Etikettarkiv: Motion

Träningspass, medel, puls, core

Jag har egentligen inte förlikat mig med att jag inte kan springa längre utan tänker dagligen på det och vill snöra på mig skorna och ge mig ut och flåsa i skogen om än inte dagligen så i alla fall varannan dag.
För att inte gräva ner mig mycket så stänger jag av men jag har också fått många pushningar om att jag borde söka hjälp. Sjukgymnast, massage, vårdcentralen m.m är sådant som folk omkring mig föreslår.
Gå iväg och kolla upp vad som kan tänkas vara orsaken till den ganska enorma smärtan i höger knä som kommer efter ca 2 km löpning och sen är så kraftig att jag faktiskt, inte ens med min vilja av stål och enorma envishet, kan fortsätta att springa.

När jag drack vin med Hannas svärmor på långfredagskvällen [ja även med Hanna så klart] som sprungit flera maratonlopp så sa hon att det kanske inte ens är något som är svårt att åtgärda utan något som du kan bli av med och kunna springa igen och det där har fastnat lite grann i mitt huvud.
Jag hade inga planer på att springa extremt långt eller att bli snabbare hela tiden när jag sprang.
En tanke fanns att delta i Vårruset i lag med arbetskamrater vilket skulle bli mitt allra första lopp, offentligt springande, och bland andra människor och sen kanske möjligtvis även i stadsloppet, då också inom jobbet för en mil har jag ju sprungit många gånger.
Men att springa på någon speciell tid har som sagt inte funnits någon gång.

Jag springer för att jag gillar motionsformen. Jag mår bra i kroppen av att röra på mig och sen finns ju även den enkla aspekten med att när man förbränner kalorier så kan man även äta utan att gå upp i vikt och jag med min passion för mat och sötsaker, bakverk och annat och som verkligen tycker om och njuter av mat behöver då så klart röra på mig för att inte gå upp i vikt.
Sen finns den där enkelheten i att kunna snöra på skorna när det passar i ett oftast stressigt vardagsschema där och den passar mig som handen i handsken då mina egna behov i stort sett alltid kommer sist i familjehierarkin och egentiden med löpningen i skogen gör mig väldigt gott allra helst efter en extra stressig dag med bråkande barn.
Jag blir en lugnare och mer stresstålig mamma helt enkelt.

För att få en del av ovanstående nu när jag inte längre kan springa har jag börjat att gå på pass på Friskis och Svettis.
Medelpass med både fokus på kondition men även styrka för mage och rygg och en nedrans massa benträning.
För många år sen var jag en inbiten Friskismänniska och tränade flera gånger i veckan.
Nu kör jag ungefär likadant och försöker att pricka in mellan 4-5 pass i veckan.
Jag märker ju nu efter några veckor att det är bra med en mer allsidig träning och att inte bara springa som jag gjorde tidigare.
Att träna även med fokus på styrka är väldigt behövligt och jag gillar att köra styrka med bara min egen kropp som redskap istället för en massa redskap.
Favoritpasset är dock ett pulspass vilket innebär att det bara innehåller en styrkedel istället för två och övrig tid kör man fullt ut med mördande benträning, beroende på hur mycket man väljer att böja på knäna så klart, och en massa pulshöjande hopp och rörelser.
Kul och svettigt, även om det inte är som att springa i skogen och jag saknar det [det bästa vore ju helt klart en kombination av dessa två träningsformer], så kör jag på detta nu och jag trivs.

Ikväll ska jag för första gången gå på ett corepass och sen funderar jag på att prova på step och spinning också. Det finns verkligen otroligt många olika pass att välja på och det är många som jag skulle vilja prova på så det är bara att försöka hitta lite luckor här och där och ta sig iväg även om det innebär att sträcka sig lite utanför sin bekväma trygga box.

Under veckan som gick lyckades jag få till fem pass, så klart tisdagens pulspass, men utöver det så körde jag tre pass med favoritledaren som har ett väldigt bra pass med jobbiga övningar som gör en helt slut och öm i kroppen men som ändå lyckas få fram en skön känsla i passet och som dessutom skriker och peppar och det gillar jag.
När jag såg på deras hemsida att hon skulle hoppa in som ledare på pass för ordinarie så gjorde jag allt för att få till det och lyckades vara med på alla tre i dagarna tre.
I fredags var även M med på lunchträningen för första gången.
Han satt med i salen då han inte alls ville vara i barnrummet där några lite äldre barn satt och hängde. Istället satt han längs väggen med iPaden, fick öronproppar och sittdynor av passvärden, och assisterade mig med min vattenflaska mot slutet av passet. Perfekt 😉
Han fick till och med beröm av Cissi som har dessa kanonpass under stretchningen för att han suttit stilla och tyst ett helt pass så om det skulle köra ihop sig flera gånger är det inga som helst problem att ta med honom till passet.

Nu ska vi göra pastasallad med kyckling som blir kvällens middag sen hoppas jag att L kommer hem så jag hinner prova på det där Corepasset.


Min lilla träningsassistent 🙂

bloglovin 2014-04-28 kl 17:56
Annonser via Bloggpartner.se

Byter löpning mot pass

Efter att ha ägnat en kort stund åt att googla om löparknä, fått en summering utav arbetskamrater om helgens Nyhetsmorgon där de ägnat sig åt just löparknä, träffat Karin som bland annat rullade en av dagisbarnens sopborsteskaft längs mitt lår och det gjorde så in i satans ont och framförallt ha provat att springa inte bara en gång utan ett tiotal gånger av varierat slag i längd med olika många dagar/veckors vila mellan löparpassen och då även med ett nyinköpt knäskydd på mitt högerknä i bra skor så klart så inser jag att jag kommer inte längre med min löpning för stunden.
Det suger rent ut sagt. Känns så nedrans pissigt och tungt.
Jag vill bara ut i skogen men jag har troligtvis löparknä säger de flesta till mig.

