Etikettarkiv: Sju månader

Vinterbilder

PromenadBaileys22november1

iPhonebilder från vår långpromenad igår i ett gnistrande vackert vinterlandskap.
Jag är så nöjd med min 6s. Tycker att kameran är snäppet vassare, batteritiden är ljuvligt lång i jämförelse med min gamla femma, och den nu när jag vant mig vid dess storlek så tycker jag att den ligger ganska bra i handen på mig när jag sliter upp den snabbt och spontanfotar och filmar.

Den här lediga helgen bjöd på en massa som att vi körde två fullastade bilar [i brist på släpvagn från Shell där samtliga var uthyrda] till tippen och slängde en massa som vi samlat på oss i garaget samt hylla med mera från Ws rum där hon gjort om lite grann på sista tiden. Familjen R var där och jag har nog aldrig skrattat på tippen nån gång tidigare som i lördags.
Matlagning tillsammans som ledde till god mat, shoppingtur på Bergvik där mössa och vantar med mera inhandlades till M i första hand men även jag fick mig ett par nya tjockare vantar som fungerar både vid pulkaåkning och aktiva hundpromenader och så traditionsenligt julbord på Ikea bland annat.
Några timmars mycket välbehövlig extra sömn om morgnarna har det också blivit och inga tider att passa och även om jag avslutade helgen med ett gallstensanfall, dock på långa vägar ifrån det värsta jag haft, så har det varit en bra helg.

Vintern håller i sig och ska väl göra så detta dygnet också och även om jag inte är en vintermänniska så har det varit underbara promenader i helgen i allt det vackra och ljusa.
Solstrålar mot snön och knastret under fötterna medans vi traskat på.
I lördags gick vi i en och en halv timme. Först längs med ett av fälten i området så långt det går och järnvägen tar vid.
Baileys älskar det och springer lös med hög svans. Alla tecken på lycka och han är så fin bland all snö och solen som bakgrund.
Efter en stund i koppel släppte jag honom vid Ilandasjön. Han var mycket sugen på att å ut på isen och jag fick stoppa honom med barks röst. Såg framför mig hur han skulle gå igenom, hamna under isen och jag inte skulle kunna rädda honom. Fruktansvärda tanke.
När vi gick förbi den lilla backen intill sjön så var det barn som åkte pulka och då måste jag koppla honom. Han blir helt galen och vill vara med och leka.
Jag provade igår kväll uppe på kullen när jag var där med M och W och hennes kompisar att åka ner med Baileys lös när alla stod kvar uppe. Han sprang som en galning runt mig och ner för backen. Överlycklig och hysteriskt uppe i varv så det där med vinterlek och pulkaåkning är något han mer än gärna skulle ägna sig åt.

PromenadBaileys22november3

Bakom Ilandaskolan passade vi på att klättra lite på de fasta betongbänkarna och sen körde vi lite röj uppifrån kullen där innan vi gick vidare längs med Noret hem.
När vi närmade oss järnvägen igen kopplade jag honom och det märktes hur trött han var av turen.
Resten av eftermiddagen ägnade han åt att sova. Han orkade inte ens äta sin mat, haha, vilket iofs var lite väntat för han är liten i maten och att kasta sig över matskålen är något vi aldrig upplevt med denna hund.
Det är lycka med denna envisa, galna, pigga, underbart goa lilla herre ♥

PromenadBaileys22november2

Framåt kvällen kommer jag att presentera vinnaren av en personlig almanacka från Personlig almanacka så kika in då.

bloglovin 2015-11-23 kl 12:05
Annonser via Bloggpartner.se

Fluffig

Borstad16november2015

Hej på er!
Ny vecka, igen, och snart advent! Försöker att inte stressa iväg allt för mycket och röra ihop jobb och allt annat i en klump men det kräver isande lugn i hjärnan och listor så klart, haha.

Igår gick jag upp tidigt och åkte iväg tidigt efter en kall promenad med Baileys som sen fick åka med och tillbringa förmiddagen på mitt kontor medans jag jobbade.
W passade M och gjorde pannkakor som tydligen inte alls blev lyckade den här gången enligt sjuåringen och det hade han låtit henne få höra ljudligt så stämningen mellan dem var väl inte helt underbar när jag kom hem trots att ingen av dem var hungrig för han hade istället rostat sig tre mackor, haha.

Jag lämnade syskonbråket och gick ut en timme i skogen med Baileys i det fina höstvädret som söndagen bjöd på.
Eftermiddagen ägnades åt att M läste högt för mig [intensivläsningen i skolan innebär läsning även på helger] och sen försökte jag hjälpa W att plugga på inför fysikprovet som hon har nu på onsdag.
Inte det lättaste för något vidare sugen på att plugga var hon inte. Tråkigt tycker hon att det är också och så lockade kompisar så klart.
När vi väl var klara så drog hon iväg med ett gäng av före detta klasskompisar och fotbollskompisar och M knatade uppför trappen med en kompis. Luften gick ur mig så jag och Baileys unnade oss att sitta i soffan och titta på två avsnitt av Gossip Girl. Tur att jag har någon att dela denna serie med, haha.

