Etikettarkiv: Skelett

Skolbesök x 2

skelettmhalloween16
Ny kompis att se på Disney Channel tillsammans med, haha.

Ledig måndag och en dag som börjar med lite flängande.
Idag har M utvecklingssamtal. Jag har fått uppdatering om att han har förberett noga i skolan vad han vill berätta och visa och han har också tränat på sin muntliga inledning och avslutning av samtalet. Igår kväll vid middagen fick vi höra avslutningsfrasen. Så söt när han koncentrerar sig och står i centrum bara han.
Ws högstadieskola har besöksvecka den här veckan och med en vecka full med jobb för min del med FN-samlingar, ungdomsköruppsjungning på torsdag kväll, begravning med mera så är det nog idag eller inte som jag kan komma dit en sväng.
Enligt henne har inga andra föräldrar sagt till sina ungdomar att de ska komma, hon vill så absolut inte att jag ska göra det, allt enligt den ”ända ut i fingerspetsarna av tonåring hon är” och har låtit mig få veta detta ljudligt flera gånger sen igår kväll då jag sa det till henne men ett par timmar nu på morgonen blir det.
Extra kul då de har musik tillsammans med åttorna och niorna som första lektion tycker jag.

Enda tråkiga är att hon är förkyld. Inatt har det varit hosta så pass mycket att jag erbjöd hostmedicin och det blev bättre, imorse tät i näsan med mera. Får se hur tillståndet utvecklar sig frampå idag.
Nu ska vi iväg och sen blir det direkt till Ms skola som sagt. Lika bra att klämma in så mycket som möjligt när man kan 🙂
Trevlig måndag på er!

bloglovin 2016-10-24 kl 07:43
Annonser via Bloggpartner.se

Eftermiddag på stan

7aug
Hej måndag!
Några små mobilbilder från gårdagens eftermiddag på stan. M lånade sina första böcker till årets Sommarbok på biblioteket. Barnen ska läsa nio böcker i sin egen svårighetsgrad och varje bok ska noteras i det lilla häftet med titel, författare samt betyg i antal stjärnor.
W gjorde detta några sommar när hon var yngre  och nu var det Ms tur att göra detsamma. Han vill dock få ett eget lånekort som belöning när han läst sina nio böcker och lämnat in häftet, haha 🙂

Lite lek i Museiparken blev det också innan vi traskade mot Pinchos där vi trots utan bordsbokning lyckades få ett bord om vi bara var färdigätna till 17.30.
Att stället är populärt råder ingen tvekan om. Att det är speciellt med sin röda inredning och alla detaljer som M, killen som älskar detaljrikedom, gick milt talat igång på, hihi, kan man inte annat än påstå det heller.
God variationsrik tapas mat även om pommes gjord på vanlig potatis hade varit önskvärt för tre i vår familj (det blev mer över till mig av den rätten, haha).

Vi avslutade söndagskvällen i soffan där jag låg och kved över Ove Sundbergs obehagliga uppenbarelse i reprisen av säsong ett av Solsidan innan jag deckade i Ms säng tillsammans med honom vid halv tio och inte vaknade förrän elva när L i duktig kväll-före-börja-jobba-igen-efter-fem-veckors-semester skulle gå och lägga sig och väckte mig ur min koma men eftersom jag fortfarande är ledig då jag idag gick på lägsta nivådagar igen så kunde jag lugnt klicka igång iPaden och se några avsnitt på Viaplay när jag bytte säng för kvällen.
Det är så otroligt skönt att vara ledig även om vädret idag har varit skittrist. Hällregn och stormvindar. Inget för mig.

Nu ska vi snart gå på promenad bort till Takarevägen och lämna Ms klasskompis som varit här sen lunch.
W kommer väl hem och svidar om till träning om en stund antar jag också.
Luskamning står på schemat ikväll. Imorse gjorde vi första passet. Två fotbollskompisar har haft löss och med tanke på att de sover över hos varandra var och varannan kväll tjejerna den här sommaren så har även W fått skiten.
Min lösspyskos är dock långt ifrån så stor som den en gång varit. Att vi haft flera års paus från löss gjorde gott inser jag och att jag började kamma imorse, tvättade sängkläder och frös in hårborstar med mera känns inte så betungande när ingen annan har fått löss och som när man gör det efter att ha fått omtag fyra gånger och lever med löss i flera veckors tid.
Att vi hade fått veta det lite tidigare hade dock känts bra men bättre sent än aldrig och den dyra luskammen jag införskaffade för flera år sen är verkligen grymt bra att kamma med. Allt fastnar och kommer med så med medlet och ihärdigt kammande i några dagar så ska det nog inte blir mer den här gången.
Jag kan dock inte låta bli att tänka på lösscenario när skolorna kickar igång igen. Nu har ju vi klarat oss bra länge med det här lilla bakslaget ger Flashbacks skulle jag vilja påstå…