Det är ju vår för fasiken, jag behöver egentid, jag vill röra på mig, jag älskar att springa till dunkande hög musik i öronen, att få avsluta en lång dag med jobb och full fokus på barnen och deras behov, läxor, lek och annat, matlagning, tvätt och städning med bara mig själv flåsandes i skogen.
Jag vill också gå ner några kilon i vikt och att kunna göra det genom att springa som har blivit en härlig drog för mig är ju kanon. Eller framförallt så vill jag kunna fortsätta att njuta va god mat, och en massa gott nybakat och nu när våren och snart sommaren är här även god alkoholhaltig dryck som jag tycker smakar extra ljuvligt utomhus med kvällssolen som sällskap utan att gå upp i vikt och det kan jag om jag rör på mig och just löpning förbränner en massa. I alla fall när man springer lite längre.

Fy tusan så tungt det känns och tårarna har runnit några gånger och många gånger har jag svurit och misslyckandet känts stort.

Men det går inte att gräma sig mer över detta. Det är som det är och kanske hade jag hamnat i detta även om jag inte hade varit dum som många säger och sprungit flera mil i veckan och under mörkrets inbrott långa stunder och kilometer på asfalt som är hårt som attans som underlag ju. Eller så hade jag fått vara med om detta i alla fall. Det vet jag inte.

För att inte tänka så mycket på löpning har jag nu köpt träningskort och under en och en halv veckas tid har jag kört medel och pulspass i grupp.
Oftast roliga pass, vissa roligare och mer peppande än andra beroende på vilken ledare och musik det är. Flera riktigt jobbigt svettiga pass beroende på hur mycket man tar i och jobbar själv. Vart sjutton är mina magmuskler liksom eller min benstyrka…!?
Jjag har fått en annan mjukhet i kroppen känner jag. Jag använder hela min kropp och rör på hela mig, inte alls som med löpningen där jag konstant upprepar samma rörelse även om underlaget i skogen inte är helt plant alltid, och även om jag stretchar en hel del efter att ha sprungit så har jag inte stretchat lika mycket, omfattande och alla dessa kroppsdelar som efter ett pass i grupp och en ledarledd stretchning.
Känslan är skön och jag inbillar mig även att jag känner mig lite starkare. Den enorma träningsvärken som kom som ett brev på posten efter mitt allra första pass finns inte där nu i samma grad som morgonen den 24 efter att jag kvällen före hade svettats i mitt allra första träningspass.

Jag har blivit erbjuden massage, ledarledd uppvärmning, att gå igenom och förhoppningsvis utveckla mitt löparsteg samt att springa tillsammans med den troligtvis nya tekniken i ett försök i att förhoppningsvis komma tillrätta med mitt problem. Det sägs vara muskulärt och sitta i höften hos mig.
Jag kan ingeting om detta och använder säkert inte ens rätt termer men alla är olika och reagerar olika.
Som det är nu så kan jag inte springa alls. Det känns inte bra för att sen gå över i att göra ont.
Jag har viljan att springa långt, jag behöver inte springa särskilt snabbt, det är inte ett mål hos mig, men jag har en enorm envishet som gör att jag kan nöta samma varv i skogen trots att det krävs fem varv för att komma upp i en mil i längd. Inga problem men det är mitt högerben som inte pallar det just nu och det känns tungt.

Kanske kan jag komma åter till löpningen, kanske inte.
Jag orkar inte med alltför många hemmaövningar etc, i alla fall som jag tänker nu, vilket kanske ligger mig i fatet, vi får väl se hur jag ska jobba med höften, låret, eller vad det nu är jag ska jobba md för att kanske få bukt med mina problem men däremot så klarar mitt knä av ett medelpass där jag kämpar som attan utan att ge mig minsta känning [ifall jag inte är dum att göra som i tisdags och prova på att springa och efter 2,6 km knappt kan gå] och det får jag vara glad för.
Nu kör jag på passen för att få motion och bli starkare i hela kroppen. Det finns en hel del saker lockar och det vore skitkul om jag fortsätter så här och kanske skulle fixa att gå på ett intensivpass i sommar. Jag tänker också prova på spinning så småningom. Kanon att kunna köra all möjlig träning på ett och samma ställe.
Möjligheten finns även att boka gyminstruktör med allt vad det innebär men där är jag långt ifrån ännu. Känns alldeles för läskigt för lilla mig.

Detta och att ta den hjälp som erbjudits mig ska jag hålla fast vid i psyket sen får tiden utvisa om det blir mer löpning eller ej men ett klart är att jag inte ska springa. Man ska absolut inte springa när man har löparknä.
Det blir bara värre om man pressar sig och med tisdagens smärta och känsla av ledsamhet i färskt minne ska jag försöka hålla mig ifrån skogen från och med nu.
Jag har dock sen en och en halv vecka tillbaks då jag provade mitt första pass mest för att se hur knät svarade på detta betat av sju stycken medelpass och om en liten stund blir det ett åttonde pass och av dessa är det endast ett som gjort ont och det berodde ju på att jag sprang samma dag så lite motion blir det nog ändå även om det inte är löpning jag ägnar mig åt. Just nu i alla fall men någonstans långt inombords hoppas kunna göra igen…


Provar nya skor för inomhusbruk, Nike Flex Supreme. Köpta på Stadium där de just nu har 25% på allt.

