Etikettarkiv: Död

Cake pops, muffins, Bea Uusma, första arbetsdagen & Hook


Cake pops pudrad florsocker smakar smaskens!

Vardagen är här med start idag.
Jag är tillbaka på jobbet och ska alldeles strax ha medarbetarsamling följt av planeringsmöte inför en kommande höstgrej. Igår mjukstartade M på fritids. Jag lämnade honom där klockan tio och hämtade honom när de andra samlades för att gå och äta lunch. Det gick bra även om jag som mamma såg att han kämpade lite med att våga vara kring alla okända ansikten små som stora.
Han såg framemot dagen idag som är hans första riktiga och långa dag på fritids så jag hoppas att det går bra. Det gick bra att lämna honom i morse och några av kompisarna var där men jag har redan tänkt flera gånger på honom och checkat mobilen för eventuella missade samtal.
Inte helt lätt att ta in att vår minsting nu är så stor att han har lämnat förskoletiden bakom sig och går på fritids som är en helt annan sak än att tillbringa dagar på dagis men det blir nog bra. Det var liksom på tiden också. Han behöver fylla dagarna med nya utmaningar, med- och motgångar att tacklas med och kommer så kalrt att växa in i allt det nya så småningom.

Idag är W hos farmor och bakar bullar.
Det passade perfekt att K ringde och frågade om hon ville hjälpa till när både L och jag jobbar idag.
Efter tre dagar tillsammans med fotbollskompisar och huset fullt av tjejer så kan det vara skönt med en liten paus också. Tänker jag i alla fall.
Igår efter min och Ms cykeltur från fritids till Ica och sen hem så bakade jag enkla kladdkakemuffins till alla som de mumsade på till fikat. Kitchen Aiden på köksbänken gör verkligen enkla spontanbak ännu enklare. Jag älskar den!

Jag invigde även min Popcake Maker igår som jag köpte på Campadre till kanonpris för några månader sen. Det blev en bunt med cake pops med vaniljsmak. Smeten är en blandning av sockerkaka och den hemmagjorda Donutssmeten jag brukar göra tycker jag.
Goda och enkla att göra i maskinen. Det är resten sen med chokladdopping och strössel som är lite pillrig.
Till M var jag tvungen att ha ett alternativ då han inte äter chokladdoppade cake pops. Jag pudrade några med florsocker och de fick tummen upp och högsta betyg från honom.

Till middag blev det pannkakor, lite för att det är ett säkert kort, men även för att jag och L skulle äta tonfisksallad [så gott!] och det äter inte barnen så det blev en hel eftermiddag vid köksbänken för mig vilket kändes lite i ryggen framåt kvällen.
Medans alla lekte gräddade jag pannkakor med Bea Uusmas sommarprat i lurarna så nu tänker jag att jag måste köpa hennes Expeditionen, Min kärlekshistoria och sträckläsa den.
Så många detaljer i Beas prat, hennes sätt att skriva en bok på, att hon gick från konstfack till utbildad läkare för att hon var tvungen att skriva den där boken i en ålder som var något högre än övriga läkarstuderande, hennes måsten kring att sätta sig in i allt, tankarna om de ensamma med mera som tilltalade, fascinerade och jag kände igen mig i hennes tänk i hennes resonemang. En snurrig sammanfattning men lyssna på Sommarpratet så förstår ni. Lätt intressant och kanon att ha i lurarna när man lider av tråkighet vid spisen i pannkaksos!

Annat att tänka på idag är Robin Williams så klart. Eller det har jag tänkt på sen igår morse när jag fiskade upp mobilen från golvet i ottan och fick veta att han var död.
Ledsamt. Att framgångsrik och lycka går i hand i hand är alltså fortfarande en lögn.
En fantastisk skådespelare och trots mycket bra filmer och rolltolkningar som Döda poeters sällskap, One hour photo, God morning Vietnamn, Insomnia, Will Hunting, Jumanji, Välkommen Mrs. Doubtfire så är det ändå i rollen som Peter Pan som han fastnat mest hos mig.
Filmen Hook har jag sett flera gånger och den är enastående på så många sätt och Robin Williams är som gjord för den rollen som Peter Pan. Älskar den och ska se den med M så snart han slutar att tycka att Hook ser så läskig ut.

