Etikettarkiv: Forshaga

Lycklig matte

Ringträning29juni2016

Så glad att jag åkte på gårdagkvällens ringträning i Folkets park i Forshaga! Var nära att hoppa över då jag befinner mig i ett nästan knockande trötthetstillstånd nu så vissa stunder av dygnet, det kommer och går, kan jag nästan somna ståendes men vi kom iväg och det i tid för att hinna med femton minuters kisspromenad före träningen drog igång.

Även Baileys verkade ha fått en släng av min trötthet för han var så lugn jämfört med hur han brukar vara.
Han är ju jämnt all over, fylld av energi, kräver nästan ingenting för att det ska slå över för honom och han ska triggas igång, och har ett massivt intresse för alla andra hundar.
Det gick så himla bra igår att jag var smått chockad. Visst var det mycket att nosa på igår och han var nyfiken så klart de andra pälsbollarna och gjorde hälsningsförsök under slalomgången men det var nästan ingenting mot hur det brukar va.
Han stod bra, ställer sig stabilt och ganska bra på egen hand och jag försöker att inte vara där och korrigera för mycket för att skapa obalans i kroppen på honom eller störa.
Kollar frambenen så att han har de ganska jämfota, använder mitt nyinlärda knep från Linda i måndags för att få dem bra om de inte är det med att luta kopplet åt ena eller andra hållet så han själv korrigerar dem och jag inte behöver ta på dem i onödan för det tycker han inte om. Just frambenen är han mycket känslig på och rädd om.
Checkar av bakbenen, eventuellt lyfter honom så att de kommer rätt, böjning av svansen om det behövs och korrigerar upp hals och huvud med hjälp av kopplet.
Igår provade jag att stå mer upprätt när han stod ställd. Det blir inte samma närhet till hunden men det är så mycket snyggare att se bara hunden och inte en figur som smälter ihop med den tycker jag. Vet inte vad som är att föredra i utställningssammanhang eller om det finns plus och minus på detta. Antar att en domare kan se och bedöma hunden oavsett.

Det stora glädjemomentet igår kväll var inte ståendet utan springandet. Han sprang i trav, utan att skutta och galoppera trots 14 andra hundar springandes intill sig. Han följde med mig runt, varv efter varv, det gick bra i cirkel på egen hand när det var vår tur, samma med triangel men också tillsammans med de andra hundarna. Detta sista brukar vara det allra värsta men igår var han som en helt annan hund.
Jag fick upp hans hals och huvud med att locka, prata och hålla på och kunde till och med korta stegen och länga stegen tillslut utan rädsla för att han skulle hamna i galopp för det gjorde han inte igår.
En verklig waokänsla alltså! Så himla kul! Jag var så jätteglad där vi sprang omkring och ville att vi skulle få visa oss hela tiden, haha.
Hade jag haft mobilen tillgänglig så hade jag bett någon att filma för att kunna se det själv. Inte bara för att det kändes så bra som det aldrig tidigare har gjort utan också för att det är så man lär sig. Kanske gjorde jag något annat igår som jag inte gjort tidigare…?
Tror dock att förutsättningarna för att det ska fungera med Baileys på utställningar, för att han ska kunna visa upp sig på allra bästa sätt, är att han är ordentligt rastad, har gjort av med en hel del energi, och att jag värmer upp honom före det är dags så mycket det bara går och hinns med vilket inte är så lätt alla gånger.

Jag njöt av de 90 minuterna ända tills jag somnade igår kväll. Smsade både mormor Lillemor och Linda i ren glädje, haha.
Kanske, kanske börjar det gå upp för honom och lossna lite vad det är som krävs av denna unga lilla hormonstinna kille (var dock ingen löptik med igår kväll, haha) och även om dagsformen för hunden styr mycket när det gäller utställningar för dessa unga så finns det ändå ett hopp om att det ska kännas så här flera gånger.
Det var så himla kul och innan vi åkte från Folkets park fick jag hjälp att ta en bild på honom uppställd. Visserligen med frambenen inte helt jämfota men väldigt fin i sin posé 😀

bloglovin 2016-06-30 kl 12:52
Annonser via Bloggpartner.se

Inofficiell utställning #2

UtställningForshaga13september

Check på vår andra hundutställning!
Curly Coated Retrieverklubben arrangerad inofficiell hundutställning på brukshundsklubben i Forshaga och jag och Baileys fanns på plats otroligt nog.
Han är mycket bättre i sitt framben men eftersom vi inte tränat någonting, varken ringträning eller något annat, så funderade jag på att inte åka imorse. Kändes nervöst också att vara ensam då jag är så himla okunnig inom området utställning för idag skulle inte Grumsborna finnas på plats men vi kom iväg och det är jag glad för.
Det är så bra träning för oss som är nya både jag och Baileys att passa på på dessa inofficiella utställningarna och då allra helst när de är belägna på nära håll från oss.

