Etikettarkiv: Förskola

Kompispresent

Häromdagen följde Viggo med hem efter fotbollsskolan och han hade ett paket till M med sig i ryggsäcken.
Eftersom det inte var Ms födelsedag eller ens namnsdag, haha, så var det extra spännande vad det där paketet innehöll.

I paketet låg ett Paracordarmband. Pyssliga duktiga Karin hade gjort det och Viggo hade valt färger som han ville att M skulle ha och trodde han skulle tycka om 🙂
M är ju en riktig detaljfreak och hade så klart lagt märke till Viggos armband på direkten när han kom med dem på sig i skolan före sommarlovet. Han tyckte de var så fina och ville självklart ha egna så att han blev glad över presenten gick det inte att ta miste på.
Han har haft sitt armband på sig mest hela tiden efter i måndags. Knäpper av det, vill ha hjälp att knäppa på det igen, pillar på det, och blev så klart superarg på vår lika mycket detaljfreaka Baileys som noterade direkt vad som satt runt handleden på honom och försöker att bita loss det [han är helt galen i armband den där hunden och ser direkt om man har något på sig] men som tur var inte lyckades att förstöra det.

Dessa två grabbar har känt varandra sen de var strax före två år gamla och började på samma förskola.
De är så goa mot varandra när de tycker att det behövs lite omtanke och de är samtidigt världsbäst på att trigga igång varandra i lek som gör dem i stort sett okontaktbara för omvärlden.
Förhoppningsvis fortsätter de att vara kompisar och det förstnämnda likaså medans det andra kanske lugnas ned lite grann i alla fall när de mognar till sig eller hur man nu ska tänka. Att de har kul det märks men ibland skulle man önska att det märktes bara lite lite grann mindre, haha.

En kanonfin omtyckt present var det som gav mersmak så nu finns önskemål om att vi ska beställa hem egna paracordband, eller fallskärmslina som banden också verkar heta, och spännen och pyssla armband även vi. Jag ska bara lära mig lite olika flättekniker först så det går att föra lite olika varianter och utseenden på dem.
När L fick se Ms armband ville han också ha ett så jag får helt enkelt ta och lära mig hur man gör. Kul med ett nytt pysselprojekt 🙂

bloglovin 2015-06-24 kl 12:42
Annonser via Bloggpartner.se

Personliga små tavlor till förskolefröknar


Mobilbilder på de fyra små tavlorna till fröknarna på förskolan J.

Jag fick en förfrågan om en sån rolig liten personlig tavla som jag absolut ville göra ett försök till att få ihop något utav.
Önskemålen var tydliga och det gjorde ju det hela lite enklare då jag inte behövde fundera så mycket på egen hand.
En färg till varje fröken, texten en förtjusande fröken, vi gillar dig samt kram från… i ett enkelt lite barnsligt typsnitt och en uggla i två nyanser på varje tavla i färger som matchar frökens namn.

Jag har fyra varianter av Ugglan Cools ögon. Blicken till höger, vänster, rakt fram eller på näbben. Varje fröken fick sin egen variant av uggla vilket skiljer tavlorna lite åt och det kan ju vara kul att inte få exakt likadana.

Beställaren blev supernöjd med utkasten hon fick via mail och nu är de små tavlorna, printade i 12×12 cm format och utan min stämpel på dem så klart, på väg med posten och ska sen ramas in.
Hoppas att även fröknarna blir glada över dem.

bloglovin 2015-06-02 kl 13:19

Sommarpresenter till förskolefröknarna juni 2014

Att det snart är slut på förskoletiden och inte bara ett slut som innebär semester/sommarlov märks tydligt.
Den här terminen har det fokus på vad som komma skall till hösten nämligen att vår fina kille, minsting som numera inte är så liten längre, tar sitt allra första steg in i skolvärlden med start i förskoleklass.
Flera gånger har femåringarna tillsammans med en förskolefröken och även ensamma varit på besök i skolan. Fått rundvandring, umgåtts med nya klassen, träffat blivande fröken, fått med sig klassisk sommarläxa likt den som W fick för fem år sen när hon skulle börja i skolan, och ätit mat i matsalen som går under benämningen ”stora matsalen” för M.
Barnen har även inskolats på fritids flera gånger och vi föräldrar har fått vara med på informationsmöten och fylla i diverse papper inför skolstarten.
Livet upprepar sig alltså och jag med mina små anteckningar, blogginlägg, minnen och känslor högt och lågt känner en massa bubbel inombords över vart vi är i livet just nu. Tiden går fort och det känns som att sen W började i skolan så har den ökat i tempo än mer men mer om detta i ett annat inlägg tror jag.