Nu ska gå iväg. Jag och Baileys och så killarna på cykel och så det får gärna vara paus i regnandet de närmsta trettio minuterna!
Trevlig måndag!

bloglovin 2016-08-08 kl 16:35

Första skoldiscot

HalloweendiscoM2015

Igår var det halloweendisco på Ms skola för förskoleklasserna upp till årskurs tre.
Förra året kändes M så väldigt liten och ny på skolan att jag inte ens tog upp det där med discot med honom men i år hade han själv koll på att det var och att han ville gå var det ingen tvekan om.
Han hade pratat med kompisar, kollat om de skulle gå, de hade pratat om vad de skulle vara utklädda till. M har i sin garderob ett självlysande skelettdräkt och en skelettdräkt som föreställer ett brinnande skelett som han säger. Ett som lyser i eldens färger. Kompisarna på fritids hade tyckt att han skulle ha det självlysande berättade han för mig, haha, så nog hade de avhandlat skoldiscot alltid.
Det visade sig att han även hade bestämt med en tjej i parallellklassen att de skulle gå tillsammans och även med M i förskoleklass fick jag veta när vi kom till discot. Hur sött som helst ju 😀

Jag arrade så att L tog med sig W till ridskolan när han skulle på innebandyträning och så att hon fick skjuts av H hem och sen så bestämde M vem han skulle fråga om lek av killkompisarna.
Efter lite framflyttningar pga att några kompisars hockeyträning ligger på fredag eftermiddag så blev det se en stunds lek, lite korv med bröd, och så slöt även C och hans mamma upp och så gick vi tillsammans bort till skolan.
Det var glada grabbar som inte var särskilt blyga med att visa sig lite extra på gatan i sina Halloweendräkter!

HalloweendiscoM20152

Jag stannade kvar och såg till att M och killarna kom in i gymnastiksalen och sen gick jag hem och hämtade Baileys. Vi tog en timmes promenad och han njöt fullt ut av att springa lös på en stor äng. Rusade som en galning och gjorde av en massa uppdämd energi och skötte faktiskt alla de inkallningar jag gjorde med honom. Det där med inkallning är inget jag litar på honom att det ska fungera ännu men vi tränar och igår var han så duktig.
Jag dumpade Baileys hos W som kommit hem och sen gick jag tillbaka till discot och satt sen i det anslutande omklädningsrummet den sista halvtimmen.
M hade jätteroligt. De 22 kronorna han fick med sig till att handla i kiosken på discot hade han fyra kvar av när jag kom. Dessa fyra sista köpte han två klubbor med och den ena gav han till söta tjejkompisen S.
Han hade dansat och sprungit runt och lekt. Några äldre killar hade tydligen försökt att skrämmas och det var två klasskompisar som hade åkt hem dels för det enligt M men också för att de inte tyckte att det var roligt. M var tydlig med när jag kom att han absolut inte ville gå hem förrän det var slut för han hade så kul så vi stannade tiden ut.
På vägen hem sprang han och C som galningar genom skogen. Ett skelett och ett spöke som inte verkade det minsta trötta efter den innehållsrika dagen och sen när han skulle lägga sig berättade han allt om discot och att han redan bestämt sig för att han ville gå även nästa år.

