Etikettarkiv: Igelkott

Känslor för tomtens ren & snögubbe

M undrade om vi inte kunde åka tillbaka till den där julmarknaden vi besökte får några veckor sen och köpa med oss tomtens ren och även snögubben.
Han tyckte sig ha sett en prislapp även på snögubben [renen hade ett litet nätt fyrsiffrigt belopp runt ena hornet] så den borde vara till salu enligt honom.

Någon av dessa två skulle sen bo hemma i vår hall, för hans eget rum är ju för litet tyvärr.
Fint att han vill sprida julstämning i hallen och tänker på alla i familjen men jag tror inte att jag skulle vilja ha varken gubben eller renen ståendes där. Båda två skulle liksom ta över helt och hållet, haha, och sen tror jag inte heller att min ekonomi tillåter såna här spektakulära utsvävningar av kontot så nära jul heller [allra helst inte efter idag då troligtvis Rusta lyckats förstöra chippet på mitt bankomatkort när jag shoppade lite smått i väntan på att min bil skulle få lämna Toyotas verkstad].
Men fina var de och jag förstår ju att han blev helt såld på dem.

Det fanns mycket fint att titta på hos Kalenius och på deras julmarknad. En helt vintervit hörna med kälke, isbjörn och fina insnöade granar.
I ett skåp fanns olika vintriga saker som en tågstation, en kyrka och en pulkabacke med blinkaden ministjärnor och figurer som åkte runt och så klart så körde även det pyttelilla tåget varv efter varv på den lilla rälsen. M ville så klart även ha en sån och den skulle minsann få plats på hans rum var han tydlig med att påpeka.

Renen och snögubben var nog ändå de som han stod mest hos. Dagen vi var där hade han precis köpt sig en liten mjukis igelkott för sina egna pengar och den gick han omkring med i jackfickan utom när han var hos renen och snögubben för då fick igelkotten provsitta de magnifika hornen och gubbens hatt.
Den här killen kan verkligen skapa ett speciellt band mellan sig och saker han tycker är fina och det är jättekul att lyssna till honom när han beskriver och förklarar vad han tycker och känner.

Jag funderar på att åka tillbaka till Kalenius julmarknad för att köpa lite små dekorationssaker att dekorera presenter med mera men det kanske är bäst att lämna M hemma den här gången. Tror det kan bli jobbigt att åter igen behöva ta avsked från snögubben och renen, hihi 😀

bloglovin 2014-12-04 kl 13:01
Annonser via Bloggpartner.se

En gång om året röntgas han

Det verkar som att månadsskiftet maj-juni är förpestade med lite olyckshändelser i Ms liv.
Igår hade vi en fantastisk morgon på fotbollsplanen. M tränade och jag tittade på i strålande sol pratandes med den mamma som vi köpte Ms nya cykel utav kvällen före.
Tiden gick jättefort och det var en mycket glad fotbolls- och cykelkille som trampade hemåt.

Inbjudan från kompis om lek i poolen likt så som lördags eftermiddagen spenderades tackades ja till och när jag släppt av de två stora tjejerna för sjöbad åkte vi dit.
Allt var lugnt, eller lugnt var det ju inte utan en massa bad och tjoande, hopp från trappsteg ett till fem på rutschkanan ner i poolen precis som dagen före, och L kom från Världens fest men så efter lunch när det badas igen skriker M fasansfullt från poolen.
Ett sånt skrik som sticker ut i mängden och förmedlar rejäl smärta.
Må hända att jag är skadad efter olycka för nästan exakt ett år sen men har man en gång sett sitt barns arm vriden i alla möjliga konstiga och onaturliga positioner och allt som följde därefter på sjukhuset så finns det kvar på näthinnan.

Han kunde inte gå och jag släpade honom upp ur vattnet. Försökte vara lugn och betedde mig som att det inte alls var allvarligt men så här i efterhand kan jag säga att jag vågade inte titta riktigt noga på benet och foten där smärtan kom från.
Som tur var så behövde jag inte det heller för precis som förra året även där så fanns ju Hanna med. Hon kollade, L kollade och foten lindades och sen var det kylklamp på, flytande Alvedon mot smärtan och foten i högt läge.
M skrek hela tiden och ville bara sitta hos mig skrek han.
När jag satt där i stolen under altanen med honom så mådde jag så illa. Det snurrade och jag fick svälja flera gånger. Såg nya operationer framför mig och gips med tillhörande lång återhämtning innan allt var som vanligt igen.

Vi satt kvar så några timmar och sen fick jag hjälp med att stuva in honom i bilen och väl hemma så halvlåg han i soffan, klagade, grät, skrek.
När L lindade av bandaget så såg det inget vidare ut varpå jag ringde 1177 och hon sa att vi skulle åka in och försökte få till ett smidigt mottagande på akuten genom att faxa vad som hade hänt och att vi var på väg dit.

