Etikettarkiv: Löparknä

Träningspass, medel, puls, core

Jag har egentligen inte förlikat mig med att jag inte kan springa längre utan tänker dagligen på det och vill snöra på mig skorna och ge mig ut och flåsa i skogen om än inte dagligen så i alla fall varannan dag.
För att inte gräva ner mig mycket så stänger jag av men jag har också fått många pushningar om att jag borde söka hjälp. Sjukgymnast, massage, vårdcentralen m.m är sådant som folk omkring mig föreslår.
Gå iväg och kolla upp vad som kan tänkas vara orsaken till den ganska enorma smärtan i höger knä som kommer efter ca 2 km löpning och sen är så kraftig att jag faktiskt, inte ens med min vilja av stål och enorma envishet, kan fortsätta att springa.

När jag drack vin med Hannas svärmor på långfredagskvällen [ja även med Hanna så klart] som sprungit flera maratonlopp så sa hon att det kanske inte ens är något som är svårt att åtgärda utan något som du kan bli av med och kunna springa igen och det där har fastnat lite grann i mitt huvud.
Jag hade inga planer på att springa extremt långt eller att bli snabbare hela tiden när jag sprang.
En tanke fanns att delta i Vårruset i lag med arbetskamrater vilket skulle bli mitt allra första lopp, offentligt springande, och bland andra människor och sen kanske möjligtvis även i stadsloppet, då också inom jobbet för en mil har jag ju sprungit många gånger.
Men att springa på någon speciell tid har som sagt inte funnits någon gång.

Jag springer för att jag gillar motionsformen. Jag mår bra i kroppen av att röra på mig och sen finns ju även den enkla aspekten med att när man förbränner kalorier så kan man även äta utan att gå upp i vikt och jag med min passion för mat och sötsaker, bakverk och annat och som verkligen tycker om och njuter av mat behöver då så klart röra på mig för att inte gå upp i vikt.
Sen finns den där enkelheten i att kunna snöra på skorna när det passar i ett oftast stressigt vardagsschema där och den passar mig som handen i handsken då mina egna behov i stort sett alltid kommer sist i familjehierarkin och egentiden med löpningen i skogen gör mig väldigt gott allra helst efter en extra stressig dag med bråkande barn.
Jag blir en lugnare och mer stresstålig mamma helt enkelt.

För att få en del av ovanstående nu när jag inte längre kan springa har jag börjat att gå på pass på Friskis och Svettis.
Medelpass med både fokus på kondition men även styrka för mage och rygg och en nedrans massa benträning.
För många år sen var jag en inbiten Friskismänniska och tränade flera gånger i veckan.
Nu kör jag ungefär likadant och försöker att pricka in mellan 4-5 pass i veckan.
Jag märker ju nu efter några veckor att det är bra med en mer allsidig träning och att inte bara springa som jag gjorde tidigare.
Att träna även med fokus på styrka är väldigt behövligt och jag gillar att köra styrka med bara min egen kropp som redskap istället för en massa redskap.
Favoritpasset är dock ett pulspass vilket innebär att det bara innehåller en styrkedel istället för två och övrig tid kör man fullt ut med mördande benträning, beroende på hur mycket man väljer att böja på knäna så klart, och en massa pulshöjande hopp och rörelser.
Kul och svettigt, även om det inte är som att springa i skogen och jag saknar det [det bästa vore ju helt klart en kombination av dessa två träningsformer], så kör jag på detta nu och jag trivs.

Ikväll ska jag för första gången gå på ett corepass och sen funderar jag på att prova på step och spinning också. Det finns verkligen otroligt många olika pass att välja på och det är många som jag skulle vilja prova på så det är bara att försöka hitta lite luckor här och där och ta sig iväg även om det innebär att sträcka sig lite utanför sin bekväma trygga box.

