Etikettarkiv: Inofficiell hundutställning

Viltspårschampion & BIS4

Viltspårschampion5sept
Klockan fem i nio befann vi oss i skogarna bakom Vallargärdetskolan.
Att det fanns så mycket skog där, sträcker sig långt såväl upp mot gamla Forshagavägen men också nedåt längs cykelbanan mot Karlstads golfklubb, hade jag ingen aning om och ändå bodde vi där ute i fler år och under den tiden red jag stort sett varje dag någon av våra hästar inte alls långt ifrån där vi befann oss idag. Dumt för skogen där var helt fantastisk. Så fin och idag extra då solen sken men det hade ännu inte hunnit blir varmt, det var blött på marken och bara lätt vind.
Bra spårväder helt enkelt!

Efter resultatet i öppen klass med en 1a, 2a, 1a så var det idag lite extra pirrigt för om det skulle gå vägen så hade vi vår tredje 1a och det innebär ju titel.
Jag var spänd på vägen dit i bilen men en stor del av det släppte när jag träffade domaren som var lugn, trevlig och pratglad. Skönt!

Efter att ha checkat av sökrutan på håll så kopplade jag på selen och så startade vi.
Han tog utspåret direkt och sen bar det av och det verkligen.
Ivern var enorm i den lilla kroppen. Det får ju inte gå för fort, det ska ju vara noggrant spårande, men kombinationen av att han inte spårat på nästan två veckor och att jag inte hann rasta honom tillräckligt före gjorde att det gick undan.
En sträcka var väldigt snårig, träd med grenar rakt ut överallt, ute i tomma intet där stigar icke finns och jag rev mig friskt på händerna så det blödde men fokus var helt på att följa med Baileys, lita på att han hade blod- och klöven i näsan och inget vilt (mitt mantra i huvudet när vi for fram i skogen var måtte han inte switcha om och gå på viltspår istället för blod och löv).

Spåret gick en bit längs med en stig där många i området rastar sina hundar fick jag veta sen och även på en stig där det alltid går vilt men trots att han fick viltkänning vid vinkel två så löste han det med ringning och fokuserade vidare på rätt spår för dagen.

Man har ju ingen som helst koll själv på vart spåret går utan det gäller att följa med, läsa av hunden (vilket är jättesvårt ibland), att parera spårlinan och ta omtag där det behövs vilket är mest hela tiden med Baileys som är runt allt man bara kan i skogen och ha lite koll på att domaren går åt samma håll där någonstans bakom oss.

När vi blev tillsagda att stanna för skott pustade jag en smula för då är det ju inte så långt kvar sen. Skönt när man vet att slutet närmar sig liksom…
Skott är inga problem alls. Han sitter stilla och rör inte en fena när hon går fram, vänder sig mot oss för att kunna ha koll på reaktion från hunden och skjuter av.
Det är sen efteråt som det blir latjolaban.
Baileys blir upphetsad och vill iväg utav av bara den.
När Yvonne hade ställt sig bakom oss igen så laddade han med bakbenen i spjärn mot marken och när jag släppte på så rusade han fram till där hon stått och skjutit och krutröken som till och med jag kände i näsan idag måste ha stuckit mycket i hans för sen ringade han.

Ibland har jag sett klöven själv men det gjorde jag inte idag.
Han ringade och höll på men så hittade han den. Markerade och tog den i munnen.
Jag var så grymt glad och stolt. Det kändes att det gick bra och känslan var hur underbar som helst.

Nu är han viltspårschampion minsann. Tre ettor minsann och när allt är registrerat så kommer det på Svenska kennelklubben stå vch vid hans regnummer och namn.
När man anmäler till utställningar ska man fylla i eventuella titlar på sin hund, det står ju sen med i utställningsprogrammet, och numera kommer jag stolt att fylla i vch 😀

Pappersskrivning och rosettutdelning. Jag fick både tips och bra feedback på hans spårande som var ett mycket bra spår enligt domare Yvonne.
Jag fick berättat om ett annat par som gått just detta spåret där nivån är SM på hund och förare och hunden har gjort ett 40-tal spår att den fick bryta efter stället i skogen där det ständigt går vilt. Den kunde inte släppa det och gå vidare därifrån på blodspåret.
Nu betyder inte det att Baileys är duktigare än KBs hund men just idag gick det kanon och han hade fokus, spårglädje, vilja och lite flyt med vind och blöta.
Har jag sagt att jag är stolt och glad, haha 😀

Dagens provförlopp: Hittar snabbt utspår utan tvekan. Sträcka 1 utmärkt. Vinkel 1 utan tvekan. Sträcka 2 med bloduppehåll klarar han bra. Vinkel 2 har han viltkänning men löser med bra och effektiv ringning. Sträcka 3 utmärkt. Vinkel 3 med återgång går han ej ut men löser utmärkt ändå.
Sträcka 4 jobbar han kryssande. Ringar in spårslut. Fast i skott, något upphetsad efter.