Så roligt att se honom så glad och nöjd med dagen. Sitt allra första skoldisco och han hade haft så roligt och är så bra kompis med så många både i klassen och även på fritids med barnen från de andra klasserna.
En riktig liten goding är vad han är vår lilla självlysande sjuåring ♥

bloglovin 2015-10-24 kl 10:36

Kaffe, mardrömmar & säsongsavslutning

Kaffekapslar

Det har gått åt sanslösa mängder med kaffe den andra hälften av den här veckan så extra glad blev jag när mobilen plingade till om att jag hade paket från Nespressso att hämta på Ica.
Så gott kaffe och lyxigt skummad krämig mjölk. En bättre start på dagen eller pigghetshöjare kan man inte få!
Trötthete är en kombination av självförvållad [varför började jag titta på Gossip Girl egentligen?! nu måste jag ju se färdigt hela den förbaskade serien på sex säsonger och jag är bara på säsong tre…], stress av jobb som ska klaffa med allt på hemmafronten vilket blir lite mer när L är borta helt som han varit två dagar den här veckan samt en son som haft en natt som mest liknat kaos.

Igår kväll efter ws ridlektion åkte vi till Mc Donalds för lite ätbart fredagsmys tillsammans med friends och efter halva tiden där så kan man säga att sviterna efter natten med vakenhet, mardrömmar, skrik och absolut noll förmåga till att somna om förrän efter x antal timmar blommade ut för fullt för M.
Han orkade inte med sig varken sig själv eller någon annan och inte blev det bättre av att i bilen på vägen hem råkade hans lyslampa som han fick som present från Leo´s lekland pulveriseras i tusen bitar.
En sån grej i det tillståndet kan vara lika knäckande som om han skulle ha brutit både armar och ben.
När vi kom hem fick han gå och lägga sig direkt. Fredagsmys nämnde han inte ens. Han var så trött efter natten före med alla mardrömmar om Staffan och Sean, skelett och spöken och vakenhet efter att ha tittat på julkalendern från nittiotalet att han somnade nästan på direkten.
Detta har vi varit med om förut men nu trodde han att han skulle fixa att se den men så var det inte. En känslig kille är vad han är och som han kan dra igång nattetid. Jag hade nästan glömt hur det var förut men med denna påminnelse så har jag nu fräschat upp min tacksamhet över att han sover sig igenom de flesta nätterna och det i sin egen säng på sitt rum numera.

Nu laddar vi för säsongsavslutning med Ms fotbollslag. Killarna ska möta föräldrarna i en match. L ska spela, jag ska gå en runda med Baileys borta på Ilanda innan vi sätter oss och hejar på. W ska också vara med och spela och därefter blir det fika bredvid konstgräsplanerna. Vi firar kanelbullens dag redan idag med kanelbullar, saft och kaffe i strålande höstväder 🙂

Ledig lördag och bra väder bäddar för en tur till Arvika marten också verkar det som.
Vi brukar besöka en marknad varje höst och då oftast Oxhälja i Filipstad men den helgen var fullbokad av annat när den inträffade så istället blir det nog Arvika.
Där har vi varit två gånger förut och det brukar vara trevligt. Det blir Baileys allra första marknad, perfekt träning för honom, och jag tror även att T ska följa med oss så W är nöjd med upplägget.
Själv ska jag passa på att kolla extra hur man åker för att komma till Arvika och ridhuset där då jag har planer på att dra dit om en månad ungefär att kanske vara med på en sista inofficiell hundutställning detta året.
Trevlig lördag på er!

bloglovin 2015-10-03 kl 09:01

Kalasen duggar tätt nu!

Kalasen duggar tätt för M nu. Förra helgen var det ett, i lördags var det så dags igen och nu på lördag är ytterligare ett kalas inbokat.
M tycker så klart att det är jättekul att gå på kalas och få leka och träffa kompisar och få godis även om han är ganska blyg vid själva lämnandet på kalaset.

I lördags var det maskeradkalas och M valde mellan favoritdräkterna i garderoben, Spindelmannen eller ett självlysande skräckinjagande skelett. Skelettet tog hem segern!
När vi ringde på dörren möttes vi av en kalasglad födelsedagspirat och innan jag hade kommit därifrån hade ännu ett skelett anlänt. Helt klart kul att se barnen utklädda 😀

På veckans to do lista står shopping av ännu en födelsedagspresent.
Denna gången är det en tjej som ska ha kalas och jag vet att hon ridit på samma ridklubb som W gör. Är dock lite osäker på om hon gör det fortfarande. Ska kolla upp detta för jag funderar på om jag ska göra ett besök på Hööks under någon av veckans luncher.
De har en hel del fina och roliga grejer för barn med hästmotiv på som pennskrin, pussel, målarbok, plånbok, mjukidshästar, klistermärken, nyckelringar och en massa mer.
Vore kanske kul att få något sådant tänker jag… I alla fall så vore det kul att ge bort något annat än alla dessa grabbpresenter med lego, Angry Birds och liknande innehåll i tycker jag.
Vi får se vad det blir. Jag har ju några dagar på mig…

