Etikettarkiv: Kärlek

Kärlek

MBInlinesVår

Vår, sol, Daimstrut, lite mys med lillebror som han också kallas vår Wheaten av sin lillhusse. Kärlek!
Våren är en fantastisk årstid och man får passa på för det är en oerhört varierande vår vi har. Ena stunden skiner solen värmande och man vill ta av sig jackan i värmen. Nästa haglar det för att sen komma snö och vara nästan minusgrader. Igår tog vi en promenad till Ica efter skolan och vi hann otroligt nog både dit och hem med paus på mitten innan nästa nederbörd föll.
Hoppas att maj är månaden då det händer. Sol och tvåsiffrig temperatur!

Har ordnat upp lite efter måndagskvällens jobb så att jag känner att jag har koll på läget inför nästa tripp till Väse.
Snart väntar utvecklingssamtal med M och hans fröken och sen förberedelse av morgondagens barnkörer.
Trevlig tisdag!

bloglovin 2016-04-26 kl 10:21
Annonser via Bloggpartner.se

Snart fyller han ett år

Baileys8mars2016

Den sista den här månaden fyller den här killen ett år.
Helt otroligt vad snabbt året med hund gått även om vi inte haft honom i ett år ännu men det är snart ett år sen jag ringde till Lillemor första gången efter att ha sett den lilla kullen, kallad G-kullen, bestående av fyra hanar på deras hemsida.
Tiden går ännu snabbare när jag tänker och ser på Baileys än vad den går med barnen.
Han utvecklas så mycket snabbare, jag kunde vissa dagar tycka att valpperioden var outhärdlig, när han bet överallt på mig med sina sylvassa tänder, hade inget stopp i sig och behövde passning 24/7.
Många erfarna hundägare sa till mig att jag skulle njuta så mycket som möjligt och umgås med honom så mycket jag bara kunde och hann med för valptiden, även om han fortfarande kan och är omogen som en valp med en del saker, och det försökte jag tänka på ibland när jag blödde om händerna och mina armar var som om jag hade ristat mig långt upp i armvecken. Ibland hjälpte de där tankarna och jag andades och började om från noll.
De där som sa så hade rätt. En valps utveckling går verkligen i en rasande takt. Det är som att följa ett barn men man skruvar upp tempo till mer än dubbelt så snabbt.

Idag är det mycket som är annorlunda från när han var valp.
Han är cool och är hemma ensam i flera timmar. Vet vad det innebär och går och lägger sig antingen under matbordet i köket eller i sin bur under trappen när jag åker på morgonen.

Valptänderna är utbytta mot mjukare tänder men framförallt så biter han inte på samma sätt som när han var liten. Även om han kan bita vid lek fortfarande. Han är ju faktiskt en liten unghund, likt en strulande tonåring, och det ingår att leka lite tufft ibland men på villkor som jag bestämmer.
Energin är på topp. Han kan gå och vara ute hur mycket som helst. Det finns inget stopp samtidigt som han kan slappna av och somna på golvet efter utevistelse på ett kick.
Han älskar att vara med och jag försöker att ha honom med så mycket det bara går när jag ska något och har gjort så ända sen han var lite mini. Tror att det är därför som han fixar det så bra som han gör, just nu i alla fall, med nya miljöer och människor utan att bli alltför stressad.
Sen avskyr han att stå stilla om vi pausar under promenaden. Han gnäller och gnäller. Pratar liksom och vill bara att vi ska gå. Tröttsamt ljud att lyssna till om man inte tänker detsamma som han men det får väl vara ok.

Om nätterna sover han mestadels i sin hundsäng på golvet bredvid vår säng. Han lägger sig där i första hand och sen framåt morgonen hoppar han upp till oss men då håller han sig i stort sett alltid nere vid våra fötter.
Han är ingen hund som i första hand väljer att ligga intill ansiktet och gosa om jag inte tvingar honom till det, haha, för att jag vill mysa med honom.

Könsmognaden har blommat ut och det i kombination med att han försöker visa sig som den som bestämmer över de flesta som kommer hem till oss är ingen hit.
Han juckar som vi kallar det men det är väl rider som de flesta säger. Mig gör han det aldrig emot, det är ju ett slags maktbeteende och jag bestämmer över honom, men andra testar han för fullt.
Tycker det lugnat ner sig något så även det kommer kanske att ändra utveckling som mycket annat har och kommer att göra i takt med att han blir äldre och mognare och bara någon av oss är med och säger till honom så år det oftast bra.