Det är alltså hej och tack nu som gäller efter nästan två år på äldreavdelningen även om det fortfarande kvarstår ett antal veckor innan vi har semester men för att inte missa någon av fröknarna när de går på semester så gav M en tackpresent till dem redan igår.

Att ge något som tack för terminen som gått, och nu även som tack för tiden på förskolan, känns kul att göra men därmed inte sagt att man måste göra det. Det finns många olika tankar kring detta har jag förstått efter att ha pratat med andra föräldrar på förskolan men var och en gör ju som den vill och vi vill ge dem något.
Jag tycker att det är superkul att pyssla ihop något, att slå in, att visa uppskattning och kanske ge något som består, är till glädje, och kanske kommer till användning för den som får det och M är killen som gärna ger bort och som tycker om sina fröknar det märks då han gärna frivilligt väljer att krama om dem de flesta av dagarna vid hämtning.

Årets sommarpresent gånger tre blev en vit örtkruka, en sådan som jag själv har sen några månader tillbaka och som fungerar utmärkt att bevara vattensuktande färska örter/kryddor fräscha länge och en kryddsax med fem klippskär.
Jag köpte en stor persilja och satte i varje kruka och i persiljan stack jag ner grillpinnar med en tråd mellan som jag satt rödprickig tejp på och klippt till som små vimplar. En enkel dekoration men som gjorde sig fint mot den gröna persiljan.
Som en liten bonus printade jag Ws och min sommartavla med röd text så klart och ramade in i en liten vit 12×12 cm ram. Lite somriga ord är alltid mysigt och i miniformat blir tavlan lättplacerad.

Det mesta blir festligt inslaget i cellofan så jag gjorde tre paket omgivna av detta inte helt medgörliga inslagspappret och det röda och prickiga temat fanns med i snören runt kryddsaxen, runt cellofanen och sen även på det photoshopade kortet med en favoritbild på M och några tackord från oss.

På fredag slutar W fjärde klass och då ska hon ge sina två lärare en liten sommarpresent.
Det blir inte samma som ovan men dock något som ska pysslas lite grann med men det gör vi tillsammans jag och W. Frågan är bara när vi ska hinna med det. Om en timme är det samling på fotbollsplan och en timme senare är det sen match som vi alla ska vara med och se.
W som varit väldigt förkyld med feber och halsont är bara snorig just nu och ska spela ikväll.
Hon är lagkapten och det innebär att jag ska ha med mig alla tjejernas matchkläder hem och tvätta dem.
Imorgon bitti blir det tandläkarbesök, jag har planeringsdag med inriktning på barn och familj, W har festival och ska vara utklädd i skolan, och sen är det fotbollsträning, matchkläder som ska lämnas, tårta som ska bakas med mera inför fredagens skolavslutning som lär bli fantastisk då den är i Domkyrkan och är det något jag älskar både vad gäller minnen från mina egna skolavslutningar men även efter att ha spelat på ett hundratal i många år så är det skolavslutningar i kyrkan med körsång och orgelspel på Den blomstertid nu kommer.
Jag kommer helt garanterat att vara tokrörd 🙂

bloglovin 2014-06-11 kl 18:03

Två små milstolpar

Vi betar av små milstolpar hela tiden nu känns det som. Framförallt är det M som står för dem då han bockar av det ena efter det andra mot målet som är att efter sommaren så börjar han i förskoleklass.

Mentalt så betar även jag av. Det där sista gången ljuder då och då i mitt huvud och vissa saker är lite svårare att ta in än andra även om det går så klart.
Det är svårt att förstå att familjens yngsta medlem inte är så ung längre. Igår på bvc frågade han sköterskan vad det var för något som stod på ett bord.
En våg för bebisar var vad det var.
Han skrattade till och trodde inte att han legat på en sån och blivit vägd.
Nä när man ser honom så är det svårt att tro att det varit så. Att det inte alls är länge sen, eller i alla fall inte tillräckligt längesen för att jag inte ska komma ihåg det, att han var en bebis.
En smått ofattbar och lite svindlande tanke på flera sätt och av flera anledningar. Kanske även den för att det inte blir fler barn nu.