 
Ett läskigt skelett redo för maskeradkalas med en inslagen paket samt en Uggletavla med födelsedagsbarnets namn på inramad i en liten fyrkantig ram från Gallerix.

bloglovin 2014-04-07 kl 16:06

Läskigaste dagen på året borde ju vara Halloweendagen

Det blev Halloweenfirande tillsammans med vänner igår även om det blev på ett lite annat sätt än så som kvällen var planerad att vara från början.

Väntan på att kompisarna skulle komma och de skulle gå bus eller godis var så himlans lång tyckte M så vi gjorde ett försök till att skynda på tiden och bakade en klassisk kladdkaka, en sån där god med kladdigt innanmäte, och ställde fram fika.
W skippade sin köpta Halloweendräkt och skulle istället vara en död flicka eller om det var en docka[tydligen var det sådant som flera var på festen hon var på i tisdags kväll]. Jag vet inte riktigt men det var vitt ansikte, fejkblod, lösögonfransar och tom stirrande blick och M var livrädd för henne om hon kom för nära honom.

Lillkillen körde på sitt självlysande skelett han.
Dräkten är någon storlek för stor men det fungerade perfekt när han nu skulle ha den utomhus och hade långkalsonger och tröja samt Vossatassars monsterull under.
Den satt som en smäck då och han var inte ett dugg kall på kroppen när jag hjälpte honom av med kläderna efter några timmar utomhus.

När kompisarna väl kom så blev många skratt, skrämmande skrik, spring, fall i marken och viftande med Halloweenhinkarna längs vår gata.
De triggade varandra och jag och Charlotte höll oss ute på gatan medans de gick från hus till hus och ringde på och sa sitt bus eller godis.
Ganska söta var de ändå tillsammans men också ganska yviga i sina gester men samtidigt förstår man ju att detta är en kul grej att få göra. Spännande som sjutton, lite läskigt, i alla fall för M som absolut inte skulle ringa på hälften av de där dörrarna i vanliga fall men som med sitt oigenkännliga utseende drabbades nästintill av övermod ibland.

Det som var mest slående tyckte jag var några av de reaktioner barnen fick på sin lilla bus eller godispromenad längs vår gata.
En del hade inget godis hemma och så kan det ju vara och man behöver ju faktiskt inte köpa hem godis för att ge till dörrknackande barn anser jag även om barnen säger bus eller godis på ett trevligt sätt, tack, hej då och inte utför minsta bus om de inte får något godis, det får barnen lära sig att ta, men när vi stod på gatan så hörde vi ju vad de vuxna sa när de öppnade och möttes av dessa utklädda varelser.

Det fanns de som blev förvånade, men går man idag, nej det är inte idag, var inte det i lördags, nej vi har inget godis idag osv.
Om jag ska tänka kring detta så kan jag inte annat än tycka att det är en smula konstigt. Allra helst från de vuxna som har barn i förskole- fritids- och skolålder som jag inte tycker kan ha undgått att sätta Halloween samman med den 31 oktober.
Det halloweenpysslas lite varstans på ovan nämnda ställen, på bloggar och instagram bombaderas man med Halloweenbilder under gårdagen, mail från diverse matlagningssidor på nätet inspirerar och tipsar om häftig Halloweenmat inför Halloweendagen. Dagstidningarna gör detsamma och inte minst så har de en massa bilder på roliga saker att göra tillsammans med barnen till och under den här högtidsdagen och många butiker är Halloweendekorerade.

Vet man då inte att det är den 31 oktober som är dagen då Halloween firas?
Tror man att Halloween infaller en lördag i oktober och vilken lördag det är bestäms t.ex av att det är Halloweenparad genom city i flera städer och inte att det handlar om att flest människor anses vara lediga på helgen och därmed ha möjlighet att delta i sådant.
Eller att vuxna som har Halloweenfester kanske arrar dem på helgen för att kunna festa loss när de är lediga från arbete etc. och även släpper ut sina barn att gå Halloween den lördagen men det är ju för sjutton en helt vanlig lördag egentligen ju lördagen före Halloweendagen!