Han är otroligt gosig och framförallt är det en otrolig kärlek från honom och mellan oss även om jag tror att barnen, framförallt W hade önskat att han var än mer gosig av sig medans M är nöjd med både lek och gos från honom.
Det finns inget underbarare än den kravlösa kärlek han visar så intensivt när jag kommer innanför dörren oavsett om jag kommer hem på lunchen och han har varit ensam i flera timmar som han är på onsdagar och torsdagar framförallt, men också då jag kommer hem onsdag kväll och alla andra är hemma så visar han ändå mig hur otroligt glad han blir över att just jag är hemma.
Ett band som är otroligt. Så mycket kärlek och snart har vi haft denna lilla vetekärleksfulla kille i ett helt år tänka sig♥

Nu ska jag strax iväg till jobbet följt av lunchpromenad hemma och sen lite mer jobb hemifrån med övning med mera av veckans uppgifter, körer, musikalförberedelser etc innan M och en kompis ska hämtas på fritids senare.
Trevlig tisdag på er!

bloglovin 2016-03-08 kl 08:01

Alla ♥-ans dag

Allahjärtansdag2016

Mysfrukost med hjärtformade tekakor och amerikanska pannkakor, nåra presenter och små skrivna och målade lappar.
Lite extra av allt helt enkelt och även om man kan fira kärleken varje dag, vilken dag som helst, så är det mysigt med en dag som denna.
M pysslade små lappar och la på varje tallrik. jag fick ett jättefint målat mosaikhjärta, och barnen och L fick små presenter.
M som älskar gosedjur blev så glad över sin supermjuka nalle och den är nu en liten följeslagare.

Dagens arbetspass är avklarat och det gick kanon även om tröttheten var enorm imorse när mobilen pep halv sex och det kändes som att jag aldrig skulle kunna komma igång.
Nu ska jag och M gå till en kompis och medans kidsen leker så ska jag och H gå på långpromenad och tanka D-vitamin från den skinande himlen.
Ha en fin Alla ♥-ans dag!

bloglovin 2016-02-14 kl 13:20

Grey´s

Greys

Det har nu gått en månad sen började jag titta på Grey´s Anatomy.
En månad med besatthet, en månad med känslosvall för jag lever mig jobbigt in i det jag ser på och extra jobbigt är sådant som jag ser på iPaden på då jag inte kan låta bli att sucka, förfasas med häpen röst eller ge ifrån andra små oljud enligt min omgivning vilket är störande om man ser med lurar inpluggade i öronen [iallafall enligt L, haha].
En månad med massor av blod och snittande med vinande skalpeller och en iPad som ibland flyger iväg då jag är lite väl snabb med att vända bort den när det är som allra mest ingående filmat.

Att jag inte sett denna serie när den gått på tv tidigare är oerhört konstigt för den är ju sååå bra men jag antar att det har att göra med att jag ju inte tycker om sjukhus eller alltför stora mängder blod och köttiga sår och det finns det ju så klart en hel del av i dessa läkares värld…
Men den är också så bra och jag är så fast i dramat som utspelar sig på sjukhuset, stressen, bristen på tid, sömn och ibland också tacksamhet som faller bort i allt. Familjelivet, den svåra kärleken och alla relationer inte minst vänskapen mellan Christina och Meredith.
Avsnitten binds samman av Grey´s, Dr. Meredith Grey spelad av Ellen Pompeo, röst och jag har märkt att jag lätt får en hang up på serier där det finns en röst och någon som inleder och som mot slutet väver samman tankarna. Gillart!

