Etikettarkiv: Sjukdomar

Ska inte den här familjen vakna nu

M23dec15

Sjukdom inleder den här veckan.
M fick feber igår kväll. Han låg mest och skruvade sig i soffan i vardagsrummet och klagade över att han var varm, hade ont i huvudet och mådde lite illa som alltid när han har feber.
Piggade på sig något efter lite flytande febernedsättande och åt lite pizza.
Natten känns som den var evighetslång då båda barnen var uppe och sprang. M med mardrömmar och feber och när han väl somnat om så kom W och pratade om att hon inte kunde somna, då var klockan halv tre, och hon var hungrig också trodde hon. Klassiska sviter efter ett lov med vända dygnsrytmer…
Hela ovanvåningen var upptänd och M låg och sov till och med med tänd taklampa vid halv sju imorse när W ropade ljudligt från köket där hon stod och stekte sig ett ägg till frukost ska inte den här familjen vakna nu.
Galet! Ledig måndag efter jobbsöndag, vakennatt och sjukt barn är tre anledningar till att två delar av familjen INTE ska vakna försökte jag förklara för henne…

Idag mår sjuklingen betydligt bättre. Just nu är han pigg och har ätit frukost. Ska kolla om han har feber och så får vi ta en dag i taget därifrån. Imorgon har han idrott vilket han älskar så att gå till skolan vill han men vi får se.

Nu ska jag snart ge mig ut på en promenad med Baileys och sen måste jag jobba med tavlor. Ska laga vegetarisk middag idag tror jag så kanske förbereda det lite grann. W har troligen massor med läxor att beta av när hon kommer hem senare i eftermiddag och så har vi en veterinärtid inbokad halv sju ikväll som jag inte får glömma bort.
Men först kaffe och ett avsnitt av Tillbaka till Vintergatan på Play tillsammans med M.

bloglovin 2016-04-04 kl 10:12
Annonser via Bloggpartner.se

Varför får jag inte komma till doktorn


En bild på en alldeles nyklippt M.

Den här veckan blev inte alls så som jag hade föreställt mig den i mitt huvud med tripp till Skåne, lek med kusinerna, bus vid havet och avslappnande känsla i kroppen.

Istället har vi hunnit med både jobb, och påsklovsfotboll gånger 2 so far, grillning, njuta av solen, hoppat studsmatta, ligga och mysa på gräsmattan, en massa fotbollspassningar, klippning av tujahäcken, två härliga cykelturer och besök vid Klarälven i kvällssol, vitsippeplockning, W och farmor har varit i badhuset i en massa timmar igår och jag har tränat ett pulspass samt ett medelpass då sjukdom bland ledarna gjort så att favoriten Cissi tog ett extra pass och då kunde jag inte låta bli att vara med.
Låter som en massa skoj men framförallt så har M varit krasslig. Det är anledningen till att vi inte kom iväg till Skåne.
Kräkningarna i lördags kväll och natt, feber på söndagen, förkyld, ett hostanfall utan dess like, och nu igår så ringde de från förskolan och berättade att han klagade på ont i örat mest hela tiden.

Han klagar nu mer. Jämrar sig och gråter. Säger aj, aj, och håller för örat med sin lilla hand.
Igår ringde jag till vårdcentralen 13.02 [de öppnar telefonmottagningen klockan 13] och 13.47 la jag på.
Känns som hela vårt område är i behov av sjukvård just nu men M fick ingen sjukvård trots att jag stod på mig och påade att han varit förkyld i nästan två veckors tid och allt annat samt det som vi sökte för, alltså smärtan i örat.
Alvedon och nässpray som verkar avsvällande var rådet och så fick jag återkomma om det blev sämre efter natten.

Jag återkom idag. Om man har ett barn som inte sovit särskilt många nätter utan att vakna trots att han nu är fem och ett halvt så vill man faktiskt inte vänta en natt med öronvärk för att se vart det tar vägen. Att laborera med en arbetande mammas sömnbrist efter snart sex nätter är inget att leka med!

Inatt har vi kört Alvedon och nässpray, precis som sköterskan sa. Bullat upp med kuddar och öppnat vädringsluckan för att få det lite svalt i rummet.
Jag har kliat på ryggen för att avleda fokusen på smärtan, tröstat, och hyssjat för att långt senare stappla in till min egen säng igen för en kort slummer innan jag vaknat av gråt från en liten kille som har ont i sitt öra.

