Etikettarkiv: Domare

Ringträning Forshaga Folkets park

Ringträning-6juli2016

Igår var vi på ringträning med Gunilla Karlström i Forshaga Folkets park.
Att Värmlands kennelklubb erbjuder dessa träningar runt om i Värmland och det dessutom helt gratis är guld värt. Bara den sociala träningen som hundarna får, att kunna fungera i närhet till så många olika sorters hundar, raser och storlekar, och i väntan på att det blir ens tur att visa sig så tränar de på att kunna sitta eller ligga och titta på avslappnat. Så nyttigt och bra träning bara det!

Jag gillar onsdagskvällarna mycket och att åka till Forshaga tar inte emot det minsta. Det går hur snabbt som helst från där vi bor.
Upplägget som Gunilla kör känns också väldigt bra. Effektivt men ändå lugnt. Bra olika moment med rörelse i grupp, slalomgående, och sen två eller tre pass som är rent utställningsbaserade.

Hon är väldigt positiv och vänlig och Baileys har inte minsta besvär med att låta henne klämma och känna igenom honom eller att låta henne titta honom i munnen.
Därefter springer vi ett varv runt och sen fram och tillbaka medans hon står och granskar. Ibland i en triangel och att i stundens hetta tänka på i vilket varv man ska springa eller hur triangeln ska börja för att domaren ska se hunden rörelse är inte alltid helt lätt.
Efter det momentet så ställer man hunden och då ska den helst stå bra och stilla en längre tid så att domaren kan ge omdömet som sekreteraren skriver ned under tiden.

L och M kom förbi på motorcykeln de sista 20 minuterna vid gårdagens träning så för en gångs skull fick jag lite bilder tagna. Även rörliga och att kunna se hur det ser ut när vi springer är så nyttigt.
Jag gör saker som jag inte själv tänker på just då.
På videon från igår så rörde jag min höger arm och hand väldigt onödigt och konstigt när jag sprang. Det bör jag ta bort och ha den stilla när jag inte måste locka på Baileys uppmärksamhet med den t.ex.
Mina steg är en annan sak. Jag bör länga dem och inte trippa så mycket.
Nyttigt som tusan att se oss in action som sagt. Hoppas bara att jag kan tänka på detta när det väl gäller på riktigt sen. Inte helt lätt med allt annat som kan hända och händer spontant har det visat sig med min lilla hund när vi väl ställer ut, haha.

Vi träffade två av hundarna som vi gick valpkurs med tidigt i höstas igår också. Kul att höra vad de gjort mer för något med sina hundar sen vi sågs sist och även kul att få positiva ord från den ena om oss själva igår. De trodde att vi ställt flera gånger redan för det såg så bra ut. Jag blev superglad av att höra det.

Lite tråkigt nu att det troligen inte blir någon mer träning för oss nu när vi är igång och det går så bra före vår inbokade utställningshelg.
Nästa vecka är vi bortresta och veckan därpå är det paus med ringträningen och sen är det dags.
Vi får helt enkelt försöka att hålla igång allt på egen hand även om det inte blir det samma och inte ger samma bra träning tillsammans med andra hundar och tillika störningsmoment för Baileys.
En jättebra och rolig kväll var det i alla fall och bilderna visar på att även Baileys tyckte så med sin fina perfekta svanshållning när vi sprang runt i ringen 🙂

bloglovin 2016-07-07 kl 10:01
Annonser via Bloggpartner.se

Godkänd anlagsklass

Anlagsprov160607

Trots att det varit mycket under maj och första delen av juni så har jag och min fina goding hunnit med att ha avslutning av viltspårskursen. De åtta gångerna i skogen i Långserud fick fort som tusan trots att det regnade vid sju av dem.
Trevligt sällskap av hundmänniskor är det som gör det i kombination med en grym kursledare.
Eftr avslutningen som firades med nygräddad rabarberpaj i Byn i totalt genomblöta trosor och jeans (samma dag som halva Karlstad city drabbades av översvämning) för min del då regnbyxorna låg kvar hemma i tvättstugan och ett litet teoretisk prov som vi gjorde i grupp så var det vila från spår som gällde i två veckor fram till den 7 juni.
Datumen för provet och något jag var så nervör för trots att genrepet den sista gången i Långesrud gick kanonbra för Baileys.