Igår var vi alltså på den allra sista bvc-kontrollen. Nu lämnas papprena vidare till skolan med några anteckningar i som både jag och sköterskan tyckte kunde vara bra om de stod med.
M vägdes och mättes och fick en spruta i vänster arm.
Sköterskan var en helt ny för oss och M var nervös över den där sprutan. Hon pratade med honom lite grann före och frågade honom om han viste vad han skulle göra hos henne.
M hade stenkoll på det för det hade vi pratat om hemma.
Hon visade vart sprutan skulle tas och M höll fram armen. Han fick en stor såpbubbelburk där man kunde blåsa en massa bubblor på en och samma gång.
Denna skulle han få prova inomhus vilket var lite extra spännande eftersom han absolut inte får blåsa såpbubblor inomhus hemma.
Han blåste och vips så var spruttagningen över och när sköterskan satte på plåstret som M själv valt så sa han aj och klagade över att det gjorde ont men mer än lite klag blev det inte förrän han skulle sova igår kväll då det gjorde ont på armen sa han.
Det var inte så att hon lurade honom, han visste att han skulle få den, men hon fick hans fokus att vara någon annanstans och han satt helt stilla utan att jag ens behövde hålla fast honom. Vi blåste bubblor tillsammans och det hela var över på en sekund.
Så otroligt skönt och jag andades ut.
Bvc sköterskan var verkligen kanon med M. Sen antar jag att det även handlar om att den sköterska som vi haft tidigare varit så sanslöst usel på sitt jobb att när det väl kommer någon som fungerar med både barn och föräldrar och som kan sitt jobb så är det ju inte konstigt att jag lovprisar hon vi träffade igår.

Efter bvcbesöket åkte vi till förskolan och M hade med sig sin lilla groda i gelematerial som han valde själv på bvc och visade för kompisarna.
Stolt som tusan över att han tog den där sprutan och nu är klar för skolan 🙂


iPhonebilder en blivande skolkille med sina nya arbetshandskar tänkta att användas
när han byter till sommardäck på min bil inom kort 🙂

Gårdagen innehöll även en stund kring det stora barnet.
Där kan man verkligen prata om stor. Att hon har varit en liten bebis är än svårare att förstå. Min förstfödda lilla tjej som nu är både är liten och stor och pendlar där emellan hela tiden.
Åker buss, går i skolan, pluggar, går upp själv nästan alla av veckans skoldagar och fixar i ordning sig och gör frukost [jag får gå upp än tidigare nu om jag vill göra frukost till henne eller sitta ner vid frukostbordet tillsammans med henne], funderar och tänker mycket och har de senaste månaderna mognat en hel del jämfört med hur hon var när hon började i årskurs fyra efter sommaren.

Gårdagens utvecklingssamtal var ett bra sådant. W berättade själv sin skrivna utvärdering och vad hon tyckte om både ämnen och miljö i skolan, mat och kompisar.
Hon kom även med egna initiativ från när det skulle göras en Iup och även om klockan var fyra på tisdagseftermiddagen och hon pratat en massa och vi ägnat en hel timme åt att prata om henne och med henne så tyckte jag att hon ändå lyckades hålla sig koncentrerad och fokuserad på det som diskuterades.

Hon är duktig och kämpar på bra med mycket och det värmer och glädjer att höra och jag vill inget hellre än att stå vid hennes sida och stöda och få följa med på hennes väg framåt så mycket jag bara får och kan.

Imorgon blir det en jättelång dag i skolan för W då de har musikalföreställningar på deras vikingamusikal Midvinterblot.
Vi föräldrar är välkomna till föreställningen klockan 19. Jag jobbar tyvärr och kommer att komma för sent men hoppas ändå att få se henne på scen.
I april blir det jubileumskonsert på CCC med alla musikklasserna på Norrstrand och det händer säkert mer i skolan med framträdanden under våren som jag inte har koll på just nu men vad jag vet är att hon älskar att sjunga och att ha musiken kring sig och säger aldrig att hon vill tillbaka till sin gamla skola så att hon sökte och sen bytte skola var så rätt DET är en så himla skön känsla det och vad så kul med all musik.


iPhonebilder på W som kan allt enligt M som kämpar och kämpar för att också kunna göra allt det som hans stora fina syster kan. Ibland får han ovärderlig hjälp, som i helgen som gick ♥

bloglovin 2014-03-26 kl 13:01

Skånevädret & julpysselpåse

God morgon från ett blåsigt och regnigt Skåne!
På gatan är det regnpölar och det blåser så att träden rör yvigt på sig.
Jag är ju ingen vinter och snömänniska men nog kan jag tycka att det just kring jul kan få vara lite grann vitt på marken i alla fall. Det ger ju julkänsla och för barnens skull så vore det gott med vinterlandskap. De vill inget hellre än att vara ute i snön och leka.