Akuten var tydligen ett överbelastat ställe den här helgen och vi fick sitta i anmälningsväntrummet för det fanns inte plats där inne.
M varvade total tystnad med tårar rinnandes nedför kinderna som han torkade bort så fort någon tittade på honom med att säga att han var rädd.

Tillslut fick vi träffa en sjuksköterska, M fick något att dricka mot det onda och sen en doktor och så kom det en annan sjuksköterska och körde M i rullstol till röntgen.
Han kände igen sakerna på röntgen och vid detta laget hade han börjat prata lite grann. Hon som röntgade hakade direkt på när han mumlade om Grevens skelett i julkalendern Mysteriet på Greveholm och skrev ut två av röntgenbilderna till honom.
Han fick en isglass när han låg på sängen och väntade på röntgensvaren, en sköterska körde lite rally med honom på vägen tillbaka och såg att han hade med sig en igelkott och det verkar vara igelkottar som gäller för ambulansåkning för hon frågade direkt om han fått den i ambulansen och fick igång en liten konversation med honom.

Själv var jag nervös som sjutton över att något skulle vara brutet. Det var det enda som malde i huvudet på mig, måtte det inte vara brutet, om och om igen.
Det var det inte! Inte ens en spricka fanns.
Mellan två skelettdelar i foten var det mörkt på röntgenbilden och det ska det vara men möjligtvis att det var något lite mer än vad vanligtvis men det var inget att tänka något mer på när det inte var mer sa doktorn.

Eftersom M inte kunde gå alls på foten så ordinerades kryckor. Det tog ett tag innan de provat fram ett par tillräckligt låga för honom och sen fick han öva lite grann i korridoren på akuten innan jag körde honom i rullstoll till bilen.
Kryckorna skulle han använda så länge det gjorde så ont att han inte kunde gå på foten.
Imorse åkte vi till förskolan en timme före avresan till Rottneros. Beslutet om att inte åka med tog vi igår i bilen på vägen hem från sjukhuset. M grät och grät. Han ville åka med och leka och var så ledsen för att han inte kunde göra någonting. Inte ens cykla på sin nya cykel klarade han av.
Lite funderingar kring hur han skulle göra på förskolan pratade vi med fröknarna om. Han är en funderande liten kille och det fanns allt från om vad han skulle göra när de andra barnen leker ute om dagarna till om de är ok att leka med plus plus sittandes vid ett bord till tankar kring att han behöver hjälp vid toalettbesök.

Idag har det varit kämpigt. Jag har burit honom mycket från en punkt till en annan. Han har ätit dåligt, varit trött och hängig men så nu för knappt två timmar sen så piggade han på sig och det markant.
Han kan nu stödja på foten. Han kan stå på den och tar sig fram med kryckorna mycket säkrare.
Så glad över att han mår bättre och att foten håller på att läka som han själv säger 🙂
Ingen är gladare än jag att det gick så bra som det gick. Så sanslöst skönt och istället för Rottneros så har jag lovat att det blir Liseberg frampå. Jag har fått ett litet erbjudande gällande besök i Göteborg så det kommer troligtvis att bli två dagar med skoj där längre fram och det får kompensera dagens Rottnerosresa även om han gärna hade varit med dit tillsammans med kompisarna idag.

Efter en bedrövlig natt då W kom och väckte mig precis när jag somnat och jag sen sov i hennes säng till halv två varpå Ms hosta eskalerade så att han vaknade och då hade ont så jag låg där en timme och när jag vaknar nästa gång hinner jag precis fram med hinken innan all Lepheton och Alvedon kommer upp följt av mer vakenhet så klart så är jag mer död än levande just nu men ska se till att få mig en stunds egentid.
Hanna och barnen var hit med en lego Star Wars så nu ska grabbarna i huset bygga ihop den och W leker med nya grannen.
Själv ska jag ut i skogen tror jag och sen blir det glosplugg inför onsdagens engelskaprov. Därefter lär jag slockna vare sig jag vill eller ej.

bloglovin 2014-06-02 kl 19:15

En oerhört efterlängtad dag idag

Idag är det en mycket efterlängtad dag. En dag som vi räknat ned till. Dagen då allt ska bli som vanligt igen och M ska kunna göra allt det som han gjorde före olyckan hände den 30 maj.

Idag ska armen röntgas och förhoppningsvis ser allt bra ut vilket innebär att den läkt som den ska med hjälp av de inopererade titanstängerna.
Stängerna sitter ju fortfarande kvar och ska göra så ett tag till, ca tre månader från det att de opererade dit dem sägs de behövas och sen blir det ytterligare en operation för att ta bort dem.
Men enligt beräkningarna så ska de två ställena där armen var av på ha läkt ihop så mycket idag att han får hoppa studsmatta fullt, ut, han får springa, han får åka sparkcykel, han får klättra, bära med armen och han får framförallt cykla på sin egen cykel igen och inte åka bakom mamma varenda gång vi ska någonstans.