bloglovin 2014-04-03 kl 19:59

Löpning & må gott

I april 2013 fick det räcka med lathet och förtappad kropp beslutade jag mig för.
Jag började att jogga i motionsspåret i vårt område. Trots att det tog emot från den tredje till den elfte gången så fortsatte jag.
Jag har en enorm envishet och styrkan i mitt huvud i kombination med hög musik gör att jag ofta kan pressa mig vidare.
Det började till slut att bli kul. Inte vara lika tungt. Som en drog, ett måste att få komma ut i spåret även om det innebar att jag sprang varv efter varv, samma väg om och om igen.
Det gick olika bra olika gånger så klart och jag njöt lika mycket av att märka att jag blev smidigare, starkare, att det gick lite snabbare som att jag fick välbehövlig egentid med mig själv och mina tankar, fick andas frisk luft och fylla lungorna med syre och uppleva en fantastiskt natur.
I samma veva började jag att äta något mindre portioner lite mer av grönsaker på tallriken istället för potatis, pasta, sås och sådant i veckorna, slutade med godis och snacks på vardagarna och drack mer vatten.
Martina Haag sa på sin föreläsning här i Karlstad att när man börjar avverka några mil i veckan så märks det på kläderna.
Jag sprang ca 4-5 gånger i veckan och sammanlagt blev det kring 3 mil plus, minus, några kilometer.
I början av december visade vågen minus 20 kilo. Otroligt mycket när man tänker på det i tyngd. Att släpa på 20 kilo är ganska mycket.
Samtidigt så kan jag inte riktigt förstå vart dessa kilona satt på min kropp även om jag vet att jag var rund för jag kan inte se att det saknas 20 kilo på min kropp även om jag kan se att kläder passar i lite mindre storlekar än de gjorde tidigare.

Alla kroppar är olika och det händer mycket med kroppen ju äldre man blir. Jag är snart 40 och har så klart inte en tjugoårings kropp längre.
Anlag och annat spelar in och jag kan känna igen delar av min kropp när jag ser min mamma t.ex.
Nu handlar det inte så mycket om vikten för mig men däremot styrkan jag kände i kroppen då, smidigheten, att kläder satt betydligt mer gött på mig. Sådant kändes bra och jag älskade att utmana mig själv hela tiden. Tävlade endast mot mig själv.

Under december och fram till nu har jag knappt sprungit någonting.
Det har blivit några rundor då och då men ingen kontinuitet. Jag avskyr vintern med snö is och kyla och även om jag vet att man med hjälpmedel kan springa även då så vill jag det inte.
Jag har dessutom svårt att komma igång igen efter rejäla förkylningar vilket jag har haft några stycken.
Jag är en otålig människa som lätt kör för fort fram och vill gå från noll till hundra på direkten vilket inte fungerar för kroppen så klart och istället ger smärta som följs av vila. Otålig vila i mitt fall.

Eftre nyår förändrade jag en stor sak i mitt liv och det tillsammans med noll motion, en massa god julmat och godis, snacks  och vin utspritt på veckans alla dagar har gjort att jag gått upp i vikt. Det känns på kläderna även om jag inte vägt mig.
Idag vägde jag mig för första gången sen i början av december. Sex kilo plus visade vågen.
Jag har lite av en målvikt i mitt huvud och det är en bit kvar till den men det är inte det viktigaste. Når jag dit så är det en bonus bara.
Det jag vill nu är att börja springa igen. Jag vill orka mer igen. Känna mig stark och pigg i huvudet av att vara ute och flåsa i mig en massa frisk luft som jag endast gör när jag springer.
Målet är inte att springa milen under 60 minuter även om det vore kul så klart men det kommer när det kommer om det kommer och jag får möjlighet att fortsätta och benen pallar med. Jag tränar inte backar, intervaller, styrka med någon tanke på tid eller en speciell längd.
Målet nu är att springa igen. Några gånger i veckan, några mil, och få må gott. Det finns inte mycket som slår en perfekt löpmil en vårkväll i skogen!

Än är det dock långt kvar tills våren är här och mörkret gett vika. Jag funderar lite på att prova på Friskis igen och gruppass. Efter att W kom till världen hängde jag på Friskis flera gånger i veckan och jag gillar gruppträningen och den allsidiga träning det ger på kroppen så länge det är bra ledare och bra musik.
Det jag tycker mindre om är all tid det tar i ren förflyttning. Att behöva transportera mig till andra sidan av stan, infinna mig tio minuter för passets början, köra passet och sen åka hem igen och duscha och dessutom måste man passa ett klockslag.
Min löpning kan jag anpassa efter familjen. När läxorna är klara och barnens behov mättade så kan jag bara snöra på mig skorna och ge mig ut. Klockan kan vara tolv på dagen eller nio på kvällen.

Igår och idag har jag sprungit igen.
Gatorna är består av bar asfalt och det är några plusgrader i luften. Med bra musik och reflexväst på så fungerar det att springa för mig även när det inte är ljust ute.
Igår blev det en sakta tur på 7,2 km och idag provade jag på att springa uppför Skåreberget och hittade en liten runda hem igen som gav en sträcka på 5,3 km.
Nu längtar jag efter mer och jag har några små mål som dunkar i huvudet på mig under löpturerna. Om det blir något mer av dem än tankar återstår att se. Även om det blir fler löpturer den här veckan.
Enligt Smhi så ska det snöa i flera dagar frampå och temperaturen ska sjunka igen till flera minusgrader och det betyder ingen löpning för mig.
Kanske ska jag prova Friskis ändå. Det känns lite lockande…
Hur som helst så är god mat med såser och diverse tillbehör, smarriga kakor, bakverk och rött vin en passion och stor del av mitt liv och något jag tänker fortsätta att njuta utav och jag vet att det fungerar så länge man inte äter det varje dag och så länge man motionerar.

