Etikettarkiv: Nils Holgersson

En modig liten klättrare tillbaka på brottsplatsen

Hela sommaren har de legat där de där fribiljetterna vi fick från Rottneros Park en tid efter det att olyckan inträffade.
Jag har haft som plan att vi skulle besöka parken någon gång efter röntgen den 10 juli som var den röntgen som skulle innebära att det var fritt fram för lek igen och före semesterns slut och M skulle tillbaka till förskolan.

I lördags åkte vi till Rottneros Park allesammans. Jag pratade med M på fredagen om detta. Först var han lite tveksam. Sa att det nog inte är så bra att han klättrar i piratskeppet för då bryter han nog nacken [!!??] eller båda armarna eller ett ben och får åka ambulans igen.
När jag sa att det nog inte kommer att bli så för vi är försiktiga och hjälper honom att klättra upp för det där nätet där det hände om han vill det så undrade han om han fick ta med sig hunden. Det var väldigt viktigt att han var med ifall det skulle hända en olycka igen.

Han tänkte nog lite mer än vad jag trott på att vi faktiskt skulle åka dit. Själv tänkte jag lite grann på det under bilfärden dit men det blev mer kännbart när vi väl gick uppför backen och det där piratskeppet skymtade framför oss.
M tog täten till klätternätet och visade W och L. Jag själv stod och tittade på och förundrades över att det inte alls var högt.
Jag vet att när jag befann mig i någonslags chock och försökte hantera känslorna och rädslan genom att stänga av och agera mekaniskt pratandes med 112 att jag först sa att det var tio meter högt nätet som M föll ifrån. Sen ändrade jag mig till sju meter för att sen förstå att det var bara ca en och en halv meter.
Nu såg de där ca en och en halv meterna väldigt lågt ut. Dessutom var marken full med sådant mjukdämpande flis.
Att det ens är möjligt att ramla från det nätet så att armen på en liten kille med så böjligt och mjukt skelett går av på två ställen samt att benen sticker ut på undersidan av armen borde ju vara omöjligt!!!
Så himla svårt att förstå för mig men olyckan hamnar väl under det som brukar kallas maximal otur antar jag.

W klättrade upp först och när hon sen stod i skeppet så började M att klättra.
Ganska försiktigt och allvarligt tog han sig upp mot W.
När han närmade sig henne så tog hon honom i handen så att han tog sig över kanten och sen var segern vunnen.
Ytterligare en gång till klättrade han uppför nätet men sen räckte det.
Klätterställningen vid lekparken längre ner i parken har ett liknande klätternät och i det klättrade han när vi var där med förskolan men i lördags ville han inte det.
Jag tror att han kommer att ha en försiktig inställning till sådana där klätternät en tid framöver.

Barnen lekte i skeppet men M var lite som han la band på sig.
Han tog det lugnt, stod och styrde men såg fundersam och allvarlig ut. Inte alls så som han lekt vid den andra lekparken eller i träbanan i skogen och när W ville gå vidare så hakade han på direkt utan det vanliga tjatet om att han vill leka mer.

Enligt M hade det varit en bra dag i parken.
Han hade haft kul och det hade ju inte hänt något den här gången. Det var oerhört skönt för mig att vara tillbaka där det hände.
Må hända att det låter fjantigt och så klart finns det värre saker att råka ut för men de där bilderna som spelas upp i mitt huvud när jag går runt skeppet och ser M stå där med sin arm så onaturligt konstigt böjd och med de efterföljande dygnen så fulla av smärta för honom, rädsla och oro från oss alla jagade mig ibland både dag och natt den närmsta tiden efter det hade inträffat.

Någonslags reaktion och urladdning kom dock från Ms sida efter dagen för vid Bolibompatid i lördags kväll blev han ledsen. Han ville ligga nära mig i soffan, sa att han var ledsen men kunde inte förklara varför.
Tårarna föll och han grät i omgångar, länge och okontrollerat, men kunde inte säga vad det var han var ledsen över.
En gråt som inte liknar något som han annars tar till. Varken när han slagit sig, är arg eller ledsen över att någon sak gått sönder osv.
Vår lilla kille som trots att det kändes läskigt och han faktiskt hade skadat sig illa i det där nätet ändå tog mod till sig och klättrade upp för det!
Den finaste lilla modiga prins som finns är vad han är ♥

