Etikettarkiv: Skolbarn

Kamratdag – lag ”Sportarna”

I morse letade W fram några färgkritor och målade ett gult och ett grönt streck på Ms kinder, Hertzögas färger. Allt för att sätta den sista touchen vid hans outfit som idag är sportig.

Anledningen till den snygga skolklädseln idag är att det är kamratdag på hans skola. Kamratdagen innebär att eleverna mixas och bildar lag tillsammans. I Ms lag är de tre från hans klass, tre elever från årskurs 3 och två från årskurs 6. Dessa har träffats innan så de känner till varandra i laget. Fokus på dagen är att laget ska samarbeta på ett lekfullt sätt vid olika stationer. M pratade om att det blir lite som tävlingar men alla ska få göra sakerna även om man inte kan. Jag antar att fröken vill lyfta bort den rena tävlingsandan från uppdragen laget kommer att få och det tycker jag är bra. Allra helst efter att ha sett hur hetsigt tävlingsstyrt med rop och annat det redan blev bland några av barnen på Ms kalas när vi lekte femkamp föra helgen. Tävling, att vinna och förlora och hetsen kring det i grupp kommer tids nog i alla fall så fokus på att leka, samarbeta och framförallt ha kul tillsammans känns bra att fokusera på.

Det märktes på M att han såg fram emot idag och framförallt på W som har varit med om dagen flera gånger när hon gick på den skolan att kamratdagen är en rolig dag att vara med på.

För att göra dagen än roligare och öka de olika lagens samhörighet så kör de även maskerad under kamratdagen och alla lag fått välja vad de ska vara utklädda till och kalla sig. Ms lag heter ”sportarna” och de skulle komma klädda sportiga till skolan. Inte särskilt svårt när man utövar sporten fotboll så M drog på sig sina träningskläder och sitt Nikehårband och sen var han klar för dagen. Precis som en vanlig söndagsmorgon ju…

När vi var på väg till skolan i morse susade fröken förbi i bilen. M har stenkoll på vad hon har för bil nämligen. Men det såg inte ut som fröken som körde sa vi båda två sekunden efter hon passerat oss. Någon med ett jättestort blont hår satt i bilen.
Det visade sig att det visst var fröken, eller snarare drottningen av… vad hon nu sa att hon var. Kul!
Tror nog att det var fler än jag och M som reagerade på billisten i bilen med hår stort som tre badbollar, superblont och fullt med korksskruvar imorse 😀


iPhonebilder från morgonen

Nu har det gått några veckor sen skolan började och det känns så himla bra och jag är så glad över den känslan.
M tycker mycket om att gå i skolan. Han säger det ofta. Har kommit in rutinerna nu och det rullar på.
De lär fortfarande känna varandra, han betar av fler och fler namn på klasskompisar som han pratat med och lekt med på raster eller fritt val.
De pratar mycket i klassen om hur de ska vara mot varandra och har bestämt klassregler tillsammans med sina fröknar.
Trulle har gjort entré i klassen nu, samma troll som W lärde känna när hon gick i förskoleklass för samma fröken, och med honom lär de sig svenska och även matte har de kickat igång med.
M älskar siffror och matte så han är så förtjust.

Skolmaten är oftast god och han verkar ha mer lugn under ätandet nu. I början kände han sig stressad om han ville ta en till portion och många av barnen sprang ut och ville leka.
Fritids verkar också fungera bra, idag var han så glad över att han skulle fritids en liten stund i alla fall för igår gjorde han ett pappersflygplan för allra första gången och idag skulle han göra ett rosa till W.
Det är mysigt att se hur det upprepar sig. W gjorde ofta saker både i skolan, på fritids, slöjden med mera som hade med sig hem till lillebror och nu gör han detsamma till henne ♥

Nästa vecka är det lära kännaträff med föräldrar, barn, syskon och fröknar på Skutberget och det ska bli kul.
M är ju en blyg kille i många situationer men det går bra i skolan och han övar sig på att våga vara den han är i grupp, både bland vuxna och barn, och prövar och lär sig. Ibland blir det lite tokigt men han gör framsteg och framförallt så tycker han så mycket om att vara skolkille och det känns så bra just nu.
Älskade lilla stora unge!

bloglovin 2014-09-19 kl 12:25
Annonser via Bloggpartner.se

Den stora dagen

Idag är en stor dag!  Båda barnen börjar skolan idag!
W i årskurs fem, fortfarande i musikklass, och hon har uttryckligen sagt flera gånger sen vi kom hem från Göteborg att hon längtar efter att skolan ska börja igen så det känns positivt och kul.
M tar sina allra första steg in i skolvärlden. Skolpremiär alltså och ett år i förskoleklass väntar honom.