Jag mår helt enkelt bättre på alla sätt och vis. Blir mer stresstålig, är en bättre och gladare mamma, njuter av min egentid, känner mig starkare och mer positiv och nöjd. Livet blir helt enkelt lite lättare utav alla de där svettiga stunderna med löparskorna på fötterna så hit med våren nu!

bloglovin 2014-02-11 kl 21:01

Bort med julen, några varv i spåret & nya ljushus

Fredag och vanlig vardag igen efter alla helgerna. Blandade känslor. En del av mig tycker ju om rutiner medans en annan gärna skulle vilja fortsätta att vara hemma med barnen många dagar till.
Jag hade mobilen på väckning klockan åtta i morse vilket är två timmar senare än vanligt så det är fortfarande lite soft tillvaro som gäller.
En timme senare pussade jag barnen hej då och åkte iväg. L har varit hemma med dem idag och när jag sex timmar senare var på väg hem igen så var de på café så då passade jag på att göra något som jag inte gjort på alldeles för länge nu.
Jag bytte om till träningskläder illa kvickt innan jag skulle ångra mig och tog mig ut i skogen.
Körde på 2 km spåret och tog det ganska lugnt i början för att sen öka lite grann och sen sänka tempot igen.
Totalt blev det 40 minuters löpning och på det kom jag 6,09 km och hade en snittid på 06,58 per km.
Inte snabbt alls men jag skulle ljuga om jag sa att det inte var jobbigt efter ännu ett långt uppehåll och tanken på att jag sprang milen flera gånger i veckan tidigare känns faktiskt lite grann overklig men saker kan ändra sig.
En gnutta förkyld och frusen känner jag mig just nu men jag vet att jag är väldigt trött efter att ha varit vaken långt efter midnatt så kanske beror det på det och jag undslipper att få den grava förkylning som L haft länge nu.
Det vore ju faktiskt kul att komma igång igen med löpningen.
Jag kände mig piggare och starkare när jag sprang några gånger i veckan och dessutom har jag nu under två veckor med en massa julmat, söta desserter och julgodis med mera gått upp några kilon som jag allra helst vill ha bort igen då det känns när jag tar på mig vissa kläder.
Om Värmland fortsätter att leverera vårväder blandat med höstväder med en tempereratur på några plusgrader istället för vinter [jag avskyr iskall vinterluft] så tror jag faktiskt att jag kör på och kämpar vidare med flåset för att sikta mot milen någon gång i veckan igen. Det gäller bara att ta fram den där envisheten i mig och köra på trots tunga ben så är i början!

Igår städade jag ut julen och idag har jag gått och plockat lite grann bland saker som hamnat i sideboardet under julen för att ge plats för julsaker.
Ställt fram och flyttat runt. Planterat om en blomma, pockat upp de saker som jag shoppade under semestern i Skåne med mera,
Det känns som vanligt otroligt skönt att få undan alla julsaker. Nästan så att det är konstigt för lika härligt mysigt och efterlängtat i mörkret som det är att ställa fram adventsljusstakarna och hänga upp stjärnorna i fönsterna som sprider ett underbart vackert sken på väggarna bredvid fönsterna är det att plocka bort alltsammans.
Det blir lättare att andas på något vis. Längtan efter vår och ljus pockar på och att skala bort julen ger känslan av att vi är på väg mot ännu en vår.

Nu står alla kartonger, lådor, och påsar uppe i det så kallade kontoret i väntan på att stegen ska bäras in och uppför trappen för att kunna förpassa julsakerna upp på vinden tills nästa år.
Förhoppningsvis sker det nu i helgen så jag blir av med alltsammans.
Ljusslingan runt garaget, ljusbollarna på baksidan samt tomtemor och vår fina lysande get får dock stå kvar där ute och lysa upp entrén tills Trettonhelgen är över.
Dessa ska ju inte förvaras på vinden så de behöver inte synkas med just det.

Mest omtyckt just nu är mina nya ljushus i vit keramik.
Två storlekar och utföranden och de sprider ett mysigt sken där de står på fönsterbänken i köket.
Dessa hittade jag i Blomsterbutiken på Ica Maxi stormarknad i Mellbystrand. Den där butiken har jag handlat i flera gånger nu och de har verkligen allt möjligt fint och långt ifrån bara blommor och blomgrupper. En liten pärla till butik skulle jag vilja påstå med trevlig personal.

Nu ska fortfarande jullovslediga M i säng och sen blir det ett eller två avsnitt av Breaking Bad. Får se hur länge jag lyckas hålla ögonen öppna ikväll. Inte särskilt länge som det känns just nu i alla fall.
Trevlig fredagskväll på er!

bloglovin 2014-01-03 kl 20:51

Löpning & framtänder

Jag har kommit igång med löpningen igen och har sen två veckor tillbaka tagit mig ut på tre pass i veckan.
Det är jobbigt men faktiskt roligt också. Att jag inte har fått ont i benen av att springa på asfalt ännu trots att det blivit flera turer på detta hårda underlag känns grymt härligt.

Förra veckan sprang jag milen på 64 minuter vilket är två minuter bättre än mitt tidigare bästa på denna distans och jag slog även mitt rekord i längd och tog en sträcka som slutade på 13,3 km.
Inga häpnadsväckande siffror men för mig är det rekord och det känslan är happy!

