Etikettarkiv: Jogga

Smeten smakar smaskens & måndagsfeeling

Vi har dragit igång årets julgodisbakning!
Små goda julgodisar brukar vi äta framför tvn tillsammans med lyxfrukost med lussebullar, tjocka pepparkakor med ost med mera den första december när vi bänkar oss för att se det allra första avsnittet av julkalendern tillsammans men framförallt så bakar vi julgodis och annat gott för i december, nio dagar före julafton, fyller W år och då är det kul att ha lite gott juligt att bjuda på.

Vi har bland annat gjort Rocky Road. Perfekt julgodis att göra tillsammans med barn. Bara att smälta, blanda i en massa smarriga ingredienser, och röra om.
I år valde jag att prova på en mjukare Rocky Road med kondenserad mjölk som ingrediens.
Den blev lite mer som fudge, mjuk och len, och sanslöst god.

M rörde och rörde i grytan, inte helt lätt när alla jordnötter med mera är i för då blir smeten riktigt tjock och trögrörd.
När konsistensen var perfekt hällde vi upp alltsammans i en bakplåtspappersklädd plåt och så fick det stå och stelna innan jag skar upp i lagom stora bitar.

Smeten med kondenserad mjölk, smör och mjölkchoklad såg så god ut att trots att den här killen är minst sagt skeptisk till nya sötsaker så smakade han på den och tydligen var den fantastisk för när jag hällt ut allt i plåten så slickade han grytan länge och väl.
Gott, gott, gott 😀

Här är det grå och regnig måndag idag men det bekommer mig inte. Faktum är att varje dag jag vaknar och det är plusgrader ute så blir jag glad. Sen är det klart att regn är egentligen inte kul men för mig får det här vädret gärna fortsätta så här fram till den 23 december.
Då slipper jag köra i halka de 43 milen ner till Skåne tillsammans med barnen. Nu tror jag ju inte att det kommer att vara så här milt så värst länge till men skönt är det i alla fall för varje dag utan kyla och snö.

Imorse sprang vi till skolan jag och M. Inte för att vi var sena utan för att han lämnade huset före mig och började gå så sen var jag tvungen att springa ikapp honom och så blev det att vi fortsatte att springa nästan hela vägen.
Det är ju måndag och ledig dag för mig med mysbyxor och gympaskor som gäller för mig så att springa var inga problem.
Vilken kanonstart på dagen för när vi kom fram var vi pigga och vad glad man blir av lite skoj och frisk luft på morgonen. Så skönt!

Nu ska jag dricka upp kaffet och sen plocka in chokladbräcken, eller chokladmendiants som Pernilla Wahlgren kallar dem i sin bok Pernillas julgodis, från altanen där de stått för att stelna sen en timme tillbaka ungefär.
Ska smaka en också för det måste man göra ju för att kolla om de är goda ju!
Kommer att poppa upp en del julgodis och annat gott här på bloggen framöver för här hemma gäller bake-or-break. Älskar att pyssla i köket, terapi på hög nivå helt enkelt, och det gör mig så skönt glad.

Happy måndag!

bloglovin 2014-11-10 kl 10:19
Annonser via Bloggpartner.se

Löpning & må gott

I april 2013 fick det räcka med lathet och förtappad kropp beslutade jag mig för.
Jag började att jogga i motionsspåret i vårt område. Trots att det tog emot från den tredje till den elfte gången så fortsatte jag.
Jag har en enorm envishet och styrkan i mitt huvud i kombination med hög musik gör att jag ofta kan pressa mig vidare.
Det började till slut att bli kul. Inte vara lika tungt. Som en drog, ett måste att få komma ut i spåret även om det innebar att jag sprang varv efter varv, samma väg om och om igen.
Det gick olika bra olika gånger så klart och jag njöt lika mycket av att märka att jag blev smidigare, starkare, att det gick lite snabbare som att jag fick välbehövlig egentid med mig själv och mina tankar, fick andas frisk luft och fylla lungorna med syre och uppleva en fantastiskt natur.
I samma veva började jag att äta något mindre portioner lite mer av grönsaker på tallriken istället för potatis, pasta, sås och sådant i veckorna, slutade med godis och snacks på vardagarna och drack mer vatten.
Martina Haag sa på sin föreläsning här i Karlstad att när man börjar avverka några mil i veckan så märks det på kläderna.
Jag sprang ca 4-5 gånger i veckan och sammanlagt blev det kring 3 mil plus, minus, några kilometer.
I början av december visade vågen minus 20 kilo. Otroligt mycket när man tänker på det i tyngd. Att släpa på 20 kilo är ganska mycket.
Samtidigt så kan jag inte riktigt förstå vart dessa kilona satt på min kropp även om jag vet att jag var rund för jag kan inte se att det saknas 20 kilo på min kropp även om jag kan se att kläder passar i lite mindre storlekar än de gjorde tidigare.