Jag har inga som helst problem med att barn går bus eller godis på lördagen före den 31 oktober, eller fredagen eller söndagen.
Mina barn älskar att gå bus eller godis och har man ingen möjlighet att göra det den dagen som det faktiskt är Halloween på så kan det vara en lösning eller så vill man bara göra det en annan dag men att vara så ovetande att man bemöter barn som faktiskt går bus eller godis under det dygnet som det står förtryckt Halloween i nästan samtliga almanackor i vårt land [med till och med en bild på en pumpa om man har personlig almanacka som jag har] och vi matas med Halloweenupptåg från Bolibompastudion, i Nyhetsmorgon och i andra kanaler och sociala medier den 31 oktober så är det faktiskt lite grann anmärkningsvärt att barnen får känslan av att det är fel dag de går på.

När M bäddade ner sig för en stunds filmmys före läggdags igår så pratade vi lite om kvällen. Det var en väldigt spännande och rolig upplevelse för honom att gå bus eller godis [tidigare har han bara fått följa med W till några enstaka närliggande hus] och han tyckte själv att hans dress var riktigt läskig.
Han frågade mig om han skulle ha på sig sina Halloweenkläder på dagis idag och undrade om vi ska gå buspromenad ikväll när det blivit mörkt för då kanske de har godis hemma [han vill gärna ha godis i hinken även om han i stort sett inte äter något av det sen] om det är rätt dag sa han.
Spännande frågor att fundera över när man firat Halloween och gått bus eller godis den 31 oktober som 2013 råkade infalla på en torsdag kan tyckas. Inte är det helt lätt att förstå att man inte kan fira Halloween och gå bus eller godis varje kväll året runt….
[Undra om julafton firas tisdagen den 24 eller lördagen den 21, mohaha]

Några bilder från vår lilla Halloweenkväll…

bloglovin 2013-11-01 kl 15:16

GOTT Halloweensnacks

Bästa Halloweensnackset är rostade pumpakärnor!
I år stod W för rostningen. Hon skulle ha med sig pumpakärnor till skolan dagen efter och bjuda nya klassen på tillsammans med mitt photoshopade receptkort så hon fixade gladeligen med att tillaga dem medans jag och M ägnade åt oss att få pumpan att se läskig ut.

Det är superenkelt att rosta pumpakärnor och blir faktiskt riktigt gott. Allra helst när de är nygjorda och fortfarande ljumma.
Smakar lite som popcorn och är enkelt att göra så istället för att slänga pumpakärnorna [eller pumpans hjärnor som M kallar dem] så dränk dem i olja och salt och rosta dem i ugnen en stund så har ni det godaste Halloweensnackset!

 

ROSTADE PUMPAKÄRNOR
Detta behövs:
Pumpakärnor
Matolja
Salt

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader.
Lägg pumpakärnorna i ett durkslag och skölj dem noga med vatten. Låt rinna av.
Blanda kärnorna tillsammans med lite matolja och rikligt med salt i en skål.
Bred ut dem på en plåt med bakplåtspapper.
Rosta i ugnen i 15-20 minuter [tiden beror på om du har varmluftsugn eller ej].
Rör om någon gång under tiden och ha koll på dem så de inte blir brända.
De ska vara smått gyllenbruna.
Klart!

bloglovin 2013-10-24 kl 20:06

Läskigt i köket

Årets pumpa står klar på bänken i köket!
I morse stoppade vi ner ett tänt värmeljus i den och så fick den stå och lysa lite lagom läskigt mot oss.
I år är det jag och M som står bakom utförandet. M valde pumpa på Ica och han valde omsorgsfullt och noga så att han i sin iver att få fram den perfekta höll på att få hela högen med de stora pumporna över sig.
De orangea trådarna har han kallat för skelett och pumpakärnorna är tydligen pumpans hjärna så det var en minst sagt mysig och lite äcklig stund när vi gröpte ur honom 🙂

Igår kväll strax före jag kom hem från jobbet anlände mamma och pappa från Skåne.
Kvällen blev ungefär som den brukar bli när de kommer. Vi åt köttfärspaj och sallad, M fick paket och födelsedagspengar i efterskott och likaså L fick en försenad present och sen fikade vi med kanelbullar och kaffe framför tvn och barnen var uppe liite längre än vanligt.

