Etikettarkiv: Halsont

Magsmärtor from hell

Nu har jag avklarat dagens jobbpass som gick bra.
Igår kväll trodde jag knappt att jag skulle kunna ta mig till jobbet idag. När jag åkte och hämtade M på förskolan halv fyra fick jag jätteont högt upp i magen.
Det släppte dock efter tio minuter men när vi väl kom hem så började det igen.

Det gjorde så ont att jag knappt fick av mig kläderna. Jag hängde i trappen för att kunna kontrollera smärtan men det gick inget vidare.
Det gjorde ont hur jag än stod eller satt eller lutade mig och när smärtan ökade sa jag till W att hon skulle ringa L och berätta så han visste om hur det låg till. Mest för att han inte skulle veta ifall det skulle bli än värre.

Det blev det.
Jag tog mig upp och fick av mig kläderna. Försökte lägga mig på sängen men det gick inte. Det gjorde så ont hela tiden. Jag fick ingen återhämtning utan smärtan var konstant och det fanns verkligen ingen ställning som den lättade i.
Den kom från samma ställe som tidigare gånger, långt upp i magen. Då har den kommit för att jag ätit ägg eller någonslags mat med ägg i tror jag. Igår åt jag en stor portion äggnudlar och lite av den kycklinggryta som L tillagade i torsdgaskväll som förvisso var stark men inte starkare än något jag ätit tidigare.
Detta åt jag strax efter ett och smärtan började halv fyra. Vet inte om det var det som utlöste det men kanske.

Jag tog mig till toaletten och varvade att ligga på golvet och i toalettstolen för att föröka få upp lunchen och däremellan rabblade jag diverse ord som smärtan fick mig att säga.
Efter en stund gjorde det så ont att jag trodde jag skulle svimma. Såg stjärnor bakom mina stngda ögonlock.
Ropade till W att hon skulle ringa hem L efter nästan en timme i detta tillstånd då jag trodde att jag skulle behöva åka in när det inte blev bättre.
Då var det verkligen tungt. Jag tänkte på barnen om jag skulle bli liggandes avsvimmad på toalettgolvet, om jag skulle behöva ta en ambulans osv.
Jag kunde inte ringa själv så ont gjorde det. De gjorde mer ont än vad jag minns att det gjorde att föda mina barn eller så var det smärtan och att inte veta vad det var för smärta eller hur det skulle utveckla sig som i kombination gav dessa tankar.

Jag hörde att L kom hem och det var skönt att kunna släppa tanken på barnen.
Jag kämpade i nästan två timmars tid med huvudet i toalettstolen för att få upp den lunch jag ätit många timmar tidigare.
Gick till sängen någongång men det gick inte att ligga ner.
Det enda som fick mig att inte känna lika mycket smärta var att försöka vända kroppen ut och in om ni ursäktar.

Jag mådde inte illa en endaste gång utan det var bara det onda långt upp i magen jag led av.
Efter nästan två timmar, strax före halv sex släppte smärtan, och det var fantastiskt skönt.
Jag låg kvar på toaletten och kände hur kroppen slappnade av. Likblek, svettig, sminket långt ner i knävecken, rödmosig i ansiktet av all ansträngning och helt matt.

Jag hade inte ont längre. Allt bara försvann.
Kvällen tillbringade jag sittandes slumrandes i soffan. Matt i kroppen, med en förstörd röst av allt kräkande, flammig i ansiktet av samma anledning och en öm kropp.

Jag har inte mått illa en endaste gång, varken igår eller idag, så kräksjuka är det inte. Kräkningarna handlade bara om jag ville ha upp det jag ätit för att då kanske bli av med smärtan.
L tror inte heller gallbesvär längre då smärtan sitter högt upp i mitten av magen och strålar ut därifrån.
Inflammerad magmun, magkatarr m.m. pratade han om men jag har inte haft någon märkbar halsbränna.
Jag vet inte. Var det den starka maten och äggnudlarna som utlöste det eller är det något annat.
Antar att jag borde gå iväg och kolla upp detta men jag drar mig för det.
Trodde att jag kunde hålla det i shack genom att undvika ägg vilket jag ju föll på med äggnudlarna men om jag tänker mig för lite bättre så borde det kanske gå… Gillar inte att vara en del av sjukvården ju.

