Etikettarkiv: Skolsyster

Vad är det för fel på hennes hälar?

Igår var W som vanligt på innebandyträning på kvällen.
En halvtimme efter att jag hade släppt av henne på träningen ringde telefonen. Hon ville bli hämtad för att hon hade ont i hälarna.
Så ont att hon inte kunde träna alls utan satt på bänken och tittade på och där hade hon suttit nästan hela tiden.
Hon grät inte men lät ledsen och ville att vi skulle komma och hämta henne snabbt.

Väl hemma så hade hon så ont att hon knappt kunde gå på den ena foten och hon grät.
Hon hade börjat vara med och springa på uppvärmningen förstod jag det som men hade fått bryta.
När hon berättat det för den ena ledaren så hade denna sagt att hon fick sätta sig och vänta så kanske det gick över.
Enligt henne hade hon sett suttit där och tittat på tills hon fått låna en förälders telefon och ringt hem. 

Ledsen var hon för att det gjorde så ont men också för att hon tycker om innebandy. De hade spelat match och hon vill verkligen vara med på det. 
Jag förstår att hon var ledsen. Det är inte kul att sitta vid sidan om och bara se på när man själv vill.
Hon har en låg smärttröskel så jag vet inte hur ont hon egentligen har men igår grät hon mycket över smärtan.

För en tid sen, jag vet inte riktigt när det var, men i slutet av sommaren tror jag så trampade hon rejält snett på en fotbollsträning.
Då kunde hon inte träna på en vecka för att det gjorde så ont.
Därefter säger hon att det har inte känts riktigt bra.
Hon har klagat över ont i hälarna när hon går, springer, och tränar.
Även i skolan har hon haft ont och själv gått till skolsystern har jag fått veta.
Första gången hade hon sagt vila med anledning av att hon trampat snett. Eftersom det gjorde så ont efter den händelsen, och W är rädd för smärta, så var hon ett tag lite oroad över att hon skulle råka trampa snett igen och vågade inte riktigt agera fullt ut vid träning eller på gymnastiken i skolan.
När smärtan dök upp igen i skolan så gick hon till skolsytern på nytt men denne sa då att hon inte behövde komma dit mer för hon såg inget fel och kunde inte göra något.
När W berättade det fick jag lite känslan av att systern fått för sig att W försökte sig på att komma undan gymnstiken men så är det inte.
Hon älskar att vara med på idrotten. Tycker att det är kul att röra på sig, gillar mycket att springa, och vill gärna kämpa och prova på nya idrotter. Helst skulle hon vilja börja på handboll också som extra aktivitet på fritiden.
Hon tränar fotboll två gånger i veckan när den är igång och gillar innebandyn mycket så att inte vilja röra på sig finns inte.

Frågan är bara vad det är som gör att hon har så ont.
Det är jobbigt att hon har ont, att se henne ledsen pga något sådant.
Och varför har hon ont!? Hon är inte ens nio år och har ont i hälarna!

Jag är usel på allt sådant.
Vet ingenting om denna sortens smärtor.
Hälsporre, kan det vara det? Kan man verkligen ha det som barn?
Kan det ha blivit något större fel när hon trampade snett? Beror det på att hon växer i kroppen som gör att det smärtar?
Klarar inte hennes hälar av den belastningen det blir? Har det blivit av att hon går i skor som inte är bra för henne [helt vanliga skor så vi pratar inte klackskor här]. Eller är det något annat som är fel?

L klämde och kände på hennes hälar igår. Han har betydligt mer erfarenhet än jag inom detta område.
En fundering var att allt runt om hälen trycks utåt vid belastning.
När han höll ihop sidorna på foten och jag tryckte på hälen så var den mer kompakt och stuns i den. Kan det tänkas att hon behöver ha något slags inlägg i träningsskorna, eller alla skor rent av, som håller ihop det partiet när hon går och springer så att det inte blir den belastningen?

Usch jag tycker det är jättejobbigt när barnen har ont.
Igår kväll grät hon och började prata om att hon ville åka till akuten för att det gjorde så ont 🙁

Idag ska jag ringa vårdcentralen för så här kan hon inte ha det längre. Jag har hoppats på att det ska gå över av sig själv men uppenbarligen så gör det inte det.
Någonstans måste vi börja att luska i detta så ett besök på vårdcentralen får vara starten på vad jag hoppas på inte är något allvarligt.

