Etikettarkiv: Känslor

Sköna måndag


Hembakt lantbröd fyllt med ost, skinka, oliver och körsbärstomater.

Vissa dagar har en lite skönare känsla kring sig än andra. Idag har varit en sån dag.
Det handlar inte om hur mycket jag fått gjort alla gånger, visst har jag dammsugit idag men det märks knappt för ungar och hund, och jag själv också för den delen, har sprungit ut och in via altanen ut på tomten så på golven finns åter igen en del bös. Jag har också hunnit tvätta undan två fulla maskiner tvätt men de är inte torra ännu för när jag väl fick ut på dem på vår torkvinda som kommer att strejka vilken sekund som helst så kom ösregnet och gjorde tvätten blötare än den var nycentrifugerad så nu hänger alltsammans på tork altanen istället.

Efter att Ms kompis blev hämtad så har jag och M spelat spel, lekt med Bailyes, spelat mer spel, suttit och pratat, småpysslat lite och nu har vi ätit kvällsmat. Han rester från söndagskvällens tacosmiddag och jag lantbröd fyllt med ost, körsbärstomater, oliver och skinka som jag bröt av och doppade i lite hemmagjord chilisås. Bröd kan verkligen vara gott!

Att kunna fokusera på endast ett barn och se det fullt ut är verkligen något att ta vara på. Det blir ett annat lugn, inga störmoment, och han får blomma ut och jag har tid och möjlighet att ge honom full fokus.
Jag har njutit och även han. Det nya spelet som legat oöppnat sen julafton otroligt nog var enligt M jättekul och han har redan önskat att vi ska spela det igen före läggdags.
W ringde från ridlägret för någon timme sen och sa att det var jättekul men att hon hade lite svårt att connecta med sin tilldelade häst så det hade varit ett något kämpigt första ridpass.
Efter en stund hade hon fått ett spö och även om hon själv tyckte att hon satt ned i traven före galoppfattning så kämpade hon med att göra det än mer när ridläraren påpekade annat.
Jag hoppas att hon får en fantastiskt vecka och ser framemot kvällsrapporten om några timmar.

L är iväg och äter middag med sin faster G som fyller år idag så jag och mina smågrabbar ska dra på oss långa byxor och gå ut en sväng.
Funderar på om vi ska trippa ner till skogen. Blir premiär för Baileys i så fall.
Ut i kvällssolen vill vi i alla fall.
Ha en fin kväll!

bloglovin 2015-06-22 kl 18:29
Annonser via Bloggpartner.se

Storebror & Lillebror ♥


Lillhusse & Baileys, 10 veckor gammal. 

Så mycket kärlek vi känner för denna lilla bitiga hårboll!
Han och jag sover fortfarande på Ws rum tillsammans. Han i sin säng på golvet intill Ws säng och efter vi varit ute och kissat sista gången så säger jag till honom att gå och lägga sig vilket han gör direkt.
Jag klappar om honom och sen sover vi till allt mellan sex till halv åtta [det senare de morgnar som jag inte ska iväg som idag t.ex].
M kommer ner så fort han vaknat. Lutar sig över Baileys och kramar och klappar. Han älskar honom. Säger det ofta. Säger att han är så fin hans lillebror och han älskar tanken på att han nu inte längre är minst i familjen utan blivit storebror. Något han helt själv anammat i ord och tanke. Jag har sagt lillhusse och lillmatte på honom och W men han väljer att kalla sig storebror, hihi, och på skolan den sista veckan före sommarlovet har kompisarna ropat och frågat om de får klappa Ms hund så att det är ”hans” hund är allmänt känt 😀

Lika mycket som det är gos är det bus och lek och Baileys har blivit tuffare och tror att världen kretsar kring honom mer och mer.
Han tar varje tillfälle i akt att jaga M som så klart istället för att stå stilla springer och gör det hela så mycket roligare att jaga. Han biter hej vilt. Valpigt och naturligt i lek ochjust vid dessa springlekar hugger han friskt tag i kläder och ben. M skriker. Jag har sagt att han ska ta tag i någon leksak, erbjuda ett alternativ till att bita i, istället för fokus på benen. Det är så man får göra i början samt ibland säger jag nej, välja sina fighter, och Baileys lyssnar även om han fortfarande är liten som sagt.