Idag är jag öm i och på hela magen, har ont i höger höft, ett blåmärke på ena armen som är av hängandet på toalettstolen, rösten är totalt kass, huden i ansiktet på mig har reagerat av allt påtvingat kräkande antar jag för jag är rödflammigt och prickig och så himla trött. Överkörd av tåget typ…
Men jag kan äta och dricka och har inte magsmärtan kvar skönt nog även om jag är lite rädd för att jag ska få ont igen så jag vågar nog inte äta vad som helst idag.
Planer på att ha hit vänner ikväll finns inte längre. W mår bra och idag är hon lyckligt nog bara lätt förkyld men jag är helt slut och ska jobba heldag imorgon så den lilla energi jag kan uppbåda får bli till att laga lite mat till kvällen, se melodifestivalen, och ladda inför morgondagens jobbpass.

bloglovin 2013-02-16 kl 14:58
Annonser via Bloggpartner.se

Jäkla sjukdomar!

Igår eftermiddags hämtade jag W som vanligt på fritids för att gemensamt åka till kören som vi alltid gör på onsdagar.
Hon sa då att hon frös lite men i samma mening sa hon att det hade varit riktigt äcklig skollunch. Hon hade smakat på den men det gick verkligen inte att äta.
Inte konstigt att hon frös då om endast ätit sitt medhavda äpple under förmiddagen och den mackan som hon hann med att ta på fritids innan jag hämtade henne.

Jag köpte drickyoughurt som hon drack i bilen på väg till kören och sen när vi kom fram så satte vi oss för att fika. En liten kaka och lite saft fick hon i sig sen började hon gråta.
Hon grät för att hon frös jättemycket, för att hon hade ont i halsen men mest tror jag för att hon hade sett framemot onsdagseftermiddagen med kör och miniorer.

L fick komma och hämta henne och när jag sen kom hem kvart i sju på kvällen låg hon nedbäddad.
Hon var jättevarm av feber, hade ont i magen vilket inte är konstigt för då hade hon endast ätit en kula glass och druckit lite champis, yrade smått och hade jätteont i halsen.
Vi gav henne suppar och försökte få henne att dricka lite då och då.
Så fortsatte det till halv tolv då hon till min stora fasa kräktes.

Hon har kräkts av feber sen hon var liten så både jag och L sa när vi la oss att det måste bero på det då hon trots två suppar hade en temp på 39,7.
Natten blev en enda lång pina.
W gnydde, jag sprang upp och nedför trappen så fort hon lät. Hon kräktes lite till vid två tillfällen och klagade över halsont.
Jag pendlade mellan att vara ett vrak ståendes i köket iklädd trosor och linne rotandes genom hela kryddskåpet efter hela vitpepparkorn [hittade inga till min stora fasa], sprita mig och allt i min väg till att tänka att detta berodde på febern och försöka sova vilket självklart inte gick då jag låg på helspänn och lyssnade efter minsta lilla pip från W som var så duktig och låg i sin egen säng med hinken bredvid sig. Hon är verkligen duktig att klara av kräkandet vilket jag är så oerhört tacksam för eftersom jag allra helst inte vill vara inpå när det sker.
Hon sitter med sin hink i sängen och ordnar det själv och har papper bredvid sig på sängbordet.

Klockan fyra fick hon två suppar och sen sov hon till åtta.
M kom in till mig kvart över fyra och tillslut somnade även vi. Jag har ju inte sovit många timmar så idag är jag sliten deluxe.
L kommer hem 13 och då ska jag åka iväg och jobba vilket kommer att fungera för jag kopplar på autopiloten men jag lär ju vara helt död ikväll…

Tillståndet i dag är oförändrat.
Hon låter tjock och otäck i halsen. Säger att hon har ont. Jag tittade henne i halsen för en studn sen och det var det värsta jag sett i en hals.
Ena halsmandeln [?] hänger tvärs över och täpper till ser det ut som och den är vit och äcklig.
När hon dricker, äter en tugga på en rostad macka, så sitter hon med hinken sen. Hon säger att hon inte mår illa men att det känns som att hon ska kräkas hela tiden.
Jag ringde 1177 och där tyckte de att vi skulle boka en tid på vårdcentralen eftersom hon har så hög feber och så ont i halsen så bör det kollas upp.
När jag skulle ringa dit så hade de inte längre telefontid så nu får vi vänta till klockan 13 och se hur det blir.