Själv var jag extremt trött efter några för sena nätter i kombination med nattligt spring från barnen så när jag la M somnade jag i hans säng och vaknade inte förrän kvart i tio.
Groggy men jag tog mig ner och satt uppe en stund till innan jag kom i säng.
Natten slutade alldeles för tidigt. Jag vet inte vad klockan var för jag orkade inte ens kolla men M kom och sen följde timmar med snurrande i mitt hår, en massa prat om att han ville se på film, titta på youtube på iPaden, kissningar och framförallt att det skulle vara morgon.
Sanslöst med dessa nätter. Ibland har jag kraften men ibland känns det verkligen som att jag håller på att bli tokig, rabiat och galen.
Som tur är så blir allt lite mer ok när barnen är klara om morgonen och jag har fått i mig en eller två muggar med kaffe, skummad mjölk och kanel.
De där tre ingredienserna kan verkligen göra underverk som tur är.

Idag jobbar jag sista dagen innan en helt ledig fredag, ledig helg, samt två dagars ledighet tillsammans med barnen på höstlovet.
Go och välbehövd känsla!

Fin torsdag på er!

bloglovin kl 08:45

På väg hem


Dygnet i storstaden är snart och över och även om det varit otroligt lyxigt att slippa ifrån mammarollen en smula och endast gjort sådant som är kul, gött och trevligt [jag berättar mer om det senare] så ska det bli underbart att komma hem till barnen!
Det är ju ändå jag som är mamman…. ♥

Däremot så behöver de ju inte vara halloweenpyntade när jag kommer hem…!

bloglovin 2013-10-17 kl 16:18

Mardrömsslut på en härlig dag

Ni som följer mig på Instagram [@husnrnio] vet att det idag stod utflykt till Rottneros park på Ms förskoleavdelning.
Halv nio lastade vi på cyklarna våra två ryggsäckar och kameraväskan och trampade iväg. Cirka en halvtimme senare satt vi på bussen som kördes av en förskolekompis pappa.

M hade sett framemot den här dagen massor och det tog inte särskilt lång stund på bussen innan han började fråga om vi inte var framme snart. Som tur är så var det inte den där desperata ÄR VI FRAMME SNART eftersom han älskar att åka buss men frågan ställdes några gånger till mig och även till en av fröknarna som satt precis bakom oss.

I stort sett alla barnen tog Rottnerosparken med storm och sprang i full karriär rakt fram så snart vi kom innanför grindarna.
Hela förmiddagen ägnades åt lek. Jag fanns vid Ms sida den mesta av tiden och det av den anledningen att han hade kul och jag hade kul och det hade vi tillsammans.
När jag inte var fysiskt nära honom så hade jag honom under uppsikt vilket var när jag tröttnade på att flotta mig fram och tillbaka över vattnet med piratskeppen.
Då kollade jag honom i stort sett hela tiden.

De tre sista bilderna i min kamera [jag fotade ivrigt under förmiddagen] innan det som gjorde att utflykten tog slut för vår del var på M när han gick på kojstigen och kikade in i en läskig koja och när det var lunchdags och vi hittade vår plats med att sitta kungligt i fina stolar med krona som dekoration och äta vår matsäck.

Efter lunch och lek och klättring i en väldigt grönskande skog gick vi uppför backen mot piratskeppet och planen var att stanna en liten stund där och leka och sen gå och köpa glass samt spana lite i souvenirshopen.
Nu hände det som gör att jag har svårt att inte använda ordet OM, om, om, OM, om…..

Jag börjar prata med en mamma och ser hur M går iväg och börjar leka på skeppet. Han går runt på andra sidan skeppet.
Jag tänker att jag borde ta upp kameran och gå iväg och leka och fota. Jag tänker tanken en gång till. Mamman går iväg till sitt barn och jag går iväg för att vara med M.
Ett barn gråter och jag stannar till där. Då hör jag ett skrik som får mitt hjärta att stanna, eller om det är ett jättehulkande och gråtande.
Jag vet inte riktigt men jag vet direkt att det är M varpå jag springer runt skeppet, vilket går snabbt för jag är i änden och det är bara att runda hörnet så är jag framme.
På marken, vid sidan om piratskeppet, om det var mitt i klätternätet eller utanför minns jag inte står M och gråter och i samma sekund som jag tänker något om att nu blir det lite tröstande så ser jag att hans arm är böjd helt fel.
Den ser ut som något jag sett i en skämtfilm, som om någon kört över den och den har böjt sig lite hur som helst.