Jag mötte upp Grumssystrarna på en parkering mot Fagerås någonstans och sen åkte vi i karavan ut på en grusväg mot Bonäs där två SKK domare väntade på oss.
Spåren och ordningen delades ut och sen var det bara att vänta på vår tur.
Stekhet sol och ganska rejält torrt i marken så inte bästa möjliga förutsättningar för bra läge för hundarna och också så annorlunda mot hur vi har tränat då det i stort sett alltid varit blött och regnigt vilket är lättare för hundarna så klart.

Nervositeten höll i sig men domare Lars Hägg som jag fick tilldelad mig var lugnet själv, grymt duktig och pedagogisk så jag slappnade av lite grann när det väl blev dags och bestämde mig för att lita på att Baileys skulle klara det.
Det är ju han som gör jobbet. Genom barrskog, lövskog och tätninga och i kuperad terräng.
Jag ska försöka läsa honom och det är så himla svårt tycker jag. Att se om han spårar eller om han fått upp något annat spår och i så fall välja att bryta och korrigera vilket man får göra en gång.
Just detta hände oss. En älg hade korsat vårt spår någon gång under timmarna det legat.
Baileys valde att gå på det spåret men jag såg att domaren inte längre följde med oss, den går alltid en bit bakom hundföraren och går oftast ingen onödig väg utan stannar till om man irrar sig helt åt skogen. Det innebär dock inte att man vet vart spåret går för domaren går inte framför och visar inget heller och man får inte korrigera mer än en gång eller hålla igen för mycket/styra med hjälp av spårlinan, eller vara närmre sin hund än halva spårlinan vilket är 5 meter.

Vi, mest Baileys, haha, löste det till slut och vi gick vidare. Varmt klibbigt, rakt genom granar och upp och ner. Jag hade spindelnät rakt över hela ansiktet ett tag men hakade på min spårande hund som tillslut efter drygt 600 meter markerade klöven.
Snacka om glädje över det och när Lars Hägg sa att vi var godkända 😀

Baileys var helt slut efteråt. Med all rätt.
Det är en otrolig prestation att spåra 600 meter i sådan terräng där någon droppat sammanlagt endast 2 dl blod, fascinerande att dessa små droppar i skogen är det enda hunden går efter och det med sin lukt, som sen legat i flera timmar i gassande sol och värme.

Efteråt åkte vi hem till en av domarna, bosatt i gamla Gunnita järnvägsstation, där kursledare Folke slöt up med tårta som frun hade gjort och så firade vi med kaffe och tårta, fick våra diplom som är ett bevis på att Baileys har godkänt i anlagsklass, vi fick också protkollet från SKK där det i detalj står om genomfört anlagsprov.
På Baileys provförlop står det: Ett utmärkt spårarbete i något högt tempo (han gjorde spåret på 15 minuter). Får en störning på sträcka tre av en älglöpa som han löser perfekt.
Av Folke fick vi även kursdiplom för genomgången viltspårskurs.
En härlig kväll och jag var så glad och stolt.

Nu ska jag bara registrera hans resultat på nätet så det finns med att han är godkänd i anlagsprovet och så har jag anmält oss till fortsättningskursen (som kräver att man är godkänd i anlagsprovet för att få gå) med Folke för att förhoppningsvis ta oss till nästa steg och börja tävla i öppen klass vilket är betydligt svårare så klart men kanske vågar vi prova på det efter genomgången kurs.
Riktigt roligt är det iallafall och detsamma tycker Baileys. Kanske kommer han att användas vid eftersök någongång i framtiden men man vill inte riskera att vägen mot drömmen om en championtitel ska gå fel för att han fått gå på levande vilt före det så något sådant får han inte prova på ännu.
Det var en stolt och glad matte som susade hem genom de värmländska skogarna den tisdagskvällen 😀

bloglovin 2016-06-17 kl 12:52

Årets första utställning

Idag har vi varit iväg på utställning i Mariebergsskogen. Premiär för 2016 och detta är året då vi ska försöka skaffa oss erfarenhet av att vara inne i ringen har jag satt som mål så att vi blir vana vid det båda två och vet hur vi ska bete oss, vilket varv man alltid springer, uppställningar, och få det att kännas naturligt och behagligt så kanske en del av det där nervösa pirret, i alla fall hos mig lägger sig.
Enda sättet att bli av med det är att träna och perfekt är att träna på inofficiella utställningar som egentligen inte betyder något ju eftersom de inte registreras.
Det är en speciell miljö, hundar av alla de slag och raser överallt, olika domare som hanterar hundarna lite olika när de känns igenom och kollas i munnen, bedömer olika så klart och det är olika väderförhållande som gäller också.
Det är mycket som spelar in och roll utöver vilken status handler och hund har just för dagen. Inofficiella utställningar kostar ju inte heller lika mycket som officiella så det är bara att pricka in de som finns på nära håll och träna på.

