Etikettarkiv: Irish Softcoated Wheaten Terrier

Jobbsöndag

En lyckad jobbsöndag är snart till ända.
Åkte hemifrån vid åtta imorse efter en kort promenad med Baileys och landade hemma igen kvart i tre för att sen bege mig tillbaka till jobbet igen halv fem.
Inte varje söndag som ser så splittrad ut som denna men det har varit en väldigt bra dag. Roliga arbetsuppgifter, kul folk att jobba med och flera av mina små körsångare som kom förbi och åt korv med bröd, pysslade, gick tipspromenad, försökte sig på cirkusakrobatik med mera.
Vissa jobbdagar går helt enkelt lite snabbare och är roligare än andra och det är ju bra.

Kom hem till lagad mat och gick sen en liten kvällstur med han som saknat mig mest idag tror jag och sen har jag suttit vid datorn därefter och tillverkat tavlor och där sitter jag kvar ännu.

Veckan som kickar igång imorgon kommer bli galen känns det som just nu. Listan över allt jag måste och sånt som jag önskar att jag ska hinna med är redan alldeles för lång för dygnens få timmar.
Blir till att beta av och prioritera vad som betas av. En del saker måste bli gjorda som t.ex att lasta släp fullt med bråte och åka till tippen.
Under vår carport är det just nu ett berg av sånt som ska slängas och då är ändå inte allt som ska med till tippen placerat där.
Renovering av rum på ovanvåningen drog med sig en del och jag fick även för mig att rensa en del och sen har vi ju bytt soffa med mera vilket gör att inte mindre än två gamla soffor ska slängas utöver garderober, kartonger som kommer med att man köper nya saker på Ikea, haha, och alla mina utrensade saker.
Ska bli skönt att få bort det även om jag har lite kvar som ska med om bara min onda axel och arm håller för mera lyft.

Hoppas på en bra vecka och att barnen ska hålla sig friska. M vaknade med halsont i lördags och är tät i näsan idag och klagar över lock i öronen med mera. Ännu ingen falsk krupp dock så kanske kan han ha en vanlig förkylning i alla fall en gång utan att den där hemskheten.
W spelade match i Deje igår och idag vaknade hon med världens halsont så till skillnad från min hektiska dag så har dessa två tagit det lugnt. M på hemmafronten med spel och soffhäng och W med sovmorgon och sen har hon hängt hela eftermiddagen och kvällen hos sin pojkvän.

Litet klipp (som det tyvärr endast verkar fungera om man läser bloggen från mobil eller iPad just nu) på världens finaste hund och hans energiska lillhusse som båda två imorgon eftermiddag ska följa med på tråkbesök till veterinären.

bloglovin 2016-09-18 kl 22:35
Annonser via Bloggpartner.se

Pop up-tält

Popuptält

På utställningen i Munkfors i helgen invigde jag mitt senaste köp – ett utställningstält.
Att köpa ett tält är något jag funderat på ett tag nu efter att ha samlat på mig lite erfarenhet och ställt ut Baileys på utställningar där inte uppfödarna varit med och jag haft möjligheten och lyxen att kunna husera i deras tält.

Visst kan man vara med på utställning utan att ha ett tält, hade någon frågat mig för ett år sen när vi startade med utställningar om jag tyckte att jag behövde ett tält hade jag sagt nej direkt, men nu har jag insett att det är lite smidigare och bättre med tält än utan.
Man har sitt eget lilla Place, någonstans att ha alla sina saker samlade, hunden får lugn och ro från alla andra hundar och allt annat som händer runt omkring på en utställning när man kan placera hundburen i ett tält och framförallt, och det bästa så klart, är att man har skydd för regn och vind i ett tält.

Jag ville ha ett tält som går snabbt och lätt att bygga ihop och så tycker jag inte det behövde vara jättestort då det oftast bara är jag och Baileys som åker iväg när inte uppfödarna finns med.
Ett modell mindre och prisvärt så det blev ett pop up-tält.

Ett tält som är i ett enda stycke och som med några enkla handknep fäller upp sig själv. På bara några minuter fick jag i lördags upp tältet och hade slagit ner tältpinnarna i marken.
Höjden är 195 cm så jag kan utan problem stå rak i det och jag fick plats med canvasburen, väskor och ryggsäck har jag oftast ståendes uppe på buren under utställning, min stol och så trimbordet.
Trimbordet är i största laget (det hade gärna fått vara lite mindre då det finns yta över när Baileys står på det och det inbjuder bara honom till snurra runt), man vill ju kunna gå runt om vid borstning, kamning och förberedelse och det går men det är inte någon plats över när jag gör det med alla de andra grejerna ståendes i tältet samtidigt.

