Etikettarkiv: Gallbesvär

Magsmärtor from hell

Nu har jag avklarat dagens jobbpass som gick bra.
Igår kväll trodde jag knappt att jag skulle kunna ta mig till jobbet idag. När jag åkte och hämtade M på förskolan halv fyra fick jag jätteont högt upp i magen.
Det släppte dock efter tio minuter men när vi väl kom hem så började det igen.

Det gjorde så ont att jag knappt fick av mig kläderna. Jag hängde i trappen för att kunna kontrollera smärtan men det gick inget vidare.
Det gjorde ont hur jag än stod eller satt eller lutade mig och när smärtan ökade sa jag till W att hon skulle ringa L och berätta så han visste om hur det låg till. Mest för att han inte skulle veta ifall det skulle bli än värre.

Det blev det.
Jag tog mig upp och fick av mig kläderna. Försökte lägga mig på sängen men det gick inte. Det gjorde så ont hela tiden. Jag fick ingen återhämtning utan smärtan var konstant och det fanns verkligen ingen ställning som den lättade i.
Den kom från samma ställe som tidigare gånger, långt upp i magen. Då har den kommit för att jag ätit ägg eller någonslags mat med ägg i tror jag. Igår åt jag en stor portion äggnudlar och lite av den kycklinggryta som L tillagade i torsdgaskväll som förvisso var stark men inte starkare än något jag ätit tidigare.
Detta åt jag strax efter ett och smärtan började halv fyra. Vet inte om det var det som utlöste det men kanske.

Jag tog mig till toaletten och varvade att ligga på golvet och i toalettstolen för att föröka få upp lunchen och däremellan rabblade jag diverse ord som smärtan fick mig att säga.
Efter en stund gjorde det så ont att jag trodde jag skulle svimma. Såg stjärnor bakom mina stngda ögonlock.
Ropade till W att hon skulle ringa hem L efter nästan en timme i detta tillstånd då jag trodde att jag skulle behöva åka in när det inte blev bättre.
Då var det verkligen tungt. Jag tänkte på barnen om jag skulle bli liggandes avsvimmad på toalettgolvet, om jag skulle behöva ta en ambulans osv.
Jag kunde inte ringa själv så ont gjorde det. De gjorde mer ont än vad jag minns att det gjorde att föda mina barn eller så var det smärtan och att inte veta vad det var för smärta eller hur det skulle utveckla sig som i kombination gav dessa tankar.

Jag hörde att L kom hem och det var skönt att kunna släppa tanken på barnen.
Jag kämpade i nästan två timmars tid med huvudet i toalettstolen för att få upp den lunch jag ätit många timmar tidigare.
Gick till sängen någongång men det gick inte att ligga ner.
Det enda som fick mig att inte känna lika mycket smärta var att försöka vända kroppen ut och in om ni ursäktar.

Jag mådde inte illa en endaste gång utan det var bara det onda långt upp i magen jag led av.
Efter nästan två timmar, strax före halv sex släppte smärtan, och det var fantastiskt skönt.
Jag låg kvar på toaletten och kände hur kroppen slappnade av. Likblek, svettig, sminket långt ner i knävecken, rödmosig i ansiktet av all ansträngning och helt matt.

Jag hade inte ont längre. Allt bara försvann.
Kvällen tillbringade jag sittandes slumrandes i soffan. Matt i kroppen, med en förstörd röst av allt kräkande, flammig i ansiktet av samma anledning och en öm kropp.

Jag har inte mått illa en endaste gång, varken igår eller idag, så kräksjuka är det inte. Kräkningarna handlade bara om jag ville ha upp det jag ätit för att då kanske bli av med smärtan.
L tror inte heller gallbesvär längre då smärtan sitter högt upp i mitten av magen och strålar ut därifrån.
Inflammerad magmun, magkatarr m.m. pratade han om men jag har inte haft någon märkbar halsbränna.
Jag vet inte. Var det den starka maten och äggnudlarna som utlöste det eller är det något annat.
Antar att jag borde gå iväg och kolla upp detta men jag drar mig för det.
Trodde att jag kunde hålla det i shack genom att undvika ägg vilket jag ju föll på med äggnudlarna men om jag tänker mig för lite bättre så borde det kanske gå… Gillar inte att vara en del av sjukvården ju.

Idag är jag öm i och på hela magen, har ont i höger höft, ett blåmärke på ena armen som är av hängandet på toalettstolen, rösten är totalt kass, huden i ansiktet på mig har reagerat av allt påtvingat kräkande antar jag för jag är rödflammigt och prickig och så himla trött. Överkörd av tåget typ…
Men jag kan äta och dricka och har inte magsmärtan kvar skönt nog även om jag är lite rädd för att jag ska få ont igen så jag vågar nog inte äta vad som helst idag.
Planer på att ha hit vänner ikväll finns inte längre. W mår bra och idag är hon lyckligt nog bara lätt förkyld men jag är helt slut och ska jobba heldag imorgon så den lilla energi jag kan uppbåda får bli till att laga lite mat till kvällen, se melodifestivalen, och ladda inför morgondagens jobbpass.

bloglovin 2013-02-16 kl 14:58
Annonser via Bloggpartner.se

Tip top – not

Idag är det minst sagt segt och jag är glad att jag är ledig för att jobba skulle jag nog inte orka med idag även om det är väldigt frustrerande att vara ledig och inte kunna få ut maximalt av dagen.
Jag hade planer på att baka släta bullar tillsammans med barnen, att ta en tur till isen kanske även om de många minusgraderna gör att det kanske inte varit det mest optimala, iallafall inte några längre stunder.
Istället har jag legat och suttit i soffan sen jag klev ur sängen.

