Etikettarkiv: Hundutställning

Pop up-tält

Popuptält

På utställningen i Munkfors i helgen invigde jag mitt senaste köp – ett utställningstält.
Att köpa ett tält är något jag funderat på ett tag nu efter att ha samlat på mig lite erfarenhet och ställt ut Baileys på utställningar där inte uppfödarna varit med och jag haft möjligheten och lyxen att kunna husera i deras tält.

Visst kan man vara med på utställning utan att ha ett tält, hade någon frågat mig för ett år sen när vi startade med utställningar om jag tyckte att jag behövde ett tält hade jag sagt nej direkt, men nu har jag insett att det är lite smidigare och bättre med tält än utan.
Man har sitt eget lilla Place, någonstans att ha alla sina saker samlade, hunden får lugn och ro från alla andra hundar och allt annat som händer runt omkring på en utställning när man kan placera hundburen i ett tält och framförallt, och det bästa så klart, är att man har skydd för regn och vind i ett tält.

Jag ville ha ett tält som går snabbt och lätt att bygga ihop och så tycker jag inte det behövde vara jättestort då det oftast bara är jag och Baileys som åker iväg när inte uppfödarna finns med.
Ett modell mindre och prisvärt så det blev ett pop up-tält.

Ett tält som är i ett enda stycke och som med några enkla handknep fäller upp sig själv. På bara några minuter fick jag i lördags upp tältet och hade slagit ner tältpinnarna i marken.
Höjden är 195 cm så jag kan utan problem stå rak i det och jag fick plats med canvasburen, väskor och ryggsäck har jag oftast ståendes uppe på buren under utställning, min stol och så trimbordet.
Trimbordet är i största laget (det hade gärna fått vara lite mindre då det finns yta över när Baileys står på det och det inbjuder bara honom till snurra runt), man vill ju kunna gå runt om vid borstning, kamning och förberedelse och det går men det är inte någon plats över när jag gör det med alla de andra grejerna ståendes i tältet samtidigt.

Många kom fram och frågade om tältet i lördags, bra pris och bra storlek när man är ensam med sin hund. Faktiskt så fanns det en till som hade samma tält uppsatt utanför den andra ringen såg jag så det är fler än jag som gillar det.
Så gött när regnet kom att flytta in stolen och kunna sitta utan att bli blöt och se på vad som skedde i ringen.
Att fälla ihop det är lätt det också bara man kollar igenom anvisningarna en gång före så man böjer det rätt. Sen är det bara att packa ner i den smidiga lilla runda medföljande väskan och lasta på kärran när man ska gå till bilen.
Finns att köpa HÄR.

Nu ska jag trycka igång kaffemaskinen. En stark Nespresso för att få igång hjärnan som är seg efter paus för lunchpromenad med Baileys.
Hoppas att det finns en svart kapsel kvar för jag känner mig helt utslagen och vägrar tro att koffein inte gör nytta i min kropp.
Någonslags förkylning i kroppen tror jag att jag har och som inte bryter ut helt men ändå känns av. Enormt trött, ont i ryggen på ett märkligt sätt, lite snorig, tung i huvudet, linser som skaver och en höger axel och överarm som jag haft ont i en längre tid nu och som vägrar ge med sig den också.

Om några timmar står middag, läxläsning, träning i Forshaga med Baileys medans W förhoppningsvis kan träna fotboll efter måndagens stukning av foten i skolans trappa, och sen läggning av M på agendan innan jag tänker att vi ska avsluta kvällen med ett avsnitt av Broadchurch på Netflix.
Kaffe, jobb, och så allt det andra sen var det ja…

bloglovin 2016-09-07 kl 12:59
Annonser via Bloggpartner.se

Internationell utställning & Spårprov med toppresultat

TorsbyRansäter2016
I helgen som gick åkte vi på hundutställning i dagarna två jag och Baileys.
På lördagen i karavan med uppfödare och valpköpare till Torsby där terrierklubben stod som arrangör.
En dag som var trevlig så klart, för vilket härligt gäng det är att umgås med dessa hundmänniskor, och också väldigt lärorik för mig och Baileys, men utöver det så gick det som det brukar.
En tvåa och very good blev det men han skötte sig riktigt bra tiden i ringen. Stod hur bra som helst även om min säkerhet rubbades något av att det blev ställande på bord för genomgång av honom.
Regnet öste ner. Himlen öppnade sig precis när vi skulle in. Tältets tak samlade vatten och det plaskade och skvätte om fötterna på mig när jag sprang runt i ringen men det var god stämning och roligt där vi stod och tryckte med alla hundarna i sina burar i tältet.

Efter välbehövlig sömn, som jag och Baileys deckade efter den tidiga morgonen som startade klockan fem och så med all anspänning som hela lördagen innebar. Själv var jag som vanligt en massa nervös, så kickade vi igång söndagen lika tidigt och i karavan styrde vi bilarna mot Ransäter för Värmlands kennelklubbs internationella utställning där.

Denna dagen bjöd på sol och efter lördagen kändes det som en välsignelse från ovan.
Min lilla vagn som jag tog med hem från mamma och pappa är perfekt till utställningar. Trimbord, canvasbur och campingstolen får plats på den med hjälp av spännband och så har jag ryggsäcken på ryggen och Baileys i handen. Lyckad konstellation!