Många kom fram och frågade om tältet i lördags, bra pris och bra storlek när man är ensam med sin hund. Faktiskt så fanns det en till som hade samma tält uppsatt utanför den andra ringen såg jag så det är fler än jag som gillar det.
Så gött när regnet kom att flytta in stolen och kunna sitta utan att bli blöt och se på vad som skedde i ringen.
Att fälla ihop det är lätt det också bara man kollar igenom anvisningarna en gång före så man böjer det rätt. Sen är det bara att packa ner i den smidiga lilla runda medföljande väskan och lasta på kärran när man ska gå till bilen.
Finns att köpa HÄR.

Nu ska jag trycka igång kaffemaskinen. En stark Nespresso för att få igång hjärnan som är seg efter paus för lunchpromenad med Baileys.
Hoppas att det finns en svart kapsel kvar för jag känner mig helt utslagen och vägrar tro att koffein inte gör nytta i min kropp.
Någonslags förkylning i kroppen tror jag att jag har och som inte bryter ut helt men ändå känns av. Enormt trött, ont i ryggen på ett märkligt sätt, lite snorig, tung i huvudet, linser som skaver och en höger axel och överarm som jag haft ont i en längre tid nu och som vägrar ge med sig den också.

Om några timmar står middag, läxläsning, träning i Forshaga med Baileys medans W förhoppningsvis kan träna fotboll efter måndagens stukning av foten i skolans trappa, och sen läggning av M på agendan innan jag tänker att vi ska avsluta kvällen med ett avsnitt av Broadchurch på Netflix.
Kaffe, jobb, och så allt det andra sen var det ja…

bloglovin 2016-09-07 kl 12:59

Viltspårschampion & BIS4

Viltspårschampion5sept
Klockan fem i nio befann vi oss i skogarna bakom Vallargärdetskolan.
Att det fanns så mycket skog där, sträcker sig långt såväl upp mot gamla Forshagavägen men också nedåt längs cykelbanan mot Karlstads golfklubb, hade jag ingen aning om och ändå bodde vi där ute i fler år och under den tiden red jag stort sett varje dag någon av våra hästar inte alls långt ifrån där vi befann oss idag. Dumt för skogen där var helt fantastisk. Så fin och idag extra då solen sken men det hade ännu inte hunnit blir varmt, det var blött på marken och bara lätt vind.
Bra spårväder helt enkelt!

Efter resultatet i öppen klass med en 1a, 2a, 1a så var det idag lite extra pirrigt för om det skulle gå vägen så hade vi vår tredje 1a och det innebär ju titel.
Jag var spänd på vägen dit i bilen men en stor del av det släppte när jag träffade domaren som var lugn, trevlig och pratglad. Skönt!

Efter att ha checkat av sökrutan på håll så kopplade jag på selen och så startade vi.
Han tog utspåret direkt och sen bar det av och det verkligen.
Ivern var enorm i den lilla kroppen. Det får ju inte gå för fort, det ska ju vara noggrant spårande, men kombinationen av att han inte spårat på nästan två veckor och att jag inte hann rasta honom tillräckligt före gjorde att det gick undan.
En sträcka var väldigt snårig, träd med grenar rakt ut överallt, ute i tomma intet där stigar icke finns och jag rev mig friskt på händerna så det blödde men fokus var helt på att följa med Baileys, lita på att han hade blod- och klöven i näsan och inget vilt (mitt mantra i huvudet när vi for fram i skogen var måtte han inte switcha om och gå på viltspår istället för blod och löv).

Spåret gick en bit längs med en stig där många i området rastar sina hundar fick jag veta sen och även på en stig där det alltid går vilt men trots att han fick viltkänning vid vinkel två så löste han det med ringning och fokuserade vidare på rätt spår för dagen.

Man har ju ingen som helst koll själv på vart spåret går utan det gäller att följa med, läsa av hunden (vilket är jättesvårt ibland), att parera spårlinan och ta omtag där det behövs vilket är mest hela tiden med Baileys som är runt allt man bara kan i skogen och ha lite koll på att domaren går åt samma håll där någonstans bakom oss.

När vi blev tillsagda att stanna för skott pustade jag en smula för då är det ju inte så långt kvar sen. Skönt när man vet att slutet närmar sig liksom…
Skott är inga problem alls. Han sitter stilla och rör inte en fena när hon går fram, vänder sig mot oss för att kunna ha koll på reaktion från hunden och skjuter av.
Det är sen efteråt som det blir latjolaban.
Baileys blir upphetsad och vill iväg utav av bara den.
När Yvonne hade ställt sig bakom oss igen så laddade han med bakbenen i spjärn mot marken och när jag släppte på så rusade han fram till där hon stått och skjutit och krutröken som till och med jag kände i näsan idag måste ha stuckit mycket i hans för sen ringade han.