Efter en månad är jag nu på säsong sju av tolv. På Viaplay finns det till och med säsong elva att se så jag får väl söka runt på nätet efter den sista säsongen när jag väl är där.
131 avsnitt har jag betat av, jag tittar som mest om nätterna men även lite då och då, och jag kan absolut inte somna en dag utan att ha sett åtminstone iallafall ett avsnitt, haha.
Jag är så fast och det är så många små saker som man bara fastnar i och som gör att det är svårt att inte klicka sig fram till nästkommande avsnitt även om jag hade tänkt sova något sånär i tid en kväll. Och så är det ju världens bästa avkoppling och det behöver jag verkligen. Att bara kunna koppla bort en massa måsten är så skönt och inget jag unnar mig så särskilt ofta. Förrän nu då och då gör det inget att sömnen får stryka lite på foten…

Nu har jag jobbat färdigt för idag och ska sätta mig i bilen och åka hem.
Nattning av M, slänga i mig lite mat och så ska jag och W samtidigt plugga lite på kommande biologiprov är det sagt [detta kan dock ha ändrat sig från Ws sida under dagen…] och sen ska jag ta ett glas rött och sjunka ner i soffan och se Renees brygga. Efter elva timmar på jobbet känns det som det enda rätta sättet att avsluta kvällen på. Följt av ett eller två eller tre avsnitt av Grey´s så klart…
Trevlig kväll på er!

bloglovin 2016-01-28 kl 19:29

Hästkärlek

Ridläger2015nr1

W och hennes häst Rainy Day ”Ragnar” som hon skötte och red under ridlägret i början av sommaren.

Ikväll börjar ridlektionerna för W igen. Det känns som en evighet sen sist och ska bli jätteroligt att åter igen tillbringa några timmar på fredagkvällarna i stallet. Jag älskar det, kanske nästan mer än W som har lite mer fokus på själva ridningen och inte njuter fullt lika mycket av att bara var kring hästarna som jag gör.
Att sen våra fredagar i stallet även innebär trevligt sällskap och lite tjöt gör dem bara än mer trevliga att åka iväg till. Älskart!
Ridläger2015nr2
Ridlägret som W var på i juni känns väldigt avlägset även det. Hästar överhuvudtaget då det inte har blivit någon ridning alls under sommaren som gått tråkigt nog.
Vi föräldrar slöt upp på avslutningsdagen och fick se deltagarna hoppa en bana i ridhuset. Det var trötta tjejer efter en vecka med massa roliga påhitt, tidiga morgnar, skötsel av hästar och två ridpass per dag så nerverna var lite överallt från och till på i stort sett samtliga som red men det var jättekul att se och även om W var kanontrött så strålade hon och tyckte att det var jobbigt att ta avsked av Ragnar när hon släppte ut honom i hagen senare.

Till skillnad från de hästar som rider på ridskolan så var Ragnar lite mindre, en C-ponny, vilket gjorde all skötsel enklare för W och hon kunde även sitta upp på honom utan problem eller hjälp av pall. Det märktes att de tagit hand om hästarna helt själva från fodring på morgonen till skötsel inför ridpassen, mockning med mera för W hade en annan säkerhet i boxen tillsammans med honom, visste vad hon skulle göra och tog hand om honom så bra. Jätteroligt att se! Jag njöt 🙂
Att få åka iväg till Stall Runsås även nästa sommar står på önskelistan. Tyvärr är det ju inte helt gratis att åka iväg på ridläger en vecka med allt vad det innebär men jag måste ju erkänna att det är svårt att motstå en sån önskan då mitt hjärta klappar som mest för just dessa fantastiska djur och även om jag själv som ung hade siktet inställt på mer med hästar, tävla med mera, så behöver man ju inte göra det för att ha roligt, lära sig saker, njuta och få ett fantastiskt band med dessa djur och känna en kärlek som är något alldeles unikt och speciellt och vill hon göra det så vill jag ju gärna försöka att stötta och hjälpa så mycket som möjligt med vad jag kan.
Ridläger2015nr3

Om en stund blir det ridlektion som sagt.
Tjejerna har den mest fantastiska ridlärare som är klockren, bra pedagog och dessutom rolig och kanon med alla i gruppen. Sådana växer inte på träd så att fortsätta i samma ridgrupp istället för att försöka byta dag och tid finns inte på kartan.
L ska iväg och jobba kväll så jag och barnen och Baileys åker till stallet. Kompisarna är där ikväll så det blir nog kul och så blir det bra socialträning för Baileys att befinna sig kring hästarna, ligga på läktaren och försöka slappna av etc.