Baileys gick kanon under bedömningen och det varlycka när han fick excellent och sitt allra första CK. Jag var så glad när vi skuttade ut ur ringen.
Det var han och en tik till från vårt gäng, Lois Kelsey´s, som fick CK den här dagen.
Detta innebar ju att vi skulle in igen och där tog det stopp.
Han stod bra men visade inga särskilda rörelser på vårt varv runt. Istället var det mest skutt och hopp och 100% intresse för de hanar som var bakom honom.
Så nedrigt trist att han är så jäkla svår att få med sig runt när det finns nya Wheaten bakom honom. Det hjälper inte med godis och lockande ord och allt vad jag åstadkom de där sekunderna som kändes som ett halvt dygn.
Vi fick ingen placering och sen var det oklart om vi skulle in igen för att tävla om reserv certet. Till och med uppfödarna var osäkra på detta så att jag inte visste som ännu inte kan allt med regler och termer för utställningar som dessutom är olika beroende på om de är inofficiella och officiella var givet.
Plötsligt skulle vi in och jag hade varken nummerlapp på mig då eller utställningskopplet på Baileys så det blev en rush och sen in i ringen. Noll fokus och bara rörigt så reserv certet knep den andra hanen så klart.

En placering är ju det man vill ha men för att komma dit krävs ett ck och detta var Baileys allra första CK vilket var stort så även om vi inte tog en placering, som flera av de erfarna utställarna ser som enda skälet till att vara glad, så var jag himlans glad och nöjd efter dagen.
Fascinerande är också hur det kan skilja i bedömningen beroende på vilken domare man ställer för.
På lördagen fick vi kritiken: Bra storlek och proportionerligt korrekt bett. Maskulint uttryck. God hals, framskjuten skuldra. Lagom bröstdjup lite sluttande rygglinje. Knappa vinklar bak. Utmärkt päls och kondition. Saknar lite driv i steget. Utmärkt temperament.

På söndagen: Maskulin, visad i hård och fin kondition. Tilltalande pälskvalité. Aningens långt nosparti men bra uttryck. Något framskjutet framparti. Snyggt bakställ. Ännu fattigt förbröst. Önskar lite kraftigare hals. Lovande fin hund med CK trots ungdomliga brister.
Bra rastypliga rörelser.

Ett excellent och CK som sagt och därmed en rosa rosett och något från prisbordet där vi valde ett retrieverkoppel med reflexer.

ViltspårÖK1
I tisdags morse åkte vi mot Säffle där vi mötte upp en annan valpköpare från Lois Kelsey´s och tillika kurskamrat i fortsättningskursen i Viltspår som vi gått den här sommaren på Preemmacken i Slottsbron.
Karavan tillsammans med fler deltagare till Mässvik där vi längst ut i skogarna som gränsade till Vänern på flera sidor (otroligt vacker plats) mötte upp domaren som lagt våra provspår.
Baileys skulle gå ut först och det var lika bra eftersom jag var rejält nervös. Inte för att han inte skulle klara spårprovet, han är jätteduktig och gjorde ett perfekt ”genrepsspår” för någon vecka sen utan min nervositet ligger i att jag inte ska kunna läsa av honom korrekt. Att se när han eventuellt får upp levande viltspår, notera detta till domaren, få honom att bryta det och istället gå på blodspåret igen, skottet som vi skulle vara med om för första gången och en massa mer.

Min nervositet var obefogad. Han gjorde ett jättebra spår. Tog upp det i sökrutan, kämpade över stock och sten, genom högt vildvuxet blåbärsris, genade lite i vinklarna men hade koll på spåret ändå och fixade bloduppehållet. Han cirklade en hel del men det blåste rejält så spåret hade säkert förflyttat sig sen han la det klockan 20.00 kvällen före. Det hade alltså legat i ca 19 timmar när vi gick det.
När det kändes som att vi varit ute ett halvt dygn och gått en mil så sa domaren att vi kunde stanna och så gick han iväg ca 10 meter framför oss.
Han vände sig om och nickade mot oss och jag nickade tillbaka och sen skjöt han ett skott upp i lyften med geväret. Baileys blev totalt fokuserad av smällen.
När domaren sen kom tillbaka så ville han iväg på direkten. Jag väntade på ett ok och sen bar det iväg. Han kastade sig fram till platsen som han skjutit och stirrade upp mot himlen, ställde sig mot ett träd och spanade uppåt och jag tänkte att nu är det kört.
Men trots upplevelsen och krutrök som det blir så tog han upp spåret igen och hittade kort därefter klöven.
All spänning släppte för mig och skogen ekade av mina glädjerop och berömmande ord till min fantastiska hund.

När alla var klara så fick vi diplom för spårprovet, diplom av Folke för avslutad fortsättningskurs och sen vår bedömning med all info.
Så stolt och glad över att se den där 1:an på papper! Happy 😀
Provförloppet: Tar an spåret snabbt och utan problem. Mycket spårnoga. Spårar galant till spårslut. Trevligt ekipage och ett lycka till på slutet.