Själv kan jag inte förstå att tiden har gått så fort.
Det är fem år sen vi knatade bort till kullen med M i barnvagnen och lyfte blickarna mot skyn för att se ballongerna segla iväg över himlen. Då var det vår lilla tjej som började i förskoleklass.
Om en liten stund ska vi göra precis detsamma med M och sen är båda två skolbarn och tiden kommer att gå ännu lite snabbare för det tycker jag den gör så fort de börjar i skolan.

Vår fina tjej för fem år sen med så mycket bus i blicken, glugg mellan tänderna och solblekt sommarhår sin allra första skoldag ♥

Och han då. Jo han hängde bara med som vanligt han på alla upptåg och så även på Ws skolstart. Lika mycket bus i blicken som sin storasyster hade han när han gnagde på en bit av fikat som alla bjöds på på skolgården den där dagen för fem år sen.
Tänk att han varit så liten! ♥


Byxorna med det fina biltyget har jag sytt själv. Jag sydde en hel del byxor till M när han var mini. Enkel modell med mudd i midjan och nertill. Blev grymt sugen på att sy mer nu när jag blickade tillbaka. Kanske något att ägna en del av alla kommande höstkvällar åt!

M har längtat massor efter den här dagen och är positiv och glad över att han nu äntligen börjar i skolan. Med de känslorna och den inställningen inombords hoppas jag att han kommer långt på med allt vad det innebär för denna lilla fundersamma, blyga, men ändå just nu mycket grabbiga kille att börja i skolan.

Det känns lite nervöst och pirrigt för min del, att starta ett helt nytt kapitel, skolkapitlet för ännu en, vår minsting, men det känns ändå så bra.

Nu kör vi läsår 2014-2015 efter en glad, förväntansfull, och lite pirrig morgon för alla!

bloglovin 2014-08-21 kl 07:43

En speciell dag

Igår hade M frågat hur många gånger som helst på förskolan om det inte var dags för mellanmål snart. Eftersom han ville veta när jag skulle hämta honom igår så sa jag att det blir strax före mellanmålet så det var det han hade som riktmärke.
Det var en väldigt glad kille som mötte mig på förskolans utegård när jag kom dit vid 14-tiden.
Mamma det är en speciell dag idag, jag har sommarlov, jag ska inte gå mer på dagis hasplade han ur sig när vi kramades.

Dagen hade varit bra för honom trots att det den varit lite annorlunda precis som alla dagar den här veckan eftersom det är sommarsammanslagning som gäller just nu på förskolan och många helt nya barn har delat Blåklockan tillsammans med de få barn som vars föräldrar fortfarande jobbar och alla Ms ordinarie fröknar har gått på semester så det har varit i stort sett okända vuxna kring barnen.
Igår var dock Ms favoritfröken K från hans förra förskola på samma gård och henne känner han och gillar skarpt.
Roligt är också att vår före detta granne varit på Ms avdelning den här veckan och M och han har lekt och haft så kul. När M sa hej då till honom igår gjorde de upp lekplaner för sommarlovet 🙂
De leker bra tillsammans och för några veckor sen så ringde det på dörren vid femtiden och då stod grannpojken där.
M blev så glad och trodde att de flyttat hit igen. De var på besök hos en på gatan och då passade O på att sticka iväg och leka med M istället 🙂

Det blev en speciell dag igår, precis som M föreställt sig tror jag.
Vi åt prinsesstubbe och farmor och farfar kom med W och var med och sen kom även L hem med storebror G [som tyckte att Prinsesstubben var godare än en köpt så det var ett väldigt bra betyg på min allra första bakade stubbe!].
M blev så glad över legot som passar perfekt i hans stad och under kvällen sen så byggdes det och sen lekte M på ovanvåningen att tjuvarna intog pizzerian och sen drog därifrån med bussen 🙂

Igår provade vi också marinadsprutan från Sagaform för allra första gången. Inte helt lätt första gången men det blev skillnad på kycklingfileérna som vi grillade. Mer smak utan tvekan och därför måste man prova sig fram hur mycket man injicerar. Den öppnar upp för spännande smaker och smakrika grillmiddagar men jag skriver mer om den i ett separat inlägg frampå.