Lite extra kul är det att faktiskt tre av tjejerna från samma ridgrupp som fungerar bra ihop, en går på samma skola som W, åkte iväg på samma ridläger och fick bo i en stuga tillsammans alla tre. W har varit med båda två flera gånger förut här hemma men det blir ju en lite annan sak när de åker iväg så här, bor borta, blir slitna efter några dagar och framförallt umgås dygnet runt, men det hade fungerat bra och varit roligt.

Drömmen är en egen häst så klart, jag och W skulle till och med kunna ha en tillsammans och dela ridning och skötsel, men eftersom det inte finns några planer på det och framförallt inga möjligheter till att ha en just nu varken platsmässigt eller ekonomiskt så får det bli ridlektioner istället. Kanske ridläger eller något annat liknande nästa sommar för hästar är livet det!

bloglovin 2015-08-14 kl 16:19

Två månader med intensiv kärlek

BaileysHososs2mån1
Idag har vi haft den här lilla, tuffa, söta, charmiga, busiga, glada, godissugna hårbollen hos oss i hela två månader.
Lite skumt när jag tänker på det för det känns som att han har bott hos oss hur länge som helst mest hela tiden tycker jag. Dagarna är så långa och fulla av roliga saker, lek, skogsturer med en massa frihetskänsla och hopp över stock och sten som smittar av sig på mig, så mycket glädje och upptåg, träning och försök till förståelse men också mycket medling mellan honom och framförallt M som är den som är mest expert på att busa upp honom vilket leder till bitlekar inom loppet av mindre en sekund och som kan bli ganska tuffa och kräver att man som vuxen finns med och styr upp det hela. Dagarna fyller sig själv liksom och hade man inte något att ständigt göra [att ha saker att göra har aldrig varit ett problem för mig dock] så har man nu. Det finns liksom alltid något att hitta på med den här lilla fyra månaders valpen. När jag tänker att jag kan sätta mig ned så kommer jag på typ att han inte har blivit borstad på två dagar så då ska det tas itu med osv.

Men han ger så mycket också. Vill så gärna vara med överallt där jag är. Är riktigt duktig på just det att vara med. Visst behöver han en styrande hand, han är bara fyra månader och en bebis, och det krävs en massa tålamod en del av stunderna men så roligt det är och så mycket han ger.
Ibland lyser glädje och kärlek från honom så man blir alldeles matt. Han är självständig men de gånger han tassar ut till mig i köket och lägger huvudet i mitt knä när jag sitter vid datorn och vill att jag ska lyfta upp honom i knät och bara klappa honom är guld värda.
Han är ingen knähund, trivs bäst att liksom ligga själv men kan ligga nära när han själv vill och inte är för varm, just därför är dessa gånger lite extra mysiga när han faktiskt kommer och vill upp.
Helst tassar han efter mig och lägger sig på golvet där jag står eller sitter. Vare sig det är i köket när jag lagar mat eller sitter vid datorn. Då finns han precis intill under bordet.
I köket har han också ett favoritställe under den vita bänken. Kanske känner han sig lite skyddad där under och markerar att han vill vara ifred, kan vara en signal till barnen som gärna vill vara intill honom och gosa när han är lugn och vilar, men jag ser hur han kollar vad jag gör. Följer det jag hittar på i köket och från under bänken har han full uppsikt överallt och jag rör mig just i köket och till tvättstugan en massa gånger varje dag så där trivs han.
BaileysHososs2mån2
Han är otroligt fin tycker vi så klart. Kan se tecken på att han ljusnar sakta i pälsen. Det mörka är inte lika mörkt längre och de grå slingorna han hade på ryggen inte lika synliga längre.
Framförallt syns det på hans ben, de är mycket ljusare nu.
Öronen har nu varit limmade i en och en halv vecka lite drygt och jag hoppas att när det antingen lossnar av sig själv eller att Lillemor klipper honom att öronen växer framåt istället i den position där en Wheaten ska ha sina öron för nog vore det kul att prova på att ställa ut honom.
Jag är jättesugen på det men det är många men också kring detta. Jag vet inte om jag kan hur man gör ännu, det är ju helt nytt för mig och känns osäkert även om träningarna vi varit på med kennelklubben runt om i Värmland gett mig betydligt mer kunskap och erfarenhet, sen tänker jag att jag kanske inte lyckas få med mig honom på det så vi tillsammans gör rätt, får det att fungera bland alla andra hundar och annat som händer och sker samtidigt på en utställning och att vi tycker att det är kul så klart. Och sen finns ju även den lilla delen att han kanske inte tillåter att domaren tittar på hans tänder och känner igenom honom. Det måste han gå med på och han ska ju även vara så lik originalet av rasens rasstandard som möjligt för att det sen ska gå bra i utställningsvärlden.
Vi får se helt enkelt.
Vad det än blir så tränar vi på lite grann här hemma på olika områden runt omkring. Jag följer Fredriks Steens blogg och hans arbete med Lilla Nymo i tv och suger åt mig allt.
Det blir några minuter då och då. Vi tränar även annat som inkallning, ligg, sitt, att finnas vid min vänstra sida, att kunna gå i koppel på rätt sida oavsett vad vi möter eller ser, att inte bry sig om andra hundar och människor förrän jag tillåter det [jag vill inte ha en hund som hoppar fram till allt och alla och som man i förlängningen måste gå omvägar med för att undvika jobbiga möten om jag kan slippa det], lite hopp i skogen över fallna träd blir det och så skojigheter som snurra, rulla och krypa.
Allt med lekinriktningen och positiv förstärkning i glada utrop, fysisk kontakt, små belöningar i form av olika godis inte minst vilket är av vikt så här i början och vid inlärning, klicker, och framförallt små korta stunder och inga långa tjok av träning så han tröttnar.
Svansen ska vara pigg och uppåt och en glad hund vill jag ha.
Vi får se vad det blir helt enkelt. Nu längtar jag efter att valpkursen ska börja så vi kan få mer input, ledning och feedback. Ska bli spännande!
BaileysHososs2mån3
Två månader med intensiv kärlek ♥