BIS4Munkfors
En annan sak att vara glad och stolt över när det gäller min Wheaten är lördagens resultat på Munkfors brukshundklubbs inofficiella utställning.
BIR, BIG och sen en fjärde plats i BISfinalen.

En heldag i norra Värmland blev det men en trevlig dag.
Ett bra arrangemang och till skillnad från Kristinehamn för drygt en vecka sen så regnade det bara kort vid ett par tillfällen och det är alltid trevligare på utställning utan regn.

Domarens lugna, mänskliga, trevliga uppsyn smittade av sig på mig. Det är långt ifrån alla utställningsdomare som har de egenskaperna har jag nu redan fått känna på trots att jag inte har massor av erfarenhet från utställningar ännu.

Baileys skötte sig kanon i ringen första gången. Stod bra och visade sina rörelser fint och domaren gillade vad han såg så vi fick BIR.
Efter lite väntan med promenad, lunch och borstning så var det dags för gruppfinaler och det gick bra även det trots att den lilla Norwichhanen bakom oss var lite för nära för vad jag tyckte var önskvärt. Det blev vi som tog hem BIG och jag var så glad när vi skuttade ut ur ringen med lite priser.

Mer väntan och så det mest nervösa BISfinalen för vuxna hundar.
Nio stycken i ringen samtidigt, som sig bör en vinnare från varje utställningsgrupp av hundar. Att vara många hundar samtidigt är ju just det som Baileys flippat ut vid så mina nerver dallrade lite grann men det gick så bra den första halvan.
Han stod hur fint som helst och varvet runt gick bra det också.

Som vanligt dömde dagens båda domare BISfinalen tillsammans och vi var fyra som valdes ut till att komma in in till mitten av ringen. Jag har ju aldrig varit med om detta tidigare så jag undrade så klart vad det betydde och lyckan var enorm när de tackade de andra fem ekipagen och det innebar att vi var garanterade att placera oss i alla fall fyra.

Vid momenten som sen följde så hade vi en setter tätt inpå och Baileys ville inte springa varvet runt men huvudet framåt. Han vred sig hela tiden. Settern bakom var det som intresserade honom. Han till och med skuttade lite i galopp.
Det hade varit kul att se vad som hade hänt om han visat upp sina rörelser perfekt, sträckt ut, och haft huvudet som han ska. Om de hade fått se honom ordentligt alltså utan detta och då lättare hade kunnat bedöma honom och om det hade räckt till mer än en fjärdeplats men jag var så himla nöjd ändå när vi blev tackade och placerade oss fyra. När vi fick vår gröna rosett och gick och ställde oss vid den gröna markeringen var jag tokglad.

Vår allra första BISplacering och jag är så grymt stolt och glad över det och ännu gladare blev jag när läste kritiken för dagen!!
Att han inte bara skuttade omkring utan skötte sig så bra trots den långa dagen det innebär att vara på utställning.

Ms fritidsfröken var där och ställde sin hund i den andra ringen och varenda gång vi gick vidare ropade grattis från andra sidan kanten och det betydde massor.
Jag känner mig fortfarande så mycket nybörjare på detta så all feedback jag får suger jag i mig och när det är sådan här härlig feedback lite extra mycket, haha.

Kritiken från domare Arve Larsen: Vackert hanhunds huvud. Fint uttryck, fina öron, mycket bra hals. Bra manke, mycket bra överlinje. Fin svansansättning. Välvinklad fram och bak. Stram fin front. Bra benstomme. Fina tassar. Rör sig mycket bra runt om. En mycket trevlig helhet. Välvisad.
BIS4Munkfors2
Lördagens priser och alla rosetter. HP lila, röd/gul BIR, röd BIG och grön/vit BIS 4.
Det blir en del rosetter om man går vidare har jag märkt så nu måste jag fundera ut något bra ställe och sätt att förvara dessa på för så klart sparar jag allt som min lilla kille vinner 😉

bloglovin 2016-09-05 kl 12:53
Annonser via Bloggpartner.se

Vårt första BIR & BIG

B27-28-aug3
Vilken superbrahelg det blev den som nyss passerat.
På lördagen åkte jag och Baileys i strålande solsken (den översta bilden är från lördagen) till Lillerud vid halv nio på morgonen.
Väl synkat så stannade vi på parkeringen samtidigt som Annica och co som var den som hade utställningstältet i sin packning och så gick vi mot platsen för värmlands kennelklubbs årligt återkommande inofficiella utställning där vi mötte upp Marie och Doris.

