Etikettarkiv: Häxor

Gröna häxor på väg till dansen

Igår var det Halloweendisco på Ws skola för förskole- och lågstadieklasserna.
Det var sagt att man gärna fick klä ut sig och man kunde nog till och med vinna pris om man hade den bästa halloweenutstyrseln trodde W.

Förra året valde hon att gå på discot utan Halloweendräkt. I år var det ingen snack om saken. Hon skulle ha sina häxkläder på sig.
I klassen nu är det en utbredd tvåsamhet som gäller bland tjejerna.
De kan inte umgås, leka, eller hitta på något om de inte bara är två.
Jättetråkigt och smått hemskt tycker jag och ledsamt tycker W som har försökt att få ihop ett ”tregäng”.

Kompisen som W brukar gå med på disco var redan uppbokad igår och att vara tre gick ju inte så W hade med sig en annan tjej hem efter fritids som hon börjar leka med mer och mer sista tiden och som även tränar innebandy i samma lag som W så det känns bra.
Att tjejerna inte skulle vara utklädda fanns inte på kartan.
De skulle vara otäcka häxor och det visade sig att de båda hade köpt exakt samma häxkläder och hatt med löshår och till och med i samma storlek.

Jag hjälpte tjejerna att bli gröna i ansiktena med smink från ToysRUs, vilket jag inte ska köpa till nästa år för det var inte alls bra att måla med.  Det får bli Panduros ansiktsmålarsmink till nästa Halloween istället!
Gröna blev de iallafall och de var så söta så, inte det minsta läskiga, när de traskade iväg längs vår gata mot skolan och discot 😉

bloglovin 2012-10-27 kl 23:09
Annonser via Bloggpartner.se

Spöken, Skuggor och Psykbryt

Hej och hå.
Det blev visst inte så mycket sömn den här natten.
M vaknade fyra och yrade högt om spöken och skuggor.
Jag kastade mig ur sängen bokstavligen, det är en reflex sammansatt av alla möjliga nätter och konstillationer av noll sömn, och mötte honom på väg in till oss.

Jag bar tillbaks honom och tröstade honom. Halvlåg hos honom och sjöng Ute blåser sommarvind tills han lugnade ner sig.
Då fick jag veta vad problemet var.
Kvistarna i hans ännu icke vitmålade tak ser ut som ett spöke enligt honom. Det är ögon och skuggor m.m. som skrämmer honom.
Jag förklarade att det är prickar i trädplankorna och inget annat.
Försökte få honom trygg och förstå att det inte finns några spöken.
Det slutade med att jag stod halvnaken och balanserade på hans lilla gröna pall för att ta på taket och visa honom att det är ”prickar” och inget farligt.

Tillslut sa jag god natt och gick och la mig.
Det gick tio minuter sen var han på väg igen och jag gjorde om proceduren.
Så höll vi på några gånger. Jag varken kunde eller hann med att somna om mellan varven.
L snarkade just då som värsta traktorn så det fanns inte en chans att jag skulle kunna somna i det ljudet.
Jag låg snarare och funderade på när färgbutiken öppnar på lördagar så jag kunde åka och köpa färg så jag skulle hinna med att måla Ms tak vitt innan det blev dags att sova ikväll igen.
När klockan var lite efter halv fem så fick jag nog och gick ner för att leta fram en tejprulle.
Sen stod jag på hans pall med armarna i vädret och fortfarande halvnaken och tejpade vita skrivarpapper i taket för att dölja de där kvistarna som enligt honom var spöken och hemska skuggor.
Han är en liten funderare M för när jag var klar med tejpandet [blev fult som stryk men vad gör man inte…] så sa han mamma nu finns skuggorna under papprena.
Ja men då ser du dem inte och det är inte skuggor sa jag det är prickar som blir mörka i gamla trädplankor.
Nu ser jag dem inte mamma, tack för hjälpen, vi kan måla imorgon.
Ja sa god natt och sen blev det faktiskt stilla och tyst.
Dock så kunde jag inte somna för det utan fick världens känslopsykbryt och låg och snyftade och höll på under täcket till klockan var halv sex då jag valde att gå upp för det fanns ingen anledning till att ligga där om jag ändå inte kunde sova.