bloglovin 2015-08-05 kl 09:59

4 månader ♥

Baileys4månader

Idag är han fyra månader vår lilla fina hårboll.
Den bästa som finns. Full av bus, glädje, vilja och envishet, godhet och kärlek.
Han blir så glad när jag kommer ned på morgonen. Kan knappt bärga sig när jag kliver över gallret vi har vid trappen så han inte ska gå upp på ovanvåningen när vi inte är med. Viftar på svansen, pussar, åmar och kråmar sig och så klart är han så glad att han gärna biter lite grann också.
Just bitandet är väl det som är lite jobbigt. Inte så mycket för mig för jag kan få honom på andra tankar, ignorera det ganska bra och då brukar han ge sig. Värre är det med barnen. Det är en lek för Baileys när han biter, han leker så som han gör med sin brorsa, hundra gör så, och han förstår inte riktigt att man inte kan leka riktigt så med människor.
Sen är det ju så att han fortfarande har valptänder som kliar, ömmar och då är det skönt att gnaga och bita i allt så detta kommer nog att ge med sig så småningom.
Full av bus är han i alla fall och röjer och leker vilt som om han vore tokig ibland. Det är full fart 😀

Några få tänder har han tappat och i måndags var vi hos Lillemor och han blev klippt för allra första gången.
Det blev en helt annan hund. Så olik sig, så liten utan all päls, så underbart söt.
Svansen var tjock och yvig men förvandlades till en liten smal tunn sak, haha, och det mesta av valppälsen på rygg, mage och även för att hålla god hygien klipptes bort.
På öronen klipptes en del också men hon lämnade kvar mycket på benen och den längsta pälsen på öronen och huvudet för i detta limmade hon senare på kvällen efter träningen.
Att limma en Wheatens öron är vanligt förekommande. Det är absolut inget som gör ont, man limmar endast i den långa pälsen som hänger fritt och man gör det för att öronen ska växa framåt så likt rasstandarden som möjligt.
Baileys öron stod ut på sidorna av hans huvud och så ska det inte se ut.
Limma öronen gör man i samband med att valpen börjat tappa tänder och sen har den det så några veckor så att när brosket växer så blir det förhoppningsvis rätt läge på dem innan man klipper bort pälsen så att öronen hänger fritt igen.
Lite ovant märks det att han tycker att det är när han kliar sig ned tassarna mot öronen men frånsett det så går det bra och han är verkligen ursöt med sina öron framåt. Dem tillsammans med klippningen som förändrade hans utseende totalt gör att han ser lite ut som TinTins hund Milou nu, haha.