Tältet kom snabbt på plats trots enorma vindar denna lördag, likaså trimbord, min rosa älskade stol, haha, hundbur med mera och efter det brukliga som vaccinationskontroll, hämtning av nummerlapp och införskaffning av program och så rastade jag Baileys lite grann och började sen borsta honom.
Jag och Annica har båda insett den lugnande effekten som borsta och kamma hund har på våra utställningsnerver. Jag tar det dock ett steg längre. Jag borstar och kammar lite mer, haha.
Det är konstigt det där för även om det ”bara” är inofficiella utställningar som i helgen och oavsett om det skulle vara officiella så är min hund finast i världen oavsett hur det går i ringen och faktum är att så många ringträningar som vi varit på, och nu så har vi faktiskt även en hel del erfarenhet av utställningar och jag vet hur jag ska göra, har lite knep på att lösa vissa saker beroende på hur Baileys reagerar med mera, så blir jag ändå pirrig i kroppen.
Vill så gärna att han, oavsett vad slutresultatet blir och vad domaren anser, att det ska gå bra i ringen. Att jag ska vara nöjd med honom osv.

I lördags så var det snabbt över. HP och en tvåa. Det var tydligt att domaren för dagen för grupp 3 ansåg att en Wheaten ska vara av den tjockpälsade sorten. Fin kritik fick han men det hjälper ju inte liksom.
Linda och Lillemor anslöt för att se oss och jag är åter igen så tacksam över feedback, pushning och deras enorma kunskap de delar med sig av till mig.
Jag försöker suga in allt de säger och de tyckte att det gick mycket bra i ringen och det är viktigt för mig att få höra att placeringen inte berodde på hur vi skötte oss. Nu vet jag att vi jobbar på åt rätt håll liksom och det bara är att fortsätta så som vi gör 🙂

På söndagen gick det bättre däremot (de två understa bilderna ovan).
Vi åkte mot Kristinehamn halv åtta på morgonen. Tyvärr inte i solsken den här dagen utan med regnet hängandes i luften och det kändes lite tungt att släpa alla saker till ringen, hitta min plats och ställa upp alltsammans utan att ha ett tält att vara i. Att det skulle börja regna var säkert liksom. Det handlade bara om när det skulle börja.

Paraply och så regnöverdrag på Baileys bur och sen gjorde vi de vanliga procedurerna och inväntade pirrigt vår tur.
Baileys gick kanonbra, gnällde lite över att behöva stå stilla så länge framför domaren, men han skötte sig exemplariskt och vi var vidare med vårt BIR (bäst i rasen).

Lång väntan på gruppfinalen blev det. Varvade promenad med kamning, åt min matsäck och värmde mig med kaffe. Gick och hämtade filten i bilen och drog om mig. Lät Baileys sitta i knät ett tag istället för att ligga i buren bara för att jag frös och han värmde gott intill mig.
Det regnade och blåste. Var svinkallt men gick ändå bra men när L ringde och sa att de funderade på att komma och titta på gruppfinalen så skickade jag med en lista på nödvändigheter för de resterande timmarna.
Filtar, paraplyer, skor som inte var blöta med mera.

När det äntligen var dags var det värt flera timmars väntan. Vi vann gruppen mot de andra hundarna i grupp 3 och fick därmed vårt allra första BIG (bäst i gruppen).
En rosett till och så en påse med finfina vinster till oss.
Jag var så glad att ögonen tårades över att min lilla hund skötte sig så kanonfint i ringen ännu en gång.

Mer väntan och sen blev det tillslut stor BISfinal (bäst in show och det finaste man kan bli) för vuxna hundar.
Sju hundar i ringen och de fyra bästa blir placerade.
Dagens båda domare dömde finalen tillsammans och trots fint sprunget med vad jag tyckte var långa steg på Baileys och ett ok stående så var det inte min hund som de ansåg räckte ända fram.
Det var tack till oss och de två andra på samma gång.
Hade gärna fått lite respons på hur de tänkte men det är mycket som spelar in i hur bedömningen går till så jag är inte bitter så men som vanligt vill jag veta om ifall det är något som jag kan ändra och kanske kan tänka på tills nästa gång. Kanske hade Baileys en trött utstrålning efter en väldigt lång dag i jämförelse med de andra men på videon som L filmade tycker jag inte det ser ut som det.

Jag var så toknöjd över min vetehund och glad i alla fall och så frös jag som en galning också så vi packade ihop och åkte hemåt utan att jag gått och plockat upp pappret med kritiken för dagen.
Som tur var så kom jag på det snabbt och de hann inte slänga det så nu ska de skicka hit det via post till mig.
När kvinnan jag pratade med i telefon hittade vårt papper sa hon spontant grattis, jag ser att det gått bra för er och jag blev ännu lite gladare om man nu kunde bli det, haha 😀