Framåt kvällen var huset fullt av tjejer och Ms kompis och sen åkte de stora till stan och gick på bio och när Ms kompis gick hem så åkte vi och hämtade pizza. L kom hem lagom till detta så vi tre åt pizza och betade av Solsidan, läggning och sen Bron och halva Homeland innan ögonen gick i kors och vi gick och la oss.
En väldigt slapp söndag trots morgonens jobb kändes det som även om jag smällde in några tavelbeställningar mellan Gossip Girl och pizzan men det var väl vad jag behövde antar jag.

Morgonpromenad och en noga genomförd borstning av herren ovan, som ser ut som en fluffig dammtuss just nu, är avbockad idag så nu ska vi snart åka iväg till mormor Lillemor i Grums för klippning.
Ska bli kul att träffa alla släktingar tror jag att Baileys tycker. Han blir alldeles till sig när vi svänger in på gatan och kör uppför backen. När jag öppnar bilen när vi är framme så skakar han av iver över att få komma in så han vet absolut vart vi är och lyckan är tydlig.
Om knappt två veckor ska vi iväg på årets sista utställning så en klippning är nödvändigt även om just själva klippningen inte är något han tycker är alltför roligt.
Trevlig förmiddag!

bloglovin 2015-11-16 kl 09:49

Nosen i backen – löpande tikar

BaileysZakrisdal

Som jag älskar detta vetefärgade busfrö med sån stor egen vilja, personlighet och hjärta!
Han är världens roligaste men också världens mest dryga envisa hårboll.
Just nu i fasen för fysisk könsmognad och den har han ju så sakta tagit steget in i och så här första gången och i början kan det bli extra starkt och mycket med allt detta.
Häromkvällen träffade vi på en löptik på kvällspromenaden. Baileys är positiv till hundmöten, bryr sig ofast inte så mycket om mindre hundar men de större vill han leka med om han bara fick och han gör allt för att bjuda in till just sådant.
Denna löptik tog vi oss förbi men ack som han betedde sig därefter. Han kunde knappt gå rak, ville hela tiden vända om, nosen i bakcen, och ylande ljud nästan hela gatan hem. Jobbigt för honom, haha.

I torsdags kväll på unghundskursen var det en av de unga tikarna som löpte. Vi delades in i grupper och tränade olika saker vid fyra olika stationer. Vi hamnade så klart i den gruppen som inte löptiken var med i efter att A hört sig för hur våra hundar låg till i detta med könsmognaden.
Tyvärr så blev det lite fel start vid första stationen så vi fick jobba efter och därmed så var hela området märkt av henne och Baileys var totalt i sin egen värld.
Reptilhjärnan satte in och han var totalt onitresserad av allt vad träning hette. Lyssnade noll, inget godis i världen kunde få honom på bättre tankar, någongång lyckades jag fånga hans uppmärksamhet med leksaken vi har som tränings- och belöningsleksak, men det var knappt.
Istället hade han nosen nerkörd i gräsplanen i stort sett konstant. Han till och med slickade i sig halva planen typ. Suck!
Detta är ju som sagt mest intensivt så här i början och första gången men nog var jag avundsjuk på några av de större hundarna som ännu inte tagit steget in i detta. Större hundar kommer oftast senare in i den fysiska könsmognaden.
Jag var dock inte ensam om att befinna mig i detta tillstånd. På fikapausen så fanns det fler som uttryckte sin glädje över hur bra det kändes efter kurstillfället före detta, även jag var helt euforisk då för då var Baileys fantastiskt bra och kul att jobba med och fixade bland annat inkallningsövningarna superfint, men som då, förra torsdagen var lika bedrövade och mest ville åka hem, haha.

Ikväll är det dags för näst sista kurstillfället. Får se hur det går då… Nog märker jag skillnad på hur han är nu jämfört med för några veckor sen. han är som en tonåring från och till och nosen i backen sådär hysteriskt och döva öron är ständigt återkommande just nu men planer på att kastrera honom finns inga för tillfället. Man vet inte vad man får för hund vid kastrering och detta att kastrera en hund för att bli av med en del av deras beteende och saker de gör som är problem är mest bara en undanflykt. Istället behöver man jobba mer med hunden, en bra relation mellan hund och hundägare löser mycket av det som det finns folk som kastrerar sina hundar för i dagsläget.
Sen är det klart att om man har en hund som ständigt återkommande inte äter så fort det finns en löpande tik i området, som hela tiden vill sticka pga det, som visar andra starka saker pga löpande hundar, skvätter inomhus med mera så är det klart att man kanske överväger att kastrera men att kastrera för att bli av med jobbiga saker, problem, för att man vill ha en lugn hund som inte behöver så mycket uppmärksamhet, träning eller liknande det är inget jag skulle göra iallafall.
Vi jobbar på helt enkelt och allra helst vill jag ha en hund som fungerar i vårt familjeliv, som kan vara med överallt och följa våra regler och bete sig så som vi vill och det utan att han är kastrerad. Jag kan dock hota med det ibland nu när han är som allra pinigast, haha.
Imorse var han dock alldeles underbar i slutet av vår morgontur. Jag kastade en pinne och han sprang fritt upp och ner på kullen och hämtade den och kom på inkallning med lite lockningar.
Svansen var stadigt härligt uppåt och böjd lite mot ryggen. Tecknet för att han mår gott och har superkul 😀