Stor skillnad att efter att ha gjort veterinärbesiktningen ta mitt pick och pack och traska bort mot vår ring. Inget tält eller trimborde den när vi är ute på egen hand, haha.
Det sistnämnda saknade jag dock oerhört mycket för att borsta Baileys utan ett bord och gärna med galge visade sig vara något han inte alls var sugen på att vara med om idag.
Jag hade borstat igenom honom ordentligt hemma före som tur var så det blev lite grann på benen och skägget det lilla han tillät som jag gjorde på plats.
Jag tycker ju att han är världens finaste och det är viktigt att komma ihåg på dessa arrangemang som handlar om den finaste hunden som det känns som.
Det är ingen skönhetstävling riktigt men det kan ju upplevas som att det lutar åt det hållet.
Domaren gör en kvalitetsbedömning som innebär att hunden tilldelas pris för sin exteriör och mentalitet i jämförelse med rasstandardens krav utan hänsyn till övriga hundar som deltar i klassen. Det är därför flera hundar tilldelas samma kvalitetspris.
Valpklass 4-6 månader är alltid inofficiell och inga resultat registreras för allmänhet hos SKK men det är ju kul att få en bedömning i alla fall tycker jag.
Olika domare kan också bedöma lite olika så rent krasst kan man på en utställning få mindre bra kritik medans man på nästa lyckas gå hela vägen.

Det blev en väldigt lång väntan idag. Det där med klockslag på utställningar är inte något som är säkert. 15-20 hundar i timmen stod i pm:et inför idag men det tog längre tid.
Jag försökte varva vila med att borsta lite, gå kisspromenad runt om området, träna lite grann och så stod vi vid ringen redo för vår tur men då blev det paus före gruppen terrier så det var bara att traska tillbaka och vila lite i canvasburen igen.
Domaren var samma som haft ring- och socialträning på Lamberget så honom kände vi till. Lugn och bra med hundarna.

Efter vi varit inne första gången fick vi vänta till alla hundar i valpklass 4-6 månader var bedömda. Därefter, om jag förstått det rätt, så tävlade alla valpar med HP mot varandra, då är det alltså olika raser på hundarna, i en konkurrensbedömning.
Baileys hade svårt att inte bry sig om de andra runt omkring honom. Han ville först inte stå uppställd åt rätt håll men jag fick honom att ställa sig ok till sist tyckte jag. Konkurrensbedömning innebär att de deltagande hundarna inbördes placeras i ordningen 1:a, 2:a, 3:a och 4:a. Där fick vi tacka för oss efter en kort stund och när klassen var över fick vi vårt papper med kritik.

Jättebra kritik tycker jag att det blev. Jag är så glad.
”Drygt 5 månader ung kille. Härligt temp, korrekt bett, bra tänder. Ännu valppäls men korrekt struktur. Bra överlinje, korrekt svansansättning, bra skuldra, tillräckligt vinklad fram och bak. Rör sig med lätthet.”
Så nöjd och glad över att vi kom iväg idag 😀
Nu ska jag kolla om det finns några fler utställningar i närheten på gång inom det närmsta innan vintern anländer. Det är verkligen bra träning för oss båda och något som vi tycker roligt att hitta på just nu och att det fungerar att göra även med en valp är ju kul. Jag gillar att komma ut med honom. Trivs så bra med vad vi tagit oss för hitintills och hoppas så innerligt att det där spökande frambenet ska hålla sig i schack.

bloglovin 2015-09-13 kl 18:54

Poolspel i Forshaga

Mpoolspel23aug
Målvaktskillen värmer upp 🙂

Mpoolspel23augnr2

Forshaga bjöd in till poolspel och 08 mötte 08 på soldränkta fotbollsplaner.
Det är massor med fotbollsgrabbar i Ms lag så de blev indelade i tre grupper och fick spela två matcher var vilket räckte denna väldigt varma söndag.
M spelade i svart och började som målvakt. Killarna turas om att stå i mål och de som vill får alla prova på det.
Jag tycker han är jätteduktig. Klart man jämför lite grann och sen vet ju jag eftersom vi sparkar ganska mycket boll hemma på fritiden att han inte är särskilt boll- och skotträdd när det väl smäller till.
God kämparanda och lite stönighet besitter han.
Trots det så blev det insläpp av två mål för honom, det ena en total onödighet som han hade tagit om fokusen hade varit på men något distraherade honom, han försökte i sista sekund, och var så sur när han hade släppt in bollen i mål.
Blott sex år gammal en månad till så tycker jag att han är jätteduktig och när han berättade för mig om hur och när målvakten får ta bollen med mera [de spelar fem-manna lag] så var jag imponerad över hur mycket fotbollsregler han ändå börjat snappa upp. Han har gått om mig, haha.