Jag har sen M föddes fått sova väldigt lite och natten i kombination med lite sömn blir saker lätt större än de är under dagen.
Igår förmiddags började jag ta in en sak både rent informativt men även känslomässigt.
Jag visste inte att det betydde så mycket för mig som det gjort men tydligen så är det så.
Nu är jag ledsen men jag vet hur jag är. Det går över.
Jag är expert på att tänka tills det knappt finns nått kvar och jag har känslor som möljer på utan uppehåll.
Dagarna rullar på och det kommer en massa saker, påhitt och händelser som kommer att uppfylla mig och ta tid och det är bra. Men just nu får jag ge mig själv tillåtelse till att vara ledsen en smula.
Det är iallafall så jag känner det nu.

Tillbaks till M och hans sovande.
Jag tror stenhårt på att försöka ge honom en trygghet som räcker till för honom så att han kan sova i sin egen säng men jag vet även att det är skillnad med M jämfört med hur det var med W när hon var liten.
W har alltid sovit i sin egen säng. När hon kom in i sin ”räddperiod” så kunde hon komma om natten [jag minns dock inte så mycket från det] däremot så minns jag att hon hade en häxperiod den första påsken som vi bodde här i huset om jag inte minns fel.
Då kunde hon knappt somna i sitt rum om kvällen och hon kom upp till oss varje natt.
Det var innan M fanns men det gick tillslut över.

M har ju alltid sovit hos mig. Inte nog med det – han sover på mig, inlindad i mitt hår, klappandes på mig m.m.
Jag kan inte sova så och jag har vaknat varenda natt sen han föddes [givetvis pga amning m.m. i början och sen när han varit sjuk och det är ju en helt annan sak] när han velat komma och ropat.
Sen har det tagit en bra stund innan han somna om igen i vår säng. Jag har knappt kunna somna om alls.
M har legat på mig och L snarkat.
Sen jag började jobba igen så är detta ohållbart. Jag måste helt enkelt sova om nätterna för att kunna sköta mitt arbete men även för att kunna fungera som en bra mamma om dagarna och kanske även orka göra något för min egen skull någongång också.
I lite mer än två år har jag jobbat och varit vaken om nätterna och nu för några veckor sen så sa jag stopp och beslutade mig för att ta kampen för att få nätter som man sover på.

Det har verkligen gått bra måste jag säga. Över förväntan mot vad jag trodde och M har sovit många nätter rakt igenom och jag har fått vakna av mobilen på morgonen och känna en otrolig känsla när jag förstår att jag inte varit vaken en enda gång under natten.

Kommer det en ny fas i hans liv nu?
Den där man är rädd för spöken och annat?
Hur gamla är barn när de börjar fundera på sådant? eller är detta något som beror på något han sett på tv eller hört W och hennes kompisar prata om?
Antar att jag får googla lite.
Sen skippar jag att måla taket idag för tre strykningar där innebär att han inte kan sova där alls och just nu vill jag verkligen kämpa för det och fortsätta på det som faktiskt fungerat ett tag nu.
Istället pratar vi om det här tror jag och jag ser över de där vita papprena jag tejpade upp vid fyratiden. Kan jag skjuta fram målningen med hjälp av dem till sommaren så får de helt klart sitta kvar nu!

Nu ligger M i soffa och ser på Bolibompa [halleluja för Barnkanalen!] och själv ska jag ta mig dagens andra kopp kaffe så jag piggar på mig lite.
Tänker försöka komma ut och springa idag. Efter den här morgonen behöver jag verkligen rensa hjärnan och syresätta mig till max.

God morgon på er!

 

Tusen tack till alla Er som röstat på W och mig i bloggbussentävlingen!
Vi ligger på 8:e plats just nu tack vare Er!
Än är inte tävlingen över på lååånga vägar, tyvärr, så har ni tid, ork och vill hjälpa oss att få komma med på äventyret så ge oss en röst även idag.
STORT TACK ♥

Rösta på min blogg i Bloggbussen 2012!

bloglovin 2012-05-05 kl 06:44