Etikettarkiv: Brosk

Osteochondros?

Baileys4mån3veckor

Den här fantastiska lilla killen har verkligen blivit en stor del av mitt liv.
Han finns med mig nästan vart än jag går. Tassar efter när jag förflyttar mig i huset och parkerar sig där jag stannar som i tvättstugan, på köksgolvet nedanför spisen, i vardagsrummet, utanför toalettdörren. Är coolheten själv och kan ligga och vila och sova på vilket golv som helst bara jag finns i närheten och samma gäller vart vi än är.

För nitton dagar sen vaknade han halt på vänster framben.
Jag ringde uppfödaren och pratade länge med henne om det. Själv har jag ju noll erfarenhet av sådant och jag ville veta hur jag skulle göra, veta vad hans hälta kunde bero på och en massa mer.
Dagen därefter var han sämre och då klarade jag inte längre av att se honom linka omkring. Det gör så ont i mig att se honom så samtidigt som han inte uttryckt någon smärta på något annat vis än att halta.

Han har inte skrikit och han har velat leka och röja runt mer än någonsin så understimulerad så.
Suttit och gnällt vid dörren och dragit i kopplet vid våra små promenader runt området mot skogen för det är dit han vill. Han älskar våra mysturer där lika mycket som jag.
Veterinären hittade inget konstigt vid genomgång av honom och inte heller ortopeden.
Antiinflammatoriskt har han ätit i tio dagar och även om det blivit bättre så är han inte bra.
Vissa stunder på dagen haltar han ingenting vad jag kan se för att sen några timmar senare halta igen och lyfta på benet när han sitter still.
Är så svårt att bedöma för mig och jag tycker att det är jobbigt värre.
Har dumt nog läst det mesta som finns på nätet om femmånaders valpar och hälta. Sovit extremt dåligt, drömt att hans ben viker sig och att hans benpipor sticker fram och han skriker av smärta och en massa mer.
Tänker konstant på honom och det är svårare än med barnen, inte för att han betyder mer än dem så klart, men med dem kan man ju föra ett samtal med kring hur det känns, vart det gör ont och vad som hänt.

Jag har så klart också ställt diagnos själv. Enligt mig och mina värsta farhågor så har han Osteochondros.
Osteochondros är en ledskada som inte finns i valpen när den föds men som uppstår som en tillväxtrubbning under den fas när valpen växer som allra fortast vid 4-6 månaders ålder. Tillväxten är alltså alltför snabb så att skelettet hinner inte anpassas till den allt större belastningen som blir när hunden växer och rör på sig. Då skadas de tunna blodkärlen i benet under ledbrosket och förbeningen av broskets
djupa delar upphör. När brosket fortsätter växa blir ledbrosket så tjockt att näringsämnena från ledvätskan inte når fram till de djupare lagren vilket gör att brosket helt enkelt dör och det blir en spricka till ledbroskets yta.
Osteochondros kräver operation och nu förtiden görs bra ingrepp och operationer av just detta som inte kräver att man öppnar upp hela hunden typ. Därefter är det en massa rehabilitering.
När jag skriver detta nu mår jag illa av bara orden och även min mindre behagliga feeling för allt som har med sjukvård att göra som tydligen även gäller djur gör sig fysisk påmind den också.
Tänk om det är detta han har. Jag svimmar.
BaileysFageråsSept2015
Just nu är han lite bättre tycker jag. Vi har slutat med medicinen men det går upp och ned som sagt.
Understimulerad, galen och som om han är värsta tonåringen och inte minns ett dugg han lärt sig är han så jobbigt är det faktiskt men vilan kanske har gjort honom gott.
Han kanske bara har sträckt sig som både uppfödare, hundvänner på valpkursen samt instruktören där påat vilket inte borde vara omöjligt heller med tanke på hur han kan springa rakt in i väggar när han sneddar genom rummen i huset eller hoppar ned från saker med mera.
Han har ju faktiskt hoppat över kompostgallret vi har för trappen om dagarna och landat rakt i trappan hela två gånger för att han ville upp till mig.
Eller så har han stukat sig, jag kan ju faktiskt ha missat just det den gången även om jag ständigt försöker ha koll på honom.
En dag i taget är det som gäller, att det inte är vanligt att Wheaten får Osteochondros försöker jag ha i minnet, och skulle han vara sämre till veckan igen då är det veterinärbesök som gäller och jag kommer inte att gå därifrån förrän de har röntgat frambenet på honom.
Att de snabbt kommer att betyda mycket de där husdjuren man skaffar är då ett som är sant.
Han är sannerligen älskad även om jag ibland kan bli minst sagt skogstokig på honom också…

