Etikettarkiv: Rymma

Halvlek, konstgräs, kofot & mamma på rymmen

Halva dagen gått och det alldeles för fort. Timmarna har flugit iväg efter jag väl hade fått i mig en massa kaffe och mår lite smått illa för tillfället.

Nu är det snart dags för utvecklingssamtal med lillkillen. Eller det är jag och en av hans fröknar som ska träffas och prata medans M fortsätter att leka med kompisarna. Prata ka vi göra utifrån det papper jag fyllt i tillsammans med M om hur han upplever olika saker på förskolan, vad som är bra, dåligt, lätt, svårt m.m.

Under tiden jag är på samtal så slutar W skolan och idag ska hon ha med sig en kompis hem och det innebär att det blir läxläsning först ikväll.
Jag kom efter att jag sagt ja till kompislek att ikväll drar även årets fotbollsträning igång.
Strax före arton ikväll ska tjejerna vaar redo att träna utomhus på konstgräs. D ska det vara sex minus ute och jag huttrar av bara tanken på detta men tights under träningsbyxorna och t-shirt, långärmad tröja och sen träningsoveralljackan på det så ska hon väl klara sig från att åter igen ligga sjuk om några dagar. Hoppas jag iallafall…
Jag och M tänker nog vara med och titta på en stund om det inte är alltför kallt som stillastående publik vilket jag säkerligen kommer att tycka att det är.
Jisses för fotboll utomhus när det är mörkt och minusgrader. Låter totalt idiotiskt i mina öron… 😉

Ytterligare två vita Pärlhyacinter har fått flytta in idag. Så otroligt fina är de ju och värkänsla sprider de.
Krukor måste de ha så nu ska jag bara ge mig ut i garaget ännu en gång och leta fram kofoten för att sen halka ut till förrådet och bända upp förrådsdörren som ändrat lite form i kylan.
Sist jag gjorde detta gick det bra men gången före så lyckades jag i min bändningsposition, dvs med huvudet och armar rakt upp och kofoten ovanför huvudet bräckandes över kanten på dörren för att få den utåt, tappa kofoten så att den tjongade till mig strax ovanför högra ögonbrynet med blod som resultat.
Samtidigt så hade M fått för sig att jag rymt hemifrån och satt på trappen och skrek och grät efter mig. Det tog tydligen lite väl lång tid vid förrådet på baksidan den gången och ändå så låg jag inte avsvimmad i all min blodskräck.

Idag går det säkert bättre… Hör ni inget från mig framåt kvällen kan ni ju slå larm.
Chop chop!

bloglovin 2013-03-19 kl 12:39
Annonser via Bloggpartner.se