Idag hade jag tänkt att vi skulle åka ut till havet. Njuta av frisk vind, krusiga vågor och den frihetskänsla som det underbara saltvattnet och de öppna vidderna ger.
Kombinationen av piskande regn och de friska vindarna gör att vi skjuter upp havsmyset. Det kan ju tänkas bli regn även under resten av vår vistelse här nere och då kommer jag att åka ut dit ändå för att vara i Skåne utan att ha varit vid havet är inte tänkbart men som sagt vi skjuter upp det. Kanske vankas det finare väder frampå.

I väntan på att julafton ska komma ska vi idag troligtvis ha playdate med kusinerna. Något som båda barnen längtar enormt efter. De skulle kunna umgås med sina kusiner varenda dag när vi är här nere och även jag tycker att det är trevligt att vara med svägerskan som är ensam med sina kids när min storebror jobbar så det blir nog en bra 21 december även om vädret är nedrigt.

Med sig hem från förskolan i onsdags hade M en papperspåse innehållandes lite smått och gott som han julpysslat tillsammans med sina fröknar och kompisar.
Förra året fanns det knappt något i hans julpåse då jag dagen efter julfesten i början av december plockade hem honom från förskolan då kräksjukan drog igång och med vårt fulla decemberschema med luciakonsert, Ws födelsedag och sen vår resa till Skåne över julen vilel jag för allt vad jag kunde försöka undvika att vi drabbades av den där äckelsjukan.

I år har det varit lugnt på sjukdomsfronten och M har kunnat tillbringa varenda dag på förskolan precis som det ska vara.
Det betyder att i hans julpåse fanns inte bara den lilla julklappen från förskolan till honom själv som ska öppnas på julafton utan även sådant han julpysslat.
En söt julgransdekoration, ett egengjort julkort och sen en inslagen julklapp. Den var tydligen mycket ömtålig så jag vågade inte packa ned den och ta med den till Skåne med tanke på hur vi skulle färdas så den finns kvar hemma hos L.
Jag ville öppna den hemma eftersom den inte skulle med i packningen men det fick jag inte för M.
Det var en julklapp och den skulle minsann inte öppnas före julafton. Då fick det hellre bli efter julafton bestämde han.
Det var bara att stilla nyfikenheten och lägga julklappen hemma i väntan på att vi kommer hem igen efter julfirandet här nere.
Jag som älskar pyssel och allra helst sådant som barnen gjort själva ser mycket framemot att få öppna det vita lilla paketet 🙂

bloglovin 2013-12-21 kl 10:05

Redo för sista julfesten

En kväll med jul ikväll. L är på julbord med jobbet och jag och barnen sticker vi iväg på julfest på Ms förskoleavdelning. Bra att sprida ut juligheterna i denna hektiska och fullbokade månad tycker jag.

Tomteluvan är provad och nedpackad, likaså lucialinnet, stjärngossestruten och guldstjärnan som glimmat så fint i solens strålar under eftermiddagen idag.
Jag tror att det är avdelningens alla 08:e killar som ska vara stjärngossar i årets luciatåg. Hörde M sjunga Staffan Stalledräng tidigare så detta kan bli en kväll med lite tårar i ögonvrån hos mig.
Ännu en sista grej som bockas av. Nästa jul är detta en skolkille som ska ha sitt allra första jullov. En otrolig tanke!

Dags att stuva in oss i bilen. Trevlig kväll på er!

bloglovin 2013-12-03 kl 17:01

Lek & fika en hösteftermiddag

Igår eftermiddags bjöd Karlstad på ännu en dag med fantastiskt höstväder.
Strålande sol, sprakande höstfärger och mild höstluft.
Efter avklarat arbetspass lämnade vi huset allesammans. L åkte till golfbanan medans jag och barnen packade cyklarna med kameraväska, fika och lite extra kläder.
Vi cyklade till en av områdets förskolor där det lyxigt nog är helt ok att leka med barnen när verksamheten inte är igång.

På vägen dit stannade vi där träden var alldeles särskilt vackra och där det fanns en kulle som barnen blev sugna på att springa upp och ned för.
Jag gjorde ett försök till att fånga dem på bild med min lånade kamera då jag fortfarande inte tagit itu med min egens krasslighet.
Jag har bara snabbkikat igenom bilderna men kanske finns det någon användbar till lite allt möjligt smått och gott frampå.