Nästa match spelade han som utespelare och taggade till ordentligt. Det är mycket spring och ännu mer viftningar på barnen när de är fria, vill ha pass, osv.
Så kul att se hur de tar in vart de andra är och försöker driva sitt lilla lag framåt.
Även den andra matchen förlorade de, hörde hur någon av tränarna sa att Forshagabarnen känns så stora med sina nästan huvuden längre än våra barn, men inga sura miner för det. Det ska va kul att spela och det märktes att de hade roligt trots att de var väldigt varma i sina tröjor, fotbollsskor och hade klibbiga benskydd under de långa fotbollsstrumporna.
Det är så roligt att se dem spela och allra helst vår lilla fina grabb♥

Mpoolspel23augnr1

Nu ska jag försöka få i oss lite mat och så blir det till att leta fram klassfotbollströjan till W. Samma sak varje höstterminsstart, vart är tröjorna vilken färg är det nu de har det här året osv osv.
Med M är det lättare för han har bara spelat en säsong klassfotboll ännu och om jag mot förmodan skulle glömma bort vilken färg de har så har han stenkoll på det för han var så glad över att de blev tilldelade rosa tröjor, haha.
W gör sin sista klassfotbollsäsong nu och har ju hunnit beta av en del färger på vägen…
Klassfotbollspremiär på hemmaplan för W. Det blir cykel och hundpromenad bort till skolans fotbollsplaner. Supernära känns bra när det regnar så kommer vi snabbt hem igen efteråt.
Trevlig kväll!

bloglovin 2015-08-24 kl 17:01

Jordgubbsrea

SjälvplockÄngebäck
Mobilbilder från ett regnigt jordgubbsfält.

Vi trotsade det tråkiga vädret och tog oss iväg med gummistövlar, fleece och jacka till Ängebäck för att plocka jordgubbar. Det tog emot en smula men väl på plats var det helt ok. I alla fall en stund enligt W som efter ett tag i småregnet tyckte att det räckte med jordgubbsplockning för den här gången.
Vi gav inte upp dock och fyllde vår hink och sen gissade vi hur mycket den vägde. W gissade på nio kilo och jag på åtta. den vägde 6,8 kilo och efter att det dragit av för hinken betalade vi 6,3 kilo egenplockade jordgubbar. En himlans massa gubbar det!

Idag hade de jordgubbsrea på gården och ett kilo kostade 29 kronor. Vill minnas att jag läst någonstans att ett kilo jordgubbar är ca 2 liter jordgubbar så det blev många liter.

Nu har vi två stora skålar rensade och sockrade i kylen och har redan hunnit smaka den så klart. Av de som ännu är orensade ska en del frysas in. W önskade jordgubbssaft men jag får se vad jag orkar att göra. En paj vore gott tycker jag och att äta dem skivade tillsammans med mjölk och lite socker är ju sanslöst gott bara det så det har jag ätit som ett snabbt mellanmål nu för att hålla energin uppe till att träna hund för nu ska jag och Baileys iväg till Forshaga och besöka Lundagårds hundskola.
De har vid tre tillfällen ringträning inför utställningarna i Ransäter och hur mycket det blir just av det vet jag ännu inte, det beror på vilket humör min lilla hårboll är på, men det är ett bra tillfälle till att miljöträna och socialiseringsträna med valpar så vi provar på det.
Jag ska bara åter igen hitta dit… Den här gången är det andra sidan älven som gäller enligt vägbeskrivningen jag fick via mail. Om jag åker nu så har vi lite tid på oss att eventuellt åka fel på också, haha. Det är fler än jag som suckar över min navigations och orienteringsförmåga i det här huset.
Trevlig kväll!

bloglovin 2015-07-09 kl 18:08

Vår tredje ringträning tillsammans

JagBaileys

Igår kväll åkte jag och den bitiga valpen ovan iväg till Forshaga. Han må vara bitig och det kliar i tänderna på honom mer än någonsin så att den fronten lugnat ner sig som jag kanske skrev för i början av veckan var en ren lögn men är v är iväg på saker, vad som helst för han är med oss i stort sett överallt så sköter han sig så bra och det fungerar kanon.
Vi letade upp Grossbolshallen och gick ett varv med vår tygpåse med nödvändiga saker som man bör ha med sig på dessa träningspass [jag skulle kunna säga att jag börjar få upp en viss rutin nu och har lite mer koll, haha, till skillnad från i måndags kväll] utan att se en skymt av en enda hund.
Tillslut tog jag och ringde numret till hon som stod ansvarig för träningen varpå hon sitter i en bil på andra sidan fotbollsplanen bakom hallen så visst var vi på rätt plats men i fel ände.