Till idag har vi inte tränat någonting alls. Vi har inte tränat utställning eller varit iväg på någon ringträning sen vi var i Arvika i mitten av november.
Till idag kan man säga att vi lagt fokus på pälsvård. Vår ungkille har verkligen en helt fantastisk päls, både enligt mig själv så klart men framförallt enligt uppfödarna, men det blir lätt små tovor, som små knutor, i ullen närmst kroppen.
Dessa har jag slitit med att få bort med kardan och kammen i flera dagar. Lillemor klippte honom för några dagar sen och idag gjorde hon några finjusteringar med saxen för idag var han verkligen fin i pälsen.
Igår efter att jag borstat honom gned jag in hela honom med balsam ända in till hårrötterna som sen fick sitta i några minuter och sen följde en massa borstande.
Imorse efter morgonpromenaden borstade jag en halvtimme till innan vi åkte iväg och hans päls just nu är helt fantastisk underbar. Så mjuk, nästan inga små knutiga tovor, glänsande, och väldoftande. Ljuvlig!

InoffMskogen1maj

Tillbaka till Mariebergsskogen.
Vår insats blev ett platt fall. Han stod kanonfint och helt still vid bedömningen. Lillemor tog bilden ovan med sin mobil, och jag är så nöjd att han kunde stå bra med ben, huvud, svans och utan att flytta sig.
När det gällde rörelsen så gick det inte alls. Han kunde plötsligt inte trava. Inte ett enda steg. Gick bara i passgång hur jag än gjorde.
Fick ett litet tips från domartältet men det fungerade inte.
Vi kutade runt varv efter varv. Min grönhet i detta med utställning lyste lång väg kändes det som och plötsligt frös jag inte ett dugg längre, snarare tvärtom, haha.
Så klart fick vi ett tack och hej därefter.

Efteråt så testade Linda springa med honom och tillslut fick hon honom till att trava istället för att varva passgång och galopp.
Linda är en sån troligt duktig handler. Hon har gjort det sen hon var 12 och det märks. Till och med min hoppiga, ivriga, all over hund sprang fint runt med henne.
Jag fick göra detsamma och Lillemor och Linda coachade mig. Tillslut blev det trav och de sa till mig vilket tempo jag ska ha.
Min hjärna tänker att jag inte ska springa för snabbt för då börjar han galoppera men så ska jag inte tänka.
Det går snabbt och man blir trött när man springer så snabbt som man ska men det är det som gäller för att han ska visas på bästa sätt i sitt rörelsemönster.
Jag tycker också att det är svårt att som han springer i passgång uppifrån när man själv springer med honom. Det blir en speciell gungning på kroppen men jag har svårt att se den.
Att stå vid sidan och se det klarar jag men inte när jag själv springer.

Nu ska vi försöka öva lite själva någon av kvällarna i veckan som kommer, ska be Lillemor att kolla på torsdag kväll när vi ska iväg på spårkursen också, så hoppas jag att vi får till det för så här vill jag inte att det ska vara.
Trist att inte kunna visa hans bästa sida idag, att han sprang så konstigt, så klart att jag blev besviken, men nu tar vi nya tag. Mer träningsutställningar väntar och om vi vågar så provar vi officiella senare i sommar. Ser det som att vi samlar erfarenhet. Jag spara omdömena vi får och det stod flera bra saker idag på det.
Jag må vara gammal men är helt ny på detta och Baileys är den omogna glada unghund han är så vi behöver beta av tillfällen.

Vi har i alla fall haft en härlig morgon och förmiddag. Det är ett kul gäng vi är, uppfödarna och hundköpare, med våra Wheaten och jag är oerhört glad över att ha hittat denna kennel på nära håll och människorna kring dessa att umgås med när det gäller hund. Roliga och trevliga och ett bra sätt att tillbringa sin lediga helg på 🙂

Nu ska jag väcka min väldigt trötta hund som efter att han ätit mat legat och sovit nonstop sen vi kom hem för en promenad tillsammans med H i något som påminner om vårväder minsann.
Trevlig söndag!

bloglovin 2016-05-01 kl 15:54

Träningsutställning i Arvika

ArvikaInoff1
I lördags tassade jag upp klockan sex och en halvtimme senare traskade jag och M runt ute i blåsten och mörkret för dagens första kisspromenad. Ruggigt novemberväder minst sagt och extra trist när man ska på utställning och hunden helst ska vara ren och fluffigt torr och borstad i pälsen, haha.

