Etikettarkiv: Medicin

Osteochondros?

Baileys4mån3veckor

Den här fantastiska lilla killen har verkligen blivit en stor del av mitt liv.
Han finns med mig nästan vart än jag går. Tassar efter när jag förflyttar mig i huset och parkerar sig där jag stannar som i tvättstugan, på köksgolvet nedanför spisen, i vardagsrummet, utanför toalettdörren. Är coolheten själv och kan ligga och vila och sova på vilket golv som helst bara jag finns i närheten och samma gäller vart vi än är.

För nitton dagar sen vaknade han halt på vänster framben.
Jag ringde uppfödaren och pratade länge med henne om det. Själv har jag ju noll erfarenhet av sådant och jag ville veta hur jag skulle göra, veta vad hans hälta kunde bero på och en massa mer.
Dagen därefter var han sämre och då klarade jag inte längre av att se honom linka omkring. Det gör så ont i mig att se honom så samtidigt som han inte uttryckt någon smärta på något annat vis än att halta.

Han har inte skrikit och han har velat leka och röja runt mer än någonsin så understimulerad så.
Suttit och gnällt vid dörren och dragit i kopplet vid våra små promenader runt området mot skogen för det är dit han vill. Han älskar våra mysturer där lika mycket som jag.
Veterinären hittade inget konstigt vid genomgång av honom och inte heller ortopeden.
Antiinflammatoriskt har han ätit i tio dagar och även om det blivit bättre så är han inte bra.
Vissa stunder på dagen haltar han ingenting vad jag kan se för att sen några timmar senare halta igen och lyfta på benet när han sitter still.
Är så svårt att bedöma för mig och jag tycker att det är jobbigt värre.
Har dumt nog läst det mesta som finns på nätet om femmånaders valpar och hälta. Sovit extremt dåligt, drömt att hans ben viker sig och att hans benpipor sticker fram och han skriker av smärta och en massa mer.
Tänker konstant på honom och det är svårare än med barnen, inte för att han betyder mer än dem så klart, men med dem kan man ju föra ett samtal med kring hur det känns, vart det gör ont och vad som hänt.

Jag har så klart också ställt diagnos själv. Enligt mig och mina värsta farhågor så har han Osteochondros.
Osteochondros är en ledskada som inte finns i valpen när den föds men som uppstår som en tillväxtrubbning under den fas när valpen växer som allra fortast vid 4-6 månaders ålder. Tillväxten är alltså alltför snabb så att skelettet hinner inte anpassas till den allt större belastningen som blir när hunden växer och rör på sig. Då skadas de tunna blodkärlen i benet under ledbrosket och förbeningen av broskets
djupa delar upphör. När brosket fortsätter växa blir ledbrosket så tjockt att näringsämnena från ledvätskan inte når fram till de djupare lagren vilket gör att brosket helt enkelt dör och det blir en spricka till ledbroskets yta.
Osteochondros kräver operation och nu förtiden görs bra ingrepp och operationer av just detta som inte kräver att man öppnar upp hela hunden typ. Därefter är det en massa rehabilitering.
När jag skriver detta nu mår jag illa av bara orden och även min mindre behagliga feeling för allt som har med sjukvård att göra som tydligen även gäller djur gör sig fysisk påmind den också.
Tänk om det är detta han har. Jag svimmar.
BaileysFageråsSept2015
Just nu är han lite bättre tycker jag. Vi har slutat med medicinen men det går upp och ned som sagt.
Understimulerad, galen och som om han är värsta tonåringen och inte minns ett dugg han lärt sig är han så jobbigt är det faktiskt men vilan kanske har gjort honom gott.
Han kanske bara har sträckt sig som både uppfödare, hundvänner på valpkursen samt instruktören där påat vilket inte borde vara omöjligt heller med tanke på hur han kan springa rakt in i väggar när han sneddar genom rummen i huset eller hoppar ned från saker med mera.
Han har ju faktiskt hoppat över kompostgallret vi har för trappen om dagarna och landat rakt i trappan hela två gånger för att han ville upp till mig.
Eller så har han stukat sig, jag kan ju faktiskt ha missat just det den gången även om jag ständigt försöker ha koll på honom.
En dag i taget är det som gäller, att det inte är vanligt att Wheaten får Osteochondros försöker jag ha i minnet, och skulle han vara sämre till veckan igen då är det veterinärbesök som gäller och jag kommer inte att gå därifrån förrän de har röntgat frambenet på honom.
Att de snabbt kommer att betyda mycket de där husdjuren man skaffar är då ett som är sant.
Han är sannerligen älskad även om jag ibland kan bli minst sagt skogstokig på honom också…