Under veckan som gick lyckades jag få till fem pass, så klart tisdagens pulspass, men utöver det så körde jag tre pass med favoritledaren som har ett väldigt bra pass med jobbiga övningar som gör en helt slut och öm i kroppen men som ändå lyckas få fram en skön känsla i passet och som dessutom skriker och peppar och det gillar jag.
När jag såg på deras hemsida att hon skulle hoppa in som ledare på pass för ordinarie så gjorde jag allt för att få till det och lyckades vara med på alla tre i dagarna tre.
I fredags var även M med på lunchträningen för första gången.
Han satt med i salen då han inte alls ville vara i barnrummet där några lite äldre barn satt och hängde. Istället satt han längs väggen med iPaden, fick öronproppar och sittdynor av passvärden, och assisterade mig med min vattenflaska mot slutet av passet. Perfekt 😉
Han fick till och med beröm av Cissi som har dessa kanonpass under stretchningen för att han suttit stilla och tyst ett helt pass så om det skulle köra ihop sig flera gånger är det inga som helst problem att ta med honom till passet.

Nu ska vi göra pastasallad med kyckling som blir kvällens middag sen hoppas jag att L kommer hem så jag hinner prova på det där Corepasset.


Min lilla träningsassistent 🙂

bloglovin 2014-04-28 kl 17:56
Annonser via Bloggpartner.se

Byter löpning mot pass

Efter att ha ägnat en kort stund åt att googla om löparknä, fått en summering utav arbetskamrater om helgens Nyhetsmorgon där de ägnat sig åt just löparknä, träffat Karin som bland annat rullade en av dagisbarnens sopborsteskaft längs mitt lår och det gjorde så in i satans ont och framförallt ha provat att springa inte bara en gång utan ett tiotal gånger av varierat slag i längd med olika många dagar/veckors vila mellan löparpassen och då även med ett nyinköpt knäskydd på mitt högerknä i bra skor så klart så inser jag att jag kommer inte längre med min löpning för stunden.
Det suger rent ut sagt. Känns så nedrans pissigt och tungt.
Jag vill bara ut i skogen men jag har troligtvis löparknä säger de flesta till mig.

Det är ju vår för fasiken, jag behöver egentid, jag vill röra på mig, jag älskar att springa till dunkande hög musik i öronen, att få avsluta en lång dag med jobb och full fokus på barnen och deras behov, läxor, lek och annat, matlagning, tvätt och städning med bara mig själv flåsandes i skogen.
Jag vill också gå ner några kilon i vikt och att kunna göra det genom att springa som har blivit en härlig drog för mig är ju kanon. Eller framförallt så vill jag kunna fortsätta att njuta va god mat, och en massa gott nybakat och nu när våren och snart sommaren är här även god alkoholhaltig dryck som jag tycker smakar extra ljuvligt utomhus med kvällssolen som sällskap utan att gå upp i vikt och det kan jag om jag rör på mig och just löpning förbränner en massa. I alla fall när man springer lite längre.

Fy tusan så tungt det känns och tårarna har runnit några gånger och många gånger har jag svurit och misslyckandet känts stort.

Men det går inte att gräma sig mer över detta. Det är som det är och kanske hade jag hamnat i detta även om jag inte hade varit dum som många säger och sprungit flera mil i veckan och under mörkrets inbrott långa stunder och kilometer på asfalt som är hårt som attans som underlag ju. Eller så hade jag fått vara med om detta i alla fall. Det vet jag inte.

För att inte tänka så mycket på löpning har jag nu köpt träningskort och under en och en halv veckas tid har jag kört medel och pulspass i grupp.
Oftast roliga pass, vissa roligare och mer peppande än andra beroende på vilken ledare och musik det är. Flera riktigt jobbigt svettiga pass beroende på hur mycket man tar i och jobbar själv. Vart sjutton är mina magmuskler liksom eller min benstyrka…!?
Jjag har fått en annan mjukhet i kroppen känner jag. Jag använder hela min kropp och rör på hela mig, inte alls som med löpningen där jag konstant upprepar samma rörelse även om underlaget i skogen inte är helt plant alltid, och även om jag stretchar en hel del efter att ha sprungit så har jag inte stretchat lika mycket, omfattande och alla dessa kroppsdelar som efter ett pass i grupp och en ledarledd stretchning.
Känslan är skön och jag inbillar mig även att jag känner mig lite starkare. Den enorma träningsvärken som kom som ett brev på posten efter mitt allra första pass finns inte där nu i samma grad som morgonen den 24 efter att jag kvällen före hade svettats i mitt allra första träningspass.