Alla kroppar är olika och det händer mycket med kroppen ju äldre man blir. Jag är snart 40 och har så klart inte en tjugoårings kropp längre.
Anlag och annat spelar in och jag kan känna igen delar av min kropp när jag ser min mamma t.ex.
Nu handlar det inte så mycket om vikten för mig men däremot styrkan jag kände i kroppen då, smidigheten, att kläder satt betydligt mer gött på mig. Sådant kändes bra och jag älskade att utmana mig själv hela tiden. Tävlade endast mot mig själv.

Under december och fram till nu har jag knappt sprungit någonting.
Det har blivit några rundor då och då men ingen kontinuitet. Jag avskyr vintern med snö is och kyla och även om jag vet att man med hjälpmedel kan springa även då så vill jag det inte.
Jag har dessutom svårt att komma igång igen efter rejäla förkylningar vilket jag har haft några stycken.
Jag är en otålig människa som lätt kör för fort fram och vill gå från noll till hundra på direkten vilket inte fungerar för kroppen så klart och istället ger smärta som följs av vila. Otålig vila i mitt fall.

Eftre nyår förändrade jag en stor sak i mitt liv och det tillsammans med noll motion, en massa god julmat och godis, snacks  och vin utspritt på veckans alla dagar har gjort att jag gått upp i vikt. Det känns på kläderna även om jag inte vägt mig.
Idag vägde jag mig för första gången sen i början av december. Sex kilo plus visade vågen.
Jag har lite av en målvikt i mitt huvud och det är en bit kvar till den men det är inte det viktigaste. Når jag dit så är det en bonus bara.
Det jag vill nu är att börja springa igen. Jag vill orka mer igen. Känna mig stark och pigg i huvudet av att vara ute och flåsa i mig en massa frisk luft som jag endast gör när jag springer.
Målet är inte att springa milen under 60 minuter även om det vore kul så klart men det kommer när det kommer om det kommer och jag får möjlighet att fortsätta och benen pallar med. Jag tränar inte backar, intervaller, styrka med någon tanke på tid eller en speciell längd.
Målet nu är att springa igen. Några gånger i veckan, några mil, och få må gott. Det finns inte mycket som slår en perfekt löpmil en vårkväll i skogen!

Än är det dock långt kvar tills våren är här och mörkret gett vika. Jag funderar lite på att prova på Friskis igen och gruppass. Efter att W kom till världen hängde jag på Friskis flera gånger i veckan och jag gillar gruppträningen och den allsidiga träning det ger på kroppen så länge det är bra ledare och bra musik.
Det jag tycker mindre om är all tid det tar i ren förflyttning. Att behöva transportera mig till andra sidan av stan, infinna mig tio minuter för passets början, köra passet och sen åka hem igen och duscha och dessutom måste man passa ett klockslag.
Min löpning kan jag anpassa efter familjen. När läxorna är klara och barnens behov mättade så kan jag bara snöra på mig skorna och ge mig ut. Klockan kan vara tolv på dagen eller nio på kvällen.

Igår och idag har jag sprungit igen.
Gatorna är består av bar asfalt och det är några plusgrader i luften. Med bra musik och reflexväst på så fungerar det att springa för mig även när det inte är ljust ute.
Igår blev det en sakta tur på 7,2 km och idag provade jag på att springa uppför Skåreberget och hittade en liten runda hem igen som gav en sträcka på 5,3 km.
Nu längtar jag efter mer och jag har några små mål som dunkar i huvudet på mig under löpturerna. Om det blir något mer av dem än tankar återstår att se. Även om det blir fler löpturer den här veckan.
Enligt Smhi så ska det snöa i flera dagar frampå och temperaturen ska sjunka igen till flera minusgrader och det betyder ingen löpning för mig.
Kanske ska jag prova Friskis ändå. Det känns lite lockande…
Hur som helst så är god mat med såser och diverse tillbehör, smarriga kakor, bakverk och rött vin en passion och stor del av mitt liv och något jag tänker fortsätta att njuta utav och jag vet att det fungerar så länge man inte äter det varje dag och så länge man motionerar.

Jag mår helt enkelt bättre på alla sätt och vis. Blir mer stresstålig, är en bättre och gladare mamma, njuter av min egentid, känner mig starkare och mer positiv och nöjd. Livet blir helt enkelt lite lättare utav alla de där svettiga stunderna med löparskorna på fötterna så hit med våren nu!

bloglovin 2014-02-11 kl 21:01

Dans med Donut, intensiv helg & knäckande benhinna

Igår kväll på Ws golv låg det framlagt en sommarklänning i glada färger, ett par solglasögon och ett par jeansshorts.
Hon ville att jag skulle gå upp klockan sex för att väcka henne alternativt att hon fick ställa sin mobil på väckning på den tiden om inte jag ville gå upp så pass tidigt.
Av väckningen blev det inget av det. Jag ställde min mobil på halv sju eftersom jag är ledig idag och därmed inte behöver hinna med eget morgonfix innan W ska iväg.
W väckte jag först kvart i sju och därefter följde morgonfix med henne.

