Etikettarkiv: Lycka

Varv efter varv av ren lycka

Förra fredagen hade inte tjejerna sin ordinarie ridinstruktör och så klart blev det ett lite annat upplägg på ridlektionen då med någon annan som leder undervisningen.
De tränade ridvägar och en massa annat nyttigt och så fick de galoppera länge. Varv efter varv faktiskt fick de jobba på i galopp för det gick så bra och det var en alldeles speciell känsla som spred sig. Känslan av lycka och både bland tjejerna på hästarna nere på ridbanan, det märktes för det var inte bara jag som fick ett leende mot mig utan även de andra föräldrarna som satt på läktaren, men också så blev vi som hamnar inom kategorin hästbitna föräldrar alldeles lyckligt leende där vi satt och tittade på.
De var så duktiga allesammans men mest härligt var det att de fick galoppera länge. Så länge att de riktigt kunde känna vad galopp är. Komma in i galoppen och fortsätta där. Bli ett med hästen i galopp är underbart.
Det var en otroligt härlig lektion och även om deras ordinarie ridinstruktör är bra så är den som de hade för en vecka sen enastående duktig på sitt jobb och såg varje elev, förklarade bra, drev på lektionen, pushade tjejerna när de behövde det, instruerade så att de förstod och berömde dem. Grym alltså och det var så fantastiskt kul att sitta och titta på.

Om en stund är det dags för kvällens lektion. Som vanligt är det jag och M som hänger med W i stallet. M står uppställd på stallgången medans jag hjälper W lite grann med att göra i ordning sin häst eftersom hon fortfarande envisas med att vara för kort för att få på sadeln typ. Själv kan jag inte minnas att jag inte grejade det själv som barn men det är lite annat med våra barn har jag och en annan mamma konstaterat ett antal gånger nu. Hmm på den.
Sen kanske jag har glömt bort en del också eller så kanske jag red barbacka de gånger som jag inte fick på sadeln själv.

Trevlig kväll på er! Det ska jag ha 🙂


W rider skimmeln Cassy och jag försöker att följa dem med mobilen även om det kanske inte verkar så stundtals…

bloglovin 2014-09-12 kl 17:59
Annonser via Bloggpartner.se

Det känns som att jag är sex år

Det här är stort det. Megastort!
Han som är vår minsting har tydligen haft en inneboende längtan efter att tappa en tand. En längtan som jag om jag tänker efter nog har hört talas om någon enstaka gång uttryckt som när ska jag tappa en tand och det under en av alla Ws tandtappningar och besök av tandfén.

Förra fredagen, alltså för elva dagar sen, så kom jag till förskolan och killen jag lämnade på morgonen var inte densamma som jag hämtade.
Han hade en tand lös. En liten mjölktand i underkäken rörde på sig när han vickade på den med fingret. Och han vickade och vickade.
Han mötte mig på gården och gapade stort och stoppade in sina fingrar i munnen så jag först inte såg vad det var han ville visa.

När han upptäckte att tanden var lös så hade han lyst likt en sol. Glädjen och storheten i detta gick inte att ta miste fick jag berättat för mig.
Fröken det känns som att jag är sex år hade han sagt och fröken M som berättade detta för mig sa att hon nästan hade fått tårar i ögonen för att han hade varit så lycklig vår lilla kille.

När vi sa hej då så var det med orden om att när han kommer till förskolan efter helgen så är nog tanden borta.
Det stämde dock inte. Trots ihärdigt vickande på tanden så är M en väldigt försiktig kille och efter att W berättat att det kan blöda när man tappar en tand så lugnade han ner sig med att vicka på den lösa tanden.
M tycker inte om blod och förknippar det med att det gör ont. Allra helst efter att ha sett blodet han hade på armen när han bröt den för snart ett år sen och det hänger så klart ihop med att det gjorde fruktansvärt ont då.

I onsdags kväll när jag var på väg hem efter jobbet fick jag ett mms av L. En bild på en gapande kille med glugg.
Tanden hade han själv vickat loss på förskolan under eftermiddagen. Fröken hade sagt något om den och därefter kom han med den i handen som om det inte var något särskilt alls att dra loss den.

En liten minitand, otroligt vad mjölktänder är små!, ligger nu i den lilla tandburken och på fredagsmorgonen hade självklart tandfén varit där och lyft på locket för att kika på tanden och innan hon flög vidare hade hon lämnat kvar en guldpeng.