En kanonhelg som förutom utställning också innebar flera timmar på Lillerudsdagarna tillsammans med kompisar i underbar sensommarvärme.
B27-28-aug1
Helt ok att svansen hänger och att man gäspar efter en heldag på en gräsmatta i dåligt väder… 😉
B27-28-aug2
M gör ett försök till att ställa Baileys korrekt. Det var det där med svansen, hihi, men mest satt han under ett lager med filtar och iaktog det som hände inne i ringen 🙂

bloglovin 2016-08-30 kl 12:58

En djungel

BBåstd2016

Idag har jag äntligen lyckats boka upp två stycken viltspårsdomare.
Det där med att få till olika domare som har tid att lägga spår och sen gå provet följande dag och då en dag som passar både för hen och oss visade sig inte vara helt enkelt men nu är det klart i alla fall.
Under nästa vecka gör vi vårt andra viltspårsprov i skogarna kring Kil och veckan därpå i skogarna kring Botorp.
Jag känner mig pirrig redan. Vill ju så klart och gärna att det ska gå lika bra som första provet i öppen klass men vet ju att det är mycket som spelar in som vindförhållandena, vilt och andra störningsmoment och så dagsformen på min fortfarande unga hund också men vi provar i alla fall och skulle det inte gå vägen den här gången så provar vi igen helt enkelt.
Jag tänker inte ge med mig så lätt på vår väg mot förhoppningsvis en championtitel inom viltspår 🙂

Anmälningsavgiften för de båda kommande proven är betald så nu ska jag bara ringa ett samtal till taxklubben som varit den som vi tidigare betalar till men som jag nu bytt ut mot SSRK då mina två kommande domare fanns med knutna till dem. Det är en hel del turer man ska göra. Svenska kennelklubben, rasklubbar, klubbar knutna till viltspår och en massa mer. Jag förstår inte alls alla dessa turer och att man behöver vara medlem här och var så det blir en del telefonsamtal och mail längs vägen.

Idag har jag också anmält våra två tidigare resultat till svenska Wheaten terrier klubben vilket man tydligen ska göra. Nu är frågan om jag bör anmäla även till SKK eller om det görs av klubben som jag betalat för viltspåret till.
När jag loggar in med Baileys registreringsnummer på SKK så får jag tillgång till resultat vid anlagsprovet samt den internationella utställningen i Torsby. Kanske tar det bara en viss tid då varken vårt 1:a pris i Viltspår öppen klass samt excellent och CK från utställningen i Ransäter inte står med.
Som sagt – en smärre djungel…

Ikväll ska jag börja titta lite på vad vi kan tänkas oss att hitta på i höst.
Sista helgen i den här månaden blir det inofficiella utställningar både lördag och söndag och första helgen i september är vi anmälda till Munkfors på samma men i höst när utställningsutbudet inte är lika stort vill vi ha något annat att hitta på och jobba med.
Det finns lite allt möjligt som jag är sugen på att prova på men vi får se vad det blir.

Nu borde jag ta itu med kvartalets momsredovisning och sen middag, hundpromenad samt att Ms rum och mitt lilla kontor slash gästrum och förråd ska tömmas på grejer inför kommande lilla projekt.
Trevlig tisdag på er!

bloglovin 2016-08-09 kl 15:55

Inofficiell hundutställning Ängevi

InoffÄngevi2016

Årets andra hundutställning för oss gick av stapeln i lördags. Värmlands kennelklubb arrangerade inofficiell hundutställning i Ängevi ishall i Forshaga.
Det var bara vi från det så kallade utställningsgänget som hade anmält oss då bröllop och annat krockade för andra.
Jag har inställningen att vi försöker åka på de utställningarna som är på ok avstånd härifrån för att träna oss i allt vad det innebär att ställa ut.
Detta var ju en inofficiell utställning vilket innebär att det blir i lite mindre skala. Inte så många anmälda och inte samma press och allvar då inga onofficiella utställningar registreras hos SKK.
Det är träning helt enkelt och framförallt så är det kul även om det är svårt tycker jag med allt man ska tänka på och få till under den korta stunden man har på sig inne i ringen tillsammans med domaren.

M blev med som assistent i lördags och det fungerade så bra. Var givande faktiskt och roligt. Extra roligt var också att hans bästa fritidsfröken var domarsekreterare just i lördags. Jag kunde få lite tips före och respons efteråt på hur han gick, vad som var bra och mindre bra. Alltid bra att höra och från någon man känner till och kan prata lite mer med.

Mitt största fokus i lördags var att han inte skulle gå passgång i ringen som i Mariebergsskogen förra helgen.
Jag la allt krut på det och värmde upp honom vid sidan av ringen betydligt mer än vad jag gjorde i Mariebergsskogen.
Han gick passgång en gång men det såg jag och bröt av och lyckades få honom att springa i bra trav sen.
Vi sprang fortare än helgen före och det är bra. Han stod stilla hela tiden han blev klämd och känd på av domaren och stod snyggt uppställd hela tiden medans doamaren sa till S vad hon skulle skriva för kritik.
Kritiken var bra. Inget konstigt om bröstet som flera av våra Wheaten fick som kritik i Mskogen och inte heller något om för mjuk päls. Bättre domare med andra ord då Wheaten inte ska ha något frambröst likt taxar typ men däremot ska ha mjuk päls!
Istället stod det bl.a att han hade bra rörelser, trevligt uttryck, bra vinklar fram och bak, står bra på fötterna och rör sig väl.