Fascinerande med löpning är att det kan pendla så mycket. Under dessa sex tillfällen som jag varit ute [sju med igår] så är det ett som varit ren jäkla pina.
I torsdags sprang jag milen på asfalt och jag led mer eller mindre. Mina fria happy löpartankar infann sig inte fullt ut.
Det var tungt och det enda som malde i huvudet var att hur fanken kan en sträcka kännas så lång när man springer den och sen när man kollar på pulsklockan så är det inte alls långt!?
Varken musik eller försök till peppande tankar hjälpte men jag kämpade på tills det hade passerat 10 km innan jag gav upp vilket ju så klart var skönt efteråt även om inte det där vanliga lilla ruset kom då heller.

När jag sprang 13,3 så hade jag bestämt mig för att ta mig bort till Café Råtorp innan jag fick vända.
Det var långt dit men visade sig att från vägen jag börjar springa på och dit endast var 5,5 km. Konstigt kort med tanke på just det att det är så lång sträcka!
I lördags blev den tur i spåret i skogen och skillnaden mellan att springa på asfalt och i skogen är enorm. Det kändes minsann i benen att jag trampade runt på det ganska lösa gruset de har lagt runt hela spåret.
Veckan slutade i alla fall på totalt 28,72 km i total sträcka och det var några kilometer mer än vad jag hade räknat med så jag var nöjd.

Igår hade jag bestämt löparträff med Lottis så kvart i åtta när L kommit hem från jobbet åkte jag dit.
Det blev en tur på elljusspåret där de bor.
Jisses vilken skillnad på det spåret och det här hemma!
Här var det backar upp och backar ner. Små lite sega varvades med branta intensiva och allt på ett underlag som inte var lika lättflytande som asfalt.
När vi kom ut på asfalten igen och var på väg hem så kändes det hårt och inte alls skönt att springa på så jag tror att jag ska försöka att hålla mig till att springa i skogen så mycket som möjligt av veckans pass.
Dock så är det ju inte möjligt när det blir på kvällstid då det är kolsvart i vår skog. Då är det upplysta gator och bland villor som gäller men åtminstone ett av veckans pass ska jag försöka att få till när det är ljust och kan vara ute på mjukare underlag.
Jag vill absolut inte få ont nu när jag sakta men säkert börjar att komma igång igen efter två månaders stillasittande.
Kul var det i alla fall och något som jag gärna gör om.

När jag väl kom i säng efter att ha packat ihop allt till barnen inför idag så la jag mig med iPaden i sängen och tittade på Ensam mamma söker.
Inte världens mest fängslande program inser jag mer och mer men har jag sett så här långt på det så måste jag ju nu se slutspurten också och få veta vem de där mammorna väljer av killarna som återstår.
Igår orkade jag tydligen inte med att se hela programmet för när man vaknar skrikandes aj och det känns som att framtänderna är av på grund av att jag somnat liggandes med iPaden i knät så att den faller handlöst framåt och dess kant smäller i tänderna så inser man ju att det nog är dags att sova istället…

Nu är lunchen slut och snart ska M hämtas på förskolan [vänjer mig inte vid det ordet, i mitt huvud kommer det nog alltid att heta dagis, det känns liksom lite mer lekfullt och mjukt] och sen inväntar vi att W ska komma hem från skolan så veckans engelska glosor kan betas av innan tisdagsledigheten råder fullt ut.
L åkte till Uppsala tidigt i morse så därmed är deras möjligheter att vid ett beslut av nej från mig eliminerade att omprövas utav att gå till pappa med samma fråga vilket ibland kan ge en lugn kväll så det hoppas jag på.

Trevlig tisdag på er och snart så kommer den utlovade utlottningen från The Walt Disney Nordic Company att dyka upp här.

bloglovin 2013-11-19 kl 12:39

Inställd löptur & Carsutställning

Jag har kommit igång med mitt motionerande och även om det fortfarande är så att de flesta löpturer är ganska tunga så har det börjat smyga sig in en och annan då jag kämpar med känslan av att det är otroligt gött att vara ute.
Fem dagar i veckan har det blivit, alltså två dagar med vila, och det passar mig perfekt. Jag sticker ut i spåret den tid på dygnet som jag får till det med allt annat som ska göras och arbete m.m och oftast blir det en lagom sträcka på 5,7 km men jag kör även kortare som i onsdags då det bara blev 4,14 eller mitt längsta den här våren som är 6,2 km.
Det är inga långa turer men det räcker för mig just nu och jag mår väldigt bra av dem.

Efter gårdagens vilodag la jag fram springkläderna igår kväll och ställde klockan så jag skulle hinna hjälpa W med morgonfix och ge henne frukost för att sen ge mig ut.
Jag var tvungen att vara hemma halv nio senast då L skulle åka till jobbet då.
När mobilen ringde vaknade jag småsnorig, lite skav i halsen och L som sa att jag hostat hela natten och nog inte borde springa idag.

Båda barnen och L har varit förkylda och framförallt så har de haft en seg och otäck hosta men jag har klarat mig under hela deras värsta hostperiod.
Nu när de börjar bli bättre så är det tydligen min tur och jag lider även om jag inte är deckad ännu utan mest känner mig inte tipptopp stark och hostar lite grann bara so far så känns det som att detta, speciellt hotan, kommer att eskalera.

Fan rent ut sagt! Jag som var igång!
Den lilla motion jag utövar fem gånger i veckan är en nödvändighet för mitt bättre mående och ett break är så långt ifrån välkommet.
Troligtvis kommer det att bli mer hosta för min del och jag kommer att få kämpa för att komma igång igen sen och med tanke på hur barnen och L varit så kan det bli ett långt hostigt break som det ser ut nu.
Skit och blää rent ut sagt och jag ska ringa min mamma för att höra om det finns någon mirakelkur för att mota bort förkylning som iinte innebär brustabletter med en massa citrus m.m. i [typ berocca eller vad det heter] för dem tål inte min före detta eksemhud och jag får klåda och huden går sönder.