Nu försöker jag boka upp domare till ytterligare två prov. Tre prov med resultatet första plats innebär Viltspårschampion och det är dit vi siktar i dagsläget.
Att få tag i domare som lägger spår och vill döma är dock inte helt lätt så här i semestertider men förhoppningsvis så lyckas vi få tag i två till, de ska vara tre olika domare för att resultatet inte ska räknas som fusk, inom kort.

bloglovin 2016-08-05 kl 14:34

Ringträning Forshaga Folkets park

Ringträning-6juli2016

Igår var vi på ringträning med Gunilla Karlström i Forshaga Folkets park.
Att Värmlands kennelklubb erbjuder dessa träningar runt om i Värmland och det dessutom helt gratis är guld värt. Bara den sociala träningen som hundarna får, att kunna fungera i närhet till så många olika sorters hundar, raser och storlekar, och i väntan på att det blir ens tur att visa sig så tränar de på att kunna sitta eller ligga och titta på avslappnat. Så nyttigt och bra träning bara det!

Jag gillar onsdagskvällarna mycket och att åka till Forshaga tar inte emot det minsta. Det går hur snabbt som helst från där vi bor.
Upplägget som Gunilla kör känns också väldigt bra. Effektivt men ändå lugnt. Bra olika moment med rörelse i grupp, slalomgående, och sen två eller tre pass som är rent utställningsbaserade.

Hon är väldigt positiv och vänlig och Baileys har inte minsta besvär med att låta henne klämma och känna igenom honom eller att låta henne titta honom i munnen.
Därefter springer vi ett varv runt och sen fram och tillbaka medans hon står och granskar. Ibland i en triangel och att i stundens hetta tänka på i vilket varv man ska springa eller hur triangeln ska börja för att domaren ska se hunden rörelse är inte alltid helt lätt.
Efter det momentet så ställer man hunden och då ska den helst stå bra och stilla en längre tid så att domaren kan ge omdömet som sekreteraren skriver ned under tiden.

L och M kom förbi på motorcykeln de sista 20 minuterna vid gårdagens träning så för en gångs skull fick jag lite bilder tagna. Även rörliga och att kunna se hur det ser ut när vi springer är så nyttigt.
Jag gör saker som jag inte själv tänker på just då.
På videon från igår så rörde jag min höger arm och hand väldigt onödigt och konstigt när jag sprang. Det bör jag ta bort och ha den stilla när jag inte måste locka på Baileys uppmärksamhet med den t.ex.
Mina steg är en annan sak. Jag bör länga dem och inte trippa så mycket.
Nyttigt som tusan att se oss in action som sagt. Hoppas bara att jag kan tänka på detta när det väl gäller på riktigt sen. Inte helt lätt med allt annat som kan hända och händer spontant har det visat sig med min lilla hund när vi väl ställer ut, haha.

Vi träffade två av hundarna som vi gick valpkurs med tidigt i höstas igår också. Kul att höra vad de gjort mer för något med sina hundar sen vi sågs sist och även kul att få positiva ord från den ena om oss själva igår. De trodde att vi ställt flera gånger redan för det såg så bra ut. Jag blev superglad av att höra det.

Lite tråkigt nu att det troligen inte blir någon mer träning för oss nu när vi är igång och det går så bra före vår inbokade utställningshelg.
Nästa vecka är vi bortresta och veckan därpå är det paus med ringträningen och sen är det dags.
Vi får helt enkelt försöka att hålla igång allt på egen hand även om det inte blir det samma och inte ger samma bra träning tillsammans med andra hundar och tillika störningsmoment för Baileys.
En jättebra och rolig kväll var det i alla fall och bilderna visar på att även Baileys tyckte så med sin fina perfekta svanshållning när vi sprang runt i ringen 🙂

bloglovin 2016-07-07 kl 10:01

Ringträning i Slottsbron

Slottsbron27juni2016
Några bilder från måndagens ringträning i regi av Värmlands kennelklubb på en grusplan i Slottsbron.

Linda och Lillemor dök upp med Tyra och Tellus så tre Wheaten från samma kennel tränade.
Jag och Baileys utan tvekan de som behövde träningen mest av dessa, haha.
Att det kan se så enkelt ut, så graciöst och fint i en utställningsring är imponerande. Det är inte bara att springa runt lite.
I alla fall inte om man har en hund som min. Med en löptik på träningen slog det tilt i huvudet på denna unga herre. Nosen i backen, stretande åt alla andra håll än det som vi skulle åt, och hans annars småpratande i form av små gnäll övergick stundtals till ylningar.
Ber en bön om inga löptikar vår kommande utställningar. En bön som icke kommer att bli bönhörd, haha.

Det är bara att träna på helt enkelt. Hoppas på mognad från Baileys, att han vänjer sig, och kanske så småningom blir ett väl fungerande hund i ringen.
Igår kväll var vi på Lamberget på ringträningen där. Lite annat upplägg än det i Slottsbron och från att ha känt mig något uppgiven och funderande på om vi inte ska strunta i utställningar överhuvudtaget så fick jag lite tips, feedback och direkt respons på det vi gjorde och det blev bättre. Magnus Boström peppade mig något, jag fick också se honom springa med Baileys och kunde se skillnaden beroende på vad och hur han gjorde när de sprang för att få ut det allra bästa av honom.