Nu ska vi till veterinären och den här gången går jag inte därifrån förrän de har röntgat honom.

bloglovin 2015-09-18 kl 09:13
Annonser via Bloggpartner.se

Provtagning, cortison & ovisshet

Efter tio minuters väntan idag fick vi träffa en doktor, samma som tittade M i öronen i torsdags faktiskt, som undersökte W.
Hon klämde henne på halsen, tittade i halsen, kände på huden i ansiktet, ställde trehundra frågor, tog på sig ett par jättestora brillor som gillade ljudligt och tittade närgånget på Ws ansikte medans hon låg på britsen men framförallt så lät hon oss veta att hon inte kunde komma fram till vad svullnaden och den blossande huden som låg som en mask på hennes ansikte och gjorde så att ögonen trycktes ihop lite grann berodde på.
Det enda hon med säkerhet kunde säga var att det inte hade med solen att göra och det på grund av att hennes näsa inte alls var röd eller svullen. Tydligen så drabbas näsan ofta när det gäller reaktioner på för mycket sol.

Eftersom hon inte visste så ville hon ta prover och tyvärr så var klockan så mycket att blodprover gällande allergi inte skulle hinnas med att tas och komma med dagens leverans så de gick inte att göra.
Infektionsprover med stick i fingret och halsprov fick hon lämna och sen satte vi oss och väntade igen för att få höra resultatet av dessa från doktorn.
Hon konstaterade att hon inte hade någon infektion i alla fall men just då kände jag av vanmakten av att inte veta vad det hela berodde på och att få höra det från en doktor så jag hade nog gärna sett att det var en infektion så vi hade vetat med exakthet och sen kunde få botemedel emot.

Istället tillkallades en sköterska och de tog fram cortisontabletter för att få bort den kraftiga reaktionen i Ws ansikte.
När de hade löst upp sig i vatten drack hon.
Hon skrev även ut allergitabletter som W ska ta i fjorton dagar och imorgon klockan åtta ska vi vara på labb för att ta blodprov i armen.
Åter igen sa hon att hon inte visste vad tillståndet berodde på och efter 10-14 dagar skulle vi få hemskickat ett svar på proverna.
Om svaret var positivt skulle det bli en remiss till allergimottagningen på sjukhuset. Men även om svaret var negativt så skulle vi få en remiss till sjukhuset då doktorn bedömde Ws reaktion och utseende som något som måste kollas upp mer noga i vilket fall.
Skönt förvisso tycker jag att det togs på allvar men jäkligt jobbigt om jag ska vara ärlig att inte veta mer än när vi kom till vårdcentralen idag.

Jag är orolig att hon ska svälla upp och vakna till samma imorgon. Kanske till och med ännu värre så hon inte kan se. Eller som värst att reaktionen sätter sig på andningen så att hon får svårt att få luft. Hemska tanke som jag egentligen inte tror ska ske men det är klart att efter att hon fått frågan om just andningen flera gånger idag så finns det där i bakhuvudet. I alla fall på mig.

Cortisonen hjälpte och framåt eftermiddagen gick svullnaden ner och hon påpekade flera gånger att hennes ansikte började att se ut som vanligt igen. Så otroligt skönt.
Den röda färgen är nästan helt borta nu ikväll. Man kan se den där masken mycket svagt och huden känns lite som att den är bränd. Skör liksom när jag stryker med fingret över den.

Nu laddar vi med en förhoppningsvis lugn natt med bra sömn för alla tillskillnad från natten till idag och sen för en tidig morgon då Emlaplåster ska sättas fast på båda armarna och sen blir det ett stopp på vårdcentralen för blodprov och sen direkt till repetitioner på CCC med egengjord kycklingsallad och en flaska Mer i väskan.
W är livrädd för smärtan som kommer att kännas vid provtagningen och det finns en ganska stor risk att det kommer att bli en riktigt jobbig start på dagen imorgon men jag hoppas det går så smidigt det bara kan.

bloglovin 2014-04-28 kl 21:59

Antibiotika & full fart fredag

Efter en plågsam förmiddag igår med en M som låg och vred sig i soffan i vardagsrummet för att han hade så ont i örat och frågade om och om igen när han skulle få komma till doktorn blev klockan äntligen närmare ett så vi kunde åka dit.