Mycket kärlek som sagt. Som vi älskar denna hund ♥

bloglovin 2015-06-16 kl 14:21

Ett kort stopp

Igår var en brutalt oförståelig dag.
Att en nybliven mamma och pappa ska behöva säga farväl till sitt barn är ju så fel att det inte finns ord för det.
För stort och för hemskt att ta in och jag kan bara skrapa lite grann på ett uns av det som dessa två har och tvingats att genomgå.
Detta lilla uns räcker för att det ska skära likt sylvassa knivar inombords.

En liten människa gjorde ett kort stopp på jorden och medans vardagen rullade på precis som vanligt med jobb, fiskpinnar och mos, telefonförsäljare som vägrar ta ett nej och uppröjning av trädgården så valde denna lilla människa att säga sitt hej då.
Brutalt, orättvist, fel och så smärtande. Ett svek av livet.

En ledsam eftermiddag och kväll igår och då fanns jag ändå bara bredvid som många andra.
Att jag mött liknande i jobbet flera gånger är en helt annan sak. Då har jag min arbetsroll att gömma mig bakom och hanterar situationen så som är ett måste för att kunna jobba.
Igår fanns vi bara där. På en sån vacker begravning innehållandes så mycket smärta men framförallt hjärta. Fin musik, ett ljust avsked, ett bildspel med en söt liten pojke.
Samtidigt så tydligt och hemskt att det inte går att andas när jag tänker på det.
Livet sviker ibland. Skärande smärtsamt och alla tankar finns där till en mamma och pappa som gjorde allt för sin ängel som de fick låna en kort stund.


En bild från i våras under eftermiddag på Skutberget.
bloglovin 2013-08-23 kl 09:29

Snurra min värld

Det har hänt något.
Något ligger i luften och puttrar, eller är det bara tankar som snurrar, osäkerhet för nytt, rädsla, ett stort steg som ska tas, eller bara trötthet efter att vår familj haft fem veckors semester och sommarlov tillsammans med många fina sommardagar men ett liv inpå varandra.
Jag vet inte men de senaste två dagarna har varit känslomässigt tuffa och energin läcker ut som ett såll.
Det går fort när det svänger här och jag hinner inte med. Långt ifrån. Vaknade dessutom som ett vrak i morse efter en natt med alldeles för lite sömn.

Jag drömde drömmar och M tog över hela min existens i sängen och drog av mig halva håret varvat med vakenhet.
Nätterna har gått så mycket bättre efter olyckan.
Jag trodde väl aldrig att en olycka skulle behövas för att få honom att sova i sin egen säng. Nästan fem år gammal nu och ärligt talat total sömnbrist för mig från och till.
Nu har det börja gå utför igen. Han vaknar, kommer, drar i mig, jag kan inte sova, går med honom till hans säng, han är rädd, jag får ont i ryggen av att försöka ligga längst ut på sängkanten i hopp om att han somnar snabbt osv.

Tonåring kan läggas till detta.
Hur kan man ens vara tonåring när man är under tio år gammal?
Närmre på detta tänker jag inte gå in just nu men som sagt det är känslomässigt tufft och mitt bryta ihop och komma igen fungerar inte riktigt för jag hinner inte komma igen typ.