Bara någon minut efter att vi tagit oss dit så anslöt ca femton andra hundar och en massa människor och sen körde vi igång.
Ansvarig för kvällen var en kvinna som jag direkt tyckte om. Grymt kunnig, trevlig, en utstrålning som kändes fantastisk bra för mig som är så ny i allt detta och framförallt en förmåga att uttrycka sig bra så att jag förstod, kände att jag vågade fråga saker, och det kändes roligt.

Träningen körde igång och Baileys var yngst med sina femton veckor och även den enda Wheaten på plats men det var blandade åldrar och storlekar, allt från unghundar till äldre och det fanns även ett barn som tränade med en hund och sen så klart en massa vuxna.

Jag valde att gå innerring istället för att gå slalom mellan de andra ekipagen. Han är ju så grön på detta och att ha koll och följa med mig när det sitter så många andra hundar, en del inte alls sittande utan även den lika intresserade av alla runt omkring som Baileys, är inte lätt så att gå lite innanför kändes som ett bra alternativ som jag fick gott gehör på.

Det blir ju en hel del väntan på dessa träningar medans ansvarig, i detta fallet uppfödare, domare på tävlingar och högt aktiv inom kennelklubben kör likt en riktig utställning och går fram till var och en av hundarna. Kollar igenom dem när de står uppställda, ber dem att gå, tittar osv. Under den tiden tränar vi lite grann stå, jag har börjat att lära honom snurra på plats i båda varven och sen stå igen, och framförallt försöker vi att slappna av och bara sitta och titta på de andra hundarna. Mycket viktigt att kunna det då det ju är så det kommer att bli på en riktig utställning och att bränna all energi på alla runt omkring blir inte bra.
När det blev vår tur så fick jag faktiskt med mig Baileys.
Först blev vi tillsagda att gå i en triangel för att hon skulle se honom från alla sidor, sen rakt fram och tillbaka.
När hon skulle kolla igenom honom så fick han stå på bordet för att hon inte ville att det skulle kännas hotfullt när hon liksom lutade sig över honom på marken.
Han samarbetade inte med tänderna men det gick bra ändå tyckte hon. Framförallt så sa hon att han följer mig fint, att han är duktig för sin unga ålder, att han ser fin ut.
Jag frågade hur han ska stå, hur jag ska tänka kring det, och fick då tipset att inte bry mig så mycket om svanshållningen och benen utan köra på att träna stå och sen först när det går bra och han kan det lägga till svansen. Kan han ställa sig ordentligt så hamnar han oftast rätt med benen per automatik. Sen ska inte en Wheaten stå som en schäfer när den är uppställd med benen så långt bak heller så nu har jag släppt lite av det och jobbar med ståendet. Oftast tränar alla sitt, det blir ju det första nästa man gör med valpen, och då sätter sig ju hunden automatiskt även när den står i ringen. Betoning på stå istället från början och sen kan man köra sitt när den kan det så nu jobbar vi så som sagt.

Avslappningspaus i mitten och sen körde vi ett varv till. Runt i ringen gick det inget vidare men åter igen så gick det bra när vi gick själva och jag är så fokuserad att få med mig honom med rösten att jag glömmer faktiskt bort att alla andra hundar och ägare står runt om oss och tittar på. Lite fascinerande.
Åter igen fick han beröm och lovord och när vi tackade för oss när det var slut frågade hon när han var född och om jag skulle ställa i valpklassen i Ransäter. Det ska jag ju inte eftersom han är född den 31 mars och därmed för ung och får inte för sin egen säkerhets skull med sjukdomar vara med ens in på området. Sen är det ju en officiell utställning och alldeles för stort för mig att prova på som första.
Däremot ska vi, om det fortfarande känns bra, vara med i valpklassen på de inofficiella utställningarna på Lillerudsdagarna som Värmlands kennelklubb arrangerar och det tyckte hon absolut att vi skulle. Förutom lovord om hur han gick så sa hon att han är en mycket fin valp.
Utställningsmässigt handlar det ju lite om skönhet, som en skönhetstävling typ, att hunden ska se bra ut i päls, kropp, hållning men också en massa mer som att den ska följa fint osv och jag tycker att det är så roligt och jag och Baileys studsade därifrån till bilen typ, haha.
Även hunden ska tycka att det är roligt annars fungerar det ju inte så jag ska försöka tänka på att jobba så att han vill själv och gillar det vi gör. Annars kommer han bara att streta emot och inte vilja, samtidigt så kan jag inte köra för mycket med glada tillrop med mera för då börjar han att hoppa och gallopera.
Svårt är det, det handlar ju även om vilket humör hunden är på just då för hur det går, men som sagt väldigt roligt och igår kväll var den bästa och roligaste social- och ringträningen den här veckan arrangemangsmässigt.
Det är nästans synd att vi ska åka till Skåne och vi missar dessa träningstillfällen för de ger så mycket på flera plan både för vår hund och mig. Bara att vistas bland alla dessa hundar är viktig träning för honom.