Efter lite torkande och borstande hemma packade vi sen in oss i bilen tillsammans med den nya canvasburen som jag tvingade köpa dagen före då den gamla tyvärr kapitulerade i hälften av alla dragkedjor, ryggsäcken fullpackad med sådant som behövs på utställning samt väskan med ombyte av skor, mössa, vantar med mera.
Detta är vår tredje utställning och jag börjar få rutin vad gäller packning och nödvändigheter i alla fall. Utställningskoppel, borste och kam, vattenflaska, bajspåsar, nummerlapp, säkerhetsnål, pm, kontanter till utställningsprogrammet, ombyte av kläder, godis till Baileys, bur, torkhandduk, och lite annat.

Vi åkte strax efter halv åtta och det var mörkt och regnet riktigt öste ner när vi svängde in mot ridhuset i Arvika.
Pissväder och Baileys hann bli riktigt blöt under promenaden från bilen till ridhuset med alla våra grejer. Jag har ju inte köpt något regntäcke eller jacka till honom vilket igår hade varit bra att ha.
Lillemor och Linda dök upp strax därefter och när vi hittat en liten plats att vara på, det var verkligen fullt överallt, ställt upp burarna så gick de för att hämta de hundar de hade med sig och jag ställde upp Baileys på trimbordet och började torka och borsta så gott det gick. Inte lätt att få honom fin när han är blöt…

När det blev dags för Wheaten 6-12 månader, dvs Baileys och Tellus mot varandra var jag nervös. Jag må ha koll på vad som ska packas med till utställning men att ställa ut i ring har jag inte koll på och jag har inte övat någonting sen Lillerud sista augusti om man bortser från när vi var i Forshaga och ställde.
Det ser så lätt ut när de flesta andra ställer och jag kan till och med se lite grann om hur en hund bör stå och när en del står mindre bra och springer mindre bra men att få till det själv är svårt.
Baileys stod ganska bra några gånger men när han sprang gick det inget vidare.
Han galopperade några gånger, körde passgång nån gång, han och jag hade inte den bästa kontakten hela tiden, och jag tog alldeles för korta steg så det blev trippigt. Om jag hade längt stegen i ringen så hade även Baileys steg blivit bättre så klart. Det är svårt att hitta det bästa tempot för hunden när man inte är van. En del går ju, en del går snabbt, en del springer. Det är så olika beroende på hund med mera.
När både Tellus och Baileys var bedömda och sekreteraren antecknat domarens ord så var det konkurrensbedömning och sen sa domaren till oss att det är två fina hanar men då Baileys inte sprang bra så blev det Tellus som gick vidare. Något jag var mycket medveten om och Tellus med Linda som är handlerproffs och kan visa alla hundar var så klart värdig att gå vidare.
Som sagt, man kan inte tro att det är så mycket kring detta med hur man går och ställer, eller i alla fall visste inte jag det före min första utställning, men det är det och det är svårt att göra allt på en gång, rak rygg, visa upp, fina steg osv.

Vi fick ändå fin kritik vilket känns jättekul så klart.
-Maskulin med bra proportioner, bra huvud och uttryck. Korrekt bett, bra pigment, mörka vackra ögon, välansade öron, stark rygg, välansad svans. Bra vinkel, rör sig väl när han vill. Bra päls. Välvisad.
Jag tycker att det är superkul och att delta på dessa träningsutställningar, inofficiella utställningar, dvs som inte registreras är den perfekta träningen även om stämningen och konkurrensen mellan en del av dessa hundägare är allvarlig och det mest liknar lite liv och död och en officiell utställning för en del.

ArvikaInoff2

Mobilbilder från dagen. Att ha med systemkameran på utställning är inte att tänka på när man inte har med någon assistent, haha.

En supertrevlig lång dag blev det med bästa sällskapet av Lois Kelsey´s Lillemor och Linda och även Birgitta med fina Lisa var med och så våra fem hundar.
Lillemor hade gjort en kräftsoppa som hon bjöd på och jag tror aldrig att en soppa smakat så gott som den igår i ett fuktigt kallt ridhus. När vi bröt upp efter finalen för valpar 6-12 månader som Tellus var med i men där han tyvärr åkte ut direkt var jag både lite frusen och trött. Ridhuskyla har verkligen en tendens till att sätta sig inpå skelettet som det känns.
Baileys han var lika trött han. Ville inte äta något när vi kom hem utan gick och la sig i vardagsrummet och där låg han och osv i nästan sex timmar. Själv somnade jag i soffan efter tio minuter av den senaste Mission Impossiblefilmen som vi började titta på efter Så mycket bättre.
Utställningslivet är väldigt kul men väldigt utmattande, haha 😀