Rörigaste inlägget på länge så därför passar det bra att klockan nu är i tid för möten och sen några busy timmar och första dag på jobbet efter semestern…

bloglovin 2014-08-13 kl 08:57
Annonser via Bloggpartner.se

Som en vanlig dag men ändå inte

Tiden stannade till i onsdags kväll, då när tulpanens dag led mot sitt slut, då tog även en människas drömmar och förväntningar inför framtiden slut.
Tvärt och oväntat. Så som bara döden kan vara. Så definitivt att klockorna stannar och det bara blir tyst.

En människa mitt i livet, på Ls familjesida, född samma år som jag, kusin till W och M finns inte mer och en sorg bland så många är det som finns kvar. Sorg stark och som likt havets vågor sköljer över och pendlar mellan att ena stunden vara lugna för att i nästa brusa upp stormigt starkt skummande och sen ebba ut igen.

Men livet går vidare för att det måste det även om sorgen finns där och hoppet och tryggheten har naggats i kanten. Tankar kring detta definitiva finns där och W har helt naturligt uttryckt alla de där ”aldrig mer” fraserna som nu alltid kommer att finnas med oss. Vi varvar sorg med Ls innebandyträning, kompislek, bakning, biobesök och pizza. Som en helt vanlig söndag men ändå inte.

Som en helt vanlig vardag mitt i veckan med tulpaner på bordet som alltid när det är tulpanens dag. Men ändå så långt ifrån en vanlig onsdag man kan tänkas komma.


Tulpanens dag, onsdagen den 15 januari 2014.

bloglovin 2014-01-19 kl 17:17

Läskigaste dagen på året borde ju vara Halloweendagen

Det blev Halloweenfirande tillsammans med vänner igår även om det blev på ett lite annat sätt än så som kvällen var planerad att vara från början.

Väntan på att kompisarna skulle komma och de skulle gå bus eller godis var så himlans lång tyckte M så vi gjorde ett försök till att skynda på tiden och bakade en klassisk kladdkaka, en sån där god med kladdigt innanmäte, och ställde fram fika.
W skippade sin köpta Halloweendräkt och skulle istället vara en död flicka eller om det var en docka[tydligen var det sådant som flera var på festen hon var på i tisdags kväll]. Jag vet inte riktigt men det var vitt ansikte, fejkblod, lösögonfransar och tom stirrande blick och M var livrädd för henne om hon kom för nära honom.

Lillkillen körde på sitt självlysande skelett han.
Dräkten är någon storlek för stor men det fungerade perfekt när han nu skulle ha den utomhus och hade långkalsonger och tröja samt Vossatassars monsterull under.
Den satt som en smäck då och han var inte ett dugg kall på kroppen när jag hjälpte honom av med kläderna efter några timmar utomhus.

När kompisarna väl kom så blev många skratt, skrämmande skrik, spring, fall i marken och viftande med Halloweenhinkarna längs vår gata.
De triggade varandra och jag och Charlotte höll oss ute på gatan medans de gick från hus till hus och ringde på och sa sitt bus eller godis.
Ganska söta var de ändå tillsammans men också ganska yviga i sina gester men samtidigt förstår man ju att detta är en kul grej att få göra. Spännande som sjutton, lite läskigt, i alla fall för M som absolut inte skulle ringa på hälften av de där dörrarna i vanliga fall men som med sitt oigenkännliga utseende drabbades nästintill av övermod ibland.

Det som var mest slående tyckte jag var några av de reaktioner barnen fick på sin lilla bus eller godispromenad längs vår gata.
En del hade inget godis hemma och så kan det ju vara och man behöver ju faktiskt inte köpa hem godis för att ge till dörrknackande barn anser jag även om barnen säger bus eller godis på ett trevligt sätt, tack, hej då och inte utför minsta bus om de inte får något godis, det får barnen lära sig att ta, men när vi stod på gatan så hörde vi ju vad de vuxna sa när de öppnade och möttes av dessa utklädda varelser.