Idag ska hon och en kompis [eller om de var fler?] ha glada färger på sig och donut i håret.
De ska dansa till Sean Banans Copacabanana inför klassen. En dans som de gjort själva och övat massor på och som faktiskt är riktigt bra.
Dagens väder var inte så shortsinbjudande så efter ett tack och lov mindre utbrott så blev det svarta tights under sommarklänningen och shortsen hamnade i skolväskan för att åka på sen när det är dags för framträdande antar jag.

Hon var så fin med sin strama munk i håret och jag försökte att dämpa hennes alla småhår som står som en liten sol runt ansiktet på henne, precis som det gör på mig, med lite hårprodukter.
Det ska bli kul att höra hur det gick idag. Vore ju även kul om dansen filmades så att vi föräldrar fick se den men det vet jag inte om lärare D gör.
Fin var hon i alla fall och det gläder mig att se henne med uppsatt hår vilket är väldigt sällan nuförtiden.

Jag och M kör måndag idag. Som alltid alltså.
Hesheten smög sig på honom i fredags och har sen ökat lite smått. Igår kväll hördes det väldigt väl vilket håll det var på väg åt. Krupphosta!
Än så länge är det väldigt lindrigt och inga problem men det hörs på hesheten och det hörs när han hostar till att den skällande hostan är ett faktum.

Själv är jag segare än någonsin.
Helgen har varit så sanslöst intensiv och inleddes med att jag och L fick skjuts till stan i fredags för att äta middag tillsammans med mina arbetskamrater och respektive.
Middagen övergick till krogbesök och även om vi var hemma vid ett så somnade jag inte förrän två och var så trött när mobilen ringde på lördagsmorgonen.
Både lördagen och söndagen har varit till mesta del uppbokade av långa pass men dagarna har även innehållit en hel del andra saker som tagit jobbigt mycket energi känner jag så idag är jag trött.
Det tråkigaste idag är dock att jag har förbaskat ont fram på vänster ben.
Antar att det är benhinnan som inte orkar med.
Igår hoppade jag säck på jobbet då jag tävlade i femkamp mot en av körtjejerna och det var som knivar för mina benhinna det.
Under veckan som gått har det blivit fem löparpass á 5,23 km med hjälp av Voltarensmörjning på benhinnan.
Jag antar att det onda beror på att jag gick ut lite väl hårt när jag började springa igen för ca fem veckor sen efter att inte ha sprungit sen förra sommaren. I början blev det alla, och ganska många turer, på hård asfalt och det klarar jag tydligen inte av.
Igår drog jag ner tiden en hel del för att vara mig på min sträcka så igår var jag skönt slut när jag landade hemma på gräsmattan för att stretcha.
Min hjärna säger till mig att jag måste vila den här veckan för att förhoppningsvis komma ifrån smärtan och något som kan tänkas bli en benhinneinflammation som jag måste dras med sen under lång tid.
Hjärtat säger att jag inte vill vila. Jag vill ut och springa och allra helst vill jag springa långt. Vara ute i skogen länge och bara ta steg efter steg.
Jag blir astrött och det är skittungt, som vanligt, [de där två gångerna i förförra veckan när det kändes som om jag kunde springa ett varv runt jorden är numera härliga minnen blott] men jag älskar att ta på mig skorna och få kasta av mig allt jobbigt tillsammans med svettdropparna i skogen. Det är balsam för själen.
Får se om jag lyckas stå emot att ge mig ut. Sak försöka hålla minnet färskt med hur det känns när jag springer *aj, hmm, aj, aaaaaj, aj* och hur jag knappt kunde ta mig nerför trappen imorse. Ond benhinna och trappsteg nedåt är inte att leka med…

Klockan tickar visst på och jag har massor att göra så nu lägger jag allt annat åt sidan och försöker fokusera på att beta av en del nödvändigheter.
Trevlig måndag på er!

bloglovin 2013-05-20 kl 10:27

Inställd löptur & Carsutställning

Jag har kommit igång med mitt motionerande och även om det fortfarande är så att de flesta löpturer är ganska tunga så har det börjat smyga sig in en och annan då jag kämpar med känslan av att det är otroligt gött att vara ute.
Fem dagar i veckan har det blivit, alltså två dagar med vila, och det passar mig perfekt. Jag sticker ut i spåret den tid på dygnet som jag får till det med allt annat som ska göras och arbete m.m och oftast blir det en lagom sträcka på 5,7 km men jag kör även kortare som i onsdags då det bara blev 4,14 eller mitt längsta den här våren som är 6,2 km.
Det är inga långa turer men det räcker för mig just nu och jag mår väldigt bra av dem.