Ikväll har jag sprungit efter tre veckors uppehåll.
Tre veckor med utflykter, soliga dagar, målning både här och där och trädäcksbygge bland annat.
Jag chokade kroppen genom att röra på mig antar jag för även om det var tungt så va det ändå inte riktigt så tungt som jag föreställt mig.
Jag har en vilja av stål och tog mig runt och hem mina 5,2 km som är mitt minimum på sträcka när jag ger mig ut. Lite sämre tid än när jag var igång men det gör inget. Jag är ju inte igång nu så tiden struntar jag i.
Däremot så kände jag mig hög efter bara tio steg i spåret.
Herregud vad jag älskar att springa i skogen, det mjuka underlaget, dofterna, solen som skymtar igenom trädkronorna, i kortärmad tröja för att det fortfarande finns en gnutta sommarvärme i luften.
Att jag hållit upp i tre veckor är ofattbart. Detta är ju det jag måste göra för att må lite bättre, orka lite mer, få skaka av mig allt grubbel, och för att få bättre kondition, inte gå upp i vikt, och typ ett 100-tal fler orsaker.
Jag vill inte att sommaren ska vara slut!

W har legat förkyld idag. Halsont halva dagen och ögon som inte såg så pigga ut men hon kände sig bättre framåt eftermiddagen.
M däremot har haft världens skrik och gråtfest här ikväll.
Efter några timmar på förskolan och före det en tidig morgon så är det väl klart att han är trött men vid läggdags var han riktigt hes och när han somnat och jag stod kvar och lyssnade på honom så var andningen tyngre än vad den ska vara för normalt läge vilket oftast brukar betyda att den falska kruppen är på väg att blomma ut tyvärr.
Har svamlat färdigt, går och lägger mig, och hoppas på att jag har fel!

bloglovin 2013-08-13 kl 22:03

Dränerad

Ibland är det så jobbigt. Alla är trötta och slitna och arga och besvikna och en massa mer.
I kväll har det varit så och barnen har rört sig i hela känsloregistret fram och tillbaka. Högt och lågt.

W har tjatat sig på blå om att hon vill till skolan imorgon för att inte missa allt och framförallt disot på kvällen. Tjatat och tjatat och även om hon är bättre idag än igår så är hon förkyld.
Jag tog tempen på henne och hon ville att jag skulle meddela henne högt för varje grad den visade.
När jag sen sa att jag tycker att hon ska vara hemma och vila imorgon så grät hon floder. Skrek, grät, tryckte huvudet i kudden och sparkade med bena.
Hon avskydde mig för att jag sa så till henne.
Jag försökte också säga att hon kanske skulle bli sämre om hon gick imorgon [de har dessutom idrott] och att det kan vara bra att ta det lugnt så det inte blir så men det spelade ingen roll alls.
Hon ville hellre vara sjuk hela nästa vecka mot att få gå imorgon och med tårarna sprutandes så tjatade hon om det ända in i det sista när vi sa god natt efter att ha försökt varva ner med att läsa ur Siggeboken. Jag skulle lova att väcka henne i vanlig skoltid imorgon bitti.
All ilska riktad mot mig under en hel kväll trots att jag inte kan hjälpa att hon är sjuk. Jag vill inget hellre än att hon ska var frisk…
Suck men det är så det är.

Minstingen har haft hosta ikväll. Varit sur som ättika av trötthet, lättirriterad till max, och efter vår cykeltur har jag fått veta att han minsann inte tänker cykla med mig fler gånger. Det meddelade han när vi nästan var tillbaka hemma.
Dock vet jag att det där beslutet kommer han att ändra på ganska snart men inte om man frågade honom ikväll. Han skulle stå fast vid det hela sitt liv fick jag veta.
Han ville inte heller att jag skulle lägga honom men fick tillslut godta det eftersom L var borta när det var sovdags och att lägga sig själv är värreän att låta mamma göra det.

Båda barnen har dessutom väldigt torr hud just nu och på händerna och en liten bit upp på armarna på M så är det lite eksemvarning. Det kliar och blir värre av att de kliar och sen gör det ont av det men även av att huden är så torr.
Inget kul stadie att befinna sig i och något som också kan skapa lite irritation.
Jag känner igen allt från hur jag själv såg ut som barn och jag har försökt att smörja dem ofta den senaste tiden med vår pumpkräm men det verkar inte ge tillräckligt med hjälp till dem så jag måste nog tänka om.
Cortison har jag tänkt fixa fram, även jag är sämre just nu på händerna vad nu det kommer utav, och sen får det bli lite mer aktivt agerande mot detta.

