Etikettarkiv: Ekorrar

När ens hund blir sjuk

Bjuni2016

Vilken vecka det har varit!
Förra måndagen åkte jag och Baileys till Slottsbron för ringträning. Regnet öste ner och vi var endast tre hundägare på plats på grusplanen men det var en bra träningsstund ändå.
Jag är ju verkligen nybörjare på detta med att ställa hund. Det är något som ser så himla enkelt ut när man tittar på andra men det ligger mycket bakom att visa hund.
Den ska stå på bästa sätt för att visa sig på bästa rastypiska vis. Hur den ska stå är inte helt lätt heller att förstå och få till tycker jag men det är ändå enklare än själva momentet visa upp den i rörelse. Längre steg, vilket även jag måste ta för att han ska ta det. Huvudet och hals upp med mera.
Baileys är så intresserad av andra hundar att han skuttar och galopperar. Svettdropparna kommer på mig när jag kämpar med att bryta detta, tänka på hur jag springer, vart vi springer så vi inte springer på någon och en massa massa mer.

Efter träningen åkte vi hem till Lillemor för jag kände att hon skulle kolla på såret som Baileys haft en tid på höger sida av halsen.
Hon rakade av pälsen och det visade sig att det var större än vad jag sett. Jag har hällt på rengöring en tid men det har inte blivit bättre.
En död fästing satt det också i ytterkanten av såret. Antagligen har han kliat på den, jag har inte sett den dumt nog i all päls, och såret har uppkommit.
Vi rengjorde och sen åkte vi hem.

På tisdagsmorgonen var han helt borta. Han ville inte äta, dricka, eller gå ut. Låg bara som om han var sövd nästan.
Vid tvåtiden stod jag inte ut längre och försökte få en tid hos veterinären till honom. Hos den tredje kliniken jag ringde fick vi en tid och sen kastade vi oss iväg.
De rakade honom på benet och tog en massa blodprover, sänkan, rakade mer vid såret och rengjorde lite till men tyckte att jag gjort ett bra jobb med det. Det såg fint ut även om jag själv tycker att det såg och ser äckligt ut även nu.

De kunde inte hitta något fel på honom. Böjde igenom honom men inget fel och inga blodprover visade något. De försökte få i honom mat, godis, vatten men han ville inte ha något.
Då hade han inte ätit eller druckit sen måndag kväll.
Vi fick åka hem med en cortisonkräm att smörja på såret som även var inflammationshämmande och så fortsatte matandet med vatten med spruta för att han inte skulle torka ut.
Så höll det på tills onsdag lunch när jag kom hem från jobbet. W hade skött honom fram tills dess och han hade mest legat och det alltid med såret ned mot golvet, sin bädd eller soffan. Som om han ville ha bort det där obehagliga som han hade på halsen.
I onsdags när jag kom hem så visade han lite tecken på att vara glad. Han blir alltid överlycklig när jag kommer hem och är en glad, pigg och busig hund så att se honom så här har varit så himla tungt och oroligt att inte veta vad felet är.

Sakta blev han bättre och bättre och började äta och dricka igen.
Nu är han nästan som vanligt, tycker inte om när jag smörjer på såret som ser ut att läka men äter och dricker och vill ut och gå.
Han har fler små sår, inte alls som det stora på halsen, så kanske är han överkänslig mot fästingbett eller så har han en streptokocksläng i kroppen som härjar.
Bravecto är jag verkligen glad att jag gett honom. Chansen att en fästing med sjukdom (om jag inte hittar den och tar bort den först) ska hinna smitta honom innan den dör av sig själv pga tabletterna han äter är inte lika stor som om han inte hade dem.

Igår eftermiddags var vi iväg på viltspårskurs i Långserud igen. Kurstillfälle två av fortsättningskursen och sökruta med två vinklar fixade han kanon.
Att han tycker att det är roligt finns ingen tvekan om och igår var det extra kul så klart att se honom pigg och glad jobbandes i skogen efter veckan som gått.
Ikväll åker vi på den sista ringträningen i Slottsbron. Det känns som det gått mer än vecka sen som allt detta hände men nu kör vi på och hoppas på inga fler jobbigheter fysiskt. Mitt självförtroende har fått sig en liten törn, jag känner mig orolig och vetskapen om att allt snabbt kan vända är just nu lite för nära, att ens hund inte får i sig vätska är och kan snabbt bli allvarligt, men så kan man inte gå runt och tänka utan vi tränar på och försöker hålla på allmäntillståndet, få honom att öka i vikt de kilon han gått ner den här veckan, och ha stenkoll på äckliga, totalt menlösa, vidriga fästingar helt enkelt och hoppas på att pälsen växer ut fint tills det är dags för utställningar i juli 🙂

bloglovin 2016-06-27 kl 18:09
Annonser via Bloggpartner.se