Inatt har Baileys sovit gott hos W och det ända till halv nio när jag kom ner. Andra natten som de sover tillsammans och det verkar fungera bra och jag är glad för att åter igen få sova i min egen säng efter alla dessa veckor och W känner sig trygg med sin vaktande hårboll som är som allra mysigast när han är lugn och sover, haha.
Morgonens dryga timslånga promenad över stock och sten i skogen är avklarad och nu ska jag och W besöka Ängebäck och plocka jordgubbar för första gången. Idag är det jordgubbsrea där så då passar vi på och sen måste jag jobba undan några tavelbeställningar som måste med posten idag.
Trevlig torsdag på er!

bloglovin kl 11:39

Litet utflyktstips

Skateboardparken vid sporthallen i Forshaga är ett utflyktstips till er som har barn som tycker om att fara fram på hjul.
Det går snabbt att åka dit från Karlstad, den är kanonbra att åka på och man får lätt upp hög fart, det finns flera olika backar [eller vad det nu heter] med mera så den passar alla från nybörjare till lite mer avancerade åkare och den är relativt stor och luftig så även om man är där när det är både skateboardåkare, inlines, bmx och sparkcyklar så fungerar det att åka. Det gäller bara att ha lite mer koll när det är många som åker.
Sen är det så klart gratis och man när man inte åker kan man sitta i solen och njuta och titta på sina barn och fika. Om man inte vill åka själv så klart för det är faktiskt mycket roligare än vad man kanske kan tro att åka där så i alla fall jag kan inte låta bli att ta några varv.

I lördags var vi där några timmar på eftermiddagen och Baileys var så klart med. Han skötte sig fint även om han allra helst hade velat kuta efter M och W när de susade fram.
Eftersom det var soligt och varmt så gick vi efter en stund ner och satte oss under trädet precis vid banan där han låg och hade gött i skuggan.

Båda barnen åkte och hade roligt tillsammans. Det skiljer fem år mellan dem och fem år med en tjej och en kille gör det inte så lätt alltid att hitta på saker som de båda blir nöjda med men i lördags hade de roligt och de turades bland annat om att köra banor där den ena skulle följa efter den andra.
W avancerade med hopp med sparkcykeln när hon kom upp från den ena bunkern. Jättecoolt att hon kunde hoppa så den inte tog i det minsta. älv var jag inte lika duktig på just det men jag provade faktiskt på att åka nedför backen med nästa branthetsgrad än vad jag gjort innan.

M åkte nedför samma han och kände sig väldigt cool. Sen var det två killar där som slog oss i coolhet med hästlängder. De åkte nedför trappen, hoppade över hela trappen och åkte nedför betongbänken med sina sparkcyklar. Där är inte vi riktigt ännu, haha.

Idag försöker jag få struktur på mina arbetspapper och har förberett fredagens speluppgift som innehöll ett för mig aldrig tidigare spelat stycke. Tog en liten paus för lunch och en stund vid datorn. Sista rycket före semestern nu. Jag jobbar onsdag till söndag och sen är det semester. W ska vara hundvakt från och till under de kommande fyra dagarna då jag har arbetsuppgifter som inte kan göras hemifrån. Jag har lovat henne att vara hemma i ok tid då hon planerat in Putte i Parken med kompisar med start från torsdag så om jag inte skulle vara klar så får det väl bli att åka tillbaka igen senare på kvällen när L är hemma men som det ser ut nu så ska han jobba på Putte i Parken en del av kvällarna så det är lite roddande den här sista arbetsveckan. Ska bli skönt att slippa sånt i några veckor sen.

Nu ska jag checka av att W och en killklasskompis som hon hänger med idag får med sig allt för de ska cykla och bada och sen köpa glass.
När jag packat ihop inför morgondagens jobb ska jag hämta hem M från fritids sen tror jag att han kommer att bli superglad för det låter som att F tänker spela Fifa 15 tillsammans med honom. En dröm för vår sexåring att få spela med någon som kan spelet och är grym på det så det kan bli en lyckad kväll hos oss ända tills W tycker att de är tråkiga typ 😀
Trevlig sommaronsdag på er!

bloglovin 2015-06-30 kl 13:04

Testbloggare för Jollyroom – Pinepeak sparkcykel Trick

Häromveckan damp det ner paket från Jollyroom.se och det blev glädjerop från kidsen så klart. Även en hel del tjafs som alltid mellan dessa två när båda två vill ha en och samma sak och längtan över att få uttrycka sig om vem av dem som äger saken hägrar för dem. W vars sparkcykel är trasig sen länge tillbaka ansåg så klart att den snygga Pinepeak sparkcykeln som fanns i paketet var hennes medans M tyckte att det var hans för det är ju mest han som åker sparkcykel nu förtiden och Ws svar på detta var ju då så klart att hon inte åker sparkcykel för att hon inte har någon och att han vägrar låna ut sin till henne, haha.