Jag och M är hemma idag.
Städning står på schemat, puh, och sen ska vi iväg till skolan för att ha utvecklingssamtal med W och hennes lärare.
Vi tar bilen till skolan för planerna sen är att åka till Bergvik för en stunds shopping därefter.
W behöver strumpor och jag tänkte köpa någon ny top till henne att ha på kvällens klassfotbollsdisco. Själv har jag flera böcker jag vill köpa och då är väl inte bergvik det optimala shoppingstället men en tur får det bli iallafall när eftermiddagen väl är här.

Nä nu ska jag titta på utställningen som M har arrat på bänken i köket.
Carsbilarna är perfekt uppställda på en lång rad, en gedigen samling har han, och det senaste tillskottet, drottningen, står och glänser så fint med sin krona 😀
Traktorn saknas och Chick Hicks och någon anna skurk också så jag antar att en städning är bra för då kanske de kommer fram…

Trevlig fredag på er!

bloglovin 2013-05-03 kl 09:47

John Lennon, benhinnor & musikalhelg

Fredagen kom och gick i hundranittio knyck i timmen känns det som just nu.
Efter en förmiddag på jobbet där jag ägnade stor del åt att spela John Lennon och därmed har jag insett att det finns fler sånger än Imagine, So this is Christmas och When I´m 64 av denne herre. Kanske har jag användning av det någon mer gång eller inte.
Nu kan jag iallafall lägga ytterligare två till kännedomslistan och repertoaren.

Efter två dagars vila på grund av alltför mycket jobb och sjuka barn och en massa roddning gav jag mig ut och sprang idag.
Vilan berodde även en hel del på att jag lyckats få ont i det som jag tror kallas benhinnor [kvinnan med noll koll!] men efter två dagar off så kändes det betydligt bättre och det gjorde inte alls lika ont längre.

6,7 km varav 0,5 i snabbt gåendes tempo för att få igång smidigheten en smula blev det och därmed ökade jag på distansen med 1 km.
En fis i rymden för de flesta men inte för mig. Jag pendlar friskt mellan att vilja lägga mig ner och dö i den sköna skogen och att kämpa vidare.
Envishet de luxe är vad jag har och med den kommer jag långt. Ja iallafall så lyckades den ta mig hem igen och det innan min lunch var slut.
Nöjd är jag [fast benhinnorna känns lite sämre igen efter dagens tur], utan mål med det jag håller på med, förutom att jag älskar att jag blivit lite mer smidig, får rensat tankarna till skyhög musik i lurarna, har kul åt mina egna tankar [lättroad is my name ibland], och så blir jag tvetydligt nog allmänt piggare i min vardag samtidigt som jag blir astrött och somnar på mindre än en sekund [det kan iofs även bero på all luskamning jag ägnar mig åt varje dag av barnen och mig själv].

L har varit på begravning och kom hem lagom till halv åtta så han kunde hämta W och kompisen på skoldisco. Det var bra för lillkillen har haft en jobbig eftermiddag idag.
Vi har upplevt psykbryt tillsammans med två andra barn på förskolan och fröken.
M har aldrig tidigare betett sig så här vid hämtning som han gjorde idag, grät, upprepade mantrat om att jag är dum, och slog mig på armarna.
Antar att allt snor, nysningarna och hostningarna ikväll var anledning till denna enorma urladdning som även fick en annan konsekvens som följd men som jag inte orkar gå in på nu.
Han deckde i sin säng strax efter halv åtta. Trött som om han varit med mig ute på löparrunda…

Medans W var på disco och M låg i soffan och såg på Bolibompa fick jag femton minuters lugn i kvällssolen på altanen med en cider och spotify som enda sällskap.
Nu ska snart W i säng, imorgon väntar en megalång dag med musikalövning för henne [som fortfarande är typ dretförkyld] och för mig. Sånger ska repas, solon ska framföras, danssteg, repliker och attityder ska levereras. En övning och genrepsdag som vi avslutar med att gå till Max och äta hamburgare.
Det är ingen stor musikal barnen ska framföra och vi har inte övat särskilt lång tid men de är duktiga och älskar sångerna som är rena disco- och röjarlåtarna. Men innan vi kör ska jag och några kollegor bygga scen och få till det med all rekvisita.
Jag ska också lyckas med att ha koll på all musik…

Nu kommer W strax hem från kompisen och efter god natt blir pistagenötter och ett glas rött i soffan och detta kommer troligtvis göra att jag somnar i soffan så over and out!

bloglovin 2013-04-26 kl 20:33

SOL ÄR ENERGI

Efter en natt med väldigt lite sömn så har dagen ändå artat sig ganska bra tycker jag.
Anledningen till nattkaoset berodde på att M dragit på sig en förkylningshosta.
Han hostade konstant från det att han la huvudet på kudden igår kväll tills vi gick upp imorse.
Fram till fem hostade han utan att vakna till men därefter gick det inte mer.
Han hostade och hostade så jag gick ner och tog fram hostmedicinen vilket han var jätteduktig på att svälja.
Den gjorde så vi fick en liten stunds sömn men sen var det kört.