bloglovin 2015-11-30 kl 08:59

Vår hundutställningsdebut

HundutställningLillerud2
Igår gjorde vi vår utställningsdebut jag och Baileys. Visserligen en inofficiell utställning men en utställning likaväl med visning, domarbedömning och allt som det medför sig av förberedelser av pälsvård, veterinärintygsvisande, lite uppvärmning och bland ett hundratals hundar.
Mycket pirrigt men väldigt roligt. Att vi hade lyckan att ha en domare som var trevlig och noggrann gjorde debuten till en fin upplevelse. Även om jag är väldigt ny i allt kring utställningar så har jag redan hört talas om mindre trevliga domare, arroganta, tydligt favoriserande av vissa raser, inte bra vid hantering av hundarna och med vad som tycks en förkärlek till att delge sekreteraren bedömningsord att skriva som mest vill få en att sluta ställa ut.
Domaren igår var raka motsatserna till allt detta och bättre upplevelser och intryck av vår första utställning än så här kunde vi inte fått med oss hem.
HundutställningLillerud1
Att jag och Lillemor kom samtidigt till Lillerud och satte upp tältet tillsammans och plockade i ordning gjorde att jag redan från början var med i allt och det kändes väldigt bra och lugnande på något vis.
Lyxigt att ha någon med trimbord med sig så jag kunde borsta enkelt vid förberedelser och sen precis innan vi skulle in i ringen så fluffade jag till honom lite här och var bara.
En massa stöttning från Lillemor och Linda och några av de andra Wheatenägarna som jag lärt känna lite smått under ringträningar med mera hade jag också. Nummerlappshållare var något jag fick låna, det hade jag inte en tanke på att ordna eller ta med mig och sen tog jag byxor utan fickor konstigt nog så även godispåse lånade jag. Är lite smått sådant här man ska ha med sig förutom kam, borste, veterinärintyg, canvasbur att vila i och få möjlighet att koppla bort allt runt omkring, vatten, mat och godis. Och säkert något mer som jag nu glömt.
Själva visande var supernervöst men Baileys skötte sig så himla bra. Visserligen tog han några galoppsprång när vi skulle springa tillsammans med Tellus rakt fram och tillbaka men bortsett från det så följde han med bra och tänka sig – han stod stabilt stilla på bordet när domaren kände igenom hela honom och hon fick titta på hans tänder utan minsta motstånd. Halleluja! Jag var så himla glad för det! Som vi tränat och tränat på att stå stabilt stilla med frambenen bredvid varandra och bakbenen parallellt även de något bak. Så snyggt när han står så tycker jag också, haha. Visserligen kan det ändra sig från dag till dag men igår gick det som sagt kanonbra vid det momentet.
Vi tävlade i valpklass 1 för valpar 4-6 månader och två Wheaten var det ju mot varandra. Baileys och hans syskon Tellus.
Enligt Linda så hade domaren inte helt lätt att bestämma vilken av hundarna som skulle vinna men det blev tillslut Tellus av de två syskonen och därmed gick han vidare att tävla mot alla valpar, oavsett ras, 4-6 månader gamla.
Tellus hade mer kropp och var mer välbyggd än Baileys stod det på bedömningen. Domaren bedömer hundarna utifrån en rasstandard. De ska vara så lika de kriterier som finns för just den rasen och sen ställs de då mot varandra och då blev vi tvåa och därmed var det slut för oss.
Det gör mig inget för denna debut var så lyckad den kunde vara.
Vi hade så roligt, det var grym träning för mig i att visa hund och jag fick goa ord från dem runt omkring efteråt, på pappret står så fina och bra bedömningsord, det var ett kul gäng vi var med hela dagen för vi hängde kvar och gick promenad bland allt roligt på Lillerudsdagarna tillsammans i väntan på finalen för alla valparna [där tyvärr Tellus fick lämna tidigt], drack kaffe och för Baileys var det en rejäl träningsdag i att vara bland folk och hundar. Grym socialträning med andra ord.

HundutställningLillerud3
På papprets som vi fick med oss tillsammans med rosetten står det ”Vacker hanvalp med bra kropp. Fina ögon, välansatta öron. Bra bett, bra hals. Lätta och fina rörelser. Trevlig temp. Välvisad! Lycka till i framtiden!”