Farmor och farfar tog med sig L och G när de körde så det blev bara jag och barnen hemma på kvällen.
När M lagt sig satt jag och W med varsin iPad och tog det lugnt. Pratade lite, tittade lite, och det blev en lugn men ändå sen kväll innan jag somnade närmare halv två.
Idag är det jobb som gäller för mig några timmar med start efter lunch. Imorgon bitti åker jag iväg för ett sista pass före semestern och nu är jag så trött att det känns välkommet med lite ledighet.

Nu ska jag fixa lite med kvällens efterätter för ikväll vankas det åter igen grillning. Kladdkaka med hallongrädde blir det och så blir det en förhoppningsvis saftig och god morotskaka med mycket frosting på.

Trevlig lördag på er!

bloglovin 2014-07-05 kl 10:29

Det känns som att jag är sex år

Det här är stort det. Megastort!
Han som är vår minsting har tydligen haft en inneboende längtan efter att tappa en tand. En längtan som jag om jag tänker efter nog har hört talas om någon enstaka gång uttryckt som när ska jag tappa en tand och det under en av alla Ws tandtappningar och besök av tandfén.

Förra fredagen, alltså för elva dagar sen, så kom jag till förskolan och killen jag lämnade på morgonen var inte densamma som jag hämtade.
Han hade en tand lös. En liten mjölktand i underkäken rörde på sig när han vickade på den med fingret. Och han vickade och vickade.
Han mötte mig på gården och gapade stort och stoppade in sina fingrar i munnen så jag först inte såg vad det var han ville visa.

När han upptäckte att tanden var lös så hade han lyst likt en sol. Glädjen och storheten i detta gick inte att ta miste fick jag berättat för mig.
Fröken det känns som att jag är sex år hade han sagt och fröken M som berättade detta för mig sa att hon nästan hade fått tårar i ögonen för att han hade varit så lycklig vår lilla kille.

När vi sa hej då så var det med orden om att när han kommer till förskolan efter helgen så är nog tanden borta.
Det stämde dock inte. Trots ihärdigt vickande på tanden så är M en väldigt försiktig kille och efter att W berättat att det kan blöda när man tappar en tand så lugnade han ner sig med att vicka på den lösa tanden.
M tycker inte om blod och förknippar det med att det gör ont. Allra helst efter att ha sett blodet han hade på armen när han bröt den för snart ett år sen och det hänger så klart ihop med att det gjorde fruktansvärt ont då.

I onsdags kväll när jag var på väg hem efter jobbet fick jag ett mms av L. En bild på en gapande kille med glugg.
Tanden hade han själv vickat loss på förskolan under eftermiddagen. Fröken hade sagt något om den och därefter kom han med den i handen som om det inte var något särskilt alls att dra loss den.

En liten minitand, otroligt vad mjölktänder är små!, ligger nu i den lilla tandburken och på fredagsmorgonen hade självklart tandfén varit där och lyft på locket för att kika på tanden och innan hon flög vidare hade hon lämnat kvar en guldpeng.

Det är stort, ännu en milstolpe i denna lilla människas liv, och nu känner han sig lite som om att han är sex år, och då är man en stor kille, ingen tvekan om det ♥

bloglovin 2014-04-01 kl 17:13

Grubblerier

Vilken morgon det blev idag.
Flera psykbryt från barnen. De gick liksom omlott. När den ena haft sitt och lugnade ner sig och var resonlig igen och framförallt tyst så kom nästa med gapande mun och skrek, snyftade, grät, och försökte i allt detta förklara vad som var fel med en mun så stor att man kunde se ända ner i magsäcken på dem.

