Etikettarkiv: Ringträning

Pop up-tält

Popuptält

På utställningen i Munkfors i helgen invigde jag mitt senaste köp – ett utställningstält.
Att köpa ett tält är något jag funderat på ett tag nu efter att ha samlat på mig lite erfarenhet och ställt ut Baileys på utställningar där inte uppfödarna varit med och jag haft möjligheten och lyxen att kunna husera i deras tält.

Visst kan man vara med på utställning utan att ha ett tält, hade någon frågat mig för ett år sen när vi startade med utställningar om jag tyckte att jag behövde ett tält hade jag sagt nej direkt, men nu har jag insett att det är lite smidigare och bättre med tält än utan.
Man har sitt eget lilla Place, någonstans att ha alla sina saker samlade, hunden får lugn och ro från alla andra hundar och allt annat som händer runt omkring på en utställning när man kan placera hundburen i ett tält och framförallt, och det bästa så klart, är att man har skydd för regn och vind i ett tält.

Jag ville ha ett tält som går snabbt och lätt att bygga ihop och så tycker jag inte det behövde vara jättestort då det oftast bara är jag och Baileys som åker iväg när inte uppfödarna finns med.
Ett modell mindre och prisvärt så det blev ett pop up-tält.

Ett tält som är i ett enda stycke och som med några enkla handknep fäller upp sig själv. På bara några minuter fick jag i lördags upp tältet och hade slagit ner tältpinnarna i marken.
Höjden är 195 cm så jag kan utan problem stå rak i det och jag fick plats med canvasburen, väskor och ryggsäck har jag oftast ståendes uppe på buren under utställning, min stol och så trimbordet.
Trimbordet är i största laget (det hade gärna fått vara lite mindre då det finns yta över när Baileys står på det och det inbjuder bara honom till snurra runt), man vill ju kunna gå runt om vid borstning, kamning och förberedelse och det går men det är inte någon plats över när jag gör det med alla de andra grejerna ståendes i tältet samtidigt.

Många kom fram och frågade om tältet i lördags, bra pris och bra storlek när man är ensam med sin hund. Faktiskt så fanns det en till som hade samma tält uppsatt utanför den andra ringen såg jag så det är fler än jag som gillar det.
Så gött när regnet kom att flytta in stolen och kunna sitta utan att bli blöt och se på vad som skedde i ringen.
Att fälla ihop det är lätt det också bara man kollar igenom anvisningarna en gång före så man böjer det rätt. Sen är det bara att packa ner i den smidiga lilla runda medföljande väskan och lasta på kärran när man ska gå till bilen.
Finns att köpa HÄR.

Nu ska jag trycka igång kaffemaskinen. En stark Nespresso för att få igång hjärnan som är seg efter paus för lunchpromenad med Baileys.
Hoppas att det finns en svart kapsel kvar för jag känner mig helt utslagen och vägrar tro att koffein inte gör nytta i min kropp.
Någonslags förkylning i kroppen tror jag att jag har och som inte bryter ut helt men ändå känns av. Enormt trött, ont i ryggen på ett märkligt sätt, lite snorig, tung i huvudet, linser som skaver och en höger axel och överarm som jag haft ont i en längre tid nu och som vägrar ge med sig den också.

Om några timmar står middag, läxläsning, träning i Forshaga med Baileys medans W förhoppningsvis kan träna fotboll efter måndagens stukning av foten i skolans trappa, och sen läggning av M på agendan innan jag tänker att vi ska avsluta kvällen med ett avsnitt av Broadchurch på Netflix.
Kaffe, jobb, och så allt det andra sen var det ja…

bloglovin 2016-09-07 kl 12:59
Annonser via Bloggpartner.se

Ringträning Forshaga Folkets park

Ringträning-6juli2016

Igår var vi på ringträning med Gunilla Karlström i Forshaga Folkets park.
Att Värmlands kennelklubb erbjuder dessa träningar runt om i Värmland och det dessutom helt gratis är guld värt. Bara den sociala träningen som hundarna får, att kunna fungera i närhet till så många olika sorters hundar, raser och storlekar, och i väntan på att det blir ens tur att visa sig så tränar de på att kunna sitta eller ligga och titta på avslappnat. Så nyttigt och bra träning bara det!

Jag gillar onsdagskvällarna mycket och att åka till Forshaga tar inte emot det minsta. Det går hur snabbt som helst från där vi bor.
Upplägget som Gunilla kör känns också väldigt bra. Effektivt men ändå lugnt. Bra olika moment med rörelse i grupp, slalomgående, och sen två eller tre pass som är rent utställningsbaserade.

