Etikettarkiv: Pronerande löparsteg

Vecka 14

Vecka14
Instagrampics, @husnrnio, från vecka 14

Sjukdomsstatusen fortsätter och fortsätter.
Vecka 14 har varit den segaste på länge. Tacksam över att barnen inte varit sjuka tidigare det här läsåret [om man bortser från Ms påskaftonsförbannelse men den drabbade ju ingen vanlig vardag och skolgång] för det är sannerligen segt.
Friska barn är en sak att vara tacksam för utan tvekan.
I torsdags kväll skjöt tempen i höjden med 39,5. Igår vaknade han pigg och på kvällen hade han bara 37,8 vilket ju känns skönt.
Att han mådde bättre märktes tydligt på hans energi under gårdagen. Det var mycket klättrande på väggarna. Lek med Baileys som urartade till att båda två var helt galna och senare på kvällen tog hostan över efter all fysisk lek och han hostade och hostade tills han kräktes.

Inget kalasfirande av grannen och tillika klasskompisen och ingen handbollscup på Gjutaren idag.
Jätte jättetråkigt så klart.
Jag har inte kollat någon temp idag men jag tvivlar på att han har någon. Han är pigg som tusan, skulle behöva cykla på långtur med mig för att få lite av alla energi att lämna kroppen, men att spela handbollsmatcher skulle innebära hostattacker och kanske bakslag så han inte kan gå till skolan på måndag så ännu en dag i hemmets lugna vrå blir det. Den som inte är så lugn just nu för retstickan i M är framme och tacksamt är att få igång Baileys… Önskar nästan att han hade haft fler hemuppgifter att göra för att få ett litet break, haha, men har varit så duktig och betat av allt det som fröken plockat ihop till honom för att han inte ska halka efter under den här veckan som gått.

Nu ska jag ta med mig hunden in i badrummet. Där får han ligga på klinkersen medans jag gör mig klar för att sticka ut näsan utanför dörren för att undkomma en leksugen lillhusse.
En promenad ska det bli. Invigde mina nya Asics igår. Samma modell som jag haft tidigare för pronerande löpsteg med en ganska bred front men av en senaste modell. Går in dem lite och tänker mig väl sen att prova springa i hopp om att knät ska hålla för det. Hur som så är de supersköna att ha på foten och så är de ju så snygga också i rosa och turkost.

Har börjat beta av dokumentärer på P1 i lurarna. I Fredagspodden för längesen pratade i Hannah och Amanda om en av dessa dokumentärer och sen dess har jag tänkt att jag ska ta mig av dem. Otroligt gripande livsöden och händelser där personerna själva berättar ihopklippt med andras röster från personer i dess närhet med flera.
Det finns verkligen hur mycket som helst att lyssna på nu förtiden att jag och Baileys ibland kan istället för att gå hem kan fortsätta lite till även om vi varit ute i över en timme bara för att jag ska lyssna klart, haha. Det blir ju en del del stopp under tiden så det tar lite längre tid än om jag skulle lyssna i sträck. Vid hundmöten stänger jag av för att ha full fokus på Baileys, ibland blir det att vi tränar lite eller ser någon kul grej vi kan gå runt eller hoppa över och så blir det en del små lekstunder också så många break men det är helt klart så att det finns mycket bra att ha i lurarna under hundpromenader! 
Trevlig lördag på er!

bloglovin 2016-04-09 kl 10:06
Annonser via Bloggpartner.se

Grabblek & löparknä

Onsdag och redan mitt i sportlovsveckan.
Efter att ha blivit motarbetad på jobbet fram till strax för 14 [ibland går verkligen ingenting smidigt utan varenda liten uppgift tar tre gånger så lång tid som i vanliga fall och kräver även tre gånger så mycket energi och koncentration, suck] så bommade jag igen och åkte mot till förskolan.
Där möttes jag av en glad kille och blev genast lite bättre till mods.
Förra måndagen tog han ju steget fullt ut och övervann sin rädsla för att eventuellt ramla och bryta armen igen och cyklade efter tio månaders uppehåll.
Idag hade han gått ett steg längre och bestämt sig för att cykla på den röda tvåhjulingen. Den som har trampor på framdäcket och bara två hjul, precis som en vanlig cykel.
Han har sen han bröt armen vägrat att cykla på allt med två hjul i rädsla över att bryta armen igen och ha ont.
Den röda tvåhjulingen på förskolan har han sagt att han kommer att cykla på sin allra sista dag där. Mest för att ha gjort det liksom men nu hade han cyklat redan idag och det varv på varv på de fina vägarna som förskolan har målade på asfalten.
Han hade ropat att fröken skulle titta på honom och när jag kom fick jag också stå och titta när han avverkade flera varv i snabb fart.