Det fanns de som blev förvånade, men går man idag, nej det är inte idag, var inte det i lördags, nej vi har inget godis idag osv.
Om jag ska tänka kring detta så kan jag inte annat än tycka att det är en smula konstigt. Allra helst från de vuxna som har barn i förskole- fritids- och skolålder som jag inte tycker kan ha undgått att sätta Halloween samman med den 31 oktober.
Det halloweenpysslas lite varstans på ovan nämnda ställen, på bloggar och instagram bombaderas man med Halloweenbilder under gårdagen, mail från diverse matlagningssidor på nätet inspirerar och tipsar om häftig Halloweenmat inför Halloweendagen. Dagstidningarna gör detsamma och inte minst så har de en massa bilder på roliga saker att göra tillsammans med barnen till och under den här högtidsdagen och många butiker är Halloweendekorerade.

Vet man då inte att det är den 31 oktober som är dagen då Halloween firas?
Tror man att Halloween infaller en lördag i oktober och vilken lördag det är bestäms t.ex av att det är Halloweenparad genom city i flera städer och inte att det handlar om att flest människor anses vara lediga på helgen och därmed ha möjlighet att delta i sådant.
Eller att vuxna som har Halloweenfester kanske arrar dem på helgen för att kunna festa loss när de är lediga från arbete etc. och även släpper ut sina barn att gå Halloween den lördagen men det är ju för sjutton en helt vanlig lördag egentligen ju lördagen före Halloweendagen!

Jag har inga som helst problem med att barn går bus eller godis på lördagen före den 31 oktober, eller fredagen eller söndagen.
Mina barn älskar att gå bus eller godis och har man ingen möjlighet att göra det den dagen som det faktiskt är Halloween på så kan det vara en lösning eller så vill man bara göra det en annan dag men att vara så ovetande att man bemöter barn som faktiskt går bus eller godis under det dygnet som det står förtryckt Halloween i nästan samtliga almanackor i vårt land [med till och med en bild på en pumpa om man har personlig almanacka som jag har] och vi matas med Halloweenupptåg från Bolibompastudion, i Nyhetsmorgon och i andra kanaler och sociala medier den 31 oktober så är det faktiskt lite grann anmärkningsvärt att barnen får känslan av att det är fel dag de går på.

När M bäddade ner sig för en stunds filmmys före läggdags igår så pratade vi lite om kvällen. Det var en väldigt spännande och rolig upplevelse för honom att gå bus eller godis [tidigare har han bara fått följa med W till några enstaka närliggande hus] och han tyckte själv att hans dress var riktigt läskig.
Han frågade mig om han skulle ha på sig sina Halloweenkläder på dagis idag och undrade om vi ska gå buspromenad ikväll när det blivit mörkt för då kanske de har godis hemma [han vill gärna ha godis i hinken även om han i stort sett inte äter något av det sen] om det är rätt dag sa han.
Spännande frågor att fundera över när man firat Halloween och gått bus eller godis den 31 oktober som 2013 råkade infalla på en torsdag kan tyckas. Inte är det helt lätt att förstå att man inte kan fira Halloween och gå bus eller godis varje kväll året runt….
[Undra om julafton firas tisdagen den 24 eller lördagen den 21, mohaha]

Några bilder från vår lilla Halloweenkväll…

bloglovin 2013-11-01 kl 15:16

Ett kort stopp

Igår var en brutalt oförståelig dag.
Att en nybliven mamma och pappa ska behöva säga farväl till sitt barn är ju så fel att det inte finns ord för det.
För stort och för hemskt att ta in och jag kan bara skrapa lite grann på ett uns av det som dessa två har och tvingats att genomgå.
Detta lilla uns räcker för att det ska skära likt sylvassa knivar inombords.