Den 5 juni hämtade vi hem honom, snart två månader sen, och han växer så det knakar och är en sån självklar familjemedlem hos oss. En envis, påhittig glädjespridare och jag är så tacksam över att just han är vår ♥

Idag har vi varit ute i skogen igen. Full fart i regnet mellan träden, på stigar, rakt ut bland mossan, och en massa lek och spring.
Vi hittade små gula svampar och jag som aldrig har lyckats hitta en kantarell växandes i skogen hoppades på att detta var just det så jag plockade dem med mig i en bajspåse.
Vet ju att vänner som är experter på svampplockning har hittat kantareller i vår lilla skog så det borde ju vara det.
Efter att ha fått expertens bedömning av mina plockade svampar så var det bara att slänga dem. Inte sjutton var det kantareller inte, suck.
Det kommer nog att sluta med att jag som vanligt köper mig svamp på torget även denna höst…

Nu ska vi packa ihop oss och åka till leksaksaffären. M ska på kalas på söndag så present ska inhandlas och därefter tror jag att det blir en liten utflykt innehållandes en fredagsglass.
Trevlig fredag på er!

bloglovin 2015-07-31 kl 13:44

Storebror & Lillebror ♥


Lillhusse & Baileys, 10 veckor gammal. 

Så mycket kärlek vi känner för denna lilla bitiga hårboll!
Han och jag sover fortfarande på Ws rum tillsammans. Han i sin säng på golvet intill Ws säng och efter vi varit ute och kissat sista gången så säger jag till honom att gå och lägga sig vilket han gör direkt.
Jag klappar om honom och sen sover vi till allt mellan sex till halv åtta [det senare de morgnar som jag inte ska iväg som idag t.ex].
M kommer ner så fort han vaknat. Lutar sig över Baileys och kramar och klappar. Han älskar honom. Säger det ofta. Säger att han är så fin hans lillebror och han älskar tanken på att han nu inte längre är minst i familjen utan blivit storebror. Något han helt själv anammat i ord och tanke. Jag har sagt lillhusse och lillmatte på honom och W men han väljer att kalla sig storebror, hihi, och på skolan den sista veckan före sommarlovet har kompisarna ropat och frågat om de får klappa Ms hund så att det är ”hans” hund är allmänt känt 😀

Lika mycket som det är gos är det bus och lek och Baileys har blivit tuffare och tror att världen kretsar kring honom mer och mer.
Han tar varje tillfälle i akt att jaga M som så klart istället för att stå stilla springer och gör det hela så mycket roligare att jaga. Han biter hej vilt. Valpigt och naturligt i lek ochjust vid dessa springlekar hugger han friskt tag i kläder och ben. M skriker. Jag har sagt att han ska ta tag i någon leksak, erbjuda ett alternativ till att bita i, istället för fokus på benen. Det är så man får göra i början samt ibland säger jag nej, välja sina fighter, och Baileys lyssnar även om han fortfarande är liten som sagt.

Mycket kärlek som sagt. Som vi älskar denna hund ♥

bloglovin 2015-06-16 kl 14:21

Med lillhusse till skolan & tisdagsjobb


Första gången sen han kom till oss med halsband och koppel var i söndags. Han kikar på när lillhusse lirar fotboll varvat med lite kärleksfull bekräftelse ♥

Jag och Bailyes är precis hemkomna efter att ha lämnat av lillhusse, eller storebror som han numera ibland kallar sig, hihi, och så länge haft en längtan över att bli. Att Baileys är på yngre och mindre än M är något han får höra ofta…
M är ganska så stolt över att Baileys är med på morgonen och lämnar honom och han sköter sig kanonbra och går själv in och klär av sig och lämnar kontaktboken till fröken och sen kommer han ut igen till stängslet där jag står med Baileys i famnen och säger hej då till oss.
Likadant var det igår när vi hämtade honom när skolan var slut. Vi stoppade i lekparken och pratade hund med dem som var där så när jag kom på att jag var tvungen att gå så hann vi inte långt innan M mötte oss fullt dressad med packad ryggsäck på ryggen och lika stolt och glad över att Baileys var med då som på morgonen 🙂

Vi tar små steg i utforskandet av omvärlden. Jag bär honom i famnen till skolan och han har halsband och koppel på sig så även det är nytt för honom men han vänjer sig sakta.
Han tittar sig omkring massor hela tiden. Är både lite reserverad men ändå nyfiken på det mesta. Han är en ganska tuff liten kille det märks.
På vägen hem när det bara är han och jag släpper jag ned honom på marken. Han sitter gärna länge, som fastfrusen och tittar på allt, sen tar han några steg, sitter igen och så några steg till.
Han väljer själv helt enkelt och jag finns med vid hans sida och berömmer och efter en stund så är det jättegott att lyfta upp honom igen och vara nära.