M är hur pigg som helst och feberfri men eftersom jag är stenhård på att följa alla rekomendationer så är han hemma för att få sin feberfria dag som gäller innan man kan komma tillbaks till dagis.
Så nu sitter vi här.
En unge klättrar på väggarna och vill ut och leka, har packat sin ryggsäck med grejer och vill åka iväg till dagis. En ligger och är jättesjuk och själv pendlar jag mellan hopp och förtvivlan i mina kräksjuketankar [hemska tanke om vi hela familjen skulle ligga i vinterkräksjuka som innebär nästan 40 gradig feber och kräkningar!].
Det gör ont i mammahjärtat att lyssna på W som är så ledsen för att hon är sjuk. Hon vill till skolan och har pratat om en grej de infört med högläsning i små grupper och där man sen ska skriva i böcker [jag förstod inte riktigt vad det var de skulle göra]. Hennes bok kommer att vara tom nu säger hon och gråter 🙁

Aldrig har min längtan efter våren varit större än just nu…
Allt tyder på att det inte är kräksjuka som W har och jag hoppas få råd och mer vetskap när vårdcentralen öppnar telefonlinjen igen efter lunch.

bloglovin 2012-02-09 kl 11:29

Sjuksköterskan sa…

… att jag har en kraftig virusinfektion.
Att det i vår lilla ände av stan just nu gracerar kraftiga virusinfektioner och streptokocker.
Flera av de som har streptokocker, vilket jag nu då inte hade, har fortfarande ont efter avslutad medicinkur sa hon så det är en kraftig halsvärk som drabbat vår sida av stan helt enkelt.

Madame sköterska rekommenderade Ipren och någon lenande halstablett som endast finns att köpa på Apoteket men som hon inte kunde komma på namnet på.
Om jag fortfarande hade ont om lite mer än en vecka så skulle jag återkomma. Det fanns tydligen även andra orsaker till att man kunde ha ont i halsen.
Med min sjukhusskräck så valde jag medvetet att inte fråga om vad hon menade med det utan sa bara tack och hej då.

Hon sa även att eftersom jag har en tid bokad den 6 februari hos en läkare som ska kolla på min onda arm så skulle jag ju dit då.
Detta frågade jag inte heller vad hon menade med då det är två veckor kvar till den sjätte och inte sa hon att jag skulle gå ytterligare två veckor med halsont men som sagt jag orkade inte fråga mer.

Kontentan av denna happening blev alltså att jag nu vet att jag inte har streptokocker och därmed inte behöver medicin men ont i halsen, hostig och trött är jag fortfarande 🙁
Däremot så är min höger arm så mycket bättre nu än den varit under de gångna sex månaderna.
Anledningen till det är allt mitt knaprande av värktabletter antar jag.

Inte något ont som inte har något gott med sig med andra ord även om det bara är en lindring för stunden och en lindring för stunden är något som jag ofta lever efter så det blir nog bra det här… 🙂

bloglovin 2012-01-23 kl 13:27

Tidsbokningen öppnar 8.12

Jag avskyr att gå till doktorn, sjuksköterskor, får tom. creeps bara av att gå innanför dörrarna på vårdcentralen så igår när jag la mig var jag tvungen att peppa mig själv och min sista tanke innan jag somnade var – nu ringer du till vårdcentralen imorgon och du lägger inte på luren för de har gett dig en tid. Skulle det sen visa sig att det endast är en förkylning [en gigantisk sådan] med tillhörande halsont [jag har ett rivjärn i strupen typ] så har du iallafall kollat upp detta som du nu har gått med i en vecka två dagars tid.

