Etikettarkiv: HP

Vårt första BIR & BIG

B27-28-aug3
Vilken superbrahelg det blev den som nyss passerat.
På lördagen åkte jag och Baileys i strålande solsken (den översta bilden är från lördagen) till Lillerud vid halv nio på morgonen.
Väl synkat så stannade vi på parkeringen samtidigt som Annica och co som var den som hade utställningstältet i sin packning och så gick vi mot platsen för värmlands kennelklubbs årligt återkommande inofficiella utställning där vi mötte upp Marie och Doris.

Tältet kom snabbt på plats trots enorma vindar denna lördag, likaså trimbord, min rosa älskade stol, haha, hundbur med mera och efter det brukliga som vaccinationskontroll, hämtning av nummerlapp och införskaffning av program och så rastade jag Baileys lite grann och började sen borsta honom.
Jag och Annica har båda insett den lugnande effekten som borsta och kamma hund har på våra utställningsnerver. Jag tar det dock ett steg längre. Jag borstar och kammar lite mer, haha.
Det är konstigt det där för även om det ”bara” är inofficiella utställningar som i helgen och oavsett om det skulle vara officiella så är min hund finast i världen oavsett hur det går i ringen och faktum är att så många ringträningar som vi varit på, och nu så har vi faktiskt även en hel del erfarenhet av utställningar och jag vet hur jag ska göra, har lite knep på att lösa vissa saker beroende på hur Baileys reagerar med mera, så blir jag ändå pirrig i kroppen.
Vill så gärna att han, oavsett vad slutresultatet blir och vad domaren anser, att det ska gå bra i ringen. Att jag ska vara nöjd med honom osv.

I lördags så var det snabbt över. HP och en tvåa. Det var tydligt att domaren för dagen för grupp 3 ansåg att en Wheaten ska vara av den tjockpälsade sorten. Fin kritik fick han men det hjälper ju inte liksom.
Linda och Lillemor anslöt för att se oss och jag är åter igen så tacksam över feedback, pushning och deras enorma kunskap de delar med sig av till mig.
Jag försöker suga in allt de säger och de tyckte att det gick mycket bra i ringen och det är viktigt för mig att få höra att placeringen inte berodde på hur vi skötte oss. Nu vet jag att vi jobbar på åt rätt håll liksom och det bara är att fortsätta så som vi gör 🙂

På söndagen gick det bättre däremot (de två understa bilderna ovan).
Vi åkte mot Kristinehamn halv åtta på morgonen. Tyvärr inte i solsken den här dagen utan med regnet hängandes i luften och det kändes lite tungt att släpa alla saker till ringen, hitta min plats och ställa upp alltsammans utan att ha ett tält att vara i. Att det skulle börja regna var säkert liksom. Det handlade bara om när det skulle börja.

Paraply och så regnöverdrag på Baileys bur och sen gjorde vi de vanliga procedurerna och inväntade pirrigt vår tur.
Baileys gick kanonbra, gnällde lite över att behöva stå stilla så länge framför domaren, men han skötte sig exemplariskt och vi var vidare med vårt BIR (bäst i rasen).

Lång väntan på gruppfinalen blev det. Varvade promenad med kamning, åt min matsäck och värmde mig med kaffe. Gick och hämtade filten i bilen och drog om mig. Lät Baileys sitta i knät ett tag istället för att ligga i buren bara för att jag frös och han värmde gott intill mig.
Det regnade och blåste. Var svinkallt men gick ändå bra men när L ringde och sa att de funderade på att komma och titta på gruppfinalen så skickade jag med en lista på nödvändigheter för de resterande timmarna.
Filtar, paraplyer, skor som inte var blöta med mera.

När det äntligen var dags var det värt flera timmars väntan. Vi vann gruppen mot de andra hundarna i grupp 3 och fick därmed vårt allra första BIG (bäst i gruppen).
En rosett till och så en påse med finfina vinster till oss.
Jag var så glad att ögonen tårades över att min lilla hund skötte sig så kanonfint i ringen ännu en gång.