Ibland har jag sett klöven själv men det gjorde jag inte idag.
Han ringade och höll på men så hittade han den. Markerade och tog den i munnen.
Jag var så grymt glad och stolt. Det kändes att det gick bra och känslan var hur underbar som helst.

Nu är han viltspårschampion minsann. Tre ettor minsann och när allt är registrerat så kommer det på Svenska kennelklubben stå vch vid hans regnummer och namn.
När man anmäler till utställningar ska man fylla i eventuella titlar på sin hund, det står ju sen med i utställningsprogrammet, och numera kommer jag stolt att fylla i vch 😀

Pappersskrivning och rosettutdelning. Jag fick både tips och bra feedback på hans spårande som var ett mycket bra spår enligt domare Yvonne.
Jag fick berättat om ett annat par som gått just detta spåret där nivån är SM på hund och förare och hunden har gjort ett 40-tal spår att den fick bryta efter stället i skogen där det ständigt går vilt. Den kunde inte släppa det och gå vidare därifrån på blodspåret.
Nu betyder inte det att Baileys är duktigare än KBs hund men just idag gick det kanon och han hade fokus, spårglädje, vilja och lite flyt med vind och blöta.
Har jag sagt att jag är stolt och glad, haha 😀

Dagens provförlopp: Hittar snabbt utspår utan tvekan. Sträcka 1 utmärkt. Vinkel 1 utan tvekan. Sträcka 2 med bloduppehåll klarar han bra. Vinkel 2 har han viltkänning men löser med bra och effektiv ringning. Sträcka 3 utmärkt. Vinkel 3 med återgång går han ej ut men löser utmärkt ändå.
Sträcka 4 jobbar han kryssande. Ringar in spårslut. Fast i skott, något upphetsad efter.

BIS4Munkfors
En annan sak att vara glad och stolt över när det gäller min Wheaten är lördagens resultat på Munkfors brukshundklubbs inofficiella utställning.
BIR, BIG och sen en fjärde plats i BISfinalen.

En heldag i norra Värmland blev det men en trevlig dag.
Ett bra arrangemang och till skillnad från Kristinehamn för drygt en vecka sen så regnade det bara kort vid ett par tillfällen och det är alltid trevligare på utställning utan regn.

Domarens lugna, mänskliga, trevliga uppsyn smittade av sig på mig. Det är långt ifrån alla utställningsdomare som har de egenskaperna har jag nu redan fått känna på trots att jag inte har massor av erfarenhet från utställningar ännu.

Baileys skötte sig kanon i ringen första gången. Stod bra och visade sina rörelser fint och domaren gillade vad han såg så vi fick BIR.
Efter lite väntan med promenad, lunch och borstning så var det dags för gruppfinaler och det gick bra även det trots att den lilla Norwichhanen bakom oss var lite för nära för vad jag tyckte var önskvärt. Det blev vi som tog hem BIG och jag var så glad när vi skuttade ut ur ringen med lite priser.

Mer väntan och så det mest nervösa BISfinalen för vuxna hundar.
Nio stycken i ringen samtidigt, som sig bör en vinnare från varje utställningsgrupp av hundar. Att vara många hundar samtidigt är ju just det som Baileys flippat ut vid så mina nerver dallrade lite grann men det gick så bra den första halvan.
Han stod hur fint som helst och varvet runt gick bra det också.

Som vanligt dömde dagens båda domare BISfinalen tillsammans och vi var fyra som valdes ut till att komma in in till mitten av ringen. Jag har ju aldrig varit med om detta tidigare så jag undrade så klart vad det betydde och lyckan var enorm när de tackade de andra fem ekipagen och det innebar att vi var garanterade att placera oss i alla fall fyra.

Vid momenten som sen följde så hade vi en setter tätt inpå och Baileys ville inte springa varvet runt men huvudet framåt. Han vred sig hela tiden. Settern bakom var det som intresserade honom. Han till och med skuttade lite i galopp.
Det hade varit kul att se vad som hade hänt om han visat upp sina rörelser perfekt, sträckt ut, och haft huvudet som han ska. Om de hade fått se honom ordentligt alltså utan detta och då lättare hade kunnat bedöma honom och om det hade räckt till mer än en fjärdeplats men jag var så himla nöjd ändå när vi blev tackade och placerade oss fyra. När vi fick vår gröna rosett och gick och ställde oss vid den gröna markeringen var jag tokglad.