Förutom att träna utställning så är dessa träffar en bra träning socialt. Att kunna vistas bland många olika hundar, att pausa när det är paus trots alla så kallade störningsmoment runt om.
Trevligt är det också precis som utställningarna är med Linda och Lillemor så jag väljer att se det som en rolig hundträff tillsammans med kunniga och trevliga hundmänniskor och en massa bra träning och erfarenhet av utställningslivet ger det oss också.

Ikväll blir det ringträning i Forshaga och jag är så glad över att min fina hund, trots ganska stort sår på höger hals som jag sköter om, åter igen är pigg och glad och full av energi. Sig själv igen helt enkelt 😀

bloglovin 2016-06-29 kl 12:49

En galen majvecka

MobilMaj

Moments lagrade i mobilen från den gångna galna majveckan.
Jag får bita mig i tungan stundtals för att inte freaka ut totalt. Att tänka på allt som ligger framför, som måste fixas med, som ska bockas av, utföras etc är inte alls fungerande just nu.
Försöker istället att bevara lugnet och vara i det jag gör för tillfället med vetskapen om att jag har koll, jag har planerat, jag har allt nedskrivet och vet att det kommer att klaffa och inget glömmas bort.

Idag skulle jag och Baileys varit vid Mangenbadet. Molkoms hudklubb har sin årliga inofficiella utställning idag och vi var anmälda. En perfekt träningsutställning på lagom nära avstånd och som är mysig att åka till i bra väder vilket det ju är idag.
Så blev det inte. Jag tvingades igår på väg hem från en mäktig spelning på jobbet inse att jag var tvungen att stryka vårt deltagande för att det är för mycket. Jag har inte ro att somna och sova och när jag vaknar på morgonen så är jag snurrig av både sömn och annat.
Ms goa fritidsfröken gjorde ett försök till att övertala mig i telefon igår när jag ringde hem M men när det inte finns tid för duschning, borstning och allt annat som en utställning innebär i förberedelse av hund och packning utöver den faktiska tiden där så går det inte.
Jag var dock lockad av att ägna hela natten till idag åt det väl hemkommen från fotbollskiosken igår kväll där vi stod och sålde för glatta livet för jag ville så gärna iväg idag. Med tanke på hur jag mådde imorse då jag ändå tog mig två timmars sovmorgon i jämförelse med min vanliga morgontid på halv sex så var det rätt beslut att ta. Det kommer fler utställningar försöker jag tänka.

Veckan har ägnats åt våravslutning med film och tv-serie femkamp med mellanstadiekören. En lyckad en där de fick med sig popcornbägare fyllda popcorn, choklad och en Mer i sina goodiebags. Jag har också njutit god mat på Fontana Di Trevi med mina ungdomar.

Veckans Viltspårskurs var en upplevelse i hundra knyck i timmen. Jisses vad det gick undan över stock och sten men bra gick det.
Ms klass spelade sin sista klassfotbollsmatch, om man bortser från Örsholmsdagen om en vecka, och de gick från att ligga under med två mål till att vinna den. Deras fröken fanns på plats för att se dem spela och det var ett härligt kramkalas efter matchen. Hon är så fantastiskt go mot dem och barnen verkar älska henne och var så klart extra glada över att hon kom och tittade.

Nu ska M och en klasskompis hämtas på Leos Lekland där de varit på kalas sen halv tolv idag. Själv ska jag försöka få ihop knep och knåp häftet, plantera i krukorna utomhus, göra en liten drös med tavlor som hänger över mig, besöka vår vind för att få undan lite vinetkläder som bara ligger och tar plats och en hel massa mer. Imorgon väntar en heldag på Hertzöga med poolspel, hamburgargrilluppdrag och sen mer match på det så bra om jag kan fixa så mycket som möjligt av annat idag.
Ha en härlig lördagskväll!

 

 

bloglovin 2016-05-21 kl 15:25

Årets första utställning

Idag har vi varit iväg på utställning i Mariebergsskogen. Premiär för 2016 och detta är året då vi ska försöka skaffa oss erfarenhet av att vara inne i ringen har jag satt som mål så att vi blir vana vid det båda två och vet hur vi ska bete oss, vilket varv man alltid springer, uppställningar, och få det att kännas naturligt och behagligt så kanske en del av det där nervösa pirret, i alla fall hos mig lägger sig.
Enda sättet att bli av med det är att träna och perfekt är att träna på inofficiella utställningar som egentligen inte betyder något ju eftersom de inte registreras.
Det är en speciell miljö, hundar av alla de slag och raser överallt, olika domare som hanterar hundarna lite olika när de känns igenom och kollas i munnen, bedömer olika så klart och det är olika väderförhållande som gäller också.
Det är mycket som spelar in och roll utöver vilken status handler och hund har just för dagen. Inofficiella utställningar kostar ju inte heller lika mycket som officiella så det är bara att pricka in de som finns på nära håll och träna på.