Vi tog oss vidare helt enkelt och efter en kort stund var det dags igen och då tillsammans med alla de övriga terrierraserna i gruppen. Där gick det åt skogen däremot. Baileys hade noll fokus på något annat än att försöka ta kontakt med alla de andra. Han hoppade och galopperade runt hela första varvet och han kunde inte stå helt still heller utan hade myror i benen.
Som en omogen lite bångstyrig tonåring som inte kunde någonting om detta.
Vi blev avtackade först. Lite tråkigt så klart då jag fick upp hoppet om även en andra bra prestation då det gick så bra under första. Hade inga planer på att vinna i gruppen men att få till en bra visning hade känts gött.

Hur som så var det en kul förmiddag och mycket bra träning. Att det var inomhus på utställning är lite annat än att vara utomhus så även det är bra att träna på.

Jag ska försöka få till ringträning i nästa vecka som förhoppningsvis inte är lika tjock kalendermässigt som denna. Behövs en massa träning i grupp för oss båda två.
Den 21 maj är det på det igen för oss då det är dags för nästa inofficiella utställning.

Nu ska jag packa in ryggsäcken med spårsele och lina, smörgåsar och annat och åka iväg till Långserud. Dags för viltspårskurs nummer fem av åtta.
Något helt annat men väldigt kul det också. Det är så fascinerande att han förstår vad han ska göra när jag tar på honom selen.
Han är ivrig som sjutton på att komma iväg i skogen.
I torsdags, på Kristi himmelsfärds dag, var vi iväg och då gick han ett spår med tre vinklar och det gick bra. Ikväll ska jag själv få med hjälp av Folke lägga spåret som Baileys sen ska gå. Ska bli spännande!
Trevlig kväll!

bloglovin 2016-05-10 kl 17:31

Årets första utställning

Idag har vi varit iväg på utställning i Mariebergsskogen. Premiär för 2016 och detta är året då vi ska försöka skaffa oss erfarenhet av att vara inne i ringen har jag satt som mål så att vi blir vana vid det båda två och vet hur vi ska bete oss, vilket varv man alltid springer, uppställningar, och få det att kännas naturligt och behagligt så kanske en del av det där nervösa pirret, i alla fall hos mig lägger sig.
Enda sättet att bli av med det är att träna och perfekt är att träna på inofficiella utställningar som egentligen inte betyder något ju eftersom de inte registreras.
Det är en speciell miljö, hundar av alla de slag och raser överallt, olika domare som hanterar hundarna lite olika när de känns igenom och kollas i munnen, bedömer olika så klart och det är olika väderförhållande som gäller också.
Det är mycket som spelar in och roll utöver vilken status handler och hund har just för dagen. Inofficiella utställningar kostar ju inte heller lika mycket som officiella så det är bara att pricka in de som finns på nära håll och träna på.

Till idag har vi inte tränat någonting alls. Vi har inte tränat utställning eller varit iväg på någon ringträning sen vi var i Arvika i mitten av november.
Till idag kan man säga att vi lagt fokus på pälsvård. Vår ungkille har verkligen en helt fantastisk päls, både enligt mig själv så klart men framförallt enligt uppfödarna, men det blir lätt små tovor, som små knutor, i ullen närmst kroppen.
Dessa har jag slitit med att få bort med kardan och kammen i flera dagar. Lillemor klippte honom för några dagar sen och idag gjorde hon några finjusteringar med saxen för idag var han verkligen fin i pälsen.
Igår efter att jag borstat honom gned jag in hela honom med balsam ända in till hårrötterna som sen fick sitta i några minuter och sen följde en massa borstande.
Imorse efter morgonpromenaden borstade jag en halvtimme till innan vi åkte iväg och hans päls just nu är helt fantastisk underbar. Så mjuk, nästan inga små knutiga tovor, glänsande, och väldoftande. Ljuvlig!

InoffMskogen1maj

Tillbaka till Mariebergsskogen.
Vår insats blev ett platt fall. Han stod kanonfint och helt still vid bedömningen. Lillemor tog bilden ovan med sin mobil, och jag är så nöjd att han kunde stå bra med ben, huvud, svans och utan att flytta sig.
När det gällde rörelsen så gick det inte alls. Han kunde plötsligt inte trava. Inte ett enda steg. Gick bara i passgång hur jag än gjorde.
Fick ett litet tips från domartältet men det fungerade inte.
Vi kutade runt varv efter varv. Min grönhet i detta med utställning lyste lång väg kändes det som och plötsligt frös jag inte ett dugg längre, snarare tvärtom, haha.
Så klart fick vi ett tack och hej därefter.