Vi hade bestämt träff med Charlotte och tjejerna i lekparken och när de väl dök upp så blev det några timmars lek och fika. Den franska chokladkakan åkte med till parken tillsammans med några kanelbullar och kex som vi sköljde ned med kaffe och saft.
Vi dukade upp alltsammans på ett av fikaborden och det såg stundtals ut som ett mindre slagfält men trevligt var det och det hanns med både fika, kisspromenader och toabesök men framförallt mycket lek.
Extra mysigt var det att W ville följa med och att se henne ägna flera timmar åt att leka och vara barn.
Hon är snart tio år och fyller sina dagar med så mycket. Att se henne bara vara och leka som ett barn gjorde både mig och henne gott tror jag.
Barn behöver få vara barn fullt ut ibland och i den här mellangångsåldern som hon är i nu där hon ena stunden är stor och klarar sig själv och nästa kanske inte lika stor så var det några timmars skönt break med lek.

Fika, sandlådegrävande ner till underjorden, en hoppande liten A och höstfärger som speglar sig i mobilen…

bloglovin 2013-10-14 kl 09:37

Waterfall braid, opererad arm, bloggning & ögonblick

Redan onsdag! Allt rusar verkligen på!

M är på förskolan och jag har lunchrast på jobbet.
Jag kommer på mig själv med att tänka lite extra på M från och till även idag.
En timme efter att jag hämtat honom igår så sa han att han hade ont i armen.
Det är ju inte konstigt om det känns mer smärta efter första dagen tillbaka och tillsammans med alla kompisar och många timmars lek. Det hade inte hänt något men då risken att skada armen är större nu så nära efter operationen så är det klart att både jag och även M själv då och då tänker mer på den där armen för tillfället.
Han var dock väldigt glad över att vara tillbaka igår efter några dagar i lugnt tillstånd med flytande och suppar mot smärta så det kändes bra.

I ryggsäcken igår hade han, på eget initiativ, pinnarna som fram tills i fredags satt inuti hans höger arm.  När jag pratade med en av förknarna vid lämningen såg jag hur han gick omkring bland kompisarna och visade dem. Jag tyckte inte att han sa något och det gjorde han troligtvis inte heller för han är lite extra blyg så där om morgonen. Han gick bara runt och visade upp dem för sina vänner och hoppades nog att de förstod vad det var och det tyder på att detta är en ganska stor grej för honom ♥

Som sagt, dagarna fortsätter att rusa på, och jag har inte så mycket nytt att dela med mig av till er på bloggfronten idag heller.
Därmed inte sagt att det inte är fullt upp för det är det och det av väldigt blandat slag.
I måndags kväll var det någonslags kaos hemma och något liknande upprepade sig även igår morse och någon mer gång under eftermiddagen. Strax före lunch igår fick jag ett telefonsamtal från en sköterska och jag pratade även med fler därefter.
Det är inte helt lätt med allt och vardagarna ibland. Tidiga morgnar med trötthet. Alla morgonbestyr som lätt blir stressiga, tider att passa, heldagar på bortaplan i skola och på arbete, läxor, aktiviteter, syskonbråk, mer läxor, ständigt småsnoriga och lite hösttrötta och sen en massa mer däremellan.
Somliga dagar är lite mer tungrodda och grubbliga än andra och mörkt är det dessutom ute både när jag går upp, när jag kikar ut genom fönstret när jag sitter vid köksbordet och gör läxor tillsammans med W och när jag går och lägger mig. Det må vara mysigt med mörker och tända ljus och hösten är ju så vacker i all sin färgprakt men jag är sannerligen en vår och sommarmänniska ut i fingerspetsarna.