Ikväll ska vi fokusera på hundmöten, hundens signaler och få bättre förståelse och kunskap om detta. Intressant tycker jag så jag ser framemot kvällen. Vi ska ha med reflexväst till hund och oss själva för vi ska bland annat ge oss ut på Skivedsvägen för att träna detta och så mörkt som det är nu om kvällarna så kan man inte vara nog noga med att synas både som tvåbent och fyrbent.

Nu ska jag boa in mig i kopieringsrummet på jobbet och trycka årets luciahäften med sångtexter till alla små och stora barn.
Trevlig torsdag!

bloglovin 2015-11-05 kl 11:05

Kennelträff

KenneträffBorgvik

Igår bjöds det in till kennelträff i Borgvik.
Jag packade väskan med ombyte till mig och Baileys alla grejer på lördagskvällen så vi skulle kunna komma iväg smidigt på söndagsmorgonen.
Baileys låg på mitt kontor medans jag jobbade och kvart över elva satt vi i bilen på väg mot lilla vackra Borgvik.
Träffen började elva så vi missade dryga timmen och tipspromenaden och kom fram lagom till fikat med hembakat som L bjöd på.
Ja som ganska nyligen blivit med hund och som är sådär lycklig fascinerad över denna fantastiska ras tycker att det är helt fantastiskt att sluta upp till ett sällskap med ca tio stycken Wheaten.
De är alla så olika men ändå lika och vi som hundägare delar samma kärlek till denna ras och det finns alltid något att prata om och jag som är nybörjare får en massa bra tips och har utbyte av de som är erfarna och haft Wheaten i många år.

Baileys bror i Grums var där men även brorsan som numera bor i Borlängetrakten hade kommit ner. Dessa två fick leka loss en stund lösa och som de röjde.
Baileys var minst i kullen och är det fortfarande men han är en tuff kille. Tog för sig och de röjde på samma sätt med och mot varandra. Sån lycka för dem och oss som stod och tittade på 🙂

Vi fick prova på viltspår. Linda tog med mig ut och vi la ett spår. Hon gick och stänkte blod och jag drog klöven i ett snöre bakom oss.
Baileys har aldrig tidigare gjort detta så vi gjorde inte spåret allt för långt och lät inte spåret ligga mer än ca 20 minuter.
När selen var på och spårlinan kopplad så började vi gå. Eller mer inte gå.
Han tyckte det var jätteläskigt. Nosade på startplatsen men sen ville han gå iväg.
Jag lockade och berömde honom lite grann. Linda gick före i spåret för att han skulle våga och jag efter honom.
Blodet luktade nog lite läskigt tyckte han, vimplarna med de färgstarka banden som man sätter för att veta som förare vart spåret är såg lite skrämmande ut för att inte tala om klöven som fanns i slutet av spåret. Den skulle han aldrig för sitt liv kunna tänka sig att ta i munnnen, haha.
Det var ju första gången och allt var helt nytt så jag känner ingen oro för detta utan vi kör på planerna att så fort snön har smält bort till våren ska vi tillsammans med Linda och Tellus och Lillemor gå viltspårskurs i Långserud.
Jag tycker det är jätteroligt jag och det är häftigt att hundarna klarar av att spåra så. Dessutom är det jättebra träning för dem. De blir bra och skönt trötta efter att ha spårat och mår gott och de allra flesta tycker att det är jätteroligt att spåra och blir mäkta stolta när de väl lyckas spåra sig fram till klöven.

Korvgrillning, promenad i vackra Borgvik med omnejd och så ställdes det upp lite agilityhinder som vi fick prova på. Det verkade Baileys gilla och han tog sig igenom den långa tunneln utan problem. Riktigt roligt var det så det kan jag tänka mig att prova på lite mer framöver när han blivit lite äldre och vuxit mer färdigt i kroppen.
Lillemor hjälpte oss med det som satt fast under tassen mellan trampdynorna och som visade sig vara orsaken till att han fått sår och slickat sig så nu när det är bortklippt så ska det röda och irriterade förhoppningsvis lägga sig och han kan få slippa tratten inom kort.

Vi åkte hemåt vid tretiden och då var vi skönt trötta båda två.
Baileys hade sin lugnaste kväll på länge här hemma igår kväll. Han sov och sov, orkade knappt äta mat, och var så behaglig att ha att göra med, haha.
Det tar på krafterna när man bara är sju månader att ha roligt och träffa släktingarna 😀

bloglovin 2015-11-02 kl 10:10