Jag var så extremt trött och försökte verkligen få honom till att vilja gå ner och se på Bolibompa själv så jag skulle kunna vila lite till iallafall men det gick han inte med på.
Han vill inte vistas på nedervåningen på egen hand.
Jag var så desperat efter att fås ova att jag erbjöd honom min iPhone och tänkte att han kunde ligga i sin säng och spela på den men det ville han inte det heller.
Istället var han knäckt och skrek efter den hostande natten och kunde inte acceptera att vi inte kunde börja dagen just då.

Halv tio kom farmor och farfar hem och medans de var med barnen, drack kaffe och åt äppelpaj, så passade jag på att ge mig ut på egen hand i motionsspåret.
Det var otroligt skönt att komma ut alldeles själv, lugnt och tyst, men orken infann sig inte så jag fick verkligen kämpa för att ta mig runt idag. Tungt som sjutton men gott efteråt.

Nu har jag avverkat dagens ganska korta arbetsinsats och ska försöka göra en insats med tvätt och smuts i vårt hus.
Trivs inte alls i det rådande kaoset så det är ett måste trots det fina vädret.

Regn har blandats med sol idag men än så länge så är det övervägande soligt. Det fins vädret gör alla lite extra glada så nu är det positiv energi som råder.
Inatt ska W sova i sin egen säng igen för första gången efter operationen så inatt blir ordningen återställd.
Jag ska även ge M lite hostmedicin innan han lägger sig så kanske även jag får sova och inte ligger på helspänn och lyssnar efter falsk krupp.

Prins Bus på trappen tidigare idag – Instagram – husnrnio20120518-142614.jpg

Idag är det den allra sista dagen på Bloggbussen tävlingen. JIPPI!
Så snälla ni – rösta så mycket ni kan fram till klockan 24.00 🙂
STORT TACK till er alla ♥

Rösta på min blogg i Bloggbussen 2012!

bloglovin 2012-05-18 kl 14:25

Du är fin – mat, bak & vin

Nu tänker jag snart ge mig ut i den lilla skogen nära vår bostad [om sambon bara kommer nedför trappen och tar över rodret här hemma].
Efter starten klockan fyra imorse så behöver jag verkligen ut och få luft.

Jag trivs där i skogen. Det är ganska bra spår som är relativt mjuka att springa på. Skulle jag önska något så är det att det var mindre rötter på vissa ställen men det är ju iofs inte så svårt att vara lite uppmärksam och ha koll på vart man sätter fötterna egentligen.

Den här veckan har det blivit ett varv i rask gång följt av två varv joggandes fem av veckans sju dagar [imorgon vilar jag tror jag]. Från start till mål hemma igen är det ca 5,6 km så det har blivit ungefär 2,8 mil sammanlagt vilket ju är bättre än inga 2,8 mil alls.
Jag går först raskt med mina mått mätt för att få upp lite mjukhet och värme i kroppen. Jag har av otålighet provat att springa direkt och även efter ett halvt varv med gång men det går inte.
Då dör jag fortare än kvickt under joggningen.

Jag joggar sakta men i ett tempo som just nu känns ok för mig. Om jag håller ut så vet jag att jag kommer att förbättra min kondition och jag kommer att ta mig runt snabbare än nu.
Jag tänker inte på att det ska gå fortare än det gör nu, stressar inte det minsta över tiden. Jag är bara glad över att jag tar mig ut.
Allra helst efter en dag som börjar med en tidig morgon i roddandets tecken med barnen inför skola och dagis och sen fortsätter med jobb och avslutas med en eftermiddag/kväll med mer roddande med allt vad det innebär som matlagning, läxläsning, aktiviteter som det ska iväg på, packning inför nästa dag m.m. hemmakring. Då är det skönt att komma ut på egen hand en liten stund.

Jag har väldigt lätt för att fastna i saker och driva dem till sin spets, dvs för långt för att jag ska tycka om det och må bra, men den här gången tänker jag inte göra det. Nu menar med min träning och vad jag vill med den.
För en gångs skull tänker jag se det här på ett för mig betydligt sundare vis än jag gjort tidigare.
Jag tänker inte fastna i att jag ska komma i några speciella byxor, att jag ska se ut på ett visst sätt i kroppen om någon månad för annars är jag inte nöjd och det innebär att jag blir knäckt och måste kämpa ännu mer.
Jag älskar mat och ett gott vin till maten och jag tycker om hembakt.
Att laga mat och framförallt att baka skänker mig så oerhört mycket glädje. Om jag ska vara stenhård mot mig själv så skulle jag nu alltså endast baka till andra men det vill jag inte.
Jag vill baka och kunna njuta av det goda även jag. Inte varje dag i veckan men som idag när det är lördag och det inte är varken skola eller arbete och vi kan fika tillsammans allihopa mitt på dagen med kaffe och nybakt kaka.
Igår var det ju fredag och ett glas vin till maten är så otroligt gott efter en lång vecka.
God mat och dryck är en passion för mig. Jag njuter och mår gott. För att inte tala om alla trevliga sociala stunder man haft över några glas vin. 

Jag smsade med en vän förra veckan. Jag hade precis varit ute och sprungit de där 5,6 kilometerna och när jag skrev ett suck över att jag just då satt och åt en bit choklad med pistagenötter i skrev hon bara du är fin som du är.
Jag blev otroligt paff över orden. De kom lite plötsligt på liksom. Jag tror det var längesen jag hörde just de där orden…
Vilka otroligt enkla ord det där är. De använder jag för sällan.
Orden fastnade i mig för sen dess har jag tänkt lite på dem varje dag.