Hon är väldigt positiv och vänlig och Baileys har inte minsta besvär med att låta henne klämma och känna igenom honom eller att låta henne titta honom i munnen.
Därefter springer vi ett varv runt och sen fram och tillbaka medans hon står och granskar. Ibland i en triangel och att i stundens hetta tänka på i vilket varv man ska springa eller hur triangeln ska börja för att domaren ska se hunden rörelse är inte alltid helt lätt.
Efter det momentet så ställer man hunden och då ska den helst stå bra och stilla en längre tid så att domaren kan ge omdömet som sekreteraren skriver ned under tiden.

L och M kom förbi på motorcykeln de sista 20 minuterna vid gårdagens träning så för en gångs skull fick jag lite bilder tagna. Även rörliga och att kunna se hur det ser ut när vi springer är så nyttigt.
Jag gör saker som jag inte själv tänker på just då.
På videon från igår så rörde jag min höger arm och hand väldigt onödigt och konstigt när jag sprang. Det bör jag ta bort och ha den stilla när jag inte måste locka på Baileys uppmärksamhet med den t.ex.
Mina steg är en annan sak. Jag bör länga dem och inte trippa så mycket.
Nyttigt som tusan att se oss in action som sagt. Hoppas bara att jag kan tänka på detta när det väl gäller på riktigt sen. Inte helt lätt med allt annat som kan hända och händer spontant har det visat sig med min lilla hund när vi väl ställer ut, haha.

Vi träffade två av hundarna som vi gick valpkurs med tidigt i höstas igår också. Kul att höra vad de gjort mer för något med sina hundar sen vi sågs sist och även kul att få positiva ord från den ena om oss själva igår. De trodde att vi ställt flera gånger redan för det såg så bra ut. Jag blev superglad av att höra det.

Lite tråkigt nu att det troligen inte blir någon mer träning för oss nu när vi är igång och det går så bra före vår inbokade utställningshelg.
Nästa vecka är vi bortresta och veckan därpå är det paus med ringträningen och sen är det dags.
Vi får helt enkelt försöka att hålla igång allt på egen hand även om det inte blir det samma och inte ger samma bra träning tillsammans med andra hundar och tillika störningsmoment för Baileys.
En jättebra och rolig kväll var det i alla fall och bilderna visar på att även Baileys tyckte så med sin fina perfekta svanshållning när vi sprang runt i ringen 🙂

bloglovin 2016-07-07 kl 10:01

Tisdagskväll på Lamberget

BaileysJuli2016

Killen som gillar när vi grillar lika mycket som vi själva och som älskar halloumi lika mycket som jag 😛

Igår kväll efter att ha blivit bjudna på bröllopsdagstårta med maräng och färska jordgubbar av Hs föräldrar som är här uppe och hälsar på nu åkte jag och Baileys till Lamberget för en stunds ringträning.
Snart åker vi till mina föräldrar i Skåne så jag vill passa på att träna de gånger som erbjuds med Värmlands kennelklubb före resan då det blir paus från allt sådant.

Efter uppvärmning i ring och sen slalom mellan hundarna så körde vi rena utställningsmoment.
Det är många ägare och hundar som kommer till dessa träningar på Lamberget, Magnus Boström är populär, så det tar ett tag innan det blir ens tur men vi varvar att öva på att kunna slappna av kring alla hundar och allt som händer med att röra på oss och gå och springa fram och tillbaka under tiden.
Det är otroligt bra social träning att bara vara där i inhägnaden tillsammans med alla för vår hormonstinne unga herre som igår var lite extra ylig pga löptik tror jag.

När det blev vår tur så gick det över medel bra.
Baileys tillåter att han känner igenom honom noga. Tänder, hela kroppen scannas av och det kläms och trycks lite. Inget påvisande av obehag eller morrande och det känns så bra. Visserligen är det en helt okänd domare som kommer att göra detta på vår kommande utställning, Magnus känner han igen vid det här laget, men det att det fungerar så fint att göra det lovar gott.