Efteråt så testade Linda springa med honom och tillslut fick hon honom till att trava istället för att varva passgång och galopp.
Linda är en sån troligt duktig handler. Hon har gjort det sen hon var 12 och det märks. Till och med min hoppiga, ivriga, all over hund sprang fint runt med henne.
Jag fick göra detsamma och Lillemor och Linda coachade mig. Tillslut blev det trav och de sa till mig vilket tempo jag ska ha.
Min hjärna tänker att jag inte ska springa för snabbt för då börjar han galoppera men så ska jag inte tänka.
Det går snabbt och man blir trött när man springer så snabbt som man ska men det är det som gäller för att han ska visas på bästa sätt i sitt rörelsemönster.
Jag tycker också att det är svårt att som han springer i passgång uppifrån när man själv springer med honom. Det blir en speciell gungning på kroppen men jag har svårt att se den.
Att stå vid sidan och se det klarar jag men inte när jag själv springer.

Nu ska vi försöka öva lite själva någon av kvällarna i veckan som kommer, ska be Lillemor att kolla på torsdag kväll när vi ska iväg på spårkursen också, så hoppas jag att vi får till det för så här vill jag inte att det ska vara.
Trist att inte kunna visa hans bästa sida idag, att han sprang så konstigt, så klart att jag blev besviken, men nu tar vi nya tag. Mer träningsutställningar väntar och om vi vågar så provar vi officiella senare i sommar. Ser det som att vi samlar erfarenhet. Jag spara omdömena vi får och det stod flera bra saker idag på det.
Jag må vara gammal men är helt ny på detta och Baileys är den omogna glada unghund han är så vi behöver beta av tillfällen.

Vi har i alla fall haft en härlig morgon och förmiddag. Det är ett kul gäng vi är, uppfödarna och hundköpare, med våra Wheaten och jag är oerhört glad över att ha hittat denna kennel på nära håll och människorna kring dessa att umgås med när det gäller hund. Roliga och trevliga och ett bra sätt att tillbringa sin lediga helg på 🙂

Nu ska jag väcka min väldigt trötta hund som efter att han ätit mat legat och sovit nonstop sen vi kom hem för en promenad tillsammans med H i något som påminner om vårväder minsann.
Trevlig söndag!

bloglovin 2016-05-01 kl 15:54

Träningsutställning i Arvika

ArvikaInoff1
I lördags tassade jag upp klockan sex och en halvtimme senare traskade jag och M runt ute i blåsten och mörkret för dagens första kisspromenad. Ruggigt novemberväder minst sagt och extra trist när man ska på utställning och hunden helst ska vara ren och fluffigt torr och borstad i pälsen, haha.

Efter lite torkande och borstande hemma packade vi sen in oss i bilen tillsammans med den nya canvasburen som jag tvingade köpa dagen före då den gamla tyvärr kapitulerade i hälften av alla dragkedjor, ryggsäcken fullpackad med sådant som behövs på utställning samt väskan med ombyte av skor, mössa, vantar med mera.
Detta är vår tredje utställning och jag börjar få rutin vad gäller packning och nödvändigheter i alla fall. Utställningskoppel, borste och kam, vattenflaska, bajspåsar, nummerlapp, säkerhetsnål, pm, kontanter till utställningsprogrammet, ombyte av kläder, godis till Baileys, bur, torkhandduk, och lite annat.

Vi åkte strax efter halv åtta och det var mörkt och regnet riktigt öste ner när vi svängde in mot ridhuset i Arvika.
Pissväder och Baileys hann bli riktigt blöt under promenaden från bilen till ridhuset med alla våra grejer. Jag har ju inte köpt något regntäcke eller jacka till honom vilket igår hade varit bra att ha.
Lillemor och Linda dök upp strax därefter och när vi hittat en liten plats att vara på, det var verkligen fullt överallt, ställt upp burarna så gick de för att hämta de hundar de hade med sig och jag ställde upp Baileys på trimbordet och började torka och borsta så gott det gick. Inte lätt att få honom fin när han är blöt…