Även om det är lite lugnt på bloggen just nu så är det som sagt inte det minsta lugnt in the real life. Däremot så väljer jag vad jag vill dela med mig utav på bloggen, den är ju fortfarande och kommer alltid att vara bara några ögonblick, små som stora, av mina dagar, och när det är fullt upp med annat och följderna av det ger en massa funderingar och tankar som maler så tenderar det att bli lite tomt här inne.
Vissa saker platsar inte här även om jag har god lust att ibland skriva bara för den sköna känslan av att skriva av mig om både det ena och det andra, ventilera, och kanske även få tips och andra synvinklar på saker.
När det gäller barnen så kommer de att florera mindre i detalj här på bloggen i takt med att de blir äldre. Så är det redan med W.
De finns ju med massor ändå men just detaljer, vissa tankar ord och handling, en del med- och motgångar skriver jag inte längre om när det gäller W.
Hon är så stor nu och det finns så många runt omkring henne, både vänner, skolkamrater, lärare och andra, som läser här då och då och jag har varken rätt eller lust att lämna ut hennes privatliv.
När hon finns med är det nu oftast av en mer allmän karaktär, eller på och med sådant som hon själv vill och tyckt är ok. Ibland är inläggen med fokus på mig som mamma till barnen och då kanske man kan tänka vidare därifrån men alla tolkningar behöver inte vara de som stämmer.
Jag vet flera som läser bloggen som jag inte skulle ha några problem med att skriva ut vissa saker i mer detalj till, min mamma bland annat, några vänner, en del släkt, men så är ni ju många andra också som kikar in här varje dag, vilket jag är så oerhört glad över, men så länge bloggen är olåst stannar det vid planet personligt men inte privat och som hos de flesta bloggare så är bloggen bara en liten del av min och vår vardag.
Ett litet ögonblick av dygnets tjugofyra timmar. Små som stora ögonblick. Inte mindre äkta för det men dock milslångt ifrån allt som ständigt pågår, sker, tänks eller är i görningen.
Det som förvånar mig en smula är att en del verkar tro att det som visas på bloggen är det som sen fortgår resten av det dygnet.
Att vi lever i ett enda sockerrus av rosa lycka och halkar omkring i vardagen på bananskal typ.
De flesta inläggen är ju lösryckta delar av ett helt dygn, något som sker eller skett just då, som jag väljer att dela med mig av i ord och bild. Inte något som vi kanske gör eller befinner oss i tre timmar efter att inlägget väl publicerades.
Självklart för mig och för de flesta som bloggar själv tror jag men kanske inte för en del läsare.
Som sagt, allt är äkta, men det är däremot en sån extremt liten del av våra dagar och vårt liv.

Jag är så glad över allt som bloggen ger mig. Älskar verkligen att skriva och hålla på med bilder. Dokumentera, inspirera och låta mig inspireras av andra. Snöa in på vissa saker, samla på mig en receptbank med egna noteringar om det jag bakat eller lagat, notera saker som barnen gjort och sagt och gjort och ha möjligheten att gå tillbaka i denna lättillgängliga dagbok som bloggen blivit efter flera års bloggande.
Det är fantastiskt och ger mig fortfarande så pass mycket glädje att jag inte tänker sluta att blogga som det känns just nu.
Bloggandet och bloggen har ju även givit mig och W, som är oerhört medveten om just detta och tycker om bloggen, ett helt fantastiskt händelserikt år 2012 och 2013 genom vår resa med Bloggbussen som resulterade i en vinstresa och titeln Sveriges bästa Barnsligt-Skoj-bloggare och fler resor.
Däremot så kanske det blir lite lugnare här inne då och då och det är väl oftast när livet kommer emellan så att säga. När dagarna fylls mycket av sådant som inte platsar på bloggen och som tar tid och energi och som just nu gör mig lite down och slut men så får det väl vara när det är så helt enkelt.

Mina barn är mitt allt, som ständigt finns i mina tankar när jag inte är nära dem och jag gör allt för dem men ibland är det slitsamt. Jag tror inte på försköning av just detta faktum att det är tufft i mammarollen ibland. Varken i bloggen eller inför dem.
Just har vi en retsam femåring som även tar efter sin storasysters något tweenieaktiga beteende och som influerats av ord och annat utifrån. Så ser det ut nu och när det blandas med tidiga morgnar, jobb, ny skola och nya rutiner, läxor, aktiviteter för stora tjejen och en massa mer så blir det lätt lite för mycket.

Nu har jag ältat färdigt här och ska fortsätta med dagen som inte är slut på många timmar ännu. Viva la vida ska transponeras till en lägre tonart. Det är mitt första to do just nu!

Bilderna hänger inte alls ihop med texten men då inlägget ändå är rörigt så varför inte liksom… Förra måndagen var W hos frisören för allra första gången. Jag har klippt topparna på henne och det har jag nog gjort för sista gången för jag hörde henne berätta att jag minsann klipper snett. Oops där! Nu vill hon att vi ska köpa äkta frisörschampo och balsam för så underbart lent som hennes hår var efter tvättning, klippning, plattning, flätning och lite färg i en slinga har det aldrig varit. Hon påpekade det i nästan en hel veckas tid.