Baileys sprang sen fint, sträckte ut benen, höll upp huvudet mycket mer än förra tisdagen. Magnus sa att det såg fint ut och jag blir så glad.
När jag ställde honom så lyfte jag upp så att bakbenen kom längre bak. Sen fick jag lära mig hur mycket de ska stå med benen bak. Det var inte alls riktigt så mycket som jag trodde.
Han visade på vinkeln på bakbenen ned mot tassarna. Jag försöker fokusera och snappa upp och lära mig så mycket som möjligt av det han säger som att halsen ska sträckas lite och ibland kan det hjälpa att korrigera vid svansen så sträcker en del hundar sin hals mer.
Jag fick också se Magnus springa ett varv med Baileys och det är så lärorikt att se just sin egen hund. Hur han håller huvudet men framförallt hur den som visar, handlern, gör det.
Att låsa kopplet i ett läge och hålla det där. Ett litet ryck om jag känner i kopplet att han vill ner med nosen till marken och hur jag själv går och springer och vilken utstrålning jag har är avgörande för hur hunden gör det. Det är något som jag måste tänka på. Att vara lite mer självsäker och tro att jag kan. Visserligen blir jag väldigt nervös på utställning när det väl gäller men det behöver jag ju inte va för jag vet ju ganska bra hur jag ska göra och skulle jag sträcka upp mig och vara mer säker så skulle han troligen gå fint om han inte ballar ur pga intresse för alla Wheaten som då finns runt omkring honom. Just detta vet jag, att han visar mycket mer intresse för hundar av sin egen ras än andra så dessa träningar då det oftast bara är han själv som är Wheaten ger inte riktigt samma galna hund som när vi är kring och i ringen bland 30-50 andra just Wheaten terrier.
Dock så har vi tränat mycket och jag känner mig i alla fall just nu mer säker och det handlar också om en mognad så kanske går det framåt för oss även på utställningar så småningom.
Hur som så är det väldigt roligt tycker jag och Baileys springer med svansen upp så att han gillar det vi gör märks 😀

Magnus tycker att han är ett fint exemplar, han ställer sig naturligt fint och stabilt av sig själv oftast och jag fick frågan om när vi skulle ställa så det tar jag som att han tycker om det han ser.

Sista lördagen i juli är det dags. Terrierklubben har utställning i Torsby där det bara kommer att vara terriers med och då ska vi ställa i juniorklassen.
Ska bli så roligt, spännande men pirrigt är det ändå trots vår träning. Hur det än går så är det roligt och så är Baileys världens finaste lilla Wheatenhane enligt oss oavsett resultat i ringen.

Annat inplanerat på utställningsfronten är Ransäter sista söndagen i juli, en internationell stor utställning som vi åker på för att samla erfarenhet och för att ha en trevlig dag tillsammans med uppfödarna som även ska till Torsby.
Wheatenfestivalen åt Stockholmshållet ska vi nog också åka på i augusti och sen är det lite små inofficiella utställningar som jag tror om vi kan praktiskt att jag anmäler oss till. Skutberget, Sörmon, Kristinehamn med flera.
Samtidigt kör vi fortsättningen på viltspårskursen som det är två gånger kvar på före ett första prov i öppen klass och i höst funderar jag på att kanske anmäla oss till en lite allmän kurs på Dog-O-Rama.
Jag ångrar inte en sekund köpet av vår tuffa, busiga, ettriga, fina lilla Wheaten. Det är så kul att ha hund!

bloglovin 2016-07-06 kl 09:35

Lycklig matte

Ringträning29juni2016

Så glad att jag åkte på gårdagkvällens ringträning i Folkets park i Forshaga! Var nära att hoppa över då jag befinner mig i ett nästan knockande trötthetstillstånd nu så vissa stunder av dygnet, det kommer och går, kan jag nästan somna ståendes men vi kom iväg och det i tid för att hinna med femton minuters kisspromenad före träningen drog igång.

Även Baileys verkade ha fått en släng av min trötthet för han var så lugn jämfört med hur han brukar vara.
Han är ju jämnt all over, fylld av energi, kräver nästan ingenting för att det ska slå över för honom och han ska triggas igång, och har ett massivt intresse för alla andra hundar.
Det gick så himla bra igår att jag var smått chockad. Visst var det mycket att nosa på igår och han var nyfiken så klart de andra pälsbollarna och gjorde hälsningsförsök under slalomgången men det var nästan ingenting mot hur det brukar va.
Han stod bra, ställer sig stabilt och ganska bra på egen hand och jag försöker att inte vara där och korrigera för mycket för att skapa obalans i kroppen på honom eller störa.
Kollar frambenen så att han har de ganska jämfota, använder mitt nyinlärda knep från Linda i måndags för att få dem bra om de inte är det med att luta kopplet åt ena eller andra hållet så han själv korrigerar dem och jag inte behöver ta på dem i onödan för det tycker han inte om. Just frambenen är han mycket känslig på och rädd om.
Checkar av bakbenen, eventuellt lyfter honom så att de kommer rätt, böjning av svansen om det behövs och korrigerar upp hals och huvud med hjälp av kopplet.
Igår provade jag att stå mer upprätt när han stod ställd. Det blir inte samma närhet till hunden men det är så mycket snyggare att se bara hunden och inte en figur som smälter ihop med den tycker jag. Vet inte vad som är att föredra i utställningssammanhang eller om det finns plus och minus på detta. Antar att en domare kan se och bedöma hunden oavsett.