Det är stort, ännu en milstolpe i denna lilla människas liv, och nu känner han sig lite som om att han är sex år, och då är man en stor kille, ingen tvekan om det ♥

bloglovin 2014-04-01 kl 17:13

LYCKA

Idag har W åkt med Solbussen hela dagen. Varit ute i skogen och gjort upp eld, fikat och hittat på en massa saker med klassen.
En perfekt dag då en efterlängtad sol lyst hela dagen lång och vårkänslorna har varit all over the Place.

När hon ringde och sa att hon var tillbaka i skolan och skulle gå till bussen så bad jag henne att ringa igen när hon bytt buss inne i stan.
Jag fick en idé om att vi skulle gå och möta henne när hon kom med bussen och inte på vilket sätt som helst utan med cykel och att M skulle cykla.
Han var skeptisk och när det närmade sig att vi skulle ge oss iväg så tvärstannade han i tvättstugan och vägrade.
Den stora frågan var vad händer om jag ramlar på armen.
Det har nästan gått nio månader sen den tråkiga olyckan i Rottneros park där vi var på vårutflykt tillsammans med förskolan nu och efter operationer och en massa längs vägen så består det nu endast det där med cyklingen som inte vill sig.
M har vägrat att cykla sen läkaren sa att det var ok att han gjorde det. Det spelade ingen roll att han sa det. Att vi har pratat om det, att jag har gått bredvid honom när han suttit på cykeln.
Han har varit rädd för att ramla och bryta armen igen och ha ont och behöva operera sig.
Fröknarna på förskolan har försökt även de att han ska cykla på tvåhjulingen där men han vägrar. Vill inte och det kändes i hjärtat när han stod där idag och uttryckte hur han tänkte.

Vi pratade lite om att hans arm är helt frisk nu. Den är som min arm och Ws arm och man kan ramla på den utan att bryta den. Samtidigt så kan man ju fortfarande ramla så olyckligt att man bryter sig igen men den håller att ramla på försökte jag förklara.
Jag hjälpte honom ut på gatan och han stod länge startklar med tramporna rätt inställda för att ge sig iväg.
Jag började gå och han tog sats och cyklade iväg.

Det tog fram till cykelvägen sen började han ropa. Det var jättekul tyckte han.
Han cyklade snabbare, rakt i vattenpölarna, sladdade lite grann, och sa ord som wow och kul och mitt hjärta slog lite extra.

Före olyckan cyklade vi jämnt han och jag. Han lärde sig cykla före han fyllde tre.
Vi cyklade till Ica flera gånger i veckan, till lekparker, tog cykelturer om kvällarna och hem till kompisar.
Det är hur mysigt som helst att cykla på tur småpratandes med den här killen och jag har saknat det.
Till hösten börjar han i nollan och det är klart att det kändes gott att han äntligen kom över den här rädslan innan skolstarten.
Nu ska vi be L höja både sadel och styret och imorgon om vädret tillåter det så ska vi cykla till Ica enligt Ms egna önskemål.

Idag cyklade vi och mötte storasyster och sen trampade M hem före oss.
När jag kom hem så tog jag min cykel eftersom mitt jädra högerknä gör så ini bängens ont fortfarande och så tog vi en liten tur till eftersom M ville det.

Lycka som sagt och något han säkerligen kommer att berätta lite småstolt på förskolan imorgon ♥

bloglovin 2014-02-17 kl 16:09

Förväntansfull & pirrig

Äntligen är arbetsdagen slut för idag.
Jag har från halv fyra tills nu sjungit Luciasånger med de olika körerna så att det blöder ur öronen på mig. Visst är det mysigt och stämningsfullt med Lucia och barnen är så förväntansfulla inför uppträdandet men två och en halv timme i detta stämningsfulla stadie räcker allt för idag.

I vanliga fall åker jag och W hem nu när hon slutat sin grupp men idag är inte en vanlig onsdag.
Idag ska vi åka och göra något som W faktiskt aldrig någonsin tidigare provat på.
Imorse visste vi inte att detta skulle ske idag men ibland uppkommer det tillfällen utav en slump och idag är en sådan gång då några vänners dotter finns i stan på besök.

Ska bli hur kul som helst att se hur det här går. Hon har ju lite ideér på hur hon skulle vilja att det blev men man vet ju inte när det väl är dags.
Iallafall så är hon mäkta glad, och lite pirrig, för det och när jag frågade henne när jag hämtade henne på fritids innan kören så ropade hon ja rakt ut av glädje.

Har kameran med mig [säg den gång som jag inte har med mig kameran] så om allt känns bra så kanske det blir en bild eller två från dagens efterlängtade händelse 🙂

Hej på en stund!

 

bloglovin 2011-11-23 kl 18:14