Jätteroligt och eftersom det var just så roligt så sved det extra hårt att jag på kvällen insåg att jag läst fel på Sörmons hundklubb och hela tiden gått i tron att jag kunde vänta med att anmäla oss till deras inofficiella hundutställning på Skutberget i mitten av september. Jag blandade ihop anmälningsdatumen med bokföringsdatumen som var den 1 september och när jag pratade med ansvarig igår kväll i hopp om att vi kunde komma med ändå [vilket inte är ovanligt att det droppar in lite sena anmälningar] så hade hon redan tryckt utställningskatalogen. Så trist.
Istället satsar vi på inofficiell utställning i Forshaga och nästa helg är det valphelg hela helgen. Då ska alla fyra grabbarna grus återförenas och det blir tips, råd, pälsvård, mat och trevligheter i Grums så vi har en del skojigheter på gång framöver trots min tragiska felläsning.

bloglovin 2015-08-30 kl 17:34

Ringträning & Internationell hundutställning

RingträningHundfixarna23juli
Bild från ringträning med Hundfixarna Forshaga i torsdags kväll. Jag och Baileys står i mitten av den bortersta sidan.

I tisdags kväll kom vi hem från Skåne och då hade jag och Baileys inte tränat ett endaste dugg sen måndagen veckan före. Jag kollade upp klubbar runt om på ok avstånd i Skåne men ingenstans fanns det någon träning just när vi var där. Så här i efterhand tror jag ändå inte att jag hade prioriterat att ta mig iväg på något. Det var fullt upp att hitta på andra saker helt enkelt. Inte minst med tanke på att vi endast är nere hos mina föräldrar två gånger om året.
Men i onsdags kväll åkte vi iväg till Forshaga och ringträningen som Värmlands kennelklubb håller i. Jag gillar hon som leder den och såg framemot träningen även om det också kändes lite pirrigt eftersom det gått över en vecka sen sist.
Baileys var väldigt fokuserad på allt och alla andra så det var lite trögt i starten och sen tröttnade han på att vänta på att sitta och stå och vänta på att det skulle bli hans tur när de andra gicks igenom men det tog sig mot slutet och vårt sista varv runt fick vi bra på och när han sen stod jättebra och en smula stabilt dessutom när Gunilla gick runt och tittade och kände lite lätt på honom så fick vi ord som bra, mycket bra och att träning ger färdighet och lönar sig.
Jättekul att höra och även om vi inte tränat något, inte ens hemma utan störning under veckan som gått så fanns det en smula kvar av träningen före det.

I torsdags kväll åkte vi till Forshaga igen men då till andra sidan älven där Hundfixarna arrade ringträning.
Den träningen gick inte alls typ. Eller själva ställandet gick bra tyckte jag men gåendet fungerade inte. Vid ena sidan av fyrkanten borrade han ner huvudet i gräset och vad det var som luktade där var i alla fall betydligt mer av intresse än att följa med mig.
Han vägrade även att följa med flera andra gånger och även om jag fick med mig honom genom en massa uppmuntran, lek och små lockande glädjerop tillslut så var han liksom off.
Han var inte alls sugen på att träna och det var kämpigt. Han ville mest softa i skuggan, skulle gärna lekt med de andra hundarna, och möjligtvis strosat omkring i kanterna för att öva på att kissa ståendes på tre ben vilket han börjat göra lite grann.
Själv fick jag två värdefulla tips och påpekningar som jag ska pränta in i minnet som är av stor vikt om jag ska prova på att ställa ut honom för att inte tabba för honom i onödan så det var ju bra.

(mer…)

bloglovin 2015-07-25 kl 08:50

Vår tredje ringträning tillsammans

JagBaileys

Igår kväll åkte jag och den bitiga valpen ovan iväg till Forshaga. Han må vara bitig och det kliar i tänderna på honom mer än någonsin så att den fronten lugnat ner sig som jag kanske skrev för i början av veckan var en ren lögn men är v är iväg på saker, vad som helst för han är med oss i stort sett överallt så sköter han sig så bra och det fungerar kanon.
Vi letade upp Grossbolshallen och gick ett varv med vår tygpåse med nödvändiga saker som man bör ha med sig på dessa träningspass [jag skulle kunna säga att jag börjar få upp en viss rutin nu och har lite mer koll, haha, till skillnad från i måndags kväll] utan att se en skymt av en enda hund.
Tillslut tog jag och ringde numret till hon som stod ansvarig för träningen varpå hon sitter i en bil på andra sidan fotbollsplanen bakom hallen så visst var vi på rätt plats men i fel ände.