I bilen på vägen hem pratade han inte om något annat än den röda cykeln. Han berättade att först hade han tänkt att han ville göra det när fröken hade föreslagit att han skulle cykla men sen hade hjärnan i honom tänkt att han inte törs.
Man jag törs och är modig som gjorde det sa han 😀
Superkul och det var verkligen en milstolpe i denna lilla femåringens liv att våga och sen släppa allt och tycka att det var så kul att cykla ♥

Efter mellanmål hoppade vi på cyklarna och mötte upp kompisen Viggo, hans lillasyster och mamma Karin i lekpark.
Det blev grabblek och jag blir lika förvånad varje gång nu förtiden som jag ser M leka med en av sina dagiskompisar för det är verkligen killekar.
Inte alls så som W lekte i den åldern även om hon kunde busa och härja även hon.
Här är det yviga gester, jaga och brottas, springa, höga röster, skratt som jag knappt känner igen, och mer bus än vad som är ok.
Mariekexen flög all världens väg. I och för sig så fick jag ett jobbsamtal och såg inte riktigt hur det gick till när M öppnade matlådan som kexen låg i [inte helt lätt kanske i all iver] men det var fler mariekex som blev fågelmat än vad som fanns att stoppa i munnen.
Jag ska kanske inte säga något för jag råkade spilla ut en hel mugg med kaffe på en av bänkarna så jag var inte mycket bättre jag idag men en trevlig lekstund fick vi till i alla fall.

Efter utelek på förskolan, ett par timmars lekparkslek, och sen lite cykeltur på det så är det en trött kille ikväll.
W är trött även hon efter att ha åkt buss till badhuset där hon stämt träff med farmor K och sen badat i flera timmar.
Jag är också trött och framförallt så är jag less på mitt högra knä.
Löpturen igår kväll blev kattskit. Efter en kort sträcka fick jag avbryta och gå hem.
Jag hade hoppats på att två veckors vila efter mitt kanske något dumdristiga beteende att springa 12,5 km på asfalt från att inte ha sprungit alls på ett bra tag skulle ha fått det onda att försvinna men jag hade fel och problemet kvarstår och det förbaskat nog i samma styrka också.
Det gör sjukt ont över höger knä. Smärtan kommer från utsidan och går som knivar in över knät varje gång jag sätter ned benet i marken.
Att springa går inte alls trots att jag är världsbäst på att pusha mig genom och ignorera smärta.

Pratade med Karin om det under grabbarnas lekstund idag. Hon visade lite löpteknik, trodde inte att det handlade om inflammation och när L drog i benet på mig igår åt alla möjliga håll så trodde han inte att det var korsbanden det handlade om.
Löparknä pratade om Karin om så nu ska jag googla det. Hon visade även lite löpteknik för mig i slow motion och en del av det kändes inte främmande alls men även om jag tycker att jag gör åt det rätta hållet, eller i alla fall inte helt fel, så vet jag ju inte om jag har gjort det. Jag vet inte heller om smärtan kommer av att jag gått för hårt ut, eller om det handlar om många månaders tidigare löpning med fel teknik [jag har ju sprungit några mil varje vecka under ganska lång tid så det handlar ju om en hel del löpning], eller om det är en kombination och till den kan även läggas att hon tyckte att jag trampade på fötternas utsida. Alltså går snett lite grann. Är då mina skor helt fel som jag har nu.
Eller ska man som jag hörde någon påstå att man inte ska bry sig om att ha pronerande skor utan istället neutrala för att stärka benet och foten själv.
Fanns en massa mer som att det sitter från höften och en del övningar på det.
En djungel med andra ord och just nu, efter att ha nästan tjutit mellan åtta och tolv igår kväll för att jag inte kunde ta min så efterlängtade joggingtur, så är jag inte riktigt där ännu att tänka på övningar och liknande.
Det känns som en djungel som sagt och jag vill bara få känna euforin över att det inte längre är någon snö, att det börjar bli ljusare om kvällarna, att jag kan få ge mig ut och springa, få min egentid, med musik, känna mig rörlig och piggare i kroppen. Jag vill bara ut och springa!
Gah!
Knäckt som sagt just nu…
Imorgon, eller någon annan dag längre fram, kanske detta har smält in och så får jag se vart och hur jag går vidare.

Nu ska jag kika på något kreativt bygge som M skapat i lego i allrummet och sen finns det en bunt med saker som ska hinnas med innan jag låter underbara på Mia Skäringer svepa mig bort från tankar om löpning.


Suddigt men en bild från idag på de där busiga grabbarna ständigt i full fart!

bloglovin 2014-02-26 kl 19:42