Den 28 augusti blir det åter igen röntgen av Ms arm.
Om allt ser bra ut då och allt på insidan har läkt ihop som det ska så kommer vi att få tid för en sista operation då titanstängerna som hållit ihop skelettet så att det ska kunna läka samman kommer att avlägsnas.
Det ska bli otroligt skönt när allt det här är över!

bloglovin 2013-08-13 kl 12:11
Annonser via Bloggpartner.se

Testar vänsterbenet & godaste kvällsmålet

Om jag klarade av att gå nerför trappen hemma utan att det gjorde ont i vänster ben, på sidan och fram i benhinnan, så var det idag jag satt som dag för att prova springa igen.
Jag har nu vilat benet i åtta dagar.
De första av dessa dagarna gjorde det så ont att jag fick ta hjälp av trappräcket när jag gick upp och ner i trappen för att underlätta smärtan lite grann.
Jag vet att jag på ren vilja sprang mina 5,23 km de fem dagarna innan jag insåg att en paus var ett måste. Envis är jag och har jag väl bestämt mig för något så genomför jag oftast det….

Det kändes lite ovant att ge sig ut men samtidigt otroligt härligt inombords när jag snörade på mig skorna.
Lite nervöst också, både för att jag inte visste hur mycket jag skulle orka, om energin skulle ta slut direkt, men mest för att jag verkligen önskade att det inte skulle kännas i vänster ben.
Det här med att springa, även om det inte går särskilt snabbt för mig än så länge, har blivit något som jag mår bra utav av flera anledningar och den största anledningen är faktiskt inte att bli fastare i hullet eller att vågen ska visa mindre.
Det är energin och orken som kommer av att jag rör på mig. Smidigheten i kroppen [är faktiskt en grym skillnad på min smidighet vid stretchning nu jämfört med när jag började springa] och sen älskar jag skogen, jag njuter av att vara ute på egen hand utan någon som ropar på mig och kräver något. Det är bara jag och musiken och tankarna kommer och går och lite upprensning blir det i huvudet. Sen är naturen otroligt vacker just nu.

Det kändes sisådär idag. Smärtan var nästan obefintlig men det kändes inte helt fritt i benet heller. Jag kunde inte bara springa på utan det fanns något där som störde och jag trixade lite med stegen då och då och önskade bara att jag skulle kunna springa på och känna helt stark.
Men som sagt det fungerade så nu hoppas jag att det inte gör ont imorgon när jag kliver ur sängen utan att detta är ett steg åt rätt håll.
Trots energi kvar så valde jag att springa mina 5,23 idag och jag höll ett ok tempo tycker jag med tanke på att jag inte sprungit på ett tag och försökte att ta det lugnt.
Jag hade kunnat ta ett varv till och var väldigt taggad mot slutet av musiken men det vore samtidigt dumt att dra på mer så här på direkten. Skulle vara typiskt mig att göra en sådan sak så här efter ett uppehåll på grund av smärta… men idag lyckades jag lägga band på mig och än så länge kan jag förflytta mig i huset utan att grimasera av ondo.

Litet kvällsmellanmål fick det bli en stund efter turen.
Kunde absolut inte låta bli att öppna påsen och smaka på en del av det tunnbrödet som W bakat på Ransäters hembygdsgård under deras Värmlandsresa med klassen idag.
Så ljuvligt gott med lite mild kaviar på tillsammans med ett glas kall oboy!

W har för övrigt haft en toppendag med besök både på vackra Ransäters hembygdsgård, där hon hade med sig både tunnbröd och en egentovad boll hem, och sen hade de så klart även besökt Selma Lagerlöfs hem Mårbacka.
Medans jag och M var på jobbet och hade avslutning med 10, 11 och 12-åringarna i en av körerna så har W ägnat sig åt vattenkrig tillsammans med tre kompisar och sen har de legat i varmt bubbelbad i en tunna utomhus så den här dagen började med samma glada känsla som den slutade med och det är gott att få vara med om.

Nu ska jag se om jag kan lyckas få tag i tågbiljetter till nästa veckas två resor och därefter har jag några tavlor som borde göras. Men först ska tvättmaskinen tömmas på innehåll.

Trevlig tisdagkväll på er!

bloglovin 2013-05-28 kl 21:19