När det blev dags för Wheaten 6-12 månader, dvs Baileys och Tellus mot varandra var jag nervös. Jag må ha koll på vad som ska packas med till utställning men att ställa ut i ring har jag inte koll på och jag har inte övat någonting sen Lillerud sista augusti om man bortser från när vi var i Forshaga och ställde.
Det ser så lätt ut när de flesta andra ställer och jag kan till och med se lite grann om hur en hund bör stå och när en del står mindre bra och springer mindre bra men att få till det själv är svårt.
Baileys stod ganska bra några gånger men när han sprang gick det inget vidare.
Han galopperade några gånger, körde passgång nån gång, han och jag hade inte den bästa kontakten hela tiden, och jag tog alldeles för korta steg så det blev trippigt. Om jag hade längt stegen i ringen så hade även Baileys steg blivit bättre så klart. Det är svårt att hitta det bästa tempot för hunden när man inte är van. En del går ju, en del går snabbt, en del springer. Det är så olika beroende på hund med mera.
När både Tellus och Baileys var bedömda och sekreteraren antecknat domarens ord så var det konkurrensbedömning och sen sa domaren till oss att det är två fina hanar men då Baileys inte sprang bra så blev det Tellus som gick vidare. Något jag var mycket medveten om och Tellus med Linda som är handlerproffs och kan visa alla hundar var så klart värdig att gå vidare.
Som sagt, man kan inte tro att det är så mycket kring detta med hur man går och ställer, eller i alla fall visste inte jag det före min första utställning, men det är det och det är svårt att göra allt på en gång, rak rygg, visa upp, fina steg osv.

Vi fick ändå fin kritik vilket känns jättekul så klart.
-Maskulin med bra proportioner, bra huvud och uttryck. Korrekt bett, bra pigment, mörka vackra ögon, välansade öron, stark rygg, välansad svans. Bra vinkel, rör sig väl när han vill. Bra päls. Välvisad.
Jag tycker att det är superkul och att delta på dessa träningsutställningar, inofficiella utställningar, dvs som inte registreras är den perfekta träningen även om stämningen och konkurrensen mellan en del av dessa hundägare är allvarlig och det mest liknar lite liv och död och en officiell utställning för en del.

ArvikaInoff2

Mobilbilder från dagen. Att ha med systemkameran på utställning är inte att tänka på när man inte har med någon assistent, haha.

En supertrevlig lång dag blev det med bästa sällskapet av Lois Kelsey´s Lillemor och Linda och även Birgitta med fina Lisa var med och så våra fem hundar.
Lillemor hade gjort en kräftsoppa som hon bjöd på och jag tror aldrig att en soppa smakat så gott som den igår i ett fuktigt kallt ridhus. När vi bröt upp efter finalen för valpar 6-12 månader som Tellus var med i men där han tyvärr åkte ut direkt var jag både lite frusen och trött. Ridhuskyla har verkligen en tendens till att sätta sig inpå skelettet som det känns.
Baileys han var lika trött han. Ville inte äta något när vi kom hem utan gick och la sig i vardagsrummet och där låg han och osv i nästan sex timmar. Själv somnade jag i soffan efter tio minuter av den senaste Mission Impossiblefilmen som vi började titta på efter Så mycket bättre.
Utställningslivet är väldigt kul men väldigt utmattande, haha 😀

bloglovin 2015-11-30 kl 08:59

Inofficiell utställning #2

UtställningForshaga13september

Check på vår andra hundutställning!
Curly Coated Retrieverklubben arrangerad inofficiell hundutställning på brukshundsklubben i Forshaga och jag och Baileys fanns på plats otroligt nog.
Han är mycket bättre i sitt framben men eftersom vi inte tränat någonting, varken ringträning eller något annat, så funderade jag på att inte åka imorse. Kändes nervöst också att vara ensam då jag är så himla okunnig inom området utställning för idag skulle inte Grumsborna finnas på plats men vi kom iväg och det är jag glad för.
Det är så bra träning för oss som är nya både jag och Baileys att passa på på dessa inofficiella utställningarna och då allra helst när de är belägna på nära håll från oss.

Stor skillnad att efter att ha gjort veterinärbesiktningen ta mitt pick och pack och traska bort mot vår ring. Inget tält eller trimborde den när vi är ute på egen hand, haha.
Det sistnämnda saknade jag dock oerhört mycket för att borsta Baileys utan ett bord och gärna med galge visade sig vara något han inte alls var sugen på att vara med om idag.
Jag hade borstat igenom honom ordentligt hemma före som tur var så det blev lite grann på benen och skägget det lilla han tillät som jag gjorde på plats.
Jag tycker ju att han är världens finaste och det är viktigt att komma ihåg på dessa arrangemang som handlar om den finaste hunden som det känns som.
Det är ingen skönhetstävling riktigt men det kan ju upplevas som att det lutar åt det hållet.
Domaren gör en kvalitetsbedömning som innebär att hunden tilldelas pris för sin exteriör och mentalitet i jämförelse med rasstandardens krav utan hänsyn till övriga hundar som deltar i klassen. Det är därför flera hundar tilldelas samma kvalitetspris.
Valpklass 4-6 månader är alltid inofficiell och inga resultat registreras för allmänhet hos SKK men det är ju kul att få en bedömning i alla fall tycker jag.
Olika domare kan också bedöma lite olika så rent krasst kan man på en utställning få mindre bra kritik medans man på nästa lyckas gå hela vägen.

