Etikettarkiv: Diplom

Godkänd anlagsklass

Anlagsprov160607

Trots att det varit mycket under maj och första delen av juni så har jag och min fina goding hunnit med att ha avslutning av viltspårskursen. De åtta gångerna i skogen i Långserud fick fort som tusan trots att det regnade vid sju av dem.
Trevligt sällskap av hundmänniskor är det som gör det i kombination med en grym kursledare.
Eftr avslutningen som firades med nygräddad rabarberpaj i Byn i totalt genomblöta trosor och jeans (samma dag som halva Karlstad city drabbades av översvämning) för min del då regnbyxorna låg kvar hemma i tvättstugan och ett litet teoretisk prov som vi gjorde i grupp så var det vila från spår som gällde i två veckor fram till den 7 juni.
Datumen för provet och något jag var så nervör för trots att genrepet den sista gången i Långesrud gick kanonbra för Baileys.

Jag mötte upp Grumssystrarna på en parkering mot Fagerås någonstans och sen åkte vi i karavan ut på en grusväg mot Bonäs där två SKK domare väntade på oss.
Spåren och ordningen delades ut och sen var det bara att vänta på vår tur.
Stekhet sol och ganska rejält torrt i marken så inte bästa möjliga förutsättningar för bra läge för hundarna och också så annorlunda mot hur vi har tränat då det i stort sett alltid varit blött och regnigt vilket är lättare för hundarna så klart.

Nervositeten höll i sig men domare Lars Hägg som jag fick tilldelad mig var lugnet själv, grymt duktig och pedagogisk så jag slappnade av lite grann när det väl blev dags och bestämde mig för att lita på att Baileys skulle klara det.
Det är ju han som gör jobbet. Genom barrskog, lövskog och tätninga och i kuperad terräng.
Jag ska försöka läsa honom och det är så himla svårt tycker jag. Att se om han spårar eller om han fått upp något annat spår och i så fall välja att bryta och korrigera vilket man får göra en gång.
Just detta hände oss. En älg hade korsat vårt spår någon gång under timmarna det legat.
Baileys valde att gå på det spåret men jag såg att domaren inte längre följde med oss, den går alltid en bit bakom hundföraren och går oftast ingen onödig väg utan stannar till om man irrar sig helt åt skogen. Det innebär dock inte att man vet vart spåret går för domaren går inte framför och visar inget heller och man får inte korrigera mer än en gång eller hålla igen för mycket/styra med hjälp av spårlinan, eller vara närmre sin hund än halva spårlinan vilket är 5 meter.

Vi, mest Baileys, haha, löste det till slut och vi gick vidare. Varmt klibbigt, rakt genom granar och upp och ner. Jag hade spindelnät rakt över hela ansiktet ett tag men hakade på min spårande hund som tillslut efter drygt 600 meter markerade klöven.
Snacka om glädje över det och när Lars Hägg sa att vi var godkända 😀

Baileys var helt slut efteråt. Med all rätt.
Det är en otrolig prestation att spåra 600 meter i sådan terräng där någon droppat sammanlagt endast 2 dl blod, fascinerande att dessa små droppar i skogen är det enda hunden går efter och det med sin lukt, som sen legat i flera timmar i gassande sol och värme.

Efteråt åkte vi hem till en av domarna, bosatt i gamla Gunnita järnvägsstation, där kursledare Folke slöt up med tårta som frun hade gjort och så firade vi med kaffe och tårta, fick våra diplom som är ett bevis på att Baileys har godkänt i anlagsklass, vi fick också protkollet från SKK där det i detalj står om genomfört anlagsprov.
På Baileys provförlop står det: Ett utmärkt spårarbete i något högt tempo (han gjorde spåret på 15 minuter). Får en störning på sträcka tre av en älglöpa som han löser perfekt.
Av Folke fick vi även kursdiplom för genomgången viltspårskurs.
En härlig kväll och jag var så glad och stolt.

Nu ska jag bara registrera hans resultat på nätet så det finns med att han är godkänd i anlagsprovet och så har jag anmält oss till fortsättningskursen (som kräver att man är godkänd i anlagsprovet för att få gå) med Folke för att förhoppningsvis ta oss till nästa steg och börja tävla i öppen klass vilket är betydligt svårare så klart men kanske vågar vi prova på det efter genomgången kurs.
Riktigt roligt är det iallafall och detsamma tycker Baileys. Kanske kommer han att användas vid eftersök någongång i framtiden men man vill inte riskera att vägen mot drömmen om en championtitel ska gå fel för att han fått gå på levande vilt före det så något sådant får han inte prova på ännu.
Det var en stolt och glad matte som susade hem genom de värmländska skogarna den tisdagskvällen 😀

bloglovin 2016-06-17 kl 12:52
Annonser via Bloggpartner.se

Lyckad bokkväll

Det händer verkligen så mycket extra skoj de här sista veckorna av vårterminen både för M, men i allra högsta grad för W.
Hela skolåret i årskurs fyra i musikklass har ju bjudit på flera evenemang och upptåg som vi inte är vana vid att få vara med om och ta del utav men så här i slutet skruvas tempot upp lite extra och det ena roliga avlöser det andra.

Igår var det dags för traditionsenlig bokkväll på Ws skola och anhöriga till mellanstadiets elever var inbjudna till att delta.
Första gången för W och för oss så jag visste inte riktigt vad som väntade oss men vi blev inte besvikna för vilken kväll det blev!

Överallt på skolgården fanns det saker att hitta på till en kostnad av en till tio kronor.
Det var ju en insamlingskväll där hälften av pengarna går till skolböcker till skolans elever och hälften till flickors skolgång i Nepal.
Farmor och farfar var med och de fyndade böcker minsann. Annars var det mest fokus på allt man kunde göra för M fick verkligen blodad tand på allt från fiskdamm till att skjuta prick.
Han älskar bollsporter och provade på basketspel och lyckades trots att basketkorgen var väldigt högt upp sätta ett skott i korgen och slutade på samma poäng som farmor.
Speedskott var väldigt populärt. Man sköt en bandyboll med klubba det hårdaste man kunde i ett mål där det fanns någonslags mätare som visade hur hårt skottet blev. Mycket omtyckt!

På ett ställe skulle man försöka pricka, också med bandyboll och klubba, i hål med olika poäng på. Det var faktiskt svårt för man var tvungen att lyfta bollen lite då hålen var en bit upp från marken och inte var de särskilt stora heller.
De som ansvarade för den aktiviteten poängförde likt de gjorde på de flesta ställen och M satte två skott och slutade på sex poäng och fick ta emot diplom som en av kvällens bästa poängskyttar.
Han växte inombords det märktes ju mer han vågade att prova på och klarade av att genomföra 🙂

I matsalen var det uppdukat massor med fika. Det fanns allt från kladdkaka till muffins, småkakor och chokladbollar och det i mängder. Vi fikade gott och M som är så tveksam till att smaka och prova på nytt fick en ny favoritkaka – kladdkakemuffins.
W satt vid ett bord med alla de berättelser som barnen jobbat med under ganska lång tid.
De har skrivit, utifrån stolpar om innehåll, en egen uppsats innehållandes åtta kapitel som heter Skeppsbrutna på en öde ö med fina egenmålade bilder till.
Det märktes att det var stolta barn som visade sina fina arbeten.

Inomhus böjds man även på utställning med kartongbyggda hus. Det fascinerade M och jag tror att han mer än gärna skulle vilja skapa liknande hemma.

En lång men supermysig och bra kväll som vi ser framemot att få vara med om även nästa år!

bloglovin 2014-06-05 kl 11:44