En liten människa gjorde ett kort stopp på jorden och medans vardagen rullade på precis som vanligt med jobb, fiskpinnar och mos, telefonförsäljare som vägrar ta ett nej och uppröjning av trädgården så valde denna lilla människa att säga sitt hej då.
Brutalt, orättvist, fel och så smärtande. Ett svek av livet.

En ledsam eftermiddag och kväll igår och då fanns jag ändå bara bredvid som många andra.
Att jag mött liknande i jobbet flera gånger är en helt annan sak. Då har jag min arbetsroll att gömma mig bakom och hanterar situationen så som är ett måste för att kunna jobba.
Igår fanns vi bara där. På en sån vacker begravning innehållandes så mycket smärta men framförallt hjärta. Fin musik, ett ljust avsked, ett bildspel med en söt liten pojke.
Samtidigt så tydligt och hemskt att det inte går att andas när jag tänker på det.
Livet sviker ibland. Skärande smärtsamt och alla tankar finns där till en mamma och pappa som gjorde allt för sin ängel som de fick låna en kort stund.


En bild från i våras under eftermiddag på Skutberget.
bloglovin 2013-08-23 kl 09:29

Nu kommer dagens höjdpunkt – en prilla snus

Med vissa människor klickar det direkt och man får en fin kontakt som utvecklas till något som jag idag bara kan tänka ordet fin om.
En som ser och hjälper en liten nyutbildad människa som ska axla rollen som ledare för en stor grupp människor som under flera års tid har fått sin ledning av en karismatisk och duktig person.
Inte helt lätt men då fanns han bara där.
Gav mig den information jag behövde, hjälpte till praktiskt trots att det var tidiga helgmorgnar det handlade om, hjälpte till sena kvällar, sa ärligt när något var bra men även när något kanske inte riktigt blev så bra som jag hade tänkt mig eller gick fram på bästa sätt.

En rolig människa som livade upp med otroliga skojigheter, verbalt, sångmässigt och inte minst skriftligt. Han hade en hjärna så sprängfylld med all möjlig kunskap att jag aldrig någonsin kunde förstå hur han kunde komma ihåg och veta så mycket.
Jag förundrades ständigt över detta.

Jag vet inte riktigt vad jag ska benämna honom som men kanske något som liknar något lite grann av en farfar. Lite åt det hållet tror jag.
Han klappade mig ofta på kinden och sa att det här gjorde du bra Helen. Eller så klappade han bara.

Minnen virvlar förbi och har gjort under eftermiddagen idag. När jag för en stund glömt bort så har det inte tagit lång tid innan det känts i kroppen att något inte är bra och så har jag kommit på vad det är.

Minnen ja… Vin halvliggandes i en soffa lyssnades på kasettband fullproppade med en massa otrolig jazzmusik som idag säkerligen skulle vara rena skatten om rätt människa la händerna på den.
Herr och fru som bjuder mig på mat. Så otroligt trevliga och gästvänliga.
Promenader med hunden, pratandes om livet.
Hur jag får lära mig än det ena än det andra. Fakta som jag aldrig hört talas om tidigare.
Korvmackor med halvsmält smör och kaffe i en skogsdunge på väg för att hämta en häst en lördag.
Ärtsoppa, flottans recept så klart.
Jag vet historier från flottan som är helt enastående. Om ministrar som överförfriskat sig, ubåtar, ryska högt uppsatta peroner som som bokstavligen talat trampat över bord.
Kärleken till Schäferhundar.
Ja och en massa mer.

Nu finns han inte mer.
Jag träffade honom någon eller några veckor före min semester. Minnet sviker mig och jag kan inte komma ihåg exakt när det var.
Hjälpte honom med en hand att komma ur bilen. Klappade honom på axeln, kopierade några dokument åt honom, han frågade om jag hade läst skrönan om PipOlle ännu som han lämnat till mig för längesen men som fortfarande är oläst.
Ungefär som alltid.

