgräddning. Istället provade jag på att göra sladdriga spindlar till mat. Bra att testa på barnen om de äter det före det är Halloween då jag tänkt att vi kanske skulle bjuda några busiga kompisar på det.
Det ser ganska läckert ut också när spagettin kommer direkt ut ur korvarna när de är färdigkokta.

Hur enkelt som helst att göra och helt ok att äta.
Det är ju spagetti och korv liksom och med lite nymald svartpeppar på och en klick creme fraiche så kvalar ju maträtten nästan in på listan över ”extra god fredagsmat”. Åtminstone om man serverar den med ett glas rött till…

Är man funtad som M så dränker man spindlarna i blod på äkta Halloweenmanér när det är dags att äta dem. Läskigt värre!

SLADDRIGA SPINDLAR
Ingredienser:
Korv av typ Hot dogs modell
Spagetti

Gör så här:
Dela varje korv i fyra-fem bitar. Det är inte gott när det blir för stora korvbitar i jämförelse till hur många ben varje spindel har.
Stick igenom en massa spagetti i varje korvbit.
Koka korv och pasta tillsammans enligt anvisningar på spagettin.
Servera med ketchup blod.

Ann Söderlund och Isabelle McAllister som skrivit den fenomenala boken Alla balla kalas tipsar om korvspagettin och annat matnyttigt och pyssligt om man vill skoja till vardagen lite på Icas sida med skolstartstips.

bloglovin 2014-10-11 kl 14:48

Och aldrig mera skall du på denna jorden gå…

Efter att ha läst Carolina Gynnings första roman, Laura flickan från havet, om enäggstvillingarna Laura och Vanessa i somras har jag väntat på att bok nummer två ska komma ut.
Allra helst vill jag köpa pocketböcker för det är så grymt osmidigt att ligga i sängen och läsa tunga, tjocka, inbundna böcker men Vanessa flickan i glaskupan finns inte som pocket ännu och är det någongång jag ska ha böcker nära till hands så är det när vi är i Skåne då det finns möjlighet till att läsa mer än bara när jag går och lägger mig så fick jag helt enkelt ta och köpa den som inbunden.

Igår läste jag ut den och den är precis som den första boken lättläst, har ett direkt och grovt språk och ett snabbt tempo.
Det snabba tempot gillar jag. När man inte gräver sig in för alltför mycket i karaktärerna utan det räcker med det man får veta liksom. Möjligtvis får jag stanna till ibland och andas och fundera lite kring allt som konstant händer och rafflar på men jag tycker om när det går undan och det gör det i båda Carolinas böcker.

I bok ett skaffade jag mig en favorit i en av tvillingarna. Laura fick min empati. I den andra boken blir det en tvist av oväntat slag, ”och aldrig mera skall du på denna jorden gå…”, och nu vill jag bara att den tredje boken ska komma ut så får veta hur det ska gå för de två systrarna!

Den här julen köpte jag även Madeleine vår dotters försvinnande och det fortsatta sökandet efter henne skriven av Kate McCann, Madeleines mamma.
Jag har följt den tragiska händelsen otroligt lite men det har ju inte gått att undvika att det hänt i och med det enorma mediapådraget. Jag såg även när Kate och Gerry gästade Skavlan.

För att dra det lite snabbt så befinner sig familjen McCann på semester i Portugal i maj 2007 tillsammans med några andra familjer. Tvååriga tvillingarna Sean och Amelie och fyraåriga storasyster Madeleine lämnas ensamma i familjens lägenhet med verandadörrarna olåsta medan föräldrarna äter middag tillsammans med sina vänner på en Tapasbar ett femtiotal meter bort.
Alla barnen tittas till med jämna mellanrum och kring 22-tiden upptäcker Kate att Madeleines säng är tom.

Boken handlar om försvinnandet, mediahanteringen, polisutredningen och det fortsatta sökandet. Tydligen så kommer även misstankarna mot Kate och Gerry att avhandlas i boken.
Man får följa paret McCann innan de blev tillsammans och får en stor inblick i deras vardag, utbildning, arbete, deras svårigheter med att bli gravida och Madeleines och hennes syskons uppväxt fram till den tredje maj 2007.

Jag har precis kommit fram till dagen efter Madeleines försvinnande i boken och hade faktiskt svårt att somna inatt och låg och tänkte på om något sådant skulle drabba mina barn m.m.