Själv har jag övat på att göra en Waterfall braid som Yosefin gjorde på W efter klippningen. Inte helt lätt att göra på mig själv men på W fick jag till det. Dock inte lika fin som den hon hade på måndagen men med lite mer övning så kanske den sitter där en dag. En underbart fin fläta är det!

Om ni undrar varför M sitter i frisörstolen så lyckades han charma sig till lite mer färg i sitt hår trots att hans frisör inte ens jobbade den dagen vi var där. Blyg som han är så måste jag ge honom cred som lyckades få till den där färgade hårslingan 🙂

bloglovin 2013-10-09 kl 12:59

5 år gammal och operationsdagen är här

Det är ca en och en halv vecka sen som vi firade här hemma på morgonen med paket, tårta, fem tända ljus, flagga, ballonger och girlanger. Då fyllde den finaste killen jag vet fem år vilket är totalt ofattbart för mig att han nu är hela fem år gammal!

Att det är fem år sen den där kvällen då han valde att komma ut. Han hade bestämt sig för att den 23, dagen efter Ls födelsedag, skulle han ut och han lyckades med en minuts marginal till nästa dygn.

Det senaste året har gått så fort och utvecklingen har rusat framåt. Suget efter att börja skolan finns vilket inte är så konstigt med en storasyster som han ser upp till och vill göra likadant som och han frågar ofta när det är hans tur att börja i skolan men han älskar att vara på förskolan och leka med alla kompisar.
Han är fortfarande en mycket blyg och försiktig pojke kring människor som han inte känner men han har nog ändå blivit en smula modigare än tidigare.

Han säger så många fina underbara saker som smälter mitt hjärta samtidigt som det i honom har blommat fram en riktig liten retsticka det senaste året. Oerhört tacksamt är det att retas med storasyster som tänder på alla cylindrarna på direkten och skrik och bråk hörs lång väg när de är igång.
Men när det bara är han och jag är det lugna puckar. Han delar med sig av alla sina tankar och funderingar på livet. Jag förundras. När han tar min hand och pussar den och tittar på mig utan att säga något för ord behövs liksom inte då så smälter mitt hjärta.
Fantastiska fina lilla barn vad du gör mig lycklig♥

Favoritpaketet på födelsedagen var så klart Lego City polisstationen.
Många gånger har jag fått höra tack från honom för den.
När jag och L hade byggt ihop hela stationen så satt han och tittade på den och sen kom det – mamma när jag ser det här blir jag så glad att det glänser i mina ögon ♥

Önskan om ett barnkalas för kompisarna på förskolan med flera finns så det ska jag försöka att få till en eftermiddag inom kort är tanken.
M spånar på lite olika teman på kalaset [vart han nu fått det ifrån för jag har inte pratat om något sådant] och han har nämnt allt ifrån Legokalas, Tomas tåg till piratkalas.
Jag funderar på att vara någonstans där det finns lite mer plats än här hemma men än så länge är det bara på funderingsstadiet. W hade sitt första kompiskalas när hon hade fyllt fem så självklart ska även M få ha det om han vill.

Idag är jag uppe extra tidigt.
Jag har sovit mindre bra i natt och det känns som att jag mest legat och vridit på mig och inte sovit alls.
Anledningen är dagen idag så klart.
Strax ska jag väcka M och sen är det påklädning, tandborstning och sen packar vi in oss, ryggsäcken och ambulansigelkotten och hunden i bilen och åker mot centralsjukhuset.

Det är en efterlängtad dag idag även om jag känner ett visst obehag.
6.45 ska vi befinna oss på barndagvården och under dagen idag blir det operation.
Idag är dagen då vi ska avsluta och sätta punkt för det som hände den 30 maj i Rottneros park.
En efterlängtad dag känner jag för det ska bli oerhört skönt att få avsluta allt som har med olyckan att göra.
Att inte ha något mer framför oss utan kunna vända blad fullt ut.

De ska öppna i armen och ta ut de titanstänger som sitter från armbågen ungefär och ner till handleden i höger arm som behövdes finnas där för att armen som var helt av på två ställen skulle kunna läka ihop. Ingen svår eller stor operation väntar och det kunde ju varit värre som M själv säger – han kunde ju brutit huvudet!?