Till idag har vi inte tränat någonting alls. Vi har inte tränat utställning eller varit iväg på någon ringträning sen vi var i Arvika i mitten av november.
Till idag kan man säga att vi lagt fokus på pälsvård. Vår ungkille har verkligen en helt fantastisk päls, både enligt mig själv så klart men framförallt enligt uppfödarna, men det blir lätt små tovor, som små knutor, i ullen närmst kroppen.
Dessa har jag slitit med att få bort med kardan och kammen i flera dagar. Lillemor klippte honom för några dagar sen och idag gjorde hon några finjusteringar med saxen för idag var han verkligen fin i pälsen.
Igår efter att jag borstat honom gned jag in hela honom med balsam ända in till hårrötterna som sen fick sitta i några minuter och sen följde en massa borstande.
Imorse efter morgonpromenaden borstade jag en halvtimme till innan vi åkte iväg och hans päls just nu är helt fantastisk underbar. Så mjuk, nästan inga små knutiga tovor, glänsande, och väldoftande. Ljuvlig!

InoffMskogen1maj

Tillbaka till Mariebergsskogen.
Vår insats blev ett platt fall. Han stod kanonfint och helt still vid bedömningen. Lillemor tog bilden ovan med sin mobil, och jag är så nöjd att han kunde stå bra med ben, huvud, svans och utan att flytta sig.
När det gällde rörelsen så gick det inte alls. Han kunde plötsligt inte trava. Inte ett enda steg. Gick bara i passgång hur jag än gjorde.
Fick ett litet tips från domartältet men det fungerade inte.
Vi kutade runt varv efter varv. Min grönhet i detta med utställning lyste lång väg kändes det som och plötsligt frös jag inte ett dugg längre, snarare tvärtom, haha.
Så klart fick vi ett tack och hej därefter.

Efteråt så testade Linda springa med honom och tillslut fick hon honom till att trava istället för att varva passgång och galopp.
Linda är en sån troligt duktig handler. Hon har gjort det sen hon var 12 och det märks. Till och med min hoppiga, ivriga, all over hund sprang fint runt med henne.
Jag fick göra detsamma och Lillemor och Linda coachade mig. Tillslut blev det trav och de sa till mig vilket tempo jag ska ha.
Min hjärna tänker att jag inte ska springa för snabbt för då börjar han galoppera men så ska jag inte tänka.
Det går snabbt och man blir trött när man springer så snabbt som man ska men det är det som gäller för att han ska visas på bästa sätt i sitt rörelsemönster.
Jag tycker också att det är svårt att som han springer i passgång uppifrån när man själv springer med honom. Det blir en speciell gungning på kroppen men jag har svårt att se den.
Att stå vid sidan och se det klarar jag men inte när jag själv springer.

Nu ska vi försöka öva lite själva någon av kvällarna i veckan som kommer, ska be Lillemor att kolla på torsdag kväll när vi ska iväg på spårkursen också, så hoppas jag att vi får till det för så här vill jag inte att det ska vara.
Trist att inte kunna visa hans bästa sida idag, att han sprang så konstigt, så klart att jag blev besviken, men nu tar vi nya tag. Mer träningsutställningar väntar och om vi vågar så provar vi officiella senare i sommar. Ser det som att vi samlar erfarenhet. Jag spara omdömena vi får och det stod flera bra saker idag på det.
Jag må vara gammal men är helt ny på detta och Baileys är den omogna glada unghund han är så vi behöver beta av tillfällen.

Vi har i alla fall haft en härlig morgon och förmiddag. Det är ett kul gäng vi är, uppfödarna och hundköpare, med våra Wheaten och jag är oerhört glad över att ha hittat denna kennel på nära håll och människorna kring dessa att umgås med när det gäller hund. Roliga och trevliga och ett bra sätt att tillbringa sin lediga helg på 🙂

Nu ska jag väcka min väldigt trötta hund som efter att han ätit mat legat och sovit nonstop sen vi kom hem för en promenad tillsammans med H i något som påminner om vårväder minsann.
Trevlig söndag!

bloglovin 2016-05-01 kl 15:54

Träningsutställning i Arvika

ArvikaInoff1
I lördags tassade jag upp klockan sex och en halvtimme senare traskade jag och M runt ute i blåsten och mörkret för dagens första kisspromenad. Ruggigt novemberväder minst sagt och extra trist när man ska på utställning och hunden helst ska vara ren och fluffigt torr och borstad i pälsen, haha.

Efter lite torkande och borstande hemma packade vi sen in oss i bilen tillsammans med den nya canvasburen som jag tvingade köpa dagen före då den gamla tyvärr kapitulerade i hälften av alla dragkedjor, ryggsäcken fullpackad med sådant som behövs på utställning samt väskan med ombyte av skor, mössa, vantar med mera.
Detta är vår tredje utställning och jag börjar få rutin vad gäller packning och nödvändigheter i alla fall. Utställningskoppel, borste och kam, vattenflaska, bajspåsar, nummerlapp, säkerhetsnål, pm, kontanter till utställningsprogrammet, ombyte av kläder, godis till Baileys, bur, torkhandduk, och lite annat.