Jag har blivit erbjuden massage, ledarledd uppvärmning, att gå igenom och förhoppningsvis utveckla mitt löparsteg samt att springa tillsammans med den troligtvis nya tekniken i ett försök i att förhoppningsvis komma tillrätta med mitt problem. Det sägs vara muskulärt och sitta i höften hos mig.
Jag kan ingeting om detta och använder säkert inte ens rätt termer men alla är olika och reagerar olika.
Som det är nu så kan jag inte springa alls. Det känns inte bra för att sen gå över i att göra ont.
Jag har viljan att springa långt, jag behöver inte springa särskilt snabbt, det är inte ett mål hos mig, men jag har en enorm envishet som gör att jag kan nöta samma varv i skogen trots att det krävs fem varv för att komma upp i en mil i längd. Inga problem men det är mitt högerben som inte pallar det just nu och det känns tungt.

Kanske kan jag komma åter till löpningen, kanske inte.
Jag orkar inte med alltför många hemmaövningar etc, i alla fall som jag tänker nu, vilket kanske ligger mig i fatet, vi får väl se hur jag ska jobba med höften, låret, eller vad det nu är jag ska jobba md för att kanske få bukt med mina problem men däremot så klarar mitt knä av ett medelpass där jag kämpar som attan utan att ge mig minsta känning [ifall jag inte är dum att göra som i tisdags och prova på att springa och efter 2,6 km knappt kan gå] och det får jag vara glad för.
Nu kör jag på passen för att få motion och bli starkare i hela kroppen. Det finns en hel del saker lockar och det vore skitkul om jag fortsätter så här och kanske skulle fixa att gå på ett intensivpass i sommar. Jag tänker också prova på spinning så småningom. Kanon att kunna köra all möjlig träning på ett och samma ställe.
Möjligheten finns även att boka gyminstruktör med allt vad det innebär men där är jag långt ifrån ännu. Känns alldeles för läskigt för lilla mig.

Detta och att ta den hjälp som erbjudits mig ska jag hålla fast vid i psyket sen får tiden utvisa om det blir mer löpning eller ej men ett klart är att jag inte ska springa. Man ska absolut inte springa när man har löparknä.
Det blir bara värre om man pressar sig och med tisdagens smärta och känsla av ledsamhet i färskt minne ska jag försöka hålla mig ifrån skogen från och med nu.
Jag har dock sen en och en halv vecka tillbaks då jag provade mitt första pass mest för att se hur knät svarade på detta betat av sju stycken medelpass och om en liten stund blir det ett åttonde pass och av dessa är det endast ett som gjort ont och det berodde ju på att jag sprang samma dag så lite motion blir det nog ändå även om det inte är löpning jag ägnar mig åt. Just nu i alla fall men någonstans långt inombords hoppas kunna göra igen…


Provar nya skor för inomhusbruk, Nike Flex Supreme. Köpta på Stadium där de just nu har 25% på allt.

bloglovin 2014-04-03 kl 19:59

Grabblek & löparknä

Onsdag och redan mitt i sportlovsveckan.
Efter att ha blivit motarbetad på jobbet fram till strax för 14 [ibland går verkligen ingenting smidigt utan varenda liten uppgift tar tre gånger så lång tid som i vanliga fall och kräver även tre gånger så mycket energi och koncentration, suck] så bommade jag igen och åkte mot till förskolan.
Där möttes jag av en glad kille och blev genast lite bättre till mods.
Förra måndagen tog han ju steget fullt ut och övervann sin rädsla för att eventuellt ramla och bryta armen igen och cyklade efter tio månaders uppehåll.
Idag hade han gått ett steg längre och bestämt sig för att cykla på den röda tvåhjulingen. Den som har trampor på framdäcket och bara två hjul, precis som en vanlig cykel.
Han har sen han bröt armen vägrat att cykla på allt med två hjul i rädsla över att bryta armen igen och ha ont.
Den röda tvåhjulingen på förskolan har han sagt att han kommer att cykla på sin allra sista dag där. Mest för att ha gjort det liksom men nu hade han cyklat redan idag och det varv på varv på de fina vägarna som förskolan har målade på asfalten.
Han hade ropat att fröken skulle titta på honom och när jag kom fick jag också stå och titta när han avverkade flera varv i snabb fart.

