Etikettarkiv: Genrep

Ett perfekt genrep

BaileysNorrvikensträdgårdar2016
Baileys på krabbfiske utanför Norrvikens trädgårdar i förra veckan.

Igår morse åkte vi till Långserud för den sista av fem kurstillfälle i viltspår.
Jag var väldigt trött efter att ha vandrat hemåt i en fantastiskt ljummen sommarnatt klockan tre men efter kaffe och iskallt vatten över kroppen piggade jag på mig och blev istället lite nervös inför vad vi skulle göra.
Sista kurstillfället innebär ett fullt öppen klass spår utan att Folke kommenterar något. Ett genrep av vad som komma skall på provet minus skottet som vi inte tränar på.

Som vanligt så gick vi en promenad på grusvägen mellan åkrar och skog före det var dags. Igår var sista spåret vårt och jag hann bli ännu lite mer nervös.
Försökte fokusera som tusan på att läsa Baileys när vi gick in sökrutan. Han gick fram och tillbaka och jag tänkte om och om igen hitta det nu då, hitta det nu då, och sen så tyckte jag mig märka en skillnad på honom.
Han tog spåret, jag såg att Folke började röra sig lite bakom oss och förstod att det var dags att ge sig iväg.
Vinklar, bloduppehåll och även återvändgränden där spåret är lagt ca 25 meter ut åt ett håll och sen tillbaka i samma och med vinkel vidare gick kanon.

Han noterade ett ställe där en bock skrapat med foten i marken men jag fick tillbaka honom och han intresserade sig för det lagda spåret igen istället för att följa något vilt djur.
Rakt fram till klöven bar det och han tog upp den i munnen. Jag blev själaglad. Så grymt duktig var han.
Ca 600 meter spår som legat mellan 12-24 timmar i kuperad terräng med alla vinklar och svårigheter och om han skulle ha gjort provet igår hade det blivit en klockren etta på bedömningen sa Folke.
Så perfekt bra och superkul så klart och även om en tvåa eller trea också är bra så är det ju en etta vi hoppas på att det ska bli på bedömningen och verkligen hoppas på.

Inget skott igår som sagt. Hur det ska gå med dels skottet smällande men sen också stickande krut som kommer att ligga över spåret och vara ett försvårnings- och störningsmoment vet jag inte alls men i nästa vecka är det dags att prova det.
Vi gör vårt allra första prov i viltspår öppen klass i nästa vecka och det långt ute i Värmlandsnäs om jag minns rätt och jag kommer så klart att vara nervös. Inte minst efter att en av kursdeltagarna som är jägare berättade att det där är en massa vilt, haha. Kan bli svårt för Baileys att hålla rätt fokus om det gått för mycket djur över spåret under natten.
Pirrigt men det ska också bli kul och spännande och går det inte vägen den gången så kan man ju alltid göra det igen som Baileys brorsa som inte klarade Anlagsprovet första gången men nu har ett godkänt sådant.

Nu ska jag printa några tavlor som måste med posten idag och sen finns båd det ena och det andra att ta itu med. Får se vad som hinns med före kvällens ringträning i Slottsbron.

bloglovin 2016-07-25 kl 10:13
Annonser via Bloggpartner.se

Musikallägerdag


En bild på W när hon sjunger sitt solo på genrepet av förra årets musikal.

Idag kör vi musikalläger med en av mina körer tillsammans med en annan grupp barn, jag samt två andra kollegor som ledare.
På sex timmar ska vi göra i ordning bakgrunden och scendekoren som är ett disco. Hela musikalen utspelar sig på detta disco och man får följa barnen den sista stunden innan discot ska börja med allt vad som händer då med mobbning, livemusiker som ska spela, någon som måste gå hem för att hon inte får va ute så sent, föräldrar som lägger sig i, kortspelande och lite annat.
Vänskap och respekt för varandra för att summera det hela.

Fast vi ska inte öva på repliker, solon och körsånger ur musikalen i sex timmar. Vi ska också pyssla tillsammans, fika, leka och avsluta alltsammans ikväll med att gå till Max och äta hamburgare.
En kanondag tro jag att det kan bli och det är ett gäng roliga kreativa tjejer samt en kille som vi ska dela den med.
En del kan sina repliker utantill och vet vart de ska säga sina saker, samt sina solon, andra får ha lappar, och en del får enormt stöd bredvid en som kan körsångerna under själva sångbiten.
Det är så det är. En musikal som inte är på allt för blodigt allvar. Det viktigaste är att de har kul och det hade vi förra året så det ska vi ha i år igen.