Han är den ende jag känner som har sig själv inspelad på mobiltelefonens telesvar sjungandes i tenorläge en av alla sånger han kunde utantill från Sveriges alla hörn och som han stoppat in sitt eget namn i.
Han har varit med vid båda våra barns dop för att vi ville det. Det självklara valet av kyrkvärd.
Vi har pratat om så mycket. Livet. Jobbet.
När jag blev tjänstledig från vissa delar av mitt arbete så träffades vi inte mycket längre. Men när vi sågs så var det ändå som vanligt liksom.
Nu schvissar det förbi en massa i huvudet på mig.

Men nu slipper han ha ont längre tänker jag när jag sitter här ensam i köket vid datorn och mitt samvete gnager i mig över att jag inte besökte honom eller ringde den sista tiden samtidigt som jag hör hans röst eka i huvudet på mig – nu kommer dagens höjdpunkt.
Och så tryckte han in en prilla snus.

Jag kan inte sjunga tenorstämman men jag hör inom mig hur du gör det.

Den dag du gav oss, Gud, är gången, och mörker sänkes kring oss ned.

Ditt lov steg upp i morgonsången, ditt lov skall signa nattens fred.
När jorden sig i rymden vänder och ljuset går från trakt till trakt, ditt lov väcks upp i nya länder.
Din kyrka håller troget vakt.
Den sol som oss till vila viger för andra tänder arbetsdag.
Ur andras hjärtan bönen stiger om kraft att vandra i din lag.
Pris vare dig som jordens bana igenom öde rymder sträckt och som av jordens folk vill dana en enda helig mänskosläkt.

bloglovin 2012-08-14 kl 23:48

Dränka myror

Godmorgon på er!
Igår eftermiddag snappade jag upp en sak på jobbet som jag inte kan släppa tanken på utan att ha provat det och som jag tänkte dela med er.
Nämligen att man kan döda myror med saften Fun light.
Det var en gubbe från Anticimex som tipsade om detta och nog borde väl aktiva skadedjursbekämpare ha koll på sådant där!?

Än så länge har vi bara haft besök några små myror i köket men det brukar bli fler och fler för varje vårdag och istället för att köpa myrdosor och sätta runt husknuten ska jag nu istället köpa en flaska Fun light och hälla outspädd saft där myrorna härjar.
En flaska Fun light borde kosta betydligt mindre än alla dessa myrdosor som jag inhandlar varje vår och sommar och även om jag har en alldeles egen personlig liten myrjägare som fångar myrorna i hushållspapper och bär iväg dem till toaletten och spolar ned dem så finns det alltid fler. Och fler lär det som sagt…

Jag var även tvungen att googla på just Fun light och myror och då visade det sig att detta husmorsknep som lyckats undgå mig.
Enligt tidigare forskningschef vid Pharmacia i USA och professor i mikrocirkulation till Ny Teknik, Karl E Arfors, blir resultatet alltid detsamma – myrorna dör!
Har någon av er provat detta?

Så här står det bl.a att läsa i artikeln:
Fun light är ett grymt medel. Jag har testat den många gånger, nu senast på en myrstack. Resultatet blir alltid detsamma, myrorna dör, säger han till Ny Teknik.
Fun light innehåller aspartam, och det är detta konstgjorda sötningsmedel som tar kol på de små krypen.
Aspartam är ett nervgift, säger Karl E Arfors.

Jag kunde inte låta bli att fundera på om jag själv någonsin mer kommer att dricka Fun lightsaften. Lite nojig som jag är…
Så här står det, i samma artikel, om nervgiftet:
Fun light är inget hot mot människan.
Enligt den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten, EFSA, är aspartam inte skadligt för människor så länge som vi inte får i oss mer än 40mg per kilo kroppsvikt. Det motsvarar 4 liter lightdryck per dag för en vuxen, och 1,5 liter för ett barn.

Jag tror ändå inte att jag köper Fun light något mer men Cola Zero och Pepsi Max – hur ska jag kunna klara mig utan dessa!? De är ju så goda. Så mycket godare än ”vanlig” Cola och Pepsi!
Får helt enkelt ta och ändra på mina helgdryckesvanor… men den kommande helgen är det jag som går runt huset på jakt efter myror med min nyköpta saftflaska och målet är att dränka dem i Fun light!
Undrar vilken smak som skänker mest död… 😉

Eftersom jag fortfarande lever trots att jag druckit en del Fun light i mina dar så vill jag väldigt gärna ta med mig dottern på bussen mot Danmark och ett barnsligt roligt äventyr!
Hjälp oss att komma med! RÖSTA HÄR.
Tack så jättemycket för ert klickande på W och mig!