Vår allra första BISplacering och jag är så grymt stolt och glad över det och ännu gladare blev jag när läste kritiken för dagen!!
Att han inte bara skuttade omkring utan skötte sig så bra trots den långa dagen det innebär att vara på utställning.

Ms fritidsfröken var där och ställde sin hund i den andra ringen och varenda gång vi gick vidare ropade grattis från andra sidan kanten och det betydde massor.
Jag känner mig fortfarande så mycket nybörjare på detta så all feedback jag får suger jag i mig och när det är sådan här härlig feedback lite extra mycket, haha.

Kritiken från domare Arve Larsen: Vackert hanhunds huvud. Fint uttryck, fina öron, mycket bra hals. Bra manke, mycket bra överlinje. Fin svansansättning. Välvinklad fram och bak. Stram fin front. Bra benstomme. Fina tassar. Rör sig mycket bra runt om. En mycket trevlig helhet. Välvisad.
BIS4Munkfors2
Lördagens priser och alla rosetter. HP lila, röd/gul BIR, röd BIG och grön/vit BIS 4.
Det blir en del rosetter om man går vidare har jag märkt så nu måste jag fundera ut något bra ställe och sätt att förvara dessa på för så klart sparar jag allt som min lilla kille vinner 😉

bloglovin 2016-09-05 kl 12:53

Vårt första BIR & BIG

B27-28-aug3
Vilken superbrahelg det blev den som nyss passerat.
På lördagen åkte jag och Baileys i strålande solsken (den översta bilden är från lördagen) till Lillerud vid halv nio på morgonen.
Väl synkat så stannade vi på parkeringen samtidigt som Annica och co som var den som hade utställningstältet i sin packning och så gick vi mot platsen för värmlands kennelklubbs årligt återkommande inofficiella utställning där vi mötte upp Marie och Doris.

Tältet kom snabbt på plats trots enorma vindar denna lördag, likaså trimbord, min rosa älskade stol, haha, hundbur med mera och efter det brukliga som vaccinationskontroll, hämtning av nummerlapp och införskaffning av program och så rastade jag Baileys lite grann och började sen borsta honom.
Jag och Annica har båda insett den lugnande effekten som borsta och kamma hund har på våra utställningsnerver. Jag tar det dock ett steg längre. Jag borstar och kammar lite mer, haha.
Det är konstigt det där för även om det ”bara” är inofficiella utställningar som i helgen och oavsett om det skulle vara officiella så är min hund finast i världen oavsett hur det går i ringen och faktum är att så många ringträningar som vi varit på, och nu så har vi faktiskt även en hel del erfarenhet av utställningar och jag vet hur jag ska göra, har lite knep på att lösa vissa saker beroende på hur Baileys reagerar med mera, så blir jag ändå pirrig i kroppen.
Vill så gärna att han, oavsett vad slutresultatet blir och vad domaren anser, att det ska gå bra i ringen. Att jag ska vara nöjd med honom osv.

I lördags så var det snabbt över. HP och en tvåa. Det var tydligt att domaren för dagen för grupp 3 ansåg att en Wheaten ska vara av den tjockpälsade sorten. Fin kritik fick han men det hjälper ju inte liksom.
Linda och Lillemor anslöt för att se oss och jag är åter igen så tacksam över feedback, pushning och deras enorma kunskap de delar med sig av till mig.
Jag försöker suga in allt de säger och de tyckte att det gick mycket bra i ringen och det är viktigt för mig att få höra att placeringen inte berodde på hur vi skötte oss. Nu vet jag att vi jobbar på åt rätt håll liksom och det bara är att fortsätta så som vi gör 🙂

På söndagen gick det bättre däremot (de två understa bilderna ovan).
Vi åkte mot Kristinehamn halv åtta på morgonen. Tyvärr inte i solsken den här dagen utan med regnet hängandes i luften och det kändes lite tungt att släpa alla saker till ringen, hitta min plats och ställa upp alltsammans utan att ha ett tält att vara i. Att det skulle börja regna var säkert liksom. Det handlade bara om när det skulle börja.

Paraply och så regnöverdrag på Baileys bur och sen gjorde vi de vanliga procedurerna och inväntade pirrigt vår tur.
Baileys gick kanonbra, gnällde lite över att behöva stå stilla så länge framför domaren, men han skötte sig exemplariskt och vi var vidare med vårt BIR (bäst i rasen).

Lång väntan på gruppfinalen blev det. Varvade promenad med kamning, åt min matsäck och värmde mig med kaffe. Gick och hämtade filten i bilen och drog om mig. Lät Baileys sitta i knät ett tag istället för att ligga i buren bara för att jag frös och han värmde gott intill mig.
Det regnade och blåste. Var svinkallt men gick ändå bra men när L ringde och sa att de funderade på att komma och titta på gruppfinalen så skickade jag med en lista på nödvändigheter för de resterande timmarna.
Filtar, paraplyer, skor som inte var blöta med mera.