Jag ser ut som jag gör och så är det, jag har fött två barn och närmar mig 40 [men får alltid visa leg på systemet och när jag visar det så blir de alltid förvånade och säger orden – det trodde jag inte], men framförallt så finns det många saker som jag tycker om att göra som jag inte tänker skippa för att leva med fokus på att förändra min kropp.
Jag tycker inte om att träna hårt så varför ska jag pusha mig till det då? Jag har aldrig tyckt om att träna men jag är en jäkel på att pusha mig själv och hålla mig själv i ett järngrepp.
Istället tycker jag om att ta ett glas vin med en vän så varför ska jag inte göra det då just nu när jag känner för det och inte skjuta fram det i jakten på något som för mig inte spelar stå stor roll.

I jakten på att bli smal ska allt annat försummas känns det som? Sådant som jag tycker om och tycker om att göra.
Jakten på den perfekta kroppen förstör så mycket för så många unga som innan de vet ordet av inte har verktygen att ta sig ur det som de fastnat i.
Jag kommer att fortsätta med mitt springande i skogen för det ger mig energi och jag älskar skogen, luften, och att komma ut utan barn. Det är bra med motion och att röra på sig, jag menar inte att man ska sitta still hela dagarna och äta sig fet.
Jag äter inte sötsaker mitt i veckan och försöker äta regelbundet men där räcker det.
Förändringen det innebär för mig och min kropp att jag numera rör på mig, som den här veckan, nästan 3 mil, är bra nog för mig och jag tänker leva som ”vanligt” i kombination med denna motionen jag nu tillskansar mig.

Idag är det ju lördag och det finns inget inbokat ikväll vad jag vet så jag hoppas på att jag och L kan laga något gott tillsammans i köket och avnjuta det med ett glas rött, eller två. Kanske göra en Irish Coffee när barnen somnat.
Det är helg och att njuta lite extra och både fylla på depåerna och samla energi inför kommande vecka med jobb och allt annat är inte bara en god och lustfylld stund utan även en nödvändighet för att orka med för mig.

Våren och sommarens förhoppningar är att njuta av årstiden på mesta och bästa sätt. Att vara ute och leka mycket tillsammans med barnen. Låta solen och ljuset omsluta oss många timmar varje dygn. Ofta grilla god mat många ljumma kvällar för grillat är godast, dricka goda viner, en kall cider och prova på nya bakrecept men springa mina varv, kanske lägga till ännu ett varv, i skogen minst tre/fyra gånger [ibland mer och ibland mindre] i veckan. Ingen diet eller hysteriska träningspass.

Även om jag har svårt att ta till mig de där orden i smset, än mindre säga dem till mig själv, så fastnade de. Jag tänker på dem på lite olika vis då och då och det var bra för jag trivs bäst med att inte skala bort och bleka mig själv utan vara som nu men röra på mig lite mer [varför får de där kilona, kroppen och utseendet så himla mycket fokus jämnt?].  
Sen finns det ju de som tränar för att just träning är ett intresse, de anser att det är viktigare än allt jag babblat om ovan som passar för mig eller om man tävlar, har en skada som måste tränas m.m
Alla är ju olika…

Nog svamlat – skogen – here I come!

Tusen tack till alla Er som röstat på W och mig i bloggbussentävlingen!
Vi ligger på 8:e plats just nu tack vare Er!
Än är inte tävlingen över på lååånga vägar, tyvärr, så har ni tid, ork och vill hjälpa oss att få komma med på äventyret så ge oss en röst även idag.
TUSEN TACK ♥

Rösta på min blogg i Bloggbussen 2012!

bloglovin 2012-05-05 kl 10:55

Motionsfunderingar & Homemade cookie

En kaka efter maten kan ibland vara himlans gott och det är ju klart att jag måste smaka på gårdagens bakverk som inte bara blev Cookie Dough Cake Balls utan även Cookies med Schweizernöt. Gott!

Jag tog mig ut i motionsspåret före middagen ikväll och det var riktigt tungt idag.
Det har det varit de tre senaste gångerna nu.
Jag kör samma som jag gjort hela tiden. Ett varv raskt gåendes och två varv joggandes.
Det blir nästintill 6 km vilket känns bra med tanke då jag får kämpa så.
Ikväll fick jag hejarop från en man som under tiden jag avverkade mina tre varv sprang säkert fem.
Det var trevliga rop som faktiskt kändes gott och fick mig att kämpa på lite till även om det inte tog många steg efter detta som jag åter igen tänkte tanken om att jag sätter mig på en stubbe och glor istället för att flåsa runt här.

Förstår inte riktigt vad som hänt för den där känslan av att jag orkade puscha mig själv runt och nästan njöt lite av mitt trampande mot den mjuka marken och frisk luft i kombination med peppande musik i lurarna är totalt borta.
Nu tar jag mig runt på ren jäkla envishet. Sådan har jag ju i och för sig massor av så det fungerar ju iallafall än så länge men det är inte kul.
Jag har bestämt mig för att tre varv sammanlagt ska det minst vara. Allt annat är ett nederlag som jag har svårt att fronta.

Jag är ju som sagt ingen träningsmänniska men det är otroligt skönt att komma ut och flåsa luft.
Hoppas dock på en bättre och skönare känsla framöver så det inte är lika tungt att ta sig runt.

Nu ska kidsen i säng och sen är det koncentrerad datortid för mig några timmar framöver. Hoppas på att få mycket gjort ikväll.
Trevlig kväll på er!

Homemade Cookies med Marabou Schweizernöt

Tack till alla er som röstat hitintills på W och mig i kampen om att få åka med Bloggbussen på äventyr.
Det är en tuff strid om platserna så ni får gärna rösta så mycket ni bara orkar.
1 röst per ip-nummer och dag är det som gäller tror jag.
STORT TACK till er alla!

bloglovin 2012-04-29 kl 20:39