Som testbloggare för Jollyroom fick vi själva välja vilken sparkcykel vi ville ha och testa och då valde vi en modell som är stilren, kraftig och slitstark vilket innebär att den klarar upp till 100 kg till skillnad från många av de sparkcyklar som finns i butiker som endast sträcker sig upp till 50 kg så mitt svar på barnens tjafs var att om de inte slutar så tillfaller sparkcykeln mig för det skulle ju rent viktmässigt vara möjligt. De vet båda att jag också tycker att det är kul att åka sparkcykel så de valde att ta mig på allvar därav så nu har de bestämt att de äger den nya sparkcykeln tillsammans och delar på den 😉

I måndags efter skolan packade jag och M med oss lite fika och åkte till Forshaga för att testa Pinepeaken i skateparken. Skateparken blev snabbt ett favoritställe sen upptäckten när W spelade handbollscup i sporthallen bredvid för någon månad sen.

Redan när M premiäråkte på sparkcykeln till skolan noterade han skillnaden mellan denna och den sparkcykel han har sen tidigare. Den rullar snabbare och känns större och coolare säger han.
Pinepeaks sparkcykel Trick är faktiskt rejälare än den vi har och den känns stabilare mot underlaget när man åker. Man upplever ingen som helst ranglighet utan det går lätt att åka på den.

Styret går inte att höja och sänka i styret och även man sätter ihop den i två delar så känns det som att den är gjuten i ett stycke och man får känslan av att det här är en sparkcykel man kan åka snabbt på, göra snabba svängar, ta sig fram smidigt, och som kommer att hålla för många års åkande och snygg är den också.

Pinepeak Sparkcykel Trick är utrustad med en slittålig stålram och smidiga 100 millimeters PU- hjul i storlek 100 mm och är alltså en sparkcykel som ska tålas att göra trick med, hoppa, glida längs med stålkanter och betongklumpar [eller vad alla de där gjutna sakerna i den där skateparken nu heter] och fartfylld action och det märks i känslan man får av att åka på den om vi jämför den med den vi har sen tidigare som sagt och det var vi medvetna om när vi valde just den modellen men den går precis lika bra att åka med hemma på gatan, på väg till kompisar, eller till och från skolan som M använt den flera gånger redan. Den får ett utmärkt fäste mot underlaget utan att hacka till för smågrus och rullar bra vilket gör att M kommer fram till skolan långt före mig, haha.

Av vår stund i skateparken i måndags har jag också lärt mig att skatepark, regn och sparkcykel är en mycket dålig kombination.
Det började att regna efter en timme och det där speciella underlaget det är i en skatepark som gör att det går lätt att åka och man kan få upp hög fart blir svinhalt när det blir blött.
Jag åkte sista turen medans M satt på en betongkant med systemkameran och fotade mig och i en kraftig sväng uppför en av kanterna flög jag bokstavligen rakt upp i luften med benen rakt ut och åt andra hållstod sparkcykeln rakt ut.
Jag trodde att jag skulle så ihjäl mig och skrek rakt ut.
Några killar som stod med sina bmx cyklar och tittade på berättade för oss att det går inte att åka sparkcykel på blöt bana. Hade varit gött om de sagt det liiite tidigare…
Jag rullade sakta mot M och i den lilla sista svängen gjorde jag om samma sak igen. Det var som såpa på underlaget och M ropade bakom kameran och undrade om han skulle ringa 112, haha.
Lyckligtvis så landade jag på fötterna även den här gången och sen åkte vi hem.

Sparkcykeln är en favorit här hemma och på kvällarna när M ska i säng tar W den och åker och möter upp kompisar för det går snabbt att ta sig fram med den men aldrig mer sparkcykel i en regnvåt skatepark… Att åka på gatan när det regnat är dock inga problem!

bloglovin 2015-05-29 kl 17:14

På två hjul

Bredvid sporthallen i Forshaga finns en skatepark [eller vad det nu heter] där barn och ungdomar åkte både sparkcykel och skateboard. Jag har sett den förut när W spelat match i den hallen men tänkte inte på den alls när vi begav oss dit i lördags morse.
Eftersom vi skulle tillbringa verkligen hela lördagen där så åkte vi hem mellan andra och tredje matchen och lastade in sparkcykel och hjälm.

M var så klart väldigt försiktig till att börja med. Han tar små steg och ett i taget med allt som han provar på.
Han rullade nedför de backarna som i stort sett var helt plana men det toppenbra underlaget gjorde att sparkcykeln rullade på bra ändå.
Allting är klätt i betong och den kändes mjukt som M uttryckte det även om det var stenhårt så klart vilket märktes den gången han ramlade rejält.

När M är väldigt koncentrerad på något vänder han ofta tungan på snedden. Det ser lite lustigt ut. Den första timmen i lördags åkte han omkring konstant med detta utseende, haha.