När det äntligen var dags var det värt flera timmars väntan. Vi vann gruppen mot de andra hundarna i grupp 3 och fick därmed vårt allra första BIG (bäst i gruppen).
En rosett till och så en påse med finfina vinster till oss.
Jag var så glad att ögonen tårades över att min lilla hund skötte sig så kanonfint i ringen ännu en gång.

Mer väntan och sen blev det tillslut stor BISfinal (bäst in show och det finaste man kan bli) för vuxna hundar.
Sju hundar i ringen och de fyra bästa blir placerade.
Dagens båda domare dömde finalen tillsammans och trots fint sprunget med vad jag tyckte var långa steg på Baileys och ett ok stående så var det inte min hund som de ansåg räckte ända fram.
Det var tack till oss och de två andra på samma gång.
Hade gärna fått lite respons på hur de tänkte men det är mycket som spelar in i hur bedömningen går till så jag är inte bitter så men som vanligt vill jag veta om ifall det är något som jag kan ändra och kanske kan tänka på tills nästa gång. Kanske hade Baileys en trött utstrålning efter en väldigt lång dag i jämförelse med de andra men på videon som L filmade tycker jag inte det ser ut som det.

Jag var så toknöjd över min vetehund och glad i alla fall och så frös jag som en galning också så vi packade ihop och åkte hemåt utan att jag gått och plockat upp pappret med kritiken för dagen.
Som tur var så kom jag på det snabbt och de hann inte slänga det så nu ska de skicka hit det via post till mig.
När kvinnan jag pratade med i telefon hittade vårt papper sa hon spontant grattis, jag ser att det gått bra för er och jag blev ännu lite gladare om man nu kunde bli det, haha 😀

En kanonhelg som förutom utställning också innebar flera timmar på Lillerudsdagarna tillsammans med kompisar i underbar sensommarvärme.
B27-28-aug1
Helt ok att svansen hänger och att man gäspar efter en heldag på en gräsmatta i dåligt väder… 😉
B27-28-aug2
M gör ett försök till att ställa Baileys korrekt. Det var det där med svansen, hihi, men mest satt han under ett lager med filtar och iaktog det som hände inne i ringen 🙂

bloglovin 2016-08-30 kl 12:58

Reatips Regnoverall

RegnoverallHööks

Det må va så att Baileys inte älskar sin regnoverall men det gör jag!
Den är verkligen kanobra med sitt supertunna men ändå slitstarka och tåliga material som skyddar mot regn men också slipper man leriga smutsiga pälsar och på vintern pälsar som har snökocklor som hänger överallt och som ibland blir så stora att hunden knappt kan röra sig med snön runt benen. Alla som har en hund med lång och riklig päls vet vad jag menar…!

Baileys trivs ju allra bäst utan sin overall, han smyger gärna uppför trappan i hopp om att komma undan när jag tar fram den, men när den väl är på så går han obekymrat omkring och att uträtta sina behov med den på är inga problem det heller.
Självklart går vi mest utan den på men när regnet öser ner, eller det nyss gjort så och vi ska gå i skogen då långa pinnar och annat fastnar i pälsen på direkten, eller de allra mest kramsnöfyllda långpromenaderna så är den på.

Just nu finns den på rea hos Hööks till endast 44,50 kronor jämfört med ordinarie 179. Finns i flera storlekar och det gäller att hitta rätt. Hunden måste kunna röra sig i den ordentligt så att den känns bekväm men samtidigt kan den inte vara alltför stor för då halkar den ned under tassarna så det lätt blir att hunden trampar på den och så kan den glida omkring på ryggen och då skyddar den ju inte alls.
Jag och Baileys åkte till butiken och provade oss fram vilken som satt bäst på honom. Han är en ganska liten Wheaten och har storlek och han har storlek 55 på sin.

Så gött att bara torka av tassarna när vi kommer hem och hans långa guldiga päls är torr och ren även efter en skogspromenad i ösregn 😀

bloglovin 2016-08-29 kl 12:59

Öppen klass viltspår, vårt tredje öppen klass spår

Öpklass1nr2

Imorse åkte vi iväg till Botorp på andra sidan Klarälven. En helt ny plats och icke tidigare utforskad skog för oss.
Klockan 10 hade vi stämt möte med domaren och jag som alltid vill vara ute i god tid dels för att jag inte litar på min förmåga att hitta rätt direkt och lägger alltid till tid för att vända och snurra omkring med min lilla bil men också för att jag vill rasta Baileys före vi går ett spår.
Han är ivrigheten personifierad och behöver kissa av sig och lugna nerverna lite grann för vi går ut har jag märkt.