Det stora glädjemomentet igår kväll var inte ståendet utan springandet. Han sprang i trav, utan att skutta och galoppera trots 14 andra hundar springandes intill sig. Han följde med mig runt, varv efter varv, det gick bra i cirkel på egen hand när det var vår tur, samma med triangel men också tillsammans med de andra hundarna. Detta sista brukar vara det allra värsta men igår var han som en helt annan hund.
Jag fick upp hans hals och huvud med att locka, prata och hålla på och kunde till och med korta stegen och länga stegen tillslut utan rädsla för att han skulle hamna i galopp för det gjorde han inte igår.
En verklig waokänsla alltså! Så himla kul! Jag var så jätteglad där vi sprang omkring och ville att vi skulle få visa oss hela tiden, haha.
Hade jag haft mobilen tillgänglig så hade jag bett någon att filma för att kunna se det själv. Inte bara för att det kändes så bra som det aldrig tidigare har gjort utan också för att det är så man lär sig. Kanske gjorde jag något annat igår som jag inte gjort tidigare…?
Tror dock att förutsättningarna för att det ska fungera med Baileys på utställningar, för att han ska kunna visa upp sig på allra bästa sätt, är att han är ordentligt rastad, har gjort av med en hel del energi, och att jag värmer upp honom före det är dags så mycket det bara går och hinns med vilket inte är så lätt alla gånger.

Jag njöt av de 90 minuterna ända tills jag somnade igår kväll. Smsade både mormor Lillemor och Linda i ren glädje, haha.
Kanske, kanske börjar det gå upp för honom och lossna lite vad det är som krävs av denna unga lilla hormonstinna kille (var dock ingen löptik med igår kväll, haha) och även om dagsformen för hunden styr mycket när det gäller utställningar för dessa unga så finns det ändå ett hopp om att det ska kännas så här flera gånger.
Det var så himla kul och innan vi åkte från Folkets park fick jag hjälp att ta en bild på honom uppställd. Visserligen med frambenen inte helt jämfota men väldigt fin i sin posé 😀

bloglovin 2016-06-30 kl 12:52

Ringträning i Slottsbron

Slottsbron27juni2016
Några bilder från måndagens ringträning i regi av Värmlands kennelklubb på en grusplan i Slottsbron.

Linda och Lillemor dök upp med Tyra och Tellus så tre Wheaten från samma kennel tränade.
Jag och Baileys utan tvekan de som behövde träningen mest av dessa, haha.
Att det kan se så enkelt ut, så graciöst och fint i en utställningsring är imponerande. Det är inte bara att springa runt lite.
I alla fall inte om man har en hund som min. Med en löptik på träningen slog det tilt i huvudet på denna unga herre. Nosen i backen, stretande åt alla andra håll än det som vi skulle åt, och hans annars småpratande i form av små gnäll övergick stundtals till ylningar.
Ber en bön om inga löptikar vår kommande utställningar. En bön som icke kommer att bli bönhörd, haha.

Det är bara att träna på helt enkelt. Hoppas på mognad från Baileys, att han vänjer sig, och kanske så småningom blir ett väl fungerande hund i ringen.
Igår kväll var vi på Lamberget på ringträningen där. Lite annat upplägg än det i Slottsbron och från att ha känt mig något uppgiven och funderande på om vi inte ska strunta i utställningar överhuvudtaget så fick jag lite tips, feedback och direkt respons på det vi gjorde och det blev bättre. Magnus Boström peppade mig något, jag fick också se honom springa med Baileys och kunde se skillnaden beroende på vad och hur han gjorde när de sprang för att få ut det allra bästa av honom.

Förutom att träna utställning så är dessa träffar en bra träning socialt. Att kunna vistas bland många olika hundar, att pausa när det är paus trots alla så kallade störningsmoment runt om.
Trevligt är det också precis som utställningarna är med Linda och Lillemor så jag väljer att se det som en rolig hundträff tillsammans med kunniga och trevliga hundmänniskor och en massa bra träning och erfarenhet av utställningslivet ger det oss också.