Rösta på min blogg i Bloggbussen 2012!

bloglovin 2012-05-03 kl 07:17

I will always love her

Michael Jackson och nu Whitney Houston.
Två röster och artsiter som betytt mycket för mig. Som jag haft på repeat så många gånger om och som betyder barndom och uppväxt för mig, som alltid funnits där men som nu inte finns längre.

En konstig känsla infinner sig när jag letar i hyllan bland cdskivorna för att jag plötsligt måste lyssna på de där låtarna som jag har tyckt så mycket om.
The greatest love of all, Run to you, When you believe, I have nothing m.fl.

När jag lyssnade på en utav dem för en stund sen kastades jag tillbaks i tiden.
Till gymnasietiden och en liten etta på tredje våningen i en skånsk stad.
Skivan går på repeat många gånger om och volymen är alldeles för hög för att vara godkänd i ett lägenhetshus men vem bryr sig om det när man har flyttat hemmifrån för första gången och rycks med av en helt fantastiskt otrolig röst innehållandes allt!?
Känslosvallningar likt värsta klimakteriet. Ena stunden stark för att i nästa vara en blöt pöl på överkastet som jag släpat med mig hemmifrån till mitt första boende.

En av de bästa sångerskorna genom tiderna är död – I will always love you Whitney!

bloglovin 2012-02-12 kl 21:08

Trebarnsmor med cancer

Inte alla dagar men då och då klickar jag mig in på en sida som jag följer i det tysta sen en tid.
Läser och förundras över styrkan, beundrar henne, kanske försöker sätta mig in i deras liv men inser att det går inte, omvärderar om inte något stort så något litet kring mig själv i min vardag eller bara stannar upp en liten stund.
En liten stund då jag hamnar i något annat. Ett känslostadie, en grop, ett hål, där det inte går att existera för länge. Att tänka sig in hur det är att leva med vetskapen om att snart är det slut, att man inte kommer att följa sina tre barn på vägen mot vuxna människor.
Trots den vetskapen så orkar hon kämpa så och vara så stark och finnas där just nu för sina barn.
Min första naiva tanke för en som mig som inte är där är att jag skulle lägga mig i fosterställning under trappen och gråta tills jag dör. Och missa ännu mer…

Mitt liv här och nu ser inte ut som Elisabeths och hennes familjs liv. Jag gör andra val och jämförelsevis känns mina banala och fjuttiga men det går inte att tänka riktigt så som alla vet. Mitt liv ser inte ut som någon annans.
Elisabeth skriver att hon genom sin blogg vill ge läsarna budskapet att ta vara på livet, och njut varje dag. I morgon kan det vara försent.
Hon skriver att hon försöker leva varje dag. Just det där ordet försöker som hon använder sig av ger mig hopp.
Det innebär att det inte är lätt att leva i nuet och ta vara på varje timma bara för att man har cancer. Det är svårt att fånga dagen och vara i nuet för mig och det kanske inte är helt lätt heller när man är sjuk [men då av helt andra anledningar pga sjukdomen].
Men oavsett så är det svårt. Men då kan man ju bara bli bättre på det…

Ikväll bänkade jag mig soffan för att se Sofias änglar. Jag som inte ser så ofta på tv ville se just ikväll för att Elisabeth, hennes man och tre barn, varav ett har en cp-skada sen födseln, var med och som så många andra log jag mot deras fina familj i rutan, grät och skrattade av att se deras glädje mot slutet av programmet och tänkte tanken vilken styrka, vilken kämpe, mamma, hustru, vilken fin familj.