Boken är oerhörtdetaljerad. Samtidigt som jag frågar mig efter ett antal sidor hur sjutton någon kan minnas allt i detalj så som Kate Mccann gör så svarar hon på den frågan i boken.
Hon lyfter även orden som jag själv tänker mest hela tiden när jag läser och allt runt om incidenten som blir till orden, tänk om vi hade gjort det eller det valet som vi tänkte då hade det inte blivit så här. Hon älter detta fram och tillbaka, vågar göra det, vill skruva tillbaka tiden så klart, samtidigt som hon redogör för varför de gjorde det ena eller andra valet.
Ibland ganska ytligt men det är något så hemskt att den berör ändå.

Man får följa händelsen bakom tidningsrubrikerna och polisutredningarna och jag blir upprörd och ledsen av att läsa hur de svart på vitt fått ta del av polisens arkiv en tid senare och de inte gjort allt de kunnat på direkten.
Jag tänker att det måste ha funnits många saker som kunde gjorts annorlunda eller på direkten och kanske hade man då kunnat finna Madeleine. De har helt enkelt misskött hela ärendet!
Det är sorgligt och gripande och uppgifterna om att det faktiskt kan vara föräldrarna själv som gjort detta hemska bleknar en hel del för mig efter att ha läst det jag gjort hitintills samtidigt som jag vill minnas att det förekom blodspår i bilen och under en planka i deras lägenhet och att de anklagas av själva polischefen i Portugal som är säker på att Kate haft ihjäl Madeleine när hon var ensam med barnen några timmar på kvällen den 3 maj.

Trots att jag vet att Madeleine fortfarande inte är funnen så kan jag inte låta bli att hoppas på att när jag vänder blad kommer jag få läsa att hon är återfunnen välbehållen.
Pengarna för varje köpt bok går till Madeleines fond för att hon ska hittas en dag.

bloglovin 2012-12-28 kl 13:10

Skrik, skrik, skrik

Det är totalt ofattbart hur denna lilla människa så fin, så full av kärlek, så kreativ, fantasifull och så duktig kan vara så himla jobbigt envis, stönig och skrikig.
Han skriker för att han bråkar med storasyster, för att hon gör si eller så, han skriker för att bältet sitter fel, han skriker när han tappar en av sina enkronor mellan bilstolen och sätet, han skriker för att han är hungrig trots att vi förklarat 100 gånger att vi är på väg till restaurangen och att han om tio minuter kommer att få mat, han skriker för att han inte vill sova och han skriker för att han fått skrap och blod [som han själv kallar det] på båda sina knän [syns på bilden ovan] osv…

Blod och skrap fick han för ca nio timmar sen men skriker just nu som om han brutit alla ben i kroppen.
Han har även bestämt sig för att vi ska tejpa hela hans furutak ikväll med papper så att kvistarna inte syns [note to myself – nästa vecka måste jag orka måla tak!], sen kommer han på att plåstret är helt fel och går ont och skriker för det. Och för att han vill gå ner, och, och, och…
Han skrek när han föddes så att de fick tillkalla läkare för att de inte kunde förstå vad som kunde vara fel eftersom han inte slutade att skrika. Inte ens när jag försökte amma honom.
Inget var eller är fel men det där skrikandet har han fortsatt med och det berör någon nerv i mitt huvud så jag tror att jag håller på att bli galen när jag hör det.
Nattetid är det som värst om han får för sig att skrika då. Delar av mitt huvud tiltar känns det som. Som tur är så tiltar inte hela mitt jag ännu utan jag håller fortfarande ihop någorlunda.

Han går så mycket in i allting och det bubblar av känslor och en himla massa annat att det bara blir skrik av allting ibland.
Det är svårt att förklara hur det är.
Till en viss del är vi så lika och han är verkligen underbar och så känslig men han kan inte hantera allt kanske och då blir det skrik. Att ett barn slår sig och gråter är ju normalt. Att de kanske till och med skriker och gråter för att det gör så ont kan ju också hända.
M skriker alltid.
Han är just nu helt knäckt för sina skrapade knän och då mest det ena som är blodigt.

Svammel blev det här.
Imorgon ska i få se bilder från dagen road trip.
Det blev faktiskt en del bra bilder men jag orkar inte sätta samman något kollage ikväll.
Är helt slut i huvudet av allt skrik.

Just nu är det tyst. Jag var uppe till honom igen och gjorde läggningsritualen på nytt samt lät honom prata ut om blodet och skrapet än en gång.
Nu ska jag gå ut och vattna blommorna och varva ner.
Måtte inte natten innehålla mer skrik!

bloglovin 2012-07-26 kl 22:10