Gunilla Karlström dök upp och först gick ett annat ekipage som visade sig vara en som bor i samma område som vi upptäckte vi sen när vi stod och pratade hund med mera när Gunilla satt och skrev bedömning av våra prov. Kul upptäckt och trevlig hund och matte. Att prata hund kan likställas lite grann med tiden på öppna förskolan med kidsen när de var mini. Det finns alltid något att ventilera, jämföra, fråga och få tips om, haha.

Baileys var taggad och det bar iväg ganska snabbt. Sina tidigare spår har han gått på 15-20 minuter och det märktes att det troligen skulle bli något liknande idag.
Han kändes pigg, glad och ivrig och jag bad inombords att inte alltför mycket vilt skulle ha passerat vårt spår under natten till idag och eventuellt få honom att tappa fokus från jobbet.

Stora ringningar och en massa små stopp med blick bakåt mot mig. Jag provade något nytt att inte stanna i rädsla för att vara olagligt för nära honom när han stoppade utan gick istället lugnt på framåt mot honom.
Min fem meters markering på spårlinan är mitt riktmärke och det är ju faktiskt så att Baileys ofta går på och jag är i slutet av de tio metrarna lina vilket innebär att när han stannar har jag nästan fem meters marginal och kan gå på utan att komma för nära och det kan räknas som styrning av hunden.

Han söker någonslags bekräftelse hos mig och kollar av och så är känslig för stopp i linan om den fastnar runt träd, rötter och stammar. Det blir då ett stopp och han stannar istället för att spåra vidare. Något vi får träna på för jag vill att han ska gå på hela tiden.
Fick några tips på Gunilla gällande just detta och ska tänka på det i fortsättningen så spårningen flyter på.

Skotten som jag varit så nervös för tidigare känner jag mig numera helt lugn med. När vi stannade för skott idag satt han lugnt och väntade. Det klickade två gånger i Gunillas pistol (heter det pistol när det är en liten sak de skjuter med och gevär/bössa när det är ett stort långt…?) innan det small på riktigt. Det har vi inte varit med om tidigare men det skapade inga problem.
Efter smällen blir han sanslöst het. Han vill iväg utav bara den.
Känner troligtvis klöven i luften och ringar rejält runt den den sista biten men han hittade den 😀

Lite pirrigt att invänta bedömning och resultat efteråt men vi stod och pratade på och Gunilla hade sen en ordentlig genomgång av våra spår och förloppet från start till klöven var funnen. Jag som känner mig fortfarande väldigt mycket som en nybörjare på viltspår trots två kurser och anlagsprov samt tre stycken öppen klass prov försökte suga i mig allt hon sa och lägga tips och lösningar på minnet.
Ett första pris blev det, diplom och rosett. Wihi. Glad och så stolt över min lilla vetekille!

Förra veckan gick vi öppen klass i Trångstad. Det var extremt torrt  i marken, jag behövde blöta nosen på honom två gånger under spårningen vilket jag aldrig tidigare gjort, solen stekte, det var pyschpremiär den dagen, och han hade enorma viltkänningar vid två tillfällen som gjorde att han helt tappade spårfokus en stund.
En tvåa blev det då, jag fick mycket bra feedback från domaren, det var kul och givande och han är ung med sina sexton månader och jag hade en enormt trött hund efteråt. Har faktiskt aldrig sett honom så sliten någon gång vilket visar på vilken bedrift hundarna gör under ett spår.
Allra helst vill man ju ha ett första pris men så klart ska han och jag vara värda det ju.

Dagens provförlopp: Finner snabbt spåret i rutan. Klarar vinkel 1 med stor ringning. Klarar vinkel 2 med återgång utmärkt. Klarar vinkel 3 med stor ringning (något ljud eller vilt). Klarar vinkel 4 utmärkt. Övriga bloduppehåll utmärkt. Går av då och då på sträckorna men återgår själv. Lugn i skott, mycket ivrig efter. Finner klöven efter stor ringning.

Nu ska jag försöka boka in ett provtillfälle till, gärna under nästa vecka om det går. Ny domare och en ny skog. Ska försöka pricka i en regnig och icke blåsig dag, haha. Bästa spårförhållandena det till att låtsas spår vilt genom viltväxande buskage 🙂

bloglovin 2016-08-22 kl 15:05

Krabbfiske 2016

Krabbfiske20162
Jag ska beställa en ny personlig almanacka och stoppade kameraminnet i datorn för att hitta några bilder att ha till framsidan av den men fastnade i att titta på bilderna från timmarna med krabbfiske vid Norrvikens trädgårdar från när vi var hemma hos mamma och pappa.