Mer väntan och sen blev det tillslut stor BISfinal (bäst in show och det finaste man kan bli) för vuxna hundar.
Sju hundar i ringen och de fyra bästa blir placerade.
Dagens båda domare dömde finalen tillsammans och trots fint sprunget med vad jag tyckte var långa steg på Baileys och ett ok stående så var det inte min hund som de ansåg räckte ända fram.
Det var tack till oss och de två andra på samma gång.
Hade gärna fått lite respons på hur de tänkte men det är mycket som spelar in i hur bedömningen går till så jag är inte bitter så men som vanligt vill jag veta om ifall det är något som jag kan ändra och kanske kan tänka på tills nästa gång. Kanske hade Baileys en trött utstrålning efter en väldigt lång dag i jämförelse med de andra men på videon som L filmade tycker jag inte det ser ut som det.

Jag var så toknöjd över min vetehund och glad i alla fall och så frös jag som en galning också så vi packade ihop och åkte hemåt utan att jag gått och plockat upp pappret med kritiken för dagen.
Som tur var så kom jag på det snabbt och de hann inte slänga det så nu ska de skicka hit det via post till mig.
När kvinnan jag pratade med i telefon hittade vårt papper sa hon spontant grattis, jag ser att det gått bra för er och jag blev ännu lite gladare om man nu kunde bli det, haha 😀

En kanonhelg som förutom utställning också innebar flera timmar på Lillerudsdagarna tillsammans med kompisar i underbar sensommarvärme.
B27-28-aug1
Helt ok att svansen hänger och att man gäspar efter en heldag på en gräsmatta i dåligt väder… 😉
B27-28-aug2
M gör ett försök till att ställa Baileys korrekt. Det var det där med svansen, hihi, men mest satt han under ett lager med filtar och iaktog det som hände inne i ringen 🙂

bloglovin 2016-08-30 kl 12:58
Annonser via Bloggpartner.se

Träningsutställning i Arvika

ArvikaInoff1
I lördags tassade jag upp klockan sex och en halvtimme senare traskade jag och M runt ute i blåsten och mörkret för dagens första kisspromenad. Ruggigt novemberväder minst sagt och extra trist när man ska på utställning och hunden helst ska vara ren och fluffigt torr och borstad i pälsen, haha.

Efter lite torkande och borstande hemma packade vi sen in oss i bilen tillsammans med den nya canvasburen som jag tvingade köpa dagen före då den gamla tyvärr kapitulerade i hälften av alla dragkedjor, ryggsäcken fullpackad med sådant som behövs på utställning samt väskan med ombyte av skor, mössa, vantar med mera.
Detta är vår tredje utställning och jag börjar få rutin vad gäller packning och nödvändigheter i alla fall. Utställningskoppel, borste och kam, vattenflaska, bajspåsar, nummerlapp, säkerhetsnål, pm, kontanter till utställningsprogrammet, ombyte av kläder, godis till Baileys, bur, torkhandduk, och lite annat.

Vi åkte strax efter halv åtta och det var mörkt och regnet riktigt öste ner när vi svängde in mot ridhuset i Arvika.
Pissväder och Baileys hann bli riktigt blöt under promenaden från bilen till ridhuset med alla våra grejer. Jag har ju inte köpt något regntäcke eller jacka till honom vilket igår hade varit bra att ha.
Lillemor och Linda dök upp strax därefter och när vi hittat en liten plats att vara på, det var verkligen fullt överallt, ställt upp burarna så gick de för att hämta de hundar de hade med sig och jag ställde upp Baileys på trimbordet och började torka och borsta så gott det gick. Inte lätt att få honom fin när han är blöt…

När det blev dags för Wheaten 6-12 månader, dvs Baileys och Tellus mot varandra var jag nervös. Jag må ha koll på vad som ska packas med till utställning men att ställa ut i ring har jag inte koll på och jag har inte övat någonting sen Lillerud sista augusti om man bortser från när vi var i Forshaga och ställde.
Det ser så lätt ut när de flesta andra ställer och jag kan till och med se lite grann om hur en hund bör stå och när en del står mindre bra och springer mindre bra men att få till det själv är svårt.
Baileys stod ganska bra några gånger men när han sprang gick det inget vidare.
Han galopperade några gånger, körde passgång nån gång, han och jag hade inte den bästa kontakten hela tiden, och jag tog alldeles för korta steg så det blev trippigt. Om jag hade längt stegen i ringen så hade även Baileys steg blivit bättre så klart. Det är svårt att hitta det bästa tempot för hunden när man inte är van. En del går ju, en del går snabbt, en del springer. Det är så olika beroende på hund med mera.
När både Tellus och Baileys var bedömda och sekreteraren antecknat domarens ord så var det konkurrensbedömning och sen sa domaren till oss att det är två fina hanar men då Baileys inte sprang bra så blev det Tellus som gick vidare. Något jag var mycket medveten om och Tellus med Linda som är handlerproffs och kan visa alla hundar var så klart värdig att gå vidare.
Som sagt, man kan inte tro att det är så mycket kring detta med hur man går och ställer, eller i alla fall visste inte jag det före min första utställning, men det är det och det är svårt att göra allt på en gång, rak rygg, visa upp, fina steg osv.