Magen är uppsvälld, från och till gör den lite grann ont och jag känner ett svagt uns av illamående ibland.
Igår efter allt fredagsmys och vi satt i soffan fick jag fruktansvärt ont i magen. Så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen riktigt och gick omkring, flåsade, hängde dubbelvikt över soffan tills jag fick sitta toalettgolvet och kräktes upp allt vad fredagsmys heter äckligt nog.
Därefter släppte det en aningens och jag kom i säng med en fortfarande svullen mage men inte alls med samma smärta.

Natten var lugn och jag var uppe en gång då det gjorde ont men det blev inget mer av det.
Imorse vaknade jag av barnen men kunde inte förmå mig att komma upp utan låg och vilade och slumrade om vartannat.
M kom och berättade att W sa att jag har stenar i magen som gör att jag kräks. Hon hade berättat om gallstenar för M som lät ytterst skeptisk till att jag kunde ha sånt i mig.

Förhoppningsvis är det gallbesvär som spökar. Det är lite oroande med magen tyker jag. Ont i huvudet går alltid att stoppa med några värktabletter men att ha ont i magen blir så obestämt sen finns ju alltid min fasa för att det är magsjuka där i bakhuvudet, vilket inte skulle vara så konstigt just nu i och för sig när varannan människa har det men jag tycker att detta påminner om den gången jag kräktes på jobbet efter att ha ätit ett och ett halvt ägg.

Nu steker L hamburgare till barnen som de ska äta innan de ska åka iväg och discobowla. Jag mår illa och det vänder sig lite av oset så jag får vänta med mat tills jag mår lite bättre helt enkelt.

Solen skiner och man borde vara ute för att få välbehövligt ljus men det lär bli en lugn dag idag så hoppas jag att morgondagen som också är ledig för mig blir en dag då vi kan både baka och tillbringa en timme på isen.

Trevlig lördag på er!

bloglovin 2013-01-19 kl 12:43

Inväntar kroppen

Här börjar vi måndagen med att jag halvligger i soffan i vardagsrummet.
M sitter i fåtöljen med Ls dator i knät. Han är mäkta glad nu när han fick lite datortid och lärt sig själv att klicka på internetikonen och sen gåt till favoriter och välja länken med de stora bokstäverna som tar honom till Bolibompas hemsida.
L har åkt till jobbet och W är i skolan så det är bara vi två hemma.

W kom klockan fem imorse och kunde inte sova. Jag sa att hon fick gå tillbaka till sin säng men slå på tvn svagt så det gjorde hon. I samma veva som hon traskade nerför trappen slog magvärken till på mig från noll till hundra.
Ont som fanken långt upp i magen och det gjorde till och med ont att ha täcket vilandes på magen på mig.
Samtidigt var jag så trött så i två timmar befann jag mig i någonslags dvala. Småslumrade, vred mig av att det gjorde ont, ändrade läge, sa till M att sluta dra i mitt hår, vred mig lite till osv tills mobilen ringde klockan sju och jag var tvungen att masa mig upp för att hinna med morgonbestyren för W.

Nu har den värsta smärtan avtagit lite grann och det känns så mycket skönare även om magen är uppsvälld och kroppen enormt trött av att ha haft ont men också av trötthet antar jag.
Jag och W avslutade gårdagskvällen på långt ifrån det bästa vis och mina ord om förändring måste bli till verklighet idag för så här kan vi inte hålla på.
Vi är så lika men ändå inte och det sliter på mig att vara den som tillbringar den mesta tiden av vardagsslitet med barnen. Den som anses jämnt tjata om morgonen för att min sega dotter ska klä på sig, för att hon ska äta sin frukost [hon är expert på att sitta med smörgåsen i handen och bara stirra framför sig], att läxor ska göras, allt pusslande som blir under en vardagseftermiddag och kväll, läggning och en massa mer.
Jag känner mig från och till som den föräldern som bara gör allt tråkigt med barnen dvs ser till att alla vardagarna fungerar. Det roliga är det som blir sen när allt detta är gjort och då är jag för trött, måste jobba, eller har lite eget att göra och då har jag ju varit med barnen väldigt mycket men ändå inte gjort något trevligt.

Jaja. Det är lätt att tankar blir tyngre när man inte mår tipp topp.
Just nu mår jag illa av magontet och det vore en befrielse att spy känns det som men jag hoppas sannerligen på att detta inte är någon magsjuka utan bara min numera krångliga mage som åter igen haft en dipp.

Med detta tråkiga inlägg startar jag veckan.
Nu ska jag dricka ett stort glas Proviva blåbär och fortsätta invänta att kroppen mår lite bättre så att allt på min lista kan bli gjort denna dag och gärna före W kommer hem från skolan då läxor och annat ska göras.

bloglovin 2013-01-14 kl 09:17