Vi tillbringade alla stunder mellan Ws handbollsmatcher på skateparken. Så fort en match var slut kutade vi ut till bilen som jag parkerat så nära det bara gick att komma parken, slet fram sparkcykeln och så på med hjälmen sen var det bara att åka.
Själv provade jag några gånger och jag skulle lätt ha kunnat åka en del själv, man vill ju avancera allt eftersom för det är verkligen hur kul som helst, men jag fick inte låna sparkcykeln värst mycket.
M fattade tyckte för att åka på två hjul och gjorde upp egna banor som han mer än gärna visade mig.
Han vågade mer och mer men framförallt så blev han säkrare och säkrare på att åka, styra, ta fart och ha bra balans. De lite större backarna lät han dock bli och inte heller var han värst sugen på att öva på att försöka lyfta kickboarden för att få till ett hopp så att den lämnade marken som flera av de andra som åkte gjorde när de kom uppför en backe men han hade så roligt och det är så klart huvudsaken.
Nu har jag lovat att vi ska åka dit många gånger framöver och jag tänkte att vi skulle göra som några föräldrar med mindre barn gjorde och ha med oss fika att sitta vid kanten och mumsa på. Dessutom är det ett perfekt ställe till att sitta och få lite färg för oss som inte åker för solen står rakt på skateparken. Keps under hjälmen var ett måste enligt M för han såg ingenting annars 😉

Nu ska jag åka till Stockfallet och hämta hem W som följde med en kompis hem efter skolan. Sen väntar engelskaplugg inför fredagens progress test och så lite förberedelser och packning till morgondagens skola, fotbollsträning och kväll på Skåreberget.
Trevlig kväll på er!

bloglovin 2015-04-21 kl 18:37

Säsongens sista handbollscup


W fick till några bra passningar och stopp igår och gjorde även ett mål från sin position på högra hörnan men som tyvärr blåstes på då hon befann sig 2 cm över linjen med foten. Surt som attans tyckte hon.

Några få bilder från gårdagens heldag i Forshaga.
Handbollscup, sista för den här säsongen och en tidig och lång lördag men det gör inte något när det är kul. För det är det verkligen. Både handbollen, se tjejerna på plan hur det kämpar, utvecklas, lyckas och är så glada och fyllda av energi. Samtidigt som de liksom byter helt mellan matcherna och blir de där vanliga tolvåringarna som varvar allt det som de ägnar sin tid åt som att sitta med mobilerna, prata prata prata, och leka utomhus.
Igår var det även om det blåste väldigt mycket en mycket fin dag för att vara just utomhus så mellan matcherna höll jag och M, och L den stunden innan han skulle iväg och jobba, till ute på den roliga lekparken och skateplanen som är bredvid sporthallen och tjejerna var ute och lekte även de och körde sen lite kom igång uppvärmning utomhus före nästa match.

När alla grundmatcherna var avklarade så spelades det om femte och sjätte plats, tredje och fjärde samt final. Tjejerna tog sig så långt att de spelade matchen om bronset och den tog de hem galant och firades med tårta i omklädningsrummet därefter.
W slängde sig i duschen direkt och vi åkte sen i ilfart till Stockfallet där en klasskompis hade hawaikalas för hela klassen som började redan halv sex så det blev till att missa 45 minuter av det men så blir det ju ibland. Tycker att vi höll ihop slutet av eftermiddagen och kvällen bra tillsammans jag och mitt lilla entourage. Så fort en match var avklarad gick jag och M till bilen som jag lyckats hitta den närmsta parkeringsplatsen till och han drog på sig hjälm och så åkte han för fullt upp och ner i skaterampen. När matchstart närmade sig packade vi in sparkcykeln i bilen igen och parkerade oss på läktaren och efter sista matchen sprang vi iväg en sista gång till rampen för att sen kasta oss iväg när W om runt husknuten och jag lyckades även med konststycket att köra snabbaste och rätta vägen från Forshaga via Skived till Stockfallet. Inte illa för den här mamman med noll lokalsinne!

Laget slutade med en bronsmedalj i sina ägor som W och L hämtade upp hemma hos en av tränarna efter kalaset.
En jättekul dag och lite trist är det allt att handbolen nu är slut för säsongen. Kvar återstår en träning med lite annat fokus ryktas det, mer skojigheter, och sen en avslutning med något annat roligt påhitt.
Det här handbollslaget satsar verkligen även på sammanhållningen av laget och en god kamratanda och inte bara på träning, teknik och spelresultat och det är värt så mycket och märks extra tydligt med W då hon började i laget först i oktober och aldrig tidigare hade spelat handboll eller kunde hantera en handboll eller kände till några spelregler. Det beror så klart på tränarna att det är så bra och allt detta ger ju även ett bra fungerande lag som kan spela bra.
Jag är så glad att hon vågade prova på handboll och det låter som att M är sugen på att prova på sporten till hösten om det finns ett lag för killar 08:or här. Förstår att han blivit sugen efter alla matcher han suttit och kollat på det senaste halvåret och i många pauser och mellan matcher har vi kastat skott mellan varandra och han gillar det men först ska vi ägna oss åt fotbollssäsongen som startar den 2 maj för honom.
Samma tränare som förra säsongen och även hans innebandytränare så dem är han van vid och känner bra. Dessutom är ju båda mammor till klasskamrater till honom så han känner dem bra.
I år spelar de som i HBK och i torsdags var det föräldramöte och det kändes positivt och bra efteråt så det kan nog bli en kul fotbollssäsong även för honom.