Nu ska jag försöka komma i säng. Känner mig alldeles dränerad av timmarna hemma med W, två och en halv timmes städning all inclusive av huset i förmiddags, lite jobb på det och sen kvällens alla utbrott och utspel.
Trött är ett passande ord just nu och med det och allt annat kommer gråtmild och frusen.

Antingen blir det läsning eller andra avsnittet av Tina på besök på iPaden men först vankas det luskamning på mig själv. Jag hatar att luskamma. Drygt och trist och det lossnar verkligen en massa hår från mitt huvud men jag måste ha koll och just nu gör tanken på löss att det kliar lite varstans i hårbotten.
Uark & godnatt! [Dessutom har jag en djävulusisk mensvärk ikväll 🙁 ]

Mina fina små. Jag älskar er mer än ord kan beskriva och gör allt och mitt bästa för er. Alltid.♥

bloglovin 2013-04-11 kl 22:26

Man kan inte vara på topp jämnt antar jag

Efter en dag på jobbet där allt gått i ett så lyckades jag ändå, trots att jag kom på en uppgift i sista stund som jag var tvungen att slutföra innan jag gick hem, komma därifrån och vara på Ms förskola en timme före utsatt hämtningstid.
Vi handlade lite grann och åkte hem och då jag hade tempot uppe tömde jag diskmaskinen, vek tvätt och röjde upp lite varstans i huset för att sen dra igång med att städa men då gick luften ur mig totalt.

W kom hem något lättirriterad och ville baka chokladbollar så jag sa ja till detta och hon var genast på ett bättre humör.
M ville hjälpa till och fick en liten bit smet. Så liten att utav den blev det endast tre små minibollar.
Det är syskonkärlek det…
Nu tycker ju inte M om chokladbollar så det räckte väl att han gjorde de där tre små men ändå, de var tillbaka på samma nivå som imorse och inget var bra varken mellan dem eller mig som försökte medla.

W ringde en kompis och när denna redan var upptagen så ville hon ringa en annan kompis och tyckte att hon skulle sova över. Jag orkar verkligen inte ha övernattningsgäster ikväll och sa nej och då kom utbrottet med tårar och skrik och jag fick veta att jag minsann är den dummaste mamma som finns.
Med min redan sinande energi gjorde inte detta saken bättre. Jag blev så låg och ledsen.
Dessa tonårspendlingar och utbrott är jobbiga.
Jag är så trött efter den gångna veckan, mensvärk from hell och uppsvullen mer än vanligt idag och sen morgonens bråk på det. Inte konstigt egentligen att man blir lite låg även om jag inte brukar låta mig själv att ta in allt då jag antar att det är så här det är. Det händer ju så mycket kring min stora men ändå lilla dotter. Skola, vänner, händelser, krav och ändå barn osv…
Antar att allt detta är precis så som det ska vara men i kombination med allt så blir det ibland lite för mycket och det är det just nu.

Jag kämpar som en galning att hinna med jobb, stötta och hjälpa W i skolan, packa i och ur väskor, ha koll på datum, ställa upp här och där, ta hand om hemmet, stå vid spisen och sen leka med barnen, hitta på saker, försöka göra lite tavlor, blogga och en massa mer.
Mina egna önskningar om vad jag vill göra förverkligas sällan och det trots att jag nu vant mig vid hur livet är och inte alls behöver särskilt mycket av varan som man kanske kan kalla uppfyllelse av mitt och mina egna intressenför att vara nöjd.
Jag tycker om att finnas där för mina barn den korta tid som de behöver det på detta vis som de gör när de är små. Snart är de stora…

Ikväll blir det inte till att prova fram något gott fredagsrecept som jag oftast gör på fredagar. L är i Stockholm på mcmässa och jag och barnen har ätit något så enkelt som korv med bröd framför tvn.

