Etikettarkiv: Panik

Panik på toaletten

Igår satt jag som vanligt i cafét och väntade på W som hade musikal.
Då ringde hennes fröken och vi hade ett långt samtal. Ett samtal som gav mig en massa att fundera på.
När jag precis hade avslutat det och satte mig ner igen så kommer W.
Musikalen är inte slut och hon vill bara snabbt meddela att hon ska gå på toa.

Jag sitter kvar och sjunker ganska snabbt in i tankar kring telefonsamtalet. Någonstans långt borta hör jag någon gråta och skrika hjälp, hjälp.
Jag fokuserar för att höra vart det kommer ifrån. Det låter väldigt avlägset men allt eftersom sekunderna tickar så hörs det tydligt att det är ett hysteriskt panikartat skrik.
Då klaffar det i mitt huvud.
Det är W som skriker.
Jag rusar ut ur cafét och mot toaletten som är en bit bort.
Hon skriker som hjärtskärande i panik från andra sidan dörren.
Jag tar i dörrhandtaget samtidigt som jag pratar med henne att jag hör henne och är där.
Dörren går upp och W kastar sig ut rakt på mig.

Ögonen är uppspärrade, hon gråter och är svettig.
Det står en stol precis vid toaletten och där sätter vi oss. W sitter i mitt knä och gråter och försöker förklara att hon inte fick upp dörren. Att hon ropade på mig, att hon inte vill gå på toa, att hon inte vill gå tillbaks in på musikalen. Att hon vill sluta musikalen helt.
Hon gråter och pratar hysteriskt men tillslut lugnar hon ner sig men sitter kvar i knät på mig.

Vi väntar där de tio minuter som är kvar av musikalen och går sen och berättar för fröken varför hon inte kom tillbaks.
Cafépersonalen kommer och pratar något om att man inte ska trycka upp handtaget när man ska öppna.
Jag hann bli arg av hennes sätt att bemöta mitt rädda och ledsna barn men ville inte ställa till någon scen så jag sa inget som svar till henne. W tyckte att det var jättepinsamt att alla hade hört henne skrika så att skapa en stor uppståndelse kring det kändes onödigt just då.
Däremot så ska jag säga till på måndag att jag tycker att de ska byta lås på dörren eller åtminstone sätta upp en lapp så att folk vet att låset kan skärva.

När vi är på väg ut behöver jag gå på toa.
Vi väljer då att gå in tillsammans på samma toalett som W var på. Jag låser och W kollar på.
När jag står och tvättar händerna så säger hon att hon också behöver kissa.
Det trodde ju jag att hon redan hade gjort men då var det tydligen så att hon hade gått in, låst dörren, och sen provat om hon fick upp låset. När det inte fungerade trots att hon kämpade med det hade hon gripits av panik av panik stackaren 🙁

Den panikslagna rösten som jag hörde igår, som var Ws men ändå inte lät som det, hoppas jag att jag slipper höra igen.
Det var hemskt!

bloglovin 2011-09-27 kl 11:59
Annonser via Bloggpartner.se

Dra ut tand tre och fyra

W lyckades med konststycket att trycka ner gaffeln i de två kratrar hon har i munnen efter att de två sista tänderna blivit utdragna och det gjorde så ont att tårarna rann länge nedför hennes kinder.

Det har ju nu gått några veckor sen vi var hos tandläkaren och tankar och prat om tänder som vi ofta hade tidigare har stillat sig.  
Under det gångna året har vi varit hos tandläkaren vid två tillfällen. Dessa två gånger föregicks av flera jobbiga undersökningar och provgånger då W skulle försöka vänja sig vid situationen men som gick helt fel mycket beroende på att den tandläkare som vi hade då var riktigt usel på att hantera situationen med en skräck och panikslagen liten sjuåring tyvärr.
Tand ett och tand två i överkäken har alltså under väldigt jobbiga förhållanden fått lämnat munnen pga allt som hänt längs vägen.

Den här gången när de två sista tänderna i nederkäken skulle dras ut så var jag väldigt nervös men samtidigt har vi ju nu klarat av det två gånger tillsammans och jag vet hur vår nya tandläkare B går till väga, att det kommer extra personal in, hur de håller W och vad som krävs utav mig för att det ska gå att genomföra utdragningen.