Det är för jävligt när jag tänker närmre på det.
Vem känner sitt barn bäst om inte dess föräldrar!
M är ofta ledsen, slår sig, gråter men det är inte ofta han har så ont att han vill iväg till doktorn. Jag förstår att man inte ska ta upp plats och tid för minsta lilla och att det säkert finns de som gör det och utnyttjar systemet osv men när jag ringer och säger som det är och människan sitter med mitt barn journal framför sig på skärmen så kan hon banne mig se att varken jag eller mina barn besöker vår vårdcentral väldigt sällan.

Att han ska haft ont en hel natt och även nu hela förmiddagen så att han knappt ens får i sig någon pannkaka som är favoritmaten känns inte bra alls och när det gäller det beprövade tricket med att ge nässpray som är avsvällande och då kan ge mindre ont i öronen så har han fått det hela tiden på grund av förkylningen och täthet i näsan men ont i örat gör det ändå.

Klockan 13 ska vi vara där och då är jag nog lika sur som jag var imorse när jag ringde och fick tiden av samma sköterska som jag pratade med igår.
Att man ens ska behöva höra sitt gråtande barn som har ont fråga varför tanten sa att han inte fick komma till doktorn när han har så ont.
Nä usch på den!

bloglovin 2014-04-24 kl 11:54

Helt naturligt att kräkas flertalet gånger under vinterhalvåret

Äntligen fredag!

Idag inledde vi dagen med att rodda lite.
Ett barn på en av småbarnsavdelningarna på förskolan blev kräksjukt igår. Det äldre syskonet går på Ms avdelning så även det hämtades hem igår.
Jag fick kännedom om detta när jag hämtade M igår då jag bett om att få information om magsjuka härjar på förskolan och då tog jag så klart beslutet om att M inte skulle gå till förskolan idag.
Ingen hade ju varit sjuk där igår men nästa vecka är det höstlov för W. Ett höstlov som både barnen och jag ser framemot enormt mycket då jag ska vara ledig de flesta av veckans vardagar för att sen jobba väldigt mycket helgen den 3-4. Vi ska hitta på en massa saker och även ta det lugnt tillsammans.
En välbehövlig paus innan julrushen drar igång på allvar med en massa jobb och aktiviteter för framförallt W och sen även ett nioårskalas i mitten av december för samma lilla tjej som numera inte är så liten längre.

Inte konstigt att jag inte vill riskera något och låta M vara på förskolan idag ifall någon blir sjuk om jag kan undvika det, vilket jag kan med hjälp och lite roddning av den här dagen, och med tanke på vår lediga vecka tänker jag minsann inte låta bli att försöka få ihop dagen utan att lämna M på förskolan.
Men det känns lite smått bittert måste jag påstå.

Hur fanken tänker man när man är hemma med ett kräksjukt barn men går iväg till förskolan på morgonen idag och lämnar syskonet som själv säger att det mindre syskonet har varit sjukt på natten!?
Kan man inte vara hemma och ta hand om båda sina barn samtidigt?
Jag tänker efter själv hur och vad mina barn gör när de är hemma båda två och den ene är sjuk.
Det spelar ju ingen roll vad man är sjuk i tycker jag.
Sjukdomar som smittar smittar ju de flesta. Det spelar ju ingen roll om det är syskon eller dagiskompisar, föräldrar eller mor- och farföräldrar.
Om jag tar hand om M eller W för att de är sjuka så leker den andre på egen hand, ser på Bolibompa, en film, spelar spel på datorn eller pysslar med något. 
Oftast behöver man ju inte sitta med det sjuka barnet varenda minut dygnet runt och skulle man behöva det för att det är så sjukt så skulle jag ändå aldrig komma på tanken att åka och lämna syskonet på förskolan, och som i det här fallet med magsjuka som är så oerhört smittsamt, riskera att smitta ner så många barn, sen deras syskon, förskolepersonalen m.fl.

En helt absurd tanke som jag inte kan förstå att det inte är lagstadgat om.
När det handlar om skola är det en annan sak. Där finns det ju skolplikt som går in och gäller.
Den finns inte på förskolan. Där ”får” man ha barnen hemma.
På förskolan är det ju tyvärr så att enligt lag så får personalen inte neka någon att lämna sitt barn när ett syskon är sjukt och därmed så kan förskolan användas som ren avlastning när man är hemma med sjuka syskon!
Absurt nog vid såväl kräksjuka som feber och halsfluss.

Jag vet personal som frågat chefer om detta då de tyckt att det känns lite jobbigt att ta emot barn som har syskon som är hemma och kräks.
Svaret är att de inte får säga nej men man kan säga att de rekommenderar föräldrarna att inte lämna barn med magsjuka syskon.
Rekommenderar räcker tyvärr inte.