Det blev en väldigt lång väntan idag. Det där med klockslag på utställningar är inte något som är säkert. 15-20 hundar i timmen stod i pm:et inför idag men det tog längre tid.
Jag försökte varva vila med att borsta lite, gå kisspromenad runt om området, träna lite grann och så stod vi vid ringen redo för vår tur men då blev det paus före gruppen terrier så det var bara att traska tillbaka och vila lite i canvasburen igen.
Domaren var samma som haft ring- och socialträning på Lamberget så honom kände vi till. Lugn och bra med hundarna.

Efter vi varit inne första gången fick vi vänta till alla hundar i valpklass 4-6 månader var bedömda. Därefter, om jag förstått det rätt, så tävlade alla valpar med HP mot varandra, då är det alltså olika raser på hundarna, i en konkurrensbedömning.
Baileys hade svårt att inte bry sig om de andra runt omkring honom. Han ville först inte stå uppställd åt rätt håll men jag fick honom att ställa sig ok till sist tyckte jag. Konkurrensbedömning innebär att de deltagande hundarna inbördes placeras i ordningen 1:a, 2:a, 3:a och 4:a. Där fick vi tacka för oss efter en kort stund och när klassen var över fick vi vårt papper med kritik.

Jättebra kritik tycker jag att det blev. Jag är så glad.
”Drygt 5 månader ung kille. Härligt temp, korrekt bett, bra tänder. Ännu valppäls men korrekt struktur. Bra överlinje, korrekt svansansättning, bra skuldra, tillräckligt vinklad fram och bak. Rör sig med lätthet.”
Så nöjd och glad över att vi kom iväg idag 😀
Nu ska jag kolla om det finns några fler utställningar i närheten på gång inom det närmsta innan vintern anländer. Det är verkligen bra träning för oss båda och något som vi tycker roligt att hitta på just nu och att det fungerar att göra även med en valp är ju kul. Jag gillar att komma ut med honom. Trivs så bra med vad vi tagit oss för hitintills och hoppas så innerligt att det där spökande frambenet ska hålla sig i schack.

bloglovin 2015-09-13 kl 18:54

Fotboll & hundhelg

FotbollFageråsW

Den här helgen har temat fotboll och hund.
Jag ska skjutsa iväg M till träning som börjar halv tio idag och klockan elva har W match på hemmaplan.
Imorgon har M poolspel på Norrstrand och W ska till Ekshärad för att spela match.
Inte det optimala att ha match både lördag och söndag md tanke på hur hennes knä har krånglat och gjort ont ett tag men ibland blir det ju så i spelscheman och hon tycker ju att det är roligt att spela match, att träna fotboll överlag, även om det varit och fortfarande är lite jobbigt just nu med knät, lite stress kring träningstiden den dagen som hon går länge i skolan och kommer hem med buss 45-60 minuter därefter och då inte har så lång tid på sig att byta om och hinna äta före hon ska iväg. Att det händer mycket i kroppen i den här åldern är ju också ett faktum, skolan tar mer tid och kompisar är viktiga förutom allt annat mindre gott som kan finnas kring tjejer i allmänhet i den åldern.
Om hon kommer att fortsätta med fotboll i flera år till det vet jag inte men jag hoppas att hon kan hålla kvar glädjekänslan hon egentligen känner och varför hon började spela från första början fast att det ibland är lite tyngre.
Hon är en fantastisk tjej vår tös, glad positiv och som ställer upp på andra, har goda värderingar och vill göra bra och rätt ifrån sig så nu hoppas jag att knät inte börjar krångla igen för henne utan att hon kan spela i helgen.

Själv är jag ledig från helgjobb lördag och söndag och tänkte försöka varva fotboll med hundutställning den här helgen.
En tur till Skutberget för att se Baileys syskon och släktingar i utställningsringen [grämer mig att jag missade sista datumen för anmälan till den inofficiella utställningen men med tanke på att han varit halt och det har känts ovisst så var det väl lika bra antar jag] efter att ha droppat av M på sin träning.
Tror inte att vi kommer att dröja oss kvar på finalerna utan sen åker vi nog till Ws match och kollar.
Imorgon är det inofficiell utställning i Forshaga och till den är vi anmälda. Dagsformen imorgon bitti får avgöra om vi ska bege oss dit eller ej.
Vi har inte tränat någonting sen Lillerud och han är understimulerad och full av överskottsenergi så jag vet inte om jag ens kan få med mig honom följsamt i en utställningsring men samtidigt är det en bra träning och erfarenhet för oss och att passa på när det är på nära avstånd och inofficiellt känner jag att vi borde göra.
Nybadad är han i alla fall och förhoppningsvis kan Lillemor gå över honom lite grann med saxen på trimbordet i väntan på deras tur på Skutberget om en stund så får jag se om vi åker iväg eller ej och precis som idag så blir det sen fotboll direkt efter utställning, haha. Som sagt en fotboll och hundhelg är detta och det gillar jag 😀

bloglovin 2015-09-12 kl 08:23