När jag gick upp idag så var min första tanke – är det inte så att jag känner mig lite bättre idag ändå. Nog gör det mindre ont. Jag kan nog vänta tills imorgon att ringa till vårdcentralen.
Efter morgontoalettbestyren så tog jag mitt förnuft till fånga och beslutade ändå att jag måste kolla upp det här för det gör hiskeligt ont.

Provade att ringa en minut i åtta ifall det var så att de hade öppnat tidsbokningen lite tidigare just idag… Det hade de inte så klart. Den torra karlrösten i luren gav mig endast två val och inget av dem passade mig så det var bara att lägga på.
Jag ringde en minut över åtta och då fanns det fyra val att tillgå. Hurra!
När jag tryckte tre på telefonen för rådgivning och tidsbokning så sa mannen att någon rådgivning eller tidsbokning inte fanns för tillfället och om det gällde svår sjukdom mellan klockan åtta och sjutton så gav han mig ett annat nummer som jag kunde ringa.
Jag som knappt tillåter mig att vara tillräckligt sjuk för att ringa det första numret skulle ju aldrig kunna ringa detta andra nummer [det var inte 112] för svårt sjuk det är jag ju inte [det är jag typ aldrig].

Jag provade flera gånger men fick samma svar om att tidsbokningen var stängd.
Tolv minuter över åtta fick jag knappa in mitt personnummer. Kanske inledde sköterskorna januari månads sista vecka med att ta en extra lång frukostfika tillsammans för enligt mannens röst så öppnar telefonrådgivningen och bokningen klockan åtta!

Vår hemtelefon har dåligt batteri och hade redan dött en gång så när det nu var tolv minuters väntetid valde jag att bli uppringd och nu har jag minsann fått en tid för min onda hals.
10.15 idag ska jag sitta på plats för att träffa en sköterska.
När jag ändå samlat mod nog för att ta mig dit så passade jag på att prata om min onda högerarm som känns svag som ett gummiband och gör ont om jag sover på sidan, när jag lyfter saker, knäpper bältet, klär på mig osv. Dock har den gjort väldigt myket mindre ont på senaste tiden troligtvis pga att jag ätit så mycket värktabletter mot feber, huvud och halsont.
En ond arm är inget som en sjuksköterska kan titta på utan det kräver ett doktorsbesök och det fanns ingen tid till mgi coh min arm den här veckan.
Nu gör det ju som sagt inte så ont just nu så jag tackade snällt ja till tiden jag fick måndagen den 6 februari. Det är två veckor dit. Jisses vilken väntetid!

Inatt kom W trippandes upp till oss.
Hon mådde dåligt och hade hostat en del. Jag var knappt vaken och uppfattade inte riktigt vad det var som var fel med henne men eftersom hon är den enda som än så länge inte drabbats av den här kraftiga hemska förkylningen som vi har så vore det inte så konstigt om även hon fick den så jag tänkte att det nog var så.
Hon hade även ont i magen och var hungrig. 
Att gå till skolan idag avskrev vi då inatt och sen skickade jag ned henne med uppmaningen om att ta en yoghurt.  
När jag kvart i åtta stod i köket för att ringa till skolan och sjukanmäla henne kommer hon ut från sitt rum. På frågan om hur hon mår svarar hon jo men nu mår jag bra och vill gå till skolan.
Jag lägger ifrån mig telefonen, då visar klockan 7.49. Hon börjar med idrott 8.10.
Idrottskläder på, överdrag över det. Borsta håret, kissa och tänderna och sen skjutsade L henne och på vägen dit åt hon en riskaka.
Jisses vilken morgon det blev. Men om hon kände sig bra nog att gå till skolan så är det ju klart att hon får gå.
Ibland kan man inte riktigt gå efter hur det känns om natten. Saker och ting har en tendens att bli jobbigare nattetid och dessutom så var hon hungrig något som hon aldrig annars har sagt.
Vi får väl se vart det barkar hän här frampå.