Vi åkte strax efter halv åtta och det var mörkt och regnet riktigt öste ner när vi svängde in mot ridhuset i Arvika.
Pissväder och Baileys hann bli riktigt blöt under promenaden från bilen till ridhuset med alla våra grejer. Jag har ju inte köpt något regntäcke eller jacka till honom vilket igår hade varit bra att ha.
Lillemor och Linda dök upp strax därefter och när vi hittat en liten plats att vara på, det var verkligen fullt överallt, ställt upp burarna så gick de för att hämta de hundar de hade med sig och jag ställde upp Baileys på trimbordet och började torka och borsta så gott det gick. Inte lätt att få honom fin när han är blöt…

När det blev dags för Wheaten 6-12 månader, dvs Baileys och Tellus mot varandra var jag nervös. Jag må ha koll på vad som ska packas med till utställning men att ställa ut i ring har jag inte koll på och jag har inte övat någonting sen Lillerud sista augusti om man bortser från när vi var i Forshaga och ställde.
Det ser så lätt ut när de flesta andra ställer och jag kan till och med se lite grann om hur en hund bör stå och när en del står mindre bra och springer mindre bra men att få till det själv är svårt.
Baileys stod ganska bra några gånger men när han sprang gick det inget vidare.
Han galopperade några gånger, körde passgång nån gång, han och jag hade inte den bästa kontakten hela tiden, och jag tog alldeles för korta steg så det blev trippigt. Om jag hade längt stegen i ringen så hade även Baileys steg blivit bättre så klart. Det är svårt att hitta det bästa tempot för hunden när man inte är van. En del går ju, en del går snabbt, en del springer. Det är så olika beroende på hund med mera.
När både Tellus och Baileys var bedömda och sekreteraren antecknat domarens ord så var det konkurrensbedömning och sen sa domaren till oss att det är två fina hanar men då Baileys inte sprang bra så blev det Tellus som gick vidare. Något jag var mycket medveten om och Tellus med Linda som är handlerproffs och kan visa alla hundar var så klart värdig att gå vidare.
Som sagt, man kan inte tro att det är så mycket kring detta med hur man går och ställer, eller i alla fall visste inte jag det före min första utställning, men det är det och det är svårt att göra allt på en gång, rak rygg, visa upp, fina steg osv.

Vi fick ändå fin kritik vilket känns jättekul så klart.
-Maskulin med bra proportioner, bra huvud och uttryck. Korrekt bett, bra pigment, mörka vackra ögon, välansade öron, stark rygg, välansad svans. Bra vinkel, rör sig väl när han vill. Bra päls. Välvisad.
Jag tycker att det är superkul och att delta på dessa träningsutställningar, inofficiella utställningar, dvs som inte registreras är den perfekta träningen även om stämningen och konkurrensen mellan en del av dessa hundägare är allvarlig och det mest liknar lite liv och död och en officiell utställning för en del.

ArvikaInoff2

Mobilbilder från dagen. Att ha med systemkameran på utställning är inte att tänka på när man inte har med någon assistent, haha.

En supertrevlig lång dag blev det med bästa sällskapet av Lois Kelsey´s Lillemor och Linda och även Birgitta med fina Lisa var med och så våra fem hundar.
Lillemor hade gjort en kräftsoppa som hon bjöd på och jag tror aldrig att en soppa smakat så gott som den igår i ett fuktigt kallt ridhus. När vi bröt upp efter finalen för valpar 6-12 månader som Tellus var med i men där han tyvärr åkte ut direkt var jag både lite frusen och trött. Ridhuskyla har verkligen en tendens till att sätta sig inpå skelettet som det känns.
Baileys han var lika trött han. Ville inte äta något när vi kom hem utan gick och la sig i vardagsrummet och där låg han och osv i nästan sex timmar. Själv somnade jag i soffan efter tio minuter av den senaste Mission Impossiblefilmen som vi började titta på efter Så mycket bättre.
Utställningslivet är väldigt kul men väldigt utmattande, haha 😀

bloglovin 2015-11-30 kl 08:59

Hundutställning på Skutberget & lördagshäng

SkutbergetHundutställning12september
Tellus & Linda inne i ringen, Lillemor, alla våra hundars mormor och favorit och en fläkande hårboll som blev så trött så av att agera hejarklack på utställning hela förmiddagen, haha.

Morgonen och förmiddagen tillbringade jag och Baileys på Skutberget på den inofficiella hundutställningen där som Sörmons hundklubb arrangerade.
Det blev så bra så, var trevligt att prata hund, den goda sammanhållningen på gänget i tältet som trängs bland hundgrejer och canvasburar smittar av sig och det är många skratt.

Baileys var ju som sagt inte anmäld då jag mitt lingon slarvade till det och läste bokföringsdatumen som anmälningsdatum men det gjorde inget.
Var faktiskt skönt att slippa bli nervös. Baileys är inte alls som Tellus som har total fokus på Linda i ringen. Han är mer oberäknelig, svår att få fullt intresse från och inte minst så är han som en liten tickande bomb just nu efter att snart två veckor inte fått springa lös och röja runt pga hältan i frambenet.
Istället tittade vi på och jag försökte snappa upp och lära mig lite mer om detta med utställning. Jag är ju nybörjare ända ut i fingertopparna…

Hur det blir imorgon får jag se. Har inte bestämt mig ännu om vi ska prova och ställa ut i Forshaga eller ej. Dagsformen för benet får avgöra också för haltar han känns det ju inte bra så klart.