Bara någon minut efter att vi tagit oss dit så anslöt ca femton andra hundar och en massa människor och sen körde vi igång.
Ansvarig för kvällen var en kvinna som jag direkt tyckte om. Grymt kunnig, trevlig, en utstrålning som kändes fantastisk bra för mig som är så ny i allt detta och framförallt en förmåga att uttrycka sig bra så att jag förstod, kände att jag vågade fråga saker, och det kändes roligt.

Träningen körde igång och Baileys var yngst med sina femton veckor och även den enda Wheaten på plats men det var blandade åldrar och storlekar, allt från unghundar till äldre och det fanns även ett barn som tränade med en hund och sen så klart en massa vuxna.

Jag valde att gå innerring istället för att gå slalom mellan de andra ekipagen. Han är ju så grön på detta och att ha koll och följa med mig när det sitter så många andra hundar, en del inte alls sittande utan även den lika intresserade av alla runt omkring som Baileys, är inte lätt så att gå lite innanför kändes som ett bra alternativ som jag fick gott gehör på.

Det blir ju en hel del väntan på dessa träningar medans ansvarig, i detta fallet uppfödare, domare på tävlingar och högt aktiv inom kennelklubben kör likt en riktig utställning och går fram till var och en av hundarna. Kollar igenom dem när de står uppställda, ber dem att gå, tittar osv. Under den tiden tränar vi lite grann stå, jag har börjat att lära honom snurra på plats i båda varven och sen stå igen, och framförallt försöker vi att slappna av och bara sitta och titta på de andra hundarna. Mycket viktigt att kunna det då det ju är så det kommer att bli på en riktig utställning och att bränna all energi på alla runt omkring blir inte bra.
När det blev vår tur så fick jag faktiskt med mig Baileys.
Först blev vi tillsagda att gå i en triangel för att hon skulle se honom från alla sidor, sen rakt fram och tillbaka.
När hon skulle kolla igenom honom så fick han stå på bordet för att hon inte ville att det skulle kännas hotfullt när hon liksom lutade sig över honom på marken.
Han samarbetade inte med tänderna men det gick bra ändå tyckte hon. Framförallt så sa hon att han följer mig fint, att han är duktig för sin unga ålder, att han ser fin ut.
Jag frågade hur han ska stå, hur jag ska tänka kring det, och fick då tipset att inte bry mig så mycket om svanshållningen och benen utan köra på att träna stå och sen först när det går bra och han kan det lägga till svansen. Kan han ställa sig ordentligt så hamnar han oftast rätt med benen per automatik. Sen ska inte en Wheaten stå som en schäfer när den är uppställd med benen så långt bak heller så nu har jag släppt lite av det och jobbar med ståendet. Oftast tränar alla sitt, det blir ju det första nästa man gör med valpen, och då sätter sig ju hunden automatiskt även när den står i ringen. Betoning på stå istället från början och sen kan man köra sitt när den kan det så nu jobbar vi så som sagt.

Avslappningspaus i mitten och sen körde vi ett varv till. Runt i ringen gick det inget vidare men åter igen så gick det bra när vi gick själva och jag är så fokuserad att få med mig honom med rösten att jag glömmer faktiskt bort att alla andra hundar och ägare står runt om oss och tittar på. Lite fascinerande.
Åter igen fick han beröm och lovord och när vi tackade för oss när det var slut frågade hon när han var född och om jag skulle ställa i valpklassen i Ransäter. Det ska jag ju inte eftersom han är född den 31 mars och därmed för ung och får inte för sin egen säkerhets skull med sjukdomar vara med ens in på området. Sen är det ju en officiell utställning och alldeles för stort för mig att prova på som första.
Däremot ska vi, om det fortfarande känns bra, vara med i valpklassen på de inofficiella utställningarna på Lillerudsdagarna som Värmlands kennelklubb arrangerar och det tyckte hon absolut att vi skulle. Förutom lovord om hur han gick så sa hon att han är en mycket fin valp.
Utställningsmässigt handlar det ju lite om skönhet, som en skönhetstävling typ, att hunden ska se bra ut i päls, kropp, hållning men också en massa mer som att den ska följa fint osv och jag tycker att det är så roligt och jag och Baileys studsade därifrån till bilen typ, haha.
Även hunden ska tycka att det är roligt annars fungerar det ju inte så jag ska försöka tänka på att jobba så att han vill själv och gillar det vi gör. Annars kommer han bara att streta emot och inte vilja, samtidigt så kan jag inte köra för mycket med glada tillrop med mera för då börjar han att hoppa och gallopera.
Svårt är det, det handlar ju även om vilket humör hunden är på just då för hur det går, men som sagt väldigt roligt och igår kväll var den bästa och roligaste social- och ringträningen den här veckan arrangemangsmässigt.
Det är nästans synd att vi ska åka till Skåne och vi missar dessa träningstillfällen för de ger så mycket på flera plan både för vår hund och mig. Bara att vistas bland alla dessa hundar är viktig träning för honom.

