Etikettarkiv: Hockeyhjälm

Bakom galler…

Igår när vi åkte skridskor så såg M åter igen en liten kille som hade galler på sin hjälm.
Ända sen första gången vi åkte skridskor så har det varit ett evigt längtande efter en riktig hockeyhjälm. En med GALLER!

Igår kväll ordnade L en begangnad hjälm med galler på och lyckan är total även om M fick den efter vi hade åkt skridskor.
Igår kväll hade han den på sig inomhus och idag har lite då och då känt för att trycka ner huvudet i den där plastkonstruktionen och springa runt och leka oövervinnerlig vilket han i och för sig ser ut som iklädd Vossatassars Monsterull med strumpor utanpå och en hockeyhjälm med galler 😀

Ett riktigt hockeyproffs ser han ut som och det ordet får mig alltid att tänka på Gulletussan när hon pratar om sitt hockeyproffs Mattias så idag har vi övat på att säga hööckeyprrööffs på värmländska här hemma. Grymt kul för en övertrött och lättroad mamma!

bloglovin 2013-02-04 kl 19:29
Annonser via Bloggpartner.se

På hal is!

Igår kväll rotade vi fram Ws skridskor och L var med W och åkte en stund före innebandyträningen.
M blev väldigt ledsen för att inte han fick följa med så då lovade jag honom att vi idag skulle gå iväg tillsammans och även han skulle få prova på att åka.

Vi packade två pulkor fulla med skridskor, hjälmar, sittunderlag och fika och drog iväg allihopa tillsammans med Ws kompis bort till den spolade fotbollsplanen vid skolan.
M hade Ws allra första skridskor på fötterna och trodde att det bara var att ge sig ut på isen och åka. När han föll som en fura på direkten tjurade han till och blev både arg och ledsen för att han inte kunde åka som tjejerna gjorde.
Han kunde knappt stå på fötterna utan att trilla så illa var det.

Jag som inte hade några skridskor med mig fick ta ansvar för M medans L och de andra drog igång en lång hockeymatch med några andra barn.
Vi övade och övade och jag försökte peppa honom när han skrek bittert över de dumma skridskorna. Jag känner ju honom så väl och han ville verkligen kunna åka och var så ledsen över att det inte gick som han ville så jag försökte hålla honom vid gott mod så gott det gick.

Efter att ha dragit upp honom på fötter femtio gånger och det kändes i min rygg så skulle han försöka komma upp själv men det gick inte dock kom vi fram till att han nu kunde sätta en fot på isen som att han var på väg att resa sig och då blev det så oerhört mycket enklare och behagligare för ryggen på mig att få upp honom ståendes igen.

Så höll vi på, Jag lyfte upp, påminde honom om att hitta balansen, att sära på fötterna, glida fram osv. Hur många gånger som helst och allt eftersom det gick lite bättre så blev han gladare och gladare. Han älskat att åka skridskor meddelade han glatt.

Efter två och en halv timme kunde han stå på isen och passa en puck till L, han kunde de flesta gångerna ta sig fram till pucken på egen hand om den hamnade en bit bort, och han avslutade alltsammans med att kasa och glida fram på fötter rakt över hela isplanen.
En grym utveckling och han tyckte att det var hur kul som helst och hade ingen lust att gå hem 🙂

För en stund sen frågade han om vi skulle gå coh åka skridskor igen. Haha!
Om det inte blir alltför kallt nu så kommer vi nog att tillbringa många stunder vid den spolade isplanen.
När han lärt sig att komma upp själv så kanske även jag rotar fram mina gamla skridskor…
Helt klart en mycket lyckad aktivitet att göra tillsammans [även om jag glömde ta med mig mjölk till kaffet, suck]!

bloglovin 2013-01-12 kl 17:05