Ikväll blir det ringträning i Forshaga och jag är så glad över att min fina hund, trots ganska stort sår på höger hals som jag sköter om, åter igen är pigg och glad och full av energi. Sig själv igen helt enkelt 😀

bloglovin 2016-06-29 kl 12:49

När ens hund blir sjuk

Bjuni2016

Vilken vecka det har varit!
Förra måndagen åkte jag och Baileys till Slottsbron för ringträning. Regnet öste ner och vi var endast tre hundägare på plats på grusplanen men det var en bra träningsstund ändå.
Jag är ju verkligen nybörjare på detta med att ställa hund. Det är något som ser så himla enkelt ut när man tittar på andra men det ligger mycket bakom att visa hund.
Den ska stå på bästa sätt för att visa sig på bästa rastypiska vis. Hur den ska stå är inte helt lätt heller att förstå och få till tycker jag men det är ändå enklare än själva momentet visa upp den i rörelse. Längre steg, vilket även jag måste ta för att han ska ta det. Huvudet och hals upp med mera.
Baileys är så intresserad av andra hundar att han skuttar och galopperar. Svettdropparna kommer på mig när jag kämpar med att bryta detta, tänka på hur jag springer, vart vi springer så vi inte springer på någon och en massa massa mer.

Efter träningen åkte vi hem till Lillemor för jag kände att hon skulle kolla på såret som Baileys haft en tid på höger sida av halsen.
Hon rakade av pälsen och det visade sig att det var större än vad jag sett. Jag har hällt på rengöring en tid men det har inte blivit bättre.
En död fästing satt det också i ytterkanten av såret. Antagligen har han kliat på den, jag har inte sett den dumt nog i all päls, och såret har uppkommit.
Vi rengjorde och sen åkte vi hem.

På tisdagsmorgonen var han helt borta. Han ville inte äta, dricka, eller gå ut. Låg bara som om han var sövd nästan.
Vid tvåtiden stod jag inte ut längre och försökte få en tid hos veterinären till honom. Hos den tredje kliniken jag ringde fick vi en tid och sen kastade vi oss iväg.
De rakade honom på benet och tog en massa blodprover, sänkan, rakade mer vid såret och rengjorde lite till men tyckte att jag gjort ett bra jobb med det. Det såg fint ut även om jag själv tycker att det såg och ser äckligt ut även nu.

De kunde inte hitta något fel på honom. Böjde igenom honom men inget fel och inga blodprover visade något. De försökte få i honom mat, godis, vatten men han ville inte ha något.
Då hade han inte ätit eller druckit sen måndag kväll.
Vi fick åka hem med en cortisonkräm att smörja på såret som även var inflammationshämmande och så fortsatte matandet med vatten med spruta för att han inte skulle torka ut.
Så höll det på tills onsdag lunch när jag kom hem från jobbet. W hade skött honom fram tills dess och han hade mest legat och det alltid med såret ned mot golvet, sin bädd eller soffan. Som om han ville ha bort det där obehagliga som han hade på halsen.
I onsdags när jag kom hem så visade han lite tecken på att vara glad. Han blir alltid överlycklig när jag kommer hem och är en glad, pigg och busig hund så att se honom så här har varit så himla tungt och oroligt att inte veta vad felet är.

Sakta blev han bättre och bättre och började äta och dricka igen.
Nu är han nästan som vanligt, tycker inte om när jag smörjer på såret som ser ut att läka men äter och dricker och vill ut och gå.
Han har fler små sår, inte alls som det stora på halsen, så kanske är han överkänslig mot fästingbett eller så har han en streptokocksläng i kroppen som härjar.
Bravecto är jag verkligen glad att jag gett honom. Chansen att en fästing med sjukdom (om jag inte hittar den och tar bort den först) ska hinna smitta honom innan den dör av sig själv pga tabletterna han äter är inte lika stor som om han inte hade dem.

Igår eftermiddags var vi iväg på viltspårskurs i Långserud igen. Kurstillfälle två av fortsättningskursen och sökruta med två vinklar fixade han kanon.
Att han tycker att det är roligt finns ingen tvekan om och igår var det extra kul så klart att se honom pigg och glad jobbandes i skogen efter veckan som gått.
Ikväll åker vi på den sista ringträningen i Slottsbron. Det känns som det gått mer än vecka sen som allt detta hände men nu kör vi på och hoppas på inga fler jobbigheter fysiskt. Mitt självförtroende har fått sig en liten törn, jag känner mig orolig och vetskapen om att allt snabbt kan vända är just nu lite för nära, att ens hund inte får i sig vätska är och kan snabbt bli allvarligt, men så kan man inte gå runt och tänka utan vi tränar på och försöker hålla på allmäntillståndet, få honom att öka i vikt de kilon han gått ner den här veckan, och ha stenkoll på äckliga, totalt menlösa, vidriga fästingar helt enkelt och hoppas på att pälsen växer ut fint tills det är dags för utställningar i juli 🙂