Det är en underbar tanke och känsla och själv längtar han efter att få cykla igen även om han tror att han måste öva och lära sig det på nytt för att han under dessa sex veckor har glömt bort hur man gör.

När det gäller mig själv så har jag också längtat efter den här dagen.
Det har varit olika steg från det att det hände den där torsdagen i Rottneros park.
Först chocken och sjukhusvistelsen, oron över att det skulle gå bra, men sen återhämtningens och tillfrisknandets steg.
Oron över att han skulle ramla och slå sönder/upp skadan på nytt. Alla timmar kring hans smärta och sen kräkningarna som blev osv.
I bakhuvudet hos mig kommer det att finnas en oro över fall även efter den här dagen. Att först W faller och får gipsa sin arm och att sen M faller än värre har gjort att jag inte kan komma ifrån att jag tycker att det är otäckt om de ramlar illa t.ex som W gjorde i fredags kväll med sparkcykeln.
Det finns där inom mig och det kommer nog att vara så ett långt tag till. Däremot så ska ja försöka att hålla det inom mig och vara lite cool utåt så att de jag inte ropar till och springer i ilfart fram till barnen varenda gång de faller för det kommer de ju att göra många gånger även i fortsättningen. De flesta gånger går det ju bra som tur är!

M själv pratar mycket om sin arm.
Säger saker som visst var det läskigt mamma när min arm va helt fel och jag fick åka ambulans. Tur att ambulansen kom så fort så jag inte fick sitta där med min arm fel och en massa mer.
Han har väldigt många tankar om olyckan. Fler och mer än jag trodde och han har bearbetat den genom att berätta för flera om hur det gick till m.m.

10.20 idag röntgas han och sen hoppas vi på att det blir glädjeskutt ut från sjukhuset.
Jag är lite nervös men försöker tänka att eftersom han har stängerna kvar så är sannolikheten att skelettet skulle ha läkt fel väldigt liten då de håller allt på plats.
Det värsta som skulle kunna hända är ju att det inte läkt riktigt lika snabbt som läkaren trodde att det skulle göra och då är det väl bara att fortsätta att inte bära, cykla och vara lite aktsam om armen tänker jag.

Den 18 juni tog de bort gipset. Det gjorde ont och M grät och skrek eftersom en del satt fast i blodet som blivit av såren. Gipset satt lite hårt också så sköterskan fick knäcka en del för att få loss det och det antar jag kändes lite obehagligt.
Under fanns en liten stel arm som blev så skör utan det stora gipset.
M vågade knappt röra med den och fortsatte länge att endast använda vänster arm och hand till allt. Han visade sin sår för alla, ville åter ha armen vilandes på kudde, och det har hela tiden gjort ont på honom säger han om man råkar ta rakt över såren.
Jag vet inte hur mycket av det som varit och är smärta. det kan även vara något som sitter djupt i honom från händelsen. En rädsla och minne liksom.

Nu är den dagen ett minne blott och om en stund så gäller nästa fas.
Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att fira in årets semester på 🙂

Tisdagen den 18 juni när gipset togs bort. Den kära ambulansigelkotten var självklart!

bloglovin 2013-07-10 kl 09:28

Igelkott, spindel eller mossa

Igår hittade M en liten bit mossa utanför ytterdörren.
Han plockade upp den från marken och ropade till mig mamma titta en liten igelkott.
När jag berättade för honom att det var mossa som fallit ned från taket på vårt hus tittade han först på mig, sen upp på taket och sen på mig igen och sa nej det är en igelkott ser du väl.

Den här sk igelkotten höll han sen i sin hand hela vägen till kalaset. När vi var framme la han den i vagnen och sen när vi skulle gå hem igår kväll så höll han den åter igen i handen.
Han var mycket varsam med den och ville ta den med sig in.
Skrek och grät när vi sa att den skulle vara ute.
Tillslut fick den följa med in i en liten skål.

Idag gick han till tvättstugan och kollade på sin igelkott.
Han pratade med den där den låg i skålen och mest såg ut som en torkad läskig fet spindel enligt mig men det sa jag ju inte.

Innan vi åker iväg till musikalen tänkte jag ha ett litet samtal om vilda djur och att de trivs bäst utomhus med M.
Förhoppningsvis nappar han på det och släpper ut igelkotten i det fria.
Det vore det bästa eftersom jag varenda gång jag ser skålen tror att det ligger en fet läskig spindel i den…!

bloglovin 2012-02-20 kl 14:19