Imorse strax efter åtta styrde jag bilen genom rejält med snömodd som uppkommit under natten mot KCCC och en dag som funktionär med plats bakom scen för årskurs 4 genom genrepet inför årets konserter.
Halv ett åkte vi därifrån och just då förstod jag inte varför jag inte köpt mig en biljett även till dagens konsert för då ville jag bara lyssna till och se barnen båda dagarna.
Det är ett grymt stort arrangemang. Jag vet ju själv hur det är att få ihop sjungande barn i olika åldrar i en gemensam uppsjungning även om mina arrangemang inte kan mätas i arrangemangsgrad med detta och mina körbarn är dessutom så små som nyss fyllda femåringar så det är ett annat slags kaos men dock så kräver det bra organisation kring det hela och att man har folk som ställer upp och hjälper till med allt sådant som den som ansvarar för musiken inte har möjlighet att ta del av just då.
Barnen har varsin papperspåse med sina olika kläder som används i konserten på en egen stol bakom scen. Det är fleecetröja, svarta tights, mössa, raggsockor, halsduk, glitter, vita underkläder och tights, den röda klasströjan och tomteluva och sen hänger lucialinnet på en märkt galge.
Tjejer och killar har rum för sig och är också indelade mycket i årkurser. Bakom scenen var det tre områden med fyran, femman och sexans tjejer.
Under tiden som alla eleverna sjöng upp sig kastade jag mig iväg då jag glömt bort att ta med något ätbart till W. Det blev en snabbis till Hagahallen och jag kom tillbaks precis när de var klara med uppsjungningen.
Därefter var det bara ta in den information vi fick och lyssna till barnen vilken sida de skulle stå på beroende på vart deras plats var på scenen. Barnen hade stor koll själva på vart de skulle befinna sig och va de skulle göra samtidigt som det behövdes hjälp att knäppa knapparna i lucialinnena, klippa glitter, vända kläder till rätsidan då de hamnat fel under snabba klädbyten med mera.
Vi brände av ljusvekar och tände ljusen när det var dags för dem att gå in och sjunga själva luciadelen av konserten, försökte påminna dem om att dämpa sina röster med jämna mellanrum när de pratade alltför högt med varandra bakom scenen i väntan på att de skulle in igen och lite annat smått.
Allt flöt på bra från där vi befann oss och en liten bit in i julnumret så fick vi gå ut och sätta oss på stolarna och ta del av alltsammans.
Det var fantastiskt. Jag hade ju bara kunnat ana en smula när barnen gick in på scen, via monitorn bakom scen och sen så hörde jag lite när jag stod med en stund vid sidokanten när jag följde med fyrorna in med sina tända ljus. Men att det var så här bra hade jag inte förstått och inte heller hade den där känslan som infann sig då poppat upp.
Det var så kul att se W som en individ i denna stora kör. Att höra dem sjunga så fint tillsammans, dansa med sina röda musikklasser och tomteluvor på, och att W hade så kul. Hon trivdes som sjutton och det kändes verkligen så rätt detta steget hon tog när hon tackade ja till den erbjudna platsen i musikklassen och bytte skola och klasskamrater.
När vi satt där så sprang det plötsligt vuxna förbi oss och fram mot scenen. Upp på scenen klev de och sjöng. De hade inte scenkläder och då jag inte har sett Shrek the musical så förstod ju inte jag vilka dessa var.
Det fick jag dock veta på direkten sen när vi gick bakom scen igen.
Ensemblen från Shrek the musical var årets överraskning och eleverna visste ingenting om att de skulle vara med.
Alla har dock varit och sett på musikalen under skoltid och W kom hem helt lyrisk den kvällen så lyckan var total att få sjunga tillsammans med dessa, att se och höra dem igen, att krama åsnan och Shrek [eller vilka det nu var hon hade kramat] och att sen få uppleva de fantastiska kostymerna igen på konserterna.
Jag var som sagt väldigt sugen på att gå på konserten även idag efter halvdagen som funktionär men jag får vänta tills imorgon och det ska bli så otroligt kul.
Antar att jag kommer att grina så klart. Jag var allt tårögd redan idag under julnumret nrä jag såg W längst fram mot publiken i kombination med all fin sång.
Vilken otroligt upplevelse det här är för barnen, och på ett sätt allra helst för fyrorna då de inte tidigare varit med om detta. Att få göra denna helg med konserter för en sån stor mängd med publik. Att få stå på en riktig scen. Att öva och sjunga tillsammans, inte ha några lektioner under Luciaveckan, tillbringa dagarna på KCCC och växa samman i sång och som grupp för att sen framföra detta tillsammans och det tillsammans med professionella musiker, Wermland Operas orkester, och deras två musiklärare i det stora arrangemang och uppleva den färdiga helheten samtidigt som de ser sin lilla egen del i det och får lära sig att ta ansvar för just den biten med t.ex allt som hållas koll på och fixas bakom scen, med klädbyten, vart de ska stå och gå men även musikaliskt att varje enskild elevs sångröst tillsammans blir detta fantastiska.
Något att minnas länge helt enkelt och jag blir varm i hjärtat när jag skriver här just nu.
Några snabbt fotade iPhonebilder från dagens genrep….
Rörd av att se min lilla W ha blivit så stor sa jag hej då och önskade henne lycka till och sen skjutsade L henne till KCCC där de skulle samlas en timme innan dagens konsert.
Imorgon fyller hon tio år och på eftermiddagen ska vi få sitta på plats på CCC och njuta av att se och höra henne tillsammans med de andra musikeleverna.
Vilken vecka och helg det har varit! 🙂
2015-12-14 kl 11:44 