bloglovin 2016-06-27 kl 18:09

Två månader med intensiv kärlek

BaileysHososs2mån1
Idag har vi haft den här lilla, tuffa, söta, charmiga, busiga, glada, godissugna hårbollen hos oss i hela två månader.
Lite skumt när jag tänker på det för det känns som att han har bott hos oss hur länge som helst mest hela tiden tycker jag. Dagarna är så långa och fulla av roliga saker, lek, skogsturer med en massa frihetskänsla och hopp över stock och sten som smittar av sig på mig, så mycket glädje och upptåg, träning och försök till förståelse men också mycket medling mellan honom och framförallt M som är den som är mest expert på att busa upp honom vilket leder till bitlekar inom loppet av mindre en sekund och som kan bli ganska tuffa och kräver att man som vuxen finns med och styr upp det hela. Dagarna fyller sig själv liksom och hade man inte något att ständigt göra [att ha saker att göra har aldrig varit ett problem för mig dock] så har man nu. Det finns liksom alltid något att hitta på med den här lilla fyra månaders valpen. När jag tänker att jag kan sätta mig ned så kommer jag på typ att han inte har blivit borstad på två dagar så då ska det tas itu med osv.

Men han ger så mycket också. Vill så gärna vara med överallt där jag är. Är riktigt duktig på just det att vara med. Visst behöver han en styrande hand, han är bara fyra månader och en bebis, och det krävs en massa tålamod en del av stunderna men så roligt det är och så mycket han ger.
Ibland lyser glädje och kärlek från honom så man blir alldeles matt. Han är självständig men de gånger han tassar ut till mig i köket och lägger huvudet i mitt knä när jag sitter vid datorn och vill att jag ska lyfta upp honom i knät och bara klappa honom är guld värda.
Han är ingen knähund, trivs bäst att liksom ligga själv men kan ligga nära när han själv vill och inte är för varm, just därför är dessa gånger lite extra mysiga när han faktiskt kommer och vill upp.
Helst tassar han efter mig och lägger sig på golvet där jag står eller sitter. Vare sig det är i köket när jag lagar mat eller sitter vid datorn. Då finns han precis intill under bordet.
I köket har han också ett favoritställe under den vita bänken. Kanske känner han sig lite skyddad där under och markerar att han vill vara ifred, kan vara en signal till barnen som gärna vill vara intill honom och gosa när han är lugn och vilar, men jag ser hur han kollar vad jag gör. Följer det jag hittar på i köket och från under bänken har han full uppsikt överallt och jag rör mig just i köket och till tvättstugan en massa gånger varje dag så där trivs han.
BaileysHososs2mån2
Han är otroligt fin tycker vi så klart. Kan se tecken på att han ljusnar sakta i pälsen. Det mörka är inte lika mörkt längre och de grå slingorna han hade på ryggen inte lika synliga längre.
Framförallt syns det på hans ben, de är mycket ljusare nu.
Öronen har nu varit limmade i en och en halv vecka lite drygt och jag hoppas att när det antingen lossnar av sig själv eller att Lillemor klipper honom att öronen växer framåt istället i den position där en Wheaten ska ha sina öron för nog vore det kul att prova på att ställa ut honom.
Jag är jättesugen på det men det är många men också kring detta. Jag vet inte om jag kan hur man gör ännu, det är ju helt nytt för mig och känns osäkert även om träningarna vi varit på med kennelklubben runt om i Värmland gett mig betydligt mer kunskap och erfarenhet, sen tänker jag att jag kanske inte lyckas få med mig honom på det så vi tillsammans gör rätt, får det att fungera bland alla andra hundar och annat som händer och sker samtidigt på en utställning och att vi tycker att det är kul så klart. Och sen finns ju även den lilla delen att han kanske inte tillåter att domaren tittar på hans tänder och känner igenom honom. Det måste han gå med på och han ska ju även vara så lik originalet av rasens rasstandard som möjligt för att det sen ska gå bra i utställningsvärlden.
Vi får se helt enkelt.
Vad det än blir så tränar vi på lite grann här hemma på olika områden runt omkring. Jag följer Fredriks Steens blogg och hans arbete med Lilla Nymo i tv och suger åt mig allt.
Det blir några minuter då och då. Vi tränar även annat som inkallning, ligg, sitt, att finnas vid min vänstra sida, att kunna gå i koppel på rätt sida oavsett vad vi möter eller ser, att inte bry sig om andra hundar och människor förrän jag tillåter det [jag vill inte ha en hund som hoppar fram till allt och alla och som man i förlängningen måste gå omvägar med för att undvika jobbiga möten om jag kan slippa det], lite hopp i skogen över fallna träd blir det och så skojigheter som snurra, rulla och krypa.
Allt med lekinriktningen och positiv förstärkning i glada utrop, fysisk kontakt, små belöningar i form av olika godis inte minst vilket är av vikt så här i början och vid inlärning, klicker, och framförallt små korta stunder och inga långa tjok av träning så han tröttnar.
Svansen ska vara pigg och uppåt och en glad hund vill jag ha.
Vi får se vad det blir helt enkelt. Nu längtar jag efter att valpkursen ska börja så vi kan få mer input, ledning och feedback. Ska bli spännande!
BaileysHososs2mån3
Två månader med intensiv kärlek ♥