Någon som varit med om liknande hos era barn?
Alla tips och tankar tas tacksamt emot…

Fina, glada, och energiska W inför sin allra första innebandyträning för någon månad sen ♥
bloglovin 2012-11-07 kl 12:01
Annonser via Bloggpartner.se

Samtal från skolsyster

Hemtelefonen ringde nyss.
Som alltid när jag ser nummer som börjar på de tre sifrror som alla telefonnummer inom skol och förskolan i den här kommunen gör så blir jag lite nervös.
Ett samtal från någon på skolan eller dagis innebär ju alltid att något inte är som det brukar eller ska vara annars ringer de ju aldrig en.

Första tanken var ju så klart att något av barnen hade fått magsjukan och behövde hämtas hem. Hemska tanke på många vis!
Andra alternativet skulle vara att de ringer från dagis för att berätta att något barn spyr eftersom de vet att jag så mångt det går hämtar hem M på direkten då. Det kvittar hur sjuk jag är själv så skulle jag aldrig låta han vara där om jag kan undvika det.

Det skolsköterskan på Ws skola som ringde. Hon hade haft besök av W idag och ville berätta vad de pratat om och gjort.

Igår berättade W för mig när hon kom hem från skolan att en klasskompis hade tutat henne rakt i örat flera gånger.
När klassen ska komma in efter rast så använder de en tuta, en sådan där klassisk sak, signalhorn typ, som man klämmer på så den tutar.
De gånger som jag varit på besök på skolan så har en elev fått tuta in sina kompisar efter rast och igår så hade W lekt med en kompis och de hade enligt W inte hört tutan.
Nu kan det ju guvetvis vara så att de hade hört den men haft så kul att de struntade i den också det skulle vara konstigt om det var så.
Pojken som tutade in barnen hade då riktat tutan rakt mot Ws öra och tutat upprepade gånger.

Enligt henne så lät det då konstigt i örat och sen därefter så hörde hon inte längre på det örat.
När hon kom hem så höll hon för det andra örat och sa att hon knappt hörde vad jag sa.
Allt är bara tyst sa hon och så höll hon sen på resten av dagen och kvällen.
Jag uppmanade henne att hålla för näsan och blåsa ifall hon hade lock för örat så att det skulle försvinna men det hjälpte inte.
Hon tyckte själv inte att det var lock för örat men hon hörde inte.

Idag hade hon med anledning av att det inte kändes bättre gått till skolsystern som hade pratat med henne och kollat i hennes öron.
De hade börjat att göra ett hörseltest men avbrutit det eftersom W hade en lätt ordnad i ena örat och det andra var hon röd i.
Detta beror med största sannolikhet på en förkylning, otroligt nog så har ju W faktiskt klarat sig ifrån det som både M, L och jag befunnit/befinner oss i, och under tiden som hon är röd så är det ingen ide att göra ett hörseltest.
De hade bestämt att avvakta och göra testet lite längre fram när hon inte längre var röd.
Troligtvis så tog hon ingen skada av tutandet utan förkylningen ställer till det med hörseln men jag förstår hennes obehag.
Att hon tänker på detta lite extra beror även säkert på att hon har haft dålig hörsel pga flera öroninflammationer och vatten bakom trumhinnan.
Det var väldigt nära efter ett flertal undersökningar och tester på sjukhuset att W skulle fått inopererat rör i sina öron men i sista skedet så slapp hon det.
Men det är klart hon kanske tänker på detta med lite extra pga just det.

Nu avvaktar vi och ser vad händer och hoppas att det bara är en förkylning som satt sig i öronen på henne och inget annat tänker jag.
Jag tänker också tanken om att vår lilla flicka börjar bli stor. Hon går iväg till skolsystern för att något inte är bra.
Det är inte som när barnen är små att det är jag som drar bort till vårdcentralen och sätter mig med dem utan nu går hon själv iväg för att kolla upp vad som inte är bra.
Hjälp vad fort det går – vår tös börjar bli stor nu!

bloglovin 2012-01-27 kl 13:10