Nä nu har jag kräkt ur mig tillräckligt här och ska joina barnen och lägga mig i soffan och mumsa fredagsmys även jag och invänta att Wild Kids ska börja.
Därefter blir det läggning av M och sen kanske jag letar fram en snyftig film som t.ex The Notebook eller liknande och släpper ut lite känslor eller så lägger jag mig helt enkelt bredvid W i hennes säng och somnar där.
Hur som så hoppas jag på att morgondagen bjuder på lite andra känslor i kroppen än de här men man kan ju inte vara på topp jämnt antar jag så det får väl vara ok med lite låghet någongång ibland.

God fredagskväll på er!

bloglovin 2013-01-25 kl 18:51

Sista dagen någonsin på förskolan

Idag är det dagen som jag haft med mig i tanken ett långt tag nu.
Ms allra sista dag på förskolan.
En förskola som har varit fantastisk på alla vis. Mysiga små lokaler, en liten grupp barn, inga andra avdelningar som barnen slussas till efter en viss tid för att grupper ska slås ihop och framförallt en fantastisk personal som är med barnen, engagerar sig och får barnen att stortrivas och oss föräldrar att känna oss trygga med vår barnomsorg. 

På måndag börjar L och jag vår semester och när den är slut så börjar M på sin nya förskola.
Orden ”det kommer säkert att bli bra även där” har duggat tätt från alla möjliga håll den senaste tiden och det är klart att det kommer att bli bra på det nya stället. Men det blir ju kanske inte som där han varit.
Det finns ju en anledning till att föräldrar till barn som flyttade efter förra sommaren säger det är ok men det är inte som … eller det går bra men vi saknar alla på … osv.

W gick på hela fyra förskolor innan hon började i förskoleklass pga att vi flyttade så jag är inte helt grön och har lite att jämföra med gällande förskolevärlden.
Det är toppklass där M har varit och när jag inte kunde få ledningspersonalen till att förstå att det bästa vore att låta de stora barnen som egentligen ska flyttas för att börja på en äldreavdelning på en annan förskola gå kvar under ett års tid innan lokalerna som förskolan håller till i ska tillbaka till att tillhöra skolan igen och därmed bespara alla dessa småttingar som nu ska skolas in för att om ett års sen skolas in igen på ett annat ställe för att förskolan inte längre finns kvar så fanns det liksom inte mer jag kunde göra.
Alla vet ju att små barn kring ett års ålder behöver inskolas på nytt när de flyttas till ett helt nytt ställe om bara ett år och då det troligtvis så kommer de inte heller att få gå tillsammans på samma avdelning utan blir utspridda till där det finns plats precis som M och hans kompisar blir nu.
Hade alla fått gå kvar så hade inte steget blivit lika stort då de barn som går nu är äldre barn och ska till en äldreavdelning om ett år.
Inskolningen av ett äldre barn går oftast lite enklare och snabbare.
Tilläggas ska att personalen på förskolan har utbildning till att leda grupper med barn upp till fem år så det hade inte varit några som helst problem.

Det var faktiskt även så att en av fröknarna hade tänkt samma tanke som jag på en lösning under det året som är kvar. Men det tyckte som sagt inte ledningen att det var ett bra förslag.
Hon lät dock lite förvånad när jag hade backup för det jag sa och faktiskt hade kollat både med personalen och andra föräldrar och även använde mig av att en annan förskola som numera ingår inom samma område som den som M gått på har blandade grupper så det skulle man ju då kunna använda sig lite utav och fatta det beslutet att barnen på förskolan får gå kvar det året som återstår innan de måste stänga pga att lokalerna ska återfalla till den närliggande skolan.
Men icke som sagt!

M har under hela den gångan veckan frågat när hans sista dag på dagis är.
Idag var den ju här och när jag hämtade honom så hade de tagit ned allt som barnen gjort under terminen och alla namnlappar m.m.
På Ms plats satt det nu ett annat barns namn och jag var tvungen att bita ihop en smula för det kändes lite ledsamt.