Det här är min åsikt ska tilläggas. Att jag kanske bryr mig väldigt mycket om det kan tyckas men jag kan inte komma ifrån att tycka att det med den smittorisken som mag- och kräksjuka innebär att det är respektlöst mot både de andra barnen, personalen och de andra familjerna när man ändå är hemma med syskonet.
Sen skulle ju inte jag vilja ha ett syskon på förskolan där det andra varit sjukt hela natten. Risken finns ju att även det syskonet insjuknar och hur kul är det att vara ett litet barn och sitta på förskolan och kräkas…

Konstigt är att nu förtiden verkar familjer räkna med att de ska magsjukor några gånger varje vinterhalvår. Om man något år lyckas slippa att få äcklet så är det förvånande.
Istället för att tänka tvärtom – hur kan vi göra för att försöka att inte sjukdomarna ska få grepp om barnen så att de kan få må bra och vi föräldrar kunna sköta vårt arbete.
Hur förebygger vi det osv.
Tydligt är det att titta på när svininfluensan härjade tycker jag.
Rektorn på Ws skola berättade glatt på föräldramötet att aldrig har skolans barn OCH personal haft så lite sjukfrånvaro som när svininfluensan var aktuell.
Är det inte så det ska vara jämnt, året runt!?

Vad gjorde man då som man inte gör annars.
Jag kan ju bara svara för hur det var på Ws skola. Barnen fick ett besök av skolans sköterska där de fick berättat för sig vikten av att tvätta händerna, när man absolut ska göra det och hur man gör.
Det är inte helt självklart för alla. En liten klick tvål i handen som sköljs bort direkt av vatten se jag ofta när jag lämnar M om morgonen på förskolan att barnen gör före frukost.
Men en klick tvål i handen som sköljs direkt bort av vatten tar inte bort så värst många bakterier.
Alltså informerade sköterksan om hur man gör för att tvåtta händerna på bästa sätt och sen gällde handsprit för samtliga barn.
Handsprit gör inte bakterier immuna. Det är ett löst rykte. Handsprit används på sjukhusen och av många fler med yrken av liknande karaktär av en anledning och har gjort så i många år.
Jag menar inte att man kan tvätta bort allt och att man ska tvätta sig var tioende minut.
Men om man lär barnen hemma att tvätta händerna och hur man gör det efter toalettbesök, före måltider, när man kommer hem från mataffären/stan/dagis/skola osv och att använda handsprit samt att man pratar med barnen även på förskolan och i skolan så sköter de detta alldeles utmärkt och så får våra barn många fler dagar innehållandes lek och skoj och vi föräldrar slipper att vårda sjuka barn och kan ägna oss åt att arbeta och alla mår gott.  
Ja för mig är det helt otänkbart att välja att det andra alternativet och skriva in i almanackan när x antal sjukveckor bara för att det är höst och vinter.

 

Jenny Norberg på svd skriver så här i en artikel gällande just dålig dagishygien:
Det finns mycket som svenska yrkesarbetande har, som deras kollegor i USA saknar. Fem veckors lagstadgad semester. Arton månaders föräldraledighet. Allmän sjukförsäkring. Men det finns en sak de inte har i Sverige: hälsan. Särskilt om de är småbarnsföräldrar.

Så fort folk började jobba i september, och skickade sina barn till dagis, säckade de ihop. I förkylningar, maginfluensor och feberfrossor. Nog för att det är kallt i Sverige, och man är sparsam med antibiotika, men är det rimligt att en stor del av den arbetsföra befolkningen och deras barn regelbundet slås ut varje år?

Att smittspridning ofta sker på dagis tycks de flesta vara överens om, inklusive flera läkare som tar emot mor- och farföräldrar som kan bli rejält sjuka efter barnvaktsuppdrag. Enligt Hälso- och sjukvårdsförvaltningen i Stockholm är det normalt för förskolebarn är att ha mellan sex och åtta förkylningar på ett år, som tar en vecka styck att bli av med.
Två månaders sjukdom är alltså priset för en världsunikt utbyggd barnomsorg och möjligheten att jobba, konstaterar många jag känner. Okej. Och barnomsorgen är förstås också världens modernaste och fräschaste i detta rika land, får man förmoda. Särskilt eftersom det har visats att god städning och hygien, framför allt handtvätt eller handsprit, kan minska smittspridning med upp till tjugo procent.