Nu ska vi till veterinären och den här gången går jag inte därifrån förrän de har röntgat honom.

bloglovin 2015-09-18 kl 09:13
Annonser via Bloggpartner.se

4 månader ♥

Baileys4månader

Idag är han fyra månader vår lilla fina hårboll.
Den bästa som finns. Full av bus, glädje, vilja och envishet, godhet och kärlek.
Han blir så glad när jag kommer ned på morgonen. Kan knappt bärga sig när jag kliver över gallret vi har vid trappen så han inte ska gå upp på ovanvåningen när vi inte är med. Viftar på svansen, pussar, åmar och kråmar sig och så klart är han så glad att han gärna biter lite grann också.
Just bitandet är väl det som är lite jobbigt. Inte så mycket för mig för jag kan få honom på andra tankar, ignorera det ganska bra och då brukar han ge sig. Värre är det med barnen. Det är en lek för Baileys när han biter, han leker så som han gör med sin brorsa, hundra gör så, och han förstår inte riktigt att man inte kan leka riktigt så med människor.
Sen är det ju så att han fortfarande har valptänder som kliar, ömmar och då är det skönt att gnaga och bita i allt så detta kommer nog att ge med sig så småningom.
Full av bus är han i alla fall och röjer och leker vilt som om han vore tokig ibland. Det är full fart 😀

Några få tänder har han tappat och i måndags var vi hos Lillemor och han blev klippt för allra första gången.
Det blev en helt annan hund. Så olik sig, så liten utan all päls, så underbart söt.
Svansen var tjock och yvig men förvandlades till en liten smal tunn sak, haha, och det mesta av valppälsen på rygg, mage och även för att hålla god hygien klipptes bort.
På öronen klipptes en del också men hon lämnade kvar mycket på benen och den längsta pälsen på öronen och huvudet för i detta limmade hon senare på kvällen efter träningen.
Att limma en Wheatens öron är vanligt förekommande. Det är absolut inget som gör ont, man limmar endast i den långa pälsen som hänger fritt och man gör det för att öronen ska växa framåt så likt rasstandarden som möjligt.
Baileys öron stod ut på sidorna av hans huvud och så ska det inte se ut.
Limma öronen gör man i samband med att valpen börjat tappa tänder och sen har den det så några veckor så att när brosket växer så blir det förhoppningsvis rätt läge på dem innan man klipper bort pälsen så att öronen hänger fritt igen.
Lite ovant märks det att han tycker att det är när han kliar sig ned tassarna mot öronen men frånsett det så går det bra och han är verkligen ursöt med sina öron framåt. Dem tillsammans med klippningen som förändrade hans utseende totalt gör att han ser lite ut som TinTins hund Milou nu, haha.

Den 5 juni hämtade vi hem honom, snart två månader sen, och han växer så det knakar och är en sån självklar familjemedlem hos oss. En envis, påhittig glädjespridare och jag är så tacksam över att just han är vår ♥

Idag har vi varit ute i skogen igen. Full fart i regnet mellan träden, på stigar, rakt ut bland mossan, och en massa lek och spring.
Vi hittade små gula svampar och jag som aldrig har lyckats hitta en kantarell växandes i skogen hoppades på att detta var just det så jag plockade dem med mig i en bajspåse.
Vet ju att vänner som är experter på svampplockning har hittat kantareller i vår lilla skog så det borde ju vara det.
Efter att ha fått expertens bedömning av mina plockade svampar så var det bara att slänga dem. Inte sjutton var det kantareller inte, suck.
Det kommer nog att sluta med att jag som vanligt köper mig svamp på torget även denna höst…

Nu ska vi packa ihop oss och åka till leksaksaffären. M ska på kalas på söndag så present ska inhandlas och därefter tror jag att det blir en liten utflykt innehållandes en fredagsglass.
Trevlig fredag på er!

bloglovin 2015-07-31 kl 13:44