Ms dilemman var av den betydligt mer lätthanterliga graden. Han skrek för att hans polislegobil kraschade och totalt sönder. Han kunde inte bygga ihop den igen för han har tappat bort beskrivningen om hur man gör det.
Det där med smålego, som han själv kallar det, är lite av ett dilemma då han vill plocka isär och bygga ihop, det är ju det man gör med lego och det förstår han men bara delvis. Knäckheten som kommer över honom när något går riktigt sönder och han inte får ihop det igen är enorm.
Efter där fanns det ytterligare några ledsamhetsutbrott och vill-inte-utbrott men tillslut kom han iväg till förskolan iallafall efter att jag ringt och ställt den eviga frågan om det går kräksjuka på avdelningen.

Värre är det med W.
Hon låg i sin säng i stort sett hela dagen igår från tiotiden när hon kom hem från skolan.
Ont i huvudet, ont i magen, illamående och trött var det igår.
På kvällen tog jag tempen som inte visade något. Jag trodde verkligen att hon hade feber för hon såg bra mosig ut igår.

Idag tog jag också tempen men inte heller idag hade hon feber.
Hon klagade mycekt över halsont så jag gjorde te till henne. Efter en halv kopp hade det onda gått över men gå till skolan ville hon inte.
Hon hade huvudvärk sa hon och ville inte gå.
Det är så svårt när det blir så här. Jag vet inte vad jag ska tro om anledningen till att hon inte vill gå till skolan.
Beror det på att hon mår fysiskt dåligt eller beror det på något annat.
Är hon stressad och sliten, har det hänt något som hon inte vill berätta för mig? Hon har haft feber och varit sjuk i stort sett varannan vecka den senaste tiden.
Med feber då alltså och förkylning. Nyst och hostat så jag tvivlar inte på att hon varit sjuk då. Hon är fortfarade lite förkyld och att hon klagar på halsont förstärker ju det tillståndet men ändå så är det något som gnager i mig.
Det gnagandet fanns inte där i fredags eftermiddag efter utvecklingssamtalet. Vi nämnde lite grann ett tillstånd då som funnist där tidigare men varken jag, W själv eller hennes lärare, tyckte att det existerade något sådant längre.

Jag blev så trött också imorse att jag sa att om hon mådde så pass dåligt att hon inte kunde gå till skolan, vilket hon ju sa, eller hon sa att hon inte ville gå, så skulle jag ringa till vårdcentralen nu på morgonen coh så fick det bli ett besök dit för att kolla igenm henne ordentligt.
Det innebär också stick i fingret med blodprov sa jag för att verkligen kolla upp henne.
Då fick hon hybris och skulle gå till skolan för något blodprov tänkte hon absolut inte ta. Inte ens ett litet stick i fingret.
Hon försökte hur länge som helst att slippa gå till skolan men ändå undkomma blodprov men jag stod fast vid mitt beslut och det baserade jag inte endast på igår och idag utan på den här vårens sjukdomsstatus för henne.

Hon tyckte så klart att jag var världens dummaste som bestämde detta. Det är många gånga varje dag nu som jag är dum må ni tro. Tröttsamt att höra och ibland riktigt ledsamt också.
Iväg till skolan kom hon iallafall men bra känns det inte.
Jag funderar som en galning och det snurrar i huvudet på mig.
Var jag dum som tvingade iväg henne? Har hon något i kroppen som inte är bra eller är det något annat som inte är bra? Eller en kombination av dessa?

Dagen får utvisa antar jag.
Ikväll är det fotbollsträning och just nu vet jag inte om jag ska låta henne delta på den eller ej.
Jag frågade henne om det halsonda precis innan hon gick iväg med anledning av gymnastiken idag som dessutom var utomhus för första gången den här våren.
Att anstränga sig med halsont och eventuellt något annat i kroppen är inte bra så jag ville skrivit en lapp till henne men hon vill inte sticka ut utan delta och vara som alla andra och kämpar gör hon när hon är med så kanske är det dumt att efter ett sådant pass i skolan även låta henne träna fotboll i sjuttiofem minuter ikväll.

Vi får se vad det blir.
Jag grubblar mig blå just nu men ska göra ett försök till att lägga det åt sidan och få tag i någon som kan göra en genomgång av elflygeln på jobbet. Något med den är mindre bra och det behövs en rejäl uppfräschning av den.
Sen väntar budgetgenomgång och budgetskrivning för 2014 om jag ska ha tillgång till samma summa att bedriva min verksamhet för på jobbet.
Fokus var det alltså.

bloglovin 2013-05-07 kl 09:28