Vi fick ändå fin kritik vilket känns jättekul så klart.
-Maskulin med bra proportioner, bra huvud och uttryck. Korrekt bett, bra pigment, mörka vackra ögon, välansade öron, stark rygg, välansad svans. Bra vinkel, rör sig väl när han vill. Bra päls. Välvisad.
Jag tycker att det är superkul och att delta på dessa träningsutställningar, inofficiella utställningar, dvs som inte registreras är den perfekta träningen även om stämningen och konkurrensen mellan en del av dessa hundägare är allvarlig och det mest liknar lite liv och död och en officiell utställning för en del.

ArvikaInoff2

Mobilbilder från dagen. Att ha med systemkameran på utställning är inte att tänka på när man inte har med någon assistent, haha.

En supertrevlig lång dag blev det med bästa sällskapet av Lois Kelsey´s Lillemor och Linda och även Birgitta med fina Lisa var med och så våra fem hundar.
Lillemor hade gjort en kräftsoppa som hon bjöd på och jag tror aldrig att en soppa smakat så gott som den igår i ett fuktigt kallt ridhus. När vi bröt upp efter finalen för valpar 6-12 månader som Tellus var med i men där han tyvärr åkte ut direkt var jag både lite frusen och trött. Ridhuskyla har verkligen en tendens till att sätta sig inpå skelettet som det känns.
Baileys han var lika trött han. Ville inte äta något när vi kom hem utan gick och la sig i vardagsrummet och där låg han och osv i nästan sex timmar. Själv somnade jag i soffan efter tio minuter av den senaste Mission Impossiblefilmen som vi började titta på efter Så mycket bättre.
Utställningslivet är väldigt kul men väldigt utmattande, haha 😀

bloglovin 2015-11-30 kl 08:59

Inofficiell utställning #2

UtställningForshaga13september

Check på vår andra hundutställning!
Curly Coated Retrieverklubben arrangerad inofficiell hundutställning på brukshundsklubben i Forshaga och jag och Baileys fanns på plats otroligt nog.
Han är mycket bättre i sitt framben men eftersom vi inte tränat någonting, varken ringträning eller något annat, så funderade jag på att inte åka imorse. Kändes nervöst också att vara ensam då jag är så himla okunnig inom området utställning för idag skulle inte Grumsborna finnas på plats men vi kom iväg och det är jag glad för.
Det är så bra träning för oss som är nya både jag och Baileys att passa på på dessa inofficiella utställningarna och då allra helst när de är belägna på nära håll från oss.

Stor skillnad att efter att ha gjort veterinärbesiktningen ta mitt pick och pack och traska bort mot vår ring. Inget tält eller trimborde den när vi är ute på egen hand, haha.
Det sistnämnda saknade jag dock oerhört mycket för att borsta Baileys utan ett bord och gärna med galge visade sig vara något han inte alls var sugen på att vara med om idag.
Jag hade borstat igenom honom ordentligt hemma före som tur var så det blev lite grann på benen och skägget det lilla han tillät som jag gjorde på plats.
Jag tycker ju att han är världens finaste och det är viktigt att komma ihåg på dessa arrangemang som handlar om den finaste hunden som det känns som.
Det är ingen skönhetstävling riktigt men det kan ju upplevas som att det lutar åt det hållet.
Domaren gör en kvalitetsbedömning som innebär att hunden tilldelas pris för sin exteriör och mentalitet i jämförelse med rasstandardens krav utan hänsyn till övriga hundar som deltar i klassen. Det är därför flera hundar tilldelas samma kvalitetspris.
Valpklass 4-6 månader är alltid inofficiell och inga resultat registreras för allmänhet hos SKK men det är ju kul att få en bedömning i alla fall tycker jag.
Olika domare kan också bedöma lite olika så rent krasst kan man på en utställning få mindre bra kritik medans man på nästa lyckas gå hela vägen.