Efter Ws fotbollsmatch har vi hängt här hemma. Lagat mat, ätit, W har slappat och stirrat på telefonen i över en timmes tid då hon väntat mycket efterlängtat samtal och M har haft en kompis här.
När killkompisen sen väl ringde så cyklade M hem till S för mer lek och jag skjutsade W till Vallargärdet där klasskompisen bor.
Jag passade på att förära Mossbergs lanthandel ett besök som är en liten Icabutik med ett mysigare namn när jag ändå var där. Har inte handlat där sen 2005 då vi bodde i Lindrågen. Nostalgiskt och jätteroligt att butiken fortfarande finns kvar.
Kommer ihåg när jag red till butiken förr när vi hade hästar. Då red jag de små vägarna som går parallellt med 63an så när jag skulle hem igen så körde jag det hållet. Minnen all over…!
Sprang av en slump på en kompis som jag umgicks med massor när vi bodde där ute i veckan som gick och våra tjejer lekte varannan dag från att de träffades på öppna förskolan som små bebisar som knappt kunde sitta tills de var två år gamla.
Då flyttade vi därifrån men vi fortsatte att träffas och tjejerna med sina hästtokiga mammor började rida på ridlekis på Färjestad endast två och ett halvt år gamla.
Efter några år tappade vi kontakten men nu så ska vi försöka ta och ses igen. Båda tjejerna är fortfarande hästtjejer så det blir troligen en del stallhäng, ridning och sådant och det ska bli så roligt.

Lördag kväll och inga barn hemma. Ovanligt, haha. W ringde och meddelade att Fs föräldrar skulle skjutsa hem henne för att då kunde hon stanna flera timmar till och M fick jag nyss sms med fråga om han fick äta hos S så ingen av dem kommer hem till mat ikväll.
Tur att jag har min lilla goding som ligger på golvet bredvid mina fötter, haha.
Jag tror att vi ska gå ut i det fina vädret och träna lite spår med bacon och spårruta. Matta ut honom lite mentalt kan inte skada nu när han har så mycket överskottsenergi.
Trevlig lördagskväll på er!

bloglovin 2015-09-12 kl 18:02

Fotboll & hundhelg

FotbollFageråsW

Den här helgen har temat fotboll och hund.
Jag ska skjutsa iväg M till träning som börjar halv tio idag och klockan elva har W match på hemmaplan.
Imorgon har M poolspel på Norrstrand och W ska till Ekshärad för att spela match.
Inte det optimala att ha match både lördag och söndag md tanke på hur hennes knä har krånglat och gjort ont ett tag men ibland blir det ju så i spelscheman och hon tycker ju att det är roligt att spela match, att träna fotboll överlag, även om det varit och fortfarande är lite jobbigt just nu med knät, lite stress kring träningstiden den dagen som hon går länge i skolan och kommer hem med buss 45-60 minuter därefter och då inte har så lång tid på sig att byta om och hinna äta före hon ska iväg. Att det händer mycket i kroppen i den här åldern är ju också ett faktum, skolan tar mer tid och kompisar är viktiga förutom allt annat mindre gott som kan finnas kring tjejer i allmänhet i den åldern.
Om hon kommer att fortsätta med fotboll i flera år till det vet jag inte men jag hoppas att hon kan hålla kvar glädjekänslan hon egentligen känner och varför hon började spela från första början fast att det ibland är lite tyngre.
Hon är en fantastisk tjej vår tös, glad positiv och som ställer upp på andra, har goda värderingar och vill göra bra och rätt ifrån sig så nu hoppas jag att knät inte börjar krångla igen för henne utan att hon kan spela i helgen.

Själv är jag ledig från helgjobb lördag och söndag och tänkte försöka varva fotboll med hundutställning den här helgen.
En tur till Skutberget för att se Baileys syskon och släktingar i utställningsringen [grämer mig att jag missade sista datumen för anmälan till den inofficiella utställningen men med tanke på att han varit halt och det har känts ovisst så var det väl lika bra antar jag] efter att ha droppat av M på sin träning.
Tror inte att vi kommer att dröja oss kvar på finalerna utan sen åker vi nog till Ws match och kollar.
Imorgon är det inofficiell utställning i Forshaga och till den är vi anmälda. Dagsformen imorgon bitti får avgöra om vi ska bege oss dit eller ej.
Vi har inte tränat någonting sen Lillerud och han är understimulerad och full av överskottsenergi så jag vet inte om jag ens kan få med mig honom följsamt i en utställningsring men samtidigt är det en bra träning och erfarenhet för oss och att passa på när det är på nära avstånd och inofficiellt känner jag att vi borde göra.
Nybadad är han i alla fall och förhoppningsvis kan Lillemor gå över honom lite grann med saxen på trimbordet i väntan på deras tur på Skutberget om en stund så får jag se om vi åker iväg eller ej och precis som idag så blir det sen fotboll direkt efter utställning, haha. Som sagt en fotboll och hundhelg är detta och det gillar jag 😀