bloglovin 2015-08-05 kl 09:59

Handgjorda utställningshalsband & koppel med bling

Utställningskoppel

Våra första utställningshalsband och koppel shoppades i lördags på den internationella hundutställningen i Ransäter.
Eftersom jag är väldigt ny och oerfaren inom detta med utställning så var det med tips från Linda så klart vad gäller mått och tjocklek på både halsband och koppel.

Det blev ett beige halsband i halvstrypmodell med matchande koppel av tjocklek 5 mm. Kopplet med bling och blå pärlor och materialet supermjukt lammnappa så klart. Urfint!
Det finns många tankar och uttalanden om detta med utställning och halsband och koppel. Färgen ska vara matchande hundens päls så det syns så lite som möjligt. Inga stora breda halsband och koppel som tar blickfånget från hunden för domaren och döljer delar av hunden.

I slutet av kopplena är det inte bara ett snyggt avslut med pärlor och bling utan dessa ger dessutom en viss tyngd i kopplet och därmed hänger kopplet bra när man slänger det runt halsen vid ställande av hunden framför domaren [likt jag hade gjort här fast där har mitt lånade utställningskoppel hamnat runt mitt öra, haha].

Efter att ha sett Tina och Thomas ställa sina Wheaten i Ransäter så köpte jag även ett utställningshalsband och koppel som sitter helt ihop, ett one piece modell som det kallas. Valde svart med bling och blå pärlor även på det men det är inte riktigt samma nyans.
Flätat med bredare skinn runt halsen så det blir bekvämare att ha runt halsen och tyngd i slutet även på det så klart.
Supersnyggt och framförallt så himla lätthanterligt och praktiskt att ha allt i ett och då man gör själva halsbandet större så det är lätt att ta på och sen bara flyttar spännet runt och minskar halsbandsdelen till lagom stort.
Detta sitter även på rätt plats utan att glida ner. Halvstrypet måste ju vara rätt storlek för att passa och med en växande valp så är det inte helt lätt att hitta rätt där. Nu passar det och kommer att göra ett tag framöver men med 30 cm kan det tänkas att om vi fortsätter med utställning kan behöva ett som är 36 cm.

Grymt snygga är de och vi invigde det svarta på ringträningen i måndags kväll som faktiskt gick bra och det var så roligt.
Träningen igår kväll på Lamberget var måndagskvällens totala motsats. Att gå med näsan i marken efter regnet som föll i början var helt klart det mest intressanta han kunde tänka sig och jag kämpade på för att få honom med mig mest hela tiden kändes det som.
Han var också helt med på att stå och det kändes inte helt roligt så efter en timme gav vi oss.
Det kanske kan ha att göra med att Lillemor klippte honom i måndags eftermiddag, han är känsligare kring rumpan där jag tidigare fått lyfta rätt honom utan problem för att bakbenen ska komma rätt, och efter träningen i måndags kväll limmade Lillemor även hans öron så att de ska ändra position lite grann för framtida bedömningar. Detta distraherar honom också och han kliar med baktassen på öronen då och då.

Ursnygga accessoarer i alla fall och eftersom jag tycker att det är roligt med snygga saker och lite bling så är dessa fina roliga att ha även om det skulle visa sig att vi inte ägnar flera år åt utställning.
De handgjorda utställningshalsbanden och kopplen kommer från T & T Design.

bloglovin 2015-07-29 kl 10:51

Ny ljuslykta

LjuslyktaMatbordKök
Ny söt ljuslykta på matbordet i köket som jag fick av min moster i födelsedagspresent för någon vecka sen. När jag fick den var det blommor och murgrönakvisten ovan i men blommorna har hunnit vissna ner. Murgrönan, som sitter i en liten vattenbehållare inne i ljuslyktan, låter jag sitta kvar där ett tag till. Sen ska de planteras och ljuslyktan tändas men just nu är den så fin så här.

Tisdag och iskallt och grått, så klart. Perfekt tippenväder just nu så om inte regnet hinner komma innan den här familjen är redo för att hämta släp, lasta en miljon svarta sopsäckar med grenar, buskar, ogräs med mera, och sen en massa annat som ska slängas så blir det nog tippen idag. Om inte så blir det imorgon helt enkelt.