Tänker tanken om att det här kan inte vara sant det jag ser. Det måste vara ett skämt, vilket tar en halv sekund tror jag, sen ser jag mig omkring och de fröknar jag ser då ser liksom skärrade ut, skrämda osv. Då kommer tanken om att vi måste till sjukhus och det snabbt – tänk om han aldrig mer kan använda sin högerarm – och sen ropar jag på H som är vän och sjuksköterska och har sina två barn på samma avdelning.
Samtidigt så börjar jag gå med M mot henne men utan att hålla i armen för den kan jag inte ens titta på så läskigt tyckte jag att det såg ut.
H tar snabbt ta om Ms arm och jag ringer 112.
Hon sätter sig på en bänk i närheten med honom och han skriker och gråter och hon håller om och tröstar samtidigt som hon försöker hålla armen i samma läge som den hamnat i hela tiden.

Jag får svara på en miljon frågor på larmcentralen men håller mig ändå pratbar och hamnar inte i obrukbart tillstånd trots att hjärtat bankar så jag tror att det ska stanna.
Vi är på en lekpark och M får absolut inte flyttas och ambulansen kan inte ta sig ner så jag skickar iväg en fröken till huvudentrén för att möta upp ambulansen som utgår från Sunne och en går ner och kollar en grind nere vid den första lekparken om ifall de kan köra in där men det går inte.
Det kommer en anställd [vilken position hon har vet jag inte men hon anländer med golfbil], ställer frågor, jag ringer snabbt till L och meddelar vad som hänt och ringer sen tillbaka till 112 enligt överenskommelse för att avstyra förslaget med grinden.
Fröken B frågar jag om hon kan gå till bussen och hämta Ms gosehund som han satt fast med bälte och som skulle sitta där tills vi hade lekt klart och skulle åka hem.
När jag kommer till H och M så har hon ordnat fram suppar av någon förälder och jag börjar trycka in dem i rumpan på en stående M. Varje rörelse gör att han skriker till av smärta.
När jag lyckas få i honom en del av dem så lyfter hon upp honom i mitt knä men fortsätter att stå och sitta bredvid hållandes hans skadade arm i samma läge och sen tror jag att ambulanspersonalen kommer.

Frågor från ambulanspersonalen poppar upp medans de samtidigt kollar pulsen, sätter nål för att kunna ge honom morfin. De ger honom även något mot illamåendet han känner och sen ringer L varpå jag ger över min telefon till Hanna och sitter fortfarande med M i knät.
De försöker rätt armen rätt och sen förstår jag bara att den där grejen som de ska ha runt armen [eller vad det nu är] den passar inte utan är alldeles för stor för M så de frågar om tidningar.
De gör en massa och jag håller bara om Ms kropp trycker mitt huvud mot hans och mumlar i hans öra känns det som samtidigt som jag ser hur folk samlas runt om och inte vet riktigt vad de ska göra.
Allt stannar av liksom och känslan av att luften laddas med någonslags tung stämning är påtaglig.
Fröken B kommer med Ms hund som vi trycker ihop oss med och sen är det plötsligt dags för mig att lyfta honom rakt upp och gå så till en golfbil som ska ta oss upp till ambulansen.
Jag går som om jag skitigt ner mig för att hålla honom så stilla som möjligt och en från ambulansen går mittemot mig och håller hon också i M.
Vi åker i bilen sittandes precis som vi bar och sen lyfter jag honom upp på britsen i ambulansen.
Hanna hjälper mig att rodda med vad jag behöver ha med från våra olika väskor och resten tar hon med sig hem.
M undrar vart jag ska så berättar att jag går in på sidan och sen säger han tydligen hej då till fröken B där han ligger och har ont.