Efter gårdagens vilodag la jag fram springkläderna igår kväll och ställde klockan så jag skulle hinna hjälpa W med morgonfix och ge henne frukost för att sen ge mig ut.
Jag var tvungen att vara hemma halv nio senast då L skulle åka till jobbet då.
När mobilen ringde vaknade jag småsnorig, lite skav i halsen och L som sa att jag hostat hela natten och nog inte borde springa idag.

Båda barnen och L har varit förkylda och framförallt så har de haft en seg och otäck hosta men jag har klarat mig under hela deras värsta hostperiod.
Nu när de börjar bli bättre så är det tydligen min tur och jag lider även om jag inte är deckad ännu utan mest känner mig inte tipptopp stark och hostar lite grann bara so far så känns det som att detta, speciellt hotan, kommer att eskalera.

Fan rent ut sagt! Jag som var igång!
Den lilla motion jag utövar fem gånger i veckan är en nödvändighet för mitt bättre mående och ett break är så långt ifrån välkommet.
Troligtvis kommer det att bli mer hosta för min del och jag kommer att få kämpa för att komma igång igen sen och med tanke på hur barnen och L varit så kan det bli ett långt hostigt break som det ser ut nu.
Skit och blää rent ut sagt och jag ska ringa min mamma för att höra om det finns någon mirakelkur för att mota bort förkylning som iinte innebär brustabletter med en massa citrus m.m. i [typ berocca eller vad det heter] för dem tål inte min före detta eksemhud och jag får klåda och huden går sönder.

Jag och M är hemma idag.
Städning står på schemat, puh, och sen ska vi iväg till skolan för att ha utvecklingssamtal med W och hennes lärare.
Vi tar bilen till skolan för planerna sen är att åka till Bergvik för en stunds shopping därefter.
W behöver strumpor och jag tänkte köpa någon ny top till henne att ha på kvällens klassfotbollsdisco. Själv har jag flera böcker jag vill köpa och då är väl inte bergvik det optimala shoppingstället men en tur får det bli iallafall när eftermiddagen väl är här.

Nä nu ska jag titta på utställningen som M har arrat på bänken i köket.
Carsbilarna är perfekt uppställda på en lång rad, en gedigen samling har han, och det senaste tillskottet, drottningen, står och glänser så fint med sin krona 😀
Traktorn saknas och Chick Hicks och någon anna skurk också så jag antar att en städning är bra för då kanske de kommer fram…

Trevlig fredag på er!

bloglovin 2013-05-03 kl 09:47

Motionsmånaden är här

Så kom den månaden som kallas vårmånaden även om det inte är vår ute enligt mig då det är minus på nätterna och svinkallt på morgonen och även under dagen då vinden viner.
Med april månad brukar iallafall mina tankar om att börja röra på mig anlända. Att jag ska röra på mig innebär att springa/jogga i ett tempo som passar mig. Det vill säga väääldigt lugnt i början.

Förra våren var jag igång men drabbades av en rejäl och seg förkylning och kom väl aldrig riktigt igång igen efter den. Året innan det gick det väl lite bättre men framförallt så är det våren och sommaren 2010 som det var riktigt gött och jag fick in en rutin i springandet som passade mig bra och som ökade mitt välmående markant.

Jag vet att denna motion inte kommer att göra några enorma under med min förfallna kropp men lite smidigare kommer jag att bli och framförallt må så mycket bättre av att andas en massa frisk luft och över att få lämna hemmet ensam för en liten stund och det räcker bra för mig just nu. Dessutom är denna motionsform den enda som passar mig då jag arbetar ganska oregelbundna tider, för jämnan har massor att plocka och fixa med hemmakring, en sambo som jobbar mycket och har lite intressen som han vill utöva, och framförallt två barn. Jag varken vill eller kan åka iväg till t.ex Friskis och Svettis som jag hängde på flera gånger i veckan före att W föddes.
Jag får helt enkelt ge mig ut sådana tider som det passar sig. När det blir över en stund liksom och det räcker bra för mig.

Jag går först i raskt tempo, med mina mått mätt, måste få upp lite mjukhet och värme i kroppen. Jag har av otålighet provat att springa direkt men då dör jag fortare än kvickt och stör mig på mig själv.
Jag joggar sakta men i ett tempo som just nu känns ok för mig. Flåsar likt en galning känns det som men har en vilja och envishet utan dess like.
I söndags hade jag sällskap och det gick väl sisådär. Var svårt att hitta mitt eget tempo som krävs för en längre uthållighet. I onsdags fick jag också sällskap men då gick det lättare och jag höll hela vägen. Lite sköt dig själv och skit i andra mentalitet är bra för mig.