Nog med tankar om barnens sportliv, nu kommer snart M hemtraskandes från kalaset här intill och när jag sagt hej till honom så ska jag byta om och åka iväg och jobba dagens pass. Förhoppningsvis behöver jag inte använda rösten alltför mycket under det, jag har för övrigt nästan ingen så det finns inget alternativ på den fronten, W är iväg på cykelpicknick med två lagkompisar och L har parkerat sig i lä i solen på trädäcket på baksidan. En vanlig vårsöndag med andra ord 🙂

bloglovin 2015-04-19 kl 15:59

En måndag


Måndag morgon efter påsk och påsklov – gäsp!

Idag var det lite tungt att kicka igång kroppen.
Det kändes tidigt, inte för att jag sovit värst länge under de påsklovspasserande mornarna, men jag har inte klivit upp halv sju och det kändes imorse.
M flyttade fram sin klocka och låg och slumrade i tio minuter till han och det var nog bra för sen var han på ett strålande morgonhumör.

W vaknade med halsont idag och som alltid när hon har det så blir det te till frukost. Te kan göra små underverk på våra barn om morgonen när de är lite extra trötta, är förkylda, har ont i halsen eller krupp som M ofta får.
Får se hur hon mår efter skoldagens slut men kanske är det bäst att hon hoppar över kvällens fotbollsträning. Hon körde löpträning igår för första gången, som en del av fotbollsträningen, och den här veckan är det två träningspass med fotbollen, ett med handbollen och sen som säsongsavslutning på handbollen blir det cup i Forshaga hela lördagen så har hon ont ikväll blir det vila helt enkelt.

Den här dagen, den 13 april, är också en dag med ett avslut för mig. En del i en större del är därmed klart och punkt. Ska bara dubbelchecka det en gång till. Skönt. Bakom detta skulle jag kunna skriva mer men det låter jag bli. Jag tänker inte sänka mig till den nivån. Allt det där känns bara kvalmigt avslaget. Det räcker att jag själv och mina nära kring detta vet.
Många sitter i glashus och fascinerande är att de ändå vågar kasta sten och att så många tror att de är så bra, har sån koll, är så skruppelfria att de faktiskt gör det. Det skulle jag inte våga. Det är nog helt enkelt så att de inte vet om det eller så väljer de att blunda riktigt hårt för att inte se.
Det finns så många vändningar och infall som kan ske längs vägen. Ett otippat sammanträffande mellan två kvinnor på en plats där man inte trodde att man skulle stöta på varandra, ett telefonsamtal, en berusning som berättar en oförskönad historia om hur livet som gift verkligen ser ut, en incident med mera.
Karma´s only a bitch if you are så tids nog får nog alla vad de förtjänar och tills dess får de leva sina liv i tron om att de vet lite bättre än somliga, att de är lite lyckligare i sina liv och familjer, att de med små gliringar och ord har rätt till att och kan trycka ner och komma åt, att de sitter inne med sanningen, vet den rätta vägen att gå medans de bevisligen vänder och vrider så de inte minns själva alla starter. Själv fick jag utan att ha bett om det veta något annat och det räcker så.
Dagens praktiska detaljer och punkt ger liten slags frihet. Jag har varit chockad över vad folk kan ta sig för och ledsen men tagit mig igenom det och idag sätts som sagt en liten punkt i slutet av meningen och den ger en slags frihet och energi på flera plan.
Men i övrigt kommer nog dagen att se ut ungefär som en vanlig måndag.
Mellanmål, läxläsning, tvätt, tjöt med L om vem som ska göra vad framåt kvällen, plock och röj, middagsmat, kanske lite fotbollsspel med M, min tur att lägga fotbollskillen och så sjunker vi ner i soffan tillsammans jag och L klockan 21 för att se det näst sista avsnittet av Jordskott knaprandes på frökex [som jag säkerligen kommer att sätta i halsen när det är som mest spännande].
En vanlig måndag och måndagskväll med andra ord, men ändå inte riktigt, men det är så jag gillar det och allra helst på måndagar.
Ha en fin måndag!

bloglovin 2015-04-13 kl 10:01