Jag ska strax bege mig iväg på ett sen länge inbokat möte inne i stan med kollegor och chef och L ska ha Bailyes under tiden.
Därefter blir det hem och formulera skrivelse i form av specialäskande inför 2016.
Jag trodde att jag betat av alla mina skrivelser för terminen och känslan när jag i slutet av förra veckan mailade iväg alltsammans efter ett antal omformuleringar och dribblande med ord var så skön.
Det visade sig dock i fredags att jag måste inkomma med ett äskande efter att en del förändringar och nya beslut kommit upp så från att ha trott att allt var iland och mina planerade inköp var ok från högre instans så blir det nu till att åter igen försöka att få igenom dem. Tillbaka på ruta 0 typ och så trist. Inte minst med tanke på att Yamaha höjer sina priser för elpianon och elflyglar den 15 juni med flera procent vilket innebär att jag dessutom måste äska om mer pengar i nuvarande utgångsläge för att kunna köpa den planerade flygeln. Om det inte var ok med det priset vi hade hur ska det då bli nu för innan detta är iland kostar den mer. Suck  men bara att sätta igång för detta måste gå iväg under morgondagen och eftersom jag känner mig själv så måste jag få ner allt på papper och sen gå och fundera kring mina ordval en del, fixa med bilagor, innan jag kan klickar iväg något.

Nu ska vi gå på kisspromenad på tomten och sen måste jag iväg.
Trevlig tisdag på er!

bloglovin 2015-06-09 kl 09:31

Vår första helg med Baileys


Lois Kelsey´s Gold -Baileys, hemma i Grums i fredags en stund innan han flyttade hem till oss. Mamma Tyras fina vetefärgade päls skymtar till vänster på bilden.

Helgen har gått i rasande fart och samtidigt så känns det som att det i tid har passerat en vecka minst. I vårt nya liv som hundägare, med betoning på valp, finns det minsann inga som helst problem att fylla dygnets alla timmar. Det finns stora likheter med att få en bebis, i många situationer är det rakt upp och ned som att ha en bebis, haha, men ändå så är det en hund som inte ligger där man lägger den eller hur man nu ska uttrycka det.

Baileys, som till slut blev hans namn efter en massa dividerande fram och tillbaka. Vi hade faktiskt så många turer kring detta med namn på vår nya familjemedlem att efter några veckors prat så la vi ner det helt enkelt för ingen kunde enas och vi hade alla fyra både våra favoritnamn som vi tyckte passade bra och även en, två, tre förslag därefter men trots det så var det inga som alla fyra hade. Tillslut blev det Baileys, passande för att han är en Wheaten som är en irländsk ras, och han blir när han transformerats klart till sitt rätta utseende [en Wheatenvalp ser ut på ett sätt som valp och unghund och på ett helt annat som vuxen] vetefärgad, typ som irish cream – Baileysfärg.

På vägen hem från Grums satt han bak i mitt knä. Han ylade och tyckte att det var allmänt jobbigt. Kissade på handduken jag hade under honom och mitt hjärta värkte för denna lilla krabat som lämnat sin mamma och syskon så hastigt och som verkade tycka att livet var ganska tufft mot honom just då.


Baileys nyss hemkommen i fredags. Jag och W åkte iväg till ridskolan nästan på direkten även om det var väldigt svårt att åka ifrån denna lilla goding.

Jag ligger numera på bottenvåningen i Ws säng om nätterna och hon har fått flytta upp till dubbelsängen.
Tips om fantastisk lösning med kompostgaller och buntband från våra besök i Grums med alla fyra grabbarna har vi anammat här hemma så vi begränsar utrymmet för honom nattetid så han kan endast vistas i köket, hallen och just nu på Ws rum.
Natten till lördagen innebar en del gnällande och han kom in till mig och stod vid sängen. Jag bar in hans säng som står i hallen bredvid byrån och låg och sov med en hand över sängkanten, precis som när M skulle komma till ro och somna när vi hade spjälsängen bredvid vår säng hans första tid.