Imorgon är det föreställning för publik och det ska bli superkul så klart 🙂

bloglovin 2014-04-12 kl 14:39

Fantastisk dag bakom scenen

Imorse strax efter åtta styrde jag bilen genom rejält med snömodd som uppkommit under natten mot KCCC och en dag som funktionär med plats bakom scen för årskurs 4 genom genrepet inför årets konserter.

Halv ett åkte vi därifrån och just då förstod jag inte varför jag inte köpt mig en biljett även till dagens konsert för då ville jag bara lyssna till och se barnen båda dagarna.
Det är ett grymt stort arrangemang. Jag vet ju själv hur det är att få ihop sjungande barn i olika åldrar i en gemensam uppsjungning även om mina arrangemang inte kan mätas i arrangemangsgrad med detta och mina körbarn är dessutom så små som nyss fyllda femåringar så det är ett annat slags kaos men dock så kräver det bra organisation kring det hela och att man har folk som ställer upp och hjälper till med allt sådant som den som ansvarar för musiken inte har möjlighet att ta del av just då.

Barnen har varsin papperspåse med sina olika kläder som används i konserten på en egen stol bakom scen. Det är fleecetröja, svarta tights, mössa, raggsockor, halsduk, glitter, vita underkläder och tights, den röda klasströjan och tomteluva och sen hänger lucialinnet på en märkt galge.
Tjejer och killar har rum för sig och är också indelade mycket i årkurser. Bakom scenen var det tre områden med fyran, femman och sexans tjejer.

Under tiden som alla eleverna sjöng upp sig kastade jag mig iväg då jag glömt bort att ta med något ätbart till W. Det blev en snabbis till Hagahallen och jag kom tillbaks precis när de var klara med uppsjungningen.

Därefter var det bara ta in den information vi fick och lyssna till barnen vilken sida de skulle stå på beroende på vart deras plats var på scenen. Barnen hade stor koll själva på vart de skulle befinna sig och va de skulle göra samtidigt som det behövdes hjälp att knäppa knapparna i lucialinnena, klippa glitter, vända kläder till rätsidan då de hamnat fel under snabba klädbyten med mera.
Vi brände av ljusvekar och tände ljusen när det var dags för dem att gå in och sjunga själva luciadelen av konserten, försökte påminna dem om att dämpa sina röster med jämna mellanrum när de pratade alltför högt med varandra bakom scenen i väntan på att de skulle in igen och lite annat smått.

Allt flöt på bra från där vi befann oss och en liten bit in i julnumret så fick vi gå ut och sätta oss på stolarna och ta del av alltsammans.
Det var fantastiskt. Jag hade ju bara kunnat ana en smula när barnen gick in på scen, via monitorn bakom scen och sen så hörde jag lite när jag stod med en stund vid sidokanten när jag följde med fyrorna in med sina tända ljus. Men att det var så här bra hade jag inte förstått och inte heller hade den där känslan som infann sig då poppat upp.

Det var så kul att se W som en individ i denna stora kör. Att höra dem sjunga så fint tillsammans, dansa med sina röda musikklasser och tomteluvor på, och att W hade så kul. Hon trivdes som sjutton och det kändes verkligen så rätt detta steget hon tog när hon tackade ja till den erbjudna platsen i musikklassen och bytte skola och klasskamrater.

När vi satt där så sprang det plötsligt vuxna förbi oss och fram mot scenen. Upp på scenen klev de och sjöng. De hade inte scenkläder och då jag inte har sett Shrek the musical så förstod ju inte jag vilka dessa var.
Det fick jag dock veta på direkten sen när vi gick bakom scen igen.
Ensemblen från Shrek the musical var årets överraskning och eleverna visste ingenting om att de skulle vara med.
Alla har dock varit och sett på musikalen under skoltid och W kom hem helt lyrisk den kvällen så lyckan var total att få sjunga tillsammans med dessa, att se och höra dem igen, att krama åsnan och Shrek [eller vilka det nu var hon hade kramat] och att sen få uppleva de fantastiska kostymerna igen på konserterna.

Jag var som sagt väldigt sugen på att gå på konserten även idag efter halvdagen som funktionär men jag får vänta tills imorgon och det ska bli så otroligt kul.
Antar att jag kommer att grina så klart. Jag var allt tårögd redan idag under julnumret nrä jag såg W längst fram mot publiken i kombination med all fin sång.