Om jag håller ut med joggandet så vet jag att jag kommer att förbättra min kondition och jag kommer att ta mig runt snabbare än nu. Jag tänker inte på att det ska gå fortare än det gör nu, stressar inte över tiden, har inga planer eller mål att ta min motion till något annat än vad det är för mig idag. Jag är bara glad över att jag tar mig ut och jag mår bra av det, och otroligt gott av all frisk luft jag andas in även om jag får massor av den varan under all utelek tillsammans med barnen så är det inte riktigt detsamma, och sen får vi se hur länge det fortsätter så här.

En trevlig man på Intersport beslutade vilka skor jag skulle ha på mig. Jag provade och han klämde, kände, kollade och av den experthjälpen blev resultatet ett par skor som jag är grymt nöjd med so far. Sen tar det ett tag för mig att vänja mig vid nya skor men känslan är positiv.
Jag har förvisso endast haft dem i mina ägor nio dagar men under dessa dagarna så har jag använt dem åtta gånger och varje gång har de tagit mig 4,91 km per tillfälle så de kan inte få annat än godkänt so far!

Jag har väldigt lätt för att fastna i saker och driva dem till sin spets, dvs för långt för att jag ska tycka om det egentligen och må bra, men jag ska försöka att inte göra ett sådant tvång av den här våren.
Kör på samma tankar som förra året. Jag vill inte fastna i att jag ska komma i några speciella byxor, att jag ska se ut på ett visst sätt i kroppen efter en viss tid för annars är jag inte nöjd vilket leder till att jag mår dåligt och så småningom får ångest.
Jag älskar hembakt, god mat vin till maten. Att laga mat och att baka skänker mig så oerhört mycket glädje. Inte minst när jag gör det tillsammans med barnen. Om jag ska vara stenhård mot mig själv så skulle jag nu alltså endast baka till andra men det vill jag inte.
Jag vill baka och kunna njuta av det goda även jag. Inte varje dag i veckan kanske men som i helgen och vi kan fika tillsammans allihopa mitt på dagen med kaffe och nybakt kaka. En sådan stund vill jag inte avstå från på grund av röster i mitt eget huvud som säger att jag inte bör äta en kaka som jag eller mina barn bakat…
Det är inte sunt enligt mig och ska man dra det längre så finns det massor av signaler som ”krångel” med mat innebär som jag för vidare till mina barn och framförallt min dotter som börjar närma sig det som kan vara en känslig ålder och som kan få fruktansvärda konsekvenser som jag själv upplevt på nära håll och som får mig att rysa när jag tänker tanken om att vara förälder till ett barn som är sjukt i matproblem. Det finns tillräckligt med orosmoment under ens barns uppväxt ändå utan den där skiten.

Idag är det fredag och ett glas vin till maten är så otroligt gott efter en lång vecka. God mat och dryck är min passion. För att inte tala om alla trevliga sociala stunder man haft och kan ha över några glas vin.
Sen får vi se vad helgen bjuder på i motionsväg. Kanske har en förkylningsbacill börjat ta form i min kropp men så länge den inte brutit ut så väljer jag att ignorera den så om tid finns så kanske jag kommer ut och rör på mig även i helgen.

Nu är det dock fredag kväll snart och dessutom säsongsavslutning av Skavlan och ikväll gästas han utav en av mina matfavoriter så ikväll blir det rött vin som avnjuts i soffan framför tvn.

Trevlig kväll på er!

bloglovin 2013-04-12 kl 18:16

Jogga med iPhone

Igår var första gången som jag var ute i skogen den här våren då det var för varmt att ha på sig min långärmade tröja med ficka för iPhonen.
Så vart sjutton förvarar man den när det inte finns fickor i plaggen man har på sig?!

Eftersom jag absolut inte kan ge mig ut utan att ha musik i öronen, musiken gör så att jag pinnar på och tar mig runt, håller modet uppe, jag ni förstår, så stoppade jag den i en plastpåse och tryckte ned den i byxlinningen.
Jag tänkte på den typ hela tiden när jag var ute och det var minst sagt ett distraheringsmoment [kanske kan skylla den trytande orken och det onda i höger ben på detta…?] av det irriterande slaget.

När jag kom hem skrattade L åt mig och frågade varför jag inte stoppade påsen i bhn istället.
Riktigt konstigt att jag inte tänkte på det! Förmodligen hade det inte varit bekvämt men troligtvis ett något bättre ställe ändå.