Nu ska jag äta lite frukost så att jag är redo för att trippa bort till vårdcentralen om en liten stund. Vi får väl se om jag skriver mer här idag. Jag kanske blir inlagd eller så hittar de en stor cancerknäl i halsen på mig… [självklart måste jag vältra mig i ångestladdade meningar är jag ska göra något som jag tycker är obehagligt].

bloglovin kl 09:19

Halvfabrikat

Strax efter fyra åkte jag iväg till jobbet. Det kändes ganska ok just då men sen en stund senare när jag stod och kopierade och samtidigt pratade med en kollega trodde jag att jag skulle kräkas. Kände mig svettig i ansiktet men ändå lite frusen. Halsen gjorde ont så att svälja och prata tog emot.

Sprang in på Ica på hemvägen och kom ut med två fulla matkassar i händerna. Väl hemma så var det nära att jag satte mig i tvättstugan och grinade. Barnen skulle göras i ordning för kvällen, läggas, det skulle vikas tvätt som låg som ett berg innanför dörren, packas ryggsäck och gympapåse till morgondagens skola och sen skulle vi väl äta ikväll också.
Ställde ned kassarna med brak och hela världen vilar på mig känsla men ryckte sen upp mig och tryckte igång autopiloten. 21.15 stod jag vid spisen och fräste på kvällens middag.
Halvfabrikat de luxe. Findus familjepanna Tikka masala med kyckling, kikärter, basmatiris och indisk sås.
Serverad i djupa skålar med en klick crème fraîche och några klunkar rött vin i soffan framför tvn.
Grymt enkelt och fantasilöst. Bara att klippa upp en påse, klicka lite smör i en stekpanna och sen fräsa i elva minuter med lite omrörning då och då.
Smakade ändå helt ok.

Nu ska jag ta med mig iPaden till sängen och bläddra lite i fredagens Klick. Aftonbladets söndagsbilaga var slut på Ica så imorgon måste jag på jakt efter en begagnad annars avlider jag.
Om jag inte gör det innan pga den här nedrans halsmärtan.
God natt!

20120122-221016.jpg

bloglovin 2012-01-22 kl 22:05

Mors dag idag?

Idag vaknade jag första gången av att M skrek mitt öga, mitt öga, innifrån sitt rum. Då var klockan sex och jag gick så klart dit.
Kände direkt att jag nog hade lite feber i kroppen idag och halsen var fruktansvärd på mig. Tjock och det gjorde ont upp i båda öronen. Att prata var omöjligt.

M hade otroligt nog sovit hela natten i sin egen säng och det var ju toppenbra även om klockan sex kändes alldeles för tidigt att kliva upp så när han väl hade lugnt ned sig, jag förstod aldrig vad som var fel med det där ögat, kanske hade håret trasslat in sig i ögonen på honom, så la jag mig i hans säng men vänd utåt så jag inte skulle andas rakt på honom eftersom jag kände mig riktigt sjuk idag.

Mellan sex och sju väckte M mig tre gånger. Mamma du snaaakar sa han. Gör inte det jag kan inte sova. Detta sa han alla tre gångerna och med tanke på hur tjock jag var i halsen och snorig så gjorde jag säkert det och förmodligen lät jag hemsk där jag låg.
L tog sen med sig M ner och jag flyttade in i sovrummet igen och när det gått en stund och jag legat med surfplattan på magen, kunde jag tillslut somna om igen.

Tio klev jag ur sängen och W tog så fint hand om mig. L instruerade henne i kaffekokning så jag blev bjuden på nybryggt kaffe och en hemmagjord semla till frukost.
Det var som att vi firade Mors dag 🙂

Nu har jag druckit tre koppar kaffe, ätit en semla och svalt de två sista Ibumetinen vi har hemma så nu hoppas jag att jag piggar på mig för ikväll måste jag till jobbet.
Har inga ansträngande arbetsuppgifter idag men just nu känns det jobbigt bara att tänka tanken om att jag ska duscha… 
Om jag mår så här även imorgon så får det väl bli ett besök hos doktorn trots att jag avskyr allt vad läkarbesök och vistelse på vårdcentralen heter.
Jag mådde ju bättre i torsdags och fredags och så kommer detta bakslag. Halsen gör nu långt mer ont än den gjort under hela den gångna veckan tillsammans. Usch och tvi för sjukdomar 🙁

bloglovin kl 11:37