En tradition numera att ta med barnen, köpa ett paket fiskpinnar och sitta på en sten spejandes ned i vattnet med krabbspöt i den ena handen och håven i den andra ifall det skulle bli napp.
Det är så mysigt. Jag älskar det och nästa år ska jag köpa ett eget spö för det är så trist att inte kunna fiska själv, haha.
Krabbfiske20163
Pappa ville och orkade följa med så även han och mamma satt och blickade ut över havet och vi fikade så klart och sen släpptes alla krabborna ut igen och de som gick vilse på vägen ner till saltvattnet fick jag lyfta upp och slänga i.
Det är allt bra synd att det inte finns något hav här. Mjuka saltvattenpinade stenar, tångdoft och små havskrabbor. Tror att jag nämnt det förut men jag skulle gärna flytta hem till Skåne…
Krabbfiske20161

bloglovin 2016-08-15 kl 19:01

Explosion på Skåreberget

Skåreberget

Idag inledde jag morgonen med att ligga kvar i sängen efter att L gick upp och åkte iväg till jobbet. M låg bredvid och jag fick både rygg- och armmassage minsann. Han har utvecklat en färdighet på det området, har flera moment han gör och har blivit riktig uthållig på det och delar gärna med sig av mot några kronor i ersättning.
En riktig liten affärsman är vad han är, haha.

Vi masade oss upp vid nio. Sommarlov på tvn och kaffe och så startade jag upp datorn och satte mig ned med lurar och kaffe för det planerade telefonmötet jag hade inbokat klockan tio.
Elva var jag färdig och jag lyckades locka med mig båda mina grabbar ut på promenad i det soliga vädret.
M på cykel otroligt nog trots att han vägrat att cykla sen sin förra vurpa som var av det rejälaste slaget.

Vi tog oss mot Skåreberget. Mellan husen på små cykelvägar, stoppade för lek och mys på en lekplats och sen vidare uppför den brantaste cykelvägen det finns på berget tror jag mot vattentornet.
Efter att ha strosat runt tornet så letade vi upp andra vägar mot Ica för handling av bananer och glass.
Då började det låta ett tickande ljud från Ms cykel. Vi båda trodde att tröjan som jag satt fast på pakethållaren hängde ner och fastnade i hjulet. Det lät verkligen som det.
M stannade och jag gick mot bakhjulet för att rätta till vår packning.
En rejäl explosion lät. Vi var båda väldigt nära däcket då M bara stannat och vi blev båda väldigt förvånade och skvatt till.
Det tog någon sekund men sen förstod jag att bakdäcket hade exploderat och det inte lite.
Tre rejäla hål i däcket och det rakt igenom däck och slang syntes.
Så skumt och inget jag någon gång tidigare varit med om.

Det blev till att leda till Ica och leda hemåt och därför blev det en ganska lång promenad men ändå mysig med sensommarvärme och ledig måndag.

Nu ska jag ta med mig kaffet ut i trädgården och spela lite fotboll med M och sen är tanken att jag ska laga middag, jobba lite med tavlor, gå en långpromenad med Baileys och förbereda morgondagen som är planerad att innehålla såväl jobb som viltspårsprov nummer två. Nervöst som attans!
Trevlig måndag!

bloglovin kl 15:59

En djungel

BBåstd2016

Idag har jag äntligen lyckats boka upp två stycken viltspårsdomare.
Det där med att få till olika domare som har tid att lägga spår och sen gå provet följande dag och då en dag som passar både för hen och oss visade sig inte vara helt enkelt men nu är det klart i alla fall.
Under nästa vecka gör vi vårt andra viltspårsprov i skogarna kring Kil och veckan därpå i skogarna kring Botorp.
Jag känner mig pirrig redan. Vill ju så klart och gärna att det ska gå lika bra som första provet i öppen klass men vet ju att det är mycket som spelar in som vindförhållandena, vilt och andra störningsmoment och så dagsformen på min fortfarande unga hund också men vi provar i alla fall och skulle det inte gå vägen den här gången så provar vi igen helt enkelt.
Jag tänker inte ge med mig så lätt på vår väg mot förhoppningsvis en championtitel inom viltspår 🙂

Anmälningsavgiften för de båda kommande proven är betald så nu ska jag bara ringa ett samtal till taxklubben som varit den som vi tidigare betalar till men som jag nu bytt ut mot SSRK då mina två kommande domare fanns med knutna till dem. Det är en hel del turer man ska göra. Svenska kennelklubben, rasklubbar, klubbar knutna till viltspår och en massa mer. Jag förstår inte alls alla dessa turer och att man behöver vara medlem här och var så det blir en del telefonsamtal och mail längs vägen.