Nu har jag snabbgooglat på sportfodral och armband till iPhones tänkta att ha när man tränar. Jag vill inte betala för mycket och så vill jag gärna kolla på fodralet innan jag köper det dvs det måste finnas i en butik här i stan.
Teknikmagasinets hemsida hittade jag en överarmshållare för iPhone med justerbart armband, plats för nyckel och reflex om man vill ha det vilket jag inte använder då jag endast vistas i skogen och det när det är ljust ute.
Fodralet finns i tre färger, vit, rosa och ljusblå, i svart finns det i storlek XL, och det kostar 139.90 vilket känns som en lagom summa för mig.
De har det i butiken så nu ska jag försöka klämma in en snabb tur ut till Teknikmagasinet och spana in detta före mitt eftermiddags pass på jobbet tar sin början.

Vad använder ni för sportfodral när ni joggar med era iPhones?

bloglovin 2012-05-22 kl 09:39

Du är fin – mat, bak & vin

Nu tänker jag snart ge mig ut i den lilla skogen nära vår bostad [om sambon bara kommer nedför trappen och tar över rodret här hemma].
Efter starten klockan fyra imorse så behöver jag verkligen ut och få luft.

Jag trivs där i skogen. Det är ganska bra spår som är relativt mjuka att springa på. Skulle jag önska något så är det att det var mindre rötter på vissa ställen men det är ju iofs inte så svårt att vara lite uppmärksam och ha koll på vart man sätter fötterna egentligen.

Den här veckan har det blivit ett varv i rask gång följt av två varv joggandes fem av veckans sju dagar [imorgon vilar jag tror jag]. Från start till mål hemma igen är det ca 5,6 km så det har blivit ungefär 2,8 mil sammanlagt vilket ju är bättre än inga 2,8 mil alls.
Jag går först raskt med mina mått mätt för att få upp lite mjukhet och värme i kroppen. Jag har av otålighet provat att springa direkt och även efter ett halvt varv med gång men det går inte.
Då dör jag fortare än kvickt under joggningen.

Jag joggar sakta men i ett tempo som just nu känns ok för mig. Om jag håller ut så vet jag att jag kommer att förbättra min kondition och jag kommer att ta mig runt snabbare än nu.
Jag tänker inte på att det ska gå fortare än det gör nu, stressar inte det minsta över tiden. Jag är bara glad över att jag tar mig ut.
Allra helst efter en dag som börjar med en tidig morgon i roddandets tecken med barnen inför skola och dagis och sen fortsätter med jobb och avslutas med en eftermiddag/kväll med mer roddande med allt vad det innebär som matlagning, läxläsning, aktiviteter som det ska iväg på, packning inför nästa dag m.m. hemmakring. Då är det skönt att komma ut på egen hand en liten stund.

Jag har väldigt lätt för att fastna i saker och driva dem till sin spets, dvs för långt för att jag ska tycka om det och må bra, men den här gången tänker jag inte göra det. Nu menar med min träning och vad jag vill med den.
För en gångs skull tänker jag se det här på ett för mig betydligt sundare vis än jag gjort tidigare.
Jag tänker inte fastna i att jag ska komma i några speciella byxor, att jag ska se ut på ett visst sätt i kroppen om någon månad för annars är jag inte nöjd och det innebär att jag blir knäckt och måste kämpa ännu mer.
Jag älskar mat och ett gott vin till maten och jag tycker om hembakt.
Att laga mat och framförallt att baka skänker mig så oerhört mycket glädje. Om jag ska vara stenhård mot mig själv så skulle jag nu alltså endast baka till andra men det vill jag inte.
Jag vill baka och kunna njuta av det goda även jag. Inte varje dag i veckan men som idag när det är lördag och det inte är varken skola eller arbete och vi kan fika tillsammans allihopa mitt på dagen med kaffe och nybakt kaka.
Igår var det ju fredag och ett glas vin till maten är så otroligt gott efter en lång vecka.
God mat och dryck är en passion för mig. Jag njuter och mår gott. För att inte tala om alla trevliga sociala stunder man haft över några glas vin. 

Jag smsade med en vän förra veckan. Jag hade precis varit ute och sprungit de där 5,6 kilometerna och när jag skrev ett suck över att jag just då satt och åt en bit choklad med pistagenötter i skrev hon bara du är fin som du är.
Jag blev otroligt paff över orden. De kom lite plötsligt på liksom. Jag tror det var längesen jag hörde just de där orden…
Vilka otroligt enkla ord det där är. De använder jag för sällan.
Orden fastnade i mig för sen dess har jag tänkt lite på dem varje dag.

Jag ser ut som jag gör och så är det, jag har fött två barn och närmar mig 40 [men får alltid visa leg på systemet och när jag visar det så blir de alltid förvånade och säger orden – det trodde jag inte], men framförallt så finns det många saker som jag tycker om att göra som jag inte tänker skippa för att leva med fokus på att förändra min kropp.
Jag tycker inte om att träna hårt så varför ska jag pusha mig till det då? Jag har aldrig tyckt om att träna men jag är en jäkel på att pusha mig själv och hålla mig själv i ett järngrepp.
Istället tycker jag om att ta ett glas vin med en vän så varför ska jag inte göra det då just nu när jag känner för det och inte skjuta fram det i jakten på något som för mig inte spelar stå stor roll.