bloglovin kl 08:23

Vår hundutställningsdebut

HundutställningLillerud2
Igår gjorde vi vår utställningsdebut jag och Baileys. Visserligen en inofficiell utställning men en utställning likaväl med visning, domarbedömning och allt som det medför sig av förberedelser av pälsvård, veterinärintygsvisande, lite uppvärmning och bland ett hundratals hundar.
Mycket pirrigt men väldigt roligt. Att vi hade lyckan att ha en domare som var trevlig och noggrann gjorde debuten till en fin upplevelse. Även om jag är väldigt ny i allt kring utställningar så har jag redan hört talas om mindre trevliga domare, arroganta, tydligt favoriserande av vissa raser, inte bra vid hantering av hundarna och med vad som tycks en förkärlek till att delge sekreteraren bedömningsord att skriva som mest vill få en att sluta ställa ut.
Domaren igår var raka motsatserna till allt detta och bättre upplevelser och intryck av vår första utställning än så här kunde vi inte fått med oss hem.
HundutställningLillerud1
Att jag och Lillemor kom samtidigt till Lillerud och satte upp tältet tillsammans och plockade i ordning gjorde att jag redan från början var med i allt och det kändes väldigt bra och lugnande på något vis.
Lyxigt att ha någon med trimbord med sig så jag kunde borsta enkelt vid förberedelser och sen precis innan vi skulle in i ringen så fluffade jag till honom lite här och var bara.
En massa stöttning från Lillemor och Linda och några av de andra Wheatenägarna som jag lärt känna lite smått under ringträningar med mera hade jag också. Nummerlappshållare var något jag fick låna, det hade jag inte en tanke på att ordna eller ta med mig och sen tog jag byxor utan fickor konstigt nog så även godispåse lånade jag. Är lite smått sådant här man ska ha med sig förutom kam, borste, veterinärintyg, canvasbur att vila i och få möjlighet att koppla bort allt runt omkring, vatten, mat och godis. Och säkert något mer som jag nu glömt.
Själva visande var supernervöst men Baileys skötte sig så himla bra. Visserligen tog han några galoppsprång när vi skulle springa tillsammans med Tellus rakt fram och tillbaka men bortsett från det så följde han med bra och tänka sig – han stod stabilt stilla på bordet när domaren kände igenom hela honom och hon fick titta på hans tänder utan minsta motstånd. Halleluja! Jag var så himla glad för det! Som vi tränat och tränat på att stå stabilt stilla med frambenen bredvid varandra och bakbenen parallellt även de något bak. Så snyggt när han står så tycker jag också, haha. Visserligen kan det ändra sig från dag till dag men igår gick det som sagt kanonbra vid det momentet.
Vi tävlade i valpklass 1 för valpar 4-6 månader och två Wheaten var det ju mot varandra. Baileys och hans syskon Tellus.
Enligt Linda så hade domaren inte helt lätt att bestämma vilken av hundarna som skulle vinna men det blev tillslut Tellus av de två syskonen och därmed gick han vidare att tävla mot alla valpar, oavsett ras, 4-6 månader gamla.
Tellus hade mer kropp och var mer välbyggd än Baileys stod det på bedömningen. Domaren bedömer hundarna utifrån en rasstandard. De ska vara så lika de kriterier som finns för just den rasen och sen ställs de då mot varandra och då blev vi tvåa och därmed var det slut för oss.
Det gör mig inget för denna debut var så lyckad den kunde vara.
Vi hade så roligt, det var grym träning för mig i att visa hund och jag fick goa ord från dem runt omkring efteråt, på pappret står så fina och bra bedömningsord, det var ett kul gäng vi var med hela dagen för vi hängde kvar och gick promenad bland allt roligt på Lillerudsdagarna tillsammans i väntan på finalen för alla valparna [där tyvärr Tellus fick lämna tidigt], drack kaffe och för Baileys var det en rejäl träningsdag i att vara bland folk och hundar. Grym socialträning med andra ord.

HundutställningLillerud3
På papprets som vi fick med oss tillsammans med rosetten står det ”Vacker hanvalp med bra kropp. Fina ögon, välansatta öron. Bra bett, bra hals. Lätta och fina rörelser. Trevlig temp. Välvisad! Lycka till i framtiden!”

Jätteroligt och eftersom det var just så roligt så sved det extra hårt att jag på kvällen insåg att jag läst fel på Sörmons hundklubb och hela tiden gått i tron att jag kunde vänta med att anmäla oss till deras inofficiella hundutställning på Skutberget i mitten av september. Jag blandade ihop anmälningsdatumen med bokföringsdatumen som var den 1 september och när jag pratade med ansvarig igår kväll i hopp om att vi kunde komma med ändå [vilket inte är ovanligt att det droppar in lite sena anmälningar] så hade hon redan tryckt utställningskatalogen. Så trist.
Istället satsar vi på inofficiell utställning i Forshaga och nästa helg är det valphelg hela helgen. Då ska alla fyra grabbarna grus återförenas och det blir tips, råd, pälsvård, mat och trevligheter i Grums så vi har en del skojigheter på gång framöver trots min tragiska felläsning.

bloglovin 2015-08-30 kl 17:34