Morgonen har ägnats åt att lekträna Baileys i köket på sådant som mest är för att det är roligt men framförallt så ger det god kontakt mellan honom och mig. Allt vi gör tillsammans ökar vår kontakt och i det långa loppet ger det även bra kontakt vid tillfällen då det behövs på ett annat vis som t.ex vid utställning om jag nu ska våga mig på att prova detta.
Det blev lite handtarget med klick, sökande i pappersmuggar, så smått börjat leka fram krypningar och så kan han numera puss kanonbra, haha.
Han är så olik sig efter gårdagen med klippning av valppäls och limning av öronen att jag småfnissar varenda gång jag ser honom just nu men mer om detta och träningen igår i ett annat inlägg.

Morgonen har annars innehållit mailkontakt med Scandic Rubinen i Göteborg och lite rekande av olika sidor på nätet. Planerar eventuellt en liten överraskningsutflykt tillsammans med M. Bara han och jag dels för att det var evigheter sen vi gjorde något tillsammans bara han och jag, numera är ju alltid Baileys med och som den valp han är så tar han för sig av min tid och det är oftast fullt upp när han finns med, men också för att W hittar på så mycket roligt den här sommaren så nu är det Ms tur känns det som.
Vi får se vad det blir, tanken är att jag beslutar under dagen idag lite beroende på diverse saker.

Nu ringde en kompis till M på dörren så nu leks det på ovanvåningen. W sover fortfarande helt slut efter den tidiga morgonen igår, heldagen på Liseberg och sen var hon hemma och i säng först vid elva.
Dags att ta tag i dagen. Om regnet håller sig borta från Karlstad är tanken att vi sticker iväg på ringträning på Lamberget ikväll också. Sista veckan nu som Värmlands kennelklubb arrangerar ring- och socialträning så jag vill passa på för det är verkligen kanonbra och ska vi våga oss på att ställa ut, om än bara är inofficiell utställning, så bör vi ta varje chans att både vistas kring hundar och träna oss på att gå runt, stå och inte minst jag hur man gör.
Trevlig dag på er!

bloglovin 2015-07-28 kl 11:02

Ringträning & Internationell hundutställning

RingträningHundfixarna23juli
Bild från ringträning med Hundfixarna Forshaga i torsdags kväll. Jag och Baileys står i mitten av den bortersta sidan.

I tisdags kväll kom vi hem från Skåne och då hade jag och Baileys inte tränat ett endaste dugg sen måndagen veckan före. Jag kollade upp klubbar runt om på ok avstånd i Skåne men ingenstans fanns det någon träning just när vi var där. Så här i efterhand tror jag ändå inte att jag hade prioriterat att ta mig iväg på något. Det var fullt upp att hitta på andra saker helt enkelt. Inte minst med tanke på att vi endast är nere hos mina föräldrar två gånger om året.
Men i onsdags kväll åkte vi iväg till Forshaga och ringträningen som Värmlands kennelklubb håller i. Jag gillar hon som leder den och såg framemot träningen även om det också kändes lite pirrigt eftersom det gått över en vecka sen sist.
Baileys var väldigt fokuserad på allt och alla andra så det var lite trögt i starten och sen tröttnade han på att vänta på att sitta och stå och vänta på att det skulle bli hans tur när de andra gicks igenom men det tog sig mot slutet och vårt sista varv runt fick vi bra på och när han sen stod jättebra och en smula stabilt dessutom när Gunilla gick runt och tittade och kände lite lätt på honom så fick vi ord som bra, mycket bra och att träning ger färdighet och lönar sig.
Jättekul att höra och även om vi inte tränat något, inte ens hemma utan störning under veckan som gått så fanns det en smula kvar av träningen före det.

I torsdags kväll åkte vi till Forshaga igen men då till andra sidan älven där Hundfixarna arrade ringträning.
Den träningen gick inte alls typ. Eller själva ställandet gick bra tyckte jag men gåendet fungerade inte. Vid ena sidan av fyrkanten borrade han ner huvudet i gräset och vad det var som luktade där var i alla fall betydligt mer av intresse än att följa med mig.
Han vägrade även att följa med flera andra gånger och även om jag fick med mig honom genom en massa uppmuntran, lek och små lockande glädjerop tillslut så var han liksom off.
Han var inte alls sugen på att träna och det var kämpigt. Han ville mest softa i skuggan, skulle gärna lekt med de andra hundarna, och möjligtvis strosat omkring i kanterna för att öva på att kissa ståendes på tre ben vilket han börjat göra lite grann.
Själv fick jag två värdefulla tips och påpekningar som jag ska pränta in i minnet som är av stor vikt om jag ska prova på att ställa ut honom för att inte tabba för honom i onödan så det var ju bra.

(mer…)

bloglovin 2015-07-25 kl 08:50