Inatt har Baileys sovit gott hos W och det ända till halv nio när jag kom ner. Andra natten som de sover tillsammans och det verkar fungera bra och jag är glad för att åter igen få sova i min egen säng efter alla dessa veckor och W känner sig trygg med sin vaktande hårboll som är som allra mysigast när han är lugn och sover, haha.
Morgonens dryga timslånga promenad över stock och sten i skogen är avklarad och nu ska jag och W besöka Ängebäck och plocka jordgubbar för första gången. Idag är det jordgubbsrea där så då passar vi på och sen måste jag jobba undan några tavelbeställningar som måste med posten idag.
Trevlig torsdag på er!

bloglovin 2015-07-09 kl 11:39

Dags att söka till Sveriges härligaste bakprogram


Kollage med bilder lånade från Tv4

Det damp ner ett mail i min inkorg från castingpersonalen på Hela Sverige bakar med en uppmaning om att söka till årets upplaga av bakprogrammet.

Jag kommer inte att söka till programmet men jag vill passa på att tipsa er om det!
Sista anmälningsdag är den 17 mars och det är fritt fram för alla att söka som inte arbetar som konditor eller bagare eller besitter utbildning inom detta.

Jag älskar att baka själv och älskade även förra säsongen.
Det som visades var det en bra blandning på. Man fick lite grann om deltagarna så att man kunde referera och bilda sig en något personlig uppfattning om dem, även om det egentligen inte går att göra sittandes i tvsoffan med människor man inte ens träffat, men ni förstår hur jag menar kanske. Man fick personlig info och det tillsammans med vad de spontant sa och hur de agerade gjorde att man stoppade dem i fack.
Ja i alla fall så gjorde jag så och vissa av det tävlande blev mer favoriter än andra.
Det var härligt mycket bakning i programmen och de där proven där deltagarna bara fick ingredienserna men inte hur de skulle gå tillväga eller ens mått angivelser är spännande att ta del av både själva bakandet och det färdiga resultatet, dock skulle jag själv aldrig palla med det under tidspress och troligtvis inte ens om jag hade hur lång tid som helst på mig att klura ut och prova.
Kanon med två tävlingsmoment också före domarna sa sitt så man kunde få upprättelse efter ett eventuellt första misslyckande.
Sen är jag enormt less på alla tvprogram där tittarna ska rösta fram vem eller vilka som ska stå som segrare.
Att låta en jury bestående av proffs inom området ge utlåtande och sen besluta vilka som var sämst och som ska få lämna programmet är det bästa det istället för allt röstfiske.

Domarna, Birgitta Rasmusson och Johan Sörberg, kan upplevas lite torra vid en första anblick men ack sicket grymt litet gäng de är och det kompletterar varandra perfekt tillsammans. Roliga, vassa, raka, och de delar med sig bra med fakta och lär ut en massa om olika bakverk i varje program.
När kommer till Tilde de Paula Eby så blir allt som hon gör fantastiskt. Det spelar ingen roll om det är Nyhetsmorgon eller Hela Sverige bakar eller något annat program. Hon är rakt igenom naturlig, rolig, skarp, och grym i tvrutan. Dessutom hade hon många gånger under den gånga säsongen otroligt vackra klänningar som var kul att se och som jag var väldigt sugen på att shoppa ibland.
Över lag så lärde jag mig massor av att se på programmet och jag blev även inspirerad och än mer sugen på att baka efter varje torsdagskväll men det innebär inte att jag tänker söka till årets upplaga som sagt men jag ser väldigt mycket fram emot nästa säsong.
Ni som däremot vill prova lyckan i Hela Sverige Bakar hittar all information om hur ni ansöker HÄR.

Lycka till!


För någon vecka sen bakade jag denna Triple Chokolate Cheesecake som är en ljuv chokladdröm. Receptet kommer från vinnaren av Hela Sverige bakar 2012 – Christina Gyllner som i egenskap av vinnare fick ge ut bakboken Sockerchock.

bloglovin 2014-03-03 kl 17:24