Vilken otroligt upplevelse det här är för barnen, och på ett sätt allra helst för fyrorna då de inte tidigare varit med om detta. Att få göra denna helg med konserter för en sån stor mängd med publik. Att få stå på en riktig scen. Att öva och sjunga tillsammans, inte ha några lektioner under Luciaveckan, tillbringa dagarna på KCCC och växa samman i sång och som grupp för att sen framföra detta tillsammans och det tillsammans med professionella musiker, Wermland Operas orkester, och deras två musiklärare i det stora arrangemang och uppleva den färdiga helheten samtidigt som de ser sin lilla egen del i det och får lära sig att ta ansvar för just den biten med t.ex allt som hållas koll på och fixas bakom scen, med klädbyten, vart de ska stå och gå men även musikaliskt att varje enskild elevs sångröst tillsammans blir detta fantastiska.
Något att minnas länge helt enkelt och jag blir varm i hjärtat när jag skriver här just nu.

Några snabbt fotade iPhonebilder från dagens genrep….

Rörd av att se min lilla W ha blivit så stor sa jag hej då och önskade henne lycka till och sen skjutsade L henne till KCCC där de skulle samlas en timme innan dagens konsert.
Imorgon fyller hon tio år och på eftermiddagen ska vi få sitta på plats på CCC och njuta av att se och höra henne tillsammans med de andra musikeleverna.
Vilken vecka och helg det har varit! 🙂

bloglovin 2013-12-14 kl 20:44

John Lennon, benhinnor & musikalhelg

Fredagen kom och gick i hundranittio knyck i timmen känns det som just nu.
Efter en förmiddag på jobbet där jag ägnade stor del åt att spela John Lennon och därmed har jag insett att det finns fler sånger än Imagine, So this is Christmas och When I´m 64 av denne herre. Kanske har jag användning av det någon mer gång eller inte.
Nu kan jag iallafall lägga ytterligare två till kännedomslistan och repertoaren.

Efter två dagars vila på grund av alltför mycket jobb och sjuka barn och en massa roddning gav jag mig ut och sprang idag.
Vilan berodde även en hel del på att jag lyckats få ont i det som jag tror kallas benhinnor [kvinnan med noll koll!] men efter två dagar off så kändes det betydligt bättre och det gjorde inte alls lika ont längre.

6,7 km varav 0,5 i snabbt gåendes tempo för att få igång smidigheten en smula blev det och därmed ökade jag på distansen med 1 km.
En fis i rymden för de flesta men inte för mig. Jag pendlar friskt mellan att vilja lägga mig ner och dö i den sköna skogen och att kämpa vidare.
Envishet de luxe är vad jag har och med den kommer jag långt. Ja iallafall så lyckades den ta mig hem igen och det innan min lunch var slut.
Nöjd är jag [fast benhinnorna känns lite sämre igen efter dagens tur], utan mål med det jag håller på med, förutom att jag älskar att jag blivit lite mer smidig, får rensat tankarna till skyhög musik i lurarna, har kul åt mina egna tankar [lättroad is my name ibland], och så blir jag tvetydligt nog allmänt piggare i min vardag samtidigt som jag blir astrött och somnar på mindre än en sekund [det kan iofs även bero på all luskamning jag ägnar mig åt varje dag av barnen och mig själv].

L har varit på begravning och kom hem lagom till halv åtta så han kunde hämta W och kompisen på skoldisco. Det var bra för lillkillen har haft en jobbig eftermiddag idag.
Vi har upplevt psykbryt tillsammans med två andra barn på förskolan och fröken.
M har aldrig tidigare betett sig så här vid hämtning som han gjorde idag, grät, upprepade mantrat om att jag är dum, och slog mig på armarna.
Antar att allt snor, nysningarna och hostningarna ikväll var anledning till denna enorma urladdning som även fick en annan konsekvens som följd men som jag inte orkar gå in på nu.
Han deckde i sin säng strax efter halv åtta. Trött som om han varit med mig ute på löparrunda…

Medans W var på disco och M låg i soffan och såg på Bolibompa fick jag femton minuters lugn i kvällssolen på altanen med en cider och spotify som enda sällskap.
Nu ska snart W i säng, imorgon väntar en megalång dag med musikalövning för henne [som fortfarande är typ dretförkyld] och för mig. Sånger ska repas, solon ska framföras, danssteg, repliker och attityder ska levereras. En övning och genrepsdag som vi avslutar med att gå till Max och äta hamburgare.
Det är ingen stor musikal barnen ska framföra och vi har inte övat särskilt lång tid men de är duktiga och älskar sångerna som är rena disco- och röjarlåtarna. Men innan vi kör ska jag och några kollegor bygga scen och få till det med all rekvisita.
Jag ska också lyckas med att ha koll på all musik…

Nu kommer W strax hem från kompisen och efter god natt blir pistagenötter och ett glas rött i soffan och detta kommer troligtvis göra att jag somnar i soffan så over and out!

bloglovin 2013-04-26 kl 20:33