Efter lite allmänna frågor så kikade hon först i det örat som inte gjorde ont och sen i det högra. Hon hade max tittat en halv sekund innan hon sa jag förstår att du har ont.
Så öroninflammation var det minsann, precis som jag trodde, och därmed hade vi besparat M ett dygn av smärta med en natt med minimal sömn och en massa gråt om vi hade fått komma dit redan i onsdags.

När jag tänker på det blir jag förbannad. Vem känner inte sitt barn bäst om föräldrarna till barnet! M klagar inte över ont eller beter sig på det sättet som han gjorde om han inte har väldigt ont och är sjuk.
Nästa gång mina barn inte mår bra eller har smärta kommer jag inte att acceptera att vi får vänta ett dygn för att det eventuellt kan gå över.
Det tar inte många sekunder ett läkarbesök, eller ibland så räcker det ju till och med att få komma till en sköterska, och jag kommer att dra upp det här dygnet med smärta i telefonen och stå på mig tills vi får en tid.
När det gäller ens barn får man extra kraft men samtidigt är det tragiskt att man ska behöva slåss för att få besöka sjukvården i Sverige 2014 när det handlar om barn och känslan av maktlöshet känns av en smula för vad vet jag egentligen om sjukvård.
Att behöva fråga en massa för att de eventuellt inte ska missa något, överförklara hur barnet betett sig och mår för att få all tänkbar vård känns som att man måste ha taggarna utåt redan från början för annars skickar de bara hem en eller som i onsdags, inte ens låter oss komma dit.
De må veta mer men det är jag som känner mitt barn bäst och oftast vet när något inte står rätt till.

M fick antibiotika som han ska ta tre gånger om dagen i fem dagar. 15 ml som inte smakar särskilt gott alls men han kämpar på.
Den tillsammans med Alvedon för natten igår gjorde att han faktiskt somnade gott tillslut vid halv tio efter att ha gråtit en hel del men han sov sig genom hela natten och idag säger han att han mår lite bättre och det är så skönt att se honom slippa ha så ont.

Klockan tolv ska W spela matcher mot killarna på årets påsklovsfotboll så nu ska jag plocka fram de nytvättade fotbollskläderna.
Ikväll är det ridning och det ska bli kul. Förra fredagen var det ingen ridlektion då det var långfredag och fredagen före den var W på påskdisco på skolan så nu känns det som en envighet sen vi var där så det ska bli så kul.
Det är extra härligt nu när det inte längre är kallt i ridhuset och man slipper ha en massa varma kläder under ridvästen och kan byta de tjockare ridvantarna mot ett par tunnare.
Förmodligen kommer de även att rida ut en sväng också och att rida i naturen är fantastiskt härligt.

Nu kör vi fredag och full fart mot en förhoppningsvis varm och solig helg utan alltför mycket jobb för min del och framförallt utan sjukdomar.
Trevlig fredag på er!

bloglovin 2014-04-25 kl 10:29

Hur ska medicinen räcka?

Idag är det dag fem som W tar sin medicin.
En gång om dagen ska den tas, hon har själv koll på hur många dagar hon tagit den, och det är betydligt enklare att hantera en gång om dagen då hon inte tycker att det är lika jobbigt som med tre gånger som det var med Kåvepeninen för en månad sen.

Det verkar som att den här Cedaxmedicinen är effektiv för det gick snabbt att komma till ett må bratillstånd den här gången jämfört med förra gången hon var sjuk. Visserligen så var utgångsläget sämre med henne då men den där grötigheten i halsen som aldrig försvann efter förra omgången är redan så mycket bättre efter endast fem dagar med den här vilket ju är positivt även om jag inte tycker om känslan att hon avverkar medicinkur efter medicinkur.

Igår var hon i skolan, smittfri efter tre dagars ätande av medicinen, men med lapp om att inte vara med på idrotten.
Nu återstår fem dagar med medicinen så får vi se om hon får hålla sig frisk sen eller det blir en remiss till öron, näsa hals för att kolla om de där stora halsmandlarna som hon har är mer ont än gott för henne.
Även om W inte blir sjuk igen så tror jag att jag kommer att kontakta dem för en koll då jag funderar på om hon även har polyper.
När jag diskuterade detta med sköterskan i fredags så kunde hon inte säga om det är polyperna som gör att hon andas tungt och snarkar/snörvlar när hon sover [det låter otroligt mycket om henne i sovandes tillstånd] eller om det beror på hennes stora halsmandlar vilket det också kunde vara.
De var tvungna att undersöka henne i friskt tillstånd vilket jag ju förstår så tills friskheten är här så får vi avvakta att ta itu med detta.