Just här känns det som att luften ska gå ur mig och det enda jag kan tänka på är att jag kommer att spy av att åka ambulans.
Inget av det hände.
Jag höll ihop, kände inte det minsta illamående, ringde jobbsamtal för att lyckas nå fram till ungdomarna som jag skulle haft körövning med ikväll och sen uppsjungning medans Ms slumrade lite grann av morfinet.
När han sen var vaken så varvade han gråt med att fråga hur ambulansen såg ut där som inte han såg.
Så otroligt duktig och tapper liten kille för det måste ha gjort så nedrans förbaskat ont.

På sjukhuset blev det undersökning av doktorer för att fastställa vad som gällde. Därefter väntan på röntgen och sen tog de röntgenbilder på honom.
Mer väntan och väntan och väntan. Massor av gråt, massor av hunger och gråt för det.
Tillslut fick vi i alla fall träffa en doktor och veta att armen är av på två ställen.
Trots att barns skelett är väldigt mjukt och att det oftast blir en böjning/uttänjning med sprickor så var det inte det.
M landade så illa att skelettet är helt av på två ställen av och enda sättet till att få detta att börja läka är att operera honom.
Då opererar de in skenor eller rör [jag minns ärligt talat inte vad de sa] som håller ihop allting inuti armen och så gipsar de utanpå.

Vi har fått olika besked blandat med smärtstillande och lite flyttar.
Jag åkte hem och träffade en gråtande W som var orolig och packade ihop för att kunna stanna på sjukhuset med M.
Under tiden hade de fått flytta upp till tolvan som är barnavdelningen på sjukhuset.
Nio kissade M och då hade det gått tolv och en halv timme sen han gjorde det sist. Han har gråtit massor över att han är hungrig, sagt att han vill ha macka, och vi har försökt att peppa honom till att det snart blir dags att rulla iväg och laga armen.
Vi trodde verkligen att det skulle bli ikväll då narkosläkaren kom på besök och pratade med och ställde frågor till oss.
När hon var ca 22.15 så fick personalen här veta att det inte blev förrän imorgon och efter en macka, lite vatten och smärtstillande sover nu M.
Han sover dock oroligt och den nedrans droppställingen klarar inte av att han rör på sig det minsta. Den har tjutit hur många gånger som helst och då måste jag larma och så kommer de och stänger av den och startar den igen och lägger rätt Ms hand.
Nu sist tyckte även nattsköterskan att det blev lite väl störande så nu har hon provat att linda fast alltsammans med bandage så nu ska han förhoppningsvis kunna röra sig utan att det tjuter här.

Hur morgondagen ser ut vet jag inte men nu ska jag försöka sova vilket inte alls känns lätt.
Tanken om att om jag bara varit och lekt med honom så hade det aldrig hänt, om jag klättrat med honom, eller om jag gått dit tidigare för att ta kort och då hade lyckats fånga honom osv.
Sen vet jag ju egentligen att man inte kan tänka så för man kan inte vaka över sina barn 24/7. Men de tankarna och alla undantryckta känslor från dagen som har en tendens till att poppa upp när jag blundar och allt spelas upp igen bakom ögonlocken är lite jobbiga just nu.
Hoppas han får sova gott resten av natten och inte ha så ont varje gång han vaknar. Skit för olyckor! På tisdag har jag och M bokat tåg hem till skåne för att delta vid och ta avsked av min morbror. Biljetterna är redan betalda och allt praktiskt är klart men hur det blir nu får vi se och vet nog säkert först när det i stort sett är tisdag. Det kommer att göra ont i armen även efter operation och gipsning sa de här.
En dag i taget!

Det finns säkert både stavfel och skumma ord och formuleringar i det jag skrivit ovan men jag sitter här i mörkret i rum femton på tolvan och kan inte sova så jag kan likaså skriva och blogga lite. Men klockan är mycket och tankar och känslor fladdrar iväg med mig efter dagen och hellre blogga med lite osammanhängande och fladdrig text än bryta ihop nu typ…

Sista bilden föreställer den ena av två stunder som han skrattat sen kring ett idag.
Det ena var när de rengjorde slangen som han har fastsatt i vänster arm och det sprutade vatten när de gjorde det, den andra när han lite hög på smärtstillande fick två stycken svärd gjorda av figurballonger här på barnavdelningen och lyckades prova den det ena svärdet lite kort innan det gjorde ont igen.

bloglovin 2013-05-31 kl 01:18