Det blev en väldigt lång väntan idag. Det där med klockslag på utställningar är inte något som är säkert. 15-20 hundar i timmen stod i pm:et inför idag men det tog längre tid.
Jag försökte varva vila med att borsta lite, gå kisspromenad runt om området, träna lite grann och så stod vi vid ringen redo för vår tur men då blev det paus före gruppen terrier så det var bara att traska tillbaka och vila lite i canvasburen igen.
Domaren var samma som haft ring- och socialträning på Lamberget så honom kände vi till. Lugn och bra med hundarna.

Efter vi varit inne första gången fick vi vänta till alla hundar i valpklass 4-6 månader var bedömda. Därefter, om jag förstått det rätt, så tävlade alla valpar med HP mot varandra, då är det alltså olika raser på hundarna, i en konkurrensbedömning.
Baileys hade svårt att inte bry sig om de andra runt omkring honom. Han ville först inte stå uppställd åt rätt håll men jag fick honom att ställa sig ok till sist tyckte jag. Konkurrensbedömning innebär att de deltagande hundarna inbördes placeras i ordningen 1:a, 2:a, 3:a och 4:a. Där fick vi tacka för oss efter en kort stund och när klassen var över fick vi vårt papper med kritik.

Jättebra kritik tycker jag att det blev. Jag är så glad.
”Drygt 5 månader ung kille. Härligt temp, korrekt bett, bra tänder. Ännu valppäls men korrekt struktur. Bra överlinje, korrekt svansansättning, bra skuldra, tillräckligt vinklad fram och bak. Rör sig med lätthet.”
Så nöjd och glad över att vi kom iväg idag 😀
Nu ska jag kolla om det finns några fler utställningar i närheten på gång inom det närmsta innan vintern anländer. Det är verkligen bra träning för oss båda och något som vi tycker roligt att hitta på just nu och att det fungerar att göra även med en valp är ju kul. Jag gillar att komma ut med honom. Trivs så bra med vad vi tagit oss för hitintills och hoppas så innerligt att det där spökande frambenet ska hålla sig i schack.

bloglovin 2015-09-13 kl 18:54

Kalasfin & förskoleklass

Kalasfina killen tidigare idag i sin nya klarröda piké från Kapp Ahls serie Hampton Republic 27.

M gillar när det är siffror på kläderna. Butiker som Lager 157 och nu Kapp Ahls kollektion Hampton Republic 27 för barn är favoriter och tacksamma att shoppa nytt från då de flesta plaggen har siffror på sig.

Den fina röda pikétröjan som M hade på sig på kompisen Ls kalas idag hade en tvåa och en sjua på ryggen. När dagiskompisen V kom till kalaset så hade även han en tröja med siffror på sig och jag såg hur M uppmärksammade att det nästan var samma tal som han själv hade på sina kläder 🙂

Det finns helt klart en fascination och ett betydligt större intresse för siffror än vad det finns för bokstäver i den här killens liv. I alla fall som det är just nu.
Skolan börjar inom en överskådlig framtid nu. Vi räknar ner och efter sommaren så är det dags för M att ta klivet in i skolans värld och häromdagen kom klasslistan med namnen på de 22 barnen som ska gå tillsammans och jag känner mig nöjd med den blivande förskoleklassen på pappret så att säga.
M kom med två kompisar som han känner riktigt bra och som vi träffar efter dagistid men det finns även fler favoriter från dagis med i klassen samt en granne till och med så det känns som sagt bra och även M är nöjd ser framemot starten så nu räknar vi ner lite grann fast först ska vi njuta av våren och sluttampen av tiden på förskolan sen blir det sommarlov och semester innan vi står där på kullen och kikar på ballongerna som stiger mot himlen för att välkomna det nya läsåret.
Det blir femte gången jag står på kullen med blicken mot skyn och lika många gånger har M stått och suttit i vagn och gjort det samma men den här gången är det annorlunda. Den här gången står vi där för att han själv ska börja i skolan ♥

bloglovin 2014-03-30 kl 17:48