Nu har vi sagt hej då och när M stolt satt vid matbordet ikväll och visade allt fint han hade med sig hem i sitt kuvert pratade han om fröknarna som om att de skulle dyka upp på hans nya förskola efter sommarlovet. Inte konstigt att han tror det.

Ms start på sommarlovet firade vi lite extra med glass till lillprinsen och marängsviss till oss andra.
Det var väldigt längesen jag åt marängsviss men oj vad gott det är. Jordgubbar, banan, glass, maränger, vispad grädde och chokladsås. Mums!

Stolt liten M visar upp allt fint han hade med sig hem idag…

bloglovin 2012-06-29 kl 22:07

Känslosam gråtfilm

Eftersom L fortfarande inte kommit hem från Göteborg så ska jag nu njuta av att ha hela soffan och framförallt dvdn för mig själv dvs jag bestämmer vilken film som ska ses.
Det blir en film som jag länge velat se nämligen Änglavakt med bl.a Michael Nyqvist och Izabella Scorupco.

Änglavakt sägs vara ett drama som som omfamnar de stora känslorna och bjuder på tragik och sönderslitna familjer i sorg ackompanjerat av stråkar och en grinande publik.
Enligt min filmguru Miranda Sigander är filmen finesslös och platt och man får lust att skrika högt att Michael Nyqvists rollfigur ska få hantera sin sorg i fred.

Men trots Amandas ord om Änglavakt så har jag som sagt länge velat se den och nu ska jag passa på medans huvudvärkstabletterna fortfarande har grepp om mig och jag dessutom är ensam hemma [förutom barnen då som sover].
En känslosam gråtfilm passar mig bra ikväll helt enkelt om inte för annat så för att rensa snor och tårkanalerna.

”Ernst och Cecilia lever ett synnerligen lyckligt familjeliv i villaförorten. När deras nioårige son Alexander råkar ut för en olycka och hamnar i koma ställs allt upp och ner och deras relation knakar i fogarna. Då dyker Walter, en mystisk fransktalande man upp med ett erbjudande om hjälp. Han vet mer om de båda än vad de själva gör man framför allt Ernst har svårt att lita på hans goda avsikter.”

bloglovin 2012-01-27 kl 21:22

En stund vid graven

I eftermiddags tog jag och barnen en promenad till mormors/gammelmormors grav.
W blev tagen av att se gravstenen, hur fint det var med de små röda tulpanerna som stack upp bland allt grönt och lyktan som brann stilla.

Hon började gråta och blev först arg på mig för att vi hade gått dit så att hon blev påmind om att hon saknade gammelmormor men ikväll vid läggdags så frågade hon om vi kunde gå dit imorgon igen för att hon ville lägga något fint vid graven.

När vi skulle gå kände vi på dörren in till kyrkan och även om det var väldigt mörkt därinne så var det öppet så vi gick in.
Jag hade en tia i fickan så vi köpte ljus och tände var sitt i ljusbäraren för gammelmormor.
M stod en stund och spanade på krubban i dunklet, han tyckte att kamelerna var fascinerande att se på, och jag spelade Nu tändas tusen juleljus på pianot som stod mitt i kyrkan.
W stod stilla bredvid mig och grät och när vi skulle gå höll hon mig hårt i handen.

Jag försökte att svara på hennes blandade frågor som kom när vi gick nedför kyrkbacken. Gammelmormors död har även framkallat ett uns av rädsla över att andra i hennes närhet ska försvinna.
Hon var ledsen för att gammelmormor är död och hon var även lite rädd förr att även jag och L ska dö.
Sorg och rädsla är ju rena känslor och inget intellektuellt så det går ju inte att prata om det och förklara det så. Bara bekräfta och säga att det är ok att vara ledsen och rädd. Att sörja.
Att lyssna på hennes tankar, hålla om henne, och säga att minnen finns alltid kvar.
Minnen kan ingen ta ifrån någon de finns där bevarade i våra hjärtan för alltid.


Fotat med min iPhone.

bloglovin 2011-12-26 kl 23:03