Etikettarkiv: Netflix

Jag ser nästan inga tvprogram, inte för att det inte finns sådant som jag skulle vilja se och säkert gilla, utan beroende på att jag inte har någon ro att sitta ner i soffan innan jag prickat av en massa saker av olika prioritetsgrad som måste bli gjorda och att då passa en tid som klockan 20 eller 21 en kväll är i stort sett omöjligt.
Sen finns det ju också en bunt med andra saker som jag hellre gör än ser på tv.
Mitt tvtittande har dock ökat markant efter att vi skaffade Netflix.
Att följa serier är vår nya grej och dessa kan man ju se när det passar. När annat är avklarat och lugnet sänker sig och ro finns till att slappna av i soffan.

Efter vårt Breaking Badmaraton på fem säsonger tog vi en liten paus, tomheten var ganska stor efter så många avsnitt och allra helst med den inlevelseförmåga som jag har och som gör att jag går helt upp i handlingen och karaktärerna.
L kollade upp en annan serie som han inte fastnade för, och sen klickade vi igång säsong ett av det svenskdanska dramat Bron.

Något jag inte ångrat en sekund att vi började på! Snarare längtat efter att konstant klicka igång nästa avsnitt.
Att det av ett beställningsjobb om att göra en thillerserie som utspelade sig i Danmark och Sverige skulle bli en sådan stor succé hade nog inte Hans Rosenfeldt kunnat föreställa sig då i början.
Den har trollbundit över en miljon tvtittare varje söndagskväll, är såld till 131 länder och har vunnit flera priser och jag förstår det.

Både säsong ett och säsong två har en bra story men jag tycker ändå att den andra säsongen är mer spännande. En massa trådar och parallella händelser och namn så man måste verkligen vara aktiv när man ser den.
Det gränsöverskridande samarbetet mellan den svenska och danska sidan är intressant, och det är lätt att känna med karaktärerna och framförallt då samspelet mellan SagaNorénLänskrimMalmö [!] och Martin Rohde från den danska polisen.
Saga med sina speciella uttryck, sätt att tänka på, och noll känslospröt.
En fokus och drivenhet gällande jobbet, och logiskt rationellt tänkande i allt men ändå en person med starka känslor som alla är fokuserade på ett och samma ställe och istället för att allt känsloklet sprätter omkring så ser man dem ibland skymta förbi i hennes ögon och det där möter och spelar Kim Bodnia grymt mot.
Serien är ju nästan värd att se i studiesyfte bara för att se dessa två [Saga som i serien visar upp tendenser till att ha diagnoser som t.ex aspbergers men är medvetet icke diagnostiserad då en diagnos skulle ta bort friheten i Sagas karaktär för manusförfattarna och tvinga dem att förhålla sig till verkligheten i skrivandet vad som gäller kring en diagnos] spela mot varandra och deras rollkaraktärers utbyte utav varandra.

I lördags såg vi det sisat avsnittet av säsong två, ett frustrerande slut även om det är som livet självt, öppet och man får inte svar på riktigt allt ibland.
En säsong tre är planerad men det är långt kvar tills dess. Läste någonstans om att det är hösten 2015 som gäller.
Trist som tusan och jag kommer att sakna Bron, skånskan, den läckra avskalade stämningen, den färglösa miljön med många vackra bilder och SagaNorénLänskrimMalmö och hennes kollegor så klart 😀

Den grymma titellåten Hollow Talk || Choir of Young Believers.

Efter Bron och några dagars tomhet är vi på det igen. Netflix och en ny serie. Den här gången den amerikanska dramatv-serien Suits.
Varken jag eller L trodde nog att vi skulle fastna i den [milsvidder ifrån både Breaking Bad och Bron]. Vi hade tre möjliga som vi tänkte ge en chans men vi behövde inte kolla på de andra två utan nu är det Suits som gäller och även för många andra har jag förstått efter att ha letat förslag på sevärda serier.

Suits kanske kan tänkas vara mossig vid första tanken. Ännu en advokatserie som kanske för tankarna tillbaka till åttiotalets Lagens änglar [som jag dessutom följde slaviskt] men Suits har något extra.
Lite ytlig och lättsmält men karaktärerna utvecklas i takt med avsnitten och huvudrollsinnehavaren Harvey är läckert dräpande i sina svar och vassheten skär genom luften titt som tätt.
Det är snygg miljö med en massa snygg dyr inredning. Tempot är snabbt, det är roligt och dråpligt och vi skrattar flera gånger under ett avsnitt.
En massa karaktärer av vitt skilda slag, det är snarare brist på helt vanliga människor på detta advokatkontor, och om det finns någon enstaka sådan så blir inte den särskilt långlivad.
Lättsmält, underhållande drama, rappt tempo, och snygga New Yorkmiljöer och stiliga män och powerfulla kvinnor.

Suits utspelar sig i New York och handlar om Harvey Specter, en av New Yorks främsta advokater som nyligen blivit befordrad till senior partner på sitt företag, och tvingas av företagets policy att anställa en medarbetare.
Efter en oavsiktlig intervju med Mike Ross – ett geni med fotografiskt minne – är Harvey imponerad av den yngre mannens intelligens och kvicka tänkande, hans kunskaper om lagen, och hans genuina önskan att vara en advokat, och anställer honom. Men på grund av det faktum att Mike saknar en juristexamen, och eftersom företaget föredrar Harvardalumner, blir de båda tvingade till att låtsas att Mike har en Harvardexamen.