I jakten på att bli smal ska allt annat försummas känns det som? Sådant som jag tycker om och tycker om att göra.
Jakten på den perfekta kroppen förstör så mycket för så många unga som innan de vet ordet av inte har verktygen att ta sig ur det som de fastnat i.
Jag kommer att fortsätta med mitt springande i skogen för det ger mig energi och jag älskar skogen, luften, och att komma ut utan barn. Det är bra med motion och att röra på sig, jag menar inte att man ska sitta still hela dagarna och äta sig fet.
Jag äter inte sötsaker mitt i veckan och försöker äta regelbundet men där räcker det.
Förändringen det innebär för mig och min kropp att jag numera rör på mig, som den här veckan, nästan 3 mil, är bra nog för mig och jag tänker leva som ”vanligt” i kombination med denna motionen jag nu tillskansar mig.

Idag är det ju lördag och det finns inget inbokat ikväll vad jag vet så jag hoppas på att jag och L kan laga något gott tillsammans i köket och avnjuta det med ett glas rött, eller två. Kanske göra en Irish Coffee när barnen somnat.
Det är helg och att njuta lite extra och både fylla på depåerna och samla energi inför kommande vecka med jobb och allt annat är inte bara en god och lustfylld stund utan även en nödvändighet för att orka med för mig.

Våren och sommarens förhoppningar är att njuta av årstiden på mesta och bästa sätt. Att vara ute och leka mycket tillsammans med barnen. Låta solen och ljuset omsluta oss många timmar varje dygn. Ofta grilla god mat många ljumma kvällar för grillat är godast, dricka goda viner, en kall cider och prova på nya bakrecept men springa mina varv, kanske lägga till ännu ett varv, i skogen minst tre/fyra gånger [ibland mer och ibland mindre] i veckan. Ingen diet eller hysteriska träningspass.

Även om jag har svårt att ta till mig de där orden i smset, än mindre säga dem till mig själv, så fastnade de. Jag tänker på dem på lite olika vis då och då och det var bra för jag trivs bäst med att inte skala bort och bleka mig själv utan vara som nu men röra på mig lite mer [varför får de där kilona, kroppen och utseendet så himla mycket fokus jämnt?].  
Sen finns det ju de som tränar för att just träning är ett intresse, de anser att det är viktigare än allt jag babblat om ovan som passar för mig eller om man tävlar, har en skada som måste tränas m.m
Alla är ju olika…

Nog svamlat – skogen – here I come!

Tusen tack till alla Er som röstat på W och mig i bloggbussentävlingen!
Vi ligger på 8:e plats just nu tack vare Er!
Än är inte tävlingen över på lååånga vägar, tyvärr, så har ni tid, ork och vill hjälpa oss att få komma med på äventyret så ge oss en röst även idag.
TUSEN TACK ♥

Rösta på min blogg i Bloggbussen 2012!

bloglovin 2012-05-05 kl 10:55

Motionsfunderingar & Homemade cookie

En kaka efter maten kan ibland vara himlans gott och det är ju klart att jag måste smaka på gårdagens bakverk som inte bara blev Cookie Dough Cake Balls utan även Cookies med Schweizernöt. Gott!

Jag tog mig ut i motionsspåret före middagen ikväll och det var riktigt tungt idag.
Det har det varit de tre senaste gångerna nu.
Jag kör samma som jag gjort hela tiden. Ett varv raskt gåendes och två varv joggandes.
Det blir nästintill 6 km vilket känns bra med tanke då jag får kämpa så.
Ikväll fick jag hejarop från en man som under tiden jag avverkade mina tre varv sprang säkert fem.
Det var trevliga rop som faktiskt kändes gott och fick mig att kämpa på lite till även om det inte tog många steg efter detta som jag åter igen tänkte tanken om att jag sätter mig på en stubbe och glor istället för att flåsa runt här.

Förstår inte riktigt vad som hänt för den där känslan av att jag orkade puscha mig själv runt och nästan njöt lite av mitt trampande mot den mjuka marken och frisk luft i kombination med peppande musik i lurarna är totalt borta.
Nu tar jag mig runt på ren jäkla envishet. Sådan har jag ju i och för sig massor av så det fungerar ju iallafall än så länge men det är inte kul.
Jag har bestämt mig för att tre varv sammanlagt ska det minst vara. Allt annat är ett nederlag som jag har svårt att fronta.

Jag är ju som sagt ingen träningsmänniska men det är otroligt skönt att komma ut och flåsa luft.
Hoppas dock på en bättre och skönare känsla framöver så det inte är lika tungt att ta sig runt.