I bilen på vägen hem pratade han inte om något annat än den röda cykeln. Han berättade att först hade han tänkt att han ville göra det när fröken hade föreslagit att han skulle cykla men sen hade hjärnan i honom tänkt att han inte törs.
Man jag törs och är modig som gjorde det sa han 😀
Superkul och det var verkligen en milstolpe i denna lilla femåringens liv att våga och sen släppa allt och tycka att det var så kul att cykla ♥

Efter mellanmål hoppade vi på cyklarna och mötte upp kompisen Viggo, hans lillasyster och mamma Karin i lekpark.
Det blev grabblek och jag blir lika förvånad varje gång nu förtiden som jag ser M leka med en av sina dagiskompisar för det är verkligen killekar.
Inte alls så som W lekte i den åldern även om hon kunde busa och härja även hon.
Här är det yviga gester, jaga och brottas, springa, höga röster, skratt som jag knappt känner igen, och mer bus än vad som är ok.
Mariekexen flög all världens väg. I och för sig så fick jag ett jobbsamtal och såg inte riktigt hur det gick till när M öppnade matlådan som kexen låg i [inte helt lätt kanske i all iver] men det var fler mariekex som blev fågelmat än vad som fanns att stoppa i munnen.
Jag ska kanske inte säga något för jag råkade spilla ut en hel mugg med kaffe på en av bänkarna så jag var inte mycket bättre jag idag men en trevlig lekstund fick vi till i alla fall.

Efter utelek på förskolan, ett par timmars lekparkslek, och sen lite cykeltur på det så är det en trött kille ikväll.
W är trött även hon efter att ha åkt buss till badhuset där hon stämt träff med farmor K och sen badat i flera timmar.
Jag är också trött och framförallt så är jag less på mitt högra knä.
Löpturen igår kväll blev kattskit. Efter en kort sträcka fick jag avbryta och gå hem.
Jag hade hoppats på att två veckors vila efter mitt kanske något dumdristiga beteende att springa 12,5 km på asfalt från att inte ha sprungit alls på ett bra tag skulle ha fått det onda att försvinna men jag hade fel och problemet kvarstår och det förbaskat nog i samma styrka också.
Det gör sjukt ont över höger knä. Smärtan kommer från utsidan och går som knivar in över knät varje gång jag sätter ned benet i marken.
Att springa går inte alls trots att jag är världsbäst på att pusha mig genom och ignorera smärta.

Pratade med Karin om det under grabbarnas lekstund idag. Hon visade lite löpteknik, trodde inte att det handlade om inflammation och när L drog i benet på mig igår åt alla möjliga håll så trodde han inte att det var korsbanden det handlade om.
Löparknä pratade om Karin om så nu ska jag googla det. Hon visade även lite löpteknik för mig i slow motion och en del av det kändes inte främmande alls men även om jag tycker att jag gör åt det rätta hållet, eller i alla fall inte helt fel, så vet jag ju inte om jag har gjort det. Jag vet inte heller om smärtan kommer av att jag gått för hårt ut, eller om det handlar om många månaders tidigare löpning med fel teknik [jag har ju sprungit några mil varje vecka under ganska lång tid så det handlar ju om en hel del löpning], eller om det är en kombination och till den kan även läggas att hon tyckte att jag trampade på fötternas utsida. Alltså går snett lite grann. Är då mina skor helt fel som jag har nu.
Eller ska man som jag hörde någon påstå att man inte ska bry sig om att ha pronerande skor utan istället neutrala för att stärka benet och foten själv.
Fanns en massa mer som att det sitter från höften och en del övningar på det.
En djungel med andra ord och just nu, efter att ha nästan tjutit mellan åtta och tolv igår kväll för att jag inte kunde ta min så efterlängtade joggingtur, så är jag inte riktigt där ännu att tänka på övningar och liknande.
Det känns som en djungel som sagt och jag vill bara få känna euforin över att det inte längre är någon snö, att det börjar bli ljusare om kvällarna, att jag kan få ge mig ut och springa, få min egentid, med musik, känna mig rörlig och piggare i kroppen. Jag vill bara ut och springa!
Gah!
Knäckt som sagt just nu…
Imorgon, eller någon annan dag längre fram, kanske detta har smält in och så får jag se vart och hur jag går vidare.

Nu ska jag kika på något kreativt bygge som M skapat i lego i allrummet och sen finns det en bunt med saker som ska hinnas med innan jag låter underbara på Mia Skäringer svepa mig bort från tankar om löpning.


Suddigt men en bild från idag på de där busiga grabbarna ständigt i full fart!

bloglovin 2014-02-26 kl 19:42