Idag har jag också anmält våra två tidigare resultat till svenska Wheaten terrier klubben vilket man tydligen ska göra. Nu är frågan om jag bör anmäla även till SKK eller om det görs av klubben som jag betalat för viltspåret till.
När jag loggar in med Baileys registreringsnummer på SKK så får jag tillgång till resultat vid anlagsprovet samt den internationella utställningen i Torsby. Kanske tar det bara en viss tid då varken vårt 1:a pris i Viltspår öppen klass samt excellent och CK från utställningen i Ransäter inte står med.
Som sagt – en smärre djungel…

Ikväll ska jag börja titta lite på vad vi kan tänkas oss att hitta på i höst.
Sista helgen i den här månaden blir det inofficiella utställningar både lördag och söndag och första helgen i september är vi anmälda till Munkfors på samma men i höst när utställningsutbudet inte är lika stort vill vi ha något annat att hitta på och jobba med.
Det finns lite allt möjligt som jag är sugen på att prova på men vi får se vad det blir.

Nu borde jag ta itu med kvartalets momsredovisning och sen middag, hundpromenad samt att Ms rum och mitt lilla kontor slash gästrum och förråd ska tömmas på grejer inför kommande lilla projekt.
Trevlig tisdag på er!

bloglovin 2016-08-09 kl 15:55

Semester & sommarlovsdagar

Semester och sommarlovsdagar susar förbi den ena efter den andra och känslan av att det är hur underbart som helst att vara ledig håller i sig.
Dagarna fylls av lite allt möjligt. Vi samlar sommarminnen helt enkelt.
En del planerat men oftast sådant som bara dyker upp spontant.
Besök i vattentornet på Kronoparken hann vi med innan de stängde för säsongen och idag har vi tillbringat fem timmar på Leos lekland där M och en klasskompis lekt sig minst sagt svettiga.

De flesta dagar innehåller glass och kompislek för båda barnen. M med klasskompisar och någon från förskoleklass och W umgås med alla möjliga. Hon har ett stort kontaktnät. Häromdagen skjutsade vi henne till Skoghall, hon cyklar uppför Skåreberget till en kompis där, och idag är hon ut mot Grava till förutom att det är ett gäng som ibland landar hemma och sen drar vidare till någon av de andra.
Nu har höstens fotbollsträning kickat igång så nu blir det en del sånt. I onsdags spelade hon match som de tyvärr förlorade. Jag vet inte riktigt vad hon gjorde under uppvärmningen och matchen men hela dagen igår hade hon så ont i foten att hon knappt kunde gå. Idag är det bättre som tur är.
Det är så kul att se henne ha det bra och roligt och verkligen njuta av och ta till vara på sommarlovet med vänner, sol och bad före skolan och årskurs sju är ett faktum.

På hemmafronten har det blivit lite omplantering av Magnoliaträdet bland annat. Hoppas så att det ska ta sig på framsidan istället för den dåliga placering det hade på vår baksida.
Häcken är klippt till något lägre än vad vi brukar ha och det blev faktiskt bra även om jag gillade den hög.
Jag lovade mig själv en del upprensning av vissa delar av huset under den här semestern. Har så mycket papper som ska gås igenom och slängas, en byrå som innehåller mycket som numera är skräp osv.  Jag har börjat en smula men det återstår en hel del att göra men lyckligtvis så är jag ledig i ca en och en halv vecka till trots att L på måndag börjar jobba igen efter sina fem veckors semester.
Det känns väldigt bra nu att jag valde att plocka ut mina sparade lägsta nivådagar i anslutning till semestern även om de innebär en usel ekonomi. Att vara hemma är guld värt känner jag och det känns så bra att även ha en del av den här månaden och kommande månads helger ledigt innan jag går in på mitt vanliga jobbschema med jobb tre av fyra helger på jobbet.
Som just den här ledigheten var efterlängtad och nödvändig!
Tankar om hösten försöker jag att pausa lite till. Min pappa är sjuk och med mitt jobbschema med helger och dessa nedrans 43 milen ner till Skåne känner jag en stress. Det går inte bara att åka ner när det försvinner minst en hel dag bara till att resa.
Nu ska jag öppna flaskan med bubbel som legat i kylen ett tag och njuta av fredagskvällen istället för att grubbla.
Trevlig kväll på er!

Sommardagar

bloglovin 2016-08-05 kl 20:09