Nu ska kidsen i säng och sen är det koncentrerad datortid för mig några timmar framöver. Hoppas på att få mycket gjort ikväll.
Trevlig kväll på er!

Homemade Cookies med Marabou Schweizernöt

Tack till alla er som röstat hitintills på W och mig i kampen om att få åka med Bloggbussen på äventyr.
Det är en tuff strid om platserna så ni får gärna rösta så mycket ni bara orkar.
1 röst per ip-nummer och dag är det som gäller tror jag.
STORT TACK till er alla!

bloglovin 2012-04-29 kl 20:39

Flåsat runt i skogen

Jag är som sagt ingen träningsmänniska. Tycker inte alls att det är skoj att pusha mig själv till att bli bättre och bättre när det handlar om träning som jag annars kan göra när det gäller andra saker som intresserar mig.
Det är så sjukt tråkigt helt enkelt!

Däremot så finns det andra saker som ger mig lite av en knockande känsla då och då under tiden jag är ute i motionsspåret. Ikväll var det så.
Idag har det varit en lång dag som inleddes med en usel natt med M och fortsatte sen med en massa måsten. Utvecklingssamtal för M, roddning av W och hennes kompis med mellanmål, ihopplockning inför klassfotbollen, mathandling, middag och sen en biltur till den allra första matchen för Ws klass och därefter läggning av M.
Efter en lång dag så är det så otroligt skönt att komma ut helt ensam.
På kvällen är luften är lite småfuktig och det är hur underbart som helst att bara andas.
Det doftar gott och marken känns gött sviktande under skorna.

Hur det går rent springmässigt pendlar hej vilt för mig under turen jag är ute.
Ena stunden känns det som att jag kan springa hur långt som helst och vill absolut inte springa hem. Nästa är jag smått död och vill bara lägga mig på marken och andas.
Nyckeln till min förmåga att röra mig de tre varven [ett gåendes raskt och två springandes] är musik.
Jag måste ha musik som är peppande för mig, som får mig att må bra och vilja kämpa vidare och jag måste klicka upp volymen rejält.
Det är skönt om det dunkar rakt in i huvudet på mig samtidigt som jag andas in underbar kvällsluft och inte bryr mig om att tänka på något annat.

För två somrar sen sprang jag minst fem-sex gånger i veckan.
Det var då jag upptäckte att jag gillade att springa för första gången i mitt liv. Om jag kommer dit igen det vet jag inte men jag tänker tvinga mig själv ut i spåret för att röra på mig inte bara för att bli av med alla de där extrakilona utan mycket för att jag mår bra av att röra på mig och så grymt bra av att vara ute i skogen och flåsa i mig en massa luft.

Nog med träningstankar… Nu går jag och lägger mig.
Imorgon väntar en lång dag på jobbet som inte slutar förrän halv sju.

Godkväll på er & fortsätt gärna att rösta så att W och jag kan få åka med Bloggbussen till Danmark.
En gång per dygn kan man slänga in nya klick om man inte har något annat för sig…
TACK SÅ MYCKET! 

bloglovin 2012-04-24 kl 22:46

Påfyllning av vattendepåer

Sitter ensam i köket med ett stort glas vatten.
Fick huvudvärk  när jag satte mig på Ms sängkant för att natta honom för en stund sen.
Antar att jag som aldrig fyller på mina vattendepåer under dygnet inte mår helt ok av att jag nu helt plötsligt har svettats två kvällar i rad.
Japp ni läste rätt. Jag kom minsann ut i spåret även ikväll.
Vetskapen om att jag inte kommer att orka eller hinna ut och röra på mig imorgon kväll efter tolv timmars jobb med två barn hemma som kräver mammatid gjorde att jag pushade mig själv att komma iväg ikväll istället.

Ett varv gåendes och två varv med lugn joggning blev det. Sammanlagt 6,11 km enligt RunKeeper från det att jag lämnade dörren tills det att jag var hemma igen.
Att jag joggade lugnt var kanske att ta i. Jag flåsade likt en galning och det sista varvet tog jag mig runt på min förbaskade vilja av stål.
Efter att ha sprungit halva det sista så kunde jag inte förstå varför jag var tvungen att ge mig på två varv så här redan andra dagen. Konstigt för den tanken fanns inte där när jag sprungit ett och fortfarande kände mig ganska fräsch [om man nu kan vara fräsch när man är rödmosig och svettig!]…

Nu ska jag svara på lite mail och fixa med några tavlor sen gå över en sväng till fina grannen som erbjöd mig ett glas rött eftersom hon har separationsångest [ 😉 ] från mig och våra små spontana kvällsträffar som kommer att upphöra nu när de snart flyttar från gatan.

Trevlig kväll på er!

bloglovin 2012-04-17 kl 20:56