Två gånger var vi ut och vandrade några varv på gräsmattan och han kissade tillslut.
Även natten till idag vandrade vi runt. Det är inga långa stunder, han kissar ganska snabbt, men det är ändå okristlig tid för gräsmattepromenader när klockan är halv fyra…
Det som är lite svårt är att veta om han gnäller för att han är kissnödig eller bara vill ha närhet. Jag tar det säkra före det osäkra och slänger på mig kläder och går ut.
Kanonbra är att vi kan gå direkt ut på altan och slänga upp glasdörrarna och sen är det fritt fram.
Hela tomten på baksidan och en bit fram längs ena långsidan har nu staket runt sig och en grind på ett ställe. Tujorna som tyvärr inte sträcker sig hela vägen bakom lekstugan då vi lät våra buskar stå kvar där när vi planterade dem har en tillfällig lösning men som fungerar kanonbra nu och förhoppningsvis ett tag framöver också. Vi har också förstärkt nederdelen av tujorna med grönt nät som knappt syns då jag vill vara helt säker på att han inte får för sig att bryta sig igenom där trots att de är helt täta hela vägen ner och det inte ens går att se igenom dem.
Staketet känns så gött att ha, inte minst för mig som tycker om att rama in mig, stolphattar saknas fortfarande på det ena, men sen är det bara att invänta tid för vitmålning av det. Ska bli en fröjd!


Tacksamt leksugen lekkamrat!

Dagarna är så innehållsrika och kanske känns det extra mycket så också för att jag är så trött för även om han inte behöver gå ut hela tiden så vaknar jag av alla ljud han ger ifrån sig. Inatt har han knappt gnällt nånting men han krafsar lite i sin säng, han biter i någon leksak nångång under nattimmarna, han tassar omkring, osv och jag är extremt lättväckt så det känns som att jag är vaken mest hela tiden men det är utan tvekan värt det.
Vi har så mycket roligt med denna lilla krabat också. Mycket bus och lek, han är tokigt rolig att observera, han är underbar att gosa med, blev så glad när jag kom hem från jobbet idag och viftade på svansen, hoppade och skuttade, barnen älskar honom utom när hans sylvassa små valptänder hugger tag när han leker lite väl rufft likt han gjorde med sina brorsor och det är så häftigt att se hur han sakta vänjer sig vid oss och sitt nya hem. Vågar mer och mer och han är en tufing. Klarar många ljud, är cool med barnens alla infall och upptåg, ljud och plötsliga händelser samtidigt som han är så liten så.
Att jag väljer att gå ut på natten med honom är för att jobba på att han ska bli rumsren. Det är inte helt lätt då vi inte kan hans signaler och han ger inga tydliga signaler så här tidigt heller utan det blir de säkra korten som gäller så vi går ut efter sovning, efter längre lekstunder inomhus, efter mat och så några gånger på natten när han vaknar.
Massor av beröm och kärlek och båda barnen sköter detta på sina egna sätt. M utifrån sitt sätt att vara och som den sexåring han är och W på sitt. Hon är för övrigt jätteduktig med honom och har redan varit ensam och haft det fulla ansvaret vid två tillfällen som hon själv velat så klart och skött det på allra bästa sätt både med att blanda mat, hålla hans mattider, kiss och bajspromenader, lek och sovning. Hon är fantastisk med honom.
Utan tvekan gör det gott för barnen att ha djur omkring sig, den villkorslösa kärleken gör underverk, skratt och lite ansvar likaså, förståelse och respekt, och även om han kommer att växa, gå igenom lite olika stadier och det kommer bli en hel del jobb med att fostra honom som med alla hundar, så är det så värt allt. Själva valptiden är en väldigt kort tid som är över snabbare än bebistiden så vi försöker njuta så mycket som möjligt av den.
Han är redan så självklar för oss och det kan jag skriva nu trots att huvudet snurrar av trötthet och att jag vet att han flera gånger under sin uppväxt kommer att vara till salu för en billig peng när han ställt till med hyss med mera, haha ♥

bloglovin 2015-06-07 kl 22:59