Den här gången fick W lite mer lugnande medel att dricka än hon tidigare fått.
Jag tyckte att det kändes skönt men samtidigt märkte jag hur W inte reagerade som vid tidigare tillfällen.
Hon blev istället för lugn helt uppskruvad. Hon sluddrade och skulle hela tiden peta på allting.
Tandsköterskan verkade tycka att hon var jobbig med alla sin påhitt och förskte lugna ner henne vilket hon inte lyckades med.
När tandläkare B kom så blev det så mycket bättre. Hon pratar med en lugn, något mörk röst, och är samtidigt fysisk med W.
Det hjälpte. W blev betydligt lugnare.

När det var dags för spruta ett kom dock paniken. W kämpade för tat komm upp ur stolen och få bort allt som fanns och rörde sig i hennes ansikte.
B och W pratade då en stund och W sluddrade till mig om det var ok att hon började gråta. Lilla gumman min… jag kämpade själv för att hålla tillbaks tårarna för det är minsann inte lätt att se sitt barn så rädd, kämpa med att klara det här och ändå vara tvungen att bara köra över henne för att få det gjort.

B fick W till att vilja ligga stilla av sig själv. De tre personer som fanns vid hennes huvud förutom B fick snällt stå stilla och vara beredda på att rycka in om det skulle behövas.
B la spruta ett och W var alldeles stilla. Inge höll fast henne, hon grät inte, jag sa att hon kunde blunda vilket hon gjorde och höll henne i handen och den andra handen hade jag över hennes på magen och försökte få henne att fokusera på att andas djupt och lugnt så att händerna åkte upp och ner.
Spruta två gick på samma sätt. W klarade det gallant själv.
När hon sen hörde att B tänkte dra ut båda tänderna fick hon panik igen. Hon ville absolut bara dra ut en tand.
Efter en kort frågande blick från B till mig och ett nickande svar tillbaks att det var ok så valde B att låtsas som att hon fortfarande höll på med tand ett i nederkäken.
W tillät då att även spruta tre lades och det gick till på samma fina lugna vis.
Hon var så duktig där hon låg egentligen livrädd!

Den sista sprutan kändes tydligen mer. B hade under tiden hon som extra sakta tryckte in bedövningen för att det inte skulle kännas pratat med W hela tiden.
Men nu gjorde det ont och hon hade kämpat länge så nu kom tårarna. Hon grät och grät och det gjorde så ont. Vi hjälptes åt att hålla i henne och sen fick hon resa på sig och jag försökte lugna henne så att B kunde känna på tänderna så att bedövningen hade tagit.
W trodde att tanden var ute nu och svamlade en massa om att hon ville gå nu samtidigt som hon grät hejdlöst.

En snabb undersökning och sen drg hon ut tänderna.
W grät och trösningsprocessen började. Tandläkare B satt nära W och berömde henne med alla tänkbara fraser och ord. Jag gjorde detsamma med tårarna pockandes i ögonvrån.
På väg till bilen fick jag nästan bära henne för hon var så groggy av det lugnande och på vägen hem fick jag stanna en gång för hon hade rasat ihop i baksätet och svarade inte mig. Hon var helt borta och de två tussarna hon hade i munnen för att stoppa blödningen syntes inte mer så jag trodde att de hade fastnat i halsen på henne.

Först efter en stund hemma, liggandes i soffan, förstod hon att båda tänderna var utdragna.
Då frågade hon om hon behövde gå till tandläkaren och dra ut fler tänder nu. När jag svarade henne att det behöver hon nog inte göra på väldigt länge nu så såg hon lycklig ut.
Därefter började tjatet om att hon ville ha mat. Hon var så hungrig eftersom hon varken får äta några timmar före eller efter själva ingreppet.
Ett tecken på att hon började må bra 🙂

Känslan över att denna långa, utdragna och svåra processen kring de fyra tänderna, som var tvungna att dras ut eftersom hon har trångt i munnen och det var andra tänder på väg ner, är över nu är obeskrivligt skön!
Vi pustar ut och har tryckt på paus för prat om tänder! W var så otroligt duktig denna sista gång och vi har berömt henne massor. Sen kommer det ju upp ibland som när hon råkade peta i ett av hålen med gaffeln men det finns allt bra mycket annat att prata om än tänder…! 


Alla bilder och texter på HUSnrNIO.se är skyddade av lagen om upphovsrätt. Du får inte använda mina bilder och text, varken för personligt bruk eller i kommersiella sammanhang. Stöld av bilder och text kommer att polisanmälas! Ingen är anonym på nätet.
bloglovin 2011-09-26 kl 10:53