Undrar bara hur den lilla flaskan med medicin ska räcka till ytterligare fem dagar med 7,5 ml varje dag?!?
Det var likadant förra gången då vi i stort sett skrapad botten på Kåvepeninen.
Varför får man så lite eller exakt mått med medicin. Jag betalar ju för att hämta ut min medicin så då kan man väl få så att det räcker…
När det är barn som ska ha den så kan det ju faktiskt hända både en och två olyckor när de ska ta sin dos dessutom.
Eller är det bara mina barn som ska svälja, känna efter, hålla för näsan, akutdricka något annat direkt efter osv???

bloglovin 2012-03-13 kl 07:45

Det man inte har i huvudet…

Får man ha i tid och bensin helt enkelt om man gör som jag och glömmer ta med Ws Kåvepenin hem från jobbet vid halv sju igår kväll.
Anledningen till att jag hade med Kåvepeninen till jobbet var att hon skulle ta en slurk före kören igår så tanken var god.

Tre gånger om dagen ska hon ta den dvs hon fick inget igår kväll, skulle inte heller fått något på morgonen och fått vänta till strax efter halv fem ikväll om jag inte löst det med att möta upp henne imorse.

Idag var det start för tvåornas simskola och klassen åkte buss till badhuset. När jag lämnat M på dagis stannade jag till på Shell och köpte en Festis, åkte till jobbet och hämtade medicinen och begav mig sen till badhuset.
Där hällde jag upp 5 ml kåvepenin och riggade med Festis redo att fånga W när anlände med bussen.
Helt klart smått iögonfallande för de som passerade på trottoaren att se en bil med festis och Kåvepenin på…

När bussen kom stod jag redo med medicinkoppen i ena handen och Festisen i den andra.
W hällde i sig medicinen lite snabbt och försvann sen in i badhuset.
Uppdraget utfört!

20120216-134041.jpg

bloglovin 2012-02-16 kl 13:05

Flytande medicin

God morgon!

Idag är det jag som sätter mig i bilen och åker iväg för att jobba och L som stannar hemma med M.
Igår kväll skulle jag få i honom lite hostmedicin strax före läggdags och när vi ändå höll på med det så tog jag även fram den flytande alvedonen för feberns skull.
Jag tänkte spara lite tid och ge honom flytande eftersom vi ändå höll på att botanisera bland flaskorna istället för att plocka fram rumpsupparna.

Det var inte populärt alls. Han hostade och fräste likt en vildkatt till skillnad från W som hellre tar flytande än supp.
Vi tog oss till toaletten för att borsta tänderna och ni som läst här tidigare vet att M tycker att det är jobbigt med tandborsten långt in i munnen. Han kväljs väldigt lätt.
Han fortsatte sitt hostande och när det bli mer och mer slänger jag upp toalettlocket och ställer honom framför toastolen.
Det var i sista sekund. Han kaskadspydde upp allt vad flytande medicin heter och även kvällens middag.
Tack och lov att jag tog beslutet just i den sekunden för att torka allt det där hade varit rena döden för en som mig. Jag vet ju att kräkningen med största sannolikhet berodde på medicinen men man kan ju aldrig vara för säker, iallafall inte i februari månad när var och varannan familj har besök av kräksjukan.

Han har sovit bättre inatt än förra natten, bara hostat senare hälften av natten och varit vaken en del därav, så förhoppningsvis går det åt rätt håll. Hoppas verkligen det för nu känns det som att vi inte kan ge hostmedicin till honom något mer.
Jisses så less jag är på alla sjukdomar nu. Tvi usch och blä.
Hit med plusgrader så alla kan börja vistas utomhus så att bacillerna slutar att frodas. All denna kyla och vinter är bara en enda lång bacillperiod.

Men idag är det ju jag som ska vara på jobbet den mesta tiden så då har jag annat att fokusera på än sjukdomar vilket känns skönt.

Trevlig onsdag på er!

bloglovin 2012-02-08 kl 07:33