I dagsläget ser man tydligt på Ms arm vart de har öppnat när de opererade in dem.
Det är mörka cirklar som är lite upphöjda. Han har även ett tydligt ärr där skelettet stack ut genom armen på honom och ärr får vi nog leva med men det är inget jag bryr mig om.
Jag vill bara att allt ska gå bra och får jag önska så vill jag att uppvakningen efter operationen ska gå bättre än sist och att vi får komma direkt upp på dagvården efter uppvaksavdelningen och skippar intensivvårdsavdelningen den här gången.
Inga komplikationer eller andra saker utom kontroll. Jag ogillar att sätta mig i bilen och åka till sjukhuset och inte ha kontroll fullt ut.
Väntan under tiden när man inte vet hur det har gått. Inte veta hur han reagerar efteråt. Hur länge vi blir kvar osv.

L jobbar och skjutsar W till skolan så det är jag och M som håller ställningarna idag och jag må låta klen men jag känner mig nästan lite illamående över att det nu snart är dags att åka.
Jag räknar med att vara ridskolan med W ikväll så hur det än är när klockan närmar sig 18 så får nog L ta över då och jag få ett välbehövligt break från allt vad sjukhus heter.

Nu ska jag gå upp och väcka min fina kille som igår när jag låg bredvid honom och sjöng godnattsångerna sa att han inte alls ville operera sig om han var tvungen att blunda för då blir allting så mörkt och han blir rädd. Älskade barn♥

Njut av fredagen alla fina!

bloglovin 2013-10-04 kl 05:32

Slut på semestern & paj med två goda ingredienser

Idag har vi mjukstartat vardagen lite grann efter fem veckors semester och sommarlov. L har börjat jobba och jag har varit hemma med barnen.
Jag och M har ägnat dagen åt att röja upp under carporten. Burit bräder och kämpat med att få upp dem på konsolerna i garaget, plockat och fixat med allt skräp och småsaker efter dörrmålningen [än återstår skruvning av dörrhandtag och lås på en av dörrarna], jag har målat de sista trettio centimetrarna av bräderna som går fram till trädäcket längs med altanen en sista gång och sen lagt natursten i en hög där altantakets stuprör kommer ner.
Nu behövs det en kärra och en tur till tippen för att få bort de gamla utemöblerna samt en hel drös med kartonger och grenar för att det ska kännas riktigt bra.

Imorgon börjar vardagen även för mig.
Jag tänkte mjukstarta med att grovplanera för barnkörernas uppsjungningar, skriva brev med höstens startdatum, och lite annat beroende på hur mycket inbokat det finns för mig att göra resten av veckans dagar.

M ska till förskolan. Han har stenkoll på att hans sommarlov nu är slut.
Jag har lagt fram kläder och packat en väska full med sådant som ska ligga i korgen vid hans plats ifall han behöver byta om när han är där.
Inser att regnkläder är något vi måste köpa nytt till honom och byxor.
Han har både vuxit och slitit ut och ramlat så att det i byxväg i stort sett inte finns någonting för honom att ha på sig i garderoben upptäckte jag nu ikväll när jag rensade och sorterade.
Det har ju verkligen varit en kanonsommar vädermässigt så långa byxor är något vi knappt använt alls.

W kom hem från sjuttiofem minuters fotbollsträning ikväll totalt genomblöt.
Så blöt att hon grät för att hon frös så mycket vilket inte är konstigt för även om hon hade regnskyddande jacka  sig när hon cyklade iväg i regnet så hade hon ju sen tränat i ösregn och därefter cyklat hem i samma väder.
Kroppen var iskall och hon sprang in och kröp ner i sin säng när hon fått av sig alla kläderna, fotbollsstrumpor och benskydd och ville inte alls duscha.
Men efter en massa sura miner och skrik förstod hon väl att hon inte skull komma undan och sen efter en varm dusch, varma torra kläder och middag så var hon nästan som en ny människa.

Själv bakade jag en blåbärspaj.
Det är så sällan vi äter blåbär men idag kunde jag inte motstå att köpa en ask utanför Ica.
Pajdegen gjorde jag på klassiskt vis men sen fick jag för mig att jag skulle ha i mina två favoritingredienser så 1 dl kokos och ca 100 gram riven mandelmassa hamnade i pajdegen och resultatet blev precis så gott som jag föreställt mig.

Varm paj, nattsvarta blåbär, kall vaniljsås, regn och åska och därmed är sommaren 2013, och även årets semester, slut för den här gången.
Vemodigt och trist tycker jag som inte alls vill ha vardag utan fortsätta att vara hemma med barnen, åtminstone så länge de inte bråkar med varandra, och fixa och pyssla lite med allt möjligt…

bloglovin 2013-08-12 kl 20:38