Lyssna på Socialstyrelsens rapport från 2010, där de hade undersökt en tredjedel av landets förskolor: Barnens händer tvättas “i mindre utsträckning” efter blöjbyte och snytning. På “väldigt få” av de besökta förskolorna används handsprit rutinmässigt på barnen. Ett av tre dagis rengör inte leksakerna. På många förskolor som besökts använder personalen ”aldrig” engångshandskar vid kontakt med blod. “Anmärkningsvärt många” förskolor använder inte engångsunderlägg vid blöjbyten eller byter dem inte mellan barnen. En tredjedel kände inte ens till kraven i miljöbalken.

”Jag var inte förvånad” säger Fredrik Haux, som är utredare på Socialstyrelsens enhet för hälsoskydd och smittskydd, som själv besökt många förskolor. Det är kommunernas uppgift att kontrollera förskolorna, men många hade inte haft något tillsynsbesök på tio år. Det fanns förskolechefer som inte alls kunde lagen, eller hade rutiner för att kontrollera städning. Många barn, som slickar och nyser och snorar hade också egna frottéhanddukar för att det skulle vara lite mer mysigt. Som de sedan generöst bytte med varandra.

Personalen hinner inte med allt, i för små lokaler med dålig ventilation. Det är ständigt för många barn och för få förskolor. Ibland är personalen för dåligt upplyst. Dessutom tvingas de ofta ta emot sjuka barn från föräldrar som måste jobba. “Det här är en väldigt snorig verksamhet,” säger Fredrik Haux, som ändå tror att noggrannare städning och hygien överlag skulle kunna betyda mycket för sjukdomstalen: ”Man ska plocka de lågt sittande äpplena först. Och det har man inte riktigt gjort.”

Jag förstår inte att det här inte är den absolut största kommunalpolitiska frågan. Hur kan Sverige ha råd med platt-teveapparater och semesterresor bort från mörkret, men låta barn vara sjuka två månader om året, och med dem många andra?

Det här är inget som berör en liten grupp av befolkningen. Det handlar om hela samhällsekonomin. För att inte tala om det nationella psyket. Det kan inte ha varit vad Alva Myrdal hade i åtanke. Och vad skulle Lubbe Nordström ha att säga om saken? Om jag vore Anders Borg skulle jag personligen rycka ut med en flaska handsprit på direkten, i rent vinstsyfte.

bloglovin 2012-10-26 kl 14:04

Verklighet med salsa & parmaskinka

Här njuter vi av varsin god smörgås med tomatsalsa, parmaskinka och brieost tillsammans med ett glas rött och mellan tuggorna springer vi mellan våra två sjuka barn som ligger nedbäddade på sina respektive rum.
Mer vardagsverklighet än så här kan det inte bli!

bloglovin 2012-02-08 kl 22:06

Flytande medicin

God morgon!

Idag är det jag som sätter mig i bilen och åker iväg för att jobba och L som stannar hemma med M.
Igår kväll skulle jag få i honom lite hostmedicin strax före läggdags och när vi ändå höll på med det så tog jag även fram den flytande alvedonen för feberns skull.
Jag tänkte spara lite tid och ge honom flytande eftersom vi ändå höll på att botanisera bland flaskorna istället för att plocka fram rumpsupparna.

Det var inte populärt alls. Han hostade och fräste likt en vildkatt till skillnad från W som hellre tar flytande än supp.
Vi tog oss till toaletten för att borsta tänderna och ni som läst här tidigare vet att M tycker att det är jobbigt med tandborsten långt in i munnen. Han kväljs väldigt lätt.
Han fortsatte sitt hostande och när det bli mer och mer slänger jag upp toalettlocket och ställer honom framför toastolen.
Det var i sista sekund. Han kaskadspydde upp allt vad flytande medicin heter och även kvällens middag.
Tack och lov att jag tog beslutet just i den sekunden för att torka allt det där hade varit rena döden för en som mig. Jag vet ju att kräkningen med största sannolikhet berodde på medicinen men man kan ju aldrig vara för säker, iallafall inte i februari månad när var och varannan familj har besök av kräksjukan.

Han har sovit bättre inatt än förra natten, bara hostat senare hälften av natten och varit vaken en del därav, så förhoppningsvis går det åt rätt håll. Hoppas verkligen det för nu känns det som att vi inte kan ge hostmedicin till honom något mer.
Jisses så less jag är på alla sjukdomar nu. Tvi usch och blä.
Hit med plusgrader så alla kan börja vistas utomhus så att bacillerna slutar att frodas. All denna kyla och vinter är bara en enda lång bacillperiod.

Men idag är det ju jag som ska vara på jobbet den mesta tiden så då har jag annat att fokusera på än sjukdomar vilket känns skönt.

Trevlig onsdag på er!

bloglovin kl 07:33