Bildkälla:Kanal5.se
bloglovin 2012-02-06 kl 22:32

En stund vid graven

I eftermiddags tog jag och barnen en promenad till mormors/gammelmormors grav.
W blev tagen av att se gravstenen, hur fint det var med de små röda tulpanerna som stack upp bland allt grönt och lyktan som brann stilla.

Hon började gråta och blev först arg på mig för att vi hade gått dit så att hon blev påmind om att hon saknade gammelmormor men ikväll vid läggdags så frågade hon om vi kunde gå dit imorgon igen för att hon ville lägga något fint vid graven.

När vi skulle gå kände vi på dörren in till kyrkan och även om det var väldigt mörkt därinne så var det öppet så vi gick in.
Jag hade en tia i fickan så vi köpte ljus och tände var sitt i ljusbäraren för gammelmormor.
M stod en stund och spanade på krubban i dunklet, han tyckte att kamelerna var fascinerande att se på, och jag spelade Nu tändas tusen juleljus på pianot som stod mitt i kyrkan.
W stod stilla bredvid mig och grät och när vi skulle gå höll hon mig hårt i handen.

Jag försökte att svara på hennes blandade frågor som kom när vi gick nedför kyrkbacken. Gammelmormors död har även framkallat ett uns av rädsla över att andra i hennes närhet ska försvinna.
Hon var ledsen för att gammelmormor är död och hon var även lite rädd förr att även jag och L ska dö.
Sorg och rädsla är ju rena känslor och inget intellektuellt så det går ju inte att prata om det och förklara det så. Bara bekräfta och säga att det är ok att vara ledsen och rädd. Att sörja.
Att lyssna på hennes tankar, hålla om henne, och säga att minnen finns alltid kvar.
Minnen kan ingen ta ifrån någon de finns där bevarade i våra hjärtan för alltid.


Fotat med min iPhone.

bloglovin 2011-12-26 kl 23:03

Hoppet

Idag hörde jag sådana bra ord som fastnade mer än det annars brukar göra.
Anledningen till det berodde nog mycket på mormors bortgång för en månad sen och alla de samtal som blivit med W om tankar kring detta med döden men kanske även på att det är Allhelgonahelg och att tankar på människor som inte längre finns kvar i ens närhet blir mer påtagliga.
Tusentals ljus har tänts runt om i kyrkor, vid gravar och minneslunder den här helgen. Tankar kring om döden är slutet kommer helt klart fram tydligare en sådan här helg.

I boken Hugo och Josefin pratar barnen med varandra om döden:
Med ögonen mörka av skrämsel ser hon åter på Hugo.
-Det är väl hemskt att dö? säger hon tyst. Och blir rädd för sina egna ord.
Fröken gör en rörelse för att bryta samtalet, men Hugo svarar blixtsnabbt som han lärt sig av sin far:
-Dä tror jag inte. Jag har aldrig hört talas om nån som inte klarat å dä, men där är många som inte klarar å leva.

Döden gör sig påmind hos oss dagligen. Tv och nätet pumpar ut text, ord och bild om död. Man vänjer sig. Jag blir förvånad av tanken på hur mycket död som varje dag faktiskt rymmer. 
Men detta är inte detsamma som att prata om döden och vad döden är.  
Vi pratar just nu en hel del om döden. Frågorna är många och svaren vi försöker ge är ärliga.
Senast igår kväll grät W och kom upp efter läggdags för att hon var ledsen över vår Mauritz som dog för tre år sen så min mormors bortgång har satt igång många tankar i W.

Det eviga hoppet pratade en vän till mig om idag. 
Att när livet upphör finns ett annat liv som inte är begränsat av någonting. Varken sorg, smärta eller sjukdom. Hon kallade hoppet för att vara hos Gud.
Något som finns hela tiden inte bara när vi är döda.
Ett hopp som nog är nödvändigt och inte minst tillräckligt men svårt att förklara i konkreta ord men ibland räcker det att man får tro.
Även om man är sju år gammal så kan hoppet vara tillräckligt ibland märker vi här hemma.

Ikväll har vi tänt ljuslyktorna för oss här och nu